Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 14 februari 1939 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående privilegierad
inkomst enligt lagen örn folkpensionering.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 160,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Gustafsson i Bogla m. fl.
hemställt, »att riksdagen må besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att förslag rörande sådan ändring av 7 § av lagen örn folkpension, att det
avdragsfria beloppet i de fall, då årsinkomsten beror av pension eller understöd
på grund av arbetsanställning, höjes med 300 kronor i samtliga ortsgrupper,
måtte föreläggas riksdagen».

I fråga om de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet
hänvisa till motionen.

Enligt 6 § 2 mom. i lagen den 28 juni 1935 örn folkpensionering utgår
jämte gfundpension tilläggspension med 250, 350 och 450 kronor i resp.
första, andra och tredje ortsgruppen med avdrag av sju tiondelar av den
pensionsberättigades årsinkomst i vad den må överstiga 100 kronor.

7 § första och sista styckena i nämnda lag äro av följande lydelse:

Årsinkomst, som i 6 § avses, utgör med nedan nämnda avvikelser all den
inkomst, som någon skäligen kan antagas komma att tillsvidare årligen åtnjuta.
Såsom inkomst räknas icke folkpension och ej understöd, som någon
på grund av skyldskap eller svågerlag må vara föranledd att utgiva, i den
mån det icke överstiger en med hänsyn till understödstagarens behov skälig
försörjning. Pension eller understöd, som utgår på grund av gåva, testamente
eller försäkring, vilken icke är i lag föreskriven, eller ock, utan samband med
olycksfall i arbetet, på grund av egen eller anhörigs förutvarande arbetsanställning,
räknas ej heller såsom inkomst, i den mån beloppet sammanlagt
icke överstiger

i ortsgrupp 1 ............................ 300 kronor,

» » 2 350 »

» » 3 400 » .

I fråga om äkta makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra
hälften av deras sammanlagda årsinkomst och värdet av fastighet eller
kapital beräknas utgöra hälften av sammanlagda behållna värdet av makarnas
fastighetsinnchav eller kapital, där ej i särskilda fall pensionsstyrelsen

lutning till riksdagens protokoll 1039. 9 samt. 2 nöd. Nr 8.

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

med hänsyn till föreliggande omständigheter finner beräkning tillsvidare
böra ske såsom för ogift person.

Enligt lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring skulle pension,
som utginge på grund av frivillig försäkring hos pensionsstyrelsen, intill
ett belopp av 300 kronor örn året vara undantagen från inkomstuppskattningen
vid bedömandet av rätt till pensionstillägg. Understöd från Vadstena
krigsmanshuskassa m. fl. likartade inrättningar skulle helt lämnas ur räkningen
vid inkomstuppskattningen.

1928 ars pensions!örsäkringskommitté föreslog, att dylikt privilegierande
av vissa inkomstslag skulle äga rum i ökad omfattning, nämligen så att pension
eller understöd utgående på grund av 1) förutvarande arbetsanställning,
2) gåva eller testamente, eller 3) försäkring, som icke är i lag föreskriven,
skulle intill ett sammanlagt belopp av 300, 350 eller 400 kronor, allt efter
ortsgrupp, undantagas från inkomstuppskattningen.

I proposition nr 217 till 1935 års riksdag med förslag till lag om folkpensionering
m. m. följdes kommittéförslaget i denna punkt. I nämnda proposition
anförde föredragande departementschefen, statsrådet Möller, bl. a.:

I fråga om arbetsgivarpensioner är det----allmänt omvittnat, att de nu varande

bestämmelserna om avdrag för inkomst visat sig mycket besvärande.
Den omständigheten, att pensioner som en arbetsgivare tillförsäkrar sina anställda
föranleda avdrag å dessas pensionstillägg, orsakar icke allenast missnöje
utan motverkar även arbetsgivarnas benägenhet att ordna sina anställdas
pensionsfråga. I stor utsträckning torde nämligen arbetsgivarna vara
ovilliga att lämna bidrag till de anställdas pensionering, om bidraget har till
följd att därmed det allmännas bidrag till de anställdas försörjning på ålderdomen
eller vid invaliditet minskas eller uteblir. Erfarenheten har visat, att
nuvarande ordning förhindrar tillkomsten av pensionsanordningar som eljest
skulle lia kommit till stånd. Detta resonemang leder i och för sig icke längre
än till att en särställning synes motiverad för pensionsbelopp, som äro tillkomna
genom arbetsgivares åtgörande. Då det emellertid i praktiken mycket
ofta torde vara ogörligt att särskilja vissa pensionsbelopp, som skulle
vara att tillskriva arbetsgivarnas åtgöranden, från andra, som de anställda
själva åstadkommit, torde den undantagsställning, som på grund av det anförda
må finnas böra tillkomma s. k. arbetsgivarpensioner, böra medgivas åt
alla pensioner, som grunda sig a förutvarande arbetsanställning. — — —

I själva verket är den starkaste grunden för förslaget att privilegiera arbetsgivarpensioner
och benefika understöd just förhoppningen att därmed
kunna stimulera till anordnande i större omfattning än hittills av pensiominrättningar
och understödskassor av skilda slag.

Detta motiv för privilegierande av arbetsgivarpensioner och benefika understöd
synes mig tungt vägande. Det kan icke anses rimligt, att folkpensioneringen
anordnas så, att den motverkar pensionering genom enskilt initiativ.
Inför angelägenheten av en ändring därutinnan synas de betänkligheter,
vilka kunna resas mot de ifrågavarande inkomstarternas privilegierande,

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

3

främst med hänsyn till den därmed införda olikheten i behandlingen av
skilda pensionstagare, icke böra tillmätas avgörande betydelse.

Särskilda utskottet yttrade i sitt utlåtande över propositionen:

Den av föredragande departementschefen i propositionen (sid. 134 ff.) lämnade
motiveringen för förslaget att åt vissa slag av inkomst inrymma en privilegierad
ställning vid den ekonomiska behovsprövningen synes utskottet
bärande. Då en mera betydande allmän böjning av det avdragsfria inkomstbeloppet
av kostnadsskäl är ogenomförbar, torde det endast genom ett inslående
på den väg propositionen anvisar vara möjligt alt med rimliga kostnader
undanröja det hinder, som den nuvarande folkpensioneringen genom sina
regler om ekonomisk beliovsprövning visat sig utgöra för pensionering av anställda
genom arbetsgivarnas försorg eller genom deras medverkan. Vid sidan
av arbetsgivarpensionerna synas de övriga föreslagna kategorierna av privilegierad
inkomst icke lika starkt grundade, men mellan de tre i propositionen
såsom privilegierade upptagna grupperna av inkomst består enligt utskottets
mening ett sådant samband, att det är väl försvarligt att låta dem röna enahanda
behandling. Vad beträffar det belopp, intill vilket inkomst av privilegierat
slag skall vara undantagen från inkomstuppskattningen, bör enligt
utskottets uppfattning fästas vikt vid att detta belopp måste tilltagas någorlunda
rundligt, om införandet av regler om privilegierad inkomst skall lia
åsyftad effekt, men att å andra sidan ett undantagande av alltför stora inkomstbelopp
från behovsprövningen kunde medföra stötande olikhet i behandlingen
av skilda inkomsttagare. Med stöd av dessa överväganden finner
utskottet sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i förevarande del med den
inskränkning, som följer av att utskottet avböjt införandet av särskilda regler
för dyrorter.

Särskilda utskottet föreslog, att inkomst av privilegierat slag intill ett belopp
av 300 kronor skulle vara undantagen från inkomstuppskattningen.

Riksdagen anslöt sig till utskottets förslag.

Genom lag den 23 april 1937, varigenom dyrortsgradering av folkpensionerna
infördes, erhöll 7 § i 1935 års folkpensioneringslag sin gällande lydelse.

Till närmare belysning av bestämmelserna örn privilegierad inkomst, såvitt
angår gift pensionstagare, må bär i vissa delar återgivas ett i tidskritten
»Folkpensioneringen» för år 1937 (häfte 5) intaget meddelande från
pensionsstyrelsen till pensionsnämnder och ombud rörande privilegiering
av vissa inkomster. I detta meddelande erinras örn innehållet i 7 § i folkpensioneringslagen,
varefter det beter bl. a.:

I fråga om gifta personer skall nämnda bestämmelse, oavsett örn folkpension
beviljas båda makarna eller endera av dem, tolkas så, att för vardera
maken denne tillkommande privilegierad inkomst intill ett sammanlagt belopp
av 300 kronor ej skall räknas sorn inkomst i lagens mening.

Där äkta makar på grund av mannens förutvarande arbetsanställning av
mannens arbetsgivare åtnjuta iri bostad, eventuellt jämte vedbrand och lyse,

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

betraktas även vad hustrun angår den för henne beräknade inkomsten av
dylik förmån som privilegierad inkomst för henne.

I övrigt må pension eller understöd på grund av mannens förutvarande
arbetsanställning privilegieras endast för mannen. Detta gäller som regel.
Har emellertid arbetsgivaren genom utfästelse eller på annat sätt, som kan
anses tillfredsställande, givit tillkänna sin vilja att i anledning av mannens
förutvarande arbetsanställning visst belopp skall som pension eller understöd
tillkomma hustrun, må beloppet i denna del betraktas som privilegierad
inkomst för henne.

Det ligger i sakens natur att de former, vari arbetsgivare giva tillkänna
sin vilja att pension eller understöd skall utgå, äro skiftande.

I vissa fall kan sökande åberopa pensionsreglemente, cirkulär rörande
pensionering, bolagsstämmobeslut eller andra dylika handlingar. I sådana
fäll bör pensionsnämnd godtaga sökandens uppgifter, i den mån de stå i
överensstämmelse med den åberopade handlingen. Nödvändigt är emellertid
att nämnden angiver, på vilken handling nämnden grundar sitt beslut. Där
sa ej redan skett, bör nämnden vidare på lämpligt sätt bringa handlingens
innehåll till styrelsens kännedom.

I andra fall än de nyss berörda torde frågan i regel vara mera kompliccrad.
Vid tillämpning på dessa fall av föreskriften härovan om privilegieling
för hustrun av pension eller understöd, som utgår på grund av mannens
förutvarande arbetsanställning, måste pensionsnämnder och ombud
iakttaga särskild vaksamhet och försiktighet. Göres det i sådana fall gällande,
att visst belopp skall som pension eller understöd tillkomma hustrun,
abgger det pensionsnämnden att utreda, vilken utfästelse arbetsgivaren lämnat
eller, därest uttrycklig utfästelse ej lämnats, vilka omständigheter som
eljest kunna anses som ett uttryck för arbetsgivarens vilja att visst belopp
skall som pension eller understöd tillkomma hustrun. — För bedömande
av sistnämnda lråga kan det ofta vara av vikt att få utrönt örn pension
eller understöd i verkligheten utbetalas till hustrun. Av viss vikt för frågans
bedömande i tveksamma lall kan jämväl vara att få utrett örn arbetsgivaren
plägar luta en hustru behålla ett visst belopp som pension eller understöd
även efter mannens död. Något absolut villkor för privilegiering av pension
eller understöd för hustrun böra sistnämnda omständigheter emellertid ej
utgöra.

Ett spörsmål, som nära sammanhänger med frågan örn tolkningen av
stadgandena om privilegierad inkomst, var föremål för prövning av 1938 års
riksdag. Därvid väcktes nämligen en motion, II: 296, av herr Lindahl m. fl.,
i vilken yrkades att riksdagen måtte besluta ett tillägg till 7 § första stycket
i folkpensioneringslagen av innebörd, att viss del av gift mans arbetspension
skulle räknas tillkomma hustrun. Andra lagutskottet, som behandlade motionen,
yttrade i sitt utlåtande över densamma (nr 31):

Det i motionen berörda spörsmålet är otvivelaktigt förtjänt av uppmärksamhet.
Med hänsyn till den korta tid, som 1935 års lag om folkpensionenng
gällt, torde emellertid ytterligare erfarenheter av gällande bestämmelser
om privilegierad inkomst böra avvaktas. Utskottet får vidare erinra
därom, att den i början av innevarande år tillsatta socialvårdsutredningen

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

5

har till uppgift bl. a. att verkställa granskning av lagstiftningen angående
socialförsäkringen. Av intresse i förevarande sammanhang torde jämväl
vara de förslag, som under detta år kunna väntas från kommittén angående
pensionering av i enskild tjänst anställda. Under föreliggande förhållanden
har utskottet sålunda icke funnit skäl föreslå riksdagen att i anledning av
motionen vare sig besluta ändring i gällande lag örn folkpensionering eller
göra någon framställning till Kungl. Maj:t.

Utskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd, och riksdagen biföll denna hemställan.

Kommittén angående pensionering av i enskild tjänst anställda har den
28 juni 1938 avgivit betänkande med förslag till lag örn frivillig pensionering
av i enskild tjänst anställda m. m. (statens offentliga utredningar
1938: 18). Ärendet är nu beroende på Kungl. Maj:ts prövning. I betänkandet
har kommittén uttalat, att hel ålderspension för att kunna bereda
skälig försörjning syntes icke böra bestämmas till lägre belopp än 50 procent
av pensionsunderlaget. Detta har föreslagits beräknat lika med medelvärdet
för år av arbetstagarens inkomst av anställningen under den tjänstetid, som
belöper å de tio sista åren före anställningens upphörande. Vid en dylik
avvägning av normalpensionens storlek hade kommittén utgått från, att
kostnaderna för pensioneringen lika fördelades mellan arbetsgivaren och
arbetstagaren. Hade arbetsgivaren att ensam bära kostnaderna, skulle i enlighet
härmed pensionen utgå med hälften av normalpensionens belopp
eller med 25 procent av pensionsunderlaget. Kommittén har vidare framhållit,
att medellönen under år 1936 utgjorde för arbetstagare av kategorien
förvaltningspersonal (teknisk personal, kontorspersonal och butikspersonal)
3 343 kronor samt för andra arbetstagare 2 520 kronor. Den häremot svarande
ålderspensionen skulle enligt förslaget uppgå till 1 675 kronor respektive
1 260 kronor, därest kostnaderna fördelades lika å arbetsgivaren och
arbetstagaren, samt till 838 kronor respektive 630 kronor, därest arbetsgivaren
ensam hade att vidkännas kostnaderna. Kommittén har därjämte
erinrat, att det för närvarande i icke obetydlig utsträckning torde förekomma,
att ålderspensionen avväges i förhållande till den tilläggspension,
sorn utgår enligt lagen örn folkpensionering. I en av kommittén upprättad,
bär nedan återgiven tabell har angivits den tilläggspension, vartill arbetstagaren
enligt folkpensioneringslagen skulle vara berättigad, under förutsättning
att ålderspension utgår med nyssnämnda belopp. Vidare har pensionstagaren
förutsatts icke åtnjuta annan inkomst än iolkpension och ålderspension.
Örn pensionstagare!! är gift, har förutsatts, att hans hustru icke
åtnjuter annan inkomst än eventuell folkpension.

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

Utskottet.

Ålderspension

Tilläggspension enligt folkpensionerings-

enligt för-

lagen kronor

slaget

kronor

Ortsgrupp 1

Ortsgrupp 2

Ortsgrupp 3

Ogift pensionstagare .........

1 675

1 260

—

_

_

838

—

78

213

630

89

224

359 !

Gift pensionstagare, om ingen del

1 675

74

av ålderspensionen skall privile-

1 260

_

102

219

gieras för hustrun

838

132

249

367

630

204

322

440

Gift pensionstagare, om största

1 675

79

214

möjliga del av ålderspensionen

1 260

89

224

359

skall privilegieras för hustrun

838

237

350

450

630

250

350

450

I detta sammanhang torde även böra erinras, att chefen för socialdepartementet
den 3 januari 1938 enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande utsett en
kommitté, den s. k. socialvardskommittén, vilken enligt direktiven för dess
arbete har såsom en huvuduppgift att göra lagstiftningen rörande socialförsäkringen
lill föremål för en granskning, varigenom avses att utröna bl. a.
huruvida denna försäkring bör underkastas förändringar i syfte att bättre
tillgodose föreliggande uppgifter.

Vid riksdagsbehandlingen av 1935 års förslag till lag örn folkpensionering
erinrade särskilda utskottet örn de däri intagna bestämmelserna rörande
privilegiering av vissa slags inkomster och yttrade, att det endast genom
införande av sådana bestämmelser syntes möjligt att med rimliga kostnader
undanröja det hinder, som den dittillsvarande folkpensioneringen visat sig
utgöra för pensionering av anställda genom arbetsgivarnas försorg eller
genom deras medverkan. Utskottet framhöll vidare, att det borde fästas
vikt vid att det belopp, intill vilket inkomst av privilegierat slag skulle vara
undantagen från inkomstuppskattningen, tilltoges någorlunda rundligt, örn
införandet av regler örn privilegierad inkomst skulle ha åsyftad effekt. Ä
andra sidan kunde ett undantagande av alltför stora inkomstbelopp från
behovsprövningen medföra stötande olikhet i behandlingen av skilda inkomsttagare.

Syftet med förevarande motion är enligt utskottets mening synnerligen
behjärtansvärt. Vad 1935 ars särskilda utskott i förevarande hänseende
uttalat torde emellertid alltjämt äga sin giltighet. En ytterligare belysning
har det föreliggande spörsmålet fatt i det betänkande, som kommittén angående
pensionering av i enskild tjänst anställda i juni 1938 avgivit. De
däri framlagda förslagen äro efter remissbehandling beroende på Kungl.
Maj:ts prövning. Vidare må erinras, att den förra året tillsatta socialvårds -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

7

kommittén har såsom en huvuduppgift att granska lagstiftningen rörande
socialförsäkringen. Denna granskning bör enligt direktiven för utredningen
avse att utröna huruvida socialförsäkringen bör underkastas förändringar
i syfte att den må bättre tillgodose föreliggande uppgifter. Enligt utskottets
mening böra resultaten av den fortsatta behandlingen av hithörande spörsmål
icke föregripas. Utskottet har därför ej funnit skäl föreslå riksdagen att
i anledning av motionen göra någon framställning till Kungl. Maj:t.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någor
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 februari 1939.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Tamm, Löfvander, Knut
Petersson, Olof Carlsson, Sten och Wistrand;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Skoglund, Pettersson i Hällbacken,
Hallagård och Sandström, fru Nordgren samt herrar Barnekow och Holm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.