Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.
1
Nr 16.
Ankom till riksdagens kansli den 23 februari 1939 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning av stat
eller landsting till kommun för barns omhändertagande
till skgddsuppfostran.
Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två
inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr
203 i första kammaren av herr Bror Nilsson m. fl. och nr 62 i andra kammaren
av herrar Pettersson i Dahl och Wolgast.
I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, »att riksdagen ville i
skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn ändringar i gällande författning
så att kommunerna av stat eller landsting erhålla ersättning för kostnader
för omhändertagande av barn till skyddsuppfostran».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionerna.
Enligt 22 § i lagen den 6 juni 1924 örn samhällets barnavård och ungdomsskgdd
(barnavårdslagen) åligger det barnavårdsnämnd att vidtaga åtgärder
beträffande
a) barn under sexton år, som i föräldrahemmet misshandlas eller utsättes
för allvarlig vanvård eller annan fara till liv eller hälsa;
b) barn i sagda ålder, som på grund av föräldrarnas lastbarhet, vårdslöshet
eller oförmåga att fostra barnet är i fara att bliva vanartat;
c) barn under aderton år, som befinnes vara så vanartat, att särskilda
uppfostringsåtgärder krävas för dess tillrättaförande; samt
d) person i åldern mellan aderton och tjuguett år, som befinnes vara
hemfallen åt ett oordentligt, lättjefullt eller lastbart levnadssätt och beträffande
vilken särskilda åtgärder från samhällets sida krävas för hans
tillrättaförande.
Finner barnavårdsnämnden sådant förhållande föreligga, som i 22 § a) —
c) sägs, äger nämnden, i den mån omständigheterna därtill föranleda, vidtaga
en eller flera av vissa, i 23 § 1 mom. angivna åtgärder, bland annat
tilldela föräldrarna en allvarlig förmaning att bättre uppfylla sina plikter
mot barnet samt erinra dem örn de påföljder, vilka, där rättelse ej vinnes,
kunna inträda enligt lagen.
Enligt 23 § 2 mom. hör barnavårdsnämnd, som beslutat åtgärd, varom
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 2 aud. Nr 16. 1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.
lalas i 1 morn., förordna om övervakning av den, mot vilken åtgärden skall
riktas. Nämnden äger emellertid förordna örn övervakning även utan'' att
åtgärd enligt 1 mom. vidtagits.
Örn barnavårdsnämnden finner de i 23 § anvisade åtgärderna vara gagnlösa
eller örn sådana åtgärder vidtagits utan att rättelse vunnits, bör nämnden,
enligt 24 § 1 morn., omhändertaga den, varom är fråga, för att bereda
honom en efter hans egenskaper och utveckling lämpad behandling (skyddsuppfostran)
enligt i 4 kap. meddelade bestämmelser.
Enligt 29 § 1 mom. äger barnavårdsnämnd, efter medgivande av föräldrarna,
för samhällsvård omhändertaga barn under sexton år, som vistas
hos föräldrarna och på grund av deras sjukdom, liknöjdhet eller oförmåga
eller eljest i hemmet rådande förhållanden är utsatt för nöd, utan att likväl
sådant fall föreligger som i 22 § avses, dock endast under den förutsättning,
att nödtillståndet icke annorledes avhjälpes.
Enligt 40—42 §§ i lagen den 1A juni 1918 om fattigvården gottgör landstinget
vederbörande hemortskommun helt eller delvis dess kostnader för
vissa sjuka och abnorma understödstagares vård å anstalt m. m. I 60 §
1 och 2 mom. samma lag stadgas rätt för kommunen till ersättning av
staten för fattigvård, som lämnats till utlänning, lill den vilkens hemortsrätt
ej kunnat utrönas samt till den som under minst tre år vistats utom
hemortskommunen. I 2 mom. av 60 § föreskrives vidare, att rätt till
gottgörelse av staten för fattigvård till den, som minst tre år vistats utom
hemortssamhället, ej föreligger, då vederbörande understödstagare eller
någon av vissa honom närstående personer under nämnda lid erhållit
fattigvård av samhället. I fråga om inverkan på rätt att erhålla sådan gottgörelse
skall utgift för av barnavårdsnämnd jämlikt lagen örn samhällets
barnavård omhändertaget barn anses såsom fattigvård. Enligt 63 § i barnavårdslagen
gäller nu, att kommun, som haft utgift för omhändertaget barns
vård, i fall som avses i nyssnämnda paragrafer i fattigvårdslagen under
samma förutsättningar äger rätt till ersättning av vederbörande landsting
eller staten. Vidare utsäges i 63 § barnavårdslagen, att kostnaderna för
skyddsuppfostran av personer, omhändertagna med stöd av 22 § d), ersättas
av staten, vare sig skyddsuppfostran äger rum i skyddshem eller
annan anstalt eller i enskilt hem.
I 67 § barnavårdslagen har intagits en hänvisning till de särskilda bestämmelserna
örn statsbidrag till bestridande av vissa kostnader enligt
nämnda lag samt örn skyddshemsavgift. Stadganden i det förra hänseendet
finnas i en den 2A september 1937 utfärdad kungörelse (nr 862). Enligt 1 §
i kungörelsen äger barnavårdsnämnd att för barn, som före fyllda 18 år
omhändertagits för skyddsuppfostran men ej är skyddshemselev, uppbära
årligt statsbidrag, om barnet överlämnats till enskilt hem, med 50 kronor
och, örn det överlämnats till barnhem, med 80 kronor, eller det lägre belopp,
vartill i någotdera fallet kostnaden uppgått. Enligt 15 § i stadgan den 2A
3
Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.
september 1937 för skyddshemmen (nr 860) skall vederbörande barnavårdsnämnd
för vård i annat skyddshem än ungdomshem (med sistnämnda beteckning
förstås skyddshem för personer, som avses i 22 § d) i barnavårdslagen)
erlägga en avgift av 300 kronor för år räknat. För varje nyintagen
elev skall dessutom av barnavårdsnämnden utgivas beklädnadsbidrag med
200 kronor. För villkorligt utskriven skyddshemselev utgår avgift med för
år räknat 75 kronor eller det lägre belopp, vartill kostnaden kan hava
uppgått.
Den 24 januari 1936 beslöt Kungl. Majit tillsätta en kommitté, benämnd
kommunalskatteberedningen, med uppdrag att i enlighet med vissa av föredragande
departementschefen, statsrådet Wigforss, i statsrådsprotokollet för
nämnda dag angivna riktlinjer verkställa utredning rörande den kommunala
beskattningen jämte därmed sammanhängande frågor. Enligt direktiven
skulle vid utredningen upptagas till övervägande frågan om erforderliga
jämkningar i den nuvarande fördelningen av samhällsuppgifterna mellan
.slaten och kommuner av olika ordning. Därvid borde uppmärksammas, att
icke en eventuell överflyttning av uppgifter komme att förorsaka minskad
effektivitet eller bristande sparsamhet vid deras handhavande; särskilt viktigt
vore detta, om i något fall beslutanderätten skulle befinnas icke lämpligen
kunna förbindas med skyldighet att till någon mera väsentlig del bära
de utgifter, som föranledas av besluten.
Inom beredningen har utarbetats ett utkast rörande fördelningen av kostnaderna
för fattigvården och barnavården. Beredningen har i detta utkast
förklarat sig icke ha kunnat undgå att finna, att åtgärder vore starkt av behovet
påkallade för att vinna lindring i särskilt de skattetyngda kommunernas
kostnader för fattigvård och barnavård. Att helt och hållet överflytta
primärkommunernas kostnader för sådana ändamål till stat eller landsting
hade beredningen ansett sig ej kunna förorda. Beredningen hade övervägt,
huruvida ett system, enligt vilket kommunerna tillerkändes bidrag till viss
del av berörda kostnader, skulle giva bättre resultat, därvid beredningen
diskuterat två alternativa möjligheter.
Utkastet har varit utremitterat till vissa myndigheter och sammanslutningar,
varefter spörsmålen varit föremål för ytterligare behandling inom
beredningen.
Vid 1936 års riksdag har frågan om ändrad fördelning mellan staten och
kommunerna av kostnaderna för fattigvård och barnavård motionsledes
upptagits.
Sålunda yrkades dels i motionen 1:288 att utredning skulle ske bland
annat rörande hemortsrättens avskaffande samt helt elier delvis förstatligande
av fattigvården och dels i motionerna II: 58 och II: 59 att utiedning
.skulle ske och förslag framläggas till sådan ändring i fattigvårdslagen och
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.
Utskottet.
barnavårdslagen, att alla nuvarande hemortsbestämmelser slopades, att i
stället inskreves i lagen, att varje svensk medborgare hade hemortsrätt i
Sverige, utan angivande av någon särskild kommun, samt att staten betalade
75 % av alla fattigvårds- och barnavårdskostnader, som av därtill av staten
utsedd kontrollmyndighet godkänts.
Andra lagutskottet, som behandlade dessa motioner, erinrade i utlåtande
nr 35 örn de för kommunalskatteberedningen meddelade direktiven och framhöll,
att beredningen torde komma att taga ställning till frågorna om fattigvårdens
och barnavårdens fullständiga eller delvisa förstatligande. Vidare
erinrade utskottet om de s. k. organisationssakkunnigas betänkande, vari
frågan örn fattigvårdsprocesserna behandlats, samt örn det uppdrag, som
den 28 februari 1936 lämnats åt en särskild kommitté att verkställa revision
av, bland annat, lagstiftningen rörande mantalsskrivning, vilken lagstiftning
ägde betydelse för frågan om hemortsrättsförvärv i fattigvårdsliänseende.
Då de spörsmål, som berörts i motionerna, således på grund av utredningar
redan vore eller torde bliva föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet,
ansåg sig utskottet icke böra hemställa till riksdagen att hos Kungl. Majit
begära ytterligare utredning.
Motionerna föranledde ej heller någon riksdagens åtgärd i nu berörda
avseenden.
Vid 1937 års riksdag väcktes av herr Andersson i Dunker en motion,
11:271, i vilken hemställdes, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Majit begära skyndsam utredning bl. a. rörande möjligheten och
lämpligheten av att staten i större utsträckning än nu bidrager till kostnaderna
för utackordering ay barn omhändertagna för skyddsuppfostran.
Motionen behandlades av andra lagutskottet, som i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 33 under hänvisning till kommunalskatteberedningens
arbete hemställde, att motionen i nyssnämnda del icke måtte föranleda till
någon riksdagens åtgärd.
Efter bemyndigande av Kungl. Majit den 17 december 1937 har chefen
för socialdepartementet den 3 januari 1938 utsett en kommitté, socialvårdskommittén,
med uppdrag att verkställa en översyn av socialvården. Enligt
de för utredningen meddelade direktiven har behandlingen av frågan, huru
kostnaderna för socialvården böra fördelas mellan stat och kommun, överflyttats
från kommunalskatteberedningen till socialvårdskommittén.
Såsom i motionerna framhållits äger barnavårdsnämnd bland annat för
barn, som före fyllda aderton år omhändertagits för skyddsuppfostran men
ej är skyddshemselev, uppbära visst statsbidrag. Närmare bestämmelser
härom finnas intagna i en år 1937 utfärdad kungörelse. Motionärerna torde
syfta till sådana ändringar i gällande bestämmelser att kommunerna i samt
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.
5
liga fall skulle av stat eller landsting få full ersättning för de kostnader, som
äro förenade med omhändertagande för skyddsuppfostran.
Det i motionerna berörda spörsmålet är otvivelaktigt förtjänt av noggrant
övervägande. Av vad utskottet ovan anfört framgår emellertid, att
socialvårdskommittén enligt de för denna gällande direktiven har att vid
fullgörandet av sitt uppdrag taga under omprövning bland annat det betydelsefulla
spörsmålet, huru kostnaderna för socialvården böra fördelas mellan
staten och kommuner av olika ordning. Då sålunda frågan om åtgärder i
den av motionärerna angivna riktningen i ett större sammanhang torde
bliva föremål för socialvårdskommitténs uppmärksamhet, har utskottet icke
funnit skäl föreslå riksdagen att i anledning av motionerna göra någon
framställning till Kungl. Maj:t.
Utskottet får därför hemställa,
att motionerna 1:203 och 11:62 icke måtte föranleda till
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 23 februari 1939.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Hagman*, Löfvander, Knut
Petersson, Olof Carlsson, Sten och Wistrand;
från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Pettersson i Hällbacken,
Hallagård, Hermansson i Norrköping*, von Seth* och Barnekow, fröken Andersson''*
samt herr Holm.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Bihang lill riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 2 avd. Nr 16.
2