4
Första lagutskottets utlåtande Nr 6.
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 10 februari 1939 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i vissa delar av lagen den
18 juni 1925 (nr 334) om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare
att inlösa under nyttjanderätt upplåtet
område.
Genom en den 30 december 1938 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 14, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
förslag till
Lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 18 juni 1925 (nr 334) om
rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt
upplåtet område.
Härigenom förordnas, dels att i lagen den 18 juni 1925 om rätt i vissa fall
för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område skall
införas en ny paragraf, betecknad 1 a §, av nedan angiven lydelse, dels ock
att 2, 6, 8, 13, 18 och 19 §§ samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives:
1 a §.
Ingår mark, varom i 1 § förmäles, i stadsplan eller byggnadsplan, må lösningsrätt
ej utövas med mindre nyttjanderättshavarens boningshus i sin helhet
är beläget å mark, som enligt stadsplanen eller byggnadsplanen är avsedd
för enskilt bebyggande; och skall i ty fall lösningsrätt föreligga allenast
till mark som sist sagts inom det kvarter varest boningshuset ligger.
Är marken tomtindelad, gäde såsom förutsättning för lösningsrätt därjämte,
att boningshuset i sin helhet skall vara beläget å en tomt; och skab
i ty fall lösningsrätt äga rum till tomten eller, där jordägaren ej äger hela
tomten, den del därav som tillhör denne. Avser nyttjanderätten endast del
av tomten, äge lösningsrätt ej rum, om värdet av denna del jämte värdet av
byggnaderna understiger värdet av varje annan tomtdel, som är i en ägares
hand.
2 §•
Lösningsrätt äger---sådan påföljd.
Ej heller--— av lösningsrätt.
Första lagutskottets utlåtande Nr 6.
5
Är fråga om mark, som ingår i stadsplan eller byggnadsplan, må lösningsrätt
ej äga rum, därest planens genomförande eller lämplig tomtindelning
därigenom försvåras.
'' 6 §.
Har ansökan — — — eller samhället.
I fråga om--— sin rätt. Rörer ansökan mark som ingår i stadsplan
eller byggnadsplan, skall kallelsen jämväl tillställas byggnadsnämnden eller
sakkunnig enligt 101 § byggnadsstadgan. Rörer ansökan mark, som är samfälld
för flera fastigheter med skilda ägare,---inom kommunen.
Besväras marken---allmänna tidningarna.
8 §•
Vill jordägaren —---emellertid förrättningen.
Jordägaren och nyttjanderättsliavaren äga, där fråga ej är örn tomtindelad
mark, överenskomma örn jämkning av gränserna för det område, som
skall lösas.
Förrättningsmännen skola tillse, att området, såvitt möjligt, varder sålunda
bestämt, att hinder för meddelande av fastställelse å förrättningen ej
möter; och äga förrättningsmännen förordna örn sådan jämkning av områdets
gränser, som härav kan föranledas. Är fråga om område, som ingår i
stadsplan eiler byggnadsplan, skola förrättningsmännen under förrättningen
underställa Konungens befallningshavandes prövning, huruvida planens genomförande
eller lämplig tomtindelning försvåras genom områdets inlösen.
Rätt att överklaga Konungens befallningshavandes beslut tillkommer ock
byggnadsnämnden eller sakkunnig enligt 101 § byggnadsstadgan.
Vid bestämmandet---avsedda ändamålet.
Utgör område som skall lösas tomt eller del av tomt och har mätning av
tomten eller den tomt vari området ingår icke ägt rum på sätt stadgas i
2 kap. lagen om fastighetsbildning i stad, skall byggnadsnämnden på ansökan
av nyttjanderättshavaren förordna om sådan åtgärd; och vile emellertid
förrättningen. Kostnad för tomtmätningen skall gäldas av nyttjanderättshavaren.
Är fråga väckt örn ändring i tomtindelningen, skall förrättningen
ock vila till dess frågan slutligen prövats.
Då fråga är örn icke tomtindelad mark, åligger det lantmätaren att avfatta
det område, som skall lösas, å karta samt upprätta noggrann beskrivning
över detsamma; skolande därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse
vad örn karta och beskrivning vid avstyckning är stadgat. Finnes karta, som
nu sagts, tillgänglig, vare upprättande av särskild karta vid förrättningen ej
erforderligt. I fråga om bestämmande av gräns mot fastighet, som ej ingår
i förrättningen, gällö vad örn avstyckning är för motsvarande fall stadgat.
13 §.
Finnes område som skall lösas ej utgöra särskild fastighet, skall, där fråga
ej är örn tomtindelad mark, i den ordning i 18 § sägs prövning äga rum,
huruvida fastställelse å områdets avskiljande må meddelas.
6
Första lagutskottets utlåtande Nr 6.
Ej vare----såsom fideikommiss.
Då beslut —--för lösningsrätten.
Inlöst område---särskilt stadgat.
18 §.
I fråga----annorlunda stadgat.
Fullföljes talan---är stadgat.
Den i —---beslut avgjord.
Skall med---12 § förmäles.
Är fråga om område----särskilt namn.
Är fråga om annat område än i nästföregående stycke sägs, skall fastställelse
meddelas, därest områdets avskiljande överensstämmer med vad i 19
kap. 2 §, 12 § första och tredje styckena, 13 § andra, tredje, fjärde och femte
styckena samt 20 § lagen om delning av jord å landet är stadgat. Har marken
före den 1 januari 1928 tillagts fastighet genom sämjedelning, må den
dock avskiljas, såframt densamma jämte annan mark, som avstyckats eller
avsöndrats från fastigheten, ej överstiger hälften av fastighetens ägovidd.
Inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade delarna
av Kopparbergs län må i nämnda fall, när skäl därtill äro, fastställelse meddelas,
ändå att mera än hälften av ägovidden varder avskild.
Om beslut---Konungens befallningshavande.
19 §.
Denna lag----hälften däri.
Vad i denna lag stadgas åge ej heller tillämpning å mark som innehaves
med tomträtt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1939.
I fråga om de skäl som ligga till grund för förslaget får utskottet, i den
mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Lagen den 18 juni 1925 örn rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa
under nyttjanderätt upplåtet område (den s. k. ensittarlagen) avser att i
viss utsträckning bereda ägare av boningshus å ofri grund en mera tryggad
ställning genom friköp av marken. Enligt denna lag är den, som med nyttjanderätt
för brukande eller bostadsändamål innehar annan tillhörig mark
samt därå äger boningshus, under vissa betingelser berättigad att efter värdering,
företagen av lantmätare och två gode män, tillösa sig marken, även
om jordägaren skulle motsätta sig det. En förutsättning för denna lösningsrätt
är, bland andra, att minst en fjärdedel av det värde, som marken med
därå befintliga bygnader äger, belöper på nyttjanderättshavarens byggnader.
Första lagutskottets utlåtande Nr 6.
7
Lagen äger enligt vad i 19 § första stycket stadgas icke tillämpning beträffande
mark, som tillhör kronan, stad, köping eller municipalsamhälle; dock
må utan hinder av detta stadgande inlösen ske av mark, som är samfälld för
flera fastigheter med skilda ägare, för såvitt kronan eller samhället icke äger
mer än hälften däri. Enligt andra stycket i nämnda paragraf skall lagen ej
heller äga tillämpning å mark som ingår i stadsplan eller byggnadsplan.
Före år 1931 undanlogs i 19 § andra stycket allenast mark som inginge i
stadsplan.
Till 1931 års riksdag avläts proposition (nr 79) med förslag till stadsplanelag
m. m., därvid föreslogs även sådan ändring av 19 § ensittarlagen att jämväl
mark som inginge i byggnadsplan undantoges från lagens tillämpningsområde.
I en motion (II: 392) föreslogs att riksdagen måtte avslå Kungl.
Maj:ts förslag i vad det avsåge ändring i ensittarlagen. På hemställan av
första lagutskottet (utlåtande nr 27) biföll emellertid riksdagen propositionen.
I sitt förenämnda utlåtande gjorde första lagutskottet följande uttalande:
Sådan stadsplan på den egentliga landsbygden, varom förmäles i 1 kap.
42 § fastighetsbildningslagen, motsvaras uti förslaget till stadsplanen av
byggnadsplan. De skäl, som föranlett stadsplanelagt områdes undantagande
från ensittarlagen, äga giltighet jämväl beträffande mark, som ingår i byggnadsplan.
Det i propositionen föreslagna tillägget till 19 § ensittarlagen är
därför att anse såsom en ändring av redaktionell art och innebär i sak ingen
rubbning av gällande rätt.
Emellertid kan ifrågasättas, huruvida ett ovillkorligt förbud mot inlösen
av mark inom planlagt område bör upprätthållas. Onekligen tala vissa skäl
för en utvidgning av ensittarlagens tillämplighetsområde i förevarande hänseende.
Och i princip synes intet vara att erinra mot lösningsrätt, åtminstone
i sådana fall då planens genomförande icke därigenom försvåras. Huruvida
en lagändring av denna innebörd skulle äga praktisk betydelse, lärer icke
kunna bedömas förrän efter ytterligare utredning. Utskottet anser emellertid
frågan vara av den vikt, att en sådan utredning bör komma till stånd.
Utskottet hemställde, att riksdagen i anledning av motionen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t ville föranstalta örn utredning,
huruvida och i vad mån ensittarlagen kunde göras tillämplig å mark som
ingår i stadsplan eller byggnadsplan, ävensom för riksdagen framlägga det
förslag, vartill en sådan utredning kunde giva anledning. Mot utskottets
utlåtande reserverade sig fem ledamöter med yrkande att utskottets hemställan
i denna del måtte avslås.
Riksdagen godkände utskottets utlåtande, varefter avläts skrivelse till
Kungl. Majit (nr 240) av det innehåll varom utskottet hemställt.
Därefter har frågan örn den föreslagna utvidgningen av lagens tillämplighetsområde
varit föremål för utredning inom justitiedepartementet. På grundval
av denna utredning har utarbetats ett utkast till lag örn ändring i vissa
delar av ensittarlagen i syfte att möjliggöra dess tillämpning även å områden
lagda under stadsplan eller byggnadsplan, över detta utkast jämte en
inom justitiedepartementet upprättad promemoria lia yttranden avgivits av
åtskilliga myndigheter.
8 Första lagutskottets utlåtande Nr 6.
I propositionen anför departementschefen, efter att hava lämnat en redogörelse
för frågans tidigare behandling, bland annat följande.
»Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har frågan om ensittarlagens
tillämplighet å mark som ingår i stadsplan eller byggnadsplan vid upprepade
tillfällen varit föremål för övervägande. Att kraven på en sådan utsträckt
tillämpning icke lett till något resultat har tidigare varit beroende av bland
annat en då pågående revidering av stadsplanelagstiftningen. I samband
med antagandet av ny stadsplanen har emellertid riksdagen, såsom i det
föregående anmärkts, hemställt örn frågans förnyade upptagande.
Såsom skäl för undantaget från ensittarlagens tillämpning av mark varom
nyss nämnts ha åberopats två omständigheter. Dels har framhållits, att
behovet av inlösningsrätt till sådan mark vore mindre än när fråga vore
om annan mark. Dels har gjorts gällande, att det icke vore möjligt eller i
vart fall förenat med betydande svårigheter att tillgodose ensittarens önskan
att få friköpa den mark han brukade, enär därvid måste beaktas angelägenheten
av en ur plansynpunkt lämplig fastighetsbildning som icke lade hinder
i vägen för genomförandet av en redan uppgjord stadsplan eller byggnadsplan.
I förstnämnda hänseende framgår av den i detta ärende förebragta utredningen,
att antalet ensittarlägenheter å mark inom stadsplan eller byggnadsplan
är avsevärt och att del icke oväsentligt ökats efter den nya stadsplanelagens
ikraftträdande och alltjämt kan komma att ökas genom nya eller utvidgade
stadsplaner och genom fastställande av byggnadsplaner för områden
å landsbygden. Upphävandet av undantagsbestämmelsen skulle säkerligen
få icke ringa praktisk betydelse. Vad i de avgivna yttrandena anförts lärer
sålunda bekräfta att de sociala skäl, vilka man velat beakta genom ensittarlagstiftningen,
även göra sig gällande i fråga örn mark inom stadsplan eller
byggnadsplan.
Om alltså i stort sett enighet numera får anses råda därom att behov föreligger
att utsträcka lagens tillämplighetsområde, kan emellertid genomförandet
av ett sådant förslag -— såsom förut nämnts -— giva anledning till svårigheter
med hänsyn till stadsplanelagstiftningen. Att utan inskränkning giva
ensittarlagen tillämpning å mark inom stadsplan eller byggnadsplan kan
uppenbarligen icke komma i fråga. En fastställd stadsplan eller byggnadsplan
har till syfte att länka samhällets utveckling i önskad riktning i socialt,
ekonomiskt, hygieniskt och estetiskt avseende. Planen ingriper direkt i den
enskilde jordägarens rätt att förfoga över marken och ålägger honom vittgående
förpliktelser. De ömtåliga planproblemen motivera att inlösningar
icke igångsättas vilka ur plansynpunkt äro olämpliga. Vad nu sagts medför
en ej obetydlig begränsning i rörelsefriheten; bestämmelserna om lösningsrätt
inom dessa områden måste avfattas med aktgivande på deras återverkningar
på stadsplanen eller byggnadsplanen. Det är under sådana förhållanden
uppenbart, att lösningsrätt icke bör medgivas med mindre nödiga
garantier skapas till förhindrande av att lösningsrätten medför en ur plansynpunkt
olämplig fastighetsbildning.
Första lagutskottets utlåtande Nr 6.
9
Den i ärendet förebragta utredningen synes ge vid handen att en utsträckning
av lagens tillämplighetsområde icke behöver ur de sist berörda synpunkterna
väcka betänkligheter. Jag har därför ansett mig böra till närmare
övervägande upptaga frågan örn möjligheten att tillämpa ensittarlagen
även inom områden under stadsplan eller byggnadsplan. Såsom även yttrandena
utvisa, synes det remitterade lagutkastet lämpligen kunna läggas till
grund för en reform i ifrågavarande hänseende, ehuru i vissa avseenden avvikelser
från detsamma torde böra ske.»
Det nu framlagda förslaget innebär, att det i 19 § andra stycket ensittarlagen
upptagna stadgandet, att lagen icke äger tillämpning å mark som ingår
i stadsplan eller byggnadsplan, upphäves. Det föreslås att å stadgandets
plats intages uttrycklig föreskrift av innebörd att mark som innehaves
med tomträtt liksom hittills skall vara undantagen från lagens tillämplighetsområde.
Särskilda betingelser för lösningsrättens utövande i fråga örn mark som
ingår i stadsplan eller byggnadsplan upptagas i en ny paragraf, betecknad
1 a §. Sålunda uppställes såsom villkor, att nyttjanderättshavarens boningshus
i sin helhet är beläget å mark, som enligt stadsplanen eller byggnadsplanen
är avsedd för enskilt bebyggande. Lösningsrätt skall föreligga allenast
till mark som ligger inom samma kvarter som nyttjanderättshavarens
boningshus. För det fall att marken är tomtindelad uppställas ytterligare
betingelser. För att lösningsrätt skall föreligga förutsattes att boningshuset
i sin helhet skall vara beläget å en tomt. Lösningsrätten skall omfatta hela
tomten eller den del därav som tillhör den jordägare, från vilken inlösning
sker. Även mark som icke omfattas av nyttjanderätten skall således kunna
lösas. Syftet med bestämmelsen är att inom tomten någon uppdelning i
avseende å äganderätten till marken icke skall ske genom lösningsförrättningen.
Till mer än en tomt är lösningsrätt icke medgiven. Slutligen har
det, då nyttjanderätten avser endast del av tomt, uppställts den betingelsen,
att värdet av denna del jämte värdet av nyttjanderättshavarens byggnader
icke må understiga värdet av varje annan tomtdel, som är i en ägares hand.
Detta stadgande äger samband med bestämmelserna i 26 § stadsplanelagen
örn rätt för ägare av tomtdel att lösa annan del av samma tomt.
Såsom allmän förutsättning för lösningsrätt gäller därjämte enligt förslaget,
att den icke försvårar stadsplanens eller byggnadsplanens genomförande
eller lämplig tomtindelning. Avsikten är att lämna rum för prövning
från fall till fall huruvida inlösen bör medgivas. Bestämmelse härom har
intagits i 2 § i lagen.
I syfte att förebygga uppkomsten av en ur plansynpunkt olämplig fastighetsbildning
föreslås sådan ändring av 6 §, att kallelse till inlösningsförrättning
å mark, som ingår i stadsplan eller byggnadsplan, skall tillställas byggnadsnämnden
eller sakkunnig enligt 101 § byggnadsstadgan.
Någon jämkning av gränserna för det område som skall lösas, på sätt nu
enligt 8 § andra stycket är medgivet, skall enligt förslaget ej kunna äga rum
10
Första lagutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottet.
då fråga är om tomtindelad mark. I tredje stycket av 8 § har intagits bestämmelse
om obligatorisk förprövning av Konungens befallningshavande av frågan,
huruvida områdets inlösen försvårar genomförande av stadsplan eller
byggnadsplan eller lämplig tomtindelning. Då fråga är örn tomtindelad mark,
skall enligt förslaget, för att tomtens rätta gränser skola bliva tillförlitligen
bestämda redan i samband med inlösningsförrättningen, byggnadsnämnden
på ansökan av nyttjanderättshavaren förordna örn tomtmätning, örn sådan
icke tidigare ägt rum. Är fråga väckt om ändring i tomtindelningen, skall
förrättningen vila till dess frågan blivit slutligen avgjord.
I 13 och 18 §§ ha föreslagits vissa jämkningar, betingade av de nya bestämmelserna.
Utskottet har vid sin granskning av det framlagda lagförslaget icke funnit
anledning till erinran mot detsamma och får alltså hemställa,
att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 10 februari 1939.
På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.
Vid detta ärendes behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Schlyter, Eskhult, Ewerlöf, Gärde, Karl Johan Olsson,
Emil Andersson*, Brandt och Caap*;
från andra kammaren: herrar Bergquist, Lindqvist, Lindmark, Ryberg, Olsson i Mellerud,
Gezelius, Berg* och Landgren.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.