Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
1
Nr 14.
Ankom till riksdagens kansli den 17 februari 1939 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående hotell- och
restaurangpersonalens inordnande i full utsträckning
under lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens begränsning.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
162, vilken behandlats av andra lagutskottet, har fru Rönn-Ckristiansson
m. fl. hemställt, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit anhåller örn förslag
till sådan ändring av allmänna arbetstidslagen, som möjliggör restaurang-
och hotellpersonalens inordnande under densamma.»
I fråga örn de skäl, som anförts till stöd för berörda hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.
Lagen den 16 maj 1930 örn arbetstidens begränsning äger enligt sin 1 §
tillämpning å varje rörelse eller arbetsföretag, för såvitt i rörelsen eller företaget
till arbete för arbetsgivares räkning i regel användes flera än fyra arbetare,
häri icke inräknad arbetare, som användes till arbete, vilket enligt
1 § andra stycket a)—1) undantag^ från lagens tillämpning. Enligt punkten
k) faller ej under arbetstidslagen sådant arbete i hotell-, restauranger
kaférörelse, som är att hänföra till allmänhetens direkta betjänande.
Detta undantag, som i enahanda formulering återfanns i 1919, 1921, 1923
och 1926 års arbetstidslagar, motiverades av arbetstidskommittén i dess
den 25 januari 1919 framlagda betänkande med de betydande olägenheter
en lagstadgad reglering av arbetstiden skulle medföra för sådana personalgrupper,
som hade att tillhandagå publiken, i synnerhet som dessas arbetsförtjänst
väsentligen utginge i form av drickspengar.
Enligt 4 § i lagen gäller som huvudregel, att arbetsgivare icke må använda
arbetare till arbete under längre tid, raster oräknade, än 8 timmar
av dygnet eller 48 timmar i veckan. Därest den nyssnämnda begränsningen
av arbetstiden för vecka icke därigenom över skr ides, må dock arbetstiden
under något eller några av veckans dygn utsträckas till högst 9 timmar. I
lagen medges åtskilliga undantag från denna huvudregel. Av särskilt intresse
i förevarande sammanhang torde vara stadgandet i 10 § 1 mom. i
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 2 avd. Nr lif. 1
2 Andra lagutskottets utlåtande Nr llh
lagen, enligt vilket Kungl. Majit på framställning av arbetsrådet eller efter
dess hörande äger beträffande annat arbete i hotell-, restaurang- eller kaférörelse
än sådant, som avses il § k), föreskriva annan begränsning av tiden
för arbetares användande, därest tillämpningen av 4 § prövas medföra synnerliga
svårigheter.
I socialstyrelsens den 9 april 1921 avgivna betänkande med förslag till
reviderad lag om arbetstidens begränsning förordades bland annat att utesluta
undantaget för hotell-, restaurang- och kaférörelse samt att åt detta
slag av verksamhet giva en särställning, kännetecknad därav, att arbetsrådet
skulle få fria händer att, i den mån så påkallades för verksamhetens
ändamålsenliga bedrivande, reglera arbetstiden. Detta förslag godtogs av
Kungl. Majit och förelädes 1921 års riksdag i proposition nr 359 med förslag
till lag om arbetstidens begränsning. Andra lagutskottet (utlåtande nr 32)
avstyrkte emellertid förslaget i denna del och förordade, att det gällande
undantaget skulle bibehållas. Riksdagen anslöt sig till utskottets uppfattning.
Vid 1928 års riksdag hemställdes i två likalydande motioner, I: 166 av
herr Möller m. fl. och II: 318 av herr Hansson i Stockholm m. fl. att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit
ville låta verkställa snar undersökning om, bland annat, hotell- och restaurangpersonalens
arbetsförhållanden samt på grundval av denna undersökning
vidtaga eller för riksdagen föreslå nödiga åtgärder för undanröjande
av konstaterade missförhållanden.
Första kammarens andra tillfälliga utskott, som behandlade motionen
I: 166, uttalade i sitt utlåtande, nr 6, att utskottet funnit det önskvärt, att
arbetstiden för hotell- och restaurangpersonalen ordnades på ett bättre sätt
än som åtminstone vid vissa företag syntes vara fallet. De egenartade arbetsförhållandena
och de skilda arbetsgruppernas olikartade arbete gjorde
det dock enligt utskottets mening synnerligen vanskligt att föreslå de åtgärder,
som med lika hänsynstagande till företagarens och personalens berättigade
intressen kunde vara möjliga och lämpliga. En allsidig och förutsättningslös
utredning om de faktiska förhållandena i yrket syntes utskottet
vara av behovet påkallad, och utskottet tillstyrkte för sin del en sådan undersökning.
Denna syntes utskottet lämpligen böra begränsas till att söka
klarlägga de grundläggande fakta, som läge bakom de aktuella spörsmålen
angående, bland annat, arbetstidsförhållandena samt löne- och anställningsvillkoren.
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, som behandlade motionen
lii 318, anslöt sig i sitt utlåtande nr 7 i allt väsentligt till vad första kammarens
utskott anfört i frågan och tillstyrkte sålunda en utredning.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14- 3
I skrivelse den 25 maj 1928, nr 243, hemställde riksdagen, att Kungl.
Maj:t måtte låta i av riksdagen angiven omfattning verkställa en allsidig
och förutsättningslös utredning av frågan örn arbetsvillkoren inom hotelloch
restaurangyrket samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen
kunde giva anledning.
I anledning härav uppdrog Kungl. Maj:t den 14 juni 1928 åt socialstyrelsen
att verkställa en dylik utredning ävensom att avgiva de förslag,
vartill utredningen kunde giva anledning.
Vid 1930 års riksdag framlades i proposition, nr 31, förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 4 juni 1926 örn arbetstidens begränsning.
Någon ändring i de materiella bestämmelserna i lagstiftningen ifrågasattes
icke.
I flera motioner i anledning av propositionen hemställdes, att riksdagen
skulle för sin del antaga definitiv lag i ämnet i överensstämmelse med förslag,
som innefattades i motionerna. I det förslag, som i sådant hänseende
framlades i motionen II: 386 av herr Karlsson i Grängesberg m. fl., hade
arbete i hotell-, restaurang- och kaférörelse, som är att hänföra till allmänhetens
direkta betjänande, icke i någon mån undantagits från lagens tilllämpning.
Andra lagutskottet föreslog i sitt utlåtande nr 15 riksdagen att för sin del
antaga en definitiv lag örn arbetstidens begränsning, vari undantaget för
arbete i hotell-, restaurang- och kaférörelse erhöll den utformning, gällande
lag visar.
Riksdagen biföll utskottets förslag.
Vid 1931, 1932, 1933, 1934, 1935, 1936 och 1937 års riksdagar väcktes
motioner med yrkande, bland annat, att arbetstidslagen skulle utsträckas
att omfatta arbetargrupper, som icke voro inbegripna under lagens tillämpning
(motionerna II: 287 år 1931, II: 60 år 1932, II: 79 och II: 252 ar 1933,
II: 286 år 1934, II: 337 år 1935, II: 17 år 1936 samt II: 255 år 1937). På
hemställan av andra lagutskottet (utlåtanden 16/1931, 35/1932, 35/1933,
53/1934, 16/1935, 20/1936 och 37/1937) beslöt riksdagen, att motionerna
icke skulle föranleda till någon åtgärd.
Internationella arbetsorganisationens konferens antog ar 1930 en rekommendation
angående reglering av arbetstiden i hotell, restauranger och liknande
företag.
I proposition nr 32 till 1931 års riksdag anhöll Kungl. Maj:t örn riksdagens
yttrande angående bland annat nämnda rekommendation. Föredragande
departementschefen, statsrådet Sam Larsson, uttalade i propositionen,
att rekommendationen borde utgöra en ytterligare anledning att påskynda
och komplettera de utredningar, som redan verkställts eller paginge
4 Andra lagutskottets utlåtande Nr l/{.
beträffande arbetstiden för sådana personalkategorier, som innefattades i
rekommendationen.
På förslag av andra lagutskottet (utlåtande nr 15) uttalade riksdagen,
att riksdagen icke haft något att erinra mot departementschefens uttalanden
beträffande rekommendationen.
Socialstyrelsen har i juni 1931 i Sveriges officiella statistik, avdelningen
Socialstatistik, offentliggjort sin »Undersökning rörande arbetsförhållandena
inom hotell- och restaurangnäringen 1929/1930». En kortfattad redogörelse
för undersökningens resultat i de hänseenden, om vilka nu är fråga,
har lämnats i andra lagutskottets utlåtande nr 12/1937. Därjämte hava
vissa från denna undersökning hämtade uppgifter intagits i den tabell, som
här nedan återgivits.
Socialstyrelsen har sedermera i skrivelse till Kungl. Majit den 3 september
1932 till fullgörande av sitt ovannämnda uppdrag och under hänvisning
till sin undersökning anfört, bland annat:
Beträffande arbetstidsförhållandena framgår av utredningen, att desamma
betydligt förbättrats från tiden för styrelsens föregående undersökning
på området eller åren 1914 och 1915. Sålunda hade den genomsnittliga
bruttoarbetstiden per vecka, beräknad med hänsyn till alla slag av ifrågavarande
företag och alla inom dem sysselsatta personalgrupper, nedgått
från 81 till 64 timmar enligt arbetsgivarnas och från 89 till 73 enligt personalens
uppgifter. Härtill har givetvis den ar 1919 införda lagstiftningen
angående arbetstidens begränsning kraftigt bidragit, ehuru den gäller allenast
för ungefär en fjärdedel av hotell- och restaurangpersonalen, d. v. s.
den s. k. ekonomipersonalen. Arbetstidslagstiftningen, vars tillämpning
inom förevarande verksamhetsområde mött stora svårigheter och endast
småningom kunnat genomföras, har emellertid jämväl efter tiden för socialstyrelsens
senare undersökning verkat förkortande på arbetstiden. Givetvis
har nämnda lagstiftning utövat inflytande i enahanda riktning jämväl
beträffande övriga personalgrupper inom ifrågavarande näringsgrenar. Härtill
kommer, att kollektivavtalen, som först under de senaste åren fått någon
större anslutning inom hotell- och restaurangfacket, haft liknande verkningar.
Jämväl i fråga om arbetstidens förläggning och rätten till semester
torde kollektivavtalen lia medfört för personalen gynnsamma förändringar.
Arbetstidsförhållandena för arbetstagarna inom hotell- och restaurangbranschen
lära sålunda ej blott under den senare tiden ha avsevärt förbättrats,
utan torde denna utveckling i stort sett alltjämt fortgå. En annan omständighet
av betydelse i förevarande avseende utgör de nya bestämmelserna
i 5 § i)—m), rörande resp. raster, nattvila, veckoledighet och
semester, i den reviderade lagen om arbetarskydd.-------
Man har sålunda här i landet en lagstiftning rörande arbetstidsförhållandena,
vars genomförande, ehuru betydande framsteg gjorts och alltjämt
göras, dock ännu lämnar åtskilligt övrigt att önska i fråga om hotellen och
restaurangerna. I detta sakernas läge förefaller det, oberoende av vilken
mening man än hyser om behovet av förbättrade arbetstidsförhållanden för
hotell- och restaurangpersonalen, vara tvivelaktigt, om man f. n. bör påkalla
vidtagande av ytterligare lagstiftningsåtgärder på området. Enligt styrel
-
5
Andra lagutskottets utlåtande Nr lösens
förmenande talar i stället åtskilligt för att man först borde söka att
påskynda och intensifiera tillämpningen av den nu gällande lagstiftningen.
---------------------
Socialstyrelsen anser sig alltså, åtminstone f. n., sakna skäl att med anledning
av förut omförmäla, den 14 juni 1928 meddelade uppdrag föreslå
annan åtgärd än någon förstärkning av den yrkesinspektrisen underordnade
personalen.
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
Vid 1937 års riksdag väcktes en motion, II: 165, i vilken herr Persson i
Tidaholm m. fl. yrkade, att riksdagen måtte för sin del besluta att utesluta
det under 1 § lagen örn arbetstidens begränsning upptagna undantaget
»k) sådant arbete i hotell-, restaurang- eller kaférörelse, som är att hänföra
till allmänhetens direkta betjänande», ävensom att i samband därmed måtte
med det näst föregående och näst efterföljande undantaget företagas av den
föreslagna uteslutningen påkallade ändringar.
Andra lagutskottet, som behandlade motionen, yttrade i sitt däröver
avgivna utlåtande (nr 12) med anknytning till socialstyrelsens undersökning
rörande förhållandena inom näringen 1929/1930 bland annat följande:
Socialstyrelsens undersökning gav vid handen, att arbetsvillkoren inom
hotell-, restaurang- och kaféyrket icke oväsentligt förbättrats under de då
närmast förflutna femton åren. Undersökningen blottade emellertid, att arbetstiden
för åtskilliga kategorier av den personal, som icke faller under
arbetstidslagen, var mycket lång. Förhållandena inom yrket torde därefter i
stort sett lia undergått en fortsatt förändring till det bättre.---Det är
emellertid utskottet bekant, att arbetstiden på många ställen och för olika
grupper av ifrågavarande personal fortfarande är avsevärt längre än inom
åtskilliga andra yrken, och enligt utskottets mening saknas tillräcklig anledning
förvänta, att arbetstidsförhållandena _ skola utan laglig reglering
inom en nära framtid bliva ordnade på ett tillfredsställande sätt. Under
sådana omständigheter kunna statsmakterna knappast undgå att taga ställning
till frågan örn en utsträckt laglig reglering av arbetstiden på detta
område. Såsom första kammarens andra tillfälliga utskott vid 1928 års
riksdag uttalat göra de egenartade arbetsförhållandena och de skilda personalgruppernas
olikartade arbete det synnerligen vanskligt att föreslå de
åtgärder, som med lika hänsynstagande till företagarens och personalens
berättigade intressen av olika slag kunna vara möjliga och lämpliga. Det
later sig kanske icke göra att, såsom motionärerna tänka sig, under arbetstidslagen
införa de kategorier av ifrågavarande personal, som för närvarande
äro undantagna från lagens tillämpning. Det torde måhända visa sig
erforderligt att genom en särlagstiftning reglera förhållandena på området.
Fm sådan särskild lagstiftning synes förutsättas i den i utskottets redogörelse
omförmälda rekommendationen angående reglering av arbetstiden i
hotell, restauranger och liknande företag. Huruvida en dylik särlagstiftning
bör omfatta all hotell-, restaurang- och kafépersonal år en fråga, som
givetvis måste tågås under grundligt övervägande. Fm allsidig utredning
av ifrågavarande spörsmål synes utskottet vara av behovet påkallad.
6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
På hemställan av utskottet anhöll riksdagen i anledning av motionen i
skrivelse (nr 54) till Kungl. Majit, att Kungl. Majit ville låta verkställa
fortsatt utredning rörande lämpligheten av en laglig reglering av arbetstiden
för sådan hotell-, restaurang- och kafépersonal, som icke faller under
lagen örn arbetstidens begränsning, samt för riksdagen framlägga de förslag,
vartill utredningen kunde giva anledning.
Kungl. Majit uppdrog den 18 juni 1937 åt socialstyrelsen att verkställa
den begärda utredningen samt inkomma med förslag i ämnet. Med anledning
därav igångsattes inom socialstyrelsen en statistisk undersökning angående
tjänstgöringstider och därmed sammanhörande arbetsvillkor för
ifrågavarande personalgrupper. Enligt arbetsplanen avsågs härigenom huvudsakligen
en komplettering av de tidigare uppgifter, som föreligga. Resultatet
av undersökningen har framlagts i en publikation: »Undersökningar
rörande vissa arbetstidsförhållanden inom bagerinäringen samt hotell- och
restaurangnäringen». En sammanfattning har intagits i Sociala meddelanden
1938 häftet 5 (sid. 320—322).
I socialstyrelsens undersökning har i nedan återgivna tabell redovisats
tjänstgöringstidernas förändringar under åren 1914—1937.
Genomsnittlig tjänstgöringstid per vecka i timmar inkl. raster. (Årsföretag.)
Enligt up arbetsgivare |
sgifter från personal |
— |
||||
1914 |
1929 |
1937 |
1914 |
1929 |
1937 |
|
a) Företagsgrupper |
||||||
Restauranger med spriträttigheter..... |
75 |
59 |
60 |
81 |
63 |
64 |
Folkrestauranger med spriträttigheter . . . |
76 |
58 |
56 |
84 |
61 |
58 |
Ölkaféer.................. |
83 |
61 |
58 |
88 |
67 |
59 |
Andra kaféer, kafékonditorier o. d. ... |
88 |
68 |
61 |
96 |
78 |
65 |
Hotell med spriträttigheter....... |
79 |
63 |
62 |
88 |
72 |
67 |
Övriga hotell och pensionat........ |
87 |
70 |
63 |
99 |
87 |
81 |
b) Ortsgrupper |
||||||
Städer med över 10,000 invånare .... |
80 |
63 |
60 |
89 |
66 |
62 |
därav Stockholm.............. |
80 |
61 |
58 |
84 |
||
Mindre städer och landsbygd....... |
84 |
68 |
63 |
96 |
88 |
77 |
c) Yrkesgrupper |
||||||
Kökspersonal............... |
84 |
64 |
58 |
93 |
73 |
62 |
Serveringspersonal ............. |
80 |
65 |
60 |
85 |
70 |
63 |
Hotellpersonal, som betjänar allmänheten .... |
84 |
66 |
62 |
95 |
80 |
77 |
Samtliga företag |
81 |
64 |
60 |
89 |
73 |
63 1 |
Da pa grund av arbetets art inom hotell- och restaurangnäringen den
effektiva arbetstiden svårligen kan bestämmas, har man i undersökningen
använt begreppet tjänstgöringstid, varmed betecknats hela den tid, under
vilken personalen är skyldig uppehålla sig på arbetsplatsen.
Med ledning av tidigare uppgifter beräknade socialstyrelsen det totala
antalet företag ha ökats från omkring 14,000 år 1929 till omkring 17,000
7
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14-
år 1937 samt antalet anställda från c:a 43,000 till omkring 50,000 (varav
4/5 kvinnor). Antalet anställda utan lagstadgad arbetstid, d. v. s. personal
i kök och annan »inre tjänst» vid företag med mindre än fem anställda av
detta slag samt all serverings- och hotellpersonal, som direkt betjänar allmänheten,
beräknades utgöra 2/s av kökspersonalen samt 3/4 av hela den
egentliga hotell- och restaurangpersonalen. Antalet anställda, som fått sina
arbetsförhållanden reglerade genom kollektivavtal, hade ökats från c:a
11,000 personer år 1929 till minst 14,000 år 1937.
Socialstyrelsen har ännu icke avgivit de förslag, till vilka utredningen kan
föranleda.
I kollektivavtal den 12 mars 1938 mellan Sveriges Arbetsgivareförening
för Hotell och Restauranter ävensom Restauranternas Arbetsgivareförening,
å ena, samt Sveriges Hotell- & Restaurangpersonals Förbund, å andra
sidan, har den ordinarie arbetstiden för annan personal än den som faller
under arbetstidslagen och viss ekonomipersonal nedsatts från tidigare 189
timmar per tre arbetsveckor till 177 timmar under samma tid. Undantag
har dock gjorts för smärre hotellföretag (med i regel högst fem anställda i
hotellrörelsen), där den ordinarie arbetstiden skall vara 186 timmar. Skyldigheten
att utföra övertidsarbete omfattar enligt avtalet högst 10 timmar
mot tidigare högst 20 timmar, allt per månad. För personal vid kaféföretag
finnas särskilda bestämmelser. Enligt såväl nyssnämnda som vissa andra
under år 1938 träffade kollektivavtal gäller för dit hänförlig personal, som
ej faller under arbetstidslagen, att arbetstiden är för kökspersonal 114
timmar per två veckor, högst 60 timmar per vecka, samt för all annan
personal 120 timmar per två veckor, högst 63 timmar per vecka.
Genom skrivelse till Kungl. Majit hemställde 1928 års riksdag örn en Utskottet.
allsidig och förutsättningslös utredning av frågan örn arbetsvillkoren inom
hotell- och restaurangyrket. I anledning härav uppdrog Kungl. Majit åt
socialstyrelsen att verkställa en dylik undersökning samt avgiva de förslag,
till vilka denna kunde giva anledning. Sedan socialstyrelsen utfört
den anbefallda undersökningen, har styrelsen den 3 september 1932 till
Kungl. Majit inkommit med slutligt yttrande i ämnet. Styrelsen har däri
uttalat, bland annat, att styrelsen funnit det tvivelaktigt, örn man för
närvarande borde påkalla ytterligare lagstiftningsåtgärder på området.
Sedermera har 1937 års riksdag i skrivelse till Kungl. Majit anhållit, att
Kungl. Majit ville låta verkställa fortsatt utredning rörande lämpligheten
av en laglig reglering av arbetstiden för sådan hotell-, restaurang- och kafépersonal,
som icke faller under lagen om arbetstidens begränsning, samt
för riksdagen framlägga de förslag, till vilka utredningen kunde giva anledning.
Socialstyrelsen, som erhållit i uppdrag att verkställa den begärda
utredningen samt inkomma med förslag i ämnet, har under ai 1938 fram
-
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
lagt resultaten av en förnyad statistisk undersökning rörande arbetstidsförhållandena
inom ifrågavarande näring. Styrelsen har emellertid ännu
icke avgivit slutligt yttrande i ärendet.
Då sålunda det i motionen berörda spörsmålet för närvarande är under
utredning, finner utskottet icke skäl föreslå riksdagen att i anledning av
motionen göra någon framställning till Kungl. Majit.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 17 februari 1939.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
fran första kammaren: herrar NÖrman, Linder*, Tamm*, Löfvander*, Knut Petersson*,
Olof Carlsson*, Sten och Wistrand;
fran andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Pettersson i Hällbacken, Hallagård,
Sandström, Hermansson i Norrköping*, von Seth*, Barnekow och Holm.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1939, Ivar Hagaströms Boktryckeri A. B.
390731