Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
7
Nr 34.
Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1939 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring av 8 §
lagen den 23 juni 1928 örn vissa av landsting eller kommun
drivna sjukhus.
Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre
inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 170
i första kammaren av herr Theodor Magnusson och herr Heuman samt nr
163 i andra kammaren av fru Rönn-Christiansson m. fl. och nr 247 i samma
kammare av herr Nilsson i Göteborg och fru Nordgren.
I motionerna I: 170 och 11:247 har yrkats, »att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa om utredning av sådan ändring i
gällande lag om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus, att i
ifrågavarande lag dess mom. 2 i § 8 sista stycket måtte utgå».
I motionen II: 163 har, under hänvisning till bestämmelsen i 8 § 2. sista
stycket lagen den 22 juni 1928 om vissa av landsting eller kommun drivna
sjukhus, hemställts, att riksdagen måtte besluta att nämnda stadgande
måtte utgå.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet hänvisa till motionerna.
Enligt 8 § 2. sista stycket lagen den 22 juni 1928 örn vissa av landsting
eller kommun drivna sjukhus — i det följande benämnd sjukhuslagen —
må befattningshavare vid sådant sjukhus ej vara ledamot av sjukhusets
direktion eller suppleant för ledamot.
Enligt 1 § sjukhuslagen åligger det landsting och stad, som ej deltager
i landsting, att för dem, som hava sin vistelseort eller hemort inom landstingsområdet
eller staden, ombesörja anstaltsvård för sjukdom, skada och
kroppsfel, i den mån icke annan drager försorg om sådan vård. I enahanda
ordning bör anstaltsvård vid barnsbörd ombesörjas. Lagens bestämmelser
gälla däremot icke anstaltsvård, varom föreskrifter finnas meddelade i epidemilagen,
samt ej heller anstaltsvård för sinnessjuka, sinnesslöa, fallandesjuka,
kroniskt kroppssjuka eller konvalescenter. Sjukhus anses enligt 2 §
sjukhuslagen drivet av landsting eller kommun, därest landstinget eller
kommunen eller sammanslutning, vari landsting eller kommun deltager,
helt eller till viss kvotdel i sista hand ansvarar för driftkostnaden. Med
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
sjukhus förstås i lagen sjukvårdsanstalt, som drives av landsting eller kommun
och som ej är anordnad vid fattigvårdsanstalt eller lyder under militär
myndighet. Sjukhus, som ej är inrättat uteslutande för vård av tuberkulossjuka,
benämnes i lagen lasarett, om det är avsett för vårdbehövande oberoende
av fallets svårare eller lindrigare art, och eljest sjukstuga. Sjukhus,
som inrättats uteslutande för vård av tuberkulossjuka, benämnes sanatorium,
om det är avsett för sådana sjuka oberoende av vårdens art, och eljest
tuberkulossjukstuga.
Sjukhus skall enligt 8 § 1. förvaltas av en direktion, vilken utses av den,
som driver sjukhuset. Direktionen skall enligt 8 § 2. bestå av minst fem
eller, vad angår sjukstuga eller tuberkulossjukstuga, minst fyra för en tid
av fyra kalenderår valda ledamöter, av vilka en bör vara läkare. För ledamöterna
skall finnas lämpligt antal suppleanter, vilka utses i enahanda
ordning och för samma tid som ledamöterna. Enligt 8 § 6. skall mellan
direktionens sammanträden viss läkare vara sjukhusets inför direktionen
ansvarige styresman.
I sjukhusstadgan den 22 juni 1928 (nr 303) ha meddelats vissa närmare
bestämmelser för de olika slagen av ifrågavarande sjukhus. Beträffande
lasarett föreskrives sålunda i 6 §, att direktionen skall handhava lasarettets
förvaltning samt för sådant ändamål meddela de särskilda föreskrifter, som
må finnas nödiga för tryggande av god ordning vid lasarettet samt för dettas
ändamålsenliga skötsel. Enligt 3 § (senaste lydelse se Sv. förf.-saml. 1937: 981)
skall jämte direktion och läkare vid varje lasarett finnas syssloman, prästman
samt sjukvårds- och ekonomipersonal, varjämte husmoder och särskild
kontorspersonal kunna anställas. Syssloman tillsättes och entledigas enligt
30 § av direktionen och är enligt 37 § pliktig att ställa sig till efterrättelse
vad direktionen jämlikt stadgan anbefaller honom i tjänsten. Enligt 39 §
(senaste lydelse se Sv. förf.-saml. 1938: 692) antages och entledigas ordinarie
sjukvårdspersonal av direktionen, sedan vederbörande lasarettsläkare
erhållit tillfälle att yttra sig. Extra sjukvårdspersonal antages och entledigas
av styresmannen efter samråd med vederbörande lasarettsläkare. Enligt 41 §
antages och entledigas kontors- och ekonomipersonal av direktionen med
rätt för direktionen att åt annan överlämna befogenhet att antaga och att
på egen begäran entlediga till nämnda personal hörande befattningshavare.
Husmoder antages och entledigas enligt 42 a § (se Sv. förf.-saml. 1937:981)
av direktionen. I 40—42 §§ samt 42 a § föreskrives skyldighet för all personal
att ställa sig till efterrättelse de instruktioner, direktionen jämlikt stadgan
finner skäl utfärda. I fråga om sjukstugor, sanatorier och tuberkulossjukstugor
gälla i stort sett likartade bestämmelser.
Det förslag till allmän sjukhusstadga, som framlades av 1920 års lascirettsstadgekommitté
(statens off. utredn. 1922:43), innehöll i 19 § bestämmelser
om sammansättningen av direktionen för kommunalt sjukhus. Med
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
9
sådant sjukhus förstods enligt förslaget ett av landsting, kommun eller förening
av kommuner drivet offentligt sjukhus. Enligt förslaget skulle styresmannen
för sjukhuset vara ledamot av direktionen. Något förbud för övriga
befattningshavare vid sjukhuset att vara ledamot eller suppleant för ledamot
i direktionen fanns icke intaget i förslaget.
1926 års lasarettsstadgesakkunniga, som verkställde en omarbetning av
lasarettsstadgekommitténs förslag, framlade i sitt betänkande med förslag
till lag om vissa av landsting eller kommuner drivna sjukhus m. m. (statens
off. utredn. 1927:3) bland annat ett förslag till stadga angående lasarett,
sjukstugor och tuberkulossjukvårdsanstalter. I nämnda förslag fanns i 7 §
1 mom. sista stycket intaget ett stadgande av innehåll att befattningshavare
vid lasarett ej finge vara ledamot av lasarettets direktion eller suppleant för
ledamot därav. Beträffande frågan, huruvida styresman för lasarett borde
vara ledamot av lasaretts direktion, anförde de sakkunniga bland annat
följande:
De sakkunniga fästa större avseende än kommittén vid den principiella
synpunkten, att befattningshavare överhuvud icke bör tillhöra den för vederbörande
inrättning tillsatta styrelsen, vilken uppenbarligen i ett flertal
fall måste hava att fatta beslut i frågor, som röra befattningshavaren. Det
må vara att befattningshavares ledamotskap i vissa fall kan avlöpa utan
att praktiska olägenheter yppas. Men det torde vara befogat att räkna med
dylika olägenheter, därest det skulle bliva brukligt att låta befattningshavare
erhålla sådant medlemskap. På denna grund föreslå de sakkunniga generellt
förbud för befattningshavare att vara ledamot av direktionen eller
suppleant för direktionsledamot, och de sakkunniga finna då rättvisan kräva,
att även läkare inordnas i denna allmänna regel.
I proposition nr 101 vid 1928 års riksdag med förslag till lag om vissa
av landsting eller kommun drivna sjukhus uttalade föredragande departementschefen,
statsrådet Pettersson, beträffande stadgandet i 8 §, att han
funnit det naturligt, att man från ledamotskap i direktion uteslutit ej blott
de underordnade befattningshavarna — örn lämpligheten därav syntes alla
vara ense — utan även styresmannen.
I en vid samma riksdag i andra kammaren av herr Hage väckt motion
nr 449, hemställdes bland annat, att ett tillägg skulle göras i stadgandet i
8 § 2. sista stycket av innehåll, att representant för befattningshavarna,
i den utsträckning och på det sätt som landsting eller kommun, som dreve
sjukhus, kunde besluta, finge närvara vid sammanträde med direktionen
och deltaga i förhandlingarna men ej i besluten, då frågor behandlades,
vilka rörde avlöning och anställningsvillkor eller eljest spörsmål, som berörde
personalen.
Andra lagutskottet avstyrkte i utlåtande nr 35 ovannämnda yrkande i
motionen samt tillstyrkte propositionen beträffande 8 § 2. sista stycket.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
liiliang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 2 aud. Nr 33—34. 2
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
Utskottet.
I skrivelse den 8 april 1937 till chefen för socialdepartementet har svenska
kommunalarbetareförbundet hemställt om medverkan till sådan ändring av
sjukhuslagen, att förbudet för befattningshavare vid sjukhus att vara ledamot
av sjukhusdirektionen eller suppleant undanröjes.
Då spörsmålet, huruvida förbudet för befattningshavare vid sjukhus att
vara ledamot av sjukhusets direktion bör bibehållas eller icke, kan anses
äga visst samband med frågan örn förhandlingsrätt för dessa befattningshavare,
må erinras, att från tillämpningen av lagen den 11 september 1936
(nr 506) om förenings- och förhandlingsrätt äro undantagna sådana arbetstagare
i statens eller kommunernas tjänst, som äro underkastade ämbetsmannaansvar.
Sedan den 4 juni 1937 utfärdats en kungörelse (nr 292) angående
förhandlingsrätt för statens tjänstemän, har chefen för socialdepartementet
den 3 januari 1938 efter bemyndigande av Kungl. Majit tillkallat tre
personer för att biträda med utredning rörande frågan om tillskapandet av
en förhandlingsordning för sådana arbetstagare i kommunernas tjänst, som
äro underkastade ämbetsmannaansvar. Såsom resultat av denna utredning
föreligger numera ett den 20 december 1938 avgivet betänkande med förslag
till lag om förhandlingsrätt för kommunala tjänstemän (statens off. utredn.
1938:56). Detta lagförslag äger tillämpning å kommunala tjänstemän, som
äro underkastade ämbetsmannaansvar eller innehava befattningar, upptagna
i kommunal lönestat eller tjänsteförteckning. Såsom följd av denna förslagets
omfattning föreslås i betänkandet tillika sådan ändring i lagen om
förenings- och förhandlingsrätt, att från dess tillämpning jämväl skola undantagas
sådana kommunala tjänstemän, som innehava befattningar, upptagna
i kommunal lönestat eller tjänsteförteckning. Ett genomförande av
dessa förslag skulle alltså innebära, att samtliga arbetstagare i kommunernas
tjänst tillförsäkrades förhandlingsrätt, antingen enligt lagen örn föreningsoch
förhandlingsrätt eller enligt lagen om förhandlingsrätt för kommunala
tjänstemän. Betänkandet har för yttrande remitterats till åtskilliga myndigheter
och sammanslutningar.
Beträffande frågan, vilka arbetstagare vid sjukhusen, som äro underkastade
ämbetsmannaansvar, tillåter sig utskottet hänvisa till den redogörelse
för detta spörsmål, som lämnats i utskottets utlåtande nr 25/1938 i anledning
av väckta motioner angående visst tillägg till sjukhuslagen (sid. 7—9).
Gällande lagstiftning innehåller icke något generellt förbud för befattningshavare
i allmän tjänst att vara ledamot av styrelsen eller direktionen
för det företag befattningshavaren tillhör. Med hänsyn härtill kan det visserligen
framstå som anmärkningsvärt, att ett förbud i sådant hänseende ansetts
böra stadgas för sjukhuspersonalens vidkommande.
Oavsett huruvida för visst verksamhetsområde sådant förbud förefinnes
eller icke, anser utskottet, att starka skäl kunna anföras till stöd för grund
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
11
satsen, att befattningshavare vid allmänt företag icke bör vara ledamot av
företagets styrelse eller direktion. Denna har ofta att taga ställning till befordringsfrågor
och andra ärenden av ömtålig natur, vid vilkas avgörande
en ledamot, som tillika är anställd vid företaget, mången gång kan komma
alt befinna sig i en svår belägenhet. Utskottet finner det visserligen vara
i hög grad önskvärt, att styrelsen eller direktionen för ett allmänt företag
vid behov kan erhålla tillgång till den särskilda erfarenhet, som personalen
under sin tjänstgöring förvärvat. Denna erfarenhet kan dock i allmänhet
icke i önskvärd omfattning göras tillgänglig allenast därigenom, att en befattningshavare
inträder som ledamot av styrelsen eller direktionen. I detta
hänseende synas större fördelar vara att vinna genom rådplägning med representanter
för just de personalgrupper, som kunna besitta särskild sakkunskap
i en viss till behandling föreliggande fråga.
I detta sammanhang vill utskottet erinra, att ett av särskilt tillkallade
sakkunniga avgivet förslag till lag örn förhandlingsrätt för kommunala
tjänstemän för närvarande är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Därest
nämnda förslag upphöjes till lag, kommer möjlighet att förefinnas för samtliga
vid sjukhusen anställda personalgrupper att deltaga i förhandlingar om
ett flertal ärenden, vilka äro av stor betydelse för sjukhusens drift. I sådant
hänseende må omnämnas frågor, som beröra befattningshavares allmänna
anställnings-, arbets- och avlöningsvillkor ävensom tillämpningen av sådana
villkor. Enligt utskottets mening bör, innan slutlig ställning tages till det i
motionerna berörda spörsmålet, avvaktas, huruvida det sålunda framlagda
förslaget kommer att läggas till grund för lagstiftning i ämnet och i så fall
vilka erfarenheter, som kunna vinnas av förhandlingsrättens genomförande.
Utskottet får därför hemställa,
1) att motionerna I: 170 och II: 247 icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd; samt
2) att motionen II: 163 icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 23 maj 1939.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 3A.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Hagman, Löfvander, Linnér, Sten,
Wistrand, Näslund* och Nils Svensson* ;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage, Olovson i Västerås,
Skoglund*, Pettersson i Hällbacken*, Hallagård*, fru Nordgren och herr von Seth*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Sten, Hage och Olovson i Västerås samt fru Nordgren, vilka ansett,
att utskottet bort föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa,
att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning beträffande frågan,
under vilka förutsättningar 8 § 2. sista stycket i lagen om vissa av landsting
eller kommun drivna sjukhus må kunna upphävas.
Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1939
942619