Statsutskottets utlåtande Nr 110.

11

Nr 110.

Ankom till riksdagens kansli den 14 april 1939 kl. 11,30 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående
efterskänkande av återbetalning sskyldigheten beträffande
till styrelsen för kommunala mellanskolan i
Göteborg oriktigt utbetalta statsbidrag.

(2:a avd.)

I en den 10 februari 1939 dagtecknad proposition (nr 85) har Kungl.
Majit, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva att återbetalningsskyldigheten beträffande i nämnda statsrådsprotokoll
omförmälda, till styrelsen för kommunala mellanskolan i Göteborg
oriktigt utbetalta statsbidrag å tillhopa 15,578 kronor 95 öre måtte
efterskänkas.

Enligt § 1 i det av Kungl. Majit den 29 maj 1925 fastställda reglementet
för kommunala mellanskolan i Göteborg består skolan av två linjer, en för
gossar och en för flickor. Genom Kungl. Majits resolution den 3 juli 1930
erhöll § 1 följande tillägg: »När särskilda omständigheter det påkalla, kunna
dock efter beslut av skolstyrelsen gossar och flickor sammanföras till en
klassavdelning.» I dessa bestämmelser gjordes ingen ändring i det nya reglemente
för skolan, som Kungl. Majit fastställde den 21 maj 1937.

Enligt den intill utgången av år 1938 gällande kungörelsen nr 927/
1918 angående avlöning åt lärare vid kommunal mellanskola samt statsbidrag
till sådan skola skulle skolområde, som underhöll kommunal
mellanskola, för bestridande av kostnaderna härför erhålla bidrag av
statsmedel bland annat till parallellavdelning av årsklass. Inom varje
årsklass skulle dock statsbidrag utgå till högst så stort antal parallellavdelningar,
som uppkom med iakttagande därav att minst 30 lärjungar
kom på varje avdelning inom årsklassen, innan ny avdelning upprättades
inom densamma.

Vid granskning inom riksräkenskapsverket av Göteborgs och Bohus läns
kassaredogörelser för första kvartalen av åren 1931, 1932 och 1933 anmärktes,
att till styrelsen för kommunala mellanskolan i Göteborg från det
under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget till kommunala mellanskolor
utanordnats statsbidrag — utöver vad rätteligen bort utbetalas — för år
1930 med 5,021 kronor 0 öre, för år 1931 med 5,000 kronor och för år 1932

12

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

med 4,357 kronor 89 öre, och anmärktes beloppen till ersättande, de två
förstnämnda av landshövdingen O. von Sydow, tillförordnade landskamreraren
B. Gillner och länsbokhållaren R. Sjögren samt det sistnämnda av
tillförordnade landssekreteraren G. Hård af Segerstad, Gillner och Sjögren.

Genom särskilda utslag den 7 juni 1934 förpliktade riksräkenskapsverket,
med gillande av anmärkningarna, von Sydow, Gillner och Sjögren att gemensamt
eller vilken gälda gitte ersätta statsverket tillhopa 11,221 kronor
6 öre samt Hård af Segerstad, Gillner och Sjögren att gemensamt eller vilken
gälda gitte ersätta statsverket 4,357 kronor 89 öre, envar av dem dock
öppet lämnat att hos vederbörande söka sitt åter efter befogenhet. Efter besvär
av skolstyrelsen fann kammarrätten enligt särskilda utslag den 27
november 1936 ej skäl att göra ändring i riksräkenskapsverkets utslag. Sedan
styrelsen häröver anfört underdåniga besvär, fann Kungl. Maj:t enligt
särskilda utslag den 22 mars 1938 ej skäl att göra ändring i kammarrättens
utslag.

I målen har varit fråga örn för hur många klassavdelningar vid skolan
statsbidrag skolat utgå. Statsbidrag har av länsstyrelsen utanordnats för
fler avdelningar än det antal avdelningar, till vilka skolan enligt nämnda
utslag varit berättigad erhålla statsbidrag. Anledningen härtill synes hava
varit, att skolans styrelse vid uppdelning av årsklass i mindre avdelningar
ansett sig med hänsyn till förutnämnda bestämmelse i skolans reglemente
först böra uppdela årsklassen i en goss- och en flickavdelning, vilka sedan
vardera uppdelats i klassavdelningar i enlighet med gällande bestämmelser.
Överskjutande antal gossar har således ej räknats tillsammans med
flickor.

Av statsrådsprotokollet inhämtas i huvudsak följande:

Skolans styrelse har anhållit örn befrielse från skyldigheten att återbetala
ifrågavarande anmärkningsmedel, tillhopa 15,578 kronor 95 öre,
vilka enligt uppgift ännu vid utgången av januari 1939 icke inbetalats
till statsverket. Till skäl härför har styrelsen anfört bland annat:

De framförda anmärkningarna och myndigheternas bedömande av
dessa grundade sig på den uppfattningen, att goss- och flicklinjerna vid
skolan ur statsbidragskungörelsens synpunkt vore att anse såsom en
enda skola. Förutnämnda bestämmelse i reglementet, att skolan skulle
bestå av två linjer, en för gossar och en för flickor, kunde emellertid
enligt styrelsens uppfattning icke få någon rimlig innebörd, därest den
icke avsåge, att gossavdelningen räknades för sig och flickavdelningen
för sig. I enlighet härmed hade goss- och flickavdelningarna varit skilda
från varandra och till och med haft sin undervisning förlagd till långt från
varandra belägna skolhus. Då för en del år sedan önskemål uppstått att
vid upprättandet av nya avdelningar i första klassen kunna bilda en samklass
av övertaliga godkända gossar och flickor, som icke kunnat beredas
plats i rena goss-, respektive flickklasser, hade styrelsen på grund av den
anförda bestämmelsen icke ansett sig kunna göra detta utan att anhålla om

13

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

Kungl. Maj:ts tillstånd därtill. Genom Kungl. Maj:ts ovan omförmälda resolution
hade skolans reglemente fått följande tillägg: »När särskilda omständigheter
det påkalla, kunna dock efter beslut av skolstyrelsen gossar och
flickor sammanföras till en klassavdelning». Denna bestämmelse innebure
således rättighet men icke skyldighet för styrelsen att sammanslå goss- och
flickklasser. Att denna tilläggsbestämmelse godkänts, hade givit styrelsens
uppfattning örn linjeuppdelningens innebörd ytterligare stöd. Av vad sålunda
anförts torde framgå, att styrelsen haft starka skäl att beträffande
ifrågavarande statsbidragsrekvisitioner förfara så som styrelsen gjort.

Skolöverstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket och regeringsrätten
hava samtliga i avgivna yttranden i ärendet tillstyrkt bifall till
ansökningen under framkallande av de i ärendet förekomna särskilda
omständigheterna. Statskontoret har därvid uttalat att befrielse icke
syntes kunna medgivas på annat sätt, än att vederbörande — sedan det
anmärkta beloppet inbetalts — förklarades berättigad att av åttonde
huvudtitelns reservationsanslag till extra utgifter erhålla ersättning för
det inbetalta beloppet. Riksräkenskapsverket åter har tillstyrkt direkt
efterskänkande av inbetalningsskyldigheten, vilken fråga dock borde
underställas riksdagen.

Departementschefen har erinrat örn att riksdagen i skrivelse nr 156/
1935, i anledning av proposition angående befrielse för en befattningshavare
från viss betalningsskyldighet, uttalade sig för en viss varsamhet
vid bedömandet av frågor örn befrielse från ådömd ersättningsskyldighet.

Det hade väckt riksdagens uppmärksamhet, att framställningar örn efterskänkande
av kronans fordringsanspråk under senare år i allt större utsträckning
dragits inför riksdagen, medan tidigare sådant skett huvudsakligast
i undantagsfall, då särskilt vägande skäl varit för handen, och att då
ej sällan ställts såsom villkor för efterskänkandet, att vederbörande skulle
till statsverket inleverera viss del av det till betalning fastställda beloppet.
Numera syntes emellertid en tendens förefinnas att icke tillämpa denna
princip lika rigoröst som tidigare syntes hava varit fallet. Följden härav
hade blivit, att befrielse från ersättningsskyldighet kommit att medgivas i
allt större omfattning. För att emellertid vederbörande icke skulle bibringas
den uppfattningen, att staten vid fel och försummelser från deras sida eftergåve
uppkomna ersättningsanspråk, ville riksdagen fästa uppmärksamheten
på nödvändigheten av att från statens sida efterskänkande av ådömd
betalningsskyldighet endast skedde i undantagsfall och när särskilda förhållanden
betingade ett dylikt medgivande samt att befrielse icke lämnades
i större utsträckning än som kunde vara av omständigheterna verkligen
påkallat.

För egen del har departementschefen yttrat följande.

I det föreliggande fallet syntes sådana särskilda förhållanden vara
för handen, som enligt riksdagens nyssberörda uttalande borde utgöra
förutsättning för efterskänkande av ådömd betalningsskyldighet. Möjligen
kunde ifrågasättas, örn icke, på grund av vad riksdagen i nämnda
skrivelse yttrat, en del av berörda belopp å 15,578 kronor 95 öre borde
återbetalas till statsverket. Med hänsyn till vad i ärendet förekommit

Bihang till riksdagens protokoll 19SD. (1 sami. Nr lutt -litt.

:s

14

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

Utskottet.

ville departementschefen emellertid icke ifrågasätta en sådan partiell
återbetalningsskyldighet utan förordade, att den betalningsskyldighet
beträffande ifrågavarande oriktigt utbetalta statsbidrag, som fastställts
genom de av Kungl. Majit den 22 mars 1938 meddelade utslagen, helt
efterskänktes, varigenom såväl skolstyrelsen som de för medlens utanordning
ansvariga tjänstemännen komme att fritagas från ekonomiskt
ansvar. I likhet med riksräkenskapsverket ansåge departementschefen,
att denna fråga borde underställas riksdagens prövning.

Anmärkas kunde, att från och med den 1 januari 1939 nya grunder
gällde för statsbidrag till avlöning av lärare vid kommunala mellanskolor
(kungörelsen nr 754/1938), enligt vilka sådant bidrag utginge med
en viss kvotdel av avlöningskostnaderna vid kommunal mellanskola.
Statsbidraget vore sålunda icke längre satt i relation till antalet parallellavdelningar.

Utskottet har icke kunnat undgå att finna det tveksamt, huruvida i
det föreliggande fallet sådana särskilda omständigheter kunna anses vara
för handen, som riksdagen i det av departementschefen omförmälda
uttalandet åsyftat. De åberopade statsbidragsbestämmelserna hava nämligen
enligt utskottets förmenande icke i och för sig bort lämna rum
för tvekan angående tolkningen av desamma. En viss motsägelse mellan
nämnda bestämmelser å ena sidan och i skolans reglemente intagna föreskrifter
å den andra har dock varit rådande. Vid sådant förhållande
och ehuru det bort stå klart för vederbörande, att statsbidragsbestämmelserna
bort äga vitsord framför reglementariska föreskrifter, har utskottet
likväl ansett sig kunna i detta fall i likhet med departementschefen
och de i ärendet hörda ämbetsverken och regeringsrätten ifrågasätta
ett efterskänkande av återbetalningsskyldigheten i dess helhet.
Utskottet har därvid även beaktat, att statsbidrag till kommunal mellanskola
från och med den 1 januari 1939 utgår med viss kvotdel av avlöningskostnaderna
och statsbidraget sålunda icke längre är satt i relation
till antalet parallellavdelningar.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen må medgiva, att återbetalningsskyldigheten
beträffande de i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 10 februari 1939 omförmälda, till
styrelsen för kommunala mellanskolan i Göteborg oriktigt
utbetalta statsbidrag å tillhopa 15,578 kronor 95 öre
må efterskänkas.

Stockholm den 14 april 1939.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Närvarande: se under utlåtandet nr 109.

Stockholm 1939, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

391472