Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
1
Nr 38.
Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1939 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående ändring i vissa delar av lagen
den 1-i juni 1907 (nr 36 s. 1) om ngttjanderått till
fast egendom, m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 10 mars 1939 dagtecknad proposition, nr 166, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
i) Lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1)
om nyttjanderätt till fast egendom.
Härigenom förordnas, att 1 kap. 3 §, 2 kap. 38 § och 3 kap. lagen den 14
juni 1907 örn nyttjanderätt till fast egendom1 skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives:
1 KAP.
3 §■
Sker överlåtelse av fastighet, vartill nyttjanderätt upplåtits, vare nyttjanderätten
ej gällande mot nye ägaren, med mindre vid överlåtelsen skett förbehåll
om nyttjanderättens bestånd eller på grund av inteckning eller inskrivning,
enligt vad därom är stadgat, nyttjanderätten skall fortfarande gälla;
dock att i fråga örn rätt för arrendator eller hyresgäst att i visst fall njuta
sin nyttjanderätt till godo gäller vad i 2 kap. 28 § och 3 kap. 28 § därom
stadgas.
Varder fastigheten---nyttjanderättens bestånd.
Återköpes fastigheten enligt lagen om återköpsrätt till fast egendom, vare
nyttjanderätten ej beståndande mot återköparen, med mindre denne sådant
utfäst eller han själv är upplåtare eller tidigare förvärvat fastigheten med
förbehåll örn nyttjanderättens bestånd eller nyttjanderätten jämlikt 2 kap.
28 § eller 3 kap. 28 § tidigare gällt mot honom eller på grund av inteckning
eller inskrivning, enligt vad därom är stadgat, nyttjanderätten skall fortfarande
gälla. Är nyttjanderätt, enligt vad nu sagts, gällande mot återköparen
1 Senaste lydelse av 1 kap. 3 § se SFS 1924: 389.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 2 avd. Nr 38.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
på grund av dennes utfästelse eller till följd av att han själv är upplåtare
eller tidigare förvärvat fastigheten med förbehåll om nyttjanderättens bestånd,
vare så ansett som hade återköpet skett med sådant förbehåll.
2 KAP.
38 §.
Uppsägning av---uppsägningen lämnas.
Vad i — — — jordägaren själv.
Träffas ej den, vilken för uppsägning sökes, i sitt hemvist, varde uppsägningen
i rekommenderat brev under hans vanliga adress avlämnad å posten
samt skriftlig underrättelse om uppsägningen meddelad hans husfolk, örn sådant
finnes; skolande uppsägningen anses hava skett, när vad sålunda föreskrivits
blivit fullgjort.
Har jordägare---allmänna tidningarna.
Stämning, däri---icke iakttagits.
3 KAP.
Om hyra.
Om hyresavtals ingående.
1 §•
Avtal, varigenom hus eller del av hus upplåtes till nyttjande mot lega, skall
upprättas skriftligen, där ej lägenheten upplåtes för tid understigande ett år
eller, vid upplåtelse för längre tid, hyresvärden och hyresgästen annorlunda
åsämjas. Sker ändring eller tillägg i avtal som upprättats skriftligen, skall
anteckning härom göras å handlingen, örn endera det begär.
2 §•
Innefattar avtal, som avses i 1 §, tillika upplåtelse av jord att i förening
med lägenheten nyttjas, skall ändock å avtalet tillämpas vad om hyra är
stadgat.
Om upplåtelse av lägenhet under nyttjanderätt för obegränsad tid är stadgat
i lagen örn bostadsrättsföreningar.
Om hyrestiden.
3 §•
Är hyrestiden så bestämd, att den i 1 kap. 1 § stadgade längsta tid för
nyttjanderätts bestånd överskrides, och vill hyresvärden eller hyresgästen
förty frånträda avtalet när sagda tid är ute, skall uppsägning ske i den ordning
36 § bestämmer.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
3
4 §■
Fardagar för tillträde och avträde av förhyrd lägenhet äro den 1 april och
den 1 oktober. Infaller fardag å söndag eller annan allmän helgdag, skall
tillträde eller avträde ske nästa söckendag.
Sist klockan 12 å avträdesdagen skall den som har att avträda lägenheten
hålla denna tillgänglig för den som kommer efter. Omfattar lägenhet, som
helt eller delvis är uthyrd till bostad, minst två rum, som äro avsedda för
sådant ändamål, skall hälften av bostadsrummen hållas tillgänglig klockan 12
föregående dag eller, örn denna är söndag eller annan allmän helgdag, klockan
8 förmiddagen å avträdesdagen.
5 §•
Är ej hyrestiden bestämd, skall avtalet upphöra att gälla efter det uppsägning
å någondera sidan skett. Har ej viss uppsägningstid avtalats, skall
lägenheten avträdas:
där hyran beräknas för fjärdedels år eller längre tid, å den fardag som inträffar
näst efter tre månader från uppsägningen;
där hyran beräknas för månad, fjorton dagar efter uppsägningen, dock ej
förr än å den dag som genom sitt tal i månaden motsvarar den för lägenhetens
tillträde bestämda dagen, eller, om motsvarande dag i månaden ej finnes, å
månadens sista dag;
där hyran beräknas för vecka, tre dagar efter uppsägningen, dock ej förr
än å den veckodag som motsvarar den för tillträdet bestämda dagen;
där hyran beräknas för kortare tid än vecka, dagen efter det uppsägningen
skedde; och
där dagen för lägenhetens avträdande ej kan fastställas med ledning av vad
nu är sagt, fjorton dagar efter uppsägningen.
Vad sålunda stadgats angående uppsägningstid skall jämväl äga tillämpning
å hyresavtal som är ingånget för bestämd tid, där förbehåll skett om
uppsägning men viss uppsägningstid ej är avtalad.
6 §•
Har vid hyra gällande för viss tid hyresgästen suttit kvar i lägenheten efter
hyrestidens utgång, och har ej inom en månad därefter hyresvärden anmana!
honom att avflytta, skall avtalet anses förlängt på obestämd tid.
Om överlåtelse av lägenheten och om verkan av hyresgästens död.
7 §•
Vill hyresgästen överlåta lägenheten till annan, skall hyresvärdens samtycke
inhämtas före överlåtelsen. Vägras samtycke utan skälig anledning,
eller lämnas ej besked inom en vecka efter det framställningen gjordes, åge
hyresgästen uppsäga avtalet, ändå att annat förbehåll skett. Samtycker hy
-
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
resvärden till överlåtelsen, skall hyresgästen vara fri från de skyldigheter
avtalet ålägger honom, såvida ej hyresvärden till samtycket fogat annat
villkor.
8 §.
Dör hyresgästen före hyrestidens utgång, vare dödsboet berättigat att i sitt
ställe sätta annan, vilken hyresvärden skäligen kan taga för god såsom hyresgäst;
äge ock, i fråga om lägenhet som helt eller till väsentlig del är uthyrd
till bostad, inom en månad efter dödsfallet uppsäga avtalet att upphöra
å tid som i 5 § är stadgad för varje särskilt fall. Har lägenhet förhyrts
av makar och dör endera, tillkomme rätt som nu sagts dödsboet och
efterlevande maken gemensamt.
Är lägenhet upplåten för hyresgästens livstid, skall vad i 2 kap. 9 § andra
stycket är stadgat angående livstidsarrende äga motsvarande tillämpning;
och skall, när på grund av hyresgästens eller hans änkas död avtalet upphör
att gälla, lägenheten avträdas å den fardag som infaller näst efter en
månad från dödsfallet.
Förbehåll om upphävande eller inskränkning av rätt, som avses i första
stycket, vare utan verkan.
Om lägenhetens skick och om hinder för hyresrättens utövning.
9 §•
Hyresvärden skall å tillträdesdagen tillhandahålla lägenheten i sådant
skick att den enligt allmänna uppfattningen i orten är fullt brukbar för
det med förhyrningen avsedda ändamålet.
Angående rätt för hyresgästen att tala å förefintlig brist, ändå att lägenheten
uthyrts i befintligt skick, stadgas i 11 §.
10 §.
Varder lägenheten, innan tid för tillträde är inne, genom vådeld eller annorledes
förstörd, vare avtalet förfallet. Ligger vållande hyresvärden till last
eller giver han ej utan dröjsmål hyresgästen meddelande om händelsen, åge
denne rätt till ersättning för skada som genom hyresvärdens vållande eller
underlåtenhet åsamkas honom.
Utfärdar myndighet före tillträdesdagen på grund av lägenhetens beskaffenhet
förbud mot dess användande för det ändamål som vid upplåtelsen
förutsattes, vare ock avtalet förfallet, ändå att beslutet ej vunnit laga kraft.
Beror det förhållande, som föranlett myndighetens beslut, av försummelse
från hyresvärdens sida eller giver ej hyresvärden utan dröjsmål hyresgästen
meddelande örn beslutet, äge denne rätt till ersättning för skada som genom
hyresvärdens försummelse eller underlåtenhet åsamkas honom.
11 §•
Timar före hyrestidens början å lägenheten skada, som är ringare än i
10 § första stycket sägs, och är ej skadan botad när lägenheten skall tillträ
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
5
das, eller finnes lägenheten eljest, i annat fall än 13 § avser, å tillträdesdagen
icke vara i det skick, hyresgästen äger fordra, vare hyresgästen berättigad
att avhjälpa bristen på hyresvärdens bekostnad, där hyresvärden underlåter
att på tillsägelse så snart ske kan därom besörja. Kan ej bristen utan
uppehåll avhjälpas, eller underlåter hyresvärden att, efter tillsägelse, så
snart ske kan därom besörja, åge hyresgästen uppsäga avtalet; dock må
uppsägning ej ske med mindre bristen är av väsentlig betydelse och ej
heller efter det bristen blivit av hyresvärden avhjälpt. För den tid lägenheten
är i bristfälligt skick njute hyresgästen skälig nedsättning i hyran.
I fall som nu sagts åge hyresgästen ock rätt till ersättning för skada, såframt
ej hyresvärden visar att förefintlig brist icke beror på hans försummelse.
Ändå att lägenheten uthyrts i befintligt skick, åge hyresgästen, där lägenheten
icke är som i 9 § första stycket sägs, göra gällande de i denna paragraf
stadgade rättigheter, såframt bristen ej vid avtalets ingående var hyresgästen
veterlig eller kunnat med vanlig uppmärksamhet upptäckas.
12 §.
Meddelar myndighet före tillträdesdagen på grund av lägenhetens beskaffenhet
beslut, varigenom del av lägenheten kommer att frångå hyresgästen
eller denne eljest lider intrång i sin nyttjanderätt, njute han skälig
nedsättning i hyran. Innebär beslutet väsentlig inskränkning i nyttjanderätten,
åge hyresgästen uppsäga avtalet, ändå att beslutet ej vunnit laga kraft.
I fråga örn skadestånd skall vad i 10 § andra stycket är stadgat äga motsvarande
tillämpning.
13 §.
Avser hyresavtalet hus eller del av hus, som vid avtalets ingående ej färdigställts,
och är lägenheten ännu ej i färdigt skick, då tillträde skall ske,
åge hyresgästen rätt till skälig nedsättning i hyran ävensom rätt, som i 11 §
sägs, att uppsäga avtalet. Uppsägning må jämväl ske innan tid för tillträde
är inne, om det är uppenbart att lägenheten å tillträdesdagen ej kan
användas för det med förhyrningen avsedda ändamålet.
Hyresgästen äge ock rätt till skadestånd, såframt ej hyresvärden visar
att dröjsmålet icke kan tillräknas honom såsom försummelse.
14 §.
Är lägenheten ej i rätt tid utrymd av den som skall avflytta, njute hyresgästen
för den tid han är i mistning av lägenheten eller del därav skälig nedsättning
i hyran. Varder ej efter det hyresvärden underrättats om förhållandet
hindret genast undanröjt, skall vad i 11 § är stadgat örn rätt för hyresgästen
att på grund av brist i lägenheten uppsäga avtalet äga motsvarande
tillämpning och njute hyresgästen skadestånd, där icke hyresvärden visar
att uppehållet ej kan tillräknas honom såsom försummelse.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
15 §.
Det åligger hyresvärden att under hyrestiden hålla lägenheten i sådant
skick som hyresgästen enligt 9 § äger fordra.
16 §.
Timar under hyrestiden å lägenheten skada, för vilken hyresgästen ej är
ansvarig, eller meddelar myndighet, utan att hyresgästen givit anledning därtill,
beslut som ovan i detta kapitel sägs eller uppstår eljest, utan hyresgästens
vållande, för honom hinder eller men i nyttjanderätten, skall vad i
10—12 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning, i fråga örn myndighets
beslut dock ej förr än beslutet skall lända till efterrättelse.
17 §.
Vad ovan är stadgat om skada eller brist å lägenheten skall ock gälla, där
denna till men för hyresgästen finnes behäftad med ohyra.
I fråga om lägenhet, som utgör del av hus och helt eller delvis är uthyrd
till bostad, vare hyresvärden, ändå att hyresgästen må vara ansvarig för
förekomsten av ohyra i lägenheten, pliktig att vidtaga tjänliga åtgärder för
dess utrotande; är hyresgästen utan ansvar för ohyran, åge han städse rätt
till ersättning för oundgänglig kostnad som genom åtgärd för ohyrans utrotande
åsamkas honom.
18 §.
Kommer av anledning, som avses i 1 kap. 3, 5 eller 6 §, någon del av lägenheten
att frångå hyresgästen, njute han skälig nedsättning i hyran ävensom
skadestånd efter ty i 1 kap. stadgas; åge ock rätt, som i 11 § sägs, att
uppsäga avtalet, där han var i god tro när avtalet slöts.
19 §.
Förbehåll, varigenom inskränkning göres i de rättigheter som enligt 10—
14 och 16—18 §§ tillkomma hyresgästen, vare utan verkan. Vad nu sagts
skall dock ej gälla avtal om inskränkning i rätten att enligt 16 § erhålla nedsättning
i hyran för hinder eller men i nyttjanderätten till följd av att hyresvärden
under därför erforderlig tid låter verkställa arbete för lägenhetens
försättande i avtalat skick eller för sedvanligt underhåll av lägenheten eller
fastigheten i övrigt eller ock låter utföra visst annat arbete som särskilt
angivits i avtalet.
20 §.
Finnes lägenhet, som helt eller till väsentlig del är uthyrd till bostad, vara
så beskaffad, att bostadens användande är förenat med uppenbar våda för
inneboendes hälsa, och varder ej på tillsägelse bristen genast avhjälpt av
hyresvärden, åge hyresgästen utan hinder av annat förbehåll uppsäga avtalet,
ändå att sådan rätt icke enligt vad förut stadgats tillkommer honom.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
7
Om hyrans erläggande.
21 §.
Har avtal ej träffats om tiden för erläggande av hyra som skall utgå i
penningar, skall hyran betalas, där den beräknas för helt, halvt eller fjärdedels
år, senast å sista söckendagen före början av vart fjärdedels år och eljest
senast å sista söckendagen före början av den tid, för vilken hyran beräknas.
Beträffande lägenhet, som omfattar högst fyra rum, kök däri inbegripet,
och helt eller delvis är uthyrd till bostad, gäde, ändå att annat avtalats eller
följer av vad i första stycket är sagt, såsom förfallodag för den på varje
kalendermånad belöpande hyran sista söckendagen i nästföregående månad,
dock att därigenom icke någon del av hyran skall anses förfallen tidigare
än i avtalet bestämts samt att hyran för första kalendermånaden under
hyrestiden skall erläggas å avtalad förfallodag.
Hyran skall erläggas i hyresvärdens hemvist eller å annan plats som av
honom anvisas; dock må betalning städse ske genom postanvisning eller
postgiro. Skall hyran erläggas å annan ort än den där lägenheten finnes,
vare hyresvärden pliktig vidkännas kostnaden därför.
Har från postanstalt inom riket hyra avsänts till hyresvärden genom postanvisning
eller genom inbetalningskort till hans postgirokonto, eller har innehavare
av sådant konto erlagt hyra till hyresvärden medelst giro- eller utbetalningskort,
skall, ändå att annat förbehåll skett, med avseende å fragan,
huruvida hyresgästen bevarat eller, i fall som avses i 34 §, återvunnit sin
rätt till lägenheten, så anses som om hyran kommit hyresvärden tillhanda
den dag, då postanvisningen eller inbetalningskortet avlämnades å postanstalten
eller giro- eller utbetalningskortet inkom till postgirokontoret.
Vad i 2 kap. 7 § stadgas om arrendeavtal skall äga motsvarande tillämpning
beträffande hyresavtal.
22 §.
Förmenar hyresgästen sig vara jämlikt 11, 12, 13, 14, 16, 17, 18 eller 26 §
berättigad till skadestånd, nedsättning i hyra eller ersättning för avhjälpande
av brist eller anser hyresgästen sig eljest hava genfordran hos hyresvärden,
och vill hyresgästen avdraga motsvarande belopp å hyra som utgår
i penningar, åge han nedsätta beloppet hos överexekutor. Därvid skall
skriftlig uppgift i två exemplar lämnas angående hyresförhållandet, förfallodagen
och grunden för avdraget samt pant eller borgen, som överexekutor
skäligen kan godkänna, ställas för den kostnad för beloppets utfående som
kan tillskyndas hyresvärden samt ränta.
Har hyresgästen verkställt nedsättning efter vad i första stycket sägs,
åge hyresvärden, ändå att annat förbehåll skett, icke göra gällande, att nyttjanderätten
blivit förverkad på den grund att det nedsatta beloppet ej erlagts
till honom.
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
överexekutor skall ofördröjligen medelst rekommenderat brev giva hyresvärden
meddelande om verkställd nedsättning.
Visar ej hyresvärden inom tre månader från det beloppet förfallit till betalning
och meddelande om nedsättningen avsänts till honom, att han träffat
överenskommelse med hyresgästen om beloppets utfående eller anhängiggjort
talan därom mot hyresgästen, äge denne återfå beloppet. Har hyresvärden
anhängiggjort talan inom angiven tid, må nedsatt belopp ej lyftas
förr än hyresvärdens talan genom dom, som vunnit laga kraft, eller förlikning
eller annorledes bragts till slut.
Nedsatt belopp skall av överexekutor göras räntebärande genom insättande
i bankinrättning; upplupen ränta skall utbetalas till den som finnes berättigad
till det nedsatta beloppet.
Om hyresgästens skyldigheter vid lägenhetens nyttjande.
23 §.
Lägenheten må icke av hyresgästen nyttjas till annat ändamål än vid
upplåtelsen förutsattes; dock äge hyresvärden, ändå att annat avtalats, ej
åberopa avvikelse som för honom är utan betydelse.
Hyresgästen må ej i lägenheten inrymma främmande personer under sådana
omständigheter att därav kan uppkomma men för hyresvärden.
24 §.
Hyresgästen skall under hyrestiden väl vårda lägenheten med vad därtill
hör och ersätte all skada som genom hans vållande därå kommer. Uppkommer
därå skada genom vårdslöshet eller försummelse av någon som
hör till hans husfolk eller gäster eller eljest av honom inrymts i lägenheten
eller där utför arbete för hans räkning, vare han ock pliktig att ersätta skadan;
dock vare han utan ansvar för brandskada, som sålunda uppstått, där
han icke brustit i den omsorg och tillsyn som vederbort.
Timar skada eller yppas brist, med vars avhjälpande ej kan anstå utan
äventyr, vare hyresgästen pliktig att genast giva hyresvärden meddelande
därom. Är hyresgästen och hans folk borta när sådan skada timar eller
brist yppas i lägenheten, och har hyresgästen berett hyresvärden tillfälle att
under bortovaron vid behov komma in i denna, vare dock, såframt lägenheten
utgör del av hus, tillfyllest, att hyresgästen giver hyresvärden meddelande
omedelbart efter återkomsten. Örn annan skada eller brist än förut
i detta stycke sagts skall meddelande givas hyresvärden utan oskäligt dröjsmål.
Försummar hyresgästen att underrätta hyresvärden enligt vad nu är
stadgat, vare han ansvarig för skada som därav kommer.
Vad ovan stadgats om skada eller brist skall äga motsvarande tillämpning,
där lägenheten finnes behäftad med ohyra.
Har hyresgästen utan hyresvärdens samtycke överlåtit lägenheten till annan,
vare hyresgästen ansvarig för skada som nye innehavaren, därest lägenheten
varit av denne förhyrd, skolat ersätta efter vad i denna paragraf stad
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
9
gats. Har hyresvärden samtyckt till överlåtelsen, vare hyresgästen ansvarig
för skada som nu sagts allenast såframt hyresvärden till samtycket fogat sådant
villkor.
Förbehåll, varigenom hyresgästens ansvarighet för lägenhet, som är uthyrd
allenast till bostad, utsträckes utöver vad i denna paragraf är stadgat,
vare utan verkan.
25 §.
Hyresgästen vare pliktig att vid lägenhetens begagnande iakttaga allt som
erfordras för bevarande av sundhet, ordning och skick inom fastigheten.
Hyresgästen hålle ock noggrann vårdnad över att vad sålunda åligger honom
själv iakttages jämväl av dem, för vilka han enligt 24 § första stycket
svarar.
Gods, som är eller med skäl kan misstänkas vara behäftat med ohyra,
må icke införas i lägenheten.
26 §.
Hyresvärden äge utan uppskov erhålla tillträde till lägenheten för utövande
av nödig tillsyn eller för utförande av förbättringsarbete som ej utan
skada kan uppskjutas. Då lägenheten är ledig till uthyrning, vare hyresgästen
pliktig att låta den förevisas å därför lämpliga tider.
Efter tillsägelse minst en månad i förväg må hyresvärden låta i lägenheten
utföra mindre brådskande förbättringsarbete som icke vållar väsentligt hinder
eller men i nyttjanderätten. Sådant arbete må dock ej utföras under
sista månaden av hyrestiden. Vill hyresvärden utföra annat arbete i lägenheten,
äge hyresgästen inom en vecka från det han erhöll meddelande därom,
utan hinder av att längre hyrestid må hava avtalats, uppsäga avtalet till
upphörande å den fardag som inträffar näst efter sex månader från uppsägningen;
och må sådant arbete ej påbörjas förr än avtalet enligt vad nu
sagts kunnat bringas att upphöra. Vad i detta stycke stadgats gäller ej
arbete som hyresvärden utfäst sig att utföra åt hyresgästen.
Hyresvärden skall tillse, att i fall, varom ovan sägs, ej större olägenhet
än nödigt tillskyndas hyresgästen. Ändå att hyresvärden enligt vad i 11 §
är stadgat visar, att han ej gjort sig skyldig till försummelse, vare han pliktig
ersätta skada, vilken åsamkas hyresgästen genom arbete som avses i andra
stycket. Förbehåll, varigenom hyresgästen ålägges att efter kortare frist
än som följer av bestämmelserna i sagda stycke tåla där avsedda åtgärder
eller inskränkning göres i hyresgästen enligt samma stycke tillkommande
rätt att uppsäga avtalet, vare utan verkan.
Är fråga om utrotande av ohyra i fastigheten, vare hyresgästen, ändå att
den av honom förhyrda lägenheten ej besväras därav, pliktig tåla de inskränkningar
i nyttjanderätten som föranledas av erforderliga åtgärder för
ändamålet. I fall som nu sagts skall vad i 17 och 19 §§ är stadgat äga motsvarande
tillämpning.
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
27 §.
Underlåter hyresgästen att i fall, som avses i 26 §, bereda hyresvärden tillträde
till lägenheten, äge överexekutor förordna om erforderlig handräckning.
I fråga om handräckning som nu sagts gäde enahanda bestämmelser som
äro stadgade för de i 191 § utsökningslagen avsedda fall.
Om verkan av fastighetens överlåtelse samt av utmätning eller konkurs m. m.
28 §.
Sker överlåtelse av fastigheten efter det hyresgästen tillträtt den förhyrda
lägenheten, vare angående hyresgästens rätt att kvarsitta lag som i 2 kap.
28 § sägs. Förbehåll, varigenom inskränkning göres i den rätt som sålunda
tillkommer hyresgästen, vare utan verkan.
I övrigt skall beträffande hyresavtal vad i 2 kap. 29—31 §§ stadgas om
arrendeavtal äga motsvarande tillämpning; dock att hyresgäst icke äger att å
hyresbelopp, som förfaller till betalning mer än sex månder efter det han
fick kunskap om överlåtelsen, avräkna fordran hos förre ägaren eller att i
fråga om sådant belopp åberopa uppgörelse som träffats med denne, med
mindre nye ägaren hade kunskap örn uppgörelsen när överlåtelsen skedde.
29 §.
Varder, innan tid för tillträde av förhyrd lägenhet är inne, fastigheten utmätt
eller hyresvärden försatt i konkurs eller talan instämd om återköp av
fastigheten enligt lagen örn återköpsrätt till fast egendom, skall vad i 2 kap.
32 § stadgas äga motsvarande tillämpning.
30 §.
Försättes hyresgästen i konkurs, äge konkursboet uppsäga avtalet; skolande
i fråga om konkursboets ansvarighet för avtalets fullgörande tillämpas
vad i 2 kap. 33 § sägs.
Har ej tillträde av lägenheten skett, när konkursen inträffar, vare hyresgästen
pliktig att, där hyresvärden fordrar det, för avtalets fullgörande ställa
säkerhet, med vilken denne skäligen kan nöjas. Sker det ej inom utgången
av nästa dag efter det säkerhet fordrades, äge hyresvärden uppsäga avtalet.
Uppsäges avtalet av anledning som nu sagts, äge hyresvärden rätt till skadestånd.
31 §.
Är pant eller borgen ställd för avtalets fullgörande, och försämras sedan
säkerheten, vare hyresgästen pliktig att på anfordran ställa ny säkerhet, med
vilken hyresvärden skäligen kan nöjas. Gör han det ej inom en månad,
vare hyresvärden berättigad att uppsäga avtalet.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
Om hyresrättens förverkande.
11
32 §.
Hyresrätten vare förverkad och hyresvärden förty berättigad att uppsäga
avtalet:
1. om hyresgästen dröjer med erläggande av hyra, som utgår i penningar,
utöver två söckendagar efter förfallodagen eller, där han på grund av avtalet
skall utgöra arbete eller annan tjänstbarhet, undandrager sig att fullgöra
vad sålunda åligger honom eller vid arbetets utförande visar tredska;
2. om hyresgästen utan hyresvärdens medgivande överlåter lägenheten till
annan, eller i fall, som 8 § första stycket avser, i hyresgästens ställe sättes
någon, vilken hyresvärden ej är pliktig att taga för god;
3. om lägenheten nyttjas i strid mot vad i 23 § är stadgat, och hyresgästen
icke på tillsägelse vidtager rättelse;
4. örn hyresgästen eller, där lägenheten överlåtits till annan, denne genom
vårdslöshet är vållande till förekomsten av ohyra i lägenheten eller genom
underlåtenhet att underrätta hyresvärden om förekomsten därav bidrager
till att ohyran sprides i fastigheten;
5. örn eljest lägenheten vanvårdas, eller om hyresgästen eller, där lägenheten
överlåtits till annan, denne åsidosätter något av vad jämlikt 25 § skall
iakttagas vid lägenhetens begagnande eller brister i den tillsyn, samma paragraf
ålägger hyresgäst, och icke på tillsägelse rättelse sker;
6. om i fall, där jämlikt 26 § hyresgästen är pliktig att lämna hyresvärden
eller annan tillträde till lägenheten, sådant vägras, och hyresgästen ej kan
visa giltig ursäkt; eller
7. örn hyresgästen, där avtalet utöver vad i detta kapitel är stadgat ålägger
honom förpliktelse, vars fullgörande måste anses vara för hyresvärden
av synnerlig vikt, åsidosätter vad sålunda åligger honom.
Finnes i fall, som denna paragraf avser, vad som lägges hyresgästen till
last vara av ringa betydenhet, må ej hyresgästen skiljas från lägenheten.
Uppsäges avtalet, åge hyresvärden rätt till skadestånd.
33 §.
Är hyresrätten förverkad på grund av förhållande som i 32 § 1, 3, 5 eller
6 sägs, men sker rättelse innan hyresvärden gjort bruk av sin rätt att uppsäga
avtalet, åge han ej sedan åberopa förhållandet såsom grund för hyresgästens
skiljande från lägenheten. Samma lag vare, om hyresvärden icke
uppsagt avtalet inom en månad från det han fick kunskap örn förhållande
som i 32 § 2, 4 eller 7 sägs.
34 §.
Är hyresrätten efter ty i 32 § 1 sägs förverkad på grund av dröjsmål med
erläggande av hyra och har hyresvärden med anledning därav uppsagt avtalet,
må hyresgästen likväl ej på grund av dröjsmålet skiljas från lägenheten,
där senast å tolvte söckendagen från uppsägningen rättelse sker genom
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
att hyran erlägges till hyresvärden eller nedsättes hos överexekutor enligt
vad i 22 § är stadgat. Har hyresvärden hos laga myndighet yrkat vräkning
av hyresgästen, skall dock vad nu sagts ej gälla, med mindre hyresgästen
inom sagda tid tillika gottgjort hyresvärden vad denne visar sig hava
utgivit för stämpel, lösen och delgivningskostnad eller, örn nedsättning
jämlikt 22 § ägt rum, hyresgästen ställt pant eller borgen jämväl för nu
nämnda kostnader.
I avvaktan att hyresgästen visar sig hava fullgjort vad sålunda erfordras
för hyresrättens återvinnande må beslut om vräkning av hyresgästen icke
meddelas förr än fjorton söckendagar förflutit efter uppsägningen.
Vad i denna paragraf är stadgat skall ej gälla där av hyrestiden återstod
mindre än en månad, när hyresrätten förverkades.
35 §.
Förbehåll, varigenom stadgas annan grund för hyresrättens förverkande
än som följer av 32—34 §§, vare utan verkan.
Om uppsägning.
36 §.
Angående uppsägning av hyresavtal gälle vad i 2 kap. 38 § är stadgat
i fråga om arrendeavtal; dock att, där hyrestiden ej är bestämd och hyran
beräknas för tid understigande ett fjärdedels år, uppsägning är gill, ändå att
den ej skett skriftligen eller med vittnen.
37 §.
Uppsäges hyresavtal av anledning, som i 11, 12, 13, 14, 16, 17, 18 eller
20 § sägs, skall avtalet genast upphöra att gälla. Samma lag vare i fall som
avses i 32 §, där ej annat följer av vad i 34 § är stadgat.
Om avtalets upphörande i fall, som avses i 8 § första stycket och 26 §
andra stycket, stadgas i samma lagrum.
Sker eljest uppsägning av anledning, som enligt vad här ovan sagts medför
rätt för hyresvärd eller hyresgäst att frånträda avtalet, skall lägenheten
avträdas å tid, som i 5 § är stadgad för varje särskilt fall; hade hyresgästen
ej tillträtt lägenheten när uppsägningen skedde, skall avtalet genast
upphöra att gälla.
Om verkan av hyresförhållandets upphörande i vissa fall.
38 §.
Varder hyresavtal, som slutits för minst sex månader, av hyresvärden uppsagt
utan att hyresrätten är förverkad och giver hyresgästen inom en vecka
hyresvärden meddelande att han önskar behålla lägenheten, åligger det hyresvärden
att utan dröjsmål uppgiva på vilka villkor han är villig att för
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
13
länga hyresförhållandet eller ock av vilken orsak han vägrar att medgiva
förlängning. Underlåter hyresvärden det eller uppställer han för hyresförhållandets
förlängning villkor, som är otillbörligt, eller vägrar han att medgiva
förlängning av sådan anledning att hans förfarande måste anses strida
mot god sed i hyresförhållanden, åge hyresgästen, där han lämnat meddelande
som nyss sagts, erhålla skälig gottgörelse för de kostnader som äro
förenade med flyttningen från lägenheten. Försummar hyresgästen efter
uppsägningen sina skyldigheter, vare han förlustig denna rätt.
1 fråga örn lägenhet, som av hyresgästen brukats för handel, hantverk,
industriell rörelse eller annan förvärvsverksamhet, vare denne i fall och
under villkor som i första stycket sägs tillika berättigad att, där efter hans
avflyttning hyresvärden eller annan i lägenheten utövar förvärvsverksamhet
av samma eller liknande art, av hyresvärden erhålla skälig ersättning
för den ökning av lägenhetens värde på hyresmarknaden som verksamheten
må hava medfört.
Hade hyresgästen övertagit av föregående hyresgäst bedriven verksamhet,
skall vid tillämpning av vad i andra stycket är stadgat skälig hänsyn
tagas jämväl till den ökning av lägenhetens värde på hyresmarknaden som
den föregående hyresgästen må hava åstadkommit.
39 §.
Vad i 38 § är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i det fall att avtal
slutits för en tid av minst sex månader utan förbehåll om uppsägning
och hyresgästen minst tre månader eller, där avtalet slutits för ett år eller
längre tid, minst sex månader före hyrestidens utgång giver hyresvärden
tillkänna att han önskar behålla lägenheten.
40 §.
Förbehåll, varigenom hyresgästen enligt 38 eller 39 § tillkommande rätt
upphäves eller inskränkes, vare utan verkan.
Om bevarande av rätt till talan in. m.
41 §.
Hyresvärd eller hyresgäst, som vill framställa fordringsanspråk på grund
av hyresavtal, skall anhängiggöra sin talan inom två år från det avtalet
upphörde att gälla. Försittes den tid, vare rätt till talan förlorad. Har
endera anhängiggjort talan i rätt tid, åge den andre dock rätt till kvittning
för fordran som ej blivit sålunda bevakad.
42 §.
Är sådant meddelande från hyresvärdens sida, som avses i 7, 10, 38 eller
39 §, i rekommenderat brev för befordran till mottagarens vanliga adress
avlämnat å postanstalt inom riket, skall avsändaren anses hava fullgjort vad
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
på honom ankommer. Samma lag vare i fråga om meddelande från hyresgästens
sida, som avses i 11, 14, 20, 24 eller 38 §; dock att i fall, varom i 24 §
sägs, det är tillfyllest, om meddelandet är avsänt på annat ändamålsenligt
sätt.
Vad i första stycket är stadgat gäller ej uppsägning.
Särskilda bestämmelser.
43 §.
Är tillämpning av villkor, som upptagits i hyresavtal, uppenbarligen stridande
mot god sed i hyresförhållanden eller eljest otillbörlig, må villkoret
jämkas eller lämnas utan avseende.
44 §.
Vad i 2 kap. 40 § stadgas angående förordnande om verkställighet av
domstols beslut, varigenom arrendator ålägges att avflytta, gäde ock i fråga
örn beslut, varigenom hyresgäst berättigas att tillträda förhyrd lägenhet eller
förpliktas att avträda sådan.
45 §.
För hyra, som är förfallen till betalning eller skall erläggas inom de närmaste
sex månaderna, åge hyresvärden att av hyresgästen tillhöriga lösören
som finnas inom fastigheten kvarhålla så mycket som svarar mot hans fordran,
till dess hyresgästen gör rätt för sig eller ställer säkerhet. Ej må dock
sålunda kvarhållas egendom som jämlikt 65 § utsökningslagen skall undantagas
från utmätning.
46 §.
Avtal mellan hyresvärd och hyresgäst enligt vilket framtida tvist med anledning
av hyresförhållandet skall hänskjutas till avgörande av skiljemän,
utan förbehåll om rätt för parterna att klandra skiljedomen, må ej göras
gällande i fråga om hyresgästens rätt eller skyldighet att tillträda eller behålla
lägenheten.
Skiljeavtal, som i första stycket sagts, vare ej heller gällande såvitt därigenom
skiljemän utsetts i avtalet eller bestämmelser meddelats om skiljemännens
antal eller örn sättet för deras utseende eller beträffande förfarandet
vid skiljenämnden; och skall förty i berörda hänseenden lagen örn skiljemän
tillämpas. Vad nu sagts utgöre dock ej hinder för att bestämma den tid,
inom vilken skiljemannaåtgärden skall vara avslutad, kortare än den i nämnda
lag angivna tiden av sex månader.
47 §.
Konungen äger förordna, att inom ort, där flyttningar till och från lägenheter,
som uthyras allenast till bostad, årligen förekomma till betydande an
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
15
tal och huvudsakligen äga rum den 1 oktober, hyresavtal om sådana lägenheter
må, utan hinder av vad avtalet innehåller om tidpunkten för avtalets
upphörande, uppsägas till den 1 april, såframt ej därigenom den avtalade
hyrestiden förkortas med mer än sex månader eller den sammanlagda tid,
hyresgästen sistnämnda dag innehaft lägenheten, kommer att understiga
ett år.
Förbehåll, varigenom för uppsägning, som avses i första stycket, föreskrives
längre uppsägningstid än eljest eller stadgas särskild påföljd av uppsägningen,
vare utan verkan.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1940.
Vad i 2 kap. 38 § samt 3 kap. 38—40 och 43 §§ är stadgat skall jämväl äga
tillämpning, där avtalet slutits före nya lagens ikraftträdande. I övrigt skall,
med de undantag här nedan sägs, nya lagen ej äga tillämpning i fråga örn avtal
som slutits före lagens ikraftträdande.
År hyresavtal ingånget för obestämd tid eller med förbehåll örn rätt för
såväl hyresvärden som hyresgästen att uppsäga avtalet och sker ej, efter det
nya lagen trätt i kraft, uppsägning till den tid, då på grund av sådan uppsägning
avtalet tidigast kunnat frånträdas, skall från nämnda tid nya lagen
till alla delar tillämpas å avtalet.
Genom denna lag upphäves lagen den 10 mars 1923 med vissa bestämmelser
rörande hyra.
Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum som
ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stället tillämpas.
2) Lag
om ändrad lydelse av 14 § lagsökningslagen.
Härigenom förordnas, att 14 § lagsökningslagen skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives:
14 §.
Gör gäldenären---till rätten.
Grundas kravet å fordringsbevis, vari gäldenären betingat sig vederlag för
den utfästa betalningen, och gör gäldenären invändning, som har avseende
å vederlaget, skall lagsökningsdomaren hänskjuta målet till rätten, om gäldenären
förebragt sannolika skäl för invändningen eller borgenärens rätt till
betalning eljest finnes stridig.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1940.
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
3) Lag
om medling i hyrestvister.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Konungen äger på framställning av kommun förordna, att i kommunen
skall finnas en nämnd med uppgift att i enlighet med vad här nedan sägs
medverka till biläggande av hyrestvister.
2 §.
Nämnden skall bestå av ordförande och två ledamöter jämte suppleant
för envar av dem.
Ordföranden och hans suppleant, vilka skola vara lagfarna, förordnas av
socialstyrelsen för två år i sänder.
De båda ledamöterna och deras suppleanter utses av kommunens beslutande
myndighet likaledes för två år i sänder. En ledamot och hans suppleant
skola äga eller förvalta till uthyrning avsedd fastighet; den andre
ledamoten och hans suppleant, vilka ej må äga eller förvalta sådan fastighet,
skola hava kännedom om ortens hyresförhållanden.
Ordförande, ledamot eller suppleant må ej den vara som icke uppnått
tjugufem års ålder, ej heller den som icke råder över sig och sitt gods. Den
som blivit vald till ledamot eller suppleant i nämnden må kunna avsäga sig
uppdraget, om han icke är boende inom kommunen; om han är ämbetseller
tjänsteman och av sin befattning hindras att fullgöra uppdraget; om
han efter två års tjänstgöring såsom ledamot i nämnden är i tur att avgå
samt om han uppnått sextio års ålder eller eljest uppgiver hinder som av
den väljande myndigheten godkännes.
Örn förhållandena därtill föranleda, må för ordföranden och var ledamot
i nämnden utses två eller flera suppleanter.
3 §.
Tvist, som avses i 1 §, må av part hänskjutas till nämnden, såframt tvisten
ej dragits inför domstol, lagsökningsdomare, överexekutor eller skiljemän.
Därvid skall parten meddela, vari tvisten består, samt förete hyreskontrakt
och andra för honom tillgängliga handlingar, vilka kunna tjäna till upplysning
i saken.
Är tvisten anhängig vid domstol, åge domstolen på begäran av endera parten
förordna, att tvisten före målets avgörande skall, i sin helhet eller i viss
del, handläggas av nämnden.
4 §.
Då tvist hänskjutits till nämnden, skall nämndens ordförande utan uppskov
utsätta dag för ärendets handläggning samt genom rekommenderade
brev kalla parterna att inställa sig inför nämnden.
17
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
5 §•
Underlåter part, som påkallat medling, att på kallelse inställa sig inför
nämnden, avskrives ärendet. Kommer ej motparten tillstädes, äge nämnden
förelägga honom vid vite att inställa sig inför nämnden. Kommer parten
likväl ej tillstädes och finner nämnden icke antagligt, att förlikning kan
komma till stånd, skall ärendet avskrivas.
6 §•
Komma parterna tillstädes inför nämnden, skall denna, sedan tvistefrågan
klarlagts, söka åvägabringa förlikning mellan parterna. Örn anledning därtill
förekommer, skall nämnden verkställa besiktning av den lägenhet som
tvisten rör. Vid sådan besiktning skall tillfälle beredas båda parterna att
närvara.
Enas ej parterna om förslag till förlikning som under förhandlingarna
må hava framkommit från någon av dem, skall nämnden framlägga förslag
till lösning av tvisten.
Det bör vara parterna angeläget att, i den mån sådant erfordras för att
bereda nämnden tillförlitlig grund för tvistefrågans bedömande, tillhandahålla
de handlingar och meddela de uppgifter, varöver parterna förfoga,
ävensom bereda nämnden tillträde till den lägenhet tvisten rör.
7 §•
Nämnden må endast när den är fulltalig handlägga tvistefråga.
Beträffande jäv mot nämndens ordförande och ledamöter skall i tillämpliga
delar gälla vad om domarejäv är stadgat.
8 §•
Vid .sammanträde med nämnden skall genom ordförandens försorg föras
protokoll. I protokollet skall upptagas en kortfattad redogörelse för tvisten
jämte parternas yrkanden och medgivanden under förhandlingarna samt
för vad i övrigt förekommit hos nämnden.
Kommer förlikning till stånd, skall den avfattas i skrift och underskrivas
av parterna. Förlikningen skall i sin helhet intagas i protokollet.
9 §•
Kan ej förlikning åvägabringas, skall i tvist, som av domstol hänskjutits
lill nämnden, nämndens ordförande, med överlämnande av handlingarna i
ärendet, genom utdrag av protokollet delgiva domstolen vad hos nämnden
förekommit.
Ilar eljest tvist, som är anhängig vid domstol, handlagts av nämnden,
vare ock nämndens ordförande pliktig att, på begäran av part eller efter
anmodan av domstolens ordförande, enligt vad i första stycket sägs delgiva
domstolen vad hos nämnden förekommit.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 2 avd. Nr 38.
18
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38,
10 §.
Nämndens ordförande skall på lämpligt sätt göra kunnigt när och varest
han för allmänheten är att träffa i nämndens ärenden. Han skall föra dagbok
upptagande till nämnden gjorda framställningar och därav föranledda
åtgärder ävensom ansvara för erforderliga expeditioner i nämndens ärenden.
Utdrag av protokollet i ärende, som slutligt handlagts av nämnden, skall
avgiftsfritt tillhandahållas part inom en vecka från därom framställd begäran.
11 §.
Nämndens ordförande skall åtnjuta arvode av kommunen med skäligt belopp.
Kommunen äger ock besluta, att nämndens ledamöter skola åtnjuta
skäliga arvoden av kommunen.
Kommunen skall anvisa för nämndens verksamhet i övrigt erforderliga
medel.
Vid framställning som i 1 § sägs skall fogas av kommunen antagen utgiftsstat
för nämnden.
12 §.
Erhåller nämndens ordförande kunskap om att inom kommunen uppkommit
hyrestvist, som kan äventyra freden på hyresmarknaden, skall han,
utan avvaktan att framställning om medling inkommer till nämnden, omedelbart
söka förbindelse med de tvistande, göra sig noga underrättad örn
vari tvisten består, hemställa till de tvistande att i avbidan på tvistens lösning
icke vidtaga, vidhålla eller skärpa stridsåtgärder samt kalla de tvistande
att, själva eller genom utsedda ombud, jämte, där så erfordras, representanter
för de fastighetsägare- eller hyresgästorganisationer som de tvistande må
tillhöra, sammanträda inför nämnden.
Vid sammanträde med de tvistande skall nämnden, efter utredning av
föreliggande tvistefrågor, söka bilägga tvisten. Kommer part ej tillstädes inför
nämnden, skall vad i 5 § är stadgat om vite äga motsvarande tillämpning.
13 §.
Där hyrestvist innebär synnerlig fara för freden på hyresmarknaden eller
det eljest finnes påkallat, äger Konungen uppdraga åt sakkunniga och erfarna
personer att i egenskap av förlikningskommission medla i tvisten.
Sådant uppdrag må ock lämnas särskild person. Har förlikningskommission
eller förlikningsman inlett medling i tvist, som är beroende på medlingsnämnds
handläggning, skall handläggningen hos nämnden vila så länge
kommissionen eller förlikningsmannen har befattning med tvisten. Angående
ersättning till ledamot av förlikningskommission eller förlikningsman
som nu sagts gäde vad Konungen därom stadgat.
Kommission eller förlikningsman, varom i första stycket förmäles, äge
enahanda befogenhet som medlingsnämnd att förelägga vite.
19
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
14 §.
Vitesföreläggande som i denna lag sägs skall, utan kostnad för parterna,
genom polismyndighetens försorg delgivas på sätt om stämning är stadgat.
Talan om utdömande av försuttet vite anhängiggöres av allmän åklagare
hos allmän domstol i orten. Utdömt vite tillfaller kronan.
15 §.
Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1940.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom ifrågavarande
proposition framlagda lagförslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför
icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
I sammanhang med propositionen har utskottet till behandling förehaft
fem i anledning av densamma väckta motioner, nämligen motionerna i första
kammaren nr 285 av herrar Wistrand och Holmström och nr 286 av
herrar Ewerlöf och Wistrand samt i andra kammaren nr 438 av herrar Gezelius
och Hagberg i Malmö, nr 439 av herr Sandström och nr 440 av herr Senander
m. fl.
I motionen II: 440 ha vissa erinringar framställts med avseende å förslaget
till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1907 örn nyttjanderätt
till fast egendom samt hemställts, att riksdagen måtte besluta godkänna
propositionen med de ändringar som i motionen angivits och att utskottet
måtte utarbeta den härför erforderliga lagtexten.
I motionerna I: 286 och 11:438, vilka äro likalydande, har framställts erinran
beträffande bestämmelserna i 3 kap. 26 § av nyssnämnda förslag samt
hemställts, att riksdagen måtte besluta däremot svarande ändring i lagförslaget.
I motionerna I: 285 och II: 439, vilka jämväl äro likalydande, ha anförts
erinringar gentemot vissa bestämmelser i förslaget till lag örn medling i hyrestvister
samt hemställts, att riksdagen måtte antaga detta förslag med det
förtydligande och de ändringar, som i motionerna antytts, och att den därav
betingade omredigeringen av lagtexten måtte verkställas inom vederbörande
utskott.
Gällande lagstiftning och begäran om utredning.
Rättsförhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst regleras för närvarande
i lag väsentligen genom 3 kap. lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till
fast egendom (i det följande benämnd 1907 års lag) samt lagen den 10 mars
1923 med vissa bestämmelser rörande hyra (i det följande benämnd 1923 års
lag). Lagbestämmelser som lia avseende å hyresförhållandet äro emellertid i
åtskilliga andra sammanhang meddelade. Sålunda äro flertalet av de all
-
20
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
manna bestämmelserna i 1 kap. av 1907 års lag direkt tillämpliga å hyresavtal.
Vidare är tydligt, att de i lagen den 11 juni 1915 om avtal och andra
rättshandlingar på förmögenhetsrättens område givna stadgandena ha betydelse
jämväl för hyresavtalet; icke minst komma i betraktande denna lags
bestämmelser örn rättshandlingars ogiltighet. Regler angående förmånsrätt
för hyresfordran återfinnas i 17 kap. 5 § handelsbaden, angående avhysning
av hyresgäst i utsökningslagen, särskilt dess 8 kap., samt för vissa fall i lagen
den 26 juni 1936 om skydd mot vräkning vid arbetskonflikter. Ytterligare
må erinras särskilt om den betydelse som bestämmelserna i hälsovårdsstadgan
den 19 juni 1919 örn bostäder och samlingslokaler m. m. kunna
erhålla för hyresförhållandets gestaltning.
Efter antagandet av 1923 års lag ha framförts upprepade krav på en mer
eller mindre genomgripande reformering av hyreslagstiftningen men endast
vissa smärre jämkningar av huvudsakligen redaktionell natur ha genomförts
beträffande 6 och 20 §§ i 3 kap. i 1907 års lag, varjämte i kapitlet införts
en ny paragraf i samband med tillkomsten av lagen den 25 april 1930
om bostadsrättsföreningar. Vidare har i 8 § i 1923 års lag skett en mindre
ändring, avseende betalning av hyra genom postgiro. Utanför den egentliga
hyreslagstiftningens ram märkas under tiden efter 1923, utom förut omnämnda
1930 års lag om bostadsrättsföreningar och 1936 års lag om skydd
mot vräkning vid arbetskonflikter, dels vissa år 1925 genomförda ändringar
i 193, 194, 195 och 212 §§ utsökningslagen i syfte att mildra vräkningsförfarandet
så till vida, att vräkning icke må äga rum med mindre den som skall
vräkas genom utmätningsmannen viss tid i förväg erhållit meddelande örn
den förestående verkställigheten, dels ock den revision av hälsovårdsstadgans
föreskrifter örn bostäder och samlingslokaler m. m. som skett år 1936.
Inom riksdagen har bl. a. år 1936 framförts yrkande om ändringar i hyreslagstiftningen.
Nämnda år yrkades sålunda i motionen II: 11, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla, att Kungl. Majit ville låta
utreda frågan om sammanförande av nu gällande bestämmelser angående
hyra i en modern hyreslag, utformad med hänsynstagande till nutida förhållanden
på detta område i en social och humanitär anda.
Andru lagutskottet, som behandlade motionen, erinrade i avgivet utlåtande,
nr 45, att utskottet, då förevarande spörsmål tidigare varit föremål för behandling,
visserligen hänvisat till, att åtgärder av olika slag vidtagits såväl
av enskilda som av staten för att åstadkomma förbättringar beträffande bostadsfrågan,
men att utskottet tillika vitsordat, att allt dock icke vore väl
beställt på förevarande område. I fråga om hyreslagstiftningen hade utskottet
bland annat vid flera tillfällen uttalat tvekan rörande lämpligheten
av full avtalsfrihet i enlighet med gällande stadganden i 3 kap. 10 och 12 §§
nyttjanderättslagen, vari regler gåves beträffande hyresgästens rättigheter
i vissa fall då den förhyrda lägenheten skadats eller eljest icke vöre i sådant
skick som hyresvärden utfäst eller hyresgästen skäligen ägde fordra. När
utskottet gjort detta uttalande rörande inskränkning av avtalsfriheten i de
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
21
fall som avsåges i nämnda paragrafer, hade utskottet emellertid samtidigt
betonat, att det enligt utskottets mening vore betänkligt att genom regler av
tvingande natur alltför mycket inskränka avtalsfriheten. Nu gällande hyreslagstiftning
hade i stort sett gällt sedan år 1907. Det syntes icke kunna ifrågakomma,
att den i oförändrat skick skulle inordnas i en ny jordabalk, utan det
syntes erforderligt att underkasta densamma omarbetning i syfte att giva
den en sådan utformning, att den kunde infogas i en tillämnad ny lagbok.
Därvid borde enligt utskottets mening särskilt undersökas, i vad mån bestämmelserna
i 3 kap. 10 och 12 §§ nyttjanderättslagen borde givas tvingande
karaktär. Utskottet ansåge det vidare kunna ifrågasättas, huruvida icke bestämmelserna
örn hyra borde göras lättare tillgängliga för allmänheten genom
att de skildes från bestämmelserna om arrende. Hyresbestämmelserna
kunde därefter såsom en särskild enhet infogas i den nya lagboken.
På grund av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit ville taga under övervägande
lämpligheten av att, utan att avvakta slutförandet av arbetet med
revisionen av övriga lagbestämmelser, avsedda att ingå i den nya jordabalken,
företaga arbetet med den omarbetning av hyreslagstiftningen som vöre
erforderlig för att göra densamma färdig att infogas i den tillämnade nya
lagboken, därvid särskilt borde undersökas i vad mån bestämmelserna i
3 kap. 10 och 12 §§ nyttjanderättslagen borde givas tvingande natur.
I särskilt yttrande till utskottets utlåtande yrkade en ledamot av utskottet,
att riksdagen i anledning av motionen ville hos Kungl. Majit hemställa
om övervägande av en revision av hyreslagstiftningen i syfte att bereda
hyresgäst större trygghet och hemtrevnad än med nuvarande lagstiftning
tillförsäkrats honom.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen, som härom avlät skrivelse (nr
258) till Kungl. Majit.
Med anledning av riksdagens skrivelse tillkallades den 22 maj 1936 en utredningsman
för verkställande av förberedande undersökning i ämnet, varpå
enligt Kungl. Majits bemyndigande den 13 november 1936 för fortsatt utredning
tillkallades fem sakkunniga, den s. k. liyreslagstiftningskommittén.
De sakkunniga utgjordes av borgmästaren Th. Bergquist, tillika ordförande,
ledamöterna av riksdagens andra kammare direktören N. V. Sandström i
Härnösand och ombudsmannen J. A. Hermansson i Norrköping samt förste
ombudsmannen i Sveriges fastighetsägareförbund advokaten S. Ahlmark i
Stockholm och ledamoten av styrelsen för Hyresgästernas riksförbund hovrättsassessorn
Sven Larsson.
Hyreslagstiftningskommitténs förslag.
Hyreslagstiftningskommittén har nied skrivelse den 31 juli 1938 avlämnat
betänkande med förslag till reformerad hyreslagstiftning (statens offentl. utredn.
1938: 22).
22
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
Kommittén har erinrat därom att man före nyttjanderättslagens tillkomst,
då endast torftiga föreskrifter i lag funnos angående hyra, haft erfarenhet
av kontraktsformulär, som ensidigt beaktade hyresvärdens intresse, stundom
till den grad att hyresgästen kunde sägas bliva på nåd och onåd underkastad
sin medkontrahent. Att ändock bestämmelserna i 3 kap. av 1907
års lag endast på vissa punkter erhöllo tvingande natur motiverades huvudsakligen
med att, om i lagen upptoges bestämmelser, som i nödiga hänseenden
reglerade förhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst, för kontrahenterna
icke vidare skulle finnas något behov att i dittillsvarande utsträckning
själva genom avtal ordna förhållandet sig emellan.
De förväntningar, som sålunda hystes angående lagreglernas auktoritativa
kraft, ha enligt vad kommittén framhåller icke blivit infriade. Regeln
hade i stället blivit att kontraktsformulären på nära nog alla de punkter av
någon ekonomisk betydelse, där icke tvingande bestämmelser utgjort hinder,
kommit att innefatta modifikationer, mer eller mindre vittgående, till hyresvärdens
favör. Kritiken mot gällande hyreslagstiftning hade vid sådant
förhållande mindre drabbat lagens särskilda bestämmelser i och för sig än
den av lagen medgivna ordning som tillåtit lagbestämmelsernas åsidosättande
samt det rättstillstånd som i följd därav kommit att föreligga.
Kommittén anför å andra sidan, att en viss förskjutning till hyresgästernas
favör på senare tid inträtt eller varit på väg. Otvivelaktigt hade sålunda
från ansvarskännande fastighetsägarhåll förmärkts en tendens att borttaga
ur kontraktsformulären eller mildra mera utmanande klausuler. Och troligt
vore att den med vart år allt starkare hyresgäströrelsen småningom skulle
ha förmått genomdriva användande av mindre ensidiga kontraktsformulär.
Till den antydda förskjutningen syntes i viss mån ha medverkat
det allmännas åtgärder för främjande av bostadsproduktionen.
Även om hyresgästernas ställning på senare tid blivit i viss mån starkare
förelåge dock enligt kommitténs mening alltjämt behov av en lagstiftning
på hyresområdet som genom tvingande bestämmelser beredde tillbörligt
skydd för den i regel ekonomiskt svagare hyresgästen. Bortsett från denna
synpunkt måste det anses vara av vikt, att klara och tydliga lagregler, motsvarande
det allmänna rättsmedvetandets krav, finge i stället för mer eller
mindre svårtolkade kontraktsklausuler bliva avgörande beträffande rättsförhållandet
mellan parterna åtminstone i frågor av större betydelse. Härigenom
minskades risken för uppkomsten av tvistigheter mellan parterna
samt deras organisationer, och även om de tvingande reglerna måhända
till en början kunde för den ena parten kännas som ett obehörigt tvång,
syntes de därför i längden komma att visa sig vara till fördel även för
denne.
Utgående från att bestämmelserna i en reviderad hyreslag sålunda borde
vara tvingande på alla de punkter, där i annat fall en mera allmän önskan
från hyresvärdarnas sida att sätta bestämmelserna ur kraft kunde förväntas
göra sig gällande, har kommittén undersökt, vilka ändringar av materiell
innebörd som kunde anses påkallade beträffande den gällande hyreslag
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
23
stiftningen med hänsyn till den kritik och de önskemål som framkommit
samt de erfarenheter vilka eljest förelåge från de nuvarande bestämmelsernas
tillämpning. Kommittén har framhållit, att den vid fullgörande av sitt
uppdrag ständigt haft för ögonen att tillmötesgåendet av önskemål från
hyresgästsidan ej finge innefatta så starka ingrepp i hyresvärdarnas berättigade
intressen, att därigenom motverkades den under nuvarande samhällsförhållanden
önskvärda och nödvändiga bostadsproduktion genom
enskilda företagare utan vilken varje rättslig omreglering av det interna
förhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst bleve av endast ringa värde.
Det borde nämligen alltid ihågkommas att den första och viktigaste förutsättningen
för att goda förhållanden skulle råda på hyresmarknaden vöre
att det funnes tillgång till ett tillräckligt antal lägenheter av tillfredsställande
beskaffenhet.
De resultat, till vilka kommittén nått, innefattas i fråga om den egentliga
hyreslagstiftningen uti förslag till lag örn ändrad lydelse
av 3 kap. i 1907 års lag.
I detta lagförslag, vars bestämmelser i vidsträckt omfattning avsetts skola
vara tvingande och sålunda icke kunna genom förbehåll i hyresavtalet sättas
ur kraft, ha reglerna i 1923 års lag med vissa bestämmelser rörande
hyra inarbetats i den mån kommittén ansett dem böra bibehållas. Beträffande
de grundläggande principerna och utformningen av dessa avveke förslaget
enligt vad kommittén anfört ej i högre grad från gällande lag. De nuvarande
bestämmelserna hade ansetts i stort sett representera en reglering av hithörande
förhållanden, vilken även för nutida betraktelsesätt syntes väl avvägd
och därför ej heller rönt kritik.
Vissa för den svenska hyreslagstiftningen helt nya frågor ha emellertid
behandlats i lagförslaget. Sålunda har till säkerställande av hyresgästens
rätt att göra avdrag å hyran upptagits ett depositionsförfarande, vars iakttagande
skulle ha samma verkan som hyresbetalning. Vidare har kommittén
genom uppställandet av viss skadeståndsskyldighet för hyresvärden
sökt bereda det skydd för innehavet av bostadslägenhet, som synts möjligt
att genomföra, medan till skydd för affärsdrivande hyresgäst stadgats viss
skyldighet för hyresvärden att vid hyresgästens avflyttning utgiva ersättning
för s. k. good-will som genom hyresgästens verksamhet tillförts lägenheten
och efter avflyttningen komme att tillgodogöras av hyresvärden. Slutligen
har efter förebilder i försäkringsavtalslagen och skuldebrevslagen ansetts
böra meddelas ett stadgande, som — i såväl hyresvärdens som hyresgästens
intresse — medgåve jämkning eller helt åsidosättande av hyresvillkor,
vars tillämpning uppenbarligen skulle strida mot god sed på hyresmarknaden
eller eljest vara otillbörlig.
Även i övrigt har kommittén upptagit vissa nya stadganden och föreslagit
ett antal modifikationer i nu gällande bestämmelser. Särskilt bör
uppmärksammas, att förslaget innebär vissa ändringar av stor praktisk betydelse
beträffande de centrala frågorna örn lägenhetens skick — i samband
varmed ohyrespörsmålet uppmärksammats -—- och hinder för hyresrättens
24 Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
utövning, om hyrans erläggande och om hyresgästens skyldigheter vid lägenhetens
begagnande.
Kommittén har anmärkt, att det icke ansetts kunna komma i fråga, alt
lagen skulle innehålla bestämmelser som reglerade hyrans storlek. För hyrans
bestämmande måste de allmänna ekonomiska faktorerna, läget på
fastighetsmarknaden m. m. vara avgörande. Förut nämnda bestämmelse i
förslaget, enligt vilken jämkning kunde ske även av en otillbörligt hög eller
låg hyra, innebure icke någon avvikelse från den fria hyresbildningens
princip.
Av kommittén har även framlagts förslag till lag om ändrad
lydelse av 14 § lagsökningslagen. Detta förslag innebär, att,
där i mål angående hyresfordran gäldenären gör sannolikt att han hos borgenären
äger på hyresförhållandet grundad till betalning förfallen motfordran,
skall målet hänskjutas till domstol.
Kommittén har vidare framlagt förslag till lag om medling
i hyrestvister.
I denna del har kommittén anfört, att uppkomsten av organisationer utav
hyresvärdar och hyresgäster haft till följd att tvister mellan enskilda hyresvärdar
och hyresgäster i allt större utsträckning blivit föremål för underhandlingar
mellan deras organisationer. En viss praxis i fråga örn dylika
frågors behandling av organisationerna hade utbildats, men denna kunde ännu
ej anses ha nått större stadga. Inom organisationerna hade dock önskemål
försports om fastare utformning av förhandlingsväsendet. Ehuru organisationsväsendets
utveckling skapat ökade förutsättningar för biläggande av
hyrestvister genom fredliga förhandlingar, har densamma å andra sidan enligt
vad kommittén framhållit kommit att i vissa fall leda till skärpning
och utvidgning av förefintliga motsättningar. Från hyresgästorganisationernas
sida hade nämligen börjat komma till användning ekonomiska stridsåtgärder
i form av blockad, kollektiv uppsägning av hyresavtal samt —
i mindre omfattning — s. k. hyresstrejk, vilka åtgärder i sin tur föranlett
vissa motåtgärder från fastighetsägareorganisationerna.
I kommitténs betänkande har vidare redogjorts för en i november 1935
till Kungl. Majit ingiven framställning från landshövdingen Malte Jacobsson,
däri under åberopande bland annat av erfarenheterna från hyreskonflikten
i Göteborg samma år hemställts om inrättande av skiljedomstol,
som skulle äga att fastställa hyrespriser, där förhandlingar mellan hyresgäster
och fastighetsägare icke lett till resultat.
Beträffande detta förslag Ilar kommittén anfört, att det mött bestämd
opposition från hyresgästhåll och att man även på fastighetsägarhåll hade
ställt sig tveksam till detsamma. För egen del har kommittén uttalat, att
större strider dock förekommit endast i Göteborg, där deras uppkomst syntes
ha möjliggjorts utav psykologiska och andra faktorer, som annorstädes ej
i lika mån vöre för handen, och man syntes därför ej böra överskatta betydelsen
av dessa visserligen beklagliga strider. Det funnes grundad an
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
25
ledning till förhoppning, att i den mån fastare former utbildades för förbindelsen
mellan parternas organisationer en avspänning motsvarande den
som ägt rum i förhållandet mellan arbetsgivar- och arbetarorganisationerna
skulle komma till stånd. Att vid sådant förhållande tillgripa en tvångslagstiftning
långt mera vittgående än de lagstiftningsåtgärder som haft avseende
å arbetsmarknaden syntes icke välbetänkt. En särskild invändning
mot sådan lagstiftning grundades därå, att densamma kunde befaras leda
till mera allmän tvångsreglering av hyrorna och därmed övergivande av
den fria hyresprisbildning som enligt kommitténs mening under nuvarande
förhållanden med hänsyn särskilt till bostadsproduktionen måste anses
önskvärd.
Vid angivna förhållanden har kommittén ansett sig böra stanna vid att
föreslå sådana åtgärder för främjande av hyresfreden, vilka vore ägnade
att underlätta biläggande av tvister genom fredlig förhandling, vare sig
dessa tvister rörde endast parterna i ett särskilt hyresförhållande eller utvecklats
till strid mellan deras organisationer.
Nämnden skall av eget initiativ ingripa om hyrestvist som kan äventyra
freden på hyresmarknaden uppkommit eller hotar. Kan ej tvisten genom
nämndens förmedling biläggas, har nämnden enligt förslaget att anmäla
förhållandet hos socialstyrelsen som skall äga att förordna lämplig person
eller särskild kommission att fullfölja medlingsarbetet.
Vid kommitténs betänkande ha fogats flera reservationer. I denna
del får utskottet hänvisa till betänkandet.
Över hyreslagstiftningskommitténs betänkande ha yttranden infordrats från
socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, kommerskollegium, Överståthållarämbetet
och länsstyrelserna ävensom, beträffande förslaget till lag örn ändring av lagsökningslagen,
från överexekutor i Göteborg, Malmö, Norrköping och Hälsingborg.
Kommerskollegium har vid sitt yttrande fogat utlåtanden från
handelskamrarna. Härjämte ha yttranden inkommit från svenska stadsförbundet,
svenska landskommunernas förbund, Sveriges fastighetsägareförbund,
hyresgästernas riksförbund och Sveriges köpmannaförbund, vilka bereus
tillfälle att yttra sig i ärendet. Yttranden ha även inkommit från magistraten
och stadsfullmäktige i vissa städer.
Beträffande innehållet i yttrandena får utskottet hänvisa till propositionen.
Propositionen.
Föredragande departementschefen har uttalat, att han i huvudsak funnit
kommitténs förslag ägnat att läggas till grund för lagstiftning i ämnet samt
därvid anfört bland annat:
»Sedan lång tid tillbaka ha framställts krav å en reformering av hyreslagstiftningen
i syfte att bättre tillgodose hyresgästernas intressen. Dessa yrkanden
lia i huvudsak inneburit, att gällande bestämmelser angående det skick,
26
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
vari en förhyrd lägenhet skall tillhandahållas, måtte skärpas samt att åt
hyresgästen borde inrymmas en mer eller mindre vittgående rätt att få hyrestiden
förlängd utöver den ursprungligen avtalade. Å andra sidan har från
hyresvärdarnas sida gjorts gällande, att den nuvarande lagstiftningen i vissa
hänseenden i alltför hög grad gynnade hyresgästernas intressen.
Det är tydligt att vid bedömande av de frågor, till vilka kommittén sålunda
haft att taga ståndpunkt, vitt skilda synpunkter göra sig gällande.
Kommitténs uppgift har med hänsyn härtill varit av synnerligen ömtålig
natur. Av kommittén har ock särskilt framhållits, att vid avgörande i vad
mån de yrkanden som framställts ur hyresgästernas synpunkt kunde tillgodoses
bland annat måste uppmärksammas den indirekta verkan därav som
kunde inträda i fråga örn byggnadsverksamheten. Alltför ingripande åtgärder
till hyresgästens skydd kunde befaras förorsaka, att byggnadsverksamheten
hämmas och brist på lägenheter inträder, och en sådan följd är i
sin tur uppenbarligen ägnad att framkalla höjning av hyresbeloppen. Under
iakttagande härav har kommittén sökt att i görligaste mån tillmötesgå berättigade
reformkrav på förevarande område. Att tillgodose alla framkomna
önskemål bär helt naturligt icke varit möjligt. Med hänsyn till förefintliga
intressemotsättningar ha även inom kommittén på flera punkter framförts
avvikande meningar angående det sätt på vilket olika intressen borde avvägas
mot varandra. I vissa hänseenden har jag funnit avgörande vikt böra tillmätas
de sålunda anförda reservationerna men i stort sett torde majoritetens
förslag få anses på ett tillfredsställande sätt beakta intressena å ömse sidor
liksom de synpunkter som av det allmänna böra läggas på frågan.»
Vad härefter angår de särskilda lagförslagen har departementschefen med
avseende å förslaget till ä n d r i n g av 1907 års 1 a g anfört bland annat:
»I fråga örn den egentliga hyreslagstiftningen har kommittén efter vad
det vill synas med rätta funnit, att de anmärkningar som kunna framställas
mot nu gällande lagstiftning till väsentlig del hänföra sig till den omständigheten,
att lagens bestämmelser som regel kunna åsidosättas genom
parternas avtal. Kommittén har fördenskull föreslagit, att ett flertal stadganden
skulle erhålla tvingande natur. Vad sålunda föreslagits har i allmänhet
vunnit anslutning i de avgivna yttrandena och synes i huvudsak vara
välbetänkt.
Vad härefter angår frågan om införande av rätt för hyresgästen att få
den ursprungligen avtalade hyrestiden förlängd har kommittén sökt att tillgodose
det berättigade i därom framställda krav genom att i stället föreslå
vissa bestämmelser angående rätt till skadestånd. Såvitt gäller affärslägenheter
har kommitténs förslag i denna del i princip så gott som enhälligt tillstyrkts
eller lämnats utan erinran. Av kommittén föreslagna bestämmelser
om bostadslägenheter ha däremot i ett stort antal yttranden avstyrkts. Med
hänsyn till de betänkligheter som härutinnan framförts torde böra undersökas,
huruvida bestämmelserna i fråga kunna utan åsidosättande av hyresgästernas
berättigade intressen jämkas så, att de olägenheter undvikas
som i yttrandena befarats. Å andra sidan synes i samband därmed böra
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
27
tagas under övervägande att i vissa hänseenden göra skadeståndsreglerna
något mera omfattande än kommittén föreslagit.---
Såsom i yttrandena vitsordats innehåller förslaget även i andra hänseenden
betydelsefulla nyheter. Sålunda har kommittén upptagit vissa särskilda bestämmelser
rörande de rättsliga följderna av att ohyra förekommer i lägenheten.
I övrigt må framhållas den i förslaget intagna bestämmelsen örn rätt
för hyresgästen att i vissa fall deponera hyran hos överexekutor.
Enligt kommitténs förslag skall 1923 års särskilda hyreslag upphävas och
de bestämmelser i densamma, som alltjämt äro av betydelse, med vissa
jämkningar överflyttas till 1907 års lag. Detta torde vara ägnat att medföra
större reda och bättre översikt.»
I fråga örn kommitténs förslag till ändring av lagsökningslagen
har departementschefen framhållit, att syftet härmed syntes beaktansvärt.
Den föreslagna lagändringen, som allenast avsåge genfordringsanspråk vid
krav å hyra, borde dock med erforderliga jämkningar utsträckas till att gälla
invändningar vid krav å ömsesidigt förpliktande avtal överhuvud och sålunda
erhålla en mera principiell innebörd.
Beträffande slutligen förslaget till lag om medling i hyrestvister
har departementschefen erinrat, att i vissa yttranden uttalats, att detta förslag
ej vore tillräckligt motiverat, då något mera allmänt behov av lagstiftning
i ämnet ej yppats. Departementschefen har emellertid för egen del uttalat,
att de erfarenheter om hyrestvister som redan förefunnes dock gjorde
det synnerligen önskvärt, att förebyggande åtgärder av ifrågavarande
natur vidtoges. Såsom kommittén uttalat syntes sagda erfarenheter däremot
ej giva anledning till införande av obligatoriskt skiljedomsförfarande i hyrestvister.
I fråga om de särskilda bestämmelserna i kommitténs olika lagförslag har
departementschefen förordat ett flertal mindre ändringar eller tillägg. I
detta sammanhang må erinras, att i propositionen även upptagits till behandling
ett av de s. k. 1934 års byggnadsindustrisakkunniga väckt förslag
angående ändring av hyreslagstiftningen i syfte att bidraga till en jämnare
fördelning av flyttningarna till och från bostadslägenheter å båda fardagarna,
den 1 april och den 1 oktober, samt en utjämning av byggnadsindustriens
säsongbetonade karaktär.
De genom propositionen framlagda lagförslagen synas utskottet väl ägnade
att läggas till grund för lagstiftning. Den ömtåliga avvägningen av rättsförhållandet
mellan hyresvärd och hyresgäst har sålunda skett under hänsynstagande
till berättigade intressen å ömse sidor. Härvid har, såsom 1 öredragande
departementschefen yttrat, helt naturligt icke varit möjligt att tillgodose
alla framkomna önskemål. Vad särskilt angår de krav som framförts
från hyresgästernas sida har det sålunda bland annat varit nödvändigt
att taga i beräkning den inverkan som alltför långtgående ingripanden
inom hyreslagstiftningen kunna utöva å bostadsproduktionen. Propositionen
måste emellertid det oaktat anses innebära beaktansvärda förbättringar av
hyresgästens ställning i jämförelse med gällande lag. I främsta rummet
Utskottet.
28
Andia lagutskottets utlåtande Nr 38.
Uialcottet.
bör framhållas, att ett flertal bestämmelser i 3 kap. i 1907 års lag förlänats
tvingande natur. De nya bestämmelser som föreslagits för det fall, att ohyra
förekommer i en förhyrd lägenhet, förtjäna även att särskilt nämnas. Härjämte
böra uppmärksammas vissa i förslaget upptagna stadganden angående
verkan av myndighets beslut, varigenom en förhyrd lägenhets användande
helt eller delvis förbjudes, samt angående påföljden av uppsägning från
hyresvärdens sida i vissa fall m. m. En ny föreskrift om rätt att deponera
hyran samt den föreslagna ändringen av lagsökningslagen innebära vidare
ökade möjligheter för hyresgästen att göra gällande rätt till nedsättning i
hyran eller till skadestånd som må tillkomma honom. Å andra sidan innehåller
propositionen även flera jämkningar i gällande lag i avsikt att undanröja
för hyresvärden obilliga verkningar.
Vad särskilt angår förslaget till lag om medling i hyrestvister kan måhända
sättas i fråga huruvida något mera allmänt behov av en sådan lagstiftning
föreligger. Då medlingsnämnd, som i förslaget avses, må tillsättas allenast
sedan Kungl. Maj:t efter framställning av vederbörande kommun lämnat
medgivande därtill, kan emellertid förutsättas, att medlingsnämnd kommer
att inrättas allenast i den mån det visar sig behövligt. Och, även örn
vissa teoretiska betänkligheter möjligen kunna anföras mot inrättande av
medlingsnämnder av den natur och med den uppgift som avses med förslaget,
lärer det icke kunna bestridas, att sådana nämnder böra kunna verksamt
bidraga till biläggande av hyrestvister inom vederbörande kommun.
Utskottet, som i enlighet med det anförda vill giva sin anslutning till de
framlagda förslagen, kommer i det följande att närmare behandla vissa
av de särskilda bestämmelserna i desamma och i samband därmed de yrkanden,
som framställts i förutnämnda motioner.
Förslaget till lag angående ändring av 1907 års lag om
nyttjanderätt till fast egendom.
1 och 2 kap.
Beträffande 1 kap. 3 § har föreslagits en ändring av redaktionell innebörd.
I fråga örn 2 kap. 38 § innebär propositionen en mindre ändring av gällande
bestämmelser om uppsägning av arrendeavtal, vilka jämväl äro tillämpliga
med avseende å hyresavtal.
Utskottet finner ej anledning till erinran beträffande ifrågavarande paragrafer
i förslaget.
3 kap.
1 och 2 §§.
Under dessa paragrafer i förslaget meddelas bestämmelser örn hyresavtals
ingående.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
29
I reservation till motsvarande bestämmelser i hyreslagstiftningskommitténs
förslag yrkades av herr Larsson, att — enär det borde för hyresgästen vara
av värde att veta, huruvida avtalet ålade honom större förpliktelser eller tilldelade
honom färre rättigheter än som angåves i lagen — i denna måtte intagas
ett stadgande att, där hyresavtal inginges med användande av tryckt
eller på annat mekaniskt sätt framställd blankett, däri skulle uttryckligen
angivas på vilka punkter avtalet avveke från lagens bestämmelser.
Föredragande departementschefen har i propositionen uttalat, att ett sådant
tillägg otvivelaktigt skulle vålla svårigheter i tillämpningen och därför
ej borde upptagas i lagen. I samband därmed har departementschefen anmärkt,
att formulär till normalkontrakt, såsom kommittén ifrågasatt, syntes
böra tillhandahållas genom det allmännas försorg.
I motionen II: 440 av herr Senander m. fl. yrkas, att det av herr Larsson
förordade tillägget borde intagas i lagen.
I likhet med föredragande departementschefen finner utskottet icke lämpligt,
att i lagen intages någon bestämmelse av den innebörd som föreslagits i
förenämnda motion. Utskottet utgår härvid från att formulär till normalkontrakt,
såsom departementschefen ställt i utsikt, upprättas genom det allmännas
försorg.
3—6 §§.
I 3—6 §§ ha upptagits bestämmelser om hyrestiden.
Det torde böra påpekas, att innebörden av 4 § andra stycket i förslaget är
beroende av vad som skall hänföras till »rum». Enligt utskottets mening
bör vid tillämpning av stadgandet även kök räknas till rum, oaktat beträffande
21 § i förslaget, i anslutning till 6 § i 1923 års lag, funnits önskvärt
att uttryckligen angiva, att kök inräknas i antalet rum.
7—8 §§.
Under dessa paragrafer i förslaget meddelas bestämmelser örn överlåtelse
av lägenheten och örn verkan av hyresgästens död. Enligt 8 § skall i fråga
om lägenhet, som helt eller till väsentlig del är uthyrd till bostad, gälla,
bland annat, att, om hyresgästen dör före hyrestidens utgång, dödsboet
må uppsäga avtalet inom en månad från dödsfallet.
Den ömtåliga frågan i vad mån hyresgästens död bör inverka på ett hyresavtals
bestånd har genom förenämnda bestämmelse i förslaget vunnit en
lösning, som enligt utskottets mening bör godtagas. Då det befarats, att
bestämmelsen skulle kunna föranleda obenägenhet hos hyresvärdarna att
i en förhyrd lägenhet verkställa omändringsarbeten som, därest hyresgästen
dör, skulle kunna bliva onyttiga, vill utskottet erinra, att lagrummet
icke utesluter, att särskild uppgörelse sker örn kostnaderna för dylika
arbeten.
Utskottet.
Utskottet.
Utskottet.
30
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38,
9 §.
I förevarande paragraf stadgas, att hyresvärden å tillträdesdagen skall
tillhandahålla lägenheten i sådant skick, att den enligt allmänna uppfattningen
i orten är fullt brukbar för det med förhyrningen avsedda ändamålet.
Bestämmelsen är icke tvingande men i lagrummet erinras, att hyresgästen
enligt 11 § kan äga rätt att tala å förefintlig brist ändå att lägenheten
uthyrts i befintligt skick.
I motionen 11:440 av herr Senander m. fl. yrkas, att stadgandet i 9 §
skall erhålla tvingande karaktär och upptaga strikta föreskrifter örn en
minimistandard för på hyresmarknaden utbjudna bostadslägenheter.
Utskottet. Det torde vara obestridligt, att å hyresmarknaden emellanåt utbjudas bostadslägenheter,
vilka ej uppfylla de minimikrav som skäligen böra uppställas.
Utskottet finner emellertid icke nödvändigt, att i förevarande lag
införas tvingande bestämmelser angående lägenhetens skick i vidare omfattning
än som kan anses ha skett genom propositionen. I den mån ur
hälsovårdssynpunkt ingripande är påkallat bör frågan regleras i hälsovårdsstadgan.
Denna ger ock i nu gällande lydelse hälsovårdsmyndighet
vidsträckt befogenhet att ingripa i fråga om lägenheter som ur sanitär synpunkt
äro mindervärdiga.
10 §.
I denna paragraf har utom annat införts bestämmelse att, om myndighet
på grund av en förhyrd lägenhets beskaffenhet utfärdar förbud mot dess
användande för det ändamål, som vid upplåtelsen förutsattes, avtalet skall
vara förfallet. I anslutning härtill stadgas, att hyresgästen, därest det förhållande,
som föranlett myndighetens beslut, beror av försummelse från
hyresvärdens sida, skall äga rätt till ersättning för skada som genom försummelsen
åsamkas honom.
Utskottet. Med avseende å frågan, när försummelse från hyresvärdens sida uti ifrågavarande
fall skall anses föreligga, vill utskottet erinra, att därtill lärer
vara att hänföra allenast sådan underlåtenhet eller annat förhållande från
hyresvärdens sida som medför att hyresgästen ej kommer i åtnjutande av
den rätt, vilken bör anses tillkomma honom på grund av hyresavtalet. Dylik
försummelse föreligger tydligen, bland annat, därest hyresvärden underlåter
att försätta lägenheten i det skick hyresgästen äger fordra eller,
efter avtalets ingående, underlåter att underhålla huset i fråga eller örn
hyresvärden åsidosatt gällande föreskrifter för byggnadsverksamheten å
platsen eller för uppförande eller ombyggnad av huset. Om däremot t. ex.
en mindre väl underhållen lägenhet uthyrts i befintligt skick och hyresgästen
vid avtalets ingående ägt eller bort äga vetskap om dess brister, kan
han icke å förenämnda bestämmelse grunda något skadeståndsanspråk för
den händelse att sedermera med anledning av samma brister meddelas förbud
mot lägenhetens användande för det ändamål som vid upplåtelsen
förutsattes.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
31
11—14 §§.
För det fall att hyresavtalet avser hus eller del av hus, som vid avtalets
ingående ej färdigställts, stadgas i 13 § av förslaget, att om lägenheten ännu
ej är i färdigt skick, då tillträde skall ske, hyresgästen äger rätt till
nedsättning av hyran ävensom rätt att uppsäga avtalet enligt bestämmelser
som meddelats i 11 §. Uppsägning må jämväl ske innan tiden för tillträde
är inne, om det är uppenbart att lägenheten å tillträdesdagen ej kan
användas för det med förhyrningen avsedda ändamålet. Vidare stadgas
rätt till skadestånd.
I reservation till hyreslagstiftningskommitténs betänkande yrkades av
herr Larsson beträffade motsvarande paragraf i kommitténs förslag, att
däri borde intagas bestämmelse om rätt för hyresgästen att på hyresvärdens
bekostnad själv ombesörja avhjälpande av brist som vore av ringa
betydelse ävensom stadgas att, där ej i hyresavtalet vore angiven viss dag
för tillträde av lägenheten, hyresgästen skulle äga att å envar tid intill
dess lägenhetens inredning slutförts uppsäga avtalet till omedelbart upphörande
och att bekomma skadestånd.
Föredragande departementschefen har icke funnit något sådant tillägg
påkallat.
I motionen II: 440 av herr Senander m. fl. har yrkats, att en föreskrift i
huvudsaklig anslutning till herr Larssons reservation borde intagas i förevarande
paragraf.
Med bestämmelserna i 13 § av förslaget åsyftas att framtvinga färdigställandet
av nya hyreshus eller av väsentligt omändrade hyreslägenheter i behörig
ordning till den dag, då tillträde av lägenheterna skall äga rum. Paragrafen
torde ock vara ägnad att verksamt befrämja detta syfte.
Såsom nämnts yrkas i förenämnda motion, att i paragrafen skall införas
en bestämmelse för det fall, att vid förhyrande av lägenhet, som avses i
paragrafen, särskild tillträdesdag ej avtalats. Utskottet anser dock icke
erforderligt, att lagen skall särskilt beakta en sådan möjlighet. Det torde
sålunda kunna förutsättas, att hyresgästen i hyresavtalet betingar sig viss
tillträdesdag, där ej alldeles särskilda förhållanden föranleda att han anser
sig böra avstå däiäfrån.
Beträffande den i motionen jämväl berörda frågan om rätt för hyresgästen
att i fall, som i paragrafen avses, själv avhjälpa mindre brister,
vilka må förefinnas vid tillträdet, torde ur hyresgästens synpunkt vissa skäl
kunna anföras för en sådan rätt. Det lärer emellertid å andra sidan icke
kunna bestridas, att utövningen av en dylik befogenhet i fråga om nybyggda
hus skulle vara ägnad att medföra avsevärda olägenheter. Utskottet anser
fördenskull övervägande skäl tala för den ståndpunkt som i propositionen
intagits till sagda spörsmål.
15 §.
I denna paragraf har intagits stadgande, att hyresvärden under hyrestiden
skall hålla lägenheten i sådant skick som hyresgästen enligt 9 § äger
fordra.
Utskottet.
32
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
Utskottet.
Utskottet.
Utskottet.
Utskottet har uppmärksammat, att paragrafen icke reglerar hyresvärdens
skyldigheter i fråga om underhåll för det fall, att genom avtalet meddelats
bestämmelser om lägenhetens skick som avvika från vad i 9 § stadgas. I
detta hänseende skall sålunda gälla vad som kan anses följa av avtalet.
16—18 §§.
I fråga om dessa paragrafer torde böra uppmärksammas bestämmelserna
i 17 § om verkan av att ohyra förekommer i en förhyrd lägenhet. Såsom
allmän regel skall härvid gälla, att vad förut är stadgat örn skada eller brist
å lägenheten skall tillämpas. Härutöver lia emellertid meddelats vissa särskilda
bestämmelser. Sålunda skall i fråga örn lägenhet, som utgör del
av hus och helt eller delvis är uthyrd till bostad, hyresvärden -— ändå att
hyresgästen må vara ansvarig för förekomsten av ohyra i lägenheten — vara
pliktig att vidtaga tjänliga åtgärder för dess utrotande. Är hyresgästen utan
ansvar för ohyran, skall hån ock i fråga örn sådan lägenhet städse äga
rätt till ersättning för oundgänglig kostnad som genom åtgärd för ohyrans
utrotande åsamkas honom.
Genom 17 § ha såsom nämnts vissa särskilda förpliktelser ålagts hyresvärden
för det fall att ohyra förekommer i förhyrd lägenhet, som utgör
del av hus och helt eller delvis är uthyrd till bostad. De allmänna reglerna
om verkan av brist i en förhyrd lägenhet ha sålunda ej ansetts tillfyllest
för nu berörda fall. Utskottet vill med avseende å den i lagrummet stadgade
skyldigheten för hyresvärden att under angivna förutsättningar ersätta
hyresgästen »oundgänglig kostnad» framhålla, att med sistnämnda uttryck
avses att erinra örn nödvändigheten av att de extra kostnader, som bliva
förenade med utrotande av ohyra, såvitt möjligt begränsas. Uppenbart
är, att stadgandet icke må tillämpas så snävt, att det kommer att verka
obilligt mot hyresgästen.
19 och 20 §§.
Av dessa paragrafer är 19 § utav stor betydelse, enär därigenom ett flertal
bestämmelser i det föregående förlänas tvingande karaktär. I sagda paragraf
stadgas sålunda, att förbehåll, varigenom inskränkning göres i de rättigheter,
som enligt 10—14 och 16—18 §§ tillkomma hyresgästen, skall vara
utan verkan. Vad nu sagts skall dock ej gälla avtal om inskränkning i rätten
att enligt 16 § erhålla nedsättning i hyran för hinder eller men i nyttjanderätten
till följd av att hyresvärden under därför erforderlig tid låter
verkställa arbete för lägenhetens försättande i avtalat skick eller för sedvanligt
underhåll av lägenheten eller fastigheten i övrigt eller ock låter utföra
visst annat arbete som särskilt angivits i avtalet.
Utskottet vill i fråga örn första punkten i 19 § framhålla, att den däri
intagna regeln icke lärer innebära att avtal, varigenom parternas rättsförhållande
med anledning av en viss förestående åtgärd regleras, skall äga
laga verkan allenast i den mån detta kan anses följa av andra punkten.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
33
21 och 22 §§.
Nu nämnda paragrafer i förslaget innehålla bestämmelser om erläggande
av hyran.
Enligt 22 § äger hyresgästen, örn han anser sig berättigad till avdrag å
hyran, deponera motsvarande belopp hos överexekutor med verkan att,
även örn avdraget sedermera finnes oberättigat, hyresrätten likväl ej på den
grund kan anses förverkad. Vid depositionen skall bland annat ställas pant
eller borgen för den kostnad för beloppets utfående som kan tillskyndas
hyresvärden samt ränta.
Beträffande frågan om skyldighet att i förevarande fall ställa pant eller
borgen anförde hyreslagstiftningskommittén i sitt betänkande att, då det ålades
hyresvärden att taga initiativet till ett avgörande beträffande rätten till
beloppet, borde rättvisligen hyresgästens deposition för att anses vara i behörig
ordning verkställd innefatta säkerställande jämväl av hyresvärdens
kostnad för beloppets utfående. En föreskrift i detta hänseende vore av betydelse
även därutinnan att den effektivt syntes förhindra missbruk av den
hyresgästen tillerkända rätten till deposition.
Med anledning av att i två yttranden framställdes erinringar mot kommitténs
förslag i nu berörda del anförde föredragande departementschefen, liksom
kommittén, att bestämmelsen i fråga syntes erforderlig för att förhindra
missbruk av rätten att deponera hyran, samt erinrade, att hyresgästen —
ehuru det i tveksamma fall kunde vara förenat med risken att hyresrätten
förverkades — vore oförhindrad att utan deposition innehålla förfallet hyresbelopp
i den mån han ansåge sig berättigad att erhålla nedsättning i hyran
eller äga motfordran.
Med anledning av erinran i lagrådet har sedermera skyldigheten att ställa
pant eller borgen i propositionen förklarats skola avse jämväl ränta.
I motionen II: 440 av herr Senander m. fl. yrkas, att ur förslaget måtte
uteslutas bestämmelsen om skyldighet för hyresgästen att vid deposition ställa
pant eller borgen.
Enligt utskottets mening kräver skälig hänsyn till hyresvärdens berättigade
intressen, att hyresgästen förklaras skyldig att vid deposition ställa
pant eller borgen. I annat fall lärer, såsom departementschefen uttalat,
fara föreligga för missbruk av rätten att verkställa deposition av hyran.
23—27 §§.
I dessa paragrafer meddelas bestämmelser örn hyresgästens skyldigheter
vid lägenhetens nyttjande.
Enligt 26 § första stycket äger hyresvärden utan uppskov erhålla tillträde
till lägenheten bland annat för utförande av förbättringsarbete, som ej utan
skada kan uppskjutas. Vidare må hyresvärden enligt andra stycket i paragrafen
efter tillsägelse minst en månad i förväg låta i lägenheten utföra
mindre brådskande förbättringsarbete som icke vållar väsentligt hinder eller
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 2 avd. Nr 38.
Utskottet.
3
34
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
Utskottet.
men i nyttjanderätten. Sådant arbete må dock ej utföras under sista månaden
av hyrestiden. Vill hyresvärden utföra annat arbete i lägenheten, äger
hyresgästen inom en vecka från det han erhöll meddelande därom, utan hinder
av att längre hyrestid må hava avtalats, uppsäga avtalet till upphörande
å den fardag som inträffar näst efter sex månader från uppsägningen; och
må sådant arbete som sist nämnts ej påbörjas förrän avtalet enligt vad nyss
sagts kunnat bringas att upphöra. I paragrafen stadgas vidare bland annat,
att vad i andra stycket är stadgat ej gäller arbete som hyresvärden utfäst sig
att utföra åt hyresgästen. Förbehåll, varigenom hyresgästen ålägges att efter
kortare frist än som följer av bestämmelserna i sagda stycke tåla där avsedda
åtgärder eller inskränkning göres i hyresgästen enligt samma stycke tillkommande
rätt att uppsäga avtalet, skall vara utan verkan.
Motsvarande bestämmelser i kommitténs förslag innehöllo bland annat,
att hyresvärden ägde att efter tillsägelse minst en månad i förväg genom lägenheten
draga stamledningar för avlopp samt för fastighetens förseende
med värme, gas, elektricitet och vatten — dock ej under sista månaden av
hyrestiden.
Emot detta stadgande i kommittéförslaget framställdes reservation av herrar
Hermansson och Larsson, vilken reservation biträtts i några av de över
förslaget avgivna yttrandena.
Föredragande departementschefen har anfört, att de betänkligheter som
sålunda anförts beträffande rätten för hyresvärden att framdraga vissa
stamledningar icke syntes kunna frånkännas berättigande. I propositionen
har därför stadgandet i fråga uteslutits.
I motionerna 1:286 av herrar Ewerlöf och Wistrand och 11:438 av herrar
Gezelius och Hagberg i Malmö har yrkats, att genomdragande av stam
ledningar för avlopp, värme, gas, elektricitet och vatten likställes med mindre
brådskande förbättringsarbete, som ej förorsakar väsentligt hinder eller
men i nyttjanderätten.
Vid ståndpunktstagande till frågan om rätten att framdraga stamledningar
torde böra vägas mot varandra å ena sidan betydelsen ur allmän
synpunkt av önskemålet, att erforderliga moderniseringsarbeten inom äldre
fastigheter ej fördröjas, samt å andra sidan de olägenheter som åsamkas
hyresgästen. Utskottet underskattar icke förstnämnda synpunkt men finner
likväl mindre lämpligt, att — såsom i nämnda motioner yrkats -—
framdragandet av stamledningar förklaras städse vara jämställt med mindre
brådskande förbättringsarbete som ej vållar väsentligt hinder eller men
i nyttjanderätten.
I fråga om vissa slag av stamledningar torde de olägenheter som åsamkas
hyresgästen genom deras framdragande kunna vara jämförelsevis
obetydliga. Beträffande andra stamledningar synes däremot intrånget
för hyresgästen genom arbetet för deras framdragande kunna vara betydande.
Härjämte är i varje särskilt fall beskaffenheten och storleken av den
förhyrda lägenheten av betydelse för frågan, huruvida mera väsentligt intrång
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
35
kan anses föreligga eller ej. Det genom propositionen framlagda förslaget är
så utformat, att olika regler torde bliva tillämpliga i olika fall. Örn det
sålunda finnes, att framdragandet av stamledningar med hänsyn till omständigheterna
icke kan antagas medföra något väsentligt hinder eller men
för hyresgästen i fråga, må arbetet utföras efter tillsägelse en månad i förväg.
Skulle däremot befinnas, att genom arbetet väsentligt intrång vållas,
skall enligt förslaget gälla, att tillsägelse måste ske sex månader i förväg,
därvid hyresgästen ock berättigats att uppsäga avtalet. Den reglering, som
sålunda skett i förslaget, bör enligt utskottets mening godtagas. Det må
anmärkas, att i de fall, då hyresgästen ej begagnar sig av nämnda rätt
att uppsäga avtalet, oaktat väsentligt intrång åsamkas honom, hyresgästen
i allmänhet kan antagas vara villig att träffa överenskommelse om att arbetet
må utföras tidigare än efter utgången av sex månader. Något hinder för en
sådan överenskommelse lärer ej föreligga enligt förslaget.
28—37 §§.
I dessa paragrafer i förslaget meddelas bestämmelser örn verkan av fastighetens
överlåtelse samt av utmätning eller konkurs m. m., örn hyresrättens
förverkande och om uppsägning.
Enligt 34 § må hyresgästen, oaktat hyresrätten är förverkad genom dröjsmål
med erläggande av hyran, likväl ej på den grund skiljas från lägenheten,
där senast å tolvte söckendagen från uppsägningen rättelse sker genom
att hyran erlägges till hyresvärden eller nedsättes hos överexekutor
enligt vad i 22 § i förslaget är stadgat. Har hyresvärden hos laga myndighet
yrkat vräkning av hyresgästen, skall dock vad nu sagts ej gälla med
mindre hyresgästen inom sagda tid gottgjort hyresvärden vad denne visar
sig hava utgivit för stämpel, lösen och delgivningskostnad eller, om nedsättning
jämlikt 22 § ägt rum, hyresgästen ställt pant eller borgen jämväl
för nu nämnda kostnader. Härjämte föreskrives bland annat, att vad
i paragrafen är stadgat ej skall gälla där av hyrestiden återstod mindre än
en månad när hyresrätten förverkades.
I motionen 11:440 av herr Senander m. fl. yrkas, att bestämmelsen om
skyldighet för hyresgästen att i ovan angivet fall ersätta hyresvärden stämpel-,
lösen- och delgivningskostnad måtte avlägsnas ur förslaget.
Utskottet finner icke, att någon befogad erinran kan riktas mot den föreslagna
skyldigheten för hyresgäst, som vill återvinna förverkad hyresrätt,
att ersätta hyresvärden vad denne visar sig lia utgivit för stämpel, lösen
och delgivningskostnad i anledning av vräkningsansökan mot hyresgästen.
38—40 §§.
I dessa paragrafer lia intagits bestämmelser i syfte att under vissa förutsättningar
tillförsäkra hyresgästen rätt till skadestånd örn han, utan att
hyresrätten förverkats, till följd av uppsägning från hyresvärdens sida nödgas
avflytta från den förhyrda lägenheten.
Utskottet.
36
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
I 38 § första stycket stadgas i detta hänseende att, om hyresavtal, som slutits
för minst sex månader, uppsäges av hyresvärden utan att hyresrätten är
förverkad och hyresgästen inom en vecka giver hyresvärden meddelande att
han önskar behålla lägenheten, skall det åligga hyresvärden att utan dröjsmål
uppgiva på vilka villkor han är villig att förlänga hyresförhållandet eller
ock av vilken orsak han vägrar att medgiva förlängning. Underlåter
hyresvärden det eller uppställer han för hyresförhållandets förlängning villkor,
som är otillbörligt, eller vägrar han att medgiva förlängning av sådan
anledning att hans förfarande måste anses strida mot god sed i hyresförhållanden,
skall hyresgästen, där han lämnat meddelande som nyss sagts, äga
rätt till skälig gottgörelse för de kostnader som äro förenade med flyttningen
från lägenheten. Försummar hyregästen efter uppsägningen sina skyldigheter,
skall han vara förlustig sin rätt till ersättning.
Härefter stadgas i andra stycket i fråga om lägenhet, som av hyresgästen
brukats för handel, hantverk, industriell rörelse eller annan förvärvsverksamhet,
att hyresgästen i fall och under villkor som i första stycket sägs tillika
skall vara berättigad att av hyresvärden erhålla skälig ersättning för den
ökning av lägenhetens värde på hyresmarknaden som verksamheten må
hava medfört, såframt efter hyresgästens avflyttning hyresvärden eller annan
i lägenheten utövar förvärvsverksamhet av samma eller liknande art. Hade
hyresgästen övertagit av föregående hyresgäst bedriven verksamhet, skall
vid tillämpning av vad nu sagts skälig hänsyn tagas jämväl till den ökning
av lägenhetens värde på hyresmarknaden som den föregående hyresgästen
må hava åstadkommit.
Enligt 39 § skall vad i 38 § är stadgat äga motsvarande tillämpning i det
fall att avtal slutits för en tid av minst sex månader, utan förbehåll om uppsägning,
och hyresgästen minst tre månader eller, där avtalet slutits för ett
år eller längre tid, minst sex månader före hyrestidens utgång giver hyresvärden
tillkänna att han önskar behålla lägenheten. — Förbehåll, varigenom
hyresgästen enligt 38 eller 39 § tillkommande rätt upphäves eller inskränkes,
skall enligt 40 § vara utan verkan.
Med nu ifrågavarande bestämmelser avses att genom införande av skadeståndsrätt
för hyresgästen motverka obefogade uppsägningar från hyresvärdarnas
sida. Propositionen anknyter härutinnan till den tankegång som uppbar
hyreslagstiftningskommitténs förslag i förevarande del. Beträffande de
modifikationer, vilka vidtagits i förhållande till kommitténs förslag, får utskottet
hänvisa till propositionen.
Inom kommittén anfördes i förevarande avseende reservation bland annat
av herrar Hermansson och Larsson, som därvid uttalat bland annat:
Reservanterna kunde icke finna annat än att det enda sätt, varpå man
kunde vinna den sociala tillgång, som känslan av trygghet och trivsel hos
hyresgästerna otvivelaktigt ansåges innebära, vore att i någon form inskränka
hyresvärdens uppsägningsrätt. Man behövde icke gå långt för att finna
förebilder till en lagstiftning, där tyngdpunkten av hemskyddet läge
i en begränsning av hyresvärdens uppsägningsrätt eller med andra ord i en
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
37
verklig kvarboenderätt för hyresgästen, nämligen till nya danska hyreslagen.
Denna byggde på principen att en hyresgäst, vars hyresavtal icke
upphört efter utgången av ett prövoår, skulle äga rätt kvarbo i lägenheten
under viss tidsperiod, under vilken de avtalade hyresvillkoren skulle gälla,
med rätt dock för hyresvärden att under denna period bringa avtalet till
upphörande under bestämda förutsättningar. Det syntes dock lämpligare att
göra optionsrättens inträde beroende av anmälan från hyresgästen. Såsom
utgångspunkt för optionsrättens inträde borde väljas att hyresgästen
faktiskt innehaft lägenheten viss tidrymd. Att det för inträde av optionsrätt
borde krävas att hyresgästen bebott lägenheten under en icke alltför
kort tid läge i sakens natur. Reservanterna hyste inga betänkligheter mot
att uppställa kravet på ett två-årigt innehav. Beträffande optionsperioderna
funne reservanterna den danska lagens princip med tre-årsperioder vara
att förorda. Att hyresvärden måste tillerkännas rätt att bringa avtalet
till upphörande även under en optionsperiod, nämligen då särskilt betydelsefulla
omständigheter nödvändiggjorde detta, vore uppenbart. I rättssäkerhetens
intresse borde dylika frågor avgöras av domstol. Ehuru den danska
hyreslagens bestämmelser i huvudsak syntes kunna läggas till grund för
en reglering av optionsrätten jämväl i vårt land, syntes en viss utbyggnad
av reglerna vara nödvändig i syfte att hindra otillbörliga uppsägningar
från hyresvärds sida, då optionsrätt ännu icke inträtt, eller för tid mellan
tvenne optionsperioder. Som ett komplement till övriga regler borde stadgande^
enligt vilka hyresvärden i vissa fall bleve skadeståndsskyldig, ha
en viss funktion att fylla.
Enligt reservanternas uppfattning kunde vidare en optionsrätt beträffande
affärslokaler anordnas i enlighet med samma principer som i fråga om
bostadslägenheter. Med hänsyn till de större ekonomiska värden som stöde
på spel, då det gällde affärslägenheter, syntes optionsperioderna för deras
vidkommande böra vara något längre, exempelvis fem år. Detta borde i
sin tur föranleda att såsom villkor för optionsrätts inträde krävdes längre
tids innehav av lägenheten än såvitt anginge bostadslägenheter. Reservanterna
förordade härutinnan en tid av fem år.
Föredragande departementschefen har uttalat, att det syntes lämpligt att
på sätt kommitténs majoritet förordat söka ernå avsett skydd för hyresgästen
genom införande av en skadeståndsrätt. Upptagande i lagen av bestämmelser
om en verklig optionsrätt för hyresgäst syntes däremot med hänsyn till
de menliga verkningar å fastighetsmarknaden, som tillskapandet av en dylik
rätt måste befaras medföra, icke kunna förordas.
I motionen II: 440 av herr Senander m. fl. yrkas, att i lagen måtte införas
bestämmelser lill motverkande av omotiverade hyreshöjningar. Vidare har
yrkats, att de linjer, som förenämnda reservanter inom hyreslagstiftningskommittén
i förevarande avseende förordat och som avsåge införande av optionsrätt,
borde läggas till grund för bestämmelser i ämnet.
Utskottet finner välgrundat, att vid genomförande av en ny hyreslagstiftning
meddelas bestämmelser i syfte att bereda hyresgästen skydd mot obefogade
uppsägningar från hyresvärdens sida. I fråga örn utformningen av detta
skydd har i propositionen valts den av hyreslagstiftningskommitténs majoritet
förordade vägen att införa en skadeståndsrätt för hyresgästen. I lörenämnda
motion har däremot i anslutning till den ståndpunkt, som intagits
ine teotia.
38
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
av två reservanter i kommittén, yrkats, att i lagen måtte intagas mera vittgående
bestämmelser, varigenom hyresgästen tillförsäkrades en närmare utformad
optionsrätt.
I valet mellan ifrågavarande alternativ synes företräde böra tillerkännas
den föreslagna skadeståndsrätten. Det är väl sant, att hyresgästens intresse
att även mot hyresvärdens vilja få bo kvar i en förhyrd lägenhet icke därmed
kunnat i full utsträckning tillgodoses. Å andra sidan synes emellertid farhågan,
att införandet av optionsrätt i enlighet med vad i motionen yrkats
skulle medföra ogynnsamma verkningar å bostadsproduktionen och hyresmarknaden,
icke kunna avvisas. Och utskottet vill understryka, att en riklig
bostadsförsörjning är av största betydelse ur hyresgästernas synpunkt. Det
kan även anföras, att införandet av sådan optionsrätt som nyss sagts torde
förutsätta en hyresreglering och överlämnande av därmed sammanhängande
frågor till specialdomstolar för hyresmål. Utskottet kan för sin del icke
förorda en så vittutseende ändring av liyreslagstiftningen.
Beträffande utformningen av det genom propositionen framlagda förslaget
i förevarande del har utskottet ej funnit anledning till anmärkning. De ändringar,
som vidtagits i förhållande till kommitténs förslag, finner utskottet
sålunda vara sakligt motiverade.
41—47 §§.
Av dessa paragrafer torde särskilt böra uppmärksammas 47 §, under vilken
såsom förut nämnts upptagits till behandling av de s. k. 1934 års byggnadsindustrisakkunniga
väckt förslag i avsikt att åstadkomma en utjämning
av flyttningarna till och från bostadslägenheter å båda fardagarna, den 1
april och den 1 oktober, samt därmed en utjämning av byggnadsindustriens
säsongbetonade karaktär.
Enligt det genom propositionen framlagda förslaget äger Kungl. Majit förordna,
att inom ort, där flyttningar till och från lägenheter, som uthyras allenast
till bostad, årligen förekomma till betydande antal och huvudsakligen
äga rum den 1 oktober, hyresavtal om sådana lägenheter må, utan hinder
av vad avtalet innehåller örn tidpunkten för avtalets upphörande, uppsägas
till den 1 april, såframt ej därigenom den avtalade hyrestiden förkortas med
mer än sex månader eller den sammanlagda tid, hyresgästen sistnämnda dag
innehaft lägenheten, kommer att understiga ett år. Förbehåll, varigenom för
uppsägning som nu sagts föreskrives längre uppsägningstid än eljest eller
stadgas särskild påföljd av uppsägningen, skall vara utan verkan.
Utskottet. Det är uppenbarligen synnerligen vanskligt att på förhand bedöma, i vad
mån sådant förordnande som i 47 § sägs kan komma att medföra åsyftad
verkan. Med hänsyn härtill synes berättigad tvekan kunna hysas angående
lämpligheten av att medgiva åsidosättande av avtalad hyrestid genom uppsägning
till annan dag än den då den förhyrda lägenheten skulle frånträdas
enligt avtalet. Då emellertid önskemålet att erhålla en jämnare fördelning
av flyttningarna å båda fardagarna, den 1 april och den 1 oktober, är av
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38. 39
största betydelse och sagda ingrepp i avtalsfriheten genom propositionen
givits en jämförelsevis begränsad innebörd, vill utskottet likväl biträda förslaget.
Utskottet anser sig härvid böra framhålla vikten av att, innan förordnande
som avses i paragrafen meddelas av Kungl. Majit, genom underhandlingar
med de fastighetsägare- och hyresgästorganisationer, som må
finnas på platsen, utrönes, huruvida icke syftet med lagrummet kan ernås
på frivillighetens väg. Därest genom organisationernas ingripande erforderlig
del av hyreskontrakten inom en ort kommer att slutas på villkor, att uppsägning
i vanlig ordning må ske till den 1 april, är uppenbarligen en sådan
lösning av frågan att föredraga.
Övergångsbestämmelserna.
Utskottet har ej funnit anledning till något uttalande med avseende å de
föreslagna övergångsbestämmelserna.
Förslaget till lag om ändrad lydelse av 14 § lagsöknings
lagen.
Detta förslag föranleder icke någon erinran från utskottets sida.
Förslaget till lag om medling i hyrestvister.
Enligt 1 § i detta förslag äger Kungl. Majit på framställning av kommun
förordna, att i kommunen skall finnas en nämnd med uppgift att medverka
till biläggande av hyrestvister. Nämnden skall jämlikt 2 § bestå av ordförande
och två ledamöter jämte suppleant för envar av dem. Ordföranden
och hans suppleant, vilka skola vara lagfarna, skola förordnas av socialstyrelsen
för två år i sänder. De båda ledamöterna och deras suppleanter
skola utses av kommunens beslutande myndighet likaledes för två år i sän- •
der. En ledamot och hans suppleant skola äga och förvalta till uthyrning
avsedd fastighet. Den andre ledamoten och hans suppleant, vilka ej må
äga eller förvalta sådan fastighet, skola ha kännedom örn ortens hyresförhållanden.
Vidare meddelas vissa allmänna villkor för behörighet att vara
ordförande, ledamot eller suppleant i medlingsnämnd. Örn förhållandena
därtill föranleda, må för ordföranden och var ledamot i nämnden utses två
eller flera suppleanter.
Hyrestvist må enligt 3 § av part hänskjutas till nämnden, såframt tvisten
ej dragits inför domstol, lagsökningsdomare, överexekutor eller skiljemän.
Är tvisten anhängig vid domstol, äger enligt andra stycket i paragrafen domstolen
på begäran av endera parten förordna, att tvisten före målets avgörande
skall i sin helhet i viss del handläggas av nämnden.
I 4—14 §§ meddelas bestämmelser örn förfarandet vid nämnden m. m.
40
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
VlslcotUt.
Enligt 15 § äger Kungl. Majit meddela närmare föreskrifter angående tilllämpningen
av lagen.
I motionerna I: 285 av herrar Wistrand och Holmström och II: 439 av
herr Sandström, vilka äro likalydande, har yrkats, att i lagtexten borde föreskrivas
skyldighet för det organ, som skulle utse ledamöter i medlingsnämnd,
att, där fastighetsägare- eller hyresgästorganisation funnes å platsen,
av dem infordra förslag till ledamöter i nämnden. Vidare har anförts, att
det i lagtexten eller eljest borde komma till tydligt uttryck, att hyresvärdsrepresentanten
skulle genom förvaltning av till uthyrning i förvärvssyfte
avsedd fastighet i enskild ägo lia gjort sig känd för sådan insikt och erfarenhet
i dylik förvaltning, att han kunde i nämnden företräda de enskilda
fastighetsägarnas intressen. Slutligen ha motionärerna hemställt örn
sådan ändring av förslaget, att såväl ordförande som ledamöter i nämnden
komme att utses av länsstyrelsen.
Vad först angår frågan örn sättet för utseende av ordförande i medlingsnämnd
finner utskottet lämpligt, att, såsom i propositionen föreslagits, ordföranden
skall tillsättas av socialstyrelsen. Uppenbarligen bör emellertid
styrelsen, innan den meddelar beslut därom, inhämta förslag och yttranden
från orten. I de tillämpningsföreskrifter, som torde komma att utfärdas av
Kungl. Majit, synas lämpligen böra intagas bestämmelser i sådant hänseende.
Därvid torde bland annat böra stadgas, att länsstyrelsens yttrande
städse skall inhämtas.
I fråga om utseendet av ledamöter i medlingsnämnd har utskottet icke
funnit tillräckliga skäl förebragta för en ändring av det genom propositionen
framlagda lagförslaget i denna del. Utskottet finner ej heller anledning att
i lagen införa sådana bestämmelser som i motionerna ifrågasatts angående
kvalifikationerna hos den ledamot, vilken skulle företräda hyresvärdarnas
synpunkter. Härvid förutsätter utskottet, att utan dylika bestämmelser vid
val av ledamöter i nämnden kommer att iakttagas, att nyssnämnda ledamot
kan anses lämpad att företräda de synpunkter som från hyresvärdarnas sida
anläggas å ifrågavarande tvister. Utskottet vill även framhålla, att i de tilllämpningsföreskrifter,
som enligt vad förut sagts torde komma att utfärdas
av Kungl. Majit, synes böra intagas bestämmelse, att fastighetsägare- och
hyresgästorganisationer som ma finnas å platsen skola, när fråga är örn val
av ledamöter eller suppleanter i medlingsnämnd, erhålla tillfälle att inkomma
med förslag å lämpliga personer.
Med avseende å stadgandet i 3 § andra stycket i förslaget vill utskottet
framhålla, att medlingsnämnden i fall, som där avses, lika litet som eljest
skall avgiva utlåtande angående befogenheten av parts talan. Nämnden har
salunda allenast att efter förmåga medverka till biläggande av tvisten genom
att söka åstadkomma förlikning.
Under åberopande av vad ovan i olika hänseenden anförts får utskottet
hemställa,
1) att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen;
och
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38,
41
2) att motionerna I: 285 och 286 samt II: 438, 439 och 440
måtte anses besvarade genom vad utskottet sålunda hemställt.
Stockholm den 26 maj 1939.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Linder, Tamm, Hagman, Löfvander*, Linnér,
Sten och Holstenson* ;
från andra kammaren: herrar Hage, Molander*, Sandström, Hermansson i Norrköping
och Gardell*, fröken Andersson samt herrar Holm och Holmbäck.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
A. Beträffande förslaget till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 14 jnni
1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom:
1) av herr Hage, vilken anfört följande:
Den framlagda propositionen rörande en reformering av hyreslagstiftningen
innebär i någon mån ett tillmötesgående mot hyresgästintresset i form av
vissa förbättringar av hyresgästens ställning, varom upprepade framställningar
i riksdagen och på annat sätt framförts ända sedan år 1922.
Men å andra sidan innebär förslaget, att på flera punkter bestämmelser
åstadkommas eller bibehållas, som ej alls tillmötesgå de krav, som framförts
från hyresgästsidan. På en eller annan punkt ha t. o. m. nu gällande bestämmelser,
berörande hyresgästerna, omformats på ett för dessa ofördelaktigare
sätt än vad som nu är fallet.
Med hänsyn härtill och då hyresgästerna — visserligen ej undantagslöst
men generellt sett — måste betraktas som den svagare parten i ett hyresförhållande,
kan det nu föreliggande förslaget ej godtagas som en slutgiltig lösning
av denna för stora delar av landets medborgare betydelsefulla fråga,
utan fastmera betraktas som en avbetalning på gamla reformkrav, vilka — i
den mån de nu ej tillmötesgås — måste framföras åter och åter till dess de
vinna en bättre lösning än den som nu kan uppnås.
Givetvis innebära bestämmelserna i den nu föreliggande propositionen i
42
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
ett avseende förbättringar, då ett flertal stadganden i 1907 års lag, vilka beröra
hyresvärdens skyldighet att hålla uthyrd lägenhet i ett gott stånd m. m.,
förlänats tvingande natur. Detta har också varit ett av de främsta yrkanden,
som under de gångna åren i upprepade motioner och framställningar
framförts under kampen för hyreslagens reformering. Emellertid kan konstateras,
att den framförda lagreformen ej på samtliga avsnitt fullföljer denna
princip om lagens tvingande innebörd. Så innehåller t. ex. 19 § en bestämmelse,
vars innebörd, då den sammanställes med vissa andra stadgan
den i lagen, torde vara, att en hyresvärd mycket väl kan i ett hyreskontrakt
med bindande verkan införa en bestämmelse därom att hyresgäst ej skall
erhålla någon nedsättning i hyra, då vissa underhållsarbeten, som i 19 §
omnämnas, ske under hyrestiden. Detta — som heror på att vissa bestämmelser
ej ha tvingande innebörd — torde ej ha så stor betydelse, då det gäller
en större lägenhet, där bostadsutrymme finnes, även om något rum måste
utrymmas på grund av reparation. Men bestämmelsen blir till så mycket
större ekonomisk nackdel för en hyresgäst med en liten lägenhet, i synnerhet
om familjen är talrik.
Det skulle taga ett allt för stort utrymme att här utförligt redogöra för
och motivera de ändringar i lagen, vilka det varit önskligt att i detta sani
manhang få igenom utöver vad som föreslagits i propositionen. En sammanfattning
av dessa önskemål — av vilka en del upptagas i yrkandet här
nedan — förekommer i de reservationer, som av herrar Hermansson och
Larsson framförts inom 1936 års hyreslagstiftningskommitté. Det hade varit
önskvärt, örn Kungl. Maj:t vid utformandet av det framlagda lagförslaget
till grund för detsamma i huvudsak lagt de yrkanden, som framförts av
nämnda reservanter och vilka vid årets riksdag framlagts i motion 11:440.
Av dessa yrkanden förtjänar särskilt framhållas yrkandet örn åstadkommandet
av en optionsrätt för hyresgäster, genom vilken rätt en hyresgäst,
som viss tid innehaft en lägenhet och fullgjort sina skyldigheter, skulle bibehållas
vid innehavet av lägenheten och skyddas mot en omotiverad uppsägning
från husägarens sida. Denna fråga om skydd för hyresgästens hem
— som särskilt under tider av bostadsbrist och på platser med ringa bostadstillgång
har stor betydelse — har utgjort en av de förnämsta kampfrågorna
i den långa striden om hyreslagens utformning i en mera social och humanitär
anda. För en del år sedan opinerade 80,000 hyresgäster för en sådan
lagstiftning, där optionsrätten utgjorde ett synnerligen framträdande krav.
Det skulle föra för långt att här i detalj gå in på hela frågan om optionsrätten.
Det kan vara tillräckligt att slå fast, att det i propositionen framlagda
förslaget på denna punkt icke innebär framskapande av lagbestämmelser,
som kunna skydda hyresgästen vid ett bostadsinnehav utan fastmera
endast syfta till att giva hyresgästen en flyttningsersättning, som —
särskilt då det gäller mindre lägenheter — kommer att röra sig örn en så
ringa summa, att den ej kan verka tillbakahållande på hyresvärdens benägenhet
att uppsäga hyresgäst, då han av personliga eller andra skäl finner
detta lämpligt.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
43
På denna punkt — där regeringens förslag t. o. m. innebär en försämring
ur hyresgästernas synpunkt av vad som föreslagits av kommitténs majoritet
— anföres emellertid i propositionen den synpunkten att en genomförd optionsrätt
skulle medföra en minskning av bostadsproduktionen i landet. Detta
torde säkerligen vara en tendentiös överdrift. En optionsrätt, där även vissa
undantag ske, örn verkliga skäl därtill finnas — och så har man alltid tänkt
sig optionsrätten utformad — kan icke innebära ett så långt gående ingripande
i äganderätten, att följder av här antytt slag kunna befaras. En antydan
härom gives därigenom, att våra bägge grannländer ej dragit sig för
att gå in för tanken på åstadkommande av en optionsrätt — Danmark i form
av en redan antagen lag och Norge i form av ett utarbetat förslag härom.
Med hänsyn härtill kommer denna reservation — utöver yrkandet om
omedelbara ändringar i vissa paragrafer av utskottets förslag — att även
utmynna i ett yrkande örn en fortsatt utredning av det spörsmål, som berör
optionsrätten.
Under hänvisning till vad här ovan anförts hemställes alltså,
A) att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen
med nedanstående ändringar:
a) I 13 § införes en bestämmelse därom att hyresgästen
skall själv äga ombesörja bristens avhjälpande på hyresvärdens
bekostnad, där bristen är av ringa betydelse.
b) Ur 22 § bör utgå föreskriften om skyldighet för hyresgäst
att vid deposition av hyra hos överexekutor ställa pant
eller borgen för den kostnad för beloppets utfående, som
kan tillskyndas hyresvärden, samt ränta.
c) Ur 34 § bör utgå bestämmelsen, att, därest hyresvärden
hos laga myndighet yrkat vräkning av hyresgästen, hyresvärden
även skall ersättas för stämpel, lösen och delgivningskostnad;
samt
B) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa
örn en fortsatt utredning rörande frågan om åstadkommande
av en optionsrätt för hyresgäst, varvid må övervägas
örn nämnda rätt bör utformas efter förebild från de
stadganden, som framförts inom norsk och dansk lagstiftning,
samt under hänsynstagande till den reservation som inom
1936 års hyreslagstiftningskommitté i denna fråga framlagts
av herrar Hermansson och Larsson.
2) av herrar Tamm, Linnér och Sandström samt fröken Andersson, vilka
rörande 3 kap. 26 § i förslaget anfört:
I hyreslagstiftningskommitténs förslag hade i motsvarande paragraf före
slagits, att hyresvärden efter tillsägelse en månad i förväg skulle äga rätt att
genom en uthyrd lägenhet draga stamledningar för avlopp samt för fastighetens
förseende med värme, gas, elektricitet och vatten. Sådant arbete skulle
dock enligt kommittén icke få utföras under sista månaden av hyrestiden.
44
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
Denna rätt har i den kungl, propositionens av utskottets majoritet tillstyrkta
förslag till ovanskrivna paragraf uteslutits.
Då vi anse en dylik rättighet för hyresvärden vara av stor betydelse för en
synnerligen önskvärd snabb modernisering av äldre fastigheter, vilja vi hemställa,
att en dylik bestämmelse i enlighet med yrkande, framställt i motionerna
I: 286 och II: 438, inflyter i lagen.
Vi tillåta oss därför föreslå, att andra stycket av nämnda 26 § erhåller
följande ändrade lydelse:
Efter tillsägelse minst en månad i förväg må hyresvärden låta i lägenheten
utföra mindre brådskande förbättringsarbete, som icke vållar väsentligt
hinder eller men i nyttjanderätten, så ock genom lägenheten draga stamledningar
för avlopp samt för fastighetens förseende med värme, gas, elektricitet
och vatten. Sådant arbete må dock ej utföras under sista månaden
av hyrestiden. Vill hyresvärden---utfäst sig att utföra åt hyres
gästen.
3) av herr Hermansson i Norrköping, vilken — med instämmande av heil''
Hage i fråga örn nedan angivna yrkande — beträffande 3 kap. 38 § i förslaget
anfört följande:
Inom hyreslagstiftningskommittén förordade jag jämte en annan av kommitténs
ledamöter vissa bestämmelser i syfte att trygga hyresgästens besittningsrätt
till den förhyrda lägenheten. Vårt förslag i detta hänseende byggde
— i huvudsaklig överensstämmelse med den nyligen genomförda danska
hyreslagstiftningen — på en inskränkning av hyresvärdens uppsägningsrätt
under vissa perioder. Ehuru jag icke kan dela utskottets uppfattning att en
så utformad optionsrätt skulle medföra ogynnsamma verkningar å bostadsproduktionen
och hyresmarknaden, vill jag likväl icke motsätta mig att det
av utskottet förordade systemet, vilket innebär att i stället för hyresgästens
kvarboenderätt införes en hyresvärdens skadeståndsskyldighet, nu införlivas
med vårt lands hyreslagstiftning. Detta mitt ståndpunktstagande baseras
därpå, att en optionsrätt enligt det danska systemet icke låter sig förenas
med den av utskottet tillstyrkta anordningen för en rationell lösning av det
s. k. fardagsproblemet, vilken anordning jag på av utskottet anförda skäl anser
mig kunna godtaga. Jag anser det vidare vara av väsentlig vikt, att överhuvud
taget några åtgärder vidtagas för tryggande av hyresgästens besittningsrätt
samt att de erfarenheter, som komma att vinnas vid de av utskottet
tillstyrkta bestämmelsernas tillämpning, kunna bliva till gagn vid den omprövning
av detta spörsmål, som enligt mitt förmenande förr eller senare
måste företagas.
Emellertid ha såväl i den kungl, propositionen som i utskottets förslag,
vilka i princip bygga på hyreslagstiftningskommitténs betänkande, företagits
vissa ändringar av kommitténs förslag rörande omfattningen av hyresvärdens
skadeståndsrätt. Dessa ändringar äro enligt min mening ganska omotiverade.
Om man vill öka hyresgästens hemskydd genom att använda skadeståndsinstitutet
är det angeläget att tillse, att bestämmelserna icke utformas
så snävt att de förlora sin återhållande verkan på den hyresvärd, som över
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
45
väger att företaga uppsägningar. De stadganden som i detta sammanhang
föreslagits av hyreslagstiftningskommittén sträcka sig icke längre än att de
böra betraktas som minimibestämmelser för att åstadkomma ett ökat hemskydd
för oförvitliga och skötsamma hyresgäster.
Jag får därför hemställa att 3 kap. 38 § i förslaget måtte erhålla följande
lydelse:
38 §.
Varder hyresavtal, som slutits för minst sex månader, av hyresvärden uppsagt
utan att hyresrätten är förverkad och giver hyresgästen inom en vecka
hyresvärden meddelande att han önskar behålla lägenheten, åligger det hyresvärden
att utan dröjsmål uppgiva på vilka villkor han är villig att förlänga
hyresförhållandet eller ock av vilken orsak han vägrar att medgiva
förlängning. Underlåter hyresvärden det eller uppställer han för hyresförhållandets
förlängning villkor, som är otillbörligt, eller vägrar han att medgiva
förlängning av sådan anledning att hans förfarande måste anses strida
mot god sed i hyresförhållanden, åge hyresgästen, där han lämnat meddelande
som nyss sagts, erhålla ersättning för skada, som genom flyttningen
åsamkats honom. Försummar hyresgästen efter uppsägningen sina skyldigheter,
vare han förlustig denna rätt.
Vid bedömandet örn och i vad mån skada uppstått skall, där hyresförhållandet
varat minst fem år, hänsyn tagas även till omständigheter av annan
än rent ekonomisk betydelse.
I fråga--- •—- hava medfört.
Hade hyresgästen —--hava åstadkommit.
4) av herrar Linnér och Holmbäck, vilka beträffande 3 kap. 47 § i förslaget
anfört följande:
Det genom 47 § föreslagna ingreppet i regeln, att slutna avtal skola äga
gällande kraft enligt sitt innehåll, har sitt upphov i byggnadsindustrisakkunnigas
betänkande och har motiverats med en önskan att befrämja byggnadsverksamheten
under vintern. Någon utredning örn i vilken omfattning
paragrafen skulle kunna väntas stimulera dylik byggnadsverksamhet har
emellertid icke kunnat förebringas, och för vår del tro vi icke, att paragrafen
skulle få någon inverkan av betydelse i denna riktning. Paragrafen
skulle medföra ett främjande av byggnadsverksamheten under vinterhalvåret
endast om den skulle föranleda ett större antal hyresgäster, vilkas kontrakt
eljest skulle utlöpa den 1 oktober, att uppsäga sina lägenheter till den
1 april för att då flytta över till något nybyggt hus. Vid tre månaders uppsägningstid
måste denna uppsägning äga rum före den 1 januari; vid sex
månaders uppsägningstid före den 1 oktober — i förevarande sammanhang
gör nämligen icke lagförslaget någon inskränkning i den avtalade uppsägningstiden.
Det förefaller osannolikt att uppsägningar skulle i större antal
komma att äga ruin av nu nämnd anledning. Att märka är f. ö., att bygg
-
46
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
nadsindustrisäkkunniga hävdat, att för att den föreslagna lagstiftningen om
uppsägningsrätt »skall bliva effektiv och motsvara sitt syfte, fordras att den
genomföres likformigt över landet, så att flyttningar mellan olika orter å
bägge de lagstadgade fardagarna underlättas». Då emellertid propositionen
inskränkt 47 § till att gälla endast å de orter, i fråga om vilka Kungl. Maj:t
giver ett särskilt förordnande om att paragrafen skall vara tillämplig -— en
inskränkning, som vi, med vår allmänna uppfattning, anse vara i sig en
förtjänst hos propositionen — föreligger icke ens ett omdöme från paragrafens
upphovsmän, att de nu föreslagna reglerna bliva effektiva.
Däremot synes paragrafen, som i motsats mot vad byggnadssakkunniga
föreslagit är avsedd att gälla även det fall, att en bostadsrättslägenhet hyres ut
av sin ägare, komma att medföra bestämda olägenheter beträffande rättsförhållandet
mellan hyresvärdar och hyresgäster. I tider med riklig bostadstillgång
och nedgående hyror torde paragrafen leda till att hyresgäster säga upp sina
kontrakt till den 1 april, ehuru de eljest skulle vara bundna till den 1 oktober.
\id ringa bostadstillgång och stigande hyror torde åter hyresvärdarna
komma att begagna paragrafen till att säga upp hyreskontrakt till den 1
april i och för hyresreglering. För risken att behöva välja mellan att få
sluta kontrakt om större hyra och att vid den oförmånliga tidpunkt, som
den 1 april väl även för framtiden torde komma att utgöra, få söka sig ny
bostad, kan hyresgästen icke skyddas av 38 §; det kan t. ex. icke sägas strida
mot god sed i hyresförhållanden, att värden säger upp hyresgästen till den
1 april för hyresreglering, då lagen själv i 47 § ger anvisning till uppsägning
till detta datum. Både hyresvärdar och hyresgäster torde vid en tvist
eller av annat dylikt skäl komma att använda 47 § för att befria sig från
ett hyresavtal vid en tidigare tidpunkt än som bestämts genom avtal. Paragrafen
skulle alltså komma att minska stadgan på hyresmarknaden. Sett
från fastighetsägarnas synpunkt, skulle detta kunna i viss mån inverka på
inteckningskrediten och byggnadsverksamheten, och för hyresgästernas del
komme det att stå i bestämd motsättning till den strävan att bereda hemskydd,
som är ett av de bärande dragen i den nu föreslagna hyreslagstiftningen.
Paragrafen skulle vidare främja det nomadiserande mellan olika
bostäder, som stundom äger rum i vissa städer. Lagbestämmelser i den riktning,
paragrafen anger, äro även bestämt avstyrkta av bl. a. hyreslagstiftningskommittén,
vilken avgivit förslag till övriga delar av den lagstiftning,
som nu skall genomföras, av 17 länsstyrelser, svenska stadsförbundet, samtliga
handelskamrer, konungariket Sveriges stadshypotekskassa och svenska
bostadskreditkassan samt av majoriteten av riksbanksfullmäktige.
På grund av vad nu anförts lia vi ansett oss böra yrka avslag på 47 §.
B. Beträffande förslaget till lag om medling i hyrestvister:
1) av herrar Hagman, Linnér och Holmbäck, vilka anfört:
Hyresavtalet med dess komplicerade och personliga karaktär framkallar
icke sällan individuella tvister mellan hyresvärd och hyresgäst. Däremot hava
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
47
kollektiva stridigheter på hyresmarknaden hittills ej varit så många även
om vissa av dem varit rätt elakartade. Vissa materiella bestämmelser i förslaget
örn ändringar i lagen örn nyttjanderätt, framför allt dess tvingande
bestämmelser, synas vara ägnade att minska anledningarna till tvister. Under
sådana förhållanden torde icke för närvarande tillräcklig anledning föreligga
att införa en särskild medlingsinstitution för hyrestvister. Skulle strider
uppstå av sådan omfattning eller eljest av sådan beskaffenhet, att det
kan anses vara ett allmänt intresse att de skyndsamt biläggas, synes, såsom
socialstyrelsen framhållit, den möjligheten böra finnas att tillsätta särskild
förlikningsman eller förlikningskommission.
Den utformning, förslaget till lag om medling i hyrestvister erhållit, kan
ej heller anses lycklig. Medlingsnämnden har att taga befattning med såväl
rättstvister som intressetvister och skall i båda fallen söka åvägabringa
förlikning mellan parterna eller, om ej parterna under förhandlingarna
enats, själv framlägga förslag till lösning av tvisten. Huruvida nämndens
huvuduppgift skall vara att åstadkomma förlikning eller att tjänstgöra såsom
skiljenämnd är, såsom socialstyrelsen anmärkt, icke klart. Då nämndens
två ledamöter skola representera hyresvärds- resp. hyresgästintresset torde
den få svårt att, särskilt om kollektiva tvister uppstå, erhålla auktoritet såsom
opartisk institution, kanske också att själv uppnå enighet. I rättstvister
kan nämnden antingen då tvisten är anhängig vid domstol få sig ålagt
att handlägga målet eller, örn tvisten före rättegång handlagts av nämnden,
att delgiva domstolen vad som förekommit hos nämnden. Det torde vara
oundvikligt att nämndens sålunda föreslagna ställning till domstolen kommer
att öka dess benägenhet att anlägga mera juridiska än förlikningssynpunkter
på tvistefrågan. Risk att nämndens förslag på rättsliga grunder kan underkännas
av domstolen kvarstår det oaktat. Även i sådana fall blir nämndens
ställning försvagad.
Förslaget angående medling i hyrestvister synes således icke vara påkallat
av föreliggande omständigheter. I de fall, då ett ingripande skulle behövas,
synes förslaget ej heller vara ägnat att i nämnvärd mån bidraga till hyresfreden.
På grund härav hemställa vi,
att förslaget till lag om medling i hyrestvister icke må av
riksdagen bifallas.
2) av herrar Tamm och Sandström samt fröken Andersson, som ansett
att tredje stycket första punkten av 2 § i förslaget i enlighet med yrkande i
motionerna I: 285 och II: 439 bort erhålla följande ändrade lydelse:
De båda ledamöterna och deras suppleanter utses av vederbörande länsstyrelse,
likaledes för två år i sänder.