Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

1

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 29 mars 1939 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om övergång till högertrafik.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 217,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lindhagen hemställt, att
riksdagen ville anhålla hos Kungl. Maj:t att överväga och för riksdagen
framlägga förslag snarast möjligt örn landets övergång till högertrafik på
vägarna.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.

I en annan motion nr 218 har herr Lindhagen yrkat, att riksdagen ville
avsätta 15 miljoner kronor av årets bilskattemedel för täckande av kostnaderna
för landets övergång till högertrafik. Denna motion har remitterats
till statsutskottet.

Enligt nu gällande vägtrafikstadga den 23 oktober 1936 åligger det andra
vägfarande än gående att vid möte sins emellan hålla till vänster å körbanan
(4 § 2 morn.). Beträffande gående är stadgat, att vid möte å gångbana
de mötande böra hålla till vänster (14 § 1 mom. andra stycket). Vad angår
andra vägfarande än gående stadgas vidare, att sådan vägfarande bör, där
så lämpligen kan ske, färdas å körbanans vänstra del. Örn vid färd i kurva,
gatu- eller annan vägkorsning, backe eller annorstädes utsikten över vägen
är skymd, skall vägfarande, som här avses, städse hålla till vänster å körbanan
(4 § lmom.). Omkörning av annan vägfarande än gående skall ske
till höger, varvid det åligger den, som skall omköras, att hålla till vänster.
(4 § 3 mom. första stycket). Möte med eller omkörning av spårvagn skall
emellertid, örn spårens läge det medgiver, ske till vänster (4 § 4 mom. andra
stycket). Till undvikande av sammanstötning, när ett fordons kurs skär
ett annat fordons kurs, skall föraren av det fordon, som har det andra på sin
vänstra sida, låta detta senare köra först; dock att, där fordon framföres å
väg, som av länsstyrelse eller, såvitt angår viss stads område, stadens polismyndighet
förklarats skola anses såsom huvudled, detta fordon skall äga
förkörsrätt framför fordon, som framföres å annan väg. (4 § 5 mom. första
stycket).

I vårt land har sedan gammalt, åtminstone från 1700-talet, vänsterregeln
varit gällande vid ali fordonstrafik. Sålunda innehöll 23 § i gästgivareord Bihang

till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 2 avd. Nr 24. 1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

ningen den 12 december 1734 ett stadgande av innehåll, att när resande
eller farande i städer eller på landet möttes, borde de till var sin vänstra
sida således vika, att de hinderlöst kunde komma varann förbi. Nämnda
gästgivareordning ersattes sedermera av stadgan angående skjutsväsendet den
31 maj 1878, vari några allmänna bestämmelser om trafiken icke intogos.

Genom ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 meddelades åtskilliga
stadganden om trafiken å gator och andra allmänna platser i stad.
I ordningsstadgan infördes emellertid icke några bestämmelser om huruvida
vänster- eller högerkörning skulle gälla.

I vårt land utfärdades den första förordningen örn automobillrafik den 21
september 1906. I förordningen fanns icke någon bestämmelse om vänstereller
högertrafik. Nämnda förordning ersattes av förordningen den 30 juni
1916 örn automobiltrafik. I 16 § 4 mom. i sistnämnda förordning stadgades
åläggande för automobilförare att vid möte och när körbanan ej kunde fritt
överskådas hålla till vänster samt att hålla till höger, när annan trafikant
förbikördes.

Det förslag till vägtrafikstadga, som avgavs av 1920 års automobilsakkunniga,
innehöll i 7 § bestämmelser, som inneburo ett stadfästande av regeln
om vänstertrafik. De sakkunniga yttrade angående denna fråga i sitt betänkande
(statens offentliga utredningar 1922:39) bland annat följande:

Vänsterregeln måste — — — anses ur teoretisk och praktisk synpunkt
riktigast, och den gäller hos oss vid spårvägs- och järnvägstrafik. Vid dessa
förhållanden måste det allvarligt varnas för att i vårt land övergå till en ny
regel och därmed bryta mot en flera hundra år gammal, i folkmedvetandet
allmänt inskärpt ordning. Osäkerhet, oreda och våda för trafiksäkerheten
skulle säkerligen följa härav.

Det är högeligen önskvärt, att snarast möjligt få i allmän författning återupplivad
och fastslagen den gamla vänsterregeln och därmed definitivt göra
slut på den agitation till förmån för högerregelns antagande, som sedan någon
tid ägt rum i vårt land. I förevarande paragraf har således givits uttryck för
vänsterregeln.

Sedan frågan varit föremål för behandling vid 1923 års riksdag (proposition
nr 124; andra lagutskottets utlåtande nr 21) utfärdades den 15 juni 1923
en stadga om trafiken å vägar och gator (vägtrafikstadga), som i 6 § innehöll
bestämmelse örn vänstertrafik.

Jämväl 1927 års motorfordonssakkunniga, vilka verkställde utredning rörande
en revision av bland annat vägtrafikstadgan, föreslogo bibehållande av
vänstertrafik (statens offentliga utredningar 1929:16).

De sakkunniga anförde bland annat:

Vilket som är det teoretiskt rätta — vänster- eller högertrafik — torde
kunna lämnas helt å sido. Erfarenheten har visat, att ur trafiksäkerhetssynpunkt
detta spörsmål icke har någon större betydelse. Frågan måste
ses uteslutande ur praktisk synpunkt. Den alltmer starkt ökade motortrafiken
länderna emellan torde förr eller senare komma att nödvändiggöra
att likartade trafikbestämmelser tillämpas över hela världen. För den som
vant sig vid vänstertrafik innebär det en allvarlig fara att vid körning i

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

3

sådant land, där högertrafik råder, helt plötsligt nödgas börja tillämpa de
för denna trafik gällande reglerna (och vice versa). Då numera länderna
med vänstertrafik befinna sig i avgjord minoritet, lärer det bliva dessa länder,
som få vidtaga ändring i förevarande hänseende.

Däremot kan det ej förnekas, att övergång till ny trafikriktning kommer
att medföra vissa ekonomiska konsekvenser, framför allt örn förändringen
skulle utsträckas att avse även järnvägstrafiken, något som dock icke torde
vara nödvändigt. I Frankrike t. ex., som städse haft högertrafik, tillämpas
vänstertrafik för järnvägarna. Men även örn förändringen endast skulle
gälla annan trafik, medför densamma givetvis ansenliga utgifter. Den tid
och sakkunskap, som stått de sakkunniga till buds, har emellertid icke
medgivit en utredning av spörsmålets ekonomiska sida. De sakkunniga
hava därför — ehuru själva livliga anhängare av högertrafik — icke föreslagit
någon ändring i de f. n. med avseende å trafikriktningen i vårt land
gällande reglerna. De sakkunniga få inskränka sig till att uttala den förhoppningen,
att detta spörsmåls ekonomiska sida, som torde snarast böra
göras till föremål för utredning, icke skall visa sig behöva hindra övergång
till högertrafik i vårt land.

Av de myndigheter, som yttrade sig över de sakkunnigas förslag, förklarade
sig de flesta förorda en övergång till högertrafik.

I propositionen nr 121 till 1930 års riksdag med förslag till motorfordonsförordning
och vägtrafikstadga förordade föredragande departementschefen,
statsrådet Borell, i anslutning till de motorfordonssakkunnigas förslag, att
systemet med vänstertrafik tills vidare skulle bibehållas i vägtrafikstadgan,
Departementschefen framhöll emellertid, att till följd av den alltmer ökade
internationella motortrafiken det måhända kunde visa sig nödvändigt, att
även vårt land antoge den regel, som tillämpades såväl i våra nordiska grannländer
som i större delen av Europa i övrigt. Departementschefen förklarade
sig därför beredd att tillstyrka motorfordonssakkunnigas hemställan, att
utredning snarast igångsattes angående de kostnader, som kunde bliva förenade
med införande av högertrafik i vårt land.

I anledning av propositionen väcktes av herr Nylander i Borås en motion,
I: 264, vari hemställdes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville anhålla
örn skyndsam utredning dels beträffande de kostnader av olika slag,
som äro förenade med övergång till högertrafik, dels beträffande det ur trafiksäkerhetssynpunkt
lämpligaste tillvägagångssättet vid dylik omläggning till
högertrafik.

Andra lagutskottet fann i sitt utlåtande nr 34 erforderligt uttala önskvärdheten
av att en utredning om övergång till högertrafik i vårt land igångsattes.
Vid riksdagens behandling av ärendet godkändes utskottets uttalande av
första men däremot ej av andra kammaren. På grundval av ett i vissa frågor
upprättat sammanjämkningsförslag biträdde första kammaren sedermera
andra kammarens beslut i förevarande del.

Vid 1931 års riksdag väckte herr Nylander i Borås ånyo en motion, I: 138,
med samma yrkande som framställts i den av honom väckta motionen vid 1930
års riksdag. Första kammarens andra tillfälliga utskott tillstyrkte i avgivet

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

utlåtande nr 1 bifall till motionen, varefter första kammaren i enlighet härmed
biföll densamma. Sedan detta beslut delgivits andra kammaren, remitterades
.ärendet till dess tredje tillfälliga utskott, som i utlåtande nr 5 hemställde,
att andra kammaren måtte biträda det av första kammaren fattade
beslutet. Andra kammaren avslog emellertid sistnämnda hemställan, varför
motionen förföll.

Vid 1935 års riksdag väckte herr Lindhagen en motion, I: 21, om återställande
av vägfreden i landet. I motionen förordades bland annat övergång till
högertrafik. Första lagutskottet yttrade i sitt över motionen avgivna utlåtande,
nr 36, att frågan om högertrafik senast år 1931 varit föremål för
riksdagens prövning utan att föranleda någon åtgärd. Det vore likväl bekant,
att den vore föremål för synnerlig uppmärksamhet. Att för närvarande i riksdagen
ånyo upptaga detta invecklade spörsmål till behandling torde icke
vara erforderligt.

På förslag av första lagutskottet avslogs motionen i förevarande del.

Genom proposition nr 213 till 1936 års riksdag anhöll Kungl. Majit om
riksdagens yttrande över upprättade förslag till ny motorfordonsförordning
och vägtrafikstadga. Till grund för dessa författningsförslag låg ett av 1934
års vägtrafiksakkunniga avgivet betänkande (statens offentliga utredningar
1935: 23). I nämnda betänkande hade de sakkunniga till behandling upptagit
frågan, huruvida övergång till högertrafik borde genomföras i vårt land.
De sakkunniga yttrade därom bland annat följande:

Då yrkanden framställts örn övergång till högertrafik har såsom skäl härför
främst åberopats, att nästan alla europeiska länder tillämpa nämnda trafiksystem.
Även enligt de sakkunnigas uppfattning utgör denna omständighet
ett synnerligen starkt skäl för att vårt land bör övergå från vänster- till
högertrafik.

De sakkunniga skulle icke hava anledning att förorda en övergång till högertrafik
för Sveriges del, om det förefunnes något hopp om att andra länder
skulle komma att lämna högerregeln för att i stället välja den i vårt land
tillämpade vänsterregeln. Detta lärer emellertid få anses uteslutet. Med hänsyn
härtill och till de fördelar, som ur olika synpunkter måste anses vid en
alltjämt stegrad förbindelse mellan länderna vara förenade med internationellt
enhetliga regler på förevarande område, förorda de sakkunniga för sin
del, att även vårt land övergår till högertrafik. Om en dylik övergång skall
ske, kan det icke vara till annat än fördel, att densamma nu bringas till genomförande
utan ytterligare uppskov.

Enär emellertid den nya vägtrafikstadgan borde träda i kraft, innan omläggningen
till högertrafik kunde tänkas bliva genomförd, upptogo de sakkunniga
i sitt förslag till vägtrafikstadga regler om vänsterkörning. De sakkunniga
utarbetade emellertid förslag till de ändringar i vägtrafikstadgan,
som skulle erfordras vid en övergång till högertrafik.

Föredragande departementschefen, statsrådet Leo, gjorde i propositionen
intet uttalande i ämnet.

Andra lagutskottet yttrade i sitt i denna del av riksdagen godkända utlåtande
nr 55, att, då frågan om införande av högertrafik i anledning av de

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

5

sakkunnigas förslag vore föremål för Kungl. Maj:ts prövning, utskottet icke
ville föreslå riksdagen att göra något ytterligare uttalande i ämnet.

Beträffande utskottets utlåtande i förevarande del anfördes reservation av
herr Lindhagen.

Jämlikt Kungl. Majits bemyndigande den 11 december 1936 tillkallade
chefen för kommunikationsdepartementet särskilda sakkunniga för att inom
departementet verkställa utredning rörande trafikolyckornas orsaker samt
avgiva de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning (1937 års sakkunniga
rörande trafiksäkerheten). I direktiven för utredningen yttrade departementschefen,
bland annat, att resultatet av undersökningen i fråga om
olycksorsakerna borde läggas till grund för ett bedömande av frågan om de
fortsatta åtgärder till trafiksäkerhetens främjande, som från statsmakternas
sida kunde vara lämpliga och möjliga. Sådana åtgärder kunde tänkas avse
bland annat nya eller ändrade bestämmelser rörande trafiken och densamma
tjänande tekniska anordningar. Jämlikt av Kungl. Majit den 22 september
1938 lämnat bemyndigande hava de sakkunniga under åtta dagar i början
av oktober månad 1938 företagit en resa till förutvarande Österrike för att
därstädes studera aktuella trafiksäkerhetsfrågor och därvid särskilt taga del
av de erfarenheter, som gjorts i samband med övergång från vänster- till
högertrafik. Rapport angående denna studieresa har avgivits den 16 november
1938. Utskottet återkommer i det följande till innehållet i vissa
delar av rapporten. I skrivelse till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
den 21 februari 1939 hava de sakkunniga begärt entledigande
från sitt uppdrag för att därigenom bereda statsrådet tillfälle att
pröva, i vilken form arbetet lämpligen borde fortsättas. Departementschefen
har bifallit de sakkunnigas begäran och samtidigt beslutat tillkalla sekreteraren
hos de sakkunniga, sekreteraren i arbetsdomstolen A. D. H. Wistrand,
att inom kommunikationsdepartementet biträda med fortsatt beredning
av de med utredningen sammanhängande frågorna. I sin ovannämnda
skrivelse framlägga de sakkunniga ett arbetsprogram, innefattande de frågor,
som vid den fortsatta behandlingen av trafiksäkerhetsproblemet böra i första
hand bliva föremål för utredning. Nämnda arbetsprogram är uppdelat i tio
punkter. I en av dessa punkter föreslås en revision av vägtrafikstadgan.
Därvid nämna de sakkunniga emellertid intet om övergång till högertrafik
i vårt land.

Vid 1938 års riksdag framställde herr Hagberg i Malmö en interpellation
till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet angående övergång
till högertrafik. I en annan interpellation hemställde herr Lilhander
att vid besvarande av förstnämnda interpellation måtte beaktas vissa av herr
Lithander anförda synpunkter. I sitt svar på interpellationerna yttrade departementschefen,
statsrådet Forslund, bland annat, att även om en övergång
till högertrafik icke vöre av någon avgörande betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt,
frågan dock borde ägnas fortsatt uppmärksamhet. Den
borde sålunda skänkas vederbörligt beaktande ur olika synpunkter vid be -

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

dömande av de förslag rörande åtgärder för trafiksäkerhetens höjande, som
1937 års sakkunniga kunde komma att framlägga.

I skrivelse den 2 mars 1935, vilken överlämnades till 1934 års vägtrafiksakkunniga,
meddelade svenska delegationen för nordiskt ekonomiskt samarbete,
att vid gemensamt möte med motsvarande danska, finska och norska
delegationer jämte representant för Islands regering bland annat frågan örn
införande av enhetliga körregler i de nordiska länderna varit föremål för
överläggning samt att den svenska delegationen efter prövning av olika på
saken inverkande omständigheter funnit, att en övergång till högertrafik i
Sverige skulle vara av stor betydelse för utvecklingen av automobiltrafiken
mellan de nordiska länderna.

Vid de nordiska automobil- och motorcykelklubbarnas permanenta kommittés
sammanträde i Helsingfors den 6 och 7 september 1937 uttalades
bland annat följande:

Från de till Sverige angränsande länderna hade framförts allvarliga betänkligheter
mot den i Sverige tillämpade vänstertrafiken, som anses utgöra
en hämsko på bilismens sunda utveckling länderna emellan. Ehuru ingen
statistik förelåge, vilken kunde i siffror belysa antalet olycksfall, som inträffat
på grund av svenska bilisters färder i högertrafikerande länder och
vice versa, stöde det enligt många samstämmiga vittnesbörd tydligt i medvetandet,
att trafikolyckorna i gränstrakterna äro oproportionerligt många,
vilket torde giva belägg för åsikten, att de olika trafikreglerna utgöra ett förfång
för den allmänna säkerheten.

Från norskt, danskt och finskt håll hade ofta framhållits, att automobilresor
till Sverige ej företagas i den utsträckning, som skulle vara fallet, därest
icke rädslan för där rådande vänsterkörning förelåge, ett förhållande, som
i viss mån verkar hämmande på det svenska turistväsendets utveckling samt
på samhörighetskänslan i Norden.

Vänstertrafiken torde utgöra ett faromoment ej endast för bilisterna utan
måhända i ändå högre grad för fotgängare. I länder med högertrafik äro
dessa vana vid att vid korsandet av väg eller gata först se åt vänster och
därefter åt höger, under det att vänstertrafiken fordrar omvänd uppmärksamhet.
Då instinkten visat sig vara avgörande för varåt uppmärksamheten
riktas och åt vilket håll väjning sker, vore det med hänsyn till den
allt mera internationaliserade vägtrafiken av vikt, att lika bestämmelser råda
i de länder, som upprätthålla regelbunden trafik med varandra, önskemålet
vore därför införandet av ensartade trafikbestämmelser på den europeiska
kontinenten, eller med andra ord, vad Norden beträffar, övergång till högertrafik
i Sverige.

Liknande synpunkter anfördes även vid kommitténs sammanträde i Stockholm
den 12 september 1938.

Vidare må omnämnas, att en tysk-nordisk trafikkonferens hållits i Berlin
den 3—5 mars 1938 med representanter för automobilklubbarna i Sverige,
Norge, Danmark, Finland, Tyskland och Holland. Vid denna konferens antogs
beträffande vänstertrafiken i Sverige följande resolution:

Vänstertrafiken i Sverige utgör ej blott för till Sverige kommande främmande
bilister och för den utomlands resande svenske bilisten en omedelbar
svårighet; fastmer äventyra alla svenskar, som resa i utlandet med tåg,

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

7

båt, flyg eller motorfordon, gatutrafiken i utlandet, emedan de i hela sitt
beteende i gatutrafiken äro inriktade på vänstertrafik. Den allmänna trafiksäkerhetens
i de övriga länderna intresse kräver därför en omläggning i
Sverige. I Berlin närvarande representanter för hela det nordiska motorväsendet
ävensom för Tyskland och Holland uttala sig därför för en omläggning
i Sverige snarast möjligt.

I skrivelse den 29 april 1938 har Forenede Danske Motorejere, Kgl. Dansk
Automobil Klub och Turistföreningen for Danmark anmodat danska utrikesministeriet
att söka erfara, huruvida icke den svenska regeringen
åter skulle kunna överväga möjligheten att införa högertrafik i Sverige.
I anledning av framställningen har från danska justitieministeriets sida uttalats,
att det skulle vara till gagn för trafiksäkerheten i Danmark, om högertrafik
bleve införd i Sverige. Framställningen har därefter den 4 juli

1938 av danska beskickningen i Stockholm överlämnats till utrikesdepartementet
med anhållan, att framställningen och de danska myndigheternas
syn på frågan måtte bringas till de svenska myndigheternas kännedom.
Jämväl Norges Automobil-Forbund har i skrivelse den 13 augusti 1938 till
norska arbetsdepartementet hemställt, att departementet genom utrikesdepartementets
förmedling med de svenska myndigheterna ville upptaga till
behandling frågan om införande av högertrafik i Sverige. Framställningen
har den 9 november 1938 av norska legationen i Stockholm överlämnats till
svenska utrikesdepartementet. I skrivelse den 10 december 1938 har Kungl.
Automobil Klubben hemställt, att Kungl. Majit till innevarande års riksdag
ville avgiva proposition i sådan riktning, att högertrafik snarast komme att
införas i Sverige, eller, därest detta på sakens nuvarande ståndpunkt icke
skulle prövas lämpligt, att en allsidig utredning igångsattes för att fastställa
ändamålsenligheten av högertrafiks införande. Samtliga framställningar hava
överlämnats till 1937 års sakkunniga rörande trafiksäkerheten för att tagas
i övervägande vid fullgörandet av de sakkunnigas uppdrag.

Vid sammanträde med Kungl. Automobil Klubbens styrelse den 9 mars

1939 har styrelsen beslutat tillsätta en kommitté med uppdrag att förbereda
en allsidig utredning beträffande såväl organisationen som kostnaderna för
högertrafikens införande i Sverige. Kommittén skall dock tråda i verksamhet
allenast under förutsättning att beslut angående en statlig utredning
av frågan icke kommer att fattas under den närmaste tiden.

I detta sammanhang må slutligen omnämnas, att Motormännens Riksförbund
år 1936 anordnat en omröstning bland bilägare om vänstertrafik eller
högertrafik. Vid omröstningen avgåvos 27,592 röster och av dessa voro
19,715 för bibehållande av vänstertrafik.

Omfattningen av den internationella motorfordonstrafiken mellan Sverige
och utlandet framgår i huvudsak av omstående två tabeller, som båda återgiva
de sammanlagda siffrorna för såväl in- som utgående trafik. Den första
tabellen, som avser motorfordonstrafiken över Sveriges landgräns, är grundad
på vissa hos generaltullstyrelsen förvarade rapporter angående gräns -

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

bevakningens arbetsförhållanden, vilka rapporter varit för utskottet tillgängliga.
Den andra tabellen, som avser motorfordonstrafiken över vissa
svenska hamnar, grundar sig på en av Kungl. Automobil Klubben förd statistik.

Tabell I.

Omfattningen av motorfordonstrafiken över Sveriges landgräns.

Gränsdistrikt

Antalet motorfordon, som passerat över
Sveriges landgräns

1930

1935

1937

1938

l:a gränsdistriktet, Haparanda.................

2,253

10

418

■

25

2:dra gränsdistriktet, Kiruna ..................

—

—

—

2

3:dje gränsdistriktet, Skellefteå ................

—

—

—

—

4:de gränsdistriktet, Östersund.................

2,486

2,364

6,643

8,612

öde gränsdistriktet, Storlien....................

5,472

6,160

8,321

8,737

6:te gränsdistriktet, Dalsland, Värmland och
Dalarna....................................

77,676

98,987

137,735

148,981

7:de gränsdistriktet, Strömstad.................

15,765

17,461

24,932

32,854

Summa

103,652

124,982

178,049

199,211

Tabell II.

Omfattningen av motorfordonstrafiken över vissa svenska hamnar.

1930

1935

1937

1938

Hälsingborg ..........................

11,111

28,079

40,459

45,226

Malmö................................

1,049

1,641

2,409

3,734

Göteborg.............................

352

1,340

3,478

3,734

Trelleborg............................

—

1,041

1,734

1,662

Simrishamn ..........................

—

180

231

235

Ystad................................

—

85

147

159

Summa

12,512

32,366

48,458

54,750

Anmärkning: Under år 1930 fördes icke någon statistik beträffande Trelleborg, Simrishamn
och Ystad.

Spörsmålet i vad män den i Sverige tillämpade vänstertrafiken kan anses
utöva inflytande på olycksfallsfrekvensen har behandlats av 1934 års vägtrafiksakkunniga.

De sakkunniga anförde därom bland annat följande:

Det är obestridligt, att automobiltrafiken mer och mer internationaliseras,
vilket för vårt lands vidkommande innebär såväl att svenskar i ökad
omfattning utsträcka sina färder till utlandet som att utlänningar alltmer

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. y

förlägga automobilresor till Sverige. Det nu sagda gäller särskilt med avseende
å trafiken mellan vårt land och övriga nordiska länder. Visserligen
torde den allmänna erfarenheten vara, att en automobilförare vid färd från
ett land med den ena trafikregeln till ett land med den andra regeln förvånansvärt
lätt kan anpassa sig efter den nya ordningen. Emellertid mäste
det i trots härav befaras, att om en förare vid sådan färd råkar i en kritisk
situation, som kräver ögonblicklig handling och vars avvärjande ofta
blir beroende av en reflexrörelse hos föraren, denne automatiskt kommer
att förfara efter de trafikregler, efter vilka han varit van att färdas. I själva
verket torde icke så få trafikolyckor vara att tillskriva nu berörda förhållande.

Olägenheterna med skilda trafikregler olika länder emellan göra sig för
övrigt icke allenast gällande med avseende a automobiltiafiken. Andra trafikanter
och framför allt fotgängare hava vid resor till länder med för dem
främmande trafikregler ofta ganska svårt att vänja sig vid dessa och kunna
på grund härav lätt nog bliva utsatta för trafikrisker. En svensk behöver
blott resa till något av våra grannländer för att märka olägenheterna med
skiljaktiga regler på förevarande område.

I sitt svar på herr Hagbergs i Malmö och herr Lithanders ovannämnda
interpellationer vid 1938 års riksdag angående högertrafik berörde dåvarande
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Forslund, frågan
i vad mån vänstertrafiken i landet kunde anses påverka antalet trafikolyckor.
Statsrådet yttrade bland annat:

Herr Hagberg har i sin interpellation behandlat den föreliggande frågan
huvudsakligen ur trafiksäkerhetens synpunkt. I detta hänseende har interpellanten
dels erinrat om den ökade risk för trafikolyckor, som till följd av
de olika körreglerna uppstår vid utlänningars resor i Sverige liksom även
vid svenskars resor i utlandet, och dels framhållit den särskilda fara, som
vöre förenad med användningen av vänsterstyrda bilar i ett land med vänstertrafik I

vilken grad de anförda omständigheterna verkligen medverka till en stegring
av olycksfallsrisken, synes mig emellertid icke så klart som interpellanten
förutsatt. Jag vill erinra om att på mitt föranstaltande för närvarande
pågår en utredning genom särskilda sakkunniga rörande trafikolyckornas
orsaker. Det är min förhoppning, att resultatet av de sakkunnigas arbete
skall vara ägnat att giva säkrare hållpunkter för bedömande även av den
av herr Hagberg framförda frågan. Redan på utredningens nuvarande stadium
synes emellertid ur det material, som är föremål för de sakkunnigas
bearbetning, kunna hämtas vissa preliminära uppgifter, vilka äro av betydelse
för frågans bedömande. Enligt den statistik, som upprättats pa
grundval av vederbörande polischefers rapporter, utgjorde antalet motortrafikolyckor
i vårt land 10,820 under år 1935, 12,382 under år 1930 och
omkring 14,000 under år 1937. Under nämnda tre år dödades vid dylika
olyckor respektive 331, 420 och 440 personer, medan antalet svårt skadade
utgjorde respektive 1,084, 1,314 och 1,450 samt antalet lindrigt skadade respektive
3,643, 4,178 och 4,450. Antalet olyckor, vid vilka utländsk förares
ovana vid vänstertrafik kan antagas hava medverkat, utgjorde högt räknat
under alla lie åren tillsammantagna 56, oell vid dessa olyckor dödades en
person, medan 17 personer blevo svårt skadade och 23 personer lindrigt skadade.
Av samtliga vid motortrafikolyckor dödade eller skadade personer
hade sålunda under dessa tre år knappt 1U procent fallit offer för olyckor,

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

föranledda av utländsk förares ovana vid vänstertrafik, medan drygt 99 7''4
procent varit utsatta för olyckor, som sammanhängt med andra orsaker.

Av föreningen för gemensamt lagenligt trafikförsäkringsansvar har uppgjorts
en sammanställning rörande antalet under tiden 1h 1930—15/R 1938
till föreningen anmälda skador i följd av trafik inom landet med utländska
motorfordon. I sammanställningen, som finnes intagen å nästföljande sida,
har angivits i vad mån ovana vid vänstertrafik kan anses hava helt eller
delvis medverkat till olyckshändelserna.

I de europeiska staterna förekommer för närvarande vänstertrafik, förutom
i Sverige, allenast i Storbritannien och Irländska fristaten, Island och
Ungern. Vidare har intill senaste tid vänstertrafik tillämpats i Tjeckoslovakien.
Beträffande de utomeuropeiska staterna må blott nämnas, att Amerikas
Förenta Stater tillämpa högertrafik samt att Canada i början av 1920-talet övergått till samma system. Inom Europa har Portugal infört högertrafik
den 1 juni 1928. Österrike har tidigare tillämpat vänstertrafik. Inom
vissa mindre delar av förutvarande Österrike, vilka förmedla en betydande
genomgångstrafik mellan länder med högerkörning, infördes i olika omgångar
högertrafik åren 1921, 1930 och 1935. Sedan Österrike i mars 1938
införlivats med Tyska riket trädde högertrafik i tillämpning den 1 juli 1938
i vissa delar av landet och den 19 september 1938 i landet i övrigt. I de
delar av den tjeckoslovakiska republiken, som i början av oktober 1938 införlivades
med Tyska riket, infördes omedelbart högertrafik. Enligt en författning
den 10 november 1938 skulle högertrafik hava införts i Tjeckoslovakien
från och med den 1 maj 1939. Den isländska regeringen lär för närvarande
hava under övervägande att i en reviderad trafiklag, som möjligen
kommer att föreläggas det nu sittande alltinget, föreslå införande av högertrafik
på Island. Enligt utskottet tillhandakommen uppgift har vidare i
Ungern under hösten 1938 genom inrikesministeriets försorg en utredning
verkställts för utrönande av kostnaden för en övergång till högertrafik.

Den risk för ökning av olycksfallsfrekvensen, som kan befinnas vara förenad
med en omläggning från vänster- till högertrafik, berördes i det av
1934 års vägtrafiksakkunniga avgivna betänkandet. De sakkunniga anförde,
att de från Canada, vilket land i början av 1920-talet övergått från vänstertill
högertrafik, inhämtat vissa uppgifter i förevarande hänseende. Dessa
syntes närmast giva vid handen, att den i Canada vidtagna omläggningen
icke föranlett någon ökning i antalet trafikolyckor.

Den rapport, som 1937 års sakkunniga rörande trafiksäkerheten avgivit
angående sin ovannämnda studieresa till förutvarande Österrike, innehåller
vissa statistiska uppgifter angående antalet trafikolyckor vid tiden för den
därstädes genomförda trafikomläggningen. Dessa uppgifter äro grundade på
det hos vederbörande myndigheter förvarade materialet.

Enligt uppgift i rapporten infördes den 1 juli 1938 högertrafik i övre
Österrike (numera kallat Oberdonau), östra Salzburg, den övervägande delen

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

Tab. lil.

Under tiden ‘/i 1930—15/s 1938 till föreningen för gemensamt lagenligt
traflkförsäkringsansyar anmälda skador i följd av trafik med utländska

motorfordon.

Ovana vid vänstertrafik har varit

Summa

Nationalitet

a) enda
orsak

b) med-verkande
orsak

Summa
a + b

c) utan
med-verkan

antal

skador

A.) Motorfordon från länder med hö-gertrafik.

Belgien ........................

1

1

6

7

Danmark ......................

29

19

48

73

121

Finland ........................

3

2

5

11

16

Frankrike ......................

5

10

15

11

26

Grekland ......................

—

—

—

2

2

Italien..........................

1

1

2

4

6

Kanada ........................

1

1

2

—

2

Lettland........................

—

—

—

1

1

Luxemburg ....................

—

1

1

—

1

Nederländerna..................

7

10

17

12

29

Norge..........................

23

18

41

33

74

Palestina ......................

—

—

—

1

1

Schweiz ........................

2

1

3

3

6

Spanien........................

—

—

—

1

1

Turkiet ........................

—

—

—

1

1

Tyskland ......................

18

16

34

48

82

U. S. A.........................

6

7

13

29

42

Summa

95

87

182

236

418

B.) Motorfordon från länder med vänstertrafik.

Argentina .................................................................... 4

Australien .................................................................... 1

England ......................................................................

Kina.......................................................................... *

Tjeckoslovakien................................................................ "

Österrike............................................................. _

Summa 43 ,

Anm. 1. Endast skador som föranleda skadeutbetalning^hava medtagits.

Anm. 2. Föreningen är beträffande alla utländska motorfordon ansvarig för fullgörandet av
skadeståndsskyldighet, som under fordonens brukande i Sverige kan uppkomma
för deras förare eller ägare. Alla skador, som inträffa i Sverige i följd av trafik
med utländskt motorfordon, anmälas dock ej till föreningen. Flera fall torde
förekomma, i första hand rörande skador av mindre omfattning, där försäkringstagaren
ej anlitar sin försäkring och således ej heller föreningens garanti utan
själv ersätter den skadade. Vidare torde fall förekomma, där den skadade vänder
sig direkt till den utländska försäkringsanstalten och därifrån får skadan reglerad
utan att föreningen erhåller kännedom därom.

Anm. 3. Skador av utländska motorfordon, vid skadetillfället förda av i Sverige bosatta
personer, hava ej medtagits. Vidare hava icke redovisats vissa skadefall, i vilka
händelseförloppet är obekant exempelvis emedan samtliga handlingar expedierats
till utlandet.

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

av Steiermark och södra delen av Burgenland. Omläggningen till högertrafik
i staden Wien samt i Nedre Österrike (Niederdonau), norra delen av
Burgenland och ett litet område av norra Steiermark ägde rum den 19 september
1938.

Till ledning för bedömandet av de i rapporten lämnade uppgifterna anförde
de sakkunniga följande:

Vid bedömandet av all statistik rörande trafikolyckor är det nödvändigt att
taga hänsyn till att antalet olyckor inom varje land företer en stark och i
stort; sett regelbunden variation under olika delar av året. Enligt den svenska
statistiken plägar exempelvis antalet motortrafikolyckor på landsbygden stiga
från ett minimum på senvintern till ett maximum på sensommaren för att
därefter åter sjunka.

En annan tämligen regelbunden variation föreligger med avseende på antalet
olyckor under olika veckodagar. Enligt den svenska statistiken inträffar
sålunda på landsbygden under sommarhalvåret enbart på lördagar
och söndagar ett betydligt större antal motortrafikolyckor per dag än under
veckans övriga dagar. Med hänsyn till denna veckovariation, som i växlande
former och mer eller mindre utpräglad torde återfinnas i alla länders olycksstatistik,
är det tydligen nödvändigt att vid en undersökning av olycksfrekvensen
under kortare tidsperioder tillse, att de jämförda perioderna omfatta
en eller flera hela veckor eller i varje fall lika många lördagar, söndagar,
måndagar o. s. v.

Vad först angår trafikolyckorna i staden Wien hänvisas i rapporten till
vidstående tabell, här benämnd tabell IV.

I anslutning till denna tabell anförde de sakkunniga bland annat:

Av de lämnade uppgifterna framgår, att antalet trafikolyckor i Wien under
våren 1937 steg från 320 i januari till 538 i april samt sedermera under
månaderna maj—oktober höll sig tämligen konstant vid i genomsnitt 722
för att därefter sjunka till 518 i november och 515 i december. För år 1938
visar olyckskurvan under första halvåret — frånsett en stegring under mars
månad, då Österrikes anslutning till Tyskland genomfördes — i stort sett
samma förlopp som under 1937; dock äro olyckorna i allmänhet något flera
till antalet. Med juli månad inträder en plötslig stegring med närmare 350
olyckor. En granskning visar emellertid, att denna ökning väsentligen hänför
sig till sådana olyckor, som endast medfört sakskada; ifrågavarande
olyckor hava nämligen ökats från 145 i juni 1938 till 434 i juli samma år
eller till det tredubbla. Det ligger i sakens natur, att den sålunda redovisade
ökningen icke kan motsvaras av en verklig ökning av antalet olyckor, helst
som antalet olyckor med personskada endast obetydligt ökats. I själva
verket torde den starka ökningen av sakskadorna och därmed av hela antalet
registrerade olyckor finna sin förklaring i det förhållandet, att från och
med den 1 juli även smärre trafikolyckor rapporterats i vida större utsträckning
än vad tidigare varit fallet, vilket i sin tur sammanhänger dels med de
nämnda dag införda nya anmälningsblanketterna och dels med en samma
dag genomförd omorganisation av skyddspolisen, innefattande upprättande

13

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

Tabell IY.

Antal trafikolyckor i Wien under varje månad under tiden
januari 1937—september 1938.

Månad

Olyckor med
personskada

Olyckor med
allenast
sakskada

Hela

antalet

olyckor

Jan. 1937 ................

187

133

320

Febr. > ................

229

114

343

Mars > ................

333

124

457

April > ................

420

118

538

Maj > ................

634

127

761

Juni j ................

558

99

657

Juli > ................

622

114

736

Aug. » ................

553

125

678

Sept. > ................

592

156

748

Okt. » ................

570

182

752

Nov. » ................

387

131

518

Dec. > ................

348

167

515

Jan. 1938 ................

231

127

358

Febr. > ................

280

135

415

Mars > ................

541

133

674

April > ................

541

109

650

Maj > ................

559

120

679

Juni > ................

613

145

758

Juli > ...............:

670

434

1,104

Aug. > ................

657

562

1,219

Sept. > ................

757

628

1,385

av särskilda beredskapspatruller (Verkehrsunfallsbereitschaften) för omhänderhavande
av utredningen i mål rörande trafikolyckor.

Med hänsyn tagen till vad nu anförts angående rapportsystemets omläggning
torde man kunna påstå, att olycksstatistiken för Wien under innevarande
år till och med augusti månad visat i stort sett samma förlopp som under
år 1937, dock med något högre siffror.

För september månad 1938 föreligger däremot en tydlig stegring såväl av
antalet olyckor med personskada som av antalet olyckor, som medfört allenast
sakskada.

För närmare undersökning av frågan, i vad mån den omläggning till högertrafik,
som genomfördes från och med den 19 september 1938, inverkat
på olycksfrekvensen, hänvisade de sakkunniga till den tabell, som återfinnes
å nästa sida. Tabellen har här benämnts tabell V.

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

Tabell Y.

Antal trafikolyckor i Wien för varje dag under tiden
1 september—8 oktober 1938.

Dag och datum

Antal olyckor

varje dag

månd.—
lord.

mand.—
sond.

Tored. 1 sept...................

51

Fred. 2 > ..................

45

Lord. 3 » ..................

50

Sond. 4 > ..................

27

Månd. 5 sept...................

31

1

Tisd. 6 > ..................

25

Onsd. 7 » ..................

38

Tored. 8 » ..................

40

iyy

230

Fred. 9 » ..................

31

Lord. 10 > ..................

34

Sond. 11 > ..................

31

Månd. 12 sept...................

41

Tisd. 13 » ..................

43

Onsd. 14 » ..................

50

Tored. 15 » ..................

61

> ^yu

316

Fred. 16 » ..................

46

Lord. 17 s ..................

49

1

Sond. 18 j ..................

26

Månd. 19 sept...................

72

Tisd. 20 » ..................

54

Onsd. 21 » ..................

39

Tored. 22 » ..................

93

/ doy

406

Fred. 23 » ..................

61

Lord. 24 n ..................

50

1

Sond. 25 » ..................

37

Månd. 26 sept...................

59

i

Tisd. 27 > ..................

65

Onsd. 28 » ..................

37

Torsd. 29 » ..................

56

350

Fred. 30 » ..................

43

Lord. 1 okt...................

65

Sond. 2 » ..................

25

Månd. 3 okt...................

47

Tisd. 4 » ..................

71

Onsd. 5 * ..................

50

Torsd. 6 » ..................

41

?

Fred. 7 » ..................

49

Lord. 8 » ..................

60

Sond. 9 j ..................

?

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

15

Beträffande förestående tabell anförde de sakkunniga, efter att hava framhållit,
att tabellen utvisade antalet olyckshändelser i Wien för varje dag under
tiden 1 september—9 oktober, bland annat följande:

Av skäl som ovan anförts — trafikolyckornas normala variation under

olika dagar i veckan — lämna de---- meddelade siffrorna icke någon

tydlig bild av förhållandena. Med anledning härav har i de följande kolumnerna
gjorts en sammanställning av antalet olyckor under de två veckorna
(måndag—söndag) närmast före omläggningen och de två veckorna närmast
efter densamma. För den tredje veckan efter omläggningen finnas uppgifter
tillgängliga endast för måndag—lördag men icke för den följande söndagen.
För att erhålla jämförliga siffror har i den mellersta kolumnen upptagits en
sammanställning av antalet olyckor under måndag—lördag jämväl under de
fyra föregående veckorna. Tabellen visar, att antalet olyckor per vecka,
som tidigare uppgått till i medeltal 250 under juli och 275 under augusti,
utgjorde 230 under den första av de i tabellen upptagna veckorna, 316 under
den andra veckan, 406 under den tredje veckan — då högertrafiken
tog sin början — och 350 under den fjärde veckan. Under de sex första
dagarna i förevarande veckoperioder utgjörde antalet olyckor respektive
199, 290, 369, 325 och 318.

De sakkunniga anförde vidare, att av tabellen framginge, hur antalet
olyckor, som redan under den andra septemberveckan (12—18 september)
varit ovanligt högt, under påföljande vecka, då högertrafiken infördes, undergått
en ytterligare stegring med 28 procent för att sedermera åter sjunka.

De sakkunniga anförde ytterligare:

Den toppsiffra, som trafikolyckorna i Wien uppnådde under högertrafikens
första vecka, har av vissa av stadens myndigheter förklarats delvis
bero på andra omständigheter än trafikomläggningen, nämligen dels på
vissa trupptransporter, som vid denna tid pågingo, och dels på en mörkläggningsövning,
som ägde rum under tiden kl. 19—24 den 22 september
samt under natten mellan den 23 och den 24 i samma månad. Ä andra sidan
har dock av skyddspolisen uppgivits, att ifrågavarande trupptransporter under
nämnda vecka allenast i ringa mån berörde staden Wien. I varje fall är
det uppenbart, att åtskilliga av de under veckan inträffade trafikolyckorna
sammanhängde med mörkläggningsövningarna. Av skyddspolisen gjordes
omedelbart efter utgången av sagda vecka en undersökning, som avsåg
att utröna, i vad mån högertrafiken respektive mörkläggningen bidragit till
trafikolyckornas stegring. Enligt denna undersökning — — — som omfattar
295 under tiden 18—24 september inträffade olyckor, skulle 105 av
dessa olyckor, därav 48 med personskada och 57 med allenast sakskada,
hava varit beroende på högertrafikens införande.

Beträffande olycksfallsfrekvensen på landsbygden hänvisade de sakkunniga
till den å nästa sida införda tabellen, här benämnd tabell VI.

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

Tabell VI.

Antal trafikolyckor i Oberdonau och Niederdonau för varje dag under

september 1938.

Dag och datum

Oberdonau
(högertrafik 1 juli 1938)

Niederdonau
(högertrafik 19 september 1938)

Antal olyckor

Antal dödade
och skadade

Antal olyckor

Antal dödade
och skadade

per

dag

månd.-

sönd.

per

dag

månd.-

sönd.

per

dag

månd.-

sönd.

per

dag

månd.-

sönd.

Torsd.

1

sept. ..

7

4

7

6

Fred.

2

12

7

11

14

Lord.

3

T»

15

15

25

35

Sond.

4

7

8

26

28

Månd.

5 sept. ..

10

9

16

22

Tisd.

6

t>

8

10

17

14

Onsd.

7

D

15

8

23

19

Torsd.

8

»

11

83

11

75

20

138

16

149

Fred.

9

» .

15

10

18

20

Lord.

10

9

14

21

32

Sond.

11

»

15

13

23

26

Månd.

12 sept. .

7

6

)

16

21

Tisd.

13

7»

12

11

17

17

Onsd.

14

»

9

9

14

13

Torsd.

15

»

6

100

3

99

11

153

6

152

Fred.

16

7>

19

19

18

15

Lord.

17

7>

20

17

34

31

Sond.

18

3>

27

34

43

49

Månd.

19 sept. .

13

14

25

26

Tisd.

20

T>

8

8

27

33

Onsd.

21

T>

8

7

26

24

Torsd.

22

y>

14

97

15

lii

29

242

25

249

Fred.

23

T>

13

16

40

36

Lord.

24

T>

17

12

45

44

Sond.

25

T>

24

39

50

■

61

Månd.

26 sept. .

14

13

24

15

Tisd.

27

t>

14

11

24

31

Onsd.

28

T)

14

14

28

34

Torsd.

29

15

17

15

14

Fred.

30

6

7

18

14

Summa

384

381

711

741

Beträffande nämnda tabell yttrade de sakkunniga, att densamma för varje
dag under september månad 1938 upptoge antalet trafikolyckor samt antalet
vid sådana olyckor skadade personer (inberäknat dödade) dels beträffande
Oberdonau, där högertrafik infördes den 1 juli 1938, och dels beträffande
Niederdonau, där omläggningen skedde först den 19 september 1938.
I särskilda kolumner hade dessutom gjorts ett sammandrag av antalet olyckor
och antalet skadade personer för de två veckorna närmast före den 19
september och veckan närmast efter sagda dag.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

17

De sakkunniga anförde vidare:

Ifrågavarande siffror---torde vara av stort intresse. Antalet olyckor

visar i såväl Oberdonau som Niederdonau en obetydlig ökning från den första
veckan till den andra. Under den tredje veckan (19—25 september) minskades
antalet olyckor i Oberdonau med 3 procent (från 100 till 97), medan
samtidigt antalet olyckor i Niederdonau ökades med icke mindre än 58 procent
(från 153 till 242). Antalet skadade personer uppvisade under samma
vecka i Oberdonau en stegring med 12 procent (från 99 till lil personer) men
i Niederdonau en stegring nied 64 procent (från 152 till 249 personer). I vad
mån denna ökning enbart är beroende på omläggningen till högertrafik eller
jämväl sammanhänger med andra omständigheter såsom trupptransporter
m. m. undandrar sig givetvis de sakkunnigas bedömande, då det föreliggande
materialet icke gjort det möjligt att verkställa utredning härutinnan. Det
torde dock böra beaktas, att de trupptransporter som förekommit självfallet
icke varit inskränkta till Niederdonau utan måste hava berört även Oberdonau.

1 detta sammanhang må omnämnas, att vid trafikomläggningen vissa svårigheter
uppkommo med avseende å de med dragare anspända fordonen.
I de sakkunnigas rapport finnes intaget följande uttalande av regeringsrådet
F. A. Schifferer, ledare för den s. k. trafikuppfostringstjänsten inom den
frivilliga nationalsocialistiska motorkåren:

En viss svårighet framträdde med avseende på de med hästar eller oxar
förspända fordonen. Djuren äro så vana vid vänstertrafiken, att de vid ljudet
från ett signalhorn alldeles av sig själva gå över till vänstra sidan av vägen.
Körkarlarna, vilka — enligt vad som är vanligt på landsbygden — ofta
gingo bakom sitt fordon eller sutto och sovo på detta, måste gång på gång erinras
örn nödvändigheten att hålla sina dragare hårt i tygeln. Inarbetandet
av nya vanor hos dragdjuren torde komma att kräva ännu någon tid.

Den kostnad, som för vårt land skulle uppkomma vid en övergång till högertrafik,
var föremål för uppskattning av 1934 års vägtrafiksakkunniga.

De sakkunniga anförde därom följande:

De sakkunniga hava rörande de med omläggningen förenade kostnaderna
införskaffat vissa uppgifter av visserligen begränsad räckvidd, men vilka dock,
såsom framgår av det följande, torde kunna tjäna till ledning för bedömandet
av de ungefärliga proportionerna å ifrågavarande kostnader.

Till en början vilja de sakkunniga som sin mening framhålla, att en övergång
till högertrafik i stort sett icke torde behöva föranleda några ombyggnadsåtgärder
med avseende å person- och lastautomobiler.

Däremot lärer det icke kunna undvikas, att en omläggning av trafikregeln
måste nödvändiggöra mer eller mindre omfattande ändringsarbeten
å omnibussar. Dessa äro i regel byggda på sådant sätt, att in- och utgångsdörrar
för passagerarna äro placerade å den sida, som är vänd mot gångbanan
eller vägkanten, alltså för närvarande å vänstra sidan. Då det icke
bör komma i fråga, att passagerarnas på- och avstigning sker på den mot
trafiken riktade sidan av en omnibuss, lärer det bliva nödvändigt, att vid en
övergång till högertrafik in- och utgångsdörrar överflyttas från vänstra tili
hågra sidan. De sakkunniga hava bland annat införskaffat vissa uppgifter
från svenska spårvägsföreningen angående beräknade kostnader för sådana
ändringsarbeten å omnibussar, som skulle kunna väntas Uliva föranledda

Bihang till riksdagens protokoll !) sami. 2 ant. Sr 21. 2

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

av nu ifrågasatt trafikomläggning. Dessa uppgifter avse endast omnibusslinjerna
i städer med spårvägstrafik. De från olika håll uppgivna kostnaderna
variera betydligt, nämligen mellan något mer än 1,000 kronor och omkring
10,000 kronor per fordon. I de högst beräknade beloppen synas ingå samtliga
kostnader för en fullständig ombyggnad av vederbörande uppgiftslämnares
hela vagnpark på sådant sätt, att varje omnibuss skulle sättas i samma
skick, som örn densamma från början blivit byggd för högertrafik. Sålunda
har härvid bland annat räknats med ombyggnad av motor samt flyttning
och ombyggnad av styranordningar och andra manöverinrättningar m. m.
Såvitt de sakkunniga kunna finna, är det icke erforderligt att uppskatta kostnaderna
så högt som här skett.

Vid övervägande av olika på kostnadsfrågan inverkande omständigheter
hava de sakkunniga för sin del ansett sig kunna utgå från att kostnaderna för
de ändringar, som kunna föranledas av en eventuell övergång till högertrafik,
skola kunna hållas vid i genomsnitt ett tusen kronor per omnibuss. Då emellertid
antalet sådana fordon är betydande, vid 1933 års utgång 3,504 stycken,
komma de sammanlagda kostnaderna likväl att uppgå till ett ganska avsevärt
belopp.

Förut omförmälda uppgifter avse icke endast kostnader för ändringsarbeten
å omnibussar utan även de utgifter, som en omläggning av trafikriktningen
skulle medföra med avseende å spårvägstrafiken, där sådan finnes.
Uppgifterna avse Stockholm, Göteborg, Malmö, Gävle, Hälsingborg, Jönköping,
Karlskrona, Norrköping, Sundsvall och Uppsala samt innefatta i regel
kostnader för vagnparken, flyttning av växlar och omläggningsanordningar
och signal- och säkerhetsanläggningar ävensom flyttning av hållplatsskyltar,
refuger och plattformar m. m. Sammanlagt sluta ifrågavarande uppgifter på
ett belopp av närmare 3 milj. kronor.

Utom nu berörda kostnader torde böra räknas med utgifter för vägmärken
o. dyl. ävensom för särskilda av en ny trafikordning betingade omläggningar
av väg- och gatutrafiken.

Om man sammanräknar alla nu antydda kostnader för en övergång till
högertrafik kommer man till något sådant som 8—10 milj. kronor.

Angående ökningen av antalet motorfordon och omnibusar i riket får ut
skottet hänvisa till nedanstående tabell.

Tabell VII.

Antalet motorfordon i riket.

1930

1935

1937

1938

201,936

2,837

205,033

3,914

236,111

4,558

264,267

4,894

därav: Omnibusar................

Under det besök, som 1937 års sakkunniga rörande trafiksäkerheten avlade
i förutvarande Österrike, inhämtade de sakkunniga vissa uppgifter rörande
kostnaden för staden Wiens övergång till högertrafik. De sakkunniga
uppgiva i sin rapport, att ifrågavarande kostnad vid en år 1937 gjord utredning
beräknats till 15 miljoner riksmark, därav 10.6 miljoner för omlägg -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

19

ning vid spårvägarna av skenor och växlar samt ombyggnad av ställverk.
Vid tiden för de sakkunnigas vistelse i Wien hade de arbeten, som erfordrades
för trafikomläggningen, icke slutförts. De utförda arbetena hade dragit
en kostnad av 5.5 miljoner riksmark. — Enligt en i rapporten förefintlig
uppgift har Wiens spårvägsnät en sammanlagd spårlängd av 500 kilometer.
Spårvägsförvaltningen driver därjämte omnibustrafik. Antalet omnibusar
uppgår till halvtannat hundratal. Kostnaden för ombyggnad oell utbyte av
omnibusar beräknades vid 1937 års utredning till 500,000 riksmark.

Utskottet har från Aktiebolaget Stockholms spårvägar samt från Göteborgs
spårvägar inhämtat vissa uppgifter angående den beräknade kostnaden
för nämnda företags vidkommande vid en övergång till högertrafik.

Den sammanlagda längden av Stockholms spårvägsnät uppgick vid 1938
år slut till 182 kilometer enkelspår, varav trafikspår enbart för innerstadslinjer
78.5 kilometer. De med spårvägstrafikens omläggning från vänstertill
högertrafik sammanhängande kostnaderna för vagnpark och bana uppgå
till i runt tal 1.2 miljoner kronor. Inom spårvägsbolaget är emellertid
under utarbetande en avvecklingsplan, som syftar till att under loppet av
ett fåtal år avveckla praktiskt taget hela den inre stadens spårvägsnät och
ersätta detta med omnibustrafik. Sådan trafik drives av bolaget redan för
närvarande i stor omfattning. Med gjorda nybeställningar kommer bolagets
omnibuspark att vid årsskiftet 1939—1940 uppgå till 450 omnibusar. Ombyggnadskostnaden
per buss kan beräknas till cirka 5,000 kronor eller för
hela omnibusparken vid nämnda tidpunkt till i runt tal 2lU miljoner kronor.
Omnibusbeståndet kan under de närmaste åren beräknas öka med
omkring 100 omnibusar per år. Hittills vidtagna åtgärder vid nybeställning
av omnibusar för att underlätta en övergång till högertrafik hava begränsats
till att i karosstommarna i möjligaste mån placera stolparna med hänsyn
till dörrarnas eventuella överflyttande från vänster till höger sida. Emellertid
pågå för närvarande utredningar inom bolaget angående lämpliga åtgärder
vid fortsatta omnibusbeställningar i syfte att förenkla ombyggnaden.

I detta sammanhang må omnämnas, att spårvägsbolaget i skrivelse till
Kungl. Majit den 9 mars 1939 anhållit om tillstånd till anläggande av en trådbusslinje,
avsedd att ersätta en av de nuvarande spårvägslinjerna i Stockholm.

Enligt upplysning från Göteborgs spårvägar verkställdes första gången år
1926 inom nämnda företag en uppskattning av de kostnader, som kunde
beräknas uppkomma vid en eventuell övergång till högertrafik. Kostnaderna
uppskattades därvid till mellan 0.5 och 1 miljon kronor (och sannolikt
närmare den halva än den hela miljonen), varav huvuddelen beräknades
komma på spårvägens del, enär omnibustrafiken vid denna lid var av ringa
omfattning. I början av år 1936 beräknades samma kostnad till omkring
1.2 miljoner kronor, vilket belopp med ungefär lika delar var fördelat på
spårvägen och omnibustrafiken. Någon senare beräkning har icke verkställts.
För närvarande uppgår i Göteborg spårvägsnätets längd till 39.63

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

Utskottet.

kilometer och kostnaden för spårvägens del torde numera kunna uppskattas
till 0.7 å 0.8 miljon kronor. Antalet omnibusar uppgick vid slutet av år
1934 till 55, vid slutet av år 1937 till 121 och vid slutet av år 1938 till 145.
Vid slutet av år 1939 kan antalet beräknas uppgå till omkring 165. Kostnaden
för omnibusdriftens del vid en omläggning till högertrafik torde för
närvarande kunna uppskattas till omkring 1 miljon kronor.

Frågan om övergång till högertrafik i vårt land är sedan åtskilliga år
tillbaka föremål för uppmärksamhet. I detta hänseende må erinras, att
andra lagutskottet redan vid 1930 års riksdag uttalat önskvärdheten av att
en utredning i förevarande ämne igångsattes. Vidare hava 1934 års vägtrafiksakkunniga
i sitt betänkande förordat införande av högertrafik.

Såsom framgar av den i detta utlåtande lämnade redogörelsen, har högertrafiken
på senare tid vunnit allt vidsträcktare tillämpning. I Europa torde
inom en nära framtid allenast Sverige samt Storbritannien och Irländska
fristaten komma att fortfarande tillämpa vänstertrafik. Den stora anslutning,
som regeln om högertrafik sålunda erhållit, innebär otvivelaktigt för
Sveriges vidkommande vissa olägenheter. Frågan om införande av ändrade
trafikregler i förevarande hänseende synes på grund därav förr eller senare
böra även i vårt land bliva föremål för allvarligt övervägande från statsmakternas
sida. En omläggning till högertrafik måste emellertid under alla
förhållanden under övergångstiden vara förenad med vissa svårigheter och
kostnaden för en sådan omläggning kommer uppenbarligen att belöpa sig till
betydande belopp. Spörsmålet örn vårt lands övergång till högertrafik bör
följaktligen undersökas ur olika synpunkter. Enligt utskottets mening är
det angeläget, att ett ställningstagande till denna fråga icke uppskjutes till
en tidpunkt, då kostnaderna för en omläggning och de olägenheter, som äro
förenade därmed, måhända kunna visa sig vara större än vad för närvarande
är fallet.

1 den diskussion, som under senare tid förts i vårt land angående övergång
till högertrafik, har såsom en av de mera betydande olägenheterna av
vänstertrafik framhållits den risk för olycksfall, som vore en följd av att
olika körregler tillämpades i Sverige i förhållande till flertalet andra länder.
En i ämnet verkställd utredning, vilken finnes omnämnd i utskottets ovan
lämnade redogörelse, har emellertid visat, att antalet av de olyckor, som
kunna tillskrivas utländska förares ovana vid vänstertrafik, är relativt ringa.
Antalet olyckshändelser, som i utlandet vållas av svenska motorförares ovana
vid högertrafik, torde icke heller vara av någon mera betydande storleksordning.
Av de skador, som uppstått i följd av trafik med utländska fordon,
stå emellertid anmärkningsvärt många i samband med utländska förares
ovana vid vänstertrafik. De av utskottet inhämtade uppgifterna rörande motorfordonstrafiken
mellan Sverige och utlandet giva dessutom vid handen,
att denna trafik sedan åtskilliga år tillbaka befinner sig i snabb ökning. Skäl
synas icke föreligga för annat antagande än att denna ökning av trafiken
även framdeles kommer att fortsätta. Med hänsyn härtill kan det icke anses
uteslutet, att den olycksfallsrisk, som är förbunden med ett bibehållande av

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

vänstertrafiken, med tiden kan komma att framstå såsom mera allvarlig än
för närvarande.

Den alltmer stegrade trafiken mellan vårt land oell utlandet torde medföra,
att en övergång till högertrafik jämväl ur annan synpunkt kan befinnas
önskvärd. Förefintligheten av olika trafikregler i skilda länder förorsakar
uppenbarligen alltid vissa svårigheter för den resande allmänheten.
Den försiktighet och omtanke, som måste åligga förare av motorfordon under
färd i ett land med för honom främmande trafikregler, kan ofta vara
ägnad att i viss mån verka avhållande från en sådan färd. Ett hämmande
på detta sätt av den internationella motorfordonstrafikens utveckling står
uppenbarligen icke i överensstämmelse med tidens krav. Enligt utskottets
mening måste det framstå såsom en angelägenhet av vikt, att hindren för
denna trafik i görligaste mån undanröjas. I detta sammanhang vill utskottet
framhålla, att högertrafiken vunnit internationell tillämpning vid samfärdsel
såväl till sjöss som i luften. Det synes utskottet uppenbart, att en
fortsatt ökning av motorfordonstrafiken länderna emellan kommer att medföra
allt starkare krav på enhetliga regler även såvitt angår trafiken till
lands.

De av utskottet berörda olägenheterna av vänstertrafikens bibehållande
göra sig för övrigt gällande icke allenast med avseende å trafiken med motorfordon.
Jämväl andra trafikanter och framförallt fotgängare hava vid resor
till länder med för dem främmande trafikregler ofta svårt att vänja sig vid
dessa och kunna även på grund därav lätt bliva utsatta för olycksfall. Genom
den år 1938 antagna semesterlagen hava stora grupper av vårt folk kommit
i åtnjutande av en förlängd semesterledighet. Till följd därav synes en
ökning av persontrafiken till våra närmaste grannländer kunna förväntas.
Därvid torde förutom automobiler och omnibusar jämväl cyklar komma
till användning i större utsträckning än för närvarande. Åstadkommande
av enhetliga trafikregler i olika länder synes till följd härav vara ett intresse,
som med tiden kommer att omfattas av allt bredare folklager i vårt land.

Enligt utskottets mening bör vid övervägande av frågan, huruvida högertrafik
bör genomföras i vårt land, jämväl beaktas, att den utländska turisttrafiken
för Sveriges vidkommande utgör en icke obetydlig inkomstkälla.
Det torde sålunda vara ett ekonomiskt intresse för oss att tillse, att trafikreglerna
i landet icke äro ägnade att verka hämmande på turisttrafikens
omfattning.

Varje genomgripande förändring av trafikreglerna i ett land är otvivelaktigt
förenad med vissa olycksfallsrisker. Erfarenheterna från det förutvarande
Österrike giva sålunda vid handen, alt den därstädes under föregående
år genomförda övergången från vänster- till högertrafik varit förenad
med en icke obetydlig ökning av trafikolyckornas antal. Även för vårt
lands vidkommande torde en liknande omläggning av trafiken medföra
stegrad olycksfallsfrekvens. Denna stegring kan emellertid förväntas bliva
av övergående natur. Den olycksfallsrisk, som äger samband med olikheten
i trafikregler länderna emellan, är däremot av mera stadigvarande beskaffenhet.
I detta sammanhang hör vidare beaktas, att motorfordonstrafiken

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

i landet för närvarande befinner sig i oavbruten ökning. Även om samtidigt
trafikanordningarna förbättras och trafiksäkerheten därigenom höjes, kan
till följd av trafikens fortgående stegring antalet olyckshändelser i samband
med en övergång till högerkörning i vårt land förväntas bliva större ju
längre tid som förflyter, innan trafikomläggningen genomföres.

En övergång till högertrafik kommer uppenbarligen att medföra icke oväsentliga
kostnader. Sålunda måste i de städer, där spårvägstrafik förekommer,
åtskilliga ändringsarbeten verkställas med avseende å vagnpark samt
banor och anläggningar. Vidare måste vägmärken och andra till tjänst för
väg- och gatutrafiken uppsatta signaler flyttas, varjämte vissa ändringsarbeten
i övrigt å gator och vägar torde bliva erforderliga. En av de största
utgiftsposterna vid en övergång till högertrafik torde föranledas av den ombyggnad
av omnibusbeståndet, sorn- därvid måste vidtagas. Av utskottets
ovan lämnade redogörelse framgår, att antalet omnibusar i riket under senare
år undergått en väsentlig ökning. Skäl synas föreligga för antagandet,
alt denna ökning under de närmaste åren kommer att fortsätta och att till
följd därav kostnaden för en eventuell ombyggnad av omnibusar kommer
att växa. Emellertid torde spårvägstrafiken i de inre delarna av vissa städer
framdeles komma att nedläggas. Därigenom skulle uppenbarligen en
minskning av kostnaderna för spårvägstrafikens omläggning inträda. Denna
minskning kommer dock sannolikt att uppvägas av ökade utgifter för ombyggnad
av det större antal omnibusar, som vid en sådan tidpunkt kan finnas
i landet. Jämväl övriga utgifter, som äro förbundna med en övergång
till högertrafik, torde till följd av de anordningar, som betingas av den
alltmer växande trafiken, visa en tendens till ökning.

På grund av vad sålunda anförts vill utskottet förorda, att utredning angående
lämpligheten av en övergång till högertrafik i vårt land nu kommer
till stånd. Vid en sådan utredning torde — förutom övriga på frågan inverkande
omständigheter — särskilt böra beaktas de möjligheter, som kunna
förefinnas, att begränsa den ökning av olycksfallsrisken som måste befaras
vid tiden för omläggningens genomförande. En sådan ökning lärer
åtminstone delvis kunna motverkas, om övergången genomföres vid därför
lämpad tidpunkt och om densamma föregås av en omfattande upplysningsverksamhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion måtte
hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit ville låta verkställa
en allsidig utredning rörande lämpligheten av att i
vårt land genomföra högertrafik samt för riksdagen framlägga
de förslag, till vilka utredningen kan föranleda.

Stockholm den 28 mars 1939.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

23

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Tamm, Knut Petersson, Lindhagen,
Olof Carlsson, John Gustavson och Ekströmer;

från andra kammaren: herrar Hage, Olovson i Västerås*, Skoglund*, Pettersson i Hällbacken*,
Hallagård, Sandström, Hermansson i Norrköping* och Barnekov).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Regervationer:

1) av herrar John Gustavson, Olovson i Västerås och Hallagård, vilka
hemställt, att förevarande motion icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.

2) av herr Barnekow beträffande utskottets motivering.

Särskilt yttrande

av herr Lindhagen, som anfört:

Jag önskar ej framställa något särskilt yrkande men vill framhålla, att
motionens slutliga hemställan är ett klarare uttryck för min och, så vitt jag
förstod, flertalets inom utskottets majoritet inställning och beslutsamhet än
formuleringen av utskottets slutliga hemställan.

Beträffande motiveringen anser jag utskottets framställning lämpligen böra
omedelbart kompletteras med motionens koncentrerade, överskådliga och
lättfattliga motivering, helst den även innehåller sakliga upplysningar, som ej
återfinnas i utskottets betänkande. Motionens motivering lyder:

»I min första motion om återställande av vägfreden i landet (I: 21 år 1934)
förordade jag även internationell samverkan och särskilt en övergång i Sverige
även till högerkörning (sid. 29—30). Det borde tämligen ostridigt vara
ett önskemål, sade jag. Ju längre vi dröja desto dyrare blir det. Pengarna
komma i varje fall välgörande ut i rörelsen.

Med fullföljande av denna tankegång synes reformen nu böra framföras
som ett ganska allmänt petitum och en naturlig framsynthet även i riksdagen.
Österrike har natten mellan den 18 och 19 september 1938 genomfört högertrafik.
Tjeckoslovakien har gjort sig redo därtill 1 maj 1939 och Ungern i
september samma år. Sverige står då ensamt kvar i Europa med sin vänstertrafik.
England på sin avskilda ö utan genomgångstrafik och avståndstagande
hitintills även från införande av decimalsystemet, kan lämnas ur räkningen.

Är en sådan isolering av Sverige rimlig och är det nyttigt ens för Sverige?
I det långa loppet komma vi även att förlora ekonomiskt på att många und -

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr M.

vika bilturer i vårt land. Norska regeringen har även gjort hemställan örn
övergång i Sverige till högertrafik. Om kostnaderna är redan ordat. De böra,
synes mig, lämpligen tagas ur bilskattemedlen exempelvis med 15 miljoner
kronor ur de 150 miljoner som beräknas inflyta under året. Det bör vara en
lovlig utgift för detta viktiga trafikändamål. När förenämnda tre länder kunnat
gå i Iand med en omläggning av trafiken på antytt sätt, bör väl även
Sverige kunna ekonomiskt inlåta sig på företaget.

Inga materialier för ändamålet lära behöva tas från utlandet.»

Tillika må omnämnas, att min motion 218 örn avsättande av anslag ur årets
bilskattemedel för kostnaderna i följd av övergång till högertrafik har av
statsutskottet förklarats vilande i avbidan på andra lagutskottets utlåtande.

Stockholm 1939. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

3»123B