Första lagutskottets utlåtande Nr 38.

1

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1939 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om skyldighet för kommun att fullgöra vissa
av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter.

Genom en den 28 april 1939 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 276, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
förslag till

om

Lag

skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda

arbetsuppgifter.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden äger Konungen, när riksdagen
ej är samlad, förordna, att vad i 2—7 §§ stadgas skall äga tillämpning; dock
må förordnande, som nu sagts, ej meddelas, med mindre Konungen låtit
riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock skall sammanträda inom trettio
dagar. Varder ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom trettio
dagar från riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången av nämnda
tid upphöra att lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är samlad, förhållanden vara för handen,
som i första stycket sägs, äger Konungen med riksdagens samtycke meddela
förordnande, som där avses.

2 §•

Konungen äger föreskriva, att kommunerna i riket skola i den omfattning
Konungen bestämmer fullgöra sådana uppgifter, som äro erforderliga för
att fylla befolkningens eller produktionens behov av viktiga förnödenheter,
för att lämpligt utnyttja tillgänglig arbetskraft eller för att tillgodose annat
ändamål av betydelse för folkförsörjningen.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 1 avd. Nr 38.

1

2 Första lagutskottets utlåtande Nr 38.

3 §•

Handhavandet av de uppgifter, som med stöd av 2 § åläggas kommunerna,
skall ankomma å kommunala kristidsnämnder.

Kristidsnämnds verksamhetsområde bestämmes av länsstyrelsen, som där
så erfordras må besluta om avvikelse från gällande kommunindelning. Finner
länsstyrelsen, att två eller flera kommuner böra hava gemensam kristidsnämnd,
äger länsstyrelsen föreskriva, att kommunerna skola utgöra kommunalt
kristidsförbund. Vad sist är sagt skall äga motsvarande tillämpning,
där länsstyrelsen finner nödigt, att del av kommun ingår i verksamhetsområde
för kristidsnämnd.

4 §.

Till bestridande av kostnaderna för kristidsnämnds verksamhet är kommun
skyldig att ställa erforderliga medel till förfogande.

Inom kommunalt kristidsförbund skola kostnaderna fördelas efter vad med
hänsyn till verksamhetens omfattning beträffande de särskilda delarna av
kristidsnämndens verksamhetsområde och övriga förhållanden är skäligt.
Kan överenskommelse härom icke träffas, fastställes kostnadsfördelningen
av länsstyrelsen.

5 §•

Ställer ej kommun eller kommunalt kristidsförbund för ändamål, som i 4
§ sägs, erforderliga medel till förfogande, äger länsstyrelsen besluta, med vilket
belopp medel för sådant ändamål skola utgå. Underlåter kommun eller
kommunalt kristidsförbund eljest att för fullgörande av uppgift, som
med stöd av denna lag ålagts kommunen eller förbundet, vidtaga erforderlig
åtgärd, må länsstyrelsen föranstalta, att sådan åtgärd varder på kommunens
eller förbundets bekostnad vidtagen. Då sådant finnes vara av nöden, äger
länsstyrelsen förelägga lämpligt vite och till sådant vite fälla.

6 §•

Har kommun jämlikt bestämmelse i annan författning ålagts skyldighet
att fullgöra uppgift av beskaffenhet, som i 2 § sägs, äger Konungen, därest
kristidsnämnder tillsatts, föreskriva, att den handläggning, som enligt sådan
bestämmelse ankommer å annat kommunalt organ, i stället skall ombesörjas
av kristidsnämnd.

7 §•

Klagan över beslut, som enligt denna lag meddelas av länsstyrelse, må
föras hos Konungen i vederbörande statsdepartement i den ordning, som för
överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd.
Länsstyrelses beslut skall dock utan hinder av besvär lända till efterrättelse,
intill dess annorlunda kan varda förordnat.

3

Första lagutskottets utlåtande Nr 38.

8 §■

Konungen äger meddela närmare bestämmelser angående kristidsnämnder
och kommunala kristidsförbund samt rörande tillämpningen av denna lag
i övrigt.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I fråga om de skäl, som ligga till grund för det genom propositionen framlagda
lagförslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen.

Under den av världskriget förorsakade krisen i vårt land skapades en
särskild kristidsorganisation för handhavandet av vissa uppgifter, särskilt
rörande befolkningens livsmedelsförsörjning. Denna organisation bestod
dels av lokala nämnder, som tillsattes av kommunerna själva eller av länsstyrelserna,
och dels av vissa statliga organ. En närmare redogörelse för
den lokala kristidsförvaltningen under världskriget har lämnats å sid. 4—7
i propositionen, till vilken utskottet i denna del får hänvisa.

Till grund för det nu framlagda lagförslaget ligger en inom rikskommissionen
för ekonomisk försvarsberedskap upprättad, den 21 september 1938
dagtecknad promemoria, vid vilken fogats utkast till lag angående skyldighet
för kommuner att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter
(kommunal fullmaktslag).

Rikskommissionen har framhållit, att man vid planläggandet inom kommissionen
av en framtida organisation av den lokala kristidsförvaltningen i
främsta rummet haft att taga ståndpunkt till spörsmålet, huruvida och i vilken
utsträckning medverkan från kommunernas sida borde påkallas eller
örn en tillfyllestgörande organisation kunde tänkas med uteslutande statliga
organ. Det hade därvid ansetts kunna fastslås, att kommunernas medverkan
vore oundgänglig i olika avseenden. Vore det fråga om en kris av mindre
svårartad natur, borde det i de flesta kommuner vara tillräckligt med rent
lokala åtgärder utan att staten behövde engagera sig alltför djupt. Bleve
situationen åter så kritisk, att en genomgripande konsumtionsreglering vore
ofrånkomlig, måste det anses omöjligt att av en i sin helhet improviserad statlig
organisation erhålla ett tillfyllestgörande arbete utfört, när det gällde arbetsuppgifter
av kvantitativt och kvalitativt så betydande mått som i dylikt
fall. Anknytning till den redan bestående kommunala organisationen vore
en kraftkälla, som icke kunde undvaras. Därtill komme, att den lokala administrationen
borde kunna bliva avsevärt billigare vid en samverkan mellan
staten och kommunerna, än örn staten ensam påtoge sig hela det ekonomiska
ansvaret.

Rikskommissionen har vidare anfört, att en viktig medverkande faktor till

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 38.

att samarbetet mellan de statliga och kommunala livsmedelsmyndigheterna
under världskrigsåren icke genomgående blev så gott och friktionsfritt som
önskvärt varit den icke fullt klara rättsgrunden för statens påkallande av
kommunal medverkan vid utförande av vissa arbetsuppgifter. Besluten härutinnan
hade nämligen genomgående utfärdats i administrativ ordning utan
att riksdagens godkännande någon gång inhämtats.

Det har av rikskommissionen ansetts vara en förutsättning för skapandet
av en fast och arbetsduglig kristidsorganisation, att klarhet vunnes på sistberörda
punkt. Då det befunnits oundgängligt särskilt i svåra situationer, att
den statliga ledningen fullt ut kunde betjäna sig av kommunal medverkan,
hade kommissionen ansett organisationsplanen böra förutsätta antagandet
av en fullmaktslag, genom vilken bemyndigande lämnades Kungl. Majit att
vid krig eller krigsfara, vari riket befunne sig, eller eljest av krig föranledda
utomordentliga förhållanden förordna, att kommunerna skulle fullgöra vissa
av tidsomständigheterna föranledda uppgifter samt att därför erforderliga
organ skulle tillsättas inom kommunerna.

Angående utkastet till kommunal fullmaktslag har rikskommissionen anfört: Behovet

av en fullmaktslag, som med hänsyn till förhållandena under krig
eller krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga förhållanden
bestämmer Kungl. Maj :ts makt över kommunalförvaltningen, motiveras därav,
att en större frihet måste anses önskvärd att här lämpa den erforderliga lagstiftningen
efter växlande tidsomständigheter än som skulle bli fallet, om hithörande
förhållanden helt måste regleras i den ordning, som gäller för stiftande
av vanlig kommunallag.

Begränsningen av Kungl. Maj:ts lagstiftningsmakt på det kommunala området
visar sig särskilt i följande hänseenden: Utan riksdagens medverkan
torde Kungl. Majit enligt gällande konstitutionella regler och praxis icke få
anses befogad 1) att ålägga kommunerna uppgifter, vilka för dem medföra
ekonomiskt ansvar, 2) att föreskriva tillsättandet av kommunala organ, vilkas
verksamhet kan komma att ådraga kommunerna förpliktelser av angiven art,
samt 3) att stadga särskilda maktmedel, vilka garantera fullgörandet i enlighet
med statens intresse av kommunerna ålagda förpliktelser.

Rikskommissionen har vidare upprättat utkast till kungörelser, avsedda
att av Kungl. Majit utfärdas med stöd av den kommunala fullmaktslagen,
nämligen dels kungörelse angående inrättande av kristidsnämnder m. m.,
och dels kungörelse angående kommunala kristidsförbund.

Rikskommissionen har framhållit, att Kungl. Majit med stöd av sin administrativa
lagstiftningsmakt torde kunna utfärda bestämmelser i fråga
om upprättande av myndigheter, vilka vore att betrakta uteslutande som
organ för statliga förvaltningsdistrikt, d. v. s. kristidsorgan för länen eller
större delar av län (kristidsstyrelser). Utkast till förordning därom har jämväl
upprättats av rikskommissionen.

I förevarande sammanhang må nämnas, att inom rikskommissionens
kansli utarbetats utkast till lag om tjänsteplikt m. m., innefattande det huvudstadgandet,
att Konungen vid krig, krigsfara eller eljest av krig föranledda
förhållanden skall äga meddela förordnande, att svenska medborgare,

Första lagutskottets utlåtande Nr 38.

5

som fyllt 18 men ej 70 år, i mån av förmåga skola vara pliktiga att efter
åläggande fullgöra arbete, som utan att vara att hänföra till militär tjänstgöring
är av betydelse för tillgodoseende av krigsmaktens behov eller ock
erfordras för folkförsörjningen eller annat ändamål av synnerlig vikt för
det allmänna. Där ej avtal med främmande stat till annat föranleder, skall
enligt utkastet dylikt förordnande även gälla andra personer, som stadigvarande
vistas i riket.

Den 24 mars 1939 har Kungl. Majit bemyndigat chefen för socialdepartementet
att tillkalla sakkunniga för utredning av de spörsmål, som äga samband
med frågan om tjänstepliktslagstiftning.

Vidare må omnämnas, att utkasten till förordning angående kristidsstyrelser
och till kungörelse angående inrättande av kristidsnämnder bygga på förutsättningen,
att Kungl. Majit senast samtidigt med dessa författningars
ikraftträdande tillsatt tillfälliga centrala myndigheter med uppgift att närmast
Kungl. Majit handhava ledningen av det statliga kristidsarbete, som
under rådande krisläge kan befinnas erforderligt.

Beträffande dessa centralmyndigheters antal, benämning, uppgifter och
organisation ansluta sig utkasten till en av rikskommissionen för ekonomisk
försvarsberedskap utarbetad generalplan för organisationen av den under
krig eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden erforderliga extraordinarie
förvaltningen. Enligt denna plan avses, att under en kristid av tillräckligt
allvarlig natur inbördes självständiga kommissioner böra upprättas
med uppdrag att handhava ledningen inom vart och ett av de mest betydelsefulla
av samhällslivets områden, där tillfälligt statligt ingripande måste
ske — folkförsörjningen, den industriella produktionen, arbetsmarknaden
samt handel och sjöfart — nämligen folkhushållningskommissionen (FHK),
industrikommissionen (IK), arbetskommissionen (AK) och centralkommissionen
(CK), vilken sistnämnda avses skola handhava, förutom regleringsuppgifter
ifråga om handel och sjöfart, även vissa för hela kristidsförvaltningen
gemensamma uppgifter samt i någon mån förmedla samarbete mellan
kommissionerna.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen,
statsrådet Forslund, anfört bland annat:

»Såsom rikskommissionen framhållit synes det vara nödvändigt att vid ordnandet
av den lokala kristidsförvaltningen söka anknytning till den redan
bestående kommunala organisationen. Det lärer nämligen vara uteslutet att
för fullgörandet av de skiftande, ofta mycket omfattande uppgifter, som
måste lösas under krigs- eller krisförhållanden, anlita allenast redan bestående
lokala statliga förvaltningsorgan eller att därför skapa nya sådana. Genom
att låta den lokala kristidsförvaltningen handhavas under samverkan
mellan staten och kommunerna torde det även bliva lättare att vinna förståelse
för de åtgärder, som kunna behöva vidtagas. Härtill kommer, att den
personkännedom, erfarenhet och intressegemenskap, som vanligen är att finna
inom en kommun, därigenom kunde bliva utnyttjad. En sådan organisa -

6 Första lagutskottets utlåtande Nr 38.

tion torde dessutom bliva avsevärt billigare än en av staten ensam uppbyggd
förvaltning.

De erfarenheter, som gjordes under världskriget, synas mig föranleda därtill,
att grunderna för kommunernas medverkan vid den lokala kristidsförvaltningen
böra regleras i en av Konung och riksdag gemensamt antagen författning.
Med hänsyn till de växlande situationer, som kunna tänkas uppstå
under krig eller krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga
förhållanden, torde det därvid vara lämpligast att giva Kungl. Maj :t en ganska
vidsträckt rätt att, då sådant förhållande som nyss nämnts föreligger,
ålägga kommunerna vissa av omständigheterna föranledda arbetsuppgifter.
Det låter sig nämligen icke göra att redan nu i detalj fastställa, vilka uppgifter
som därvid skulle behöva lösas. I stora drag torde emellertid böra angivas
de arbetsuppgifter, som kunna komma i fråga.»

Det genom propositionen framlagda lagförslaget har i huvudsak följande
innehåll:

I 1 § angivas förutsättningarna för att lagens huvudbestämmelser skola
träda i tillämpning. Paragrafen är avfattad i överensstämmelse med motsvarande
stadgande i det förslag till allmän förfogandelag, som förelagts
årets riksdag genom Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

I 2 § angivas i stora drag de uppgifter, som skola kunna åläggas kommunerna.
Sålunda stadgas, att Konungen äger föreskriva, att kommunerna
skola i den omfattning Konungen bestämmer fullgöra sådana uppgifter,
som äro erforderliga för att fylla befolkningens eller produktionens behov
av viktiga förnödenheter eller för att lämpligt utnyttja tillgänglig arbetskraft
eller för att tillgodose annat ändamål av betydelse för folkförsörjningen.

3 § innehåller stadgandet, att handhavandet av de uppgifter, som med
stöd av 2 § komma att åläggas kommunerna, skall ankomma å kommunala
kristidsnämnder. Länsstyrelsen gives befogenhet att bestämma kristidsnämnds
verksamhetsområde. Såsom huvudregel torde området komma att
omfatta en kommun, men länsstyrelsen skall, där så erfordras, äga besluta
örn avvikelse från gällande kommunindelning. Örn två eller flera kommuner
anses böra hava gemensam kristidsnämnd, äger länsstyrelsen föreskriva,
att dessa kommuner skola utgöra kommunalt kristidsförbund. Det sist sagda
skall äga motsvarande tillämpning, där länsstyrelsen finner nödigt, att del
av kommun ingår i verksamhetsområde för kristidsnämnd.

I 4 § givas föreskrifter örn att kommun skall vara skyldig att ställa till
förfogande de medel, som erfordras för att bestrida kostnaderna för kristidsnämnds
verksamhet. Fördelning av kostnaderna inom ett kommunalt
kristidsförbund skall ske efter skälighetssynpunkter med hänsyn till verksamhetens
omfattning beträffande de särskilda delarna av verksamhetsområdet
och övriga förhållanden. Om överenskommelse ej kan träffas mellan
kommunerna, skall kostnadsfördelningen fastställas av länsstyrelsen.

5 § innehåller bestämmelser om de maktmedel, som ansetts böra stå

Första lagutskottets utlåtande Nr 38.

7

länsstyrelserna till buds för att, om så skulle behövas, framtvinga efterlevnad
av vad kommunerna med stöd av lagen ålagts att utföra.

Om sistnämnda paragraf yttrar departementschefen bland annat:

»Då statliga förvaltningsuppgifter tidigare ålagts kommunerna, har det i
allmänhet icke ansetts nödvändigt att fastställa äventyr för underlåtenhet att
fullgöra dessa skyldigheter. Man har ansett sig kunna lita på den allmänna
solidaritetskänslan och respekten för lag och förordning. Exempel på att
tvångsmedel föreskrivits finnas dock, t. ex. i fattigvårdslagen. I fråga om
de skyldigheter, som enligt den nu föreslagna lagen skola kunna åläggas
kommun, torde det emellertid vara nödvändigt föreskriva, att vissa maktmedel
i nödfall skola stå till buds. I kritiska situationer kan det nämligen
vara av utomordentlig vikt, att ifrågavarande skyldigheter snabbt och effektivt
fullgöras . . . Att märka är, att blotta tillvaron av de i 5 § upptagna bestämmelserna
i regel torde verka så, att direkta tvångsåtgärder icke behöva
tillgripas.»

Enligt 6 § må på kristidsnämnd överflyttas uppgifter, som eljest tillkomma
ordinarie kommunal myndighet. Här åsyftas närmast uppgifter,
som enligt rekvisitionslagen ankomma å kommun.

7 och 8 §§ innehålla bestämmelser rörande rätt att överklaga länsstyrelses
beslut enligt lagen samt rörande bemyndigande för Konungen att utfärda
erforderliga tillämpningsförfattningar.

Utskottet har vid sin granskning av lagförslaget icke funnit anledning till
erinran mot detsamma. Utskottet förutsätter därvid, att de kommunala kristidsnämnderna
icke komma att åläggas andra arbetsuppgifter än sådana, för
vilka de äro särskilt lämpade. I anslutning härtill vill utskottet framhålla
vikten av att ifrågavarande nämnder erhålla en sådan sammansättning, att
de på ett tillfredsställande sätt kunna fullgöra sina åligganden.

Såsom framgår av propositionen lämnades under världskriget anslag av
statsmedel, som fördelades på livsmedelsnämnderna såsom bidrag till täckande
av kostnaderna för handhavande av de av staten pålagda förvaltningsuppdragen.
Särskilt blevo härigenom kommunerna i s. k. överskottsområden
tillgodosedda, vilket ansågs skäligt, enär de hade det minsta intresset av de
statliga ingripandena. Enligt lagförslaget äro kommunerna pliktiga att bestrida
kostnaderna för kristidsnämndernas verksamhet. Det torde icke vara
uteslutet, att åtskilliga kommuner härigenom kunna komma att åsamkas
ganska betydande utgifter. Särskilt för mindre bärkraftiga kommuner måste
en sådan utveckling framstå såsom mycket allvarlig. Utskottet förutsätter
med hänsyn härtill, att därest lagstiftningen bringas i tillämpning, statsmakterna
tillse, i vad mån statsbidrag böra lämnas kommuner för deras nu
ifrågavarande verksamhet.

Utskottet bär vid sin granskning av Kungl. Maj:ts förslag icke tagit ställning
till de vid propositionen fogade, av rikskommissionen för ekonomisk
försvarsberedskap upprättade utkasten till kungörelser angående inrättande
av kristidsnämnder m. m. och angående kommunala kristidsförbund samt

Utskottet.

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 38.

till förordning angående kristidsstyrelser, vilka författningsutkast icke underställts
riksdagen för yttrande.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 26 maj 1939.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Karl Emil Johanson, Eskhult, Branting, Karl
Karlsson, Brandt, Caap* och Boos;

från andra kammaren: herrar Hedlund i Östersund och Lindmark*, fru Östlund*
samt herrar Berg*, Larsson i Hede, Werner i Höjen*, Landgren och Björling.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1939. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

392093