Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 7 februari 1939 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om ändrad lydelse av 52 § sinnessjuklagen
den 19 september 1929 (nr 321).

Genom en den 28 oktober 1938 dagtecknad proposition, nr 6, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 52 § sinnessjuk lagen den 19 september 1929

(nr 321).

Härigenom förordnas, att 52 § sinnessjuklagen den 19 september 1929
skall erhålla följande ändrade lydelse:

52 §.

Avviker å sinnessjukhus intagen därifrån eller avviker den, som jämlikt
47 § för vård förvaras å sinnessjukavdelning vid fångvården, skall, där sjukvårdsläkaren
eller, vad angår den, som varit förvarad å sinnessjukavdelning
vid fångvården, fångvårdsmyndighet det påkallar, för den sjukes återförande
till sinnessjukhuset eller sinnessjukavdelningen handräckning lämnas av
vederbörande polismyndighet.

Lag samma vare där den, som på försök utskrivits från sinnessjukhus eller
från sinnessjukavdelning vid fångvården, underlåter att, sedan förordnande
örn återintagning meddelats eller försökstiden gått till ända, på anmaning
åter där inställa sig.

Då särskilda omständigheter därtill föranleda, må i fall, som i andra
stycket avses, handräckning lämnas utan att anmaning föregått.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 2 avd. Nr 1.

191 39

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet, i den
mån redogörelse för desamma icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Enligt 19 och 50 §§ i sinnessjuklageh må sinnessjuk, som är för vård intagen
å sinnessjukhus eller förvaras å sinnessjukavdelning vid fångvården,
under vissa förutsättningar utskrivas på försök för en tid av högst ett år i
sänder. I allmänhet ankommer det å sjukvårdsläkaren att besluta örn utskrivning.
Åsidosätter den utskrivne föreskrifter, som han ålagts att iakttaga,
eller finnes eljest fortsatt vård erforderlig, må förordnande meddelas örn den
sjukes återintagande. Det tillkommer jämväl sjukvårdsläkaren att meddela
förordnande örn återintagning av sjuk, som utskrivits på försök.

I lagens 52 § föreskrives, bland annat, att örn den, som på försök utskrivits
från sinnessjukhus eller från sinnessjukavdelning vid fångvården, underlåter
att, sedan förordnande örn återintagning meddelats eller försökstiden gått till
ända, på anmaning åter inställa sig där, så skall handräckning för den sjukes
återförande till sinnessjukhuset eller sinnessjukavdelningen lämnas av vederbörande
polismyndighet, där sådan åtgärd påkallas av sjukvårdsläkaren eller,
vad angår den, som varit förvarad å sinnessjukavdelning vid fångvården, av
fångvårdsmyndigheten.

En förutsättning för att handräckning skall få ifrågakomma är sålunda, att
anmaning gjorts till den sjuke att inställa sig samt att denne underlåtit att
följa anmaningen.

I förevarande sammanhang må nämnas det i 10 § sinnessjuklagen intagna
stadgandet, att då ansökan örn sinnessjuks intagande å sinnessjukhus för vård
göres av annan än den sjuke själv, vid ansökningen skola fogas dels av läkare
utfärdat utlåtande, grundat på personlig undersökning, som verkställts högst
en månad före den dag, då ansökningen göres, samt innefattande förklaring,
att den sjuke är i behov av vård å sinnessjukhus (vårdattest), dels ock av
någon eller några trovärdiga personer meddelade uppgifter angående sådana
den sjukes förhållanden, som äro av betydelse för bedömande av hans sinnestillstånd
(levnadsberättelse).

Har i vårdattest intygats, att den sjuke är i trängande behov av vård å
sinnessjukhus, må jämlikt 11 § 1 mom. intagning ske, ändå att levnadsberättelse
ej bifogats ansökningen. Därest polismyndighet gjort ansökan örn intagande
å sinnessjukhus av någon, som enligt bifogat läkarintyg är på grund
av sinnessjukdom farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, får
enligt 2 mom. i 11 § intagning ske utan hinder av att vårdattest och levnadsberättelse
ej bifogats ansökningen. Läkarintyg, som nyss omnämnts, skall
vara utfärdat efter personlig undersökning, som verkställts högst fjorton
dagar före den dag, då ansökningen göres.

I skrivelse till medicinalstyrelsen den 5 november 1937 anförde poliskammaren
i Göteborg på given anledning, att i de fall, då fråga uppstod.e om
handräckning för att till sinnessjukhus återföra försöksutskriven patient, som

V

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

vore omhändertagen av polismyndigheten, omständigheterna ofta vore sådana,
att en anmaning till vederbörande att inställa sig å sjukhuset skulle vara
meningslös på grund av patientens sinnesbeskaffenhet. Stundom skulle en
anmaning kunna hava den följden, att patienten skulle avvika och hans inställande
på sinnessjukhus därigenom ytterligare försvåras. Poliskammaren
erinrade, att återförandet visserligen torde gå att ordna, därest den sjuke
kunde intagas på sinnessjukhus på grund av bestämmelserna i 11 § 1 och 2
mom. sinnessjuklagen. I båda momenten förutsattes anskaffande av läkarintyg
rörande den sjuke. Kunde läkarintyg ej anskaffas och handräckningen
sålunda icke bifallas, kunde avsevärda vådor uppkomma, därest polismyndigheten
vore nödsakad att försätta vederbörande på fri fot. Poliskammaren
hemställde, att medicinalstyrelsen måtte söka få till stånd sådan ändring av
52 § sinnessjuklagen, att sedan förordnande örn återintagning av försöksutskriven
meddelats eller försökstiden gått till ända, handräckning kunde lämnas
utan att anmaning till den sjuke att inställa sig föregått.

över poliskammarens framställning infordrade medicinalstyrelsen yttranden
från vissa sjukhusdirektioner. Ändring av 52 § sinnessjuklagen i den
riktning poliskammaren föreslagit tillstyrktes av 23 men avstyrktes av 3
direktioner.

Medicinalstyrelsen framlade därefter i skrivelse den 20 januari 1938 till
Kungl. Majit förslag om ändring av nyssnämnda lagrum för undanröjande av
det i poliskammarens framställning påtalade missförhållandet. Enligt förslaget
skulle handräckning för på försök utskrivens återförande till sinnessjukhuset
(sinnessjukavdelningen vid fångvården) lämnas utan att anmaning
föregått. Medicinalstyrelsen förklarade sig emellertid förutsätta, att handräckning
för på försök utskrivens återförande till sinnessjukhuset efter den
föreslagna lagändringens genomförande icke komme att användas annat än
som en nödfallsåtgärd, när särskilda omständigheter sådant påkallade, och att
anmaning till försöksutskrivna komme att i allmänhet såsom hittills tillämpas.

Yttranden över medicinalstyrelsens framställning inhämtades från Överståthållarämbetet
samt vissa länsstyrelser. I samtliga inkomna yttranden tillstyrktes
ändring av 52 § sinnessjuklagen i huvudsaklig överensstämmelse med
vad medicinalstyrelsen föreslagit. Enligt vad som föreslogs i två av yttrandena
borde emellertid regeln att anmaning i allmänhet skulle användas intagas
i lagtexten.

Sistnämnda förslag har upptagits i prof>ositionen. Denna innefattar således
förslag till sådan ändring av 52 § sinnessjuklagen, att handräckning för återförande
till sinnessjukhus respektive sinnessjukavdelning vid fångvården av
den, som utskrivits på försök, må kunna lämnas utan att anmaning föregått,
örn särskilda omständigheter därtill föranleda. Bestämmelse härom har införts
i paragrafen såsom ett nytt stycke. I samband härmed hava vissa formella
ändringar vidtagits beträffande paragrafens text i övrigt.

52 § i sinnessjuklagen innehåller bland annat vissa bestämmelser rörande
den, som på försök utskrivits från sinnessjukhus eller från sinnessjukavdolning

Utskottet.

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

vid fångvården. Därest förordnande om återintagning av den sjuke meddelats
eller försökstiden gått till ända, må handräckning för hans återförande lämnas
av vederbörande polismyndighet. Förutsättning härför är enligt lagrummets
nuvarande lydelse, att den sjuke fått en anmaning att inställa sig men underlåtit
att följa denna. I propositionen har föreslagits sådan ändring av stadgandet,
att då särskilda omständigheter därtill föranleda, handräckning i dylikt
fall må lämnas utan att anmaning föregått. Utskottet har icke funnit anledning
till erinran mot den föreslagna lagändringen. I likhet med medicinalstyrelsen
och flera av de myndigheter, som yttrat sig över dess förslag i
ämnet, vill utskottet emellertid understryka, att handräckning utan föregående
anmaning icke må komma till användning annat än som nödfallsåtgärd
och att förfarandet med anmaning såsom hittills i allmänhet skall
tillämpas.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 7 februari 1939.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Tamm*), Hagman, Löfvander,
Lindhagen*), Wistrand*) och Näslund*);

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hallagård*), Sandström,
Hermansson i Norrköping, Barnekow och Holm samt fru Johansson*).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Olovson i Västerås, som ansett, att utskottet bort avstyrka förevarandeproposition.

Stockholm 1939. K. L. Beckmans Boktryckeri.