Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

1

Jfr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1939 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. May.ts proposition
med förslag till lag örn ändring i vissa delar av
luftskyddslagen den 11 juni 1937 (nr 504), dels
ock i ämnet väckt motion.

Genom en den 28 april 1939 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 274, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit under
åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag till

Lag

om ändring i vissa delar av luftskyddslagen den 11 juni 1937 (ur 504).

Härigenom förordnas, att 10, 11 samt 14—17 §§ luftskyddslagen den 11
juni 1937 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

10 §.

1 mom. Het åligger kommun med avseende å planläggningen av luftskyddet
inom kommunen:

att ställa erforderlig personal till luftskyddschefens förfogande;

att tillhandahålla lokal, som erfordras för planläggningsarbetet;

att i övrigt lämna luftskyddschefen erforderligt biträde; samt

att tillhandahålla luftskyddschefen medel för nödvändiga expenser.

Ägare eller innehavare av anläggning, inrättning, fastighet eller annan
egendom, som beröres av luftskyddets planläggning, vare skyldig att därvid
lämna erforderligt biträde.

2 mom. Ägare eller innehavare av egendom, som i 1 mom. andra stycket
sägs, vare pliktig att med avseende å egendomen tåla åtgärd, som av länsstyrelsen
prövas erforderlig för beredande av luftskydd, såvida åtgärden
för honom medför allenast ringa kostnad eller olägenhet.

11 §•

1 mom. Kan med utförandet av luftskyddsåtgärd, som nedan sägs, icke
utan äventyrande av luftskyddet anstå och betingar åtgärden icke oskälig
kostnad, må länsstyrelsen ålägga kommun:

att inom kommunens anläggningar och inrättningar vidtaga erforderliga
åtgärder för att varna personalen, då luftanfall hotar;

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 1 avd. Nr 44.

1284 39

2 Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

att verkställa sådana anordningar beträffande gatubelysningen, som erfordras
för att åstadkomma mörkläggning inom kommunen;

att i den mån så lämpligen kan ske genomföra nödiga skydds- och reservanordningar
för att säkerställa driften vid kommunens tekniska verk;

att vidtaga erforderliga skyddsanordningar för driftspersonalen vid nämnda
verk; samt

att sörja för utbildning och övning av sådan hos kommunen anställd
personal, som i följd av sin anställning är avsedd att fullgöra luftskyddstjänst.

Därjämte aligger det kommun att tillhandahålla lokaler för förvaring av
den för vederbörande luftskyddsområde avsedda gasskyddsmaterielen.

2 mom. Annan ägare eller innehavare av viss anläggning eller inrättning
än kommun må av Konungen åläggas att med avseende å driften vid anläggningen
eller inrättningen vidtaga sådan åtgärd, som icke utan äventyrande
av luftskyddet kan anstå och icke för ägaren eller innehavaren medför
oskälig kostnad.

3 mom. Ägare eller innehavare av fastighet eller annan egendom, för
vilken luftskyddsplan uppgjorts, vare skyldig att anskaffa och underhålla
sådan brandredskap, som länsstyrelsen prövar erforderlig för fastighetens
eller egendomens behov.

14 §.

Den, som åsidosätter bestämmelse i 10 § eller åläggande, som meddelats
enligt 11 §, må av länsstyrelsen föreläggas lämpligt vite. Fullgöres ej åläggande,
som nyss är sagt, äger länsstyrelsen ock ombesörja åtgärden samt
uttaga kostnaden för densamma av den försumlige.

15 §.

Bryter någon mot föreskrift, som meddelats med stöd av 12 § första
stycket, eller mot stadgandet i 12 § andra stycket, straffes med dagsböter
eller fängelse i högst sex månader.

16 §.

Böter och vitén, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

17 §.

Klagan över beslut, som enligt denna lag meddelas av länsstyrelse, må
föras hos Konungen i vederbörande statsdepartement i den ordning, som
för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är
bestämd.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppsåt utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

3

Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

I samband med propositionen har utskottet förehaft en i anledning av densamma
inom andra kammaren vackt motion, nr 504, av herr Brädefors m. fl.,
i vilken motion hemställes att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förslag
med följande ändrade lydelse av 11 § 1 mom. luftskyddslagen:

1 mom. Kan med — -— —- ålägga kommun:

att inom kommunens — — —- luftanfall hotar;

att verkställa---inom kommunen;

att planlägga allmänna skyddsrum och söka statsanslag för deras uppförande; att

i den mån---tekniska verk;

att vidtaga---—- vid nämnda verk; samt

att sörja —- —- -— luftskyddstjänst.

Därjämte —---gasskyddsmaterielen.

I fråga örn de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj:ts förslag, får utskottet,
i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Beträffande motionens närmare innehåll hänvisas till motionen.

Gällande lagstiftning rörande luftskydd.

Gällande bestämmelser örn luftskydd återfinnas i luftskyddslagen den 11
juni 1937 (nr 504), lagen den 31 mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt för luftskyddets
behov samt luftskyddskungörelsen den 10 juni 1938 (nr 307). Till
grund för de nämnda båda lagarna låg ett av den s. k. civila luftskyddsutredningen
den 21 december 1936 avgivet betänkande angående det civila luft-)
skyddet med förslag till luftskyddslag, innehållande stadganden örn luftskyddets
organisation samt allmänna bestämmelser örn luftskyddets förberedande
och särskilda bestämmelser med avseende å krig och krigsfara
(statens off. utredn. 1936:57).

Enligt luftskyddslagen förstås med luftskydd åtgärder av icke militär
natur, vilka åsyfta att försvåra anfall från luften eller begränsa verkningarna
av sådant anfall (1 §).

I fråga örn luftslcyddsorganisation må nämnas, att tillsyn å luftskyddet
inom riket utövas av luftskyddsinspektionen (2 §). Inom varje län handhar
länsstyrelsen ledningen av luftskyddet (3 §). Riket indelas i luftskyddsområden,
därvid varje stad och landsfiskalsdistrikt i allmänhet utgör ett luftskyddsområde
(4§), där vederbörande polischef i regel är luftskyddschef med
uppgift att utöva den omedelbara ledningen av luftskyddet (5 §). Kommun äger
besluta, att luftskyddsnämnd skall tillsättas för att följa luftskyddets planläggning
och därvid företräda kommunens intressen. Länsstyrelsen och luftskyddschefen
äga kalla luftskyddsnämnd till sammanträde (6 §).

I fråga örn luftskyddets förberedande stadgas i lagen, att luftskyddsinspektionen
skall verka för att luftskyddets förberedande sker ändamålsenligt, planmässigt
och enhetligt. För sådant ändamål utfärdar inspektionen anvisningar
till ledning för myndigheter, enskilda sammanslutningar, vilka önska medverka
vid luftskyddet, samt allmänheten (7 §).

Länsstyrelsen är pliktig att med ledning av luftskyddsinspektionens anvis -

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

ningar meddela erforderliga bestämmelser örn planläggningen av luftskyddet
inom länets olika delar, att granska de för varje luftskyddsområde uppgjorda
planerna samt att i övrigt leda och övervaka förberedelsearbetet inom länet
(8 §)•

Luftskyddschefen uppgör plan för luftskyddet samt förbereder i övrigt
dess genomförande inom luftskyddsområdet (9 §).

Kommun är pliktig att lämna erforderligt biträde vid planläggningen av
luftskyddet inom kommunen. Ägare eller innehavare av anläggning, inrättning,
fastighet eller annan egendom, som beröres av luftskyddets planläggning, är
även skyldig att därvid lämna erforderligt biträde (10 §) samt att med avseende
å egendomen tåla åtgärd, som av länsstyrelsen prövas erforderlig för
beredande av luftskydd och som för honom icke medför kostnad eller olägenhet
(11 §).

Örn riket befinner sig i krig eller krigsfara, äger Konungen förordna, att
riket eller del därav skall försättas i luftskyddstillstånd och att planerna för
luftskyddet skola helt eller delvis verkställas (13 §).

Huvudbestämmelserna i lagen om förfoganderätt för luftskyddets behov
äro tillämpliga allenast då luftskyddstillstånd är rådande (1 §).

Även örn luftskyddstillstånd ej är rådande, äger emellertid Konungen enligt
lagen ålägga ägare eller innehavare av viss anläggning att med avseende å
driften vid anläggningen vidtaga sådan åtgärd, som icke utan äventyrande av
luftskyddet kan anstå och som icke för ägaren eller innehavaren medför
oskälig kostnad (20 §).

Luftskyddskungörelsen slutligen innehåller tillämpningsbestämmelser till
luftskyddslagen och luftskyddsförfogandelagen.

I 2 § av kungörelsen lämnas vissa detaljerade föreskrifter rörande planläggningen
av luftskyddet, vilka äro av intresse i nu förevarande sammanhang.
Paragrafen är av följande lydelse:

Vid luftskyddets förberedande bör övervägas i vad mån planläggningen
skall omfatta

1) befolkningens varnande, då luftanfall hotar,

2) åtgärder i syfte att försvåra fientliga flygares orientering,

3) utrymning av vissa områden eller byggnader samt undanförande av
egendom,

4) byggnadstekniska åtgärder ävensom andra åtgärder för beredande av
kollektivt skydd mot verkningar av bomber och stridsgaser,

5) anordnande av hjälpplatser och beredande av sjukhusutrymme för vård
av skadade, samt

6) organiserande av luftskyddstjänst, omfattande luftskyddets ledning, ordningstjänst,
brandtjänst, reparationstjänst, röjningstjänst samt gasskydds- och
sjukvårdstjänst.

Vidare bör övervägas, i vilken utsträckning planläggningen bör omfatta
åtgärder, som avse ett samhälle i dess helhet (allmänt luftskydd), åtgärder
beträffande särskilda anläggningar och företag (industriluftskydd) samt åtgärder
i övrigt för beredande av luftskydd (enskilt luftskydd).

Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

5

Propositionens förslag.

Det nu framlagda förslaget Ilar till huvudsakligt syfte att närmare bestämma
kommuners oell enskildas skyldighet att medverka vid luftskyddets
planläggning och dess förberedande i övrigt.

Förslaget har föranletts av en av luftskyddsinspektionen den 16 december
1938 överlämnad promemoria med utkast till dels lag om ändrad lydelse av
10, 11 och 14 §§ luftskyddslagen, dels ock lag örn upphävande av 20 § luftskyddsförfogandelagen.

Sedan luftskyddsinspektionen i promemorian lämnat en redogörelse för
gällande bestämmelser örn skyldighet för kommuner och enskilda att medverka
vid luftskyddets förberedande i fredstid, har inspektionen-anfört bland
annat följande:

Kommuns direkta åliggande i förevarande hänseende inskränker sig till
den i 10 § luftskyddslagen stadgade skyldigheten att lämna erforderligt biträde
vid planläggningen av luftskyddet inom kommunen. De skyldigheter,
som sålunda ålagts kommunerna, motsvara ingalunda omfattningen av den
verksamhet från deras sida, som de, i enlighet med vad statsmakterna förutsatt,
frivilligt böra åtaga sig. Denna brist på uttryckliga bestämmelser ifråga
örn kommunernas skyldigheter sammanhänger otvivelaktigt med den försiktighet,
som präglar luftskyddsutredningens förslag och statsmakternas
beslut på detta område. Det bär uppenbarligen ansetts lämpligt att till en
början iakttaga återhållsamhet i fråga örn detaljbestämmelser för att man
framdeles, när praktiska erfarenheter från planläggnings- och förberedelsearbetet
i övrigt vunnits, skulle hava friare händer. Följden har emellertid
blivit, att på många punkter stor oklarhet råder örn kommunernas skyldighet
att medverka vid luftskyddets förberedande i fredstid och örn den rätta fördelningen
av kostnaderna mellan stat och kommun. ----Ehuru kom munerna

över lag visat förståelse för luftskyddet och dess förberedande,
har — — — bristen på närmare bestämmelser i fråga örn kommunernas
åligganden på vissa håll ansetts utgöra hinder för kommunernas medverkan,
på sätt som förutsatts, eller för beviljande av de anslag, som
vederbörande luftskyddsmyndigheter för olika ändamål begärt. Förberedelsearbetet
har sålunda blivit lidande på de svävande bestämmelserna, och de
för organiserandet av luftskyddet ansvariga myndigheterna hava hämmats i
sitt arbete. Det synes därför angeläget, att en lagstiftning inom den snaraste
framtiden kommer till stånd, som så klart som möjligt utsäger, vilka skyldigheter
som åvila kommunerna i fråga örn luftskyddets förberedande. De
hittills under förberedelsearbetets gång vunna praktiska erfarenheterna hava
jämväl ådagalagt behovet av att stadga skyldighet för ägare eller innehavare
av fastighet eller annan egendom att sörja för viss ur luftskyddets synpunkt
nödig brandberedskap med avseende å fastigheten eller egendomen.

I samband med att kommunernas och enskildas skyldighet att medverka
vid luftskyddets förberedande blir föremål för en mera utförlig lagstiftning,
synes lämpligt, att erforderliga bestämmelser å förevarande område sammanföras
i luftskyddslagen, varest eljest bestämmelserna i fråga om luftskyddets
förberedande i fredstid erhållit sin plats. Bestämmelserna i 20 § luftskyddsförfogandelagen
— vilka bestämmelser i första hand hava avseende å fredstid
— torde därför böra överflyttas till luftskyddslagen och nämnda lagrum
således upphävas.

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

Föredragande departementschefen, statsrådet Forslund, anförde vid
remissen till lagrådet bland annat:

»I samband med ändringar i lagen örn förfoganderätt för luftskyddets behov,
vilka föranledas av det inom justitiedepartementet utarbetade förslaget till
allmän förfogandelag, har i enlighet med mitt tillstyrkande —• — —
framlagts förslag, att 20 § i förstnämnda lag skall upphävas. Paragrafen innehåller
dels bestämmelser örn rätt för Konungen att, ändå att luftskyddstillstånd
ej är rådande, ålägga ägare eller innehavare — såväl kommuner som enskilda
— av viss anläggning att med avseende å driften vid anläggningen vidtaga
sådan åtgärd, som icke utan äventyrande av luftskyddet kan anstå och icke
för ägaren eller innehavaren medför oskälig kostnad, dels ock vissa stadganden
rörande påföljderna av underlåtenhet att ställa sig sådant åläggande till efterrättelse.
Ehuru luftskyddsförfattningarna varit gällande blott kort tid, har det
visat sig, att de däri upptagna, tämligen kortfattade och allmänt hållna bestämmelserna
på vissa punkter tarva förtydliganden och jämväl tillägg. På sätt
luftskyddsinspektionen anfört synes så vara fallet bland annat beträffande
nyssnämnda 20 § i luftskyddsförfogandelagen. Ett ändamålsenligt förberedande
av luftskyddet har nämligen, uppenbarligen på grund av otydligheter
i gällande bestämmelser, stött på motstånd hos de kommunala myndigheterna
inom åtskilliga av våra viktigaste luftskyddsorter. I enlighet med
inspektionens förslag torde de mera utförliga bestämmelser, som härutinnan
äro erforderliga, lämpligen böra upptagas i luftskyddslagen —- 11 § — varav
följer, att 20 § i luftskyddsförfogandelagen måste upphävas.

I samband med att i luftskyddslagen upptagas bestämmelser av angivna
innehåll, vilka med vissa undantag i huvudsak överensstämma med förslag
av luftskyddsinspektionen, synas av samma skäl som nyss anförts beträffande
20 § luftskyddsförfogandelagen i enlighet med inspektionens i flertalet remissyttranden
tillstyrkta förslag ett förtydligande böra ske av stadgandena i 10 §
första stycket luftskyddslagen rörande skyldighet för kommun att biträda
vid planläggningen av luftskyddet. Därjämte torde i lagen böra stadgas skyldighet
för ägare eller innehavare av fastighet eller annan egendom, för vilken
luftskyddsplan uppgjorts, att anskaffa och underhålla sådan brandredskap för
fastighetens eller egendomens behov, som länsstyrelsen prövar erforderlig.

---- Tillräcklig anledning synes mig icke föreligga, att, såsom i några

yttranden ifrågasatts, i förevarande sammanhang göra ändring i eller tillägg
till de i luftskyddslagen upptagna bestämmelserna rörande luftskyddsnämnd.»

Efter att ha erinrat örn de av luftskyddsinspektionen föreslagna ändringarna
av 10, 11 och 14 §§ luftskyddslagen framhöll departementschefen, att de uppgifter,
som i berörda paragrafer åläggas kommuner och enskilda, borde bekostas
av dem utan bidrag av statsverket. Eör andra uppgifter än de sålunda
angivna torde, i den mån Konungen anser dem böra fullgöras samt kommuner
och enskilda icke frivilligt åtaga sig ekonomiskt ansvar därför, staten böra,
intill dess annorlunda bestämmes, gälda kostnaderna.

I detta sammanhang torde böra nämnas, att i en vid årets riksdag väckt
motion (II: 75), vilken hänvisats till konstitutionsutskottet, föreslagits, att

Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

7

riksdagen skulle antaga ett sådant tillägg till 3 § i lagen om kommunalstyrelse
på landet, 3 § i lagen om kommunalstyrelse i stad samt 3 § i lagen örn kommunalstyrelse
i Stockholm, att till gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter
må hänföras även anstalter för lokalt luftskydd.

Till närmare belysning av de i propositionen föreslagna ändringarna anser
sig utskottet böra lämna följande redogörelse.

10 §.

10 § första stycket i luftskyddslagen stadgar skyldighet för kommun att
lämna erforderligt biträde vid planläggningen av luftskyddet inom kommunen.

Enligt 10 § 1 mom. första stycket i det nu framlagda förslaget skall det
åligga kommun med avseende å planläggningen av luftskyddet inom kommunen
att ställa erforderlig personal till luftskyddschefens förfogande, att tillhandahålla
lokal, som erfordras för planläggningsarbete, att i övrigt lämna
luftskyddschefen erforderligt biträde samt att tillhandahålla luftskyddschefen
medel för nödiga expenser.

Luftskyddsinspektionen har framhållit, att olika meningar gjort sig gällande
angående tolkningen av 10 § första stycket luftskyddslagen, samt vidare
anfört:

Den allmänna meningen torde väl vara, att i uttrycket »lämna erforderligt
biträde» måste inläggas den tolkningen, att kommun är skyldig icke blott att
genom samtliga sina organ lämna upplysningar, uppgöra planer, ritningar
och beräkningar, besvara förfrågningar m. m. utan även att ställa erforderlig
personal till luftskyddschefens förfogande för planläggningsarbetet. På vissa
håll har emellertid gjorts gällande, att kommunen väl vore skyldig att genom
sina egna organ och sin egen personal medverka vid planläggningen, men
däremot ej att ställa särskild personal till luftskyddschefens förfogande.
Denna uppfattning synes dock icke riktig. Man måste nämligen hålla i minne,
att luftskyddet väsentligen är en fråga om den allmänna ordningens och säkerhetens
upprätthållande och att det åligger kommunerna att bekosta den för
dessa uppgifter erforderliga polispersonalen. Vid luftskyddstillstånd eller
eljest i tider av krigsfara eller krig komma polismyndigheterna i fråga örn
säkerhetens tillvaratagande och ordningens upprätthållande att ställas på
utomordentligt svåra prov. I luftanfallets spår följer gärna panik, oordning
och osäkerhet till liv och egendom. Dessa luftanfallets verkningar är det den
kommunala säkerhetsvaktens och ordningsmaktens uppgift att bemästra. Det
planläggnings- och förberedelsearbete, som redan i fredstid måste företagas
för att säkerhets- och ordningsorganen i orostider skola kunna bestå provet,
har i de flesta större samhällen visat sig vara av den vidlyftiga samt arbetsoch
tidskrävande art, att särskild personal måst avdelas med uteslutande uppgift
att ägna sig åt detta arbete. Även örn principiellt kan göras gällande, att
åtgärder i fredstid för rikets sättande i försvarstillstånd böra ankomma på
staten, borde tvivel icke råda därom, att det är den kommunala polisens skyldighet
att förbereda den under krig erforderliga civila ordnings- och säkerhetstjänsten.

För att åstadkomma nödig klarhet i fråga om kommunens skyldighet att
ställa personal till förfogande för planläggning av luftskyddet har luftskyddsinspektionen
funnit lämpligt, att uttryckligt stadgande härom infördes i luft -

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

skyddslagen. Samtidigt därmed syntes böra i lagen upptagas en föreskrift
örn skyldighet för kommun att tillhandahålla lokal för planläggningsarbetet.

Departementschefen har i detta sammanhang yttrat bland annat: »Lokal
torde ej behöva tillhandahållas annat än då särskild sådan är erforderlig. Det
må tilläggas, att det utan uttryckligt stadgande därom i lagen torde vara
uppenbart, att den lokal, som ställes till förfogande för planläggningsarbetet,
skall vara lämplig för sitt ändamål, vartill hör, att den skall vara i erforderlig
utsträckning möblerad, uppvärmd och försedd med belysning. Slutligen synes
bestämmelse böra upptagas därom, att det skall åligga kommun att tillhandahålla
luftskyddschefen medel för nödvändiga expenser.»

Enligt andra stycket i 10 § luftskyddslagen är ägare eller innehavare av
anläggning, inrättning, fastighet eller annan egendom, som beröres av luftskyddets
planläggning, skyldig att därvid lämna erforderligt biträde. Denna
bestämmelse har upptagits i 10 § 1 mom. andra stycket i förslaget.

Enligt 11 § i den gällande luftskyddslagen är ägare eller innehavare av
egendom som nyss nämnts pliktig att med avseende å egendomen tåla åtgärd,
som av länsstyrelsen prövas erforderlig för beredande av luftskydd och som
för honom icke medför kostnad elier olägenhet. Motsvarande stadgande återfinnes
i 10 § 2 mom. i förslaget, dock med den jämkning, att ägare och innehavare
av egendom är skyldig att tåla sådana åtgärder som medföra allenast
ringa kostnad eller olägenhet. Angående denna jämkning anför departementschefen: »11

§ i gällande lag angiver såsom förutsättning för skyldighet att tåla i
paragrafen omförmälda åtgärder, att desamma icke för ägaren eller innehavaren
av den egendom, varom fråga är, medföra kostnad eller olägenhet.
Då förslag till luftskyddslag framlades, uttalade föredragande departementschefen,
statsrådet Möller, att, även örn man vid tillämpning av 11 § icke toge i
betraktande hur ringa olägenhet som helst, de resultat, som med stadgandets
hjälp kunde vinnas utöver vad som genom frivillig överenskommelse kunde
uppnås, måhända komme att visa sig otillräckliga och att en utvidgning av
stadgandet därför kunde tänkas bliva behövlig. I överensstämmelse med vad
som yrkats av några remissmyndigheter föreslår jag nu, att bestämmelsens
tillämpningsområde skall på det sätt utvidgas, att åtgärd enligt densamma
skall få föreskrivas, örn den medför icke någon eller blott ringa kostnad eller
olägenhet. Härigenom torde luftskyddets behov bättre kunna tillgodoses utan
att enskilda intressen i otillbörlig utsträckning trädas för nära.»

U §■

I 20 § första stycket i luftskyddsförfogandelagen stadgas, att Konungen
må ålägga ägare eller innehavare av viss anläggning att med avseende å driften
vid anläggningen vidtaga sådan åtgärd, som icke utan äventyrande av luftskyddet
kan anstå och icke för ägaren eller innehavaren medför oskälig kostnad.
Denna paragraf är tillämplig även då förordnande örn luftskyddstillstånd
icke är gällande.

9

Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

Dessa föreskrifter ha ansetts böra överflyttas till luftskyddslagen och hava
med utvidgat innehåll upptagits i 11 § i förslaget. Därvid ha de skyldigheter,
som skola kunna åläggas kommun, införts i 1 morn., under det att 2 mom. innehåller
det stadgande, som skall gälla för andra ägare eller innehavare av viss
anläggning. 2 mom. överensstämmer i sak helt med 20 § första stycket luftskyddsförfogandelagen.
I 3 mom. har intagits föreskrift örn skyldighet för
ägare eller innehavare av fastighet eller annan egendom, för vilken luftskyddsplan
uppgjorts, att hålla för fastighetens eller egendomens behov erforderlig
brandredskap.

Enligt 1 mom. i den föreslagna 11 § äger länsstyrelsen ålägga kommun att
vidtaga vissa luftskyddsåtgärder, vilka icke kunna utan äventyrande av luftskyddet
anstå och som icke betinga oskälig kostnad, nämligen att inom kommunens
anläggningar och inrättningar vidtaga erforderliga åtgärder för att
varna personalen, då luftanfall hotar, att verkställa sådana anordningar beträffande
gatubelysningen, som erfordras för att åstadkomma mörkläggning
inom kommunen, att i den mån så lämpligen kan ske genomföra nödiga skyddsoch
reservanordningar för att säkerställa driften vid kommunens tekniska
verk, att vidtaga erforderliga skyddsanordningar för driftspersonalen vid
nämnda verk samt att sörja för utbildning och övning av sådan hos kommunen
anställd personal, som i följd av sin anställning är avsedd att fullgöra
luftskyddstjänst. Därjämte åligger det enligt detta moment kommun att
tillhandahålla lokaler för förvaring av den för vederbörande luftskyddsområde
avsedda gasskyddsmaterielen.

Luftskyddsinspektionen har i sin ovannämnda promemoria, såvitt nu är i
fråga, anfört:

I fråga örn alarmeringen är avsett, att staten endast skall bekosta sirene!-för den yttre alarmeringen. De särskilda signalmedel, som ofta kunna vara
behövliga för att varsko personalen inom kommunala anläggningar och inrättningar,
bör det alltså åligga kommunen att bekosta. De luftskyddsåtgär•der,
som på grund av sambandet med kommunala förvaltningsgrenar böra
bekostas av vederbörande kommuner, hänföra sig i främsta rummet till kommunens
tekniska verk. Bland de åtgärder, som äga samband med driften vid
dessa verk och således böra bekostas av kommunerna, märkas anordningar,
som avse att möjliggöra mörkläggning av samhället, till vilka anordningar äro
att räkna såväl omläggningar i fråga örn ledningar och manövreringsanordningar
som anskaffande av färgade glas till lampor, som äro avsedda att
brinna, medan samhället är mörklagt. Vidtagande av sådana tekniska skyddsoch
reservanordningar för driftens säkerställande vid kommuns tekniska
verk, som äro praktiskt och ekonomiskt möjliga, lärer även få ankomma på
kommunerna. I fråga örn de tekniska verken måste det vidare åligga kommunerna
att sörja för driftspersonalens skydd. Då erforderlig gasskyddsutrustning
tillhandahålles av staten, är det huvudsakligen skyddsrum som kan
ifrågakomma. Vidare torde kommunerna hava att anordna skyddsrum för den
lokala luftskyddsledningen och övrig luftskyddspersonal ävensom för hjälpplatser.
Vad angår utbildning och övning av det allmänna luftskyddets aktiva
personal, har staten principiellt påtagit sig ansvaret för utbildning av personal
föi'' luftskyddets ledning samt av instruktörer och —• genom understöd
åt frivilliga sammanslutningar -— i viss män även av annan personal. Utbildningen
och övningen av sådan kommunalanställd personal, som i följd av sin

10

Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

anställning hos kommunen är avsedd att fullgöra luftskyddstjänst, såsom
poliskår, brandkår, tekniska verkens reparatörer, renhållningspersonal samt
sjukvårdspersonal, bör däremot ske genom vederbörande kommuners föranstaltande.
Huvudparten av kostnaderna för ifrågavarande utbildningsverksamhet
torde hänföra sig till de ersättningar i form av timpenning eller dylikt,
som kunna behöva utgivas till den för utbildning och övning uttagna personalen.
Ytterligare bör det åligga kommunerna att åtaga sig förvaringen av den
för krigsbruk avsedda gasskyddsmaterielen.

I sitt lagutkast har luftskyddsinspektionen föreslagit förpliktande för kommun
att efter framställning av luftskyddschefen i fredstid utföra de planlagda
luftskyddsåtgärder, som sålunda borde åvila kommunen.

Departementschefen har rörande nu ifrågavarande paragraf anfört bland
annat följande:

»Luftskyddsinspektionen har i sitt lagutkast uppräknat de åtgärder, som
borde kunna åläggas kommun. Bland dessa märkes anordnande av skyddsrum
för den lokala luftskyddsledningen och övrig för det allmänna luftskyddet
erforderlig personal ävensom för hjälpplatser. Såsom förutsättning för skyldighet
att anordna dylika skyddsrum har dock angivits, att staten bidroge med
två tredjedelar av kostnaden. Nu omförmälda bestämmelser synas mig vara av
den art, att de icke lämpligen kunna behandlas för sig utan i samband med
åtskilliga andra för närvarande aktuella spörsmål rörande anordningar för
tillskapandet av skyddsrum för olika ändamål. Då samtliga dessa spörsmål
tarva ytterligare överväganden, har jag funnit mig icke böra i nu förevarande
sammanhang upptaga till avgörande allenast den del av ifrågavarande spörsmål,
som behandlas i luftskyddsinspektionens framställning.

Yad därefter beträffar övriga åligganden, som kommunerna skulle kunna
förpliktas utföra, synas inspektionens förslag rörande åtgärder för personalens
varnande, då luftanfall hotar, anordningar beträffande gatubelysningen, som
erfordras för mörkläggning, skydds- och reservanordningar för driftens säkerställande
vid kommunens tekniska verk, skyddsanordningar för driftspersonal
vid nämnda verk samt tillhandahållande av lokaler för förvaring av gasskyddsmateriel
kunna utan saklig ändring godtagas. —---

Luftskyddsinspektionen har vidare föreslagit, att kommun skall kunna
förklaras pliktig att sörja för utbildning och övning av sådan hos kommunen
anställd personal, som i följd av sin anställning hos kommunen är avsedd att
fullgöra luftskyddstjänst. Åtskilliga remissmyndigheter anse, att kommunens
skyldighet borde utsträckas till att avse all aktiv luftskyddspersonal. Under
hänvisning till att i årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, medel
under olika anslagsrubriker föreslagits skola utgå för utbildning av luftskyddspersonal
anser jag, att kommunernas skyldigheter beträffande sådan
utbildning åtminstone för närvarande lämpligen böra begränsas till att avse
den personal, som luftskyddsinspektionen föreslagit.

I förevarande sammanhang må anmärkas, att såsom allmän förutsättning
för åläggande enligt 1 mom. synts mig böra angivas — liksom fallet är i 20 §
första stycket luftskyddsförfogandelagen — att föreskriven åtgärd icke utan

11

Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

äventyrande av luftskyddet kan anstå samt att den icke betingar oskälig
kostnad. Nämnda förutsättningar synas dock icke behöva uppställas såvitt
angår åläggande att tillhandahålla lokaler för förvaring av gasskyddsmateriel.
---

Samtliga de åtgärder, varom i det föregående varit fråga, skola enligt luft skvddsinspektionens

lagutkast kunna åläggas kommun av luftskyddschef.---

Pbr egen del anser jag, att man utan risk kan överlåta åt länsstyrelserna att —
såvitt angår åläggande för kommun — fatta beslut. Förutsättningarna för och
omfattningen av ett beslut i ämnet äro ju tämligen noga angivna i författningstexten.
Härtill kommer, att rätt skall föreligga att hos Konungen överklaga
länsstyrelses beslut. Bestämmelser härom föreslår jag skola införas i lagen.
Initiativ till ett åläggande torde dock böra tagas av luftskyddschefen,
som —. örn kommun icke efter överenskommelse med luftskyddschefen frivilligt
vidtager erforderliga åtgärder — bör göra framställning till länsstyrelsen,
att åläggande skall givas kommunen. Innefattar ett länsstyrelsens
beslut örn vidtagande av vissa åtgärder ett för flera kommuner eller delar
därav gemensamt föreläggande, synes länsstyrelsen böra i beslutet angiva, på
vad sätt kostnaderna skola fördelas. Medbestämmanderätt för kommunerna
rörande åläggande enligt 11 § 1 mom. torde icke böra medgivas.---

I enlighet med vad luftskyddsinspektionen anfört synas särskilda bestämmelser
i luftskyddslagen icke erforderliga angående skyldighet för kommunerna
att i luftskyddets intresse sörja för nödig förstärkning av brandredskapen
samt åtgärder för vattentillgångens säkerställande. Däremot torde
ett stadgande böra införas, att länsstyrelse äger ålägga ägare eller innehavare
—- kommun eller annan -— av fastighet eller annan egendom, för vilken luftskyddsplan
uppgjorts, att anskaffa och underhålla sådan brandredskap, som
erfordras för fastighetens eller egendomens behov.»

Till ytterligare belysning av frågan örn inrättande av skyddsrum må
nämnas, att Kungl. Majit i årets statsverksproposition (femte huvudtiteln,
punkt 204) föreslagit riksdagen att dels till Civilt luftskydd: Bidrag till kommuner
för anordnande av vissa skyddsrum för budgetåret 1939/40 anvisa ett
reservationsanslag av 100,000 kronor, dels ock godkänna av departementschefen
förordade ändrade grunder för ifrågavarande anslags användning.

Detta anslag är i gällande riksstat upptaget med 100,000 kronor.

För erhållande av bidrag från anslaget gäller såsom villkor, att skyddsrummet
av kommunen anordnas i redan uppförd byggnad. Vidare är bidraget
i främsta rummet avsett att tillgodose behovet av ledningscentraler, skyddsrum
för aktiv personal och hjälpplatser. Endast i andra hand och i mån av
tillgång kunna bidrag lämnas till inrättande av skyddsrum för allmänheten.

Departementschefen har förordat, att bidrag till anordnande av skyddsrum
för ledningscentralerna och den aktiva personalen må kunna utgå till ur luftskyddssynpunkt
viktiga kommuner, oberoende av örn man därvid avser att
utnyttja äldre byggnader eller i annan ordning tillgodose behovet. Enahanda
jämkning föreslås i fråga om anordnande genom kommunernas försorg av

Utskottet -

12 Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

skyddsrum för civilbefolkningen, i den män det gäller kommuner med svag
ekonomisk ställning.

Riksdagen Ilar anvisat det begärda anslaget samt godkänt de av departementschefen
förordade ändrade grunderna för anslagets användning. Riksdagen
har tillika i detta sammanhang i anledning av väckta motioner (I: 152
och 11:191) anhållit, att Kungl. Majit ville taga frågan örn fördelningen av
kostnaderna för anordnande av allmänna skyddsrum under förnyat övervägande
och för 1940 års riksdag framlägga det förslag, vartill prövningen
må föranleda.

Efter uppdrag av Kungl. Majit har byggnadsstyrelsen med skrivelse den
19 september 1938 överlämnat en inom styrelsen utarbetad, av luftskyddsinspektionen
biträdd promemoria med förslag till lag angående byggnadstekniskt
luftskydd m. m. Detta förslag upptager bland annat vissa bestämmelser
angående skyddsrum. Frågan är för närvarande beroende på Kungl.
Majits prövning.

övriga bestämmelser.

I 14 § i förslaget bemyndigas länsstyrelse bland annat att förelägga vite,
då någon åsidosätter bestämmelse i 10 § eller åläggande, som meddelats enligt
11 §. Stadgandet är avsett att ersätta den nuvarande bestämmelsen i 14 § luftskyddslagen
samt 20 § andra stycket luftskyddsförfogandelagen. Vid framläggande
av förslag till luftskyddslag för 1937 års riksdag uttalade departementschefen
i anslutning till 14 §, att utdömande av försuttet vite syntes böra
ankomma på domstol.

15—17 §§ upptaga vissa bestämmelser örn straff och besvärsrätt m. m.

Förevarande lagförslag avser i främsta rummet att närmare bestämma kommuners
och enskildas skyldighet att medverka vid luftskyddets förberedande.

Vad angår det i motionen lii 504 framställda yrkandet örn sådan ändring
i 11 § 1 mom. i Kungl. Majits förslag, att kommun skall under vissa förutsättningar
kunna åläggas att planlägga allmänna skyddsrum och söka statsanslag
för deras uppförande, vill utskottet erinra örn departementschefens uttalande
i propositionen, att åtskilliga för närvarande aktuella spörsmål rörande anordningar
för tillskapande av skyddsrum för olika ändamål tarva ytterligare överväganden.
Vidare har årets riksdag i skrivelse till Kungl. Majit anhållit, att
Kungl. Majit ville taga frågan om fördelningen av kostnaderna för anordnande
av allmänna skyddsrum under förnyat övervägande och för 1940 års riksdag
framlägga det förslag, vartill prövningen må föranleda. Frågan örn inrättande
av skyddsrum har även behandlats i ett av bj^ggnadsstyrelsen på hösten 1938
till Kungl. Majit överlämnat förslag till lag angående byggnadstekniskt luftskydd.

Då sålunda frågan örn inrättande av skyddsrum för olika ändamål är föremål
för Kungl. Majits prövning, har utskottet icke funnit skäl föreligga att
i anledning av motionen vare sig tillstyrka någon författningsändring eller
föreslå riksdagen att göra någon framställning till Kungl. Majit.

13

Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

Utskottet har ej heller i övrigt funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj:ts förslag.

De särskilda spörsmålen örn luftskyddets organisation och förberedande
måste givetvis även i fortsättningen följas med den största uppmärksamhet.
I den mån erfarenheter vinnas, kunna sålunda jämkningar i olika delar av
luftskyddslagstiftningen visa sig påkallade. Utskottet har särskilt beaktat
frågan örn luftskyddsnämndernas ställning i systemet. Enligt 6 § luftskyddslagen
har kommun möjlighet att tillsätta sådan nämnd med uppgift att följa
luftskyddets planläggning och därvid företräda kommunens intresse. Enligt
utskottets mening ian en luftskyddsnämnd utgöra ett värdefullt led i luftskyddets
organisation. Då emellertid en viss osäkerhet synes råda beträffande
omfattningen av luftskyddsnämndernas befogenheter, torde det böra
övervägas, huruvida icke dessa befogenheter böra i olika hänseenden närmare
bestämmas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas;
samt

B) att den i ärendet väckta motionen, II: 504, måtte anses besvarad
genom utskottets hemställan under A).

Stockholm den 26 maj 1939.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Karl Emil Johanson, Eskhult, Branting,
Eiverlöf, Gärde, Karl Johan Olsson och Brandt;

från andra kammaren: herrar Bergguist, Lindgvist, Hedlund i Östersund,
Ryberg, Olsson i Mellerud, Larsson i Hede, Lindberg i Stockholm och Hansson i
Vännäsby*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.