Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

1

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1939 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar
i förordningen om erkända arbetslöshetskassor med
mera.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft sex
inom riksdagen väckta motioner, nämligen motionerna i första kammaren
nr 11, 12 och 13 av herr Linderot samt motionerna i andra kammaren nr 28,
29 och 30 av herr Hagberg i Luleå m. fl.

I motionerna I: 11 och 11:28, vilka äro likalydande, har hemställts, »att
riksdagen för sin del måtte besluta om följande ändringar i Kungl. Maj:ts
förordning av den 15 juni 1934 om erkända arbetslöshetskassor:

15 §.

Till den, som utan giltig anledning lämnar sitt arbete, må understöd icke
utgivas för de två närmast följande veckorna efter det sådant förhållande
inträffat. Erbjudet arbete skall anses lämpligt under förutsättning,
att det motsvarar arbetarens krafter och färdigheter,
att det är förenat med avlöning, enligt vad kollektivavtal föreskriver för
sådant arbete,

att det icke hänför sig till arbetsplats, där arbetskonflikt råder, samt
att icke heller eljest särskilda omständigheter föreligga med hänsyn till
sökandes personliga förhållanden eller arbetets natur; samt
att sista stycket i 15 § helt utgår;
att andra stycket i 16 § helt utgår;
att andra stycket i 17 § helt utgår;

att den i 20 §, 1 morn., första stycket till sex kronor fastställda daghjälpen
höjes till åtta kronor;

att orden ''dock att daghjälp må utgå med lägre belopp’ i 20 §, mom. 1,
andra stycket utgår, samt att satserna 1), 2) och 3) i samma stycke strykes;
att de i 21 §, 1 mom. fastställda veckoavgifterna ändras från 26 till 13;
att i 21 §, 1 mom. andra stycket helt utgår;
att i 22 §, andra och fjärde styckena utgår;

att i 23 §, första stycket föreskrivna ''etthundrafemtiosex dagar’ ändras lill
Tvåhundrafyrtio dagar’;

att i 23 §, andra och tredje styckena helt utgår; samt
att 24 § helt utgår.»

I motionerna I: 12 och 11:30, vilka äro likalydande, har yrkats, »att riksBlhang
till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 2 avd. Nr 41.

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr it.

dagen måtte besluta om följande förändringar i Kungl. Maj:ts förordning
av den 15 juni 1934 örn statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor:

i 1 § tillföres efter ordet ''förvaltningsbidrag'' ''samt som rese- och flyttningsbidrag’
;

1 2 § tillfogas: ''rese- och flyttningsbidrag utgår med 75 °/o av kassans
sammanlagda kostnader för sådant understöd’;

2 § angivna tabell omarbetas, så att de däri fastställda procenttalen för
statens daghjälpsbidrag helt täcker de merkostnader ett bifall till min motion
örn erkända arbetslöshetskassor kommer att medföra, samt

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om utredning
och förslag örn införandet av obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.»

I motionerna I: 13 och 11:29, vilka äro likalydande, har hemställts, att
riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla att 3 § i Kungl. Maj:ts
kungörelse av den 23 november 1934 angående övervakandet av erkända
arbetslöshetskassor måtte helt utgå.

Beträffande de skäl, som motionärerna framställt till stöd för sina yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna.

över motionerna har utskottet, i den ordning § 46 riksdagsordningen
föreskriver, inhämtat yttrande av socialstyrelsen.

Enligt förordningen den 15 juni 1934 om erkända arbetslöshetskassor må
registrerad understödsförening, vilken enligt sina stadgar bereder medlem
understöd vid arbetslöshet i enlighet med vad i förordningen stadgas, antagas
till erkänd arbetslöshetskassa. Understödsförening antages till erkänd
arbetslöshetskassa av den i lagen om understödsföreningar omförmälda tillsynsmyndigheten
(socialstyrelsen). Med antagande följer rätt till statsbidrag
i enlighet med vad därom särskilt är stadgat (1 §).

Understödsförening skall för att kunna antagas till erkänd arbetslöshetskassa
hava i sina stadgar angivit bland annat under vilka förutsättningar
beträffande arbetslöshetens omfattning bland kassans medlemmar eller kassans
ekonomiska ställning daghjälpens storlek och understödstidens längd
må i den i 24 § stadgade ordningen ändras (5 § 4)).

Understöd från erkänd arbetslöshetskassa må enligt förordningen endast
utgå till arbetslös medlem, som fyllt sexton år och som är arbetsför och i
övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete. Såsom villkor för utgivande avunderstöd
gäller vidare, att medlemmen skall hava anmält sig såsom arbetssökande
hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen, på sätt i 19 §
föreskrives, ävensom att han skall uppfylla de i 21 § stadgade villkoren med
avseende å avgiftsbetalning (14 §).

De närmare bestämmelserna rörande understöd återfinnas i 15—25 §§.
Dessa paragrafer hava i de delar, som i förevarande sammanhang äro avintresse,
följande lydelse:

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

15 §.

Till den, som frivilligt utan giltig anledning lämnat sitt arbete eller på
grund av otillbörligt uppförande skilts från arbetet eller avvisat erbjudet
lämpligt arbete, må understöd icke utgivas för de fyra närmast följande veckorna
efter det sådant förhållande inträffat.

Erbjudet arbete skall anses lämpligt under förutsättning,

att det motsvarar arbetarens krafter och färdigheter,

att det är förenat med avlöning, som prövas vara skälig i förhållande till
i arbetsorten förekommande avlöning för sådant arbete,

att det icke hänför sig till arbetsplats, där arbetskonflikt råder, samt

att icke heller eljest särskilda omständigheter föreligga med hänsyn till
sökandens personliga förhållanden eller arbetets natur.

Vad sålunda stadgats angående arbetskonflikt skall icke äga avseende å
konflikt, som befunnits strida mot kollektivavtal eller lagen om kollektivavtal
eller av tillsynsmyndigheten förklarats eljest vara av den särskilda
beskaffenhet, att skälig anledning till arbetsvägran icke förelegat; dock att
inom område, där kollektivavtal gäller, sådan förklaring skall äga giltighet
allenast för tid intill dess arbetsdomstolen eller, där enligt avtal tvisten må
hänskjutas till skiljemän, dessa meddelat beslut angående konflikten.

16 §.

Under tiden för arbetskonflikt må understöd icke utgivas:

1) till den, som är direkt indragen i konflikten (deltager i strejk eller är
föremål för lockout);

2) till den, som eljest blivit arbetslös i anledning av konflikten och vilkens
löne- och anställningsvillkor skäligen kunna antagas röna inverkan av
densamma.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av ovan angivna regler
meddelas av tillsynsmyndigheten.

17 §•

Understöd från erkänd arbetslöshetskassa må ej utgå i annan form än
såsom ett för dag beräknat belopp, benämnt daghjälp, samt såsom hjälp
till täckande av rese- och flyttningskostnader för tillträdande av arbete å
annan ort.

Daghjälp må, såvida omständigheterna därtill föranleda, helt eller delvis
utgivas i naturaförmåner.

20 §.

1 mom. Såsom daghjälp må ej utgivas mer än som svarar mot, för medlem
som är familjeförsörjare, fyra femtedelar och för annan medlem tre
femtedelar av den i orten vanliga arbetsförtjänsten för arbetsdag för arbetare
inom samma yrke och av samma arbetsförmåga som den arbetslöse;
och må vad sålunda utgår icke i något fall överstiga sex kronor örn dagen.

Daghjälp skall utgöra minst två kronor, dock att daghjälp må utgå med
lägre belopp:

1) i fall som följa av första stycket här ovan eller som omförmäles i 2
mom. i denna paragraf eller i 24 § första stycket;

2) till kvinnliga medlemmar eller till medlemmar, vilka ännu icke upp -

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr il.

nått viss i stadgarna angiven ålder; dock, utom i fall som avses under 1),
med lägst en krona;

3) då tillsynsmyndigheten på grund av särskilda skäl därtill lämnat medgivande.

Såsom familjeförsörjare skall anses den, som har försörjningsskyldighet
mot make eller mot barn eller adoptivbarn under 16 år eller som lever i
gemensamt bo med och huvudsakligen underhåller föräldrar eller adoptant.

2 mom. Är medlem i erkänd arbetslöshetskassa i anledning av arbetslöshet
lagligen berättigad till regelbundet utgående understöd av annan beskaffenhet
än fattigvård, må daghjälp till honom utgivas allenast i den mån
understödet icke uppgår till den andel av arbetsförtjänsten, varom i 1 mom.
sägs.

Kassa äger i sina stadgar föreskriva, att till medlem, vilken uppbär understöd,
som i första stycket nämnts, må utgå daghjälp allenast i den mån
understödet icke uppgår till den medlemmen eljest tillförsäkrade daghjälpen.

21 §.

1 mom. Erkänd arbetslöshetskassa må till medlem utgiva understöd endast
därest han till kassan erlagt avgifter, motsvarande minst femtiotvå
veckoavgifter, och under villkor tillika att avgifter, motsvarande minst tjugusex
veckoavgifter, erlagts för tid under de närmast före arbetslöshetens inträdande
förflutna tolv månaderna.

Därest tillsynsmyndigheten med stöd av 22 § sista stycket föreskrivit inskränkning
i understödsrätten, äger tillsynsmyndigheten medgiva, att antalet
avgifter, som skola vara erlagda under de närmast före arbetslöshetens
inträdande förflutna tolv månaderna, må bestämmas till lägre tal än tjugusex,
dock ej lägre än tjugu.

5 mom. Medlem må vid tillämpning av denna paragraf allenast tillgodoräknas
avgift, som erlagts för tid, då lian för annans räkning mot avlöning
använts till arbete, som utförts annorstädes än i medlemmens hem eller
för tid, för vilken han trots sin arbetslöshet åtnjutit avlöning.

22 §.

Daghjälp må icke utgå till medlem för någon dag, med mindre han under
nästföregående fjorton dagar varit arbetslös under sex dagar och för dessa
dagar företett intyg, som i 19 § sägs. Vid tillämpning härav må hänsyn ej
tagas till arbetslöshet under tid, då av annan orsak understöd ej kunnat utgå.

Erkänd arbetslöshetskassa må i sina stadgar föreskriva viss längre karenstid
än i första stycket sägs, därvid tiden dock ej må bestämmas längre än
till tre månader samt den tid, inom vilken karenstiden må beräknas, ej må
bestämmas längre än till sex månader. Vad i första stycket sägs skall jämväl
äga giltighet.

Vad sålunda föreskrivits örn iakttagande av karenstid skall icke äga tilllämpning,
då medlem, som är berättigad till daghjälp, erhåller arbete för
högst aderton dagar eller på grund av sjukdom, barnsbörd, värnpliktstjänstgöring
eller särskild av tillsynsmyndigheten med stöd av sista stycket i
denna paragraf meddelad föreskrift ej kan erhålla daghjälp samt omedelbart
efter arbetets eller hindrets upphörande ånyo ansöker örn daghjälp.

Innesluter understödsförening, som antages eller antagits till erkänd ar -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

5

betslöshetskassa, medlemmar tillhörande yrke, inom vilket arbetslöshet årligen
regelbundet förekommer, eller föreligga eljest särskilda omständigheter,
äger tillsynsmyndigheten beträffande vissa medlemmar föreskriva, att
daghjälp ej må utgå förrän efter viss längre karenstid än i första stycket sägs,
därvid de i andra stycket omnämnda tider ej må överskridas samt vad i
första stycket sägs skall äga giltighet, eller att för viss bestämd tid av året
daghjälp över huvud icke må utgå eller att den längsta medgivna understödstiden
under loppet av tolv på varandra följande månader skall uppdelas
i två perioder, därvid den ena skall omfatta tid, under vilken arbetslöshet
regelbundet förekommer.

23 §.

Daghjälp må icke utgå till medlem för mer än sammanlagt etthundrafemtiosex
dagar under loppet av tolv på varandra följande månader.

Ej må den tid, för vilken daghjälp under loppet av tolv på varandra följande
månader längst må utgå, i annat fall än som omförmäles i 24 § första
stycket utgöra mindre än nittio dagar.

Har medlem under tolv på varandra följande månader åtnjutit understöd
under så lång tid, som kassans stadgar medgiva eller som styrelsen med stöd
av 24 § må hava bestämt, skall ytterligare gälla, att daghjälp icke ånyo må
utgivas till medlemmen, förrän han till kassan erlagt avgifter, motsvarande
minst två veckoavgifter, vilka jämlikt 21 § 5 mom. må tillgodoräknas honom.

24 §.

Då någon i 5 § 4) avsedd förutsättning föreligger, må kassans styrelse efter
medgivande av tillsynsmyndigheten besluta nedsätta daghjälpens storlek eller
minska understödstidens längd.

Beslut, varom nu nämnts, skall avse jämväl dem, som vid beslutets fattande
på grund av redan inträffad arbetslöshet äro berättigade till understöd,
samt må gälla, intill dess tillsynsmyndigheten annorlunda förordnar.

Bestämmelser om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor hava lämnats
genom förordningen den 15 juni 1934 i detta ämne. De två första paragraferna
i nämnda förordning hava följande lydelse:

1 §•

Statsbidrag, som avses i förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) örn erkända
arbetslöshetskassor, utgår till envar sådan kassa dels såsom daghjälpsbidrag,
dels såsom förvaltningsbidrag.

2 §•

Daghjälpsbidrag utgår för kalenderår med viss procentuell andel av kassans
sammanlagda kostnader för understöd vid arbetslöshet under tid av
året, då antagande till erkänd arbetslöshetskassa varit gällande. Procenttalet
bestämmes i förhållande till det genomsnittliga daghjälpsbeloppet samt
antalet understödda dagar per medlem i överensstämmelse med en vid denna
förordning som bilaga fogad tabell med tillhörande särskilda bestämmelser.

I kungörelsen den 23 november 1934 angående övervakandet av erkända
arbetslöshetskassor lämnas vissa ordningsföreskrifter till underlättande av

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr Al.

den kontroll, som det åligger tillsynsmyndigheten att utöva. Sålunda
stadgas i 3 § i kungörelsen, att erkänd arbetslöshetskassa har att omedelbart
till tillsynsmyndigheten lämna kortfattad redogörelse för kassans beslut beträffande
fråga örn understödsrätt i de fall då medlem vägrat att antaga
honom av organ för den offentliga arbetsförmedlingen eller eljest erbjudet
arbete eller då medlem frivilligt lämnat sitt arbete; tillsynsmyndigheten dock
obetaget att i den mån så prövas utan olägenhet kunna ske medgiva kassa
befrielse från denna anmälningsskyldighet.

Utskottet tillåter sig erinra, att en historik i frågan örn införande av arbetslöshetsförsäkring
och dennas utformning finnes intagen å sid. 2—7 i
utskottets utlåtande nr 37/1934.

Författningsbestämmelserna rörande erkända arbetslöshetskassor hava
underkastats vissa ändringar vid 1936, 1937 och 1938 års riksdagar (andra
lagutskottets utlåtanden nr 23/1936, 31/1937 och 13/1938).

Med anledning av det i motionerna I: 12 och II: 30 framställda yrkandet,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa örn utredning och
förslag örn införande av obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, får utskottet
erinra, att denna fråga under senare år ett flertal gånger varit föremål för
riksdagens behandling (se andra lagutskottets utlåtanden 37/1934, 3/1935,
7/1936, 31/1937 och 5/1938).

1 skrivelse till Kungl. Majit den 13 december 1938 har landsorganisationen
i Sverige gjort framställning rörande dels vissa ändringar i förordningen om
erkända arbetslöshetskassor, bland annat i 15 § samt 19—23 §§, dels höjning
av det statliga förvaltningsbidraget till de erkända arbetslöshetskassorna,
dels höjning av statsbidraget till kassorna, dels ock kontroll av avgiftsbetalningen
med mera.

Efter remiss hava yttranden avgivits över landsorganisationens skrivelse
av socialstyrelsen, statskontoret, försäkringsinspektionen och svenska arbetsgivareföreningen
.

I sitt till utskottet avgivna yttrande över de föreliggande motionerna har
socialstyrelsen anfört bland annat, att huvudparten av de ändringsförslag
rörande förordningen om erkända arbetslöshetskassor, som framföras i motionerna,
varit föremål för behandling av socialstyrelsen i anledning av
landsorganisationens ovannämnda skrivelse. Angående de ifrågavarande ändringsförslagen
har styrelsen hänvisat till det yttrande styrelsen avgivit över
landsorganisationens framställning.

Beträffande innehållet i sistnämnda yttrande må anföras, att socialstyrelsen
beträffande 21 § förklarat sig tillstyrka en av landsorganisationen gjord
framställning om minskning av antalet veckoavgifter i det s. k. tidsbestämda
avgiftsvillkoret från 26 respektive 20 veckor till 20 respektive 16 veckor.

Andra lagutskottets utlåtande Nr il.

7

I sitt till utskottet avgivna yttrande över motionerna har socialstyrelsen
vidare anfört följande:

Vad de ändringsförslag beträffar, som återfinnas i motionerna men som
icke behandlats i landsorganisationens skrivelse och socialstyrelsens yttrande
däröver, skulle deras förverkligande utan något nämnvärt undantag komma
att föranleda utökning i understödsutgivandet från de erkända arbetslöshetskassorna.
Motionärerna hava också tydligen insett detta och hava därför
hemställt, alt statsbidragsgrunderna skola så omarbetas, att statens daghjälpsbidrag
kommer att helt täcka de merkostnader, som ett bifall till motionerna
om erkända arbetslöshetskassor kommer att medföra. Under sådana
omsändigheter är det icke möjligt att taga slutlig ställning till dessa förslag,
förrän dessa grunder hava varit föremål för erforderlig utredning. I sitt yttrande
över landsorganisationens omförmälda skrivelse har socialstyrelsen
framhållit, att skäl tala för att frågan örn statsbidragets konstruktion i den
statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen i hela dess vidd upptages till
omprövning. Med all sannolikhet torde därför en dylik utredning komma till
stånd. Under hänvisning härtill får socialstyrelsen förorda, att ändringsförslagen
i motionerna nr 11 och 12 i första kammaren (nr 28 och 29 i andra
kammaren) icke måtte föranleda till någon åtgärd i förevarande sammanhang.

Motionärerna hemställa i motion nr 12 i första och motion nr 29 i andra
kammaren, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit hemställa om utredning
och förslag om införande av obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Socialstyrelsen anser, att denna fråga icke kan betraktas såsom för närvarande
aktuell, och vill inskränka sig till att påpeka, att frågan sannolikt
torde bliva föremål för behandling av socialvårdskommittén.

Motionärerna hemställa slutligen örn upphävande av 3 § i kungörelsen
angående övervakandet av erkända arbetslöshetskassor. Denna paragraf
innehåller en ordningsföreskrift, avsedd att tillförsäkra socialstyrelsen i
egenskap av tillsynsmyndighet över den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen
material för bedömande av lagligheten hos kassastyrelsernas beslut
i fall, då medlem vägrat antaga honom erbjudet arbete eller då medlem
frivilligt lämnat sitt arbete. Något skäl för ett borttagande av denna bestämmelse
har icke anförts av motionärerna. För sin del anser socialstyrelsen
att, så länge nu gällande rättsregler för kassornas erkännande och för
behandlingen av fall av arbetsvägran m. m. behållas oförändrade, fordrar
konsekvensen, att denna ordningsföreskrift får kvarstå orubbad. Socialstyrelsen
får därför avstyrka yrkandet örn upphävande av 3 § i kungörelsen
angående övervakandet av erkända arbetslöshetskassor.

I detta sammanhang må vidare anföras, att Kungl. Majit genom beslut den
ä maj 1939 uppdragit åt socialstyrelsen att skyndsamt verkställa utredning
angående de ändringar, som kunna anses erforderliga och lämpliga i fråga
örn bestämmelserna rörande statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor,
samt till Kungl. Majit inkomma med de förslag såväl därutinnan som beträffande
ändringar av bestämmelserna i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor,
vartill bl. a. landsorganisationens skrivelse kan föranleda.

Antalet erkända arbetslöshetskassor, som för närvarande äro i verksamhet,
uppgår till 13. Dessa kassor hava ett sammanlagt medlemsantal av
181 400.

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

Utskottet.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har landsorganisationen
i skrivelse till Kungl. Majit den 13 december 1938 gjort framställning
angående vidtagande av vissa ändringar i förordningen om erkända arbetslöshetskassor
samt i bestämmelserna rörande statsbidrag till sådana kassor
med mera. Sedan framställningen varit föremål för remissförfarande, har
Kungl. Majit uppdragit åt socialstyrelsen att verkställa viss utredning i
ämnet.

De i landsorganisationens framställning yrkade ändringarna beröra delvis
samma stadganden, som avses i de föreliggande motionerna. Då sålunda författningarna
rörande erkända arbetslöshetskassor äro föremål för överarbelning
i åtskilliga hänseenden, som äga samband med de i motionerna framställda
yrkandena, har utskottet icke funnit skäl föreslå riksdagen att, såvitt
angår motionerna i sistnämnda delar, vare sig besluta ändring i ovannämnda
författningar eller göra någon framställning till Kungl. Majit.

I motionerna I: 12 och 11:30 har vidare yrkats, att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Majit hemställa om utredning och förslag om införande
av obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. I överensstämmelse med vad socialstyrelsen
i sitt yttrande över motionerna anfört, anser utskottet att denna
fråga icke kan betraktas såsom för närvarande aktuell, varför utskottet
jämväl i denna del får avstyrka bifall till motionerna.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att motionerna lill och lii 28 icke måtte föranleda till
någon riksdagens åtgärd;

2) att motionerna I: 12 och lii 30 icke måtte föranleda till
någon riksdagens åtgärd; samt

3) att motionerna I: 13 och lii 29 icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 30 maj 1939.

På andra lagutskottets vägnar:

*

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Hagman, Löfvander*, Linnér,
Knut Petersson*, Sten och Wistrand;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Olovson i Västerås, Molander,
Sandström, Hermansson i Norrköping, Gardell*, Hansson i Orebro och fröken
Andersson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1939

916839