Statsutskottets utlåtande Nr 108.
1
Nr 108.
Ankom till riksdagens kansli den 14 april 1939 kl. 11,30 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majits ''proposition angående
anslag till om- och nybyggnadsarheten vid nomadskolorna
jämte en i ämnet väckt motion.
(2:a avd.)
I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under
budgetåret 1939/40 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkt
174 av det vid nämnda proposition fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 4 januari 1939) föreslagit riksdagen
att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen
förelagd, beräkna för budgetåret 1939/40 till Nomadskolor: Omoch
nybyggnadsarbeten ett reservationsanslag av 400,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en den 24 februari 1939 dagtecknad
proposition (nr 102), under åberopande av vid sistnämnda proposition
fogat utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen att till Nomadskolor: Om- och nybyggnadsarbeten
för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag av 400,000
kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom andra
kammaren av herr U. R. Jacobson väckt motion (II: 365), vari hemställts,
att riksdagen med godkännande av vad Kungl. Majit i övrigt
föreslagit måtte besluta, att centralskolan för Västerbottens nomadskoledistrikt
förlägges till Stensele kyrkoby eller, därest detta yrkande icke
av riksdagen kan bifallas, det måtte överlåtas till Kungl. Majit att
efter ytterligare utredning bestämma platsen för sagda skola.
Enligt gällande stadga angående nomadundervisningen (nr 479/1938)
skola barn av nomadlappar undervisas i för dem särskilt avsedda skolor,
kallade nomadskolor. Barn av andra lappar undervisas i allmänhet
tillsammans med den övriga befolkningens barn. Där vederbörande
skolråd eller folkskolestyrelse eller vederbörande målsman därom gör
framställning, må dock sistnämnda barn, därest sådant enligt bcpröBiliang
till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 108. 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
vande av nomadskolinspektören befinnes önskvärt och lämpligt, kunna undervisas
i nomadskola.
Undervisningen i nomadskola meddelas dels i visteskola och dels i byskola.
I alla nomadskoldistrikt utom Jämtlands och Arjeplogs är vid visteskolorna
sommarkursen förlagd till eller i närheten av lapparnas visten i fjällen,
vinterkursen till någon central plats inom lapparnas vinterbetesmarker.
Inom Jämtlands och Arjeplogs distrikt hava genom Kungl. Maj:ts särskilda
beslut den 22 november 1935 och den 12 mars 1938 sommarvisteskolorna
upphört och de lägre klassernas undervisning förlagts helt och hållet
till visteskolor av samma typ som byskolorna.
Nomadskolinspektören har framställt förslag angående omorganisation
av nomadskolorna i Västerbottens nomadskoldistrikt,
på så sätt, att visteskolorna i fjällen skulle upphöra och de
lägre klassernas undervisning förläggas till fasta skolor av byskoletyp. Nya
skollokaler borde i samband med förslagets genomförande komma till stånd.
Förslaget, som stödde sig på nomadlapparnas egna önskemål, tillstyrktes
av lappfogden i Västerbottens län och av länsstyrelsen därstädes. Domkapitlet
i Luleå ställde sig visserligen tveksamt till förslaget men ville, med
hänsyn till förhållandena och stämningen i de södra lappmarkerna mot sommarkurserna,
icke motsätta sig bifall till framställningen.
Skolöverstyrelsen har funnit den föreslagna omorganisationen välbetänkt.
Nomadskolinspektören har vidare väckt förslag örn införande av heltidsläsning
vid samtliga nomadskolor ävensom förordat utredning
angående anordnande av fortsättningsskolundervisningen
för nomadbarnen. Inspektören har härvid anfört bland annat:
Att på ett fullt tillfredsställande sätt ordna nomadbarnens undervisning
hörde till de svåra uppgifterna. År 1913 genomfördes en ny ordning beträffande
det lapska skolväsendet, och då fastställdes, bland annat, att nomadlapparnas
barn skulle undervisas i särskilda för dem avsedda skolor, under
det att bofasta lappars barn skulle gå i vanliga skolor.
Ehuru lapparna i vårt land levde under vitt skilda förhållanden i olika
lappmarker, hade inspektören för sin del kommit till den bestämda uppfattningen,
att nomadbarnen överallt borde undervisas i särskilda för dem avsedda
skolor, skilda från den bofasta befolkningens barn. Lapparnas näring,
renskötseln, komme säkerligen alltid att utövas i vårt land, även om kulturen
med allt vad därtill hörde, trängde sig in på samefolket. Detta renskötande
folk komme därför också att behöva en för deras förhållanden
lämpad undervisning. Det vore dock ej klart, att den nuvarande organisationen
av denna undervisning vore den lyckligaste.
Heltidsundervisning för nomadbarn vore genomförd till och med Arjeplogs
distrikt söderifrån räknat. Nomaden behövde kunskap i lika hög grad
som övriga svenska medborgare. Det förefölle inspektören alltså nödvändigt
att så småningom införa heltidsläsning över hela linjen, helst som nu
-
Statsutskottets utlåtande Nr 108. 3
varande ferier under tiden den 16 april—den 30 november vore alldeles för
långa.
För närvarande skedde undervisningen i nomadskolan på svenska, och
någon plats för lapska språket funnes ej på skolschemat. Det ansåges dock
med fog, att nomadernas barn i skolan borde få åtminstone någon undervisning
i sitt modersmål, en sak, som nog i flera distrikt ginge att ordna.
Fortsättningsskolundervisningen för nomadungdomen vore även en viktig
sak, som snarligen borde ordnas. Denna fråga borde dock bliva
föremål för särskild utredning.
Folkskolinspektörerna i Norrbottens södra, mellersta och norra inspektionsområden
hava i avgivna yttranden biträtt nomadskolinspektörens uppfattning,
att nomadbarnen fortfarande borde undervisas i särskilda för dem
avsedda skolor.
Länsstyrelsen i Luleå och domkapitlet därstädes hava i gemensamt
utlåtande framhållit, att man borde ställa minst lika stora fordringar
på effektiviteten av undervisningsväsendet för nomadbarnen som för
den bofasta befolkningens barn.
Länsstyrelsen och domkapitlet hava vidare anslutit sig till den uppfattningen,
att man vore nödsakad avvisa tanken på att bereda nomadbarnen
undervisning i vanliga folkskolor. Det vore framför allt nomadlapparnas
flyttningsförhållanden, som gjorde det praktiskt taget omöjligt
att ordna undervisning av deras barn i vanliga folkskolor, då de
ordinarie lästerminerna ej alls passade.
Skolöverstyrelsen har — under erinran om den av förenämnda myndigheter
hävdade uppfattningen, att nomadbarnen alltjämt borde undervisas
i särskilda för dem avsedda skolor — tillstyrkt, att åt särskilda
sakkunniga måtte uppdragas att utreda dels frågan om anordnande av
fortsättningsskolundervisning för nomadbarnen, dels ock andra för nomadundervisningen
aktuella spörsmål (sommarvisteskolornas ändamålsenlighet,
lästidens utsträckning, införande av ett sjunde skolår, lapska
språkets eventuella användande vid viss undervisning m. m.).
Nomadskolinspektören har jämväl framlagt ett program till örn - och
nybyggnader för nomadundervisningen. Inspektören har
i förevarande avseende anfört huvudsakligen följande:
För att nomadskolväsendet skulle kunna fungera, behövdes lokaler, vilka
nu så gott som överallt vore ytterst bristfälliga. Folkskoldistrikten hade
numera ändamålsenliga och präktiga skollokaler, under det att statens eget
skolväsende, nomadskolväsendet, arbetade i trånga, dragiga, kalla och
mången gång hälsovådliga lokaler.
Vad först anginge de s. k. hushållskåtorna, där barnen vid byskolorna i
Karesuando, Lannavaara, Jukkasjärvi, Killinge och Vaikijaure bodde under
skoltiden, vore dessa ett besynnerligt mellanting mellan kåta och
hus. Dessa kåtor vore mycket ohygieniska, och talrika exempel på massinfektioner
funnes på grund av trångboddheten i kåtorna. Detta för
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
hållande vöre så mycket mera farofyllt i betraktande av att tuberkulosen
under de senaste åren blivit alltmer spridd bland lapparna.
Man hade försvarat dessa s. k. hushållskåtor med påståendet, att nomadbarnen,
örn de under skoltiden bortskämdes med kulturellt mera avancerade
bostäder, skulle avvänjas från nomadlivet. Erfarenheten hade dock
visat, att där lapparna innebott hos den bofasta befolkningen detta icke
verkat hämmande på deras nomadinstinkter.
Enligt inspektörens uppfattning talade således alla skäl för att vanliga
skolhem inrättades för nomadbarnen.
Beträffande de nuvarande skollokalerna har inspektören framhållit
huvudsakligen följande:
Karesuando byskola. Här saknades särskilt skolhus och lärarbostäder.
Skolan vöre inrymd i två förhyrda lokaler, vilka, ehuru de bästa,
som stått att uppbringa, vore kalla och oändamålsenliga. Barnen bodde i
tre hushållskåtor.
Lannavaara byskola. Här hade staten egna byggnader. Dessa
vore dock mycket bristfälliga, kalla och dragiga samt i behov av grundlig
ombyggnad. Barnen bodde i sex hushållskåtor.
Jukkasjärvi byskola. Här hade staten egna skollokaler med
bostad för två småskollärarinnor. Dessa lokaler vore kalla, dragiga och
oändamålsenliga. Klasserna 3 och 4 hade sin skolsal i en särskild gammal
dålig byggnad. I en tredje byggnad vore lärosalen för klasserna 5 och 6 inrymd.
Denna vore visserligen rymlig nog, men liksom de övriga kall.
Slöjdundervisningen för gossar bedreves i en särskild sal i en av byggnaderna.
Denna sal kunde under stark kyla ute ej uppvärmas trots intensiv
eldning i kaminen. Barnen bodde i sex kåtor.
Kill inge skola. Här saknade staten helt och hållet egna lokaler
för skola och lärarbostäder, varför sådana lokaler måst förhyras. Byggandet
av skolhus vore oundgängligen påkallat. Barnen vore inhysta i
fyra hushållskåtor och i två privata, dåliga uthusbyggnader.
Vaiki jaure byskola. Här saknade staten också egna byggnader
såväl för skolan som för lärarna. Skolan vore inrymd i privatbostad, och
barnen bodde i fyra hushållskåtor.
Arjeplogs skola. Här hade staten en egen gammal och dålig
byggnad med två skolsalar. I byggnaden vore anordnat ett skolhem för
barnen.
Västerbottens nomadskoldistrikt. För närvarande vore
detta distrikts byskola och visteskola med vinterkurs belägen i Skarvsjö
bondby i Stensele församling. Här arbetade skolan helt och hållet i förhyrda
lokaler. Trots största ansträngningar hade det ej lyckats att få goda lokaler.
Skolhemmet vore förlagt till särskild bondgård, men gården vore trång,
kall och olämplig.
Jämtlands nomadskoldistrikt. Här vore byskolan förlagd
till svenska missionssällskapets byggnader i Änge i Undersåkers socken.
Dessa lokaler förhyrdes, vad skolan beträffade, av staten. Staten hade barnen
inackorderade i missionssällskapets barnhem. Lärarna hyrde bostäder
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
5
av mission ssällskapet. Samtliga lokaler vore moderna, ändamålsenliga
och trevliga. Inom distriktet funnes nu efter omorganisationen tre
skolor.
Inspektören har verkställt en preliminär utredning angående nya skolhusbyggnader
m. m., för vilken torde få hänvisas till propositionen.
Skolöverstyrelsen har vitsordat, att inom nomadskolväsendet funnes
endast en skola, nämligen skolan i Änge i Jämtland, där såväl undervisningslokaler
som skolhem fyllde rimliga anspråk. Å samtliga övriga
platser vore om- och nybyggnad behövlig. För erhållande av ny och
sakkunnig beräkning av kostnaderna för genomförande av det av nomadskolinspektören
framställda byggnadsprogrammet hade överstyrelsen
underställt byggnadsstyrelsen detsamma. Enligt de härvid framkomna
beräkningarna skulle kostnaderna för ifrågavarande nomadskolbyggnader
(skolhus, skolhem, lärarbostad m. m.) uppgå till:
Karesuando ........
Lannavaara ........
Jukkasjärvi ........
Killinge ...........
Vadd jaure..........
Arjeplog ...........
Västerbottens distrikt
Jämtlands distrikt ..
....... kronor 204,300
....... » 157,000
....... » 316,000
....... » 359,000
....... » 218,800
....... » 203,000
....... » 167,600
....... » 166,700
Summa kronor 1,792,400.
Barnantalet beräknades till: i Karesuando 35, i Lannavaara 50 ä 55,
i Jukkasjärvi 80, i Killinge 90, i Vaikijaure 40, i Arjeplog 30, i Västerbottens
distrikt 35 och i Jämtlands distrikt 35.
Enligt skolöverstyrelsens förslag skulle beträffande Västerbottens distrikt
den nuvarande skolan i Skarvsjö upphöra och i stället tre nomadskolor
inrättas, en i Sorsele, en i Tärna och en i Vilhelmina. För Jämtlands
distrikt förordade överstyrelsen likaledes tre skolanläggningar.
Länsstyrelsen i Umeå har ansett, att den för Västerbottens läns vidkommande
lämpligaste anordningen syntes vara att inrätta en centralskola,
och föreslagit densammas förläggande till Tärna kyrkby i anslutning till
Skytteanska skolan därstädes. En sådan lösning skulle enligt länsstyrelsens
förmenande medföra fördelen av en bättre skolform samtidigt som
den ur organisatorisk synpunkt måste erbjuda påtagliga fördelar.
Departementschefen har — under framhållande av att bedömandet av
frågan örn anskaffande av nya och förbättrade lokaler för nomadskolorna
i viss mån vore beroende av huru man för framtiden tänkte sig
utvecklingen på detta speciella område av det statliga undervisningsväsendet
— inledningsvis anfört följande:
6
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
Innan medel ställdes till förfogande för genomförande av -ett byggnadsprogram
av den storleksordning, varom här vore fråga, måste man
göra klart för sig, huruvida den nuvarande skolorganisationen, vars
ledande princip vore, att undervisningen skulle vara förlagd till särskilda
för nomadbarnen avsedda skolor, i fortsättningen borde bibehållas eller
om dessa barn i stället borde erhålla undervisning i vanliga folkskolor
tillsammans med den bofasta befolkningens barn eller eventuellt i särskilda
för lappbarnen inrättade avdelningar av de lokala folkskolorna.
Såväl nomadskolinspektören som andra i ärendet hörda myndigheter
hade ställt sig avvisande till tanken att nu nedlägga nomadskolorna.
Vägande skäl syntes departementschefen hava anförts för denna uppfattning.
Att i organisatoriskt hänseende samordna nomadundervisningen
med det kommunala folkskoleväsendet torde möta betydande svårigheter
av principiell och praktisk art, icke minst på grund av de säregna förhållanden,
varunder den nomadiserande lappbefolkningen levde och hade
sin utkomst. Departementschefen vore därför fullt ense med de myndigheter,
som uttalat sig i denna fråga, örn det lämpliga och ändamålsenliga
i att undervisningen av nomadlapparnas barn alltjämt bedreves
under hävdvunna former, utan samband med undervisningen i de vanliga
folkskolorna.
I fråga om de i samband med förslaget om anskaffande av nya lokaler
för nomadskolorna framställda förslagen av skolor g anisatorisk art
(omorganisation av nomadskolväsendet i Västerbottens nomadskoldistrikt
och fortsättningsskolundervisning för nomadbarn m. m.) har departementschefen
funnit det angeläget, att dessa spörsmål snarast göras till
föremål för särskild utredning. Departementschefen har emellertid icke
funnit det erforderligt att uppskjuta genomförandet av det föreliggande
byggnadsprogrammet till dess ställning tagits till de förslag, i vilka berörda
utredning kunde komma att utmynna.
Departementschefen har starkt understrukit, att de nuvarande lokalerna
för nomadundervisningen förete allvarliga brister, och ansett det
oundgängligt, att staten skyndsamt vidtager åtgärder för att avhjälpa
de konstaterade bristerna. Beträffande det framlagda byggnadsprogrammet
har departementschefen yttrat bland annat följande:
På grund av det bristfälliga skick, i vilket de nuvarande lokalerna
befunne sig, vore det framlagda byggnadsprogrammet mycket omfattande
och avsåge samtliga nomadskolor utom skolan i Änge. Möjligheterna
att nedbringa kostnaderna vore icke stora, då goda skollokaler
icke kunde förhyras och inackordering i enskilda hem i flertalet fall icke
kunde förekomma och enligt departementschefens mening även helst
borde undvikas. Emellertid torde på vissa punkter besparingar kunna
ernås, därest sambruk i fråga örn lokaler för slöjd och gymnastik kunde
anordnas med närgränsande folkskolor, en möjlighet, som på vissa håll
icke syntes vara utesluten. I frågans nuvarande läge vore det icke görligt
att fullt ut överblicka dessa möjligheter, men departementschefen
förutsatte, att vid byggnadsföretagens planering särskild uppmärksamhet
ägnades denna sida av saken och för övrigt alla åtgärder, som kunde
vara ägnade att nedbringa kostnaderna för byggnadsprogrammets för
-
Statsutskottets utlåtande Nr 10S.
7
verkligande. Frånsett viss beskärning av lokalanskaffningsprogrammet
för Västerbottens och Jämtlands nomadskoldistrikt hade departementschefen
funnit sig böra i huvudsak biträda det av skolöverstyrelsen framställda
förslaget om anordnande av nya lokaler för nomadskolorna.
De i ärendet företedda ritningarna och arbetsbeskrivningarna syntes
icke befinna sig i ett i alla hänseenden tillfredsställande skick och torde
böra i viss utsträckning omarbetas. Denna uppgift liksom även bestyret
med byggnadsföretagens utförande torde böra lämpligen anförtros
åt tre särskilda byggnadskommittéer, en för Norrbottens, en för Västerbottens
och en för Jämtlands län. Det torde få ankomma på Kungl.
Majit att bestämma angående byggnadskommittéernas sammansättning
samt på förslag av vederbörande myndigheter fastställa instruktioner för
dessa kommittéer och eventuellt ifrågakommande föreskrifter örn särskild
ersättning åt ledamöter. Kostnaderna för kommittéerna torde få bestridas
av byggnadsanslaget. Departementschefen förutsatte, att kommittéerna
finge sig anförtrodd jämväl uppgiften att i förekommande fall förberedelsevis
handlägga frågor örn förvärv av skoltomter och eventuell avyttring
av nuvarande skolanläggningar. Dessa frågor borde dock därefter
underställas Kungl. Majits prövning och avgörande. Innan byggnansarbetena
igångsattes, torde kommittéerna böra till Kungl. Majit
ingiva fullständiga byggnadsritningar jämte beskrivning, ävensom nya
kostnadsberäkningar.
De i ärendet föreliggande kostnadsberäkningarna slutade på ett sammanlagt
belopp av omkring 1,800,000 kronor, inklusive utgifter för tomtanskaffning
och inventarier. Det ville emellertid förefalla, som om kostnadsberäkningarna
i vissa fall icke skulle vara så fullständiga som ömkligt
varit. Enligt vad departementschefen under hand från byggnadsstyrelsen
inhämtat, läte det sig icke göra att nu framlägga säkrare
uppgifter rörande storleken av berörda kostnader. Med hänsyn härtill
hade departementschefen icke funnit sig böra nu tillstyrka en maximering
av kostnaderna för byggnadsprogrammets utförande. Departementschefen
förutsatte emellertid, att byggnadskommittéerna skulle hava att
i möjligaste män söka nedbringa kostnaderna och eftersträva att hålla
de av byggnadsföretagen föranledda sammanlagda kostnaderna — inklusive
utgifterna för kommittéernas egen verksamhet och för inventarier
— inom ramen av det av skolöverstyrelsen och byggnadsstyrelsen angivna
totalbeloppet av omkring 1,800,000 kronor. Departementschefen
förutsatte vidare, att slutliga kostnadsberäkningar skulle kunna underställas
1940 års riksdag i samband med anslagsäskandena för budgetåret
1940/41.
Vad anginge Arjeplogs byskola, hade två alternativa förslag framställts,
det ena avseende ombyggnad av de nu befintliga lokalerna, det
andra uppförande av en nybyggnad. Då fullgoda skäl syntes departementschefen
hava anförts för det senare alternativet, anslöte departementschefen
sig till detta. Härvid förutsatte departementschefen, att
kommunen ställde tomt till förfogande för ändamålet, örn en förflyttning
av skolan befunnes ändamålsenlig.
I fråga om lokalerna för Västerbottens distrikt talade enligt departementschefens
mening de starkaste skälen för en koncentration av undervisningen
till en skola. Då det här gällde anordningar för endast omkring
•''!:"> barn, kunde departementschefen ej linna det ändamålsenligt,
8
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
att tre skilda skolor med skolhem upprättades för det ringa antal barn,
som skulle komma att besöka varje dylik skola. Därtill komme, att
engångskostnaderna och möjligen även de löpande årskostnaderna bleve
lägre, örn en centralskola byggdes, än om tre särskilda skolbyggnadsföretag
utfördes. Därest sambruk i fråga örn slöjd- och gymnastiklokaler
kunde anordnas med Skytteanska skolan i Tärna, torde kostnadssumman
för centralskolan kunna nedbringas med omkring 15,000 kronor.
Uppförande av en centralskola i Tärna skulle även medföra fördelen, att
undervisningen kunde bedrivas i en i pedagogiskt hänseende lämpligare
skolform, än som skulle kunna komma till användning vid de tre mindre
skolorna.
Departementschefen tillstyrkte därför, att som ersättning för den nuvarande
centralskolan i Skarvsjö uppfördes en centralskola i Tärna.
Beträffande Jämtlands nomadskoldistrikt syntes departementschefen
barnantalet vara väl lågt för att motivera det av skolöverstyrelsen förordade
byggnadsprogrammet för detta distrikt. Denna fråga borde närmare
övervägas och förslag i ämnet underställas 1940 års riksdag.
Byggnadsprogrammet borde utföras i olika etapper, och förordade departementschefen,
att i den första etappen skulle ingå de för Karesuando,
Lannavaara, Jukkasjärvi och Västerbottens distrikt avsedda byggnaderna.
Med utgångspunkt från de nu föreliggande beräkningarna kunde kostnaderna
för denna etapp uppskattas till 900,000 kronor. Emellertid
ansåge departementschefen det vara tillfyllest att ett anslag för nästa
budgetår av 400,000 kronor anvisades för ändamålet i fråga.
Till stöd för det i motionen II: 365 framställda yrkandet har anförts
bland annat:
Därest den i propositionen föreslagna centralskolan för Västerbottens
distrikt skulle kunna på bästa sätt fylla sin uppgift, så torde valet av
skolans förläggningsort vara synnerligen betydelsefullt, ty i annat fall
komme stora olägenheter att yppa sig och försvåra skolarbetet. För
nomadskolans vidkommande måste man nämligen även räkna med den
inställning, som barnens föräldrar komme att intaga till densamma.
Skulle sålunda centralskolan få en placering, som väsentligen strede mot
de flesta föräldrars uppfattning om den rätta placeringen av nomadskolan,
skulle detta utan tvivel under en lång följd av år medföra för
skolarbetet störande förvecklingar från föräldrarnas sida.
Att Tärna kyrkoby utpekats som en lämplig plats för nomadskolan
i Västerbottens län, hade på vissa av frågan berörda håll väckt ett berättigat
uppseende, och detta icke minst hos nomaderna i Sorsele och
Vilhelmina socknar och Risbäcks kapellförsamling, ty med tanke på
dessa lappar vore Tärna kyrkoby synnerligen olämplig som förläggningsort
för länets nomadskola. Dessa lappar hade aldrig sina stråkvägar
i närheten av Tärna kyrkoby utan flyttade sedan urminnes tider längs
efter älvdalarna ned mot stambanan. Det vore nämligen att märka,
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
9
att Västerbottens fjällappar hade sina vinterbetesmarker inom nedre
delen av Sorsele samt inom Lycksele, Degerfors, Åsele och Stensele
socknar.
Under den långa tid nomadskolan varit förlagd till Skarvsjö i Stensele
socken hade det ej mött några större svårigheter att samla nomadbarnen
från hela länet till denna skola, och detta av den anledningen, att
Stensele läge synnerligen centralt med hänsyn till de renskötande lapparna
i Västerbottens län. Det enda, som man haft att anmärka mot
den nuvarande nomadskolan, hade varit de dåliga lokaler, som stått
till buds, både för barnens inkvartering och för skolundervisningen.
Det vore emellertid att befara, att en i viss mån berättigad ovilja
mot nomadskolan skulle uppstå hos de renskötande fjällapparna i Sorsele,
Vilhelmina och Risbäcks församlingar, därest denna skola stationerades
i Tärna kyrkoby. Då ingen vägförbindelse funnes i fjälltrakterna
mellan dessa socknar, skulle föräldrarna tvingas att sända sina
barn först ned till inlandsbanan för resa till Storuman och sedan med
postbuss upp till Tärna kyrkoby.
Vidare vore att märka, att ur rent lapsk miljösynpunkt kunde Tärna
kyrkoby icke alls räkna med några avgörande fördelar framför vilken
annan by som helst längre ned i länets fjällbygd. Tvärtom kunde i
stället framhållas såsom en avgörande nackdel för Tärna, att denna
kyrkoby vore en betydande turistort med ett synnerligen frekventerat
turisthotell. En nomadskola i Tärna kyrkoby skulle därför utan tvivel
ofta bliva utsatt för nyfikna turisters störande besök även under pågående
skolarbete.
Härjämte finge framhållas, att under vintermånaderna, då fjällapparna
med sina renhjordar vistades i det nedre skogslandet, skulle de lappbarn,
som bevistade nomadskolan i Tärna, aldrig kunna komma i kontakt
med sina föräldrar. Men skulle däremot nomadskolan förläggas i närheten
av inlandsbanan, exempelvis i Stensele kyrkoby, så kunde barnens
föräldrar någon gång under vintern komma i kontakt med sina barn i
nomadskolan. Under jullovet kunde då också barnen resa till sina föräldrars
tillfälliga hem, vilket däremot bleve otänkbart, därest nomadskolan
förlädes till Tärna kyrkoby.
Nomadskolan för Västerbottens län borde sålunda icke blott med
hänsyn till undervisningens anordning vara en centralskola utan även
lika mycket med hänsyn till sin förläggning.
Med tanke på fjällapparnas vinterflyttningar torde ingen lämpligare
plats i länet kunna uppletas än Stensele kyrkoby. Såsom med rätta
framhållits, borde Skarvsjö, där nomadskolan nu vore placerad, lämnas
ur räkningen, och detta redan av det skälet, att byn läge avsides frän
järnvägen, vilket förorsakade dyrbara bilskjutsar. Ur rent lägesynpunkt
kunde ju Storuman komma i fråga, men då detta vore ett typiskt järnvägssamhälle,
sä torde det ur den synpunkten vara synnerligen olämpligt
att förlägga nomadskolan i en sådan för nomadbarnen främmande
miljö.
Stensele kyrkoby saknade däremot denna avancerade samhällskaraktär.
Utan att hava förlorat sin egenskap av vanlig lappmarksby hade
Stensele kyrkoby ett synnerligen centralt läge och hade dessutom sjukstuga
med läkare, apotek, kyrka m. m., vilket allt hade en avgörande
betydelse för nomadskolans förläggning.
Bihang till riksdagens protokoll 19H9. 6 sami. Nr 108. 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
Utskottet.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, äro departementschefen
och de myndigheter, som uttalat sig i frågan, ense om det lämpliga
och ändamålsenliga i att undervisningen av nomadlapparnas barn alltjämt
bedrives i särskilda för nomadbarnen avsedda skolor, utan samband
med undervisningen i de vanliga folkskolorna. Utskottet ansluter
sig till denna uppfattning.
Då det synes utskottet befogat, att nomadbarnen bibringas en skolunderbyggnad
fullt likvärdig med den, som kommer den bofasta befolkningens
barn till del, anser utskottet i likhet med departementschefen
angeläget, att den i utsikt ställda utredningen av de berörda frågorna
av skolorganisatorisk art snarast kommer till stånd.
Vad angår lokalerna för nomadundervisningen, har utskottet blivit
övertygat örn att åtgärder oundgängligen äro av nöden för avhjälpande
av de allvarliga brister, som för närvarande vidlåda de nuvarande lokalerna.
Utredningen i ärendet har utvisat, att de s. k. hushållskåtorna
böra utmönstras och vanliga skolhem i stället böra uppföras för nomadbarnens
räkning. Utskottet delar denna uppfattning. Departementschefen
har framhållit, att de i ärendet företedda ritningarna och arbetsbeskrivningarna
för det förevarande mycket omfattande byggnadsprogrammets
genomförande icke befinna sig i alla hänseenden i det skick, att det nu
är möjligt att fixera det belopp, till vilket kostnaderna för byggnadsföretagens
utförande högst må utgå. Utskottet, som förutsätter att slutliga
kostnadsberäkningar kunna föreläggas 1940 års riksdag, hyser dock
den förhoppningen, att totalkostnaderna skola kunna hållas inom ramen
för det av skolöverstyrelsen och byggnadsstyrelsen beräknade beloppet
av 1,800,000 kronor.
I likhet med departementschefen anser utskottet lämpligt, att bestyret
med byggnadsföretagens utförande anförtros tre särskilda byggnadskommittéer,
en för Norrbottens, en för Västerbottens och en för Jämtlands
län.
I fråga örn Västerbottens distrikt är utskottet ense med departementschefen
örn att undervisningen bör koncentreras till en centralskola. I
den förevarande motionen II: 365 göres gällande, att den av departementschefen
föreslagna förläggningen av skolan till Tärna kyrkoby ur
åtskilliga synpunkter icke är lämplig. I motionen förordas att skolan
i stället anordnas i Stensele kyrkby. Utskottet anser sig icke kunna
bedöma, om den av motionären ifrågasatta förläggningen har så avgjorda
företräden, att motionärens förslag nu bör förordas. Motionären har
emellertid alternativt föreslagit, att det skulle överlåtas åt Kungl. Maj:t
att efter ytterligare utredning bestämma platsen för skolans förläggning.
Då enligt utskottets mening goda skäl tala för att innan definitivt beslut
fattas i berörda fråga densamma göres till föremål för ytterligare
Statsutskottets utlåtande Nr 108. 11
utredning, ansluter utskottet sig till sistnämnda i motionen framställda
förslag.
Utskottet tillstyrker, att för nästa budgetår för ifrågavarande byggnadsföretags
igångsättande anvisas ett reservationsanslag av 400,000
kronor.
Då Kungl. Maj:ts förslag i övrigt icke givit utskottet anledning till
erinran eller uttalande, hemställer utskottet,
1) att riksdagen må till Nomadskolor: Om- och nyby
ggnadsarbeten för budgetåret 1939/40 under åttonde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 400,000
kronor;
2) att motionen II: 365 må anses besvarad med vad
utskottet anfört.
Stockholm den 14 april 1939.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Gränebo, Olof Olsson, Johansson i Fredrikslund, Nilsson i
Malmö, Oscar Olsson, Asplund, Nilsson i Landeryd, Pauli, Andrén, Larsson i Varberg, von Heland
och Bergman; samt
från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Törnkvist, Svensson i Grönvik,
Danielsson, Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Närlinge, Ward, Holmdahl
och Mårtensson.