Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.
1
Nr 5.
Ankom till riksdagens kansli den 10 februari 1939 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om utbytande av vissa
helgdagar mot andra ledighetsdagar.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 46,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr De Geer i Lesjöfors hemställt,
att riksdagen måtte besluta utredning angående »sådan ändring av
kalenderreformen, att vissa enkla helgdagar indragas och utbytas mot ledighetsdagar
i anslutning till söndagar under andra halvåret».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.
Det nuvarande antalet helgdagar i vårt land är bestämt genom förordningen
den 4 november 1772, vilken innefattade ändring av bestämmelserna
i 1686 års kyrkolag. Av helgdagarna infalla vissa alltid å söndag, medan
andra ej med nödvändighet eller aldrig infalla å söndag. Till den senare
gruppen höra 10 helgdagar, nämligen nyårsdagen, trettondagen, Marie bebådelsedag,
långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag, annandag
pingst, midsommardagen, juldagen och annandag jul. Enligt lag den 8
april 1938 skall vidare den 1 maj i vissa hänseenden likställas med allmän
helgdag.
Frågan om indragning av några kyrkliga helgdagar har vid åtskilliga
tillfällen varit föremål för statsmakternas behandling. I sammanhang därmed
har spörsmålet örn införande av vissa arbetsfria söckendagar stundom
tagits under övervägande. Förslag om en dylik indragning ha behandlats och
avslagits av 1878, 1910 och 1915 års kyrkomöten. Vidare ha motioner i
dessa ämnen väckts vid 1815, 1828—1830, 1859—1860, 1867, 1868, 1885 och
1903 års riksdagar samt vid 1914 års tidigare riksdag. Såväl vid 1885 som
vid 1903 års riksdag tillstyrkte lagutskottet en sådan indragning. Vid 1885
års riksdag vann förslaget även andra kammarens bifall. En redogörelse
för vad därefter i sådant hänseende förekommit lämnas här nedan.
Vid 1915 års riksdag hemställdes i en motion (II: 125), att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning och förslag angående införande
i vårt land av bestämmelser örn helgdagar utan kyrklig karaktär i
syfte att bereda särskilt den å kontor samt i handelsbutiker och fabriker
sysselsatta delen av befolkningen tillfälle till vila och rekreation under den
ljusa och varma årstiden. — Lagutskottet (uti. nr 24) gav sin anslutning till
motionens syfte och erinrade i detta sammanhang, att alltjämt endast ett jämförelsevis
ringa antal personer åtnjöte förmånen av semesterledighet. Därest
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 2 avd. Nr 5.
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.
med hänsyn till vissa betänkligheter av national- och privatekonomisk natur
en ökning av de arbetsfria dagarnas antal icke läte sig genomföras, syntes
det utskottet böra tagas under övervägande, huruvida icke nämnda syfte
kunde nås genom att samtidigt med införandet av arbetsfria vardagar, förlagda
till sommaren, avlysa ett par av de kyrkliga helgdagar, som infölle
under en i rekreationsliänseende mindre lämplig årstid. — På förslag av
utskottet beslöt riksdagen härefter avlåta skrivelse till Kungl. Majit (nr 125)
i huvudsaklig överensstämmelse med den i motionen gjorda hemställan.
över riksdagens skrivelse avgåvos utlåtanden av åtskilliga myndigheter.
Ärendet överlämnades därefter till arbetstidskommittén. Skrivelsen slutbehandlades
sedermera, på sätt framgår i det följande, år 1931.
Vid 1924 års riksdag yrkades i en motion (I: 20), att riksdagen måtte uttala
sig för allhelgonadagens upptagande såsom kyrklig eller borgerlig helgdag
samt hos Kungl. Majit anhålla örn därför erforderliga åtgärder. Efter
hemställan av första lagutskottet (uti. nr 11), som bland annat hänvisade till
1915 års riksdagsskrivelse, blev motionen avslagen av kamrarna.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 april 1926 föreslog kamreraren J. W.
Wahlström i Stockholm, att utredning måtte verkställas rörande, bland
annat, inrättandet av fem s. k. borgerliga helgdagar (ingen dock å den 1
maj), likställda med söndagar men utan kyrklig eller religiös karaktär, i
.stället för fem av de nuvarande helgdagarna. Vid ärendets remissbehandling
voro meningarna om förslaget delade.
Genom lag den 12 juni 1931 (nr 288) infördes i 5 § lagen den 29 juni
1912 om arbetarskydd en bestämmelse av innehåll, att åt arbetare, som utan
avsevärt uppehåll användes till arbete året runt och varit anställd hos arbetsgivaren
eller företaget någon längre tid, borde, i allmänhet under den varmare
årstiden, beredas semesterledighet under minst fyra söckendagar, vilken
ledighet i regel borde vara sammanhängande och förlagd i omedelbar anslutning
till sön- eller helgdag. I den proposition (nr 40) till 1931 års riksdag,
som låg till grund för denna lagändring, framhöll föredragande departementschefen,
statsrådet Larsson, att genom den föreslagna bestämmelsen om
arbetarsemester det syftemål, som legat till grund för 1915 års riksdagsskrivelse,
syntes vara i väsentlig mån tillgodosett, varför han ej ansett vidare
åtgärd böra vidtagas i anledning av skrivelsen.
Vid 1934 års riksdag hemställdes i en motion (11:298) om utredning angående
införande i Sverige av motsvarighet till Englands »bank holidays»
och Tysklands »Bankfeiertage». Motionen behandlades av andra lagutskottet,
som inhämtade yttrande över densamma från svenska bankföreningen,
svenska bankmannaföreningen och Sveriges köpmannaförbund.
Därvid anfördes, bland annat, av bankmannaföreningen, att, enär huvudparten
av kalenderhelgdagarna vore samlad inom den mörkaste tiden av året,
då arbetstagarna sällan hade möjlighet att effektivt utnyttja dem, det vore
ett rimligt önskemål, att ett antal extra helgdagar gjordes obligatoriska och
Andra lagutskottets utlåtande Nr 5. o
inplacerades på helgfria eller eljest lämpliga delar av året. Följande dagar
föreslogos, nämligen den 1 maj, första helgfria måndagen efter den 15 juli,
andra måndagen i oktober, påskafton och midsommarafton. Andra lagutskottet
erinrade i utlåtande (nr 16) över motionen därom, att förefintliga
strävanden att bereda allt bredare lager av vårt folk utsträckt ledighet vid
helger i viss mån försvårades av särskilda stadganden i svensk lagstiftning
angående bestämd tid för företagande av rättshandlingar inom affärslivet.
— På hemställan av utskottet anhöll riksdagen i skrivelse, den 7 april 1934,
nr 134, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning rörande lämpligheten
av en sådan ändring i gällande lagstiftning rörande bestämd tid för utförande
av vissa rättshandlingar inom affärslivet, att hinder ej mötte att hålla bankerna
stängda påskafton, midsommarafton och julafton, då dessa dagar infölle
å söckendag, samt möjligen ytterligare någon helgfri dag i anslutning
till söndag under den .senare hälften av året.
I anledning av riksdagens skrivelse utarbetades en promemoria inom
justitiedepartementet jämte utkast till bestämmelser i ämnet. Enligt dessa
skulle dels i 72 § växellagen och 55 § checklagen införas stadganden, att
påskafton, midsommarafton, andra lördagen i november och julafton vöre
likställda med allmän helgdag enligt sagda lagar, dels ock 2 § lagen om beräkning
av lagstadgad tid så ändras, att vad där funnes stadgat om fatalietids
infallande å söndag eller annan allmän helgdag komme att avse jämväl
nyssnämnda fyra dagar, över promemorian och lagutkasten avgåvos efter
remiss utlåtanden av vissa myndigheter och sammanslutningar. Beträffande
förslagets huvudgrunder gjorde sig delade meningar gällande. Tanken att
genom en lagstiftning efter angivna linjer bereda möjlighet för införande
av vissa arbetsfria dagar vann dock anslutning i flertalet utlåtanden. I fråga
om valet av fridagar avgåvos gensagor huvudsakligen allenast mot förslaget
att göra andra lördagen i november till fridag. I åtskilliga utlåtanden ifrågasattes,
att i stället den 1 maj skulle erhålla karaktär av fridag.
Genom proposition (nr 127) framlades för 1935 års riksdag förslag om de
i nyssnämnda promemoria omförmälda ändringarna i växel- och checklagarna
samt lagen örn beräkning av lagstadgad tid, dock endast såvitt angick
påskafton, midsommarafton och julafton. I det vid propositionen fogade
statsrådsprotokollet uttalade dåvarande chefen för justitiedepartementet,
statsrådet Schlyter, att då den föreslagna lagstiftningen inskränkts till att
avse påskafton, midsommarafton och julafton, indragning av någon av de
nuvarande allmänna helgdagarna ansåges icke motiverad.
De i propositionen framlagda förslagen godkändes på andra lagutskottets
hemställan (utlåtande nr 21) av riksdagen. Författningar i ämnet utfärdades
den 12 april 1935 (Sv. förf.-saml. 98—100).
Det i förevarande motion framlagda spörsmålet har även i andra sammanhang
varit föremål för uppmärksamhet, bl. a. vid behandlingen av
4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.
frågan om den 1 majs likställande i vissa hänseenden nied allmän helgdag.
Det berördes redan i en skrivelse till Kungl. Maj.t den 16 april 1926, i vilken
generalpoststyrelsen hemställde, att Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder för
att den 1 maj, da denna dag infölle å söckendag, måtte göras till en arbetsfri
dag utan kyrklig karaktär. I yttranden över denna framställning förklarade
järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och svenska arbetsgivareföreningen,
att om förslaget skulle genomföras, någon kyrklig helgdag i stället borde
indragas. Den sistnämnda framhöll, att den lagligen tillåtna produktionstiden
redan vore sa inskränkt, att ytterligare minskning av densamma ej
borde ske. Sveriges allmänna lantbrukssällskap yttrade, att därest i utbyte
mot den 1 maj någon helgdag skulle indragas, Marie bebådelsedag borde
väljas. Å andra sidan uttalade landsorganisationen i Sverige, att frågan om
fastställande av den 1 maj såsom allmän fridag borde behandlas fristående
och ej sammankopplas med frågan om avskaffande eller förflyttning av
de s. k. lätthelgdagarna.
I en under hösten 1937 inom socialdepartementet upprättad »promemoria
angående införande av lagbestämmelser rörande den 1 maj såsom arbetsfri
dag» anfördes, att enär den 1 maj redan i mycket stor utsträckning vore
ärbetsfri, anledning icke syntes föreligga att i då förevarande sammanhang
upptaga till övervägande frågan om indragning av någon av de nuvarande
allmänna helgdagarna. I utlåtanden över promemorian framställde kommerskollegium
och åtta handelskamrar, vattenfallsstyrelsen, svenska bankföreningen,
svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund förslag
eller ifrågasatte, att någon helgdag — i första hand trettondagen, Marie
bebådelsedag eller Kristi himmelsfärdsdag — skulle indragas eller att spörsmålet
därom skulle tagas under omprövning.
Genom proposition (nr 93) till 1938 års riksdag framlades förslag till lag
om den 1 majs likställande i vissa hänseenden med allmän helgdag. I det
vid propositionen fogade statsrådsprotokollet anförde dåvarande chefen för
socialdepartementet, statsrådet Möller, att han stödde sig på det förhållandet,
att den 1 maj redan då i avsevärd utsträckning vore arbetsfri, då han
ansåge sig kunna förklara, att legaliserandet av denna dag såsom likställd
med allmän helgdag icke såsom kompensation påkallade indragning av någon
av de s. k. lätthelgdagarna. Sistnämnda spörsmål syntes honom vara
av den natur, att, därest det skulle upptagas, detta borde ske i annat sammanhang.
Att på sätt i några yttranden föreslagits uppskjuta det föreliggande
spörsmålet i avvaktan å en kalenderreform, om vars öden man för
närvarande icke torde hava möjlighet att med någon grad av bestämdhet
uttala sig, syntes honom icke böra ifrågakomma.
I anledning av nyssnämnda proposition väcktes en motion, II: 365, av herr
De Geer i Lesjöfors, i vilken yrkades, att riksdagen icke måtte bifalla propositionen
med mindre samtidigt sådan lagändring genomfördes, att Marie
bebådelsedag upphörde att vara helgdag.
5
Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.
Andra lagutskottet, som i ett sammanhang behandlade propositionen och
de i anledning därav väckta motionerna, hemställde i sitt över dem avgivna
utlåtande (nr 27), att propositionen icke måtte bifallas och att motionen
11:365, i den mån den icke blivit besvarad genom vad utskottet sålunda
hemställt, icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Riksdagen biföll propositionen.
1936 års semestersakkunniga meddelade i sitt betänkande med förslag till
lag om semester (statens offentliga utredningar 1937:49), att representanter
för vissa arbetsgivarorganisationer vid överläggningar med de sakkunniga
angående tillämpningen av den föreslagna semesterlagstiftningen inom olika
näringsområden som ett önskemål uttalat, att vissa av de nuvarande helgdagarna
borde avskaffas. De helgdagar, som man därvid främst haft i
åtanke, vore trettondagen, Marie bebådelsedag, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag
och annandag pingst. Det hade anförts, att en dylik reform
i viss utsträckning skulle kompensera industrien för den ökade belastning,
som den lagstadgade semestern om tolv arbetsdagar komme att innebära.
De sakkunniga framhöllo för egen del, att en lagstiftning om avskaffande
av vissa helgdagar naturligtvis förutsatte en särskild utredning, varvid hänsyn
måste tagas till faktorer av religiös och psykologisk natur.
En av de sakkunniga, direktören Ivar O. Larson, anförde i ett särskilt,
vid betänkandet fogat yttrande, att de nämnda helgdagarna numera utan
tvivel icke hade samma kyrkliga betydelse som tidigare. Enligt hans mening
torde man utan att behöva åsidosätta det religiösa intresset kunna fira
det kyrkliga minne, som vore förbundet med dem, å intilliggande söndag.
Helgdagarna vore också alla förlagda till det första halvåret, da det även
efter en sådan indragning av helgdagar skulle kvarstå flera dylika. För
skolbarn skulle man vid en indragning av helgdagar kunna erhålla ett
sammanhängande sportlov av motsvarande antal dagar. Den lagstiftning,
som erfordrades härför, måste givetvis föregås av en härå inriktad särskild
utredning, som med det snaraste borde komma till stånd.
Ytterligare två av de sakkunniga gingo i särskilda uttalanden in på samma
fråga. Av dem förklarade sig den ene, ombudsmannen Helge Rydberg,
övertygad att en allmän folkmening funnes bakom kravet att bibehålla
nämnda helgdagar, medan den andre, ledamoten av riksdagens första kammare,
jägmästaren Gustaf Tamm, sade sig anse, att frågan om indragning
av vissa helgdagar i främsta rummet måste betraktas som en kyrklig angelägenhet,
vilken ej borde bedömas ur enbart krassa materialistiska synpunkter.
Förslag till lag örn semester förelädes 1938 års riksdag genom propositionen
nr 286. I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet framhöll
föredragande departementschefen, statsrådet Möller, att frågan örn borttagande
av vissa helgdagar för sin lösning krävde en längre tids utredning
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.
Utskottet.
med hänsynstagande till skilda faktorer och att ett sådant borttagande
krävde medverkan av kyrkomötet. Skäl syntes icke förefinnas att låta en
lagstiftning örn semester avvakta lösandet av den nu berörda frågan.
I anledning av sistnämnda proposition väcktes en motion, 11:491, av
herr De Geer i Lesjöfors, i vilken hemställdes, att riksdagen hos Kungl.
Maj:t anhölle, att skyndsam utredning verkställdes i fråga örn en kalenderreform
i syfte att minska antalet av de nuvarande helgdagarna.
Andra lagutskottet uttalade i sitt utlåtande nr 58, att den i motionen behandlade
frågan otvivelaktigt vore förtjänt av uppmärksamhet. Då det emellertid
icke kunde anses vara lämpligt att i det förevarande sammanhanget
upptaga frågan till närmare undersökning, ansåg utskottet skäl icke föreligga
för riksdagen att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa om utredning i
ämnet. Utskottet avstyrkte därför bifall till motionen.
Reservation anfördes av herrar Norman och Wistrand, vilka ansågo, att
tanken på en kalenderreform icke borde utan vidare undanskjutas. Viktiga
såväl sociala som produktionsintressen skulle enligt reservanternas mening
därigenom kunna bliva tillgodosedda. Reservanterna tillstyrkte därför en
allsidig utredning rörande detta spörsmål med beaktande av jämväl kyrkans
och kyrkofolkets intressen och hemställde, att riksdagen, med bifall till
motionen 11:491, måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att skyndsam
utredning verkställdes i fråga om en kalenderreform i syfte att minska
antalet av de nuvarande helgdagarna.
Riksdagen godkände efter sammanjämkning utskottets utlåtande.
Redogörelser för bestämmelser angående helgdagar och andra legala fridagar
i vissa främmande länder hava lämnats i propositionen nr 93/1938
och i utskottets utlåtande nr 16/1934. Utskottet tillåter sig att hänvisa till
dessa redogörelser.
I förevarande sammanhang må även erinras om de vid innevarande års
riksdag väckta likalydande motionerna 1: 230 av herr Egnell och herr John
Gustavson samt II: 352 av herr Gustafsson i Lekåsa m. fl., i vilka hemställts
örn utredning syftande till att åtminstone de större helgdagarna måtte fredas
för offentliga nöjes- och idrottstillställningar.
Såsom framgår av den här ovan lämnade redogörelsen har spörsmålet
örn en indragning av vissa helgdagar och eventuellt deras ersättande med
andra ledighetsdagar sedan lång tid tillbaka vid åtskilliga tillfällen och
senast år 1938 varit föremål för riksdagens prövning. Vid frågans behandling
i äldre tid voro de religiösa synpunkterna utslagsgivande. På senare tid
har en reform i förevarande hänseende stundom påyrkats i syfte att bereda
särskilt den inom handel, industri och angränsande arbetsområden sysselsatta
delen av befolkningen tillfälle till vila och rekreation under den ljusa
och varma årstiden.
7
Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.
I den nu föreliggande motionen tiar förslagsställaren med viss anknytning
till sistnämnda synpunkt uttalat sig för en jämnare fördelning över året
av de extra ledighetsdagarna. Såsom exempel på lämpliga fridagar har motionären
nämnt första lördagen i var och en av manaderna augusti, september
och oktober. I motionen har vidare hänvisats till de svårigheter, som
kunna uppstå för vissa industrigrenar, särskilt järnindustrien och delar av
den kemiska industrien, om någon av de nuvarande helgdagarna infaller på
en tisdag eller fredag. Enligt vad motionären framhållit nödgas företagarna
i sådana fall ofta inställa driften även under den mellan helgdagen och
söndagen liggande söckendagen.
Hänsyn till religiös uppfattning och gammal sed kräver givetvis, att varsamhet
iakttages vid prövningen av förslag örn avlysande av vissa kyrkliga
helgdagar. Alltjämt torde den övervägande stämningen bland kyrkofolket
i vårt land vara för ett bevarande av de nuvarande helgdagarna. Ett
utbyte av några av dessa mot andra ledighetsdagar synes därför böra ifrågakomma
endast örn starka skäl kunna åberopas till stöd för en sådan åtgärd.
Enligt utskottets mening hava skälen för en flyttning av de åsyftade fridagarna
till annan årstid efter genomförandet av semesterreformen till väsentlig
grad förlorat i styrka. Ur vissa industriers synpunkt kan givetvis eh
ändrad förläggning av ifrågavarande ledighetsdagar synas innebära en fördel.
Därvid är dock att märka, att vissa av de s. k. lätthelgdagarna för närvarande
stundom infalla på en söndag och att ett utbyte av dessa mot arbetsfri
lördagar för dylika fall skulle medföra en minskning av antalet arbetsdagar.
En flyttning av vissa ledighetsdagar till senare halvåret på sätt
motionären ifrågasatt skulle vidare kunna vålla avbräck för jordbruket.
Med hänsyn till det anförda har utskottet icke funnit sådana skäl vara för
handen, som böra föranleda riksdagen att i anledning av motionen göra
någon framställning till Kungl. Majit eller eljest vidtaga någon åtgärd.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 10 februari 1939.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Hagman*, Löfvander, Västberg*,
Knut Petersson, Sten och Wistrand;
från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Pettersson i Hällbacken,
Hallagård*, Sandström, Hermansson i Norrköping och Barnekow, fröken Andersson
samt herr Holm.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Norman, Hagman, Knut Petersson, Wistrand och Pettersson i
Hällbacken, vilka ansett, att utskottet bort föreslå riksdagen att i anledning
av förevarande motion i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl.
Majit ville låta verkställa en allsidig utredning om borttagande av ett antal
helgdagar eller deras ersättande med andra ledighetsdagar.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1939
916206