Andra lagutskottets utlåtande Nr AO.

11

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1939 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående lika personell
beredskap för män och kvinnor i statstjänst till Sveriges
försvar m. m.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 221,
vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Pettersson i Rosta och
Andersson i Vigelsbo hemställt, »att riksdagen ville hos Kungl. Majit begära
utredning avseende att under beaktande av riksförsvarets intresse bereda
lika skyldighet för män och kvinnor i statstjänst att offra tid och möda
till Sveriges försvar samt att undanröja orättvisor att den, som icke fullgjort
värnpliktstjänst, i statens tjänst erhåller ett försteg i förhållande till
i övrigt likställd, som fullgjort denna skyldighet».

I motiveringen till motionen har anförts:

Omsorgen om fosterlandets fred och frihet ålägger svenska män i stor
utsträckning en värnpliktstjänstgöring till rikets försvar, som för manga innebär
en icke obetydlig uppoffring. En annan sak är, att den värnpliktige,
som avser att inträda i statens tjänst, alltid måste räkna med att senare nå
anställning och därför alltid erhålla kortare tjänstetid än den, som icke behöver
sätta till tid för utbildning i försvarets tjänst.

De senaste årens löneregleringar ha genomgående verkat i riktning att ge
kvinnor i statens tjänst lika lön som männen. Rättvisa grunder kunna under
sådana förhållanden anföras för att kvinnor i statstjänst även få göra
fäderneslandet tjänst i samma utsträckning, exempelvis inom sjukvården.
Friheten från värnpliktsövningar medför annars en privilegieställning, som
möjliggör för den, som åtnjuter sådan frihet, att vid befordran med tjänstetidens
rätt gå före en jämnårig med motsvarande utbildning, vars tid tagits
i anspråk för fullgörande av övningstid och repetitionsmöten.

Riskerna för ofred äro nu så stora att man enligt mångas uppfattning icke
bör försumma de möjligheter som kunna förefinnas att för ernående av
förbättrad försvarsberedskap tillvaratagas. Om denna uppfattning är riktig
borde anledning föreligga att taga under övervägande i vad mån kvinnorna
i statstjänst på vissa områden skulle vara särskilt skickade att fylla riksförsvarets
behov.

Vid våra sjukvårds- och andra allmänna inrättningar förefinnes för närvarande
stor brist på så väl sjuksköterskor som annan personal. Här skulle
otvivelaktigt efter inhämtande av nödig utbildning många kvinnor under
fortsatt »övningstid» kunna göra god nytta. Den kunskap om sjukvård
m. m. som de inhämta kunde vara till gagn i livet. Vid krigsutbrott skulle
den vara av ovärderlig betydelse.

Möjligen skulle en rättvisare sakernas ordning även kunna ernås örn de,
som fullgjort sin värnpliktstjänst, vid statsanställning på olika områden

12 Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

finge tillgodoräkna sig den tid de sålunda uppoffrat för staten såsom
tjänstetid.

En annan möjlig tanke vore örn man från de statsanställdas tjänstetid,
som icke fullgjort värnpliktsövning, frånräknade viss såsom rättvis beräknad
tid. Så skulle man kunna undgå att ge dem handikap före andra, som fullgjort
sin värnplikt i fosterlandets tjänst.

I vissa motioner vid innevarande års riksdag har ifrågasatts inrättande
av en frivillig kvinnlig samhällstjänst. Sålunda har i likalydande motionerna
I: lil av herr Tamm m. fl. och II: 128 av fröken Andersson m. fl.
hemställts, att riksdagen i anslutning till vissa i motionen anförda synpunkter
ville i skrivelse till Kungl. Majit begära utredning och förslag om lämpligaste
formen för en statsunderstödd frivillig samhällstjänst för kvinnlig
ungdom. I likalydande motionerna I: 183 av herr Ohlin m. fl. samt II: 269
av herrar Nyblom och Barnekow har yrkats, att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla om utredning rörande formerna och uppgifterna
för en frivillig kvinnlig samhällstjänst och rörande dess finansiering under
statens medverkan.

Dessa motioner hava behandlats av första kammarens första tillfälliga utskott
(utlåtande nr 13) och andra kammarens fjärde tillfälliga utskott (utlåtande
nr 7). Utskotten hava i sina utlåtanden i ämnet yttrat, att det i fråga
om en frivillig kvinnlig samhällstjänsts betydelse för försvaret redan i motionerna
I: lil och II: 128 understrukits, att problemet här till stor del vore
rent militärt och måste lösas oberoende av samhällstjänsten i den mening
den i motionen fattats. Det vore också utskottens uppfattning. I den mån
medborgarnas och då även kvinnornas tjänster i händelse av krig, krigsfara
eller eljest av krig föranledda förhållanden kunde vara behövliga ville utskotten
erinra därom, att frågan örn tjänsteplikt och därmed sammanhängande
spörsmål vore föremål för utredning av särskilda nyligen tillkallade
sakkunniga och att inom rikskommissionen utredning påginge angående
möjligheterna att på olika områden inom samhällslivet finna ersättning torvid
mobilisering uppkommen avgång på personal. Att innan dessa utredningar
slutförts begära utredning örn frivillig kvinnlig samhällstjänst, vilken
åtminstone i väsentliga stycken torde komma att sammanfalla med
dessa redan pågående utredningar, syntes utskotten icke påkallat.

På hemställan av utskotten hava riksdagens båda kamrar beslutit, att
motionerna i fråga icke skulle föranleda till någon åtgärd.

Med en den 21 september 1938 dagtecknad, inom rikskommissionen för
ekonomisk försvarsberedskap upprättad promemoria har till chefen för socialdepartementet
överlämnats utkast till bland annat lag örn tjänsteplikt
m. m., innefattande bestämmelser om en skyldighet för medborgarna i gemen
i åldern 18—70 år att under av krig föranledda utomordentliga förhållanden
fullgöra arbete, som utan att vara att hänföra till militär tjänst -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

13

göring är av betydelse för tillgodoseende av krigsmaktens behov eller ock
erfordras för folkförsörjningen eller annat ändamål av synnerlig vikt för det
allmänna. I promemorian har härom anförts bland annat följande:

I vårt jämförelsevis glest befolkade land är kvinnornas medverkan i det
för krigshushållningen erforderliga produktionsarbetet — såväl vid industrien
som inom jordbruket — nödvändig icke blott för att ersätta de vid
mobiliseringen inkallade männen utan även för att under krigets fortgång
möjliggöra uttagandet av större delen av den vapenföra manliga befolkningen
till direkt krigstjänst. Den kvinnliga arbetskraften torde dessutom
i stor utsträckning behöva tagas i anspråk för sociala ändamål. En garanti
måste därvid finnas för att kvinnornas arbetskraft kan tillvaratagas i de
för krigsläget behövligaste och för dem lämpligaste sysselsättningarna.
Tjänsteplikt synes därför vara lika nödvändig för kvinnor som för män.

Sedermera har chefen för socialdepartementet efter Kungl. Maj:ts den
24 mars 1939 givna bemyndigande utsett vissa sakkunniga för att verkställa
utredning rörande behovet av en lagstiftning om tjänsteplikt och därmed
sammanhängande spörsmål. De sakkunniga hava antagit benämningen
sakkunniga rörande arbetsmarknadens försvarsberedskap. En redogörelse
för huvudpunkterna i direktiven för de sakkunniga har lämnats i utskottets
denna dag avgivna utlåtande nr 39. Till denna redogörelse får utskottet
hänvisa.

Frågan om införande av tjänsteplikt för tillgodoseende av luftskyddets
behov av personal i fredstid har på senaste tid i olika sammanhang varit
föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Även härutinnan tillåter sig
utskottet att hänvisa till den redogörelse, som lämnats i utskottets nyssnämnda
utlåtande.

För närvarande finnas vissa bestämmelser med syfte att inom skäliga
gränser bereda den, som undergår värnplikt, skydd mot avbräck i hans civila
verksamhet. Sålunda gäller enligt lagen den 16 oktober 1914 örn förbud i
vissa fall mot värnpliktigs skiljande från tjänst eller arbete, att värnpliktig,
som är anställd »i annans tjänst eller arbete», ej må skiljas från anställningen
i anledning därav, att han har alt fullgöra i värnpliktslagen stadgad
övning om högst sextio dagar eller mobiliseringsövning, som kan bliva föreskriven
i särskild lag. Detta stadgande skall dock ej gälla, där den värnpliktige
vid anställandet avsiktligt bibragt husbonden eller arbetsgivaren en
oriktig uppfattning örn sina värnpliktsförhållanden. I lagen är ytterligare
föreskrivet, att örn värnpliktig lider skada därigenom att, i strid mot de nu
återgivna bestämmelserna, husbonde eller arbetsgivare ej fullgör vad honom
till följd av den värnpliktiges anställning i hans tjänst eller arbete åligger,
husbonden eller arbetsgivaren skall utgiva ersättning. Avtal, som .strider mot
lagens bestämmelser, är ogillt.

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr AO.

En liknande grundsats har kommit till uttryck även i vissa föreskrifter
rörande studerande vid universitet och högskolor. Sålunda innehåller § 11 i
Kungl. Maj:ts stadga angående filosofiska examina den 1 november 1907
bestämmelsen, att örn studerande undergått värnpliktsövningar eller fullgjort
annan militär tjänstgöring, dessförinnan avlagda tentamina härvid skola beräknas
vara avlagda så många dagar senare som detta studiehinder tillförlitligen
styrkes hava varat. Motsvarande stadganden finnas i de av universitetskanslern
fastställda studieplanerna inom de teologiska och juridiska fakulteterna.

I detta sammanhang må erinras, att 1937 års riksdag i anledning av tre
motioner (II: 269, II: 272 och II: 353) i skrivelse till Kungl. Majit anhöll, att
Kungl. Majit ville låta verkställa utredning beträffande frågan huruvida och
i vad mån värnpliktig tillkommande rätt att efter fullgjord värnpliktsövning
återfå sin anställning kunde utsträckas att gälla även för det fall,
att övningens längd överstiger sextio dagar, ävensom rörande därmed sammanhängande
spörsmål, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen kunde föranleda. I sitt av riksdagen godkända utlåtarfde (nr 10)
i ämnet uttalade andra lagutskottet bland annat, att vissa skäl talade för
att i lag fastslå vad som redan då i annan ordning gällde beträffande vissa
studerande.

Utredning rörande de spörsmål, som åsyftas i riksdagens nyssnämnda
skrivelse, har sedermera igångsatts inom justitiedepartementet.

I avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr A51) för befattningshavare vid
statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
stadgas såsom ett av villkoren för tjänstemans uppflyttning till
högre löneklass, att han under minst fyra femtedelar av den tjänstetid, som
erfordras för vinnande av uppflyttning, skall hava bestritt sin egen eller på
grund av förordnande annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt
uppdrag, dock att härvid icke skall föras honom till last bland annat den
tid, han åtnjutit ledighet för fullgörande av honom åliggande militär tjänstgöring
(10 § 3 morn.). Vidare gäller, att örn den, som från icke-ordinarie
befattning vinner befordran till ordinarie tjänst, innehar sådan anställning
i statens tjänst, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes
svara mot, vara jämförbar med eller högre än den ifrågavarande ordinarie
tjänsten, så må för bestämmandet av hans begynnelselön i denna tjänst
och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass tillgodoräknas
honom den tid utöver tre år, under vilken han efter fyllda 18 år i en
följd innehaft dylik anställning.

Likartade bestämmelser finnas även i andra nu gällande avlöningsreglementen.

I civila avlöningsreglementet den A januari 1939 (nr 8), som träder i kraft
den 1 juli 1939, föreskrives såsom ett av villkoren för tjänstemans uppflytt -

Andra lagutskottets utlåtande Nr iO.

15

ning till högre löneklass, att han under minst fyra femtedelar av den tid,
som erfordras för vinnande av uppflyttning, bestritt sin egen eller på grund
av förordnande annan statens tjänst, dock att härvid såsom tjänstetid skall
räknas bland annat tid, under vilken han är inkallad till värnpliktstjänstgöring
(7 § och 13 § 2 morn.). De nya bestämmelserna om lönetursberäkning
vid befordran m. m. (8 §) innebära, att de för närvarande gällande
reglerna angående tillgodoräkning av föregående tjänstetid för placering i
löneklass vid icke ordinarie tjänstemans övergång till ordinarie befattning
eller vid ordinarie tjänstemans befordran till högre ordinarie tjänst avföras
ur lönesystemet och ersättas med en vidgad tillämpning av de s. k. sneddningsreglerna.
Dessa innebära i huvudsak, att en tjänsteman, som från tjänst
inom viss lönegrad befordras till tjänst inom högre lönegrad med gemensamma
eller angränsande löneklasser, i den nya tjänsten överhoppar eller
sneddar förbi de löneklasser, han tillhört eller beräknas hava tillhört i den
lägre befattningen, och omedelbart erhåller lön enligt närmast högre löneklass
samt därjämte för bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning
i den nya tjänsten tillgodoföres den tid intill tre år, varunder han i den lägre
tjänsten tillhört eller beräknas hava tillhört löneklassen närmast under den,
till vilken han vid tillträdet till den högre tjänsten skall hänföras.

I några särskilda fall finnas bestämmelser örn rätt att vid anställning
inom ett civilt verksamhetsområde såsom tjänstetid tillgodoräkna sig viss
värnpliktstjänstgöring. Sålunda gäller enligt ett kungl, brev den 9 maj 1919
till medicinalstyrelsen, att vid fråga örn befordran på läkarbanan rätt till
tjänstårsberäkning må åtnjutas för den tid, värnpliktig medicine kandidat
fullgjort honom åliggande fackutbildning och facktjänstgöring. Ett annat
kungl, brev av samma dag innehåller motsvarande bestämmelser beträffande
farmacie kandidater. I ett kungl, brev den 13 juni 1919 stadgas, att
rätt att vid befordran räkna tjänstår lika med länsveterinär må åtnjutas
för den tid värnpliktig examinerad veterinär fullgjort honom åliggande
fackutbildning och facktjänstgöring. Annan utbildning och tjänstgöring
än nyss sagts får däremot ej tillgodoräknas vederbörande. Om alltså en
värnpliktig av någon av nyssnämnda kategorier uttages till utbildning i
vanlig ordning, sker beträffande honom intet tillgodoräknande.

Beträffande dem, som inneha eller innehaft fast anställning såsom manskap
vid försvarsväsendet och därvid undergått befälsutbildning, gälla vissa
bestämmelser, som i detta sammanhang kunna vara av intresse. Genom
ett cirkulär den 11 september 1936 (nr 505) till statsmyndigheterna angående
beredande av civilanställning dt visst militärmanskap har Kungl. Majit
meddelat bestämmelser innebärande bland annat, att vid tillsättande av
statlig civil befattning liksom vid förordnande av vikarie å dylik befattning
eller anställande av extra personal visst företräde skall beredas sökande
tillhörande nyssnämnda kategori. Beträffande statens jiirnvägar har genom

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

Utskottet.

ett kungl, brev den 9 december 1938 i viss utsträckning medgivits undantag
från berörda bestämmelser.

Vidare innehåller ett den 28 maj 1937 utfärdat cirkulär till statsmyndigheterna
bestämmelser angående rätt i vissa fall för extra ordinarie befattningshavare
att tillgodoräkna tid för militär anställning. Den, som innehaft
fast anställning såsom manskap och därvid undergått underbefälsutbildning,
må vid tillträdandet av extra ordinarie tjänst i högst 5 lönegraden enligt den
i 6 § kungörelsen den 15 juni 1935 (nr 398) med avlöningsbestämmelser för
icke-ordinarie befattningshavare vid kommunikationsverken intagna löneplanen
eller däremot svarande lönegrad vid annat nyreglerat verk tillgodoräknas
den tid utöver tre år, under vilken han efter fyllda 18 år i en följd
innehaft den militära anställningen. Anställningen skall anses hava innehafts
i en följd, även om avbrott av sammanlagt högst tre månader förekommit
mellan olika anställningsperioder; dock må tid för dylikt avbrott
icke inräknas i anställningstiden. I ovannämnda tid av tre år inbegripes
det år, som enligt gällande avlöningsbestämmelser skall avdragas vid tillgodoräknande
av förutvarande anställningstid. Är fråga om extra ordinarie
befattning i högre lönegrad än i punkt 1 sägs, må i gällande avlöningsbestämmelser
medgivet tillgodoräknande av föregående likvärdig anställning
i statens tjänst äga rum utan hinder av sådant avbrott.

I den föreliggande motionen har i första hand hemställts, att det måtte
tagas under övervägande, i vad mån kvinnorna i statstjänst kunna vara
särskilt skickade att på vissa områden fylla riksförsvarets behov. Motionärerna
synas närmast hava avsett att på denna väg fylla personalbristen
vid sjukvårds- och andra allmänna inrättningar.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har det ifrågasatts att
i fall av behov med stöd av en lagstiftning örn tjänsteplikt taga bl. a. kvinnornas
arbetskraft i anspråk för vissa allmänna ändamål. Fortsatt utredning
om behovet av en sådan lagstiftning jämte åtskilliga därmed sammanhängande
spörsmål pågår för närvarande. Det i motionen berörda spörsmålet
örn tillgodogörande av kvinnors arbetskraft för försvarsändamål är således
i ett större sammanhang föremål för de sakkunnigas uppmärksamhet.
Beaktas böra även de åtgärder i syfte att underlätta ett sådant tillgodogörande,
som under den senaste tiden på frivillighetens väg vidtagits.

Motionärerna hava vidare påyrkat utredning om åvägabringande av en
sådan ordning, att den, som icke fullgjort värnpliktstjänst, icke i statens
tjänst erhåller ett försteg i förhållande till i övrigt likställd, som fullgjort
denna skyldighet.

Av vad ovan anförts framgår, att statsmakterna på olika sätt sökt motverka
de olägenheter, som kunna vara förenade med fullgörandet av värnplikt.
Härvid har givetvis en avvägning mellan vissa mot varandra stridande
intressen måst äga rum. Föreskrifter om tillgodoräknande i det all -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

17

männas tjänst av fullgjord värnpliktstjänstgöring hava i vissa fall meddelats,
ehuru endast i begränsad omfattning. Huruvida ett dylikt tillgodoräknande
bör kunna ske i mera vidsträckt omfattning är ett spörsmål
av ömtålig natur. Ett tillmötesgående av kraven på den antydda utvidgningen
skulle kunna inverka på anställningsvillkoren även för anställda i
enskild tjänst.

I det läge, vari hithörande spörsmål för närvarande befinna sig, har utskottet
icke funnit skäl föreslå riksdagen att i anledning av förevarande
motion göra någon framställning till Kungl. Maj:t. Utskottet får därför
hemställa,

att motionen 11:221 icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 30 maj 1939.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Hagman, Löfvander*, Linnér,
Knut Petersson*, Sten och Wistrand;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Olovson i Västerås, Molander,
Sandström, Hermansson i Norrköping, Gardell* och Hansson i örebro samt fröken
Andersson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 2 avd. Nr 39—40.

2