Statsutskottets utlåtande Nr 109.

1

Nr 109.

Ankom till riksdagens kansli den 14 april 1939 kl. 11,30 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anställningsförhållandena för biträdande lärare vid
folkskolor och lärare vid mindre folkskolor jämte
i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I en den 24 februari 1939 dagtecknad proposition (nr 100) har Kungl.
Majit, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen,
att riksdagen måtte förklara sig intet hava att erinra mot att anställningsförhållandena
för biträdande lärare vid folkskolor och lärare vid mindre
folkskolor regleras i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen
i nämnda statsrådsprotokoll förordat.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herrar D. Norman och V. Söderkvist (I: 34) och den andra inom andra
kammaren av herr L. V. Lindén (II: 71), vari hemställts, att riksdagen
måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att efter prövning i varje särskilt fall å
ledig lärartjänst vid folkskoleväsendet placera lärare, som med anställning
tills vidare innehaft tjänst såsom biträdande lärare vid folkskola, lärare vid
mindre folkskola eller lärare vid skyddshem men blivit entledigad på grund
av att tjänsten indragits;

dels ock en inom andra kammaren av herrar G. Nyblom och O. A. Wallén
väckt motion (II: 219), vari hemställts, l:o) att vid omorganisation av folkskoleväsendet
inom distrikt, där det finns D: 1-skola eller -skolor, dessa
under inga omständigheter förvandlas till tredje B-formen; 2:o) att vid
indragning av mindre folkskola och barnens överflyttning till annan skola
denna så vitt möjligt anordnas enligt första B-formen; 3:o) att den genom
indragningen entledigade lärarinnan vid mindre folkskolan beredes anställning
i klasserna 3—4 av nämnda B: 1-form; samt 4:o) att, där så icke ske
kan, den entledigade lärarinnan vid förflyttning till småskola tillerlcännes
förmånsrätt till 3—4 klasserna inom detta eller annat distrikt vid uppkommen
vakans eller omorganisation.

Bihang till riksdagens ''protokoll 1039. 6 sami. Nr 109—110. 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 109.

Kungl. M a j : t s f ör s 1 a g om reglering av anställningsförhållandena
för biträdande lärare vid folkskolor och lärare vid mindre folkskolor
innebär, att vid folkskoleväsendet från och med den 1 juli 1939 inrättas ordinarie
och extra ordinarie befattningar som biträdande lärare och som lärare
vid mindre folkskolor med placering i 9 lönegraden, d. v. s. samma
lönegrad, vari småskollärarinnorna liro placerade. Liksom för närvarande
skulle innehavarna av ifrågavarande tjänster därjämte hava rätt till lönetillägg
med ett belopp, motsvarande löneskillnaden inom vederbörande
ortsgrupp av den löneklass, de tillhöra, och närmast högre löneklass, att utgå
för den tid, läraren uppehåller befattningen i fråga.

Kungl. Maj:ts förslag innebär vidare, att övergångsbestämmelser skulle
utfärdas av innehåll, att varje biträdande lärare och lärare vid mindre
folkskola, som den 1 juli 1939 under minst två år varit anställd tills vidare
å befattningen i fråga och därunder tjänstgjort med nit och skicklighet
samt fört en hedrande vandel, skall förordnas som ordinarie utan iakttagande
av eljest stadgad ordning, samt därjämte, att lärare av ifrågavarande
slag, som nämnda dag icke kan åberopa minst två års klanderfri tjänstgöring
å innehavande befattning, skall förordnas till ordinarie, när han
visar sig uppfylla nämnda fordran i fråga om tjänstgöringen. Senast den
1 juli 1941 komma sålunda alla ifrågavarande lärare, som den 1 juli 1939
huva anställning tills vidare, att hava beretts ordinarie anställning, utom
i de fall, då vederbörandes tjänstgöring icke kunnat vitsordas på förut
angivet sätt.

Beträffande ifrågavarande lärares nuvarande anställningsförhållanden
gäller i huvudsak följande:

Med biträdande lärare vid folkskola avses vid egentlig folkskola anställd
lärare med allenast småskollärarlcompetens (folkskolestadgan § 2 moni. 2
och § 23). Sådan biträdande lärare må anställas endast försåvitt det enligt
folkskolinspektörens vitsord kan ske utan men för folkskolan (§2 mom. 2,
tredje stycket).

För att kunna antagas som lärare vid mindre folkskola erfordras likaledes
endast småskollärarkompetens (§ 23). Mindre folkskola må upprättas endast
undantagsvis, nämligen då någon del av ett skoldistrikt har så avskilt
läge, att dithörande barn ej lämpligen kunna hänvisas till folkskola, belägen
i annan del av distriktet, och därjämte antalet skolpliktiga barn är
så litet, att särskild folkskola för dem ej skäligen kan upprättas (§ 3).

Gemensamt för båda ifrågavarande slag av lärartjänster — liksom även
för ordinarie lärartjänster — gäller, att nya sådana i regel icke må inrättas
utan Kungl. Majis tillstånd (§ 2 mom. 3).

Biträdande lärare vid folkskola och lärare vid mindre folkskola anställas
antingen tills vidare med ömsesidig rätt till minst fyra månaders uppsägning
eller pa viss tid; det senare bör ske i det fall, att växling i lärjungantalet,
förestående omorganisation av distriktets skolväsen eller annan
anledning gör sådant erforderligt. För tillsättning av tjänster, då anställningen
skall gälla tills vidare, gälla samma bestämmelser som beträffande

Statsutskottets utlåtande Nr 109.

8

ordinarie lärartjänster, dock med den skillnaden, att det är skolrådet, respektive
folkskolestyrelsen, som är beslutande organ i stället för kyrkostämma
eller vederbörande fullmäktige (§ 24 mom. 1 och 2).

Ifrågavarande lärares anställningsförhållanden äro sålunda för närvarande,
att döma av de nu anförda bestämmelserna, relativt lösliga. Efterhand
hava emellertid tillkommit ett antal bestämmelser, avsedda att i görligaste
mån tillförsäkra nämnda lärare visst skydd mot ett godtyckligt begagnande
av uppsägningsmöjligheten samt mot följderna av en uppsägning,
som varit motiverad av skolorganisatoriska skäl. Genom dessa bestämmelser
har den rättsliga ställningen för ifrågavarande lärare blivit väsentligt förbättrad.

Visserligen är stadgat, att skolråd må kunna entlediga lärare, vilkens
befattning genom en i behörig ordning godkänd omorganisation av skolväsendet
skall förändras till folkskollärar- eller småskollärartjänst eller ock
indragas. Ifrågavarande lärare hava emellertid erhållit ökade möjligheter
att vid sådan förändring av skolväsendet, varigenom av dem innehavd
tjänst kommer att indragas, övergå till annan befattning vid distriktets
skolor. Sålunda föreskrives i § 33 mom. 3, att lärare, som tjänstgjort sammanlagt
minst två år inom distriktet, vid tjänstens indragning på grund
av skolväsendets omorganisation skall förordnas till innehavare av annan
inom distriktet befintlig ledig lärartjänst vid småskola eller mindre folkskola
eller som biträdande lärare vid folkskola med anställning tills vidare.
Vidare skall skolrådet (folkskolestyrelsen), då ordinarie lärartjänst vid småskola
eller befattning som lärare vid mindre folkskola eller som biträdande
lärare vid folkskola med anställning tills vidare blir ledig, taga under omprövning,
huruvida annan tjänst, som innehaves av biträdande lärare vid
folkskola eller av lärare vid mindre folkskola, bör ersättas med folkskollärartjänst
eller indragas. Finnes så böra ske, skall ifrågavarande lärare förordnas
å den lediga tjänsten.

Beträffande ifrågavarande lärares nuvarande löneförmåner
gäller som bekant, att de åtnjuta samma lön som ordinarie lärare vid småskola
samt dessutom, så länge de uppehålla vederbörande befattning, ett
särskilt lönetillägg med belopp motsvarande, för år räknat, löneskillnaden
inom vederbörande ortsgrupp mellan den löneklass, de tillhöra, och närmast
högre löneklass.

I detta sammanhang må erinras, att riksdagen alltsedan år 1934 varje
år beviljat understöd åt biträdande lärare och lärare vid mindre folkskolor,
vilka på grund av folkskoleväsendets omorganisation förlorat sin anställning.
Dylika understöd hava för budgetåren 1934/38 beviljats 21 lärare, av
vilka 18 erhållit årligt understöd, varierande mellan 600 kronor och 1,500
kronor, och tre tilldelats engångsunderstöd med lägst 1,500 kronor och
högst 2,178 kronor.

Kungl. Majlis förslag, för vilket ovan redogjorts, bygger på av skolöverstyrelsen
framlagt förslag, varöver utlåtanden avgivits av statskontoret

4

Statsutskottets utlåtande Nr 109.

och undervisningsväsendets lönenämnd, vilken sistnämnda myndighet tillstyrkt
förslaget i princip.

Skolöverstyrelsen har framhållit, att därest ifrågavarande lärare skulle
komma i åtnjutande av en fullt tryggad rättslig ställning, syntes den enda
verkligt effektiva åtgärden vara, att de erhölle ordinarie anställning. Frågan
bleve då, örn en dylik åtgärd kunde vidtagas, utan att skolans intressen
därigenom träddes för nära. Då åtgärden tidigare varit på tal, bland annat
vid 1029 års riksdag, hade som huvudskäl mot en dylik anordning bland
annat anförts, att densamma skulle komma att inverka hindrande och fördröjande
på sådana önskvärda förbättringar i skolväsendets organisation,
som eljest kunde vinnas genom en fortgående förändring av de mindre folkskolorna
till folkskolor och de biträdande lärarnas ersättande med folkskollärare.
Efter nämnda tid hade emellertid inträtt vissa ändrade förhållande
i här berörda avseenden.

Överstyrelsen erinrade örn att antalet biträdande lärare och lärare vid
mindre folkskolor under en följd av år starkt minskats. Sålunda hade från
år 1915 till år 1937 antalet biträdande lärare minskat från 1,131 till 454
och antalet lärare vid mindre folkskolor från 2,720 till 1,653. Minskningen
hade varit särskilt utpräglad från år 1925. På grund av alltjämt fortgående
förändringar inom skolväsendet, som hade indragning av tjänster av ifrågavarande
slag till följd, kunde med stor sannolikhet förutses, att dessa
tjänsters antal komme att ytterligare minskas. Utvecklingen torde leda därhän,
att biträdande lärare ersattes av lärare med folkskolekompetens och
att mindre folkskolor i stor utsträckning antingen indroges eller förändrades
till folkskolor. Den numera stadgade skyldigheten för lärare vid folk- och
småskolor att i vissa fall underkasta sig förflyttning från ett skoldistrikt
till ett annat möjliggjorde en fortsatt dylik utveckling, även örn ifrågavarande
lärare bereddes ordinarie anställning. Under sådana förhållanden
syntes de skäl, som tidigare anförts mot att ifrågavarande lärare erhölle
ordinarie anställning, icke längre äga giltighet. Några skolorganisatoriska
svårigheter syntes nämligen icke uppkomma därigenom.

Överstyrelsen förordade, att samtliga biträdande lärare vid folkskolor och
lärare vid mindre folkskolor med anställning tills vidare skulle erhålla ordinarie
anställning utan krav på viss tjänstegöringstid. Där lärare vid mindre
folkskolor och biträdande lärare vore anställda på viss tid, utan att vara
vikarier, borde givetvis tjänster av detta slag förändras till extra ordinarie.

Statskontoret har uttalat, att anledningen till att ifrågavarande lärargrupper
icke kommit i åtnjutande av en mera tryggad anställningsform syntes
hava varit, att de skolformer, varom här vore fråga, icke ansetts motsvara
de krav, som numera ställdes på^ folkundervisningen. Det syntes mindre
lämpligt att giva här avsedda skolformer karaktären av ett fast led i systemet.
Häremot kunde visserligen anföras, att lärarna efter löneregleringens
genomförande blivit skyldiga att underkasta sig förflyttning till
annan lärartjänst inom undervisningsväsendet. Med hänsyn till de väsentliga
förbättringar i olika avseenden, som numera kommit här avsedda lärare
till del, kunde statskontoret dock knappast finna tillräckliga skäl
föreligga att för närvarande vidtaga ytterligare åtgärder i föreslagen riktning.
I varje fall syntes ordinarie anställning endast böra beredas lärare,
som viss längre tid innehaft tjänst, varom vore fråga.

Statsutskottets utlåtande Nr 109.

5

Departementschefen har för egen elei anfört bland annat:

Då frågan om anställningsförhållandena för biträdande lärare vid folkskola
oell lärare vid mindre folkskola tidigare dryftats, hade utgångspunkten
för dess bedömande varit den, att åtgärder icke borde vidtagas, som
kunde försvåra skolväsendets utveckling och förbättring. Därav hade ansetts
följa, att ifrågavarande lärare icke lämpligen borde erhålla ordinarie
anställning, enär en sådan åtgärd skulle kunna förhindra eller fördröja
sådana önskvärda organisatoriska förbättringar inom folkskoleväsendet,
som kunde ernås genom avveckling av de mindre folkskolorna och genom
att ersätta de biträdande lärarna med folkskollärare. De bestämmelser,
som efter hand meddelats i syfte att stärka nämnda lärares rättsliga ställning,
hade därför icke så mycket inriktats på att förbättra själva anställningsförhållandena
som fastmer på att motverka de ur lärarnas synpunkt
oförmånliga följderna av den nuvarande uppsägningsrätten.

Såsom skolöverstyrelsen framhållit, vore efter genomförandet av den av
1937 års riksdag beslutade löneregleringen för folk- och småskollärare möjligheterna
att förbättra skolorganisationen genom indragning av överflödiga
lärartjänster numera större än tidigare varit fallet. På grund av bestämmelserna
i 12 § avlöningsreglementet för lärare vid folk- och småskolor
och kungörelsen nr .31/1938 med vissa bestämmelser angående förflyttning
av sådana lärare vore det sålunda möjligt att förflytta såväl ordinarie folkoch
småskollärare som ock biträdande lärare och lärare vid mindre folkskolor
till annan befattning inom undervisningsväsendet, jämväl med övergång
till annat skoldistrikt, så snart sådant erfordrades för indragning av
övertalig lärartjänst eller då eljest med hänsyn till undervisningsväsendets
bästa synnerliga skäl därtill vore. Med hänsyn till berörda bestämmelser
syntes några befogade invändningar icke längre kunna riktas mot förslaget
att öppna möjlighet för biträdande lärare vid folkskolor och lärare vid
mindre folkskolor att erhålla ordinarie anställning. Vad av statskontoret
yttrats gåve departementschefen anledning framhålla, att ett bifall till
nämnda förslag givetvis icke innebure ett ståndpunktstagande i.frågan örn
de avsedda skolornas värde och fortbestånd inom skolorganisationen utan
endast en fastare reglering av anställningsförhållandena för befattningshavare,
vilkas utbildning gjorde dem lämpade jämväl för ett stort antal andra
befattningar inom folkskoleväsendet och som vid förefallande behov kunde
överflyttas till sådana befattningar. Departementschefen erinrade i detta
sammanhang örn bestämmelsen i § 19 mom. 1 folkskolestadgan, att vid
uppkommen ledighet å en lärartjänst alltid skulle tågås i övervägande,
huruvida tjänsten borde återbesättas, förändras till icke-ordinarie eller
jndragas; även frågan, huruvida till tjänsten lämpligen borde förflyttas
annan lärare inom distriktet skulle därvid komma under omprövning.

Departementschefen vore således beredd att i princip förorda, att inom
folkskoleväsendet inrättades ordinarie och extra ordinarie tjänster som biträdande
lärare oell som lärare vid mindre folkskolor.

Beträffande de föreslagna övergångsanordningarna har departementschefen,
såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår, anslutit sig till den
principiella uppfattning sorn hävdats av statskontoret. Beträffande detaljerna
överensstämmer förslaget därutinnan i huvudsak med de övergångsanordningar,
som vidtogo.s, då småskollärarinnorna ar 1918 bereddes
ordinarie anställning.

Departementschefen har till slut erinrat, att hans förslag icke för stats -

6

Statsutskottets utlåtande Nr 109.

verket medförde några ökade kostnader för löner åt ifrågavarande lärare.
Däremot syntes icke uteslutet, att utgifterna för ersättning för flyttningskostnad
kunde komma att efter hand i någon mån stegras.

Till stöd för det i motionerna 1:34 och T 1: 7 1 gjorda yrkandet
har anförts bland annat:

Ehuru statsmakterna genom olika åtgärder starkt framhävt önskvärdheten
av att biträdande lärare och lärare vid mindre folkskolor beredas
anställning vid annan skola, örn deras tjänster indragas, har det icke kunnat
undvikas, att ett flertal sådana lärare genom omorganisation av skolväsendet
förlorat sina tjänster och därmed berövats möjligheten att försörja sig.
Under en följd av år har också riksdagen årligen funnit sig böra bevilja understöd
at ett antal av angivna skäl entledigade lärare.

Det är emellertid väl bekant, att askilliga av de lärare, som vid indragning
av skola blivit utan anställning, äro fullt tjänstedugliga och befinna sig i sådan
ålder, att de länge skulle kunna uppehålla en lärartjänst. Det oaktat
föreligga knappast några möjligheter för dem att efter ansökning i vanlig
ordning till ledigförklarad befattning erhålla anställning. Så småningom
komma de därför i verkligt nödläge och måste tillerkännas understöd i en
eller annan form. Det synes oss dock ligga icke blott i de ifrågavarande lärarnas
utan även i samhällets intresse, att en sådan utveckling undvikes.
Det är därför synnerligen önskvärt, att de ifrågavarande lärarna snarast
löjligt beredas ny anställning. Detta torde i regel icke kunna ske på annat
sätt än det, som numera tillämpas beträffande ordinarie eller fast anställda
lärare, som genom skolväsendets omorganisation bliva obehövliga vid den
skola eller inom det distrikt, där de äro anställda. Genom beslut av Kungl.
Maj:t tilldelas sådan lärare anställning inom annat skoldistrikt. De härom
gällande bestämmelserna i 12 § avlöningsreglementet för lärare vid folkoch
småskolor m. fl. samt i kungörelsen nr 34/1938 med vissa bestämmelser
angående förflyttning av lärare vid folk- och småskolor lära dock icke
vara tillämpliga beträffande lärare, som på grund av tjänstens indragningentledigats,
antingen redan innan Kungl. Majit bemyndigades tilldela
övertalig lärare annan tjänst, eller också därefter men utan att vederbörande
myndigheter uppmärksammat möjligheten att förflytta den entledigade
läraren till tjänst inom annat skoldistrikt. Starka skäl tala för att
dessa lärare åter beredas anställning vid folkskoleväsendet. Lämpligast torde
detta kunna ske på det sättet, att Kungl. Majlis befogenhet att till ledig
tjänst förflytta övertalig liirare utsträckes till att avse även lärare, som med
anställning tills vidare innehaft tjänst såsom biträdande lärare vid folkskola
eller såsom lärare vid mindre folkskola men på grund av tjänstens indragning
blivit entledigad. Exakt uppgift om hur många lärare det här kan
bliva fråga örn kail knappast erhållas. Man torde dock med ganska stor
säkerhet kunna utgå ifrån att antalet entledigade lärare, som kan komma i
fråga till erhållande av anställning på här angivet sätt, icke är särdeles
stort. Sannolikt överstiger det icke ett tiotal.

. Vad här ovan sagts om vissa biträdande lärare vid folkskolor och lärare
vid mindre folkskolor äger i princip tillämpning även beträffande ett fåtal
lärare med anställning vid skyddshem, men som efter statens övertagande
av skyddshems väsendet icke kunnat beredas stadigvarande tjänstgöring vid
skyddshemmen. Även dessa lärare böra genom Kungl. Majlis försorg beredas
anställning vid folkskoleväsendet.

Statsutskottets utlåtande Nr 109.

7

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen
II: 219 gjorda yrkandet, hänvisas till motionen.

Såsom departementschefen erinrat, torde anledningen till att biträdande
lärare vid folkskolor och lärare vid mindre folkskolor icke tidigare ansetts
kunna beredas ordinarie anställning i huvudsak hava varit den, att
man icke genom en dylik anordning velat försvåra möjligheterna för skoldistrikten
att vidtaga sådana organisatoriska förbättringar inom folkskoleväsendet,
som kunna ernås genom avveckling av de mindre folkskolorna
och genom att ersätta biträdande lärarna med folkskollärare. Sedan bestämmelser
numera i samband med 1937 års lönereglering för lärare vid
folkskoleväsendet utfärdats, som möjliggöra förflyttning av lärare jämväl
från ett skoldistrikt till ett annat, så snart sådant erfordras för indragning
av övertalig lärartjänst, synas hinder icke längre böra resas mot att bereda
ordinarie eller extra ordinarie anställning åt biträdande lärare och
lärare vid mindre folkskolor. Utskottet har därför icke funnit anledning till
erinran mot att anställningsförhållandena för ifrågavarande lärare regleras
i överensstämmelse med vad departementschefen enligt det föregående
förordat. Jämväl de övergångsanordningar, som innefattas i departementschefens
förslag, finner utskottet sig kunna biträda.

Sedan anställningsförhållandena för biträdande lärare och lärare vid
mindre folkskolor reglerats på sätt utskottet sålunda tillstyrkt, synas dessa
lärare bliva helt skyddade mot eventualiteten att entledigas till följd av
indragning av överflödiga lärartjänster, något som hittills kunnat inträffa,
om än mera undantagsvis* Av nämnda orsak entledigade lärare hava visserligen
haft möjlighet att vid tillsättande av lediga lärartjänster konkurrera
med andra sökande, men av olika anledningar, bland annat givetvis
det under senare år rådande överflödet på lärare med småskollärarkompetens,
finnas dock, såsom i motionerna I: 34 och II: 71 påpekats, ett — låt
vara relativt ringa — antal dylika lärare, vilka icke haft möjlighet att
vinna försörjning på lärarbanan. I nämnda motioner har nu föreslagits
bemyndigande för Kungl. Majit att efter prövning i varje särskilt fall å ledig
lärartjänst vid folkskoleväsendet placera dylik lärare. Därigenom skulle
den Kungl. Majit tillkommande befogenhet, varom ovan erinrats, att förflytta
övertalig, i tjänst varande lärare, vinna en analog tillämpning beträffande
lärare, som av slcolorganisatoriska skäl redan blivit entledigad.

Utskottet har icke kunnat undgå att finna de av motionärerna anförda
synpunkterna förtjänta beaktande. Det synes utskottet vara en naturlig
konsekvens av förslaget om beredande av en fullt tryggad rättslig ställning
åt biträdande lärare och lärare vid mindre folkskolor, som innehava
förordnande tills vidare, att en motsvarande förmån beredes de lärare,
som till följd av skolväsendets omorganisation förlorat sin anställning,
men som, därest de kvarstått i tjänst, skulle hava blivit delaktiga av nämn -

Vtskottet.

8

Statsutskottets utlåtande Nr 109.

da rättsskydd. Utskottet utgår ifrån att Kungl. Majit upptager vad sålunda
anförts till omprövning och utfärdar de föreskrifter i ämnet, som
må befinnas erforderliga. Därvid torde även böra övervägas, huruvida
icke föreskrifter av nämnda slag böra omfatta jämväl lärare vid skyddshemsväsendet,
vilka vid statens övertagande av detsamma blivit utan anställning.

Med vad sålunda anförts torde de ovannämnda motionerna I: 34 och
II: 71 få anses besvarade.

Det i motionen II: 219 gjorda yrkandet synes hava förestavats huvudsakligen
av omtanke om lärarna vid mindre folkskolor, vilka hittills haft
en jämförelsevis otrygg rättslig ställning till följd av att de skolformer,
vari dessa lärare arbeta, äro särskilt utsatta för organisatoriska förändringar.
Tankegången i motionen torde vara den, att särskilda föreskrifter
böra meddelas av innehåll, att inom ett skoldistrikt förestående organisatoriska
förändringar, som medföra indragning av tjänster såsom lärare
vid mindre folkskolor, alltid böra ske i den riktningen, att å ena sidan de
högvärdigaste skolformerna främjas — för landsbygdens del främst B 1-skolan — och å andra sidan ifrågavarande lärare tillförsäkras förmånsrätt
till anställning i största möjliga utsträckning å folkskolestadiet såsom biträdande
lärare.

Genom de åtgärder för beredande av en tryggad rättslig ställning åt
lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare vid folkskolor, som utskottet
i det föregående förordat, torde de i motionen II: 219 antydda
önskemålen om förbättrade anställningsbetingelser för ifrågavarande lärare
i huvudsak hava blivit tillgodosedda. Att därutöver, på sätt i motionen
avses, tillförsäkra dessa lärare en ställning, som skulle innebära tillskapandet
av en helt ny lärarkategori såsom en mellanform mellan folk- och
småskollärare, kan utskottet icke förorda. Vid sådant förhållande kvarstå
enligt utskottets förmenande inga bärande skäl för att, såsom i förevarande
motion föreslagits, binda skoldistriktens handlingsfrihet vid eventuella
skolorganisatoriska förändringar genom att uppställa förbud mot
förändring av mindre folkskolor till folkskolor av tredje B-formen, vilka
senare visserligen kunna betecknas såsom mera tungarbetade än exempelvis
B 1-skolor, men å andra sidan mångenstädes i vårt land torde erbjuda
den bästa lösningen av skolfrågan inom en viss bygd. Utskottet finner
sig förty böra avstyrka bifall till motionen II: 219.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen må förklara sig icke hava något att
erinra mot att anställningsförhållandena för biträdande
lärare vid folkskolor och lärare vid mindre folkskolor regleras
i huvudsaklig överensstämmelse med vad departe -

Statsutskottets utlåtande Nr 109. 9

menstschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 24 februari 1939 förordat;

2) att de ovannämnda, av herrar Norman och Söderkvist
samt herr Lindén väckta motionerna (I: 34 och II: 71)
må anses besvarade med vad utskottet ovan anfört;

3) att den ovannämnda, av herrar Nyblom och Wallén
väckta motionen (II: 219) icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 14 april 1939.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Gränebo, Oloj Olsson, Johansson i Fredrikslund, Nilsson
i Malmö, Oscar Olsson, Asplund, Nilsson i Landeryd, Pauli, Andrén, Larsson i Varberg, von
Heland och Bergman; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Törnkvist, Svensson i Grönvik,
Danielsson, Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Närlinge, Ward, Holmdahl
och Mårtensson.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami.

Nr 109—110.

2

/

<:

j

t

as- . a v r>