Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

1

Nr 29.

Ankom till riksdagens kansli den 29 april 1939 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående ändring i vissa delar av lagen
den 16 maj 1930 (nr 139) örn vissa inskränkningar
beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete
m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 10 mars 1939 dagtecknad proposition, nr 146, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet hållna
protokoll dels föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat
förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 16 maj 1930 (nr
139) om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bagerioch
konditoriarbete, dels ock inhämtat riksdagens yttrande beträffande ett
å den internationella arbetsorganisationens konferens år 1925 antaget förslag
till konvention angående nattarbete i bagerier.

Förenämnda lagförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 16 maj 1930 (nr 139)
om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande
av bageri- och konditoriarbete.

Härigenom förordnas, att 1, 2, 6, 7 och 8 §§ lagen den 16 maj 1930 om
vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i
samma lag skall införas en ny paragraf, betecknad såsom 9 §, av den lydelse
som av det följande framgår:

1 §•

Arbete för tillverkning av bageri- eller konditorivaror må icke bedrivas å
sön- eller helgdag eller å tid mellan klockan 8 eftermiddagen och klockan 6
förmiddagen å söckendag. Vad sålunda stadgats äger dock icke tillämpning
å tillverkning för eget hushåll, vilken bedrives utan biträde av annan än
medlem av hushållet.

Örn arbete---jämförligt bakverk.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 2 avd. Nr 29.

1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

2 §•

Utan hinder--—---------------

—---— 8 eftermiddagen;

d) uppeldning eller deggörning utföras å söckendag mellan klockan 4 och
klockan 6 förmiddagen;

e) uppeldning utföras ----må bedrivas;

f) under natten till söckendag, som närmast föregår två eller flera på varandra
följande sön- och helgdagar, uppeldning eller deggörning utföras jämväl
mellan klockan 2 och klockan 4 förmiddagen och annat arbete mellan
klockan 3 och klockan 6 förmiddagen.

6 §•

Bedriver innehavare av företag, som i denna lag avses, arbete i strid mot
stadgande i lagen eller mot föreskrift, som utfärdats med stöd av sådant
stadgande, straffes med dagsböter. Har till arbetet använts person under
aderton år vare den, som har vårdnaden örn sådan person, där användandet
skett med hans vetskap och vilja, förfallen till böter från och med fem till
och med femtio kronor.

7 §•

Därest innehavare av företag, som i denna lag avses, försummar att fullgöra
anmälningsskyldighet, varom stadgats i 4 § tredje stycket, eller skyldighet,
som är föreskriven i 5 § andra stycket, straffes med dagsböter.

8 §.

Förseelse, som omförmäles i 6 eller 7 §, åtalas vid polisdomstol, där sådan
är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid allmän
domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

9 §•

Beträffande verksamhet, som bedrives av staten eller kommun, skall vad
i denna lag är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1940.

Beträffande lydelsen av det i propositionen omförmälda konventionsförslaget
får utskottet hänvisa till den vid propositionen såsom bilaga B fogade
svenska översättningen av förslaget.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft fem
i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen motionerna i första
kammaren nr 266 av herr öman och nr 275 av herr Ekströmer samt i andra

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

3

kammaren nr 407 av herr Arnemark m. fl., nr 408 av herr Henriksson m. fl.
och nr 409 av herrar Fredberg och De Geer i Lesjöfors.

I motionerna I: 266 och II: 408, vilka äro likalydande, hemställes, att propositionen
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

I motionen II: 409 yrkas, att propositionen måtte avslås.

1 motionerna I: 275 och II: 407, vilka äro likalydande, hemställes, att riksdagen
i samband med behandlingen av propositionen ville besluta sådan
ändring av förevarande lag, att den medgivna arbetstiden vid konditorier
å sön- och helgdagar utsträcktes från tre till sex timmar, samtidigt som vederbörande
arbetare i lag tillförsäkrades sammanhängande ledighet varannan
sön- och helgdag. I sistnämnda båda motioner har tillika anhållits, att
om motionerna tillstyrktes, utskottet måtte utarbeta vederbörlig lagtext.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för det vid propositionen fogade
lagförslaget, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna anfört till stöd
för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Gällande bestämmelser. Enligt 1 § första stycket i lagen om vissa inskränkningar
beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete
— i det följande benämnd bagerilagen — må arbete för tillverkning
till avsalu av bageri- eller konditorivaror icke bedrivas å sön- eller helgdag
eller å tid mellan klockan 8 eftermiddagen och klockan 5 förmiddagen å
söckendag. Vad sålunda stadgats äger dock icke tillämpning å rörelse, som
bedrives utan biträde av annan än make och hemmavarande barn.

2 § innehåller, uppräknade under a)—f), vissa undantagsbestämmelser.
Utan hinder av vad i 1 § är stadgat får sålunda, enligt stadgande under a),
i bageri- eller konditorirörelse arbete för tillverkning av varor, vid vilkas
framställning jäst icke användes, utföras sön- eller helgdag under högst tre
timmar mellan klockan 6 förmiddagen och klockan 6 eftermiddagen. Vidare
får, enligt föreskrift under d), uppeldning eller deggöming utföras å söckendag
mellan klockan 3.30 och klockan 5 förmiddagen samt, enligt stadgande
under fj, under natten till söckendag, som närmast föregår två eller
flera på varandra följande sön- och helgdagar, uppeldning eller deggöming
utföras jämväl mellan klockan 2 och klockan 3.30 förmiddagen och annat
arbete mellan klockan 3 och klockan 5 förmiddagen.

Härutöver må nämnas, att även i 3 g vissa undantag medgivas från bestämmelserna
i 1 § såvitt angår arbete för tillverkning av spis- eller knäckebröd.
Jämlikt 4 § kunna i vissa fall ytterligare avvikelser från reglerna
i 1 § medgivas av vederbörande yrkesinspektör samt av yrkesinspektionens
chefsmyndighet (riksförsäkringsanstalten). Tillsyn å efterlevnaden av lagen
utövas jämlikt 5 § av yrkesinspektionens befattningshavare, överträdelse
av stadgande i lagen eller av föreskrift, som utfärdats med stöd av sådant
stadgande, är enligt 6 § belagd med bötesstraff.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

Frågan örn inskränkning beträffande tiden för förläggande av bagerioch
konditoriarbete Ilar vid åtskilliga tillfällen varit föremål för statsmakternas
prövning. En utförlig redogörelse för vad sålunda förekommit, lämnas
å sid. 6—11 i propositionen. Till denna redogörelse, såvitt angår tiden före
år 1937, får utskottet hänvisa. I en vid 1937 års riksdag av herr Frankenberg
m. fl. väckt motion, II: 113, hemställdes, att riksdagen måtte besluta
dels ändring av 1 § bagerilagen på det sätt, att bageriarbete icke skulle få
utföras å söckendagar mellan klockan 8 eftermiddagen och 6 förmiddagen
samt att undantagsstadgandet beträffande familjebagerier skulle utgå, dels
ock ändring av 2 § d) därhän, att uppeldning och deggöming skulle få utföras
å söckendag mellan klockan 4 och 6 förmiddagen.

Andra lagutskottet lämnade i utlåtande (nr 45) över motionen redogörelse
för vissa till utskottet vid 1935 års riksdag avgivna yttranden ävensom för
innehållet i gällande kollektivavtal inom bagerifacket samt anförde därjämte,
bland annat:

Vid sin behandling av ifrågavarande ärende hade utskottet kommit till den
uppfattningen, att tiden nu vore inne att verkställa en allsidig och grundlig
undersökning av bagerilagens verkningar i olika hänseenden, varefter en förutsättningslös
översyn av de olika bestämmelserna i bagerilagen borde komma
till stånd. Vid en sådan utredning komme givetvis de synpunkter, som framförts
i de ovan omförmälda yttrandena till andra lagutskottet vid 1935 års
riksdag, att bliva föremål för ingående överväganden. I anledning av vissa
uttalanden i de av kommerskollegium och ovannämnda arbetsgivareorganisationer
avgivna yttrandena ville utskottet framhålla, att det torde finnas
anledning antaga, att avskaffandet av bagerilagen skulle kunna leda till att de
större bageriföretagen genom sina möjligheter att anordna skiftarbete och
sina överlägsna resurser i fråga örn maskinell utrustning i avsevärd utsträckning
konkurrerade ut de mindre företagen från marknaden.

Vid ifrågavarande undersökning måste synnerlig uppmärksamhet ägnas
familjebagerierna, vilkas förekomst, arbetstider, hygieniska förhållanden och
betydelse i olika hänseenden i görligaste mån borde klarläggas.

I fråga örn de i bagerilagen stadgade tiderna för bageriarbetets början å
morgnarna borde vid den av utskottet förordade utredningen uppmärksamhet
ägnas frågan, huruvida en framflyttning av dessa begynnelsetider kunde
äga rum. Det vore otvivelaktigt förenat med olägenheter i åtskilliga avseenden
för arbetarna att börja dagens arbete, så tidigt som klockan 5 förmiddagen.
Den av utskottet lämnade redogörelsen för innehållet av gällande kollektivavtal
inom bagerifacket samt tillämpningen av dessa avtal syntes giva
vid handen, att den möjlighet att påbörja det egentliga bageriarbetet klockan
5 förmiddagen, som gällande lag erbjuder, i praktiken icke blivit till fullo
utnyttjad. Utskottet ville framhålla, att, därest begynnelsetiderna för bageriarbetet
framflyttades utan att undantaget för familjebagerier slopades, dessas
konkurrenskraft skulle ytterligare ökas.

På hemställan av utskottet beslöt riksdagen (skrivelse nr 344) hos Kungl.
Majit anhålla, att Kungl. Majit ville föranstalta om en allsidig och förutsättningslös
utredning angående bagerilagens verkningar samt för riksdagen
framlägga de förslag, vartill denna utredning kunde föranleda.

Sedan Kungl. Majit den 11 juni 1937 anbefallt socialstyrelsen att verk -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

5

ställa den av riksdagen begärda utredningen, har socialstyrelsen efter fullgjort
uppdrag med skrivelse den 9 november 1937 framlagt förslag i ämnet.

I samband med ifrågavarande utredning har socialstyrelsen, efter samråd
med representanter för vederbörande arbetsgivare- och arbetareorganisationer,
verkställt en statistisk undersökning rörande arbetsförhållandena inom
bagerinäringen. En utförlig redogörelse för ifrågavarande undersökning har
i januari 1938 publicerats i »Sveriges officiella statistik», avdelningen »socialstatistik»
under titeln »Undersökningar rörande vissa arbetstidsförhållanden
inom bagerinäringen samt hotell- och restaurangnäringen».

över socialstyrelsens skrivelse hava, efter remiss, yttranden avgivits av
kommerskollegium, Sveriges bageriidkareförening, Stockholms bageriindustriförening,
kooperativa förbundet och svenska livsmedelsarbetareförbundet.
Ett yttrande av Sveriges hantverksorganisation har fogats till kommerskollegiums
yttrande.

I socialstyrelsens skiävelse hava till besvarande upptagits tre huvudspörsmål,
nämligen frågorna huruvida

a) särskild arbetstidslagstiftning för bagerinäringen skall bibehållas,

b) tidpunkterna för arbetets början skola framflyttas, samt

c) undantaget för familjebagerierna skall upphävas.

En redogörelse för vad socialstyrelsen anfört beträffande förstnämnda
fråga samt för yttrandena över socialstyrelsens skrivelse i denna del
lämnas å sid. 12—15 i propositionen.

Beträffande frågan örn framflyttning av tiden för bageriarbetets
påbörjande anförde socialstyrelsen efter att hava lämnat vissa
uppgifter rörande morgonarbetets faktiska förläggning bland annat följande: Vid

vägande av skälen för och emot ändring av nu gällande bestämmelser
rörande arbetets början om morgnarna i bagerierna kunde styrelsen ej finna
de förra vara av sådan styrka, att de motiverade en ändring av nuvarande lagstiftning.
Huvudbestämmelsen i förevarande avseende, vilken förbjöde bedrivande
av egentligt bageri- eller konditoriarbete före kl. 5 f. m., torde kunna
anses såsom en skälig kompromiss mellan de motsatta intressena och hade
även vunnit internationellt godkännande genom att upptagas i den av internationella
arbetskonferensen 1925 antaga konventionen angående nattarbete
i bagerier.

För yttrandena över socialstyrelsens skrivelse i denna del redogöres å sid.
16—17 i propositionen.

Beträffande spörsmålet om upphävande av undantaget för
familjebagerierna erinrade socialstyrelsen örn att här förelåge det
för en tvistefråga på det sociala området säregna förhållandet, att arbetsgivare
och arbetare stöde sida vid sida i kampen mot gällande bestämmelser.
I själva verket gällde det en konkurrensstrid mellan olika typer av
bageriföretag.

I ändamål att belysa i vad mån familjebagerierna utnyttjat sin frihet att
börja arbetet tidigare än vad som enligt lagen är tillåtet för övriga bageri -

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

företag har socialstyrelsen i sin skrivelse åberopat vissa uppgifter ur den av
styrelsen verkställda statistiska undersökningen samt därefter anfört följande: I

betraktande av vad den statistiska undersökningen givit vid handen i
fråga om familjebageriernas faktiska utnyttjande av sin genom bagerilagen
tillskapade undantagsställning, ville det synas, som om denna ställning praktiskt
taget
ningens undanröjande kunde alltså förefalla mindre motiverat. Å andra sidan
skulle det emellertid, med hänsyn till den obetydliga utsträckning, vari
familjebagerierna faktiskt begagnade sin frihet att börja morgonarbetet tidigare
kunna sägas, att det för dessa bagerier ej skulle medföra någon egentlig
förlust, om deras ifrågavarande undantagsställning avskaffades. En sådan
åtgärd skulle dock även få den följden, att deras nu obeskurna möjlighet
att bedriva arbete på sön- och helgdagar bortfölle. Socialstyrelsens statistiska
undersökning syntes emellertid utvisa, att regelmässigt söndagsarbete hade
väsentligt mindre omfattning bland familje- och hembagerier än bland särskilt
vissa större yrkesbagerier och konditorier. Det kunde även påpekas,
att ett upphävande av undantagsbestämmelsen säkerligen skulle bidraga att
underlätta kontrollen över bagerilagens iakttagande. Ävenledes finge framhållas,
att begreppet »familjebageri» i praktiken tenderat att i strid mot lagens
anda och mening utsträckas till sådana företag, vari sysselsattes även
andra släktingar, hembiträden samt s. k. elever och annan oorganiserad arbetskraft.
På grund av vad sålunda anförts, ansåge sig socialstyrelsen kunna
förorda, att ur bagerilagens 1 §, första stycket, borttoges undantaget för
»rörelse, som bedrives utan biträde av annan än make och hemmavarande
barn».

En redogörelse för yttrandena över socialstyrelsens skrivelse i denna del
har lämnats å sid. 18—20 i propositionen.

I skrivelse den 24 januari 1938 har Sveriges konditorförening hemställt
om ändring av ovan omförmälda stadgande i 2 § a) bagerilagen rörande
arbete å sön- och helgdagar i bageri- och konditorirörelse. Föreningen har
anfört, att de förhållanden, som föranlett bestämmelsen, med åren fått ökad
vikt. Då flertalet konditorier hade sin största inkomst på sön- och helgdagshandeln
och för sin existens vore beroende av denna, vore rätten till allenast
tre timmars arbete på sön- och helgdagar alltför knappt tillmätt. Tillverkningen
av t. ex. bakelser måste givetvis förläggas till en tidigare del av
dagen. Av naturliga skäl borde emellertid driften under den förhållandevis
korta tiden av tre timmar fortgå utan avbrott. Följden bleve den, att konditorierna
icke kunde utföra sådana beställningar på efterrätter för middagar
och dylikt, som inkomme vid en senare timme, och överhuvud taget
ställde det sig ofta svårt att tillgodose en större efterfrågan. Olägenheterna
ökades ock därav, att konsumtionen av konditorivaror till skillnad från livsmedel
i allmänhet icke planlades på förhand, utan beställningarna i mycket
stor utsträckning hade karaktären av tillfällighetsköp, som påfordrade omedelbar
tillverkning och leverans. Föreningen hemställde därför, att den i
2 § a) angivna tiden av tre timmar måtte utsträckas till sex timmar. Det
vore emellertid icke föreningens avsikt, att den föreslagna ändringen skulle

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

7

vålla ökning i de anställdas arbetstid och sålunda minskning i deras söndagsledighet.
I sådant syfte torde böra föreskrivas, att ingen vid ifrågavarande
tillverkning sysselsatt arbetare finge utföra arbete å sön- eller helgdag
mera än högst tre timmar. Därest tillverkningen påginge längre tid än tre
timmar, skulle en indelning i skift företagas.

Över konditorföreningens framställning har, efter remiss, yttranden avgivits
av vissa myndigheter och sammanslutningar. En redogörelse för innehållet
i yttrandena lämnas å sid. 21—24 i propositionen. I detta sammanhang
må emellertid omnämnas, att kooperativa förbundet i sitt yttrande uttalat,
att det för närvarande ofta vore så, att konditoriarbetare året runt
finge tjänstgöra 3 timmar varje söndag, örn lagen gåve möjlighet till längre
arbete på söndagarna än vad nu vöre fallet, kunde man tänka sig en sådan
förläggning av arbetet, att 6 arbetstimmar toges ut t. ex. varannan söndag
i konditorier med mer än en anställd. Därigenom kunde de anställda
få varannan söndag helt fri. Riksförsäkringsanstalten har i likhet med kooperativa
förbundet erinrat örn att bageriarbetarna möjligen kunde arbeta sex
timmar varannan söndag samt anfört, att om en tillämpningsföreskrift av
angivna innehåll befunnes lämpligen kunna meddelas, anstalten ansåge sig
för sin del icke böra motsätta sig den föreslagna lagändringen.

Det av kooperativa förbundet och riksförsäkringsanstalten sålunda framlagda
förslaget har upptagits i motionerna I: 275 av herr Ekströmer och
II: 407 av herr Arnemark m. fl.

Föredragande departementschefen har anfört bland annat följande:

Vad beträffar det hinder för verkligt rationell drift, som nattarbetsförbudet
skulle utgöra, må anföras, att bagerinäringen under de nitton år, som förflutit
efter bagerilagens tillkomst, synes på ett relativt tillfredsställande sätt
hava anpassat sig efter den ordning, som förbud mot nattarbete innebär.
Allmänhetens krav på färskt morgonbröd synes, i den mån det icke helt
kan tillgodoses, ej vara av den vikt, att det bör tillmötesgås på bekostnad
av de brödproducerande arbetstagarnas rättmätiga fordringar på arbetsvillkor,
vilka ur social synpunkt kunna anses tillfredsställande.

Av vad jag tidigare anfört torde hava framgått, att det alltsedan lagens
tillkomst varit i huvudsak två spörsmål rörande dess utformning, vilka vid
skilda tillfällen varit föremål för olika meningar, nämligen dels frågan huruvida
de s. k. familjebagerierna skola vara undantagna från lagens tillämpning
och dels frågan om tidpunkten för bageriarbetets påbörjande på morgonen.
Jag ämnar i det följande föreslå ändringar i båda nu nämnda hänseenden.
I förevarande sammanhang kommer jag därjämte att framlägga
förslag till två andra ändringar i lagen, vilka emellertid äro av allenast
mindre omfattning. Slutligen ämnar jag till behandling upptaga den av
Sveriges konditorförening ifrågasatta lagändringen.

Vad först angår det för närvarande i lagen inskrivna undantaget
från lagens tillämpning beträffande familjebagerierna, synes
det mig ovedersägligt, att statsmakterna, när de i fråga örn verksamhet inom
en näringsgren fastställa vissa restriktiva bestämmelser, måste låta sig angeläget
vara att tillse, att en viss grupp företagare inom näringsgrenen därvid
icke obehörigt missgynnas till förmån för en annan grupp. Ett dylikt miss -

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

förhållande synes mig emellertid för närvarande råda inom bagerinäringen,
enär det för familjebagerierna gällande undantaget nr konkurrenssynpunkt
kan vara till skada för övriga bageriföretag. Det må erinras om att arbetstidskonnnittén
på sin tid förklarade, att den ansett sig böra föreslå familjebageriernas
inbegripande under lagen för att förebygga illojal konkurrens
från dessa bageriers sida gentemot de större bagerierna, oaktat en så vidsträckt
tillämplighet strede mot en inom arbetarskyddslagstiftningen i regel
gällande princip. Visserligen har socialstyrelsen på grundval av den verkställda
statistiska utredningen förklarat, att det ville synas, som om familjebageriernas
undantagsställning praktiskt taget saknade betydelse i konkurrensavseende.
Familjebagerierna syntes nämligen i mycket ringa utsträckning
utnyttja sin undantagsställning. Å andra sidan vidhållas av större företagare
inom bageriyrket tidigare uppgifter örn att avsevärd konkurrens föreligger.
Nämnda inställning torde, åtminstone i viss utsträckning, föranledas
därav, att ett betydande antal mindre bagerier, som icke äro familjebagerier
i lagens mening, oriktigt ansett sig och även allmänt, till och nied av inspektionsmyndigheter,
ansetts jämställda med de egentliga familjebagerierna. Örn
hela bagerinäringen folie under lagen skulle dylika missbruk icke längre
vara möjliga. En vinst därav vore också, att förbudet för arbete å sönoch
helgdagar bleve gällande även för familjebagerierna. Med hänsyn till
den obetydliga utsträckning, vari familjebagerierna enligt utredningen för
närvarande faktiskt begagna sin frihet att börja morgonarbetet tidigare än
de bagerier, som falla under lagen, synes det mig vidare med fog kunna sägas,
att det icke skulle innebära någon förlust av betydenhet för familjebagerierna,
örn deras undantagsställning avskaffades. Vid den i anledning
av framställning från 1937 års riksdag verkställda utredningen hava även
myndigheter och sammanslutningar förklarat sig i princip tillstyrka upphävandet
av undantaget för familjebagerierna; en motsatt ställning intager
endast kooperativa förbundet, som ansett en sådan åtgärd onödig, då övriga
bagerier dock kunnat viii hävda sin ställning. Slutligen må tilläggas, att internationella
arbetsorganisationen framhållit, att det icke lämpligen låter
sig göra att från nattarbetsförbudet undantaga någon arbetande, ej ens arbetsgivaren
själv. 1925 års internationella konvention har såsom enda undantag
från lagens tillämpning medgivit tillverkning för hushållsbruk, vilken
bedrives utan biträde av annan än medlem av hushållet. Sistnämnda
ståndpunkt synes mig böra accepteras. Genom att bagerilagens innehåll anpassas
efter denna ståndpunkt skapas likställighet för alla bagerier. Någon
orättvisa begås således icke mot familjebagerierna. Vissa svårigheter kunna
visserligen komma att föreligga beträffande kontrollen över lagens tillämpning,
särskilt i fråga örn arbetsställen, vilka äro förbundna med hemmen,
men dylika svårigheter synas mig icke böra få förhindra en ur andra synpunkter
erforderlig lagändring.

I förevarande sammanhang vill jag behandla de två förut omnämnda förslagen
till mindre omfattande ändringar av lagen. Det är därutinnan först
fråga örn uteslutande av orden »till avsalu» i 1 § första stycket.
Denna ändring erfordras för att ratifikation av konventionen skall
kunna äga rum. Ett uteslutande av betingelsen »till avsalu» skulle väsentligen
endast få den verkan, att ett antal offentliga institutioner, bland annat
inom försvars- och sjukvårdsväsendet, och måhända också en del enskilda
sådana, vilka tillverka bröd för kostnadsfri utspisning, skulle komma att inbegripas
under lagen. Något bärande skäl att i fråga om förbuden mot nattocli
söndagsarbete för brödtillverkning ställa dylika institutioners personal
sämre än bageriernas arbetare synes mig icke föreligga. Dispens för tillgodoseende
av tillfälliga behov av natt- och söndagsarbete kan medgivas en -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

9

ligt 4 §. Med hänsyn till det sålunda anförda tillstyrker jag, att orden »till
avsalu» utgå ur 1 § första stycket.

Genom ändringar av 1 § på sätt i det föregående föreslagits skulle hindren
för Sveriges ratificering av 1925 års konvention angående nattarbete i
bagerier bliva undanröjda. Jag ämnar med hänsyn härtill föreslå, att riksdagens
yttrande ånyo inhämtas beträffande nämnda konvention.

Den andra mindre omfattande ändringen avser införande i lagen
av en ny paragraf. Genom uteslutande av orden »till avsalu» i 1 §
kommer lagens tillämpning, såsom nyss berörts, att utsträckas till, bland
annat, en del militära etablissement och allmänna anstalter. I anledning
härav torde ett stadgande vara erforderligt, vari föreskrives, att beträffande
verksamhet, som bedrives av staten eller kommun, vad i lagen är stadgat om
arbetsgivare skall gälla arbetsföreståndaren. Detta stadgande, vartill motsvarighet
återfinnes i 53 § första stycket arbetarskyddslagen, synes lämpligen
kunna fogas till bagerilagen som en ny 9 §.

Av de ändringar i bagerilagen, som jag nu ämnar föreslå, återstår att behandla
frågan örn framflyttning av tiden för det ordinarie
bageriarbetets början från klockan 5 till klockan 6 förmiddagen
och därmed sammanhängande ändringar i2§ under d) och
f). Den av socialstyrelsen verkställda utredningen visar, att den möjlighet
gällande lag erbjuder arbetsgivarna att få arbetet påbörjat så tidigt som
klockan 5 förmiddagen i stor utsträckning icke utnyttjas. Socialstyrelsen,
som framhållit, att ett stort antal, ehuru icke flertalet, bagerier och särskilt
de större bland dem dock utnyttjade berörda möjlighet, har icke funnit
skälen för framflyttning av den allmänna begynnelsetiden för bageriarbetet
med en timme tillräckligt starka. Kommerskollegium och de hörda arbetsgivarorganisationerna
hava även avstyrkt lagändring i nu förevarande hänseende.
Det må härvid erinras om alt 1925 års konvention icke uppställer
fordran på att arbetet skall börja senare än klockan 5 förmiddagen. För egen
del kan jag icke finna annat än att ett arbete, som börjar så tidigt som klockan
5 förmiddagen, i åtskilliga hänseenden innebär verkligt betydande olägenhet
för arbetarna och jämväl synes kunna innefatta avsevärda hygieniska
lisker. Arbetarna mäste ofta stiga upp en timme eller mera före arbetets
början, de torde hava svårt att vid nämnda tidpunkt få en ordnad måltid
och de synas merendels icke kunna använda spårvagnar och andra därmed
jämförliga kommunikationsmedel för att komma till arbetsplatsen. För de
arbetaie, som skola verkställa uppeldning och deggörning med början redan
klockan 3.30 förmiddagen, äro levnadsförhållandena ännu mera otillfredsställande.
Såsom livsmedelsarbetareförbundet, vilket tillstyrkt nu ifrågavarande
lagändring, anfört, skulle den föreslagna framflyttningen av tiden
för arbetets påbörjande icke — örn undantaget för familjebagerierna borttages
— försvåra yrkesbageriernas ställning i konkurrensen med familjebagerierna.
Att icke allmänhetens krav på färskt morgonbröd under alla
förhallanden skall tillfredsställas, utan att detsamma enligt min mening
bör få stå tillbaka för sociala krav av större vikt, har jag redan tidigare
framhållit. Med hänsyn till det anförda har jag ansett mig böra föreslå, att
i 1 § ändring vidtages jämväl därutinnan, att föreskrift meddelas, att bageriarbete
i allmänhet icke får börja tidigare än klockan 6 förmiddagen å
sockendagar. Fn lagändring av sådant innehåll möjliggör en förändring
av den i 2 § under d) angivna tiden för uppeldning och deggörning lill melan
klockan 4 och klockan 6 förmiddagen. Vidare torde formella ändringar
bola vidtagas beträffande de i 2 t; under I) angivna tiderna på det sätt, att
i dar avsett fall uppeldning och deggörning skall få äga rum mellan klockan
2 och klockan 4 förmiddagen samt annai arbete mellan klockan 3 och
Bihang till riksdagens protokoll 1939. !) sami. 2 avd. Nr 29. •>

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

klockan 6 förmiddagen. — Vad sålunda föreslagits rörande ändrade tider
för bageriarbetets påbörjande utgör intet hinder för ratificering av 1925 års
konvention.

_ • _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ ___

Till sist har jag att angiva min ståndpunkt till den av Sveriges konditorförening
gjorda framställningen om utsträckt tid för sådant sönoch
helgdagsarbete, som i bageri- eller konditorirörelse utföres för
tillverkning av varor, vid vilkas framställning jäst icke användes. Väl måste
det anses vara av vikt, att produktionen av konditorivaror smidigt kan anpassas
efter allmänhetens efterfrågan under sön- och helgdagar, men av
större betydelse synes det mig vara, att de för utförande av ifrågavarande
arbete sysselsattas ledighet icke över hövan inskränkes. Socialstyrelsen
och livsmedelsarbetarförbundet hava påvisat, hurusom det av konditorföreningen
ifrågasatta skiftarbetet skulle föranleda därtill, att möjligheterna
för bageriarbetare att få hellediga sön- och helgdagar avsevärt skulle försämras.
Bageriarbetarna skulle bliva upptagna det stora flertalet sön- och
helgdagar, låt vara att arbetstiden varje dag icke skulle komma att överstiga
tre timmar. En anordning i överensstämmelse med de förslag, som
framlagts av riksförsäkringsanstalten och kooperativa förbundet, skulle visserligen
göra varannan sön- och helgdag arbetsfri, men den skulle å andra
sidan fördubbla arbetstiden å sådana sön- och helgdagar, då arbete utföres.
Med hänsyn till vad sålunda anförts synes mig skäl icke föreligga att vidtaga
ändring av bagerilagen i anledning av konditorföreningens framställning.

Utskottet. Det vid propositionen fogade lagförslaget innefattar ändringar av bagerilagen
i huvudsakligen två hänseenden. Sålunda föreslås, att tiden för morgonarbetets
början skall framflyttas samt att den för familjebagerierna hittills
gällande bestämmelsen om undantag från lagens tillämpning skall upphävas.

Vad först angår förslaget om framflyttning av tiden för morgonarbetets
början har föredragande departementschefen uttalat, att ett arbete, som började
så tidigt som klockan 5 förmiddagen, i åtskilliga hänseenden innebure
verkligt betydande olägenheter för arbetarna och jämväl syntes kunna innefatta
avsevärda risker i hygieniskt avseende. För de arbetare, som skulle
verkställa uppeldning och deggörning, vore levnadsförhållandena ännu mera
otillfredsställande. Utskottet finner sig kunna biträda den av departementschefen
sålunda uttalade meningen. Enligt utskottets åsikt kunna några
större olägenheter icke vara att förvänta, om till följd av morgonarbetets
framflyttande det färska brödet skulle komma att saluföras något senare på
dagen än vad för närvarande är fallet. Stora grupper av invånare i städer

, och andra samhällen börja dagens arbete vid en sådan tidpunkt, att de icke

ens med nu gällande bestämmelser kunna komma i åtnjutande av färskt
morgonbröd. För befolkningen å den egentliga landsbygden synes möjligheten
att inköpa färskt bröd icke komma att påverkas av den framflyttning
av morgonarbetet i bagerierna, varom nu är fråga. Utskottet finner
sig sålunda kunna tillstyrka, att tiderna för morgonarbetets början framflyttas
i enlighet med vad som föreslås i propositionen.

Beträffande familjebagerierna vill utskottet erinra, att den kommitté, som

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

11

utarbetade förslaget till 1919 års bagerilag, icke fann sig böra föreslå något
undantag från lagens tillämpning för nämnda bageriers vidkommande. Vid
riksdagsbehandlingen nämnda år insattes emellertid i lagen en bestämmelse
i detta hänseende. Det nu föreliggande förslaget om upphävande av familjebageriernas
undantagsställning har biträtts av såväl arbetsgivare- som arbetareorganisationerna
inom bagerinäringen. Utskottet har vid sin behandling
av lagförslaget funnit övervägande skäl tala för att de i bagerilagen
stadgade restriktiva bestämmelserna erhålla giltighet för samtliga inom denna
näringsgren arbetande företag. Av den utav socialstyrelsen verkställda
undersökningen rörande arbetsförhållandena inom bageriyrket synes visserligen
framgå, att familjebagerierna icke i större utsträckning begagna sig
av rätten att regelmässigt börja morgonarbetet tidigare än vad som enligt
lagen är tillåtet. Familjebagerierna hava emellertid till följd av sin undantagsställning
möjlighet att vid sådana tillfällen, då en avsevärt stegrad efterfrågan
kan förväntas, börja arbetet tidigare än övriga bagerier. Nu angivna
fördel i konkurrenshänseende kan förväntas bliva större, om tiden för morgonarbetets
början i de s. k. yrkesbagerierna kommer att framflyttas. I den
mån nattarbete eller alltför tidigt morgonarbete förekommer i familjebagerierna
torde vidare i huvudsak samma skäl av hygienisk art kunna anföras
däremot som vad fallet är beträffande övriga bagerier. Några mera avsevärda
olägenheter för familjebageriernas vidkommande synas icke vara
att befara, örn den för dessa bagerier gällande undantagsbestämmelsen upphäves.
Familjebageriernas möjlighet att konkurrera med yrkesbagerierna
torde icke huvudsakligen grunda sig på familjebageriernas möjlighet att bedriva
arbete på andra tider än övriga bageriföretag. Den huvudsakliga grunden
för familjebageriernas konkurrenskraft torde fastmera vara att söka i
deras större möjligheter att framställa kvalitetsprodukter samt att anpassa
tillverkningen efter enskilda konsumentgruppers olika smak. Utskottet finner
sig följaktligen kunna förorda, att bestämmelserna i bagerilagen göras
tillämpliga även å familjebagerierna.

Utskottet har icke heller beträffande övriga i propositionen föreslagna lagändringar
funnit anledning till erinran.

Utskottet får sålunda tillstyrka, att det vid propositionen fogade lagförslaget
antages av riksdagen, samt avstyrker förty de i motionerna I: 266,
II: 408 och II: 409 framställda avslagsyrkandena.

Vad härefter angår det i motionerna I: 275 och II: 407 framställda yrkandet
kunna onekligen vissa skäl anföras till stöd för detsamma. Enligt utskottets
mening skulle det givetvis vara önskvärt, att personalen vid de företag
inom bageriyrket, varest arbete bedrives å sön- och helgdagar, oftare än
för närvarande kunde erhålla hel ledighet å sådana dagar. Ett bifall till
det i motionerna framställda yrkandet skulle emellertid medföra en utvidgning
av (leii tid, varunder arbete får bedrivas å sön- och helgdagar. Detta
förhållande synes vara ägnat att ingiva vissa betänkligheter. Enligt utskottets
mening kan vidare en sådan reglering av arbetsförhållandena, som föreslås
i motionerna, icke lämpligen åstadkommas allenast genom vidtagande av

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

ändringar i bagerilagen. Med hänsyn härtill får utskottet ansluta sig till den
av departementschefen uttalade meningen, att någon ändring i förevarande
hänseende av nu gällande bestämmelser icke bör vidtagas. Utskottet får
sålunda avstyrka de ifrågavarande motionerna.

Genom föreliggande proposition har Kungl. Maj:t vidare begärt riksdagens
yttrande över ett vid propositionen fogat, å internationella arbetsorganisationens
konferens i Genéve år 1925 antaget förslag till konvention angående
nattarbete i bagerier. Genom att vissa av de av utskottet i det föregående
tillstyrkta ändringarna av bagerilagen antagas, komma hittills föreliggande
hinder för Sveriges ratificering av nämnda konventionsförslag att bliva undanröjda.
Med hänsyn härtill anser sig utskottet kunna tillstyrka, att ifrågavarande
konventionsförslag nu ratificeras.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1. att riksdagen måtte

a) antaga det genom förevarande proposition framlagda
lagförslaget;

b) förklara, att riksdagen icke har något att erinra mot
ratificering av det vid propositionen fogade konventionsförslaget; 2.

a) att motionerna I: 266, II: 408 och II: 409 måtte anses
besvarade genom utskottets hemställan under 1. a ); samt

b) att motionerna I: 275 och II: 407 icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 april 1939.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Tamm, Löfvander, Knut Petersson,
Olof Carlsson, Ekströmer och Wahlberg;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage, Sandström, Hermansson i
Norrköping och Hansson i örebro*, fröken Andersson, fru Johansson och herr Nyblom*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

13

Reservation

av herrar Tamm, Knut Petersson och Ekströmer, fröken Hesselgren, herr
Sandström samt fröken Andersson, vilka anfört:

Enligt vår uppfattning hava tillräckliga skäl icke förebragts för vidtagande
av de lagändringar, som föreslås i propositionen.

Vad först angår förslaget örn framflyttning av tiden för morgonarbetets
början har socialstyrelsen, som verkställt den till grund för propositionen
liggande utredningen, icke funnit sig böra föreslå någon ändring i bagerilagen
i detta hänseende. Styrelsen har i stället framhållit, att den nu gällande
bestämmelsen om förbud mot egentligt bageriarbete före klockan 5
förmiddagen vore att anse såsom en skälig kompromiss mellan motsatta intressen.
Det är inom svenskt arbetsliv icke ovanligt, att arbetet börjar så tidigt
som kl. 5 förmiddagen. Sådant förekommer inom lantbruket, kommunikationsväsendet,
renhållningsverken m. fl. arbetsområden. Gällande arbetarskyddslagstiftning
tillåter för övrigt, att minderåriga, som fyllt 16 år, ävensom
kvinnor börja arbetet klockan 5 förmiddagen. En framflyttning av tiden
för morgonarbetets början i bagerierna kommer att medföra olägenheter av
skilda slag. Allmänhetens krav på färskt morgonbröd kan icke tillgodoses
i samma omfattning som för närvarande. Brödets kvalitet liksom arbetsförhållandena
i bagerierna komma att försämras till följd av den ökade brådska,
som uppstår vid tillverkningen. Den minskning av brödkonsumtionen,
som av dessa orsaker kan förväntas, blir till förfång icke allenast för bagerinäringen
utan även för jordbruket.

Familjebageriernas inordnande under bagerilagens bestämmelser innebär
ett avsteg från den i svensk arbetslagstiftning hittills gällande regeln, att den
enskilde företagaren och hans familjemedlemmar skola äga frihet att disponera
över sin egen arbetskraft. Detta avsteg kan enligt vår mening icke
motiveras därmed, att familjebageriernas ställning i förhållande till övriga
bageriföretag skulle vara särskilt gynnsam. Av socialstyrelsens utredning
framgår fastmera, att familjebageriema procentuellt sett befinna sig på
tillbakagång. Några fördelar äro icke att vinna av ett bifall till propositionen
i denna del. Däremot bli svårigheterna vid kontrollen av bagerilagens efterlevnad
avsevärt större, om undantagsbestämmelsen för familjebagerierna
upphäves. Dessa företags arbetsplatser äro nämligen i flertalet fall belägna
i nära förbindelse med familjemedlemmarnas bostad.

På grund av vad sålunda anförts anse vi, att utskottet bort hemställa,

1. att riksdagen måtte

a) i anledning av motionerna 1:266, 11:408 och 11:409
avslå det genom förevarande proposition framlagda lagförslaget; Bihang

till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 2 avd. Nr 29.

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

b) förklara, att riksdagen icke för närvarande anser sig
kunna tillstyrka ratificering av det vid propositionen fogade
konventionsförslaget; samt

2. att motionerna I: 275 och II: 407 icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm 1939. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

391715