Andra lagutskottets utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 7 februari 1939 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om statlig krigsförsäkring m. m. och lag angående
ändring av 35 § lagen den 17 juni 1916 (nr
235) örn försäkring för olycksfall i arbete.

Genom en den 3 november 1938 dagtecknad proposition, nr 10, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

1) Lag

om statlig krigsförsäkring m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig, krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga förhållanden
må, såframt Konungen därom förordnar, av staten meddelas transportförsäkring
mot krigsrisk. Med avseende å sådan statlig försäkring skall
lagen örn försäkringsavtal icke äga tillämpning.

Staten må ock under förhållanden, som ovan angivas, efter förordnande
av Konungen, åt svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana
bolag meddela återförsäkring av såväl transportförsäkring mot krigsrisk som
annan transportförsäkring.

2 §■

Under förhållanden, som angivas i 1 §, skola riksförsäkringsanstalten och
bolag, som avses i 4 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete, äga att,
såframt Konungen därom förordnar, för olycksfall, som till följd av krigsåtgärd
drabbar å fartyg eller annat transportmedel tjänstgörande person,
meddela försäkring till högre ersättningsbelopp samt med ersättningar av
annan art än eljest. Har sådant förordnande meddelats, må bolag, som nyss
sagts, med delägare i bolaget sluta avtal örn försäkring för olycksfall, varom
här är fråga, att gälla för annan tid eller träda i kraft vid annan tidpunkt
än i 29 § samma lag stadgas.

Bihang lill riksdagens protokoll 1939. 9 sami 2 avd. Nr 2.

1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 2.

Efter förordnande av Konungen må staten under förhållanden, som angivas i
1 §, åt riksförsäkringsanstalten eller bolag, varom i första stycket förmäles,
meddela återförsäkring av försäkring, som anstalten eller sådant bolag meddelat.

3 §.

Förordnande, som avses i 1 eller 2 §, må under tid, då riksdagen är samlad,
meddelas allenast med riksdagens samtycke. Under tid, då riksdagen
icke är samlad, äger Konungen meddela dylikt förordnande för tiden till
dess trettio dagar förflutit från det riksdagen sammanträtt.

4 §.

Meddelas förordnande enligt vad i 3 § sägs, utfärdar Konungen tillika de
närmare föreskrifter, som med anledning därav erfordras.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

2) Lag

angående ändring av 35 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring
för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att 35 § lagen den 17 juni 1916 om försäkring för
olycksfall i arbete1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

35 §.

Arbetsgivare vare---delägares arbetare.

Har försäkring---till efterrättelse.

Avtal om annan försäkring eller försäkring till högre ersättningsbelopp än

1 denna lag stadgas må ej avslutas av riksförsäkringsanstalten eller bolag,
som i 4 § avses, dock att dels försäkringsinrättning, som nyss nämnts, må
meddela försäkring enligt lagen om krigsförsäkring för ombord å fartyg
tjänstgörande personer samt försäkring, som avses med förordnande enligt

2 § lagen om statlig krigsförsäkring m. m., dels ock riksförsäkringsanstalten
må, enligt vad därom särskilt är stadgat, sluta avtal om livränta åt barn utom
äktenskap och om livförsäkring i samband med egnahemslån samt meddela
olycksfallsförsäkring för fiskare ävensom, med Konungens begivande, överta -

1 Senaste lydelse se SFS 1937:349,

Andra lagutskottets utlåtande Nr 2.

ga bestämmande och utgivande av ersättning, som på grund av olycksfall
skall utgivas av annan än anstalten.

Vad i —--samma värde.

Har anstalten---livräntan övertagits.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i propositionen framlagda
lagförslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas har
nedan, hänvisa till propositionen.

En av de första uppgifter, inför vilka de svenska statsmakterna vid världskrigets
utbrott ställdes för tryggandet av folkförsörjningen och av näringslivets
fortgång, var att bereda möjligheter till försäkring av fartyg och fartygslaster
under det genom kriget uppkomna osäkerhetstillståndet och de
därigenom oerhört ökade riskerna för sjöfarten. Redan i början av augusti

1914 tillkallades enligt Kungl. Maj-.ts bemyndigande av chefen för finansdepartementet
sakkunniga för att skyndsamt utreda vad som från statens
sida lämpligen borde åtgöras för att bereda tillfredsställande försäkringsmöjligheter
för fartygs- och lastägare mot de särskilda risker, för vilka sjöfarten
var utsatt. Den av dessa sakkunniga verkställda utredningen gav vid
handen, att den enskilda försäkringsverksamheten måste anses otillräcklig
för beredande av erforderligt försäkringsskydd och att därför statens mellankomst
här var oundgänglig.

Den 17 augusti 1914 utfärdade Kungl. Maj:t med riksdagens medgivande
en förordning (nr 139) om statens meddelande av sjöförsäkring mot krigsfara.
Denna undergick vissa förändringar genom förordningen den 28 september
1914 (nr 241) samt ersattes senare genom förordningen den 9 juli

1915 (nr 272), vilken i sin ordning kompletterades genom kungörelserna den
6 februari 1917 (nr 36) och den 1 juni samma år (nr 241).

Försäkringsverksamheten handhades av en av Kungl. Maj:t tillsatt kommission,
statens krigsförsäkringskommission. Dennas verksamhet utföll
ekonomiskt synnerligen gynnsamt för staten. När kommissionen år 1919
upphörde, kunde den sålunda redovisa ett överskott av cirka 41 miljoner
kronor.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 november 1937 har ^kommissionen
för ekonomisk försvarsberedskap ifrågasatt utfärdande av en lag, varigenom
möjlighet bereddes att snabbt ordna en statlig försäkringsverksamhet
mot krigsrisk. Denna försäkringsverksamhet borde enligt rikskommissio -

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 2.

nens åsikt icke såsom under världskriget skedde begränsas till sjöförsäkring
i inskränkt mening. Den tidigare skarpa gränsen mellan sjöförsäkring och
annan transportförsäkring vore på väg att utplånas. Viss landtransport
stöde sålunda ofta i omedelbar förbindelse med sjötransport. Enligt 59 §
lagen om försäkringsavtal inbegrepes ock sådan landtransport under sjöförsäkring,
därest försäkring av hela transporten tecknades under ett. Lämpligt
syntes vara, att möjlighet bereddes för den statliga försäkringsverksamheten
att omfatta jämväl annan landtransport samt lufttransport.

Bestämmelser i bland annat nu förevarande hänseende hava intagits i det
vid propositionen fogade förslaget till lag om statlig krigsförsäkring m. m.
Enligt 1 § första stycket i detta förslag må, såframt Konungen därom förordnar,
vid krig, krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga förhållanden
av staten meddelas transportförsäkring mot krigsrisk. Med avseende
å sådan försäkring skall enligt förslaget lagen örn försäkringsavtal icke
äga tillämpning. I andra stycket av samma paragraf stadgas, att under förhållanden,
som nyss nämnts, staten må, så framt Konungen därom förordnar,
åt svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana bolag meddela
återförsäkring av såväl transportförsäkring mot krigsrisk som annan
transportförsäkring.

I sin ovannämnda skrivelse har rikskommissionen vidare underställt
Kungl. Maj.ts prövning, huruvida icke Kungl. Majit jämväl borde beredas
befogenhet att vid behov utan dröjsmål tillerkänna riksförsäkringsanstalten
och de s. k. sociala olycksfallsförsäkringsbolagen rätt att meddela försäkring
för olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabbar å fartyg eller annat
transportmedel tjänstgörande person i arbetet, till högre belopp än eljest.

I detta sammanhang vill utskottet erinra örn vissa nu gällande lagstadganden
om försäkring för olycksfall i arbete. Allmänna bestämmelser i detta
ämne återfinnas i lagen den 17 juni 1916. Enligt denna lag är som huvudregel
envar arbetare försäkrad för skada till följd av olycksfall i arbetet
(1 §). Med arbetare förstås i lagen envar, som mot avlöning användes till
arbete för annans räkning utan att i förhållande till honom vara att anse
såsom självständig företagare, så ock envar som för vinnande av yrkesutbildning
utan avlöning utför dylikt arbete (2 §). Enligt dessa bestämmelser
äro således bl. a. ombord a svenska fartyg tjänstgörande personer obligatoriskt
försäkrade för olycksfall i arbete, oberoende av örn olycksfallet förorsakats
av krigsförhållanden eller icke. Den obligatoriska försäkringen
gäller i riksförsäkringsanstalten; arbetsgivaren äger emellertid rätt att i stället
taga försäkring i sådant för ändamålet bildat ömsesidigt försäkringsbolag,
som omnämnes i lagens 4 §. I 29 § föreskrives angående bolag, som i 4 §
avses, att försäkring skall avslutas för kalenderår samt ej träda i kraft förr
än vid början av kalenderåret näst efter det, under vilket försäkringen slutits,
dock att för den, som under löpande kalenderår blir arbetsgivare, försäkring
må avslutas för återstoden av året. Enligt stadgande i 35 § första

Andra la(jutskoltets utlåtande Nr 2. D

stycket kan riksförsäkringsanstalten beträffande i anstalten försäkrade arbetare
meddela försäkring jämväl för olycksfall utom arbete.

Genom lagen den 11 juni 1937 om krigsförsäkring för ombord å fartyg
tjänstgörande personer hava vissa särskilda bestämmelser givits angående
ersättning för olycksfall i arbete, som till följd av krigsåtgärd kan drabba
å svenskt fartyg tjänstgörande person. Enligt ifrågavarande lag utgår under
vissa förutsättningar för sådana olycksfall i lagen närmare angivna högre
ersättningsbelopp och ersättningar av annan art än vad fallet är enligt den
allmänna lagen örn olycksfall i arbete. Försäkring enligt 1937 års lag må
meddelas jämväl för olycksfall utom arbete, därvid föreskrifterna i 35 § lagen
om försäkring för olycksfall i arbete skola äga tillämpning.

I sin förenämnda skrivelse till Kungl. Majit uttalade rikskommissionen,
att den förhöjning av ersättningarna vid olycksfall i arbete ombord å svenskt
fartyg, som 1937 års lag medgåve, sannolikt komme att vid en svårare krissituation
visa sig otillräcklig och att därför behov komme att uppstå att
under särskilt riskfyllda förhållanden erhålla olycksfallsförsäkring för sjöfolk
till högre ersättningsbelopp eller med ersättningar av annan art än eljest
kan ske. Starka skäl talade även för att utsträcka möjligheten att erhålla
en sålunda vidgad olycksfallsförsäkring lill att omfatta jämväl personer, som
tjänstgöra å annat transportmedel än fartyg.

Bestämmelser i nu förevarande hänseende hava intagits i 2 § av det vid
propositionen fogade förslaget till lag örn statlig krigsförsäkring m. m. Enligt
det föreslagna stadgandet må, såframt Konungen därom förordnar, under
förhållanden, som förut angivits, riksförsäkringsanstalten ävensom bolag,
som omförmäles i 4 § lagen om försäkring för olycksfall i aibete, för
olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabbar å fartyg eller annat transportmedel
tjänstgörande person, meddela försäkring till högre ersättningsbelopp
samt med ersättningar av annan art än eljest. Vidare medgivas avvikelser
från stadgandena i 29 § i sistnämnda lag angående^ avtals giltighetstid
och ikraftträdande. Efter förordnande av Konungen må staten under de
i 1 § av nu ifrågavarande lagförslag angivna förhållandena meddela återförsäkring
även av sådan olycksfallsförsäkring som här avses.

Jämlikt 3 § i nyssnämnda lagförslag må förordnande, som avses i 1 eller
2 §, under tid, då riksdagen är samlad, meddelas allenast nied riksdagens
samtycke. Under tid, då riksdagen icke är samlad, äger Konungen meddela
dylikt förordnande för tiden till dess trettio dagar förflutit fran det riksdagen
sammanträtt. Med stöd av 4 § äger Konungen utfärda ei fördel liga
tillämpningsföreskrifter.

Enligt 35 § lagen örn försäkring för olycksfall i arbete må avtal örn annan
försäkring eller försäkring till högre ersättningsbelopp än i denna lag stadgas
i allmänhet ej avslutas av riksförsäkringsanstalten eller bolag som i 4 §
samma lag avses. Undantag gäller dock bland annat för försäluing enligt
lagen örn krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer. I
överensstämmelse härmed har enligt det vid propositionen fogade förslaget
Bihang till riksdagens protokoll 19.19. 9 sami. 2 avd. Nr 2.

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 2.

Utskottet.

till lag om ändring av 35 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete i
nämnda paragraf intagits en hänvisning till det undantag från samma lags
bestämmelser, vilket föranledes av att Kungl. Majit meddelar förordnande
jämlikt 2 § i lagen örn statlig krigsförsäkring m. m.

Vid granskning av nu föreliggande lagförslag har utskottet icke funnit anledning
till erinran mot desamma. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 7 februari 1939.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Tamm*, Hagman, Löfvander, Sten,
Wistrand* och Näslund*;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Skoglund*, Hallagård*, Sandström,
Hermansson i Norrköping, Barnekow och Holm samt fru Johansson*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

897221. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930.