Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1939 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående sambandet mellan
mödrahjälp och fattigvård.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 47,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har fru Rönn-Christiansson m. fl.
hemställt, att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Majit hemställa
örn förslag till nästa års riksdag angående förtydligande bestämmelser i fattigvårdslagen
med syfte att erhållen mödrahjälp ej får innebära minskning
eller indragning av fattigvårdsunderstöd.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.

Gällande bestämmelser örn mödrahjälp återfinnas i förordningen den 11
juni 1937 i delta ämne. Enligt denna förordning må kvinna, som i anledning
av havandeskap eller barnsbörd är i uppenbart behov av understöd, där
ej i förordningen annorlunda stadgas, tillerkännas mödrahjälp av statsmedel.
Mödrahjälp lämnas i den form, som för varje särskilt fall finnes lämpligast,
i en eller flera poster, dock högst till ett sammanlagt värde av trehundra
kronor. Då anledning därtill finnes, må mödrahjälp helt eller delvis
lämnas såsom räntefritt lån. Mödrahjälp må ej avse tid, som infaller senare
än sex månader efter nedkomsten (1 §). Mödrahjälp må icke lämnas
bland annat till kvinna, som av fattigvården mottagits till stadigvarande försörjning
(2 §). För behandling av frågor rörande mödrahjälp skall i varje
landstingsområde och i varje stad, som icke deltager i landsting, finnas en
nämnd (mödrahjälpsnämnd), bestående av en ordförande och två ledamöter
(3 §). Ansökan örn mödrahjälp skall ingivas till barnavårdsnämnden i den
kommun, där kvinnan vistas (4 §). Det åligger barnavårdsnämnden att snarast
möjligt till mödrahjälpsnämnden i orten avgiva yttrande över ansökningen
samt därvid översända handlingarna i ärendet och, om skiljaktiga
meningar förekommit, utdrag av protokollet. Tillstyrkan av mödrahjälp
skall tillika innefatta förslag till lämpliga hjälpåtgärder (5§). Sedan handlingarna
inkommit till mödrahjälpsnämnden, beslutar nämnden i ärendet. I
beslut, varigenom mödrahjälp beviljas, skall angivas vilka huvudsakliga behov
hjälpen avser att täcka (6 §).

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 2 and. Nr 33—54.

1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

Förordningen om mödrahjälp grundar sig på ett av befolkningskommissionen
år 1936 avgivet betänkande (statens off. utredn. 1936:15). I betänkandet
berörde kommissionen frågan örn förhållandet mellan mödrahjälp
och fattigvård. Kommissionen anförde därom bland annat följande:

Upphovet till den ekonomiska nödsituation, vilken skulle medföra möjlighet
att erhålla mödrahjälp, skulle enligt kommissionens allmänna motivering
vara att söka i havandeskap och barnsbörd. Givetvis kan emellertid
i samband med havandeskap och barnsbörd förekomma ett ekonomiskt nödläge,
som icke alls eller endast delvis har sin grund i själva havandeskapet
eller barnsbörden. En ensamstående kvinna, som kommit i grossess, har
exempelvis redan under tiden före havandeskapet åtnjutit understöd från
fattigvården till följd av oförmåga att tillfredsställande försörja sig, och samma
oförmåga består under den lid, varunder hon enligt kommissionens förslag
skulle äga åtnjuta mödrahjälp. I ett dylikt fall härrör tydligen hjälpbehovet
under nämnda tid antingen icke alls eller, om hjälpbehovet ökats,
endast till den del, som motsvarar ökningen, från havandeskapet och barnsbörden.
I övrigt har behovet sin grund i samma omständighet, som föranledde
fattigvårdsunderstöd redan före havandeskapet. Det torde vara uppenbart,
att i praktiken avsevärda svårigheter kunna uppstå för en uppdelning
av understödsbehovet, allt eftersom det härrör av havandeskapet och barnsbörden
eller av andra omständigheter. Främst med hänsyn härtill synes
lämpligt, att under den tid, mödrahjälp utgår, denna skall täcka kvinnans
hela understödsbehov, sålunda utan avseende vid huruvida detta endast delvis
har sin grund i havandeskapet och barnsbörden. Härigenom komma
mödrahjälp och fattigvård aldrig att kunna utgå samtidigt till en och samma
kvinna.

Erinras bör om en situation, som kan inträffa, om kvinnan är gift och
sammanlever med sin man. Familjen åtnjuter i sin helhet fattigvårdsunderstöd
på grund av att mannen är sjuk. Hustrun råkar i grossess och kommer
i åtnjutande av mödrahjälp. Denna skall då enligt vad ovan anförts
täcka hela hennes understödsbehov men givetvis icke övriga familjemedlemmars.
Härav följer, att fattigvården kan minska sitt understöd till att allenast
avse mannen och i förekommande fall barnen. Hustrun kommer sålunda
att åtnjuta mödrahjälp och de övriga familjemedlemmarna fattigvård.
Någon olägenhet av en sådan kombination av understödsformema
torde dock icke behöva möta.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, anförde i proposition
nr 38 till 1937 års riksdag angående förslaget till mödrahjälp bland annat
följande:

Såsom av det sagda framgår, skulle härigenom tillgodoses ett hjälpbehov,
som för närvarande i huvudsak fylles av fattigvården. Det är under dessa
förhållanden av vikt att söka uppdraga en så markerad gräns som möjligt
de båda hjälpformerna emellan. Kommissionen har beaktat detta önskemål
på det sättet, att från rätt till mödrahjälp undantagits allenast kvinnor, som
av fattigvården omhändertagits för varaktig försörjning, men däremot icke
sådana, vilka själva eller jämte sin familj åtnjuta fattigvård i annan form.
Det har vidare föreslagits, att, så snart förutsättning i något fall föreligger
för beviljande av mödrahjälp, denna skall givas sådan storlek, att den täc -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

3

ker kvinnans hela understödsbehov, även om detta icke skulle kunna anses i
sin helhet vara förorsakat av havandeskap eller barnsbörd. Fattigvård
och mödrahjälp skulle sålunda aldrig kunna utgå samtidigt till samma
kvinna. Säkerligen kommer en dylik gränsdragning i vissa fall att erbjuda
svårigheter vid tillämpningen. Särskilt befarar jag, att detta skall bliva fallet,
då det gäller att i hemmet hjälpa en kvinna, vars familj redan åtnjuter fattigvård.
Jag har därför övervägt en sådan ordning, att från rätt till mödrahjälp
skulle undantagas samtliga kvinnor, som i en eller annan form redan
av annan anledning än havandeskap eller barnsbörd åtnjöte fattigvård. Därigenom
skulle otvivelaktigt undgås den risk, som med kommissionens förslag
föreligger, för att kommunerna till vinnande av lättnad i fattigvårdsutgifterna
i alltför stor utsträckning skola söka bereda sina barnaföderskor mödrahjälp.
Emellertid skulle en dylik begränsning innebära, att mödrarna uppdelades
i två kategorier, vilkas hjälpbehov tillgodosåges efter principiellt skilda
linjer — en grupp med mödrahjälp, en annan med fattigvård — samt att
de sämst ställda mödrarna berövades de förmåner, som mödrahjälpen kan
innebära. Jag anser mig därför icke kunna förorda en dylik lösning utan
ansluter mig till kommissionens förslag. Vid tillämpningen på de enskilda
fallen bör det emellertid vara vederbörande hjälporgan angeläget att tillse,
att missbruk av mödrahjälpen av nyss antydd innebörd undgås.

Andra lagutskottet lämnade i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 38
departementschefens ifrågavarande uttalande utan erinran.

På kallelse av socialstyrelsen ägde i oktober 1938 en konferens rum i
Stockholm mellan representanter för mödrahjälpsnämnderna i riket. Ändamålet
med konferensen var att söka åstadkomma större enhetlighet vid behandling
av ansökningar om mödrahjälp. En redogörelse för konferensen
finnes intagen i Sociala meddelanden årg. 1938 sid. 763—766. Vid konferensen
blev jämväl frågan om sambandet mellan mödrahjälp och fattigvård
föremål för överläggning. Förenämnda redogörelse innehåller därom
följande:

Även frågan om mödrahjälpen i dess relation till andra hjälpformer blev
föremål för en ingående överläggning vid konferensen. Särskilt blev den
under förarbetena till förordningen fastslagna principen, att mödrahjälp
och fattigvård inte borde utgå samtidigt till samma kvinna, föremål för
kritik. Det anmärktes från flera håll, att ett strikt iakttagande av sagda
princip minskade mödrahjälpens effektivitet och väsentligen endast innebar
en överflyttning från kommunen till staten av utgifterna för vederbörande
kvinnas försörjning. Medan det stora flertalet mödrahjälpsnämnder
böjt sig för vad man uppfattat som statsmakternas direktiv i denna
punkt, visade det sig att några nämnder resolut frångått detsamma och såsom
villkor för beviljande av mödrahjälp uppställt att förut utgående fattigvårdsunderstöd
icke finge indragas eller minskas.

I skrivelse till Kungl. Majit den 1 december 1938 har socialstyrelsen —
efter att hava berört departementschefens ovannämnda yttrande angående
svårigheterna vid tillämpningen av en gränsdragning mellan fattigvård och
mödrahjälp — anfört följande:

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

Vid den konferens, som mader sistlidne oktober månad hölls i Stockholm
mellan socialstyrelsen och representanter för rikets samtliga mödrahjälpsnämnder
blev bland annat frågan om mödrahjälpens förhållande till övriga
offentliga hjälpformer och då särskilt fattigvården föremål för överläggning.
Därvid framkom, att de av departementschefen befarade svårigheterna
allmänt gjort sig kännbara. Även framhölls från flera håll, att denna
gränsdragning, örn den strikt upprätthölles, komme att försätta de mödrar,
som vid tiden för sökande av mödrahjälp åtnjöte fattigvård, i en sämre ställning
än andra och i åtskilliga fall minska mödrahjälpsnämndernas möjligheter
att bringa en fullt effektiv hjälp. De försök, som inom de olika
mödrahjälpsnämnderna gjorts i syfte att övervinna de till följd av gränsdragningen
uppkomna svårigheterna, hade lett till en för olika mödrahjälpsområden
i hög grad skiftande praxis.

Socialstyrelsen vitsordade för sin del, att den i förutnämnda proposition
förordade gränsdragningen mellan mödrahjälp och fattigvård medfört svårigheter
och olägenheter av anmärkt beskaffenhet och sålunda icke syntes
ändamålsenlig. Styrelsen hemställde därför, att åtgärder måtte vidtagas i
syfte att möjliggöra en sådan tillämpning av mödrahjälpsförordningen, att
mödrahjälp till kvinna må kunna utgå jämsides med fattigvård till henne.

Med anledning av socialstyrelsens ifrågavarande skrivelse har statsrådet
och chefen för socialdepartementet under femte huvudtiteln i årets statsverksproposition
(punkt 13) gjort följande uttalande:

I anledning av socialstyrelsens nyssberörda framställning rörande sambandet
mellan mödrahjälp och fattigvård vill jag till en början erinra, att
min företrädare i ämbetet i sitt anförande till statsrådsprotokollet vid avlåtande
av proposition nr 38 till 1937 års riksdag förutsåg, att en markerad
gränsdragning mellan fattigvård och mödrahjälp skulle komma att erbjuda
betydande svårigheter vid tillämpningen. Då det nu upplyses, att de befarade
svårigheterna framträtt och då dessa enligt vunna erfarenheter torde
kunna undgås genom att mödrahjälp i vissa fall finge utgå samtidigt med
fattigvård, anser jag mig böra framhålla, att enär mödrahjälpsförordningen
allenast beträffande kvinnor, som av fattigvården mottagits till stadigvarande
försörjning, stadgar förbud mot den av socialstyrelsen föreslagna anordningen,
anledning saknas att för de angivna svårigheternas undanröjande
vidtaga någon förändring i de meddelade föreskrifterna.

Statsutskottet har i sitt av riksdagen i förevarande del godkända utlåtande
nr 5 lämnat departementschefens ifrågavarande yttrande utan erinran.

I detta sammanhang må slutligen omnämnas, att chefen för socialdepartementet
den 3 januari 1938 efter Kungl. Maj:ts bemyndigande utsett en kommitté,
socialvårdskommittén, med uppdrag att verkställa en allmän översyn
av socialvården. I direktiven för kommittén Ilar framhållits såsom två av
dess huvuduppgifter samordnande i görlig mån av socialvårdens olika grenar
samt omprövning av socialvårdsutgifternas fördelning mellan stat och
kommun.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33. 5

Det i föreliggande motion upptagna spörsmålet örn sambandet mellan utskottet.
mödrahjälp och fattigvård har alltsedan mödrahjälpens införande varit föremål
för statsmakternas uppmärksamhet. I sitt betänkande angående moderskapspenning
och mödrahjälp uttalade befolkningskommissionen, att mödrahjälpen
vore avsedd att täcka vederbörandes hela hjälpbehov, varför mödrahjälp
och fattigvård icke kunde utgå samtidigt till en och samma kvinna.

Detta uttalande biträddes av föredragande departementschefen. Häremot
gjorde riksdagen icke någon erinran. Den salunda tänkta gränsdragningen
har i tillämpningen visat sig medföra avsevärda svårigheter. Sedan riksdagen
lämnat det i förestående redogörelse omförmälda, av departementschefen
i årets statsverksproposition gjorda uttalandet utan erinran, synes
emellertid hinder icke vidare föreligga att, då särskilda skäl därtill föranleda,
låta mödrahjälp utgå samtidigt med fattigvård, som icke innebär stadigvarande
försörjning. Därigenom torde möjlighet hava bereus att med nu
bestående hjälpformer lämna en kvinna det bistånd i förevarande hänseende,
som i varje enskilt fall kan vara erforderligt. Utskottet vill emellertid
i detta sammanhang erinra om det at socialvårdskommittén lämnade
uppdraget. Enligt de kommittén givna direktiven skall det utgöra en av
dess huvuduppgifter att till granskning upptaga frågan örn samordnande i
görlig mån av socialvårdens olika grenar.

I den föreliggande motionen yrkas, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Majit hemställa örn förslag angående förtydligande bestämmelser i
fattigvårdslagen i syfte att erhållen mödrahjälp icke får medföra minskning
eller indragning av utgående fattigvårdsunderstöd. Enligt utskottets mening
skulle en sådan reglering av förhållandet mellan ifrågavarande hjälpformer
komma att innebära ett avsteg från grundsatsen örn behovsprövning såsom
villkor för erhållande av fattigvård.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet icke funnit skäl föreligga
för riksdagen att i anledning av motionen göra någon framställning till
Kungl. Majit. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 maj 1939.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Hagman, Löfnander, Linnér, Sten,
Wistrand, Näslund* och Nils Svensson*;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage, Olovson i Västerås,
Skoglund*. Pettersson i Hällbacken*, Hallagård*, fru Nordgren och herr von Seth*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

<, iT\, -■*