Första lagutskottets utlåtande Nr 15.
1
Nr 15.
Ankom till riksdagens kansli den 3 mars 1939 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående användningen av
allmänna arvsfondens medel.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 243,
har herr Lundqvist m. fl. anhållit, att riksdagen ville besluta att i skrivelse
till Kungl. Majit hemställa, att arvsfondens medel måtte i större utsträckning
än hittills användas dels som direkt stöd åt barnrika familjer, dels som stipendier
för studier och yrkesutbildning.
Beträffande de skäl som motionärerna anfört till stöd för sin anhållan får
utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till
motionen.
Allmänna arvsfonden skapades i samband med införandet av den nya arvslagstiftningen.
Genom denna lagstiftning blevo — på sätt närmare framgår
av hithörande bestämmelser i lagen den 8 juni 1928 om arv, vilken lag trädde
i kraft den 1 januari 1929 — kusiner och avlägsnare skyldeman uteslutna
från arvsrätt. Finnes ej närmare skyldeman, skall, jämlikt stadgande i 5 kap.
1 § nämnda lag, arvet tillfalla »en fond, benämnd allmänna arvsfonden».
De närmare bestämmelserna örn fondens ändamål och förvaltning m. m.
återfinnas i en särskild lag den 8 juni 1928 om allmänna arvsfonden, vilken
lag likaledes trädde i kraft den 1 januari 1929. Enligt 1 § i denna lag skall
den egendom, som i arv tillfaller fonden, så ock egendom, som må tillfalla
fonden genom gåva eller testamente, utan sammanblandning med andra
medel förvaltas av statskontoret såsom en särskild fond »för främjande av
barns och ungdoms vård och fostran». I samma lagrum stadgas vidare,
att av medel, som under ett räkenskapsår influtit, en tredjedel skall vid årets
utgång läggas till fonden samt att återstoden skall jämte årets avkastning
från och med nästföljande år vara tillgänglig för utdelning. I 2 § givas bestämmelser
om meddelande av understöd ur fonden. Enligt dessa bestämmelser
skall understöd utdelas av Konungen, därvid skall iakttagas, att understöd
ej må lämnas för åtgärd, vars bekostande åligger stat eller kommun.
Härjämte meddelas föreskrift örn att tillgängliga medel må, såvitt omständigheterna
därtill föranleda, läggas till fonden.
I det förslag till lag örn allmänna arvsfonden, som år 1925 avgavs av lagberedningen
i samband med dess förslag till lag örn arv, föreslogs, att fonden
skulle användas »för understöd av åtgärder till främjande av samhällets bar
Bihang
till riksdagens protokoll 1039. 9 sami. 1 aud. Nr 15.
2
Första lagutskottets utlåtande Nr 15.
na vård» samt att för utdelning tillgängliga medel i första hand skulle tilldelas
kommuner eller landsting, som ville för barns vård och uppfostran inrätta
anstalter, vilkas bekostande icke enligt lag ålåge kommunen eller
landstinget. Därest ansökan från kommun eller landsting ej förelåge eller
sådan ansökan prövades icke kunna bifallas, skulle tillgängliga medel kunna
tilldelas förening eller stiftelse, vilkens verksamhet finge anses vara till gagn
för samhällets barnavård. I sin motivering till de sålunda föreslagna bestämmelserna,
vilka anknöto till lagen den 6 juni 1924 om samhällets barnavård,
erinrade lagberedningen om att nämnda lag i 5 kap. innehölle bestämmelser
om anstalter för barnens vård och uppfostran och att dessa anstalter utgjordes
av barnhem och skyddshem. Lagberedningen framhöll vidare, hurusom
upprättandet av de senare anstalterna, vilka avsåge beredande av uppfostran
åt vanartade barn, gjorts obligatoriskt för varje landstingsområde samt för
varje stad, som ej deltoge i landsting, medan i fråga om barnhemmen —
vilka utgjordes av dels för stadigvarande vård och uppfostran av barn avsedda
anstalter, som icke vore att hänföra till skyddshem eller allmän uppfostringsanstalt,
och dels s. k. upptagningshem, d. v. s. anstalter för tillfällig
vård och observation av barn eller för vård av späda barn och deras
mödrar — icke föreskrivits någon motsvarande skyldighet utan överlämnats
åt kommunerna och landstingen att i samarbete med den enskilda offervilligheten
förfara allteftersom förhållandena krävde. Med hänsyn härtill och
då enligt ett vid ifrågavarande tidpunkt på Kungl. Maj:ts prövning beroende
förslag till omorganisation av allmänna barnhusets verksamhet barnhuset
skulle äga stödja upprättandet av barnhem huvudsakligen genom bidrag till
driftkostnaderna, borde enligt lagberedningens mening härtill komma bidrag
från arvsfonden till anläggningar av sådana hem; härigenom skulle en avsevärd
ekonomisk hjälp kunna bringas kommunerna i deras strävanden för
den samhälleliga barnavården.
Vid den sedermera av lagrådet företagna granskningen av lagberedningens
ifrågavarande förslag gjordes icke någon anmärkning mot detsamma, såvitt
avsåg reglerna för arvsfondens användning.
I de yttranden, som härefter avgåvos över förslaget av direktionen för allmänna
barnhuset och av statens inspektör för fattigvård och barnavård, gjordes
gällande, alt fondens ändamål enligt förslaget vore alltför begränsat. Bestämmelserna
om arvsmedlens användning borde enligt den senares mening
erhålla en formulering, som möjliggjorde, att medel kunde erhållas till alla
sådana åtgärder till barns och ungdoms välfärd, som avsåges i 2 § 2 mom. av
lagen om samhällets barnavård och som sålunda ej enligt lag ålåge kommuner
eller landsting. Härigenom skulle understöd kunna lämnas ej allenast
åt barnhem och anstalter till stöd för hemuppfostran — till vilka finge räknas
barnkrubbor, barnträdgårdar, arbetsstugor, barnavärn etc. — utan även
exempelvis till barnavårdscentraler, anordningar för undervisning i barnavård
samt andra åtgärder, som kunde befinnas ändamålsenliga.
3
Första lagutskottets utlåtande Nr 15.
I samband med anmälan i statsrådet av lagrådets yttrande anförde dåvarande
departementschefen, statsrådet Thyrén, bland annat, att allmänna arvsfondens
uppgift skulle vara att främja sådana allmännyttiga ändamål, som
regelmässigt tillgodosåges icke genom anslag av allmänna medel utan på den
privata offervillighetens väg. Departementschefen hade icke kunnat helt ansluta
sig till beredningens uppfattning örn användningen av fondens medel.
I det förslag departementschefen framlade hade därför ändamålet för fonden
angivits på ett i viss mån avvikande sätt. — Efter en redogörelse för
innehållet i de av direktionen för allmänna barnhuset och av statens inspektör
för fattigvård och barnavård avgivna yttrandena anförde departementschefen
vidare: Av dessa uttalanden, vilka gjorts efter det lagrådets yttrande
avgivits, framgår, att behovet av att inrätta nya barnhem och upptagningshem
för ändamål, som avses i lagen örn samhällets barnavård, är vida mindre
än man tidigare haft anledning antaga. Vid sådant förhållande synes det
vara väl grundat att giva bestämmelsen om användandet av arvsfondens medel
en mera vidsträckt avfattning än den föreslagna. På sätt statens inspektör
för fattigvård och barnavård yttrat, bör understöd ur fonden lämpligen
kunna utgå till alla sådana åtgärder till barns och ungdoms välfärd, som avses
i lagen örn samhällets barnavård. Vidare synes — särskilt örn det skulle
visa sig att avsevärdare belopp komme att inflyta till fonden — hinder icke
böra möta mot användande av fondens medel till sådana åtgärder för befrämjande
av barns och ungdoms fostran, som icke falla inom den sociala
barnavården, exempelvis till utdelande av studiebidrag. I enlighet med vad
nu anförts, har i lagtexten fondens ändamål angivits vara att främja barns
och ungdoms vård och fostran. Därjämte har föreslagits, att understöd ej må
lämnas för åtgärd, vars bekostande enligt lag åligger stat och kommun, vari
då inbegripes jämväl landsting.
Det för riksdagen år 1928 framlagda lagförslaget hade i vad angår fondens
ändamål samma lydelse som den nu gällande lagen.
I en vid 1931 års riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr 45,
hemställde herr Pehrsson i Göteborg, att riksdagen ville besluta, att allmänna
arvsfondens medel finge användas till främjande av barns och ungdoms
vård och fostran även genom understöd åt barnrika familjer. I anledning
av denna motion, vilken icke föranledde till någon riksdagens åtgärd,
uttalade första lagutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 10,
att då lagens ord »främjande av barns och ungdoms vård och fostran» icke
uteslöte att dylik hjälp lämnades jämväl inom hemmet, redan med gällande
bestämmelser möjlighet funnes att med hänsyn till fondens ställning i skälig
mån tillgodose det i motionen angivna syftet.
1 en under hösten 1938 utkommen broscher, författad av f. d. kanslirådet
G. H. von Koch och t. f. andre kanslisekreteraren J. H. Rooth, har lämnats
4
Första lagutskottets utlåtande Nr 15.
en orientering rörande allmänna arvsfonden och användningen av dess medel.
I broschyren hava bl. a. intagits följande statistiska uppgifter:
Tabell I. Dispositionen av arvsfondens medel.
Disposition av influtna medel |
Disposition av för utdelning tillgäng-liga medel |
||||||||
Tillgång |
Disposition |
||||||||
Räkenskaps- år |
Influtna arvsmedel och räntor |
Fonde- rade medel |
För utdel-ning till-gängliga |
Räkenskaps- år |
Utdelade medel |
Ej dispo-nerade |
|||
l |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
1929/1930 |
»137 314 |
*45 011 |
>92 303 |
1930/1931 |
92 285 |
18 |
|||
1930/1931 |
543 463 |
178 337 |
365 125 |
94 |
1931/1932 |
312 112 |
89 |
53 013 |
05 |
1931/1932 |
1 217 441 |
389 491 |
827 949 |
91 |
1932/1933 |
555 310 |
— |
272 639 |
91 |
1932/1933 |
996 243 |
306 424 |
689 819 |
07 |
1933/1934 |
481 342 |
— |
208 477 |
07 |
1933/1934 |
826 364 |
247 816 |
578 547 |
32 |
1934/1935 |
467 740 |
— |
110 807 |
32 |
1934/1935 |
881 797 |
258 382 |
623 415 |
20 |
1935/1936 |
571 081 |
— |
254 177 |
11 |
1935/1936 |
21 651 382 |
510 459 |
1 139 081 |
13 |
1936/1937 |
919 108 |
39 |
2221 892 |
71 |
1936/1937 |
21 081 980 |
300 249 |
779 810 |
70 |
1937/1938 |
915 109 |
— |
— |
— |
1937/1938 |
21 025 947 |
553 987 |
470 576 |
24 |
1938/1939 |
— |
— |
— |
— |
Summa |
8 361 932 |
2 790 156 |
5 556 628 |
51 |
4 314 088 |
20 |
786 611 |
07 |
Fondens kapital uppgick således den 30 juni 1938 till 2 790 156 kr.
Tabell II. Fördelningen av de ur arvsfonden utdelade medlen.
Räkenskaps- år |
Understöd till institutioner |
Understöd |
till enskilda |
Summa |
||||
Barnhem |
Anstalter till |
Diverse institu- tioner |
Barnrika familjer |
Studier och yrkesutbild- ning |
||||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
||
1930/1931 |
69 600 |
_ |
2 000 |
12 000 |
8 685 |
92 285 |
||
1931/1932 |
153 817 |
89 |
61 000 |
38 200 |
56 650 |
2 445 |
312 112 |
89 |
1932/1933 |
294 450 |
— |
45 400 |
119 030 |
85 680 |
10 750 |
555 310 |
— |
1933/1934 |
243 240 |
— |
133 300 |
44 347 |
41 440 |
19 015 |
481 342 |
— |
1934/1935 |
204 390 |
— |
139 700 |
99 300 |
600 |
23 750 |
467 740 |
— |
1935/1936 |
277 126 |
— |
142 040 |
81 620 |
400 |
69 895 |
571 081 |
— |
1936/1937 |
240 993 |
39 |
464 840 |
109 855 |
3 315 |
100 105 |
919 108 |
39 |
1937/1938 |
434 164 |
— |
243 400 |
118 335 |
7 200 |
112 010 |
915 109 |
— |
Summa |
1 917 781 |
28 |
1 231 680 |
622 687 |
203 970 |
337 970 |
4 314 088 |
28 |
Med »anstalter till stöd för hemuppfostran» (kol. 3) avses barnavårdscentraler,
barnkrubbor, barnträdgårdar och sommarkolonier för barn. Inom
gruppen »diverse institutioner» (kol. 4) hava sammanförts en mångfald stif- 1 2
1 T. o. m. 1929/1930.
2 Inklusive återlevererade understöd.
Första lagutskottets utlåtande Nr 15. 5
feiser, föreningar och andra sammanslutningar av sinsemellan mycket olika
beskaffenhet.
Beträffande fördelningen av understöd till enskilda lämnas i broschyren
följande redogörelse:
»Understöden direkt till enskilda, som tillsammans uppgå till ett icke obetydligt
belopp, lia i tabellen å sid. 271 redovisats under rubrikerna ''barnrika
familjer’ samt ''studier och yrkesutbildning’. Understöden till de barnrika
familjerna ha efter hand minskats, delvis till följd av att stora svårigheter
mött såväl när det gällt att bland ett stort antal sökande utvälja de mest
meriterade, som med avseende å kontrollen över användningen av beviljade
understöd. På de senaste åren ha därför, som tabellen också i viss mån utvisar,
understöd för detta ändamål beviljats endast i ett fatal fall. I stället har
arvsfonden kommit att allt mer inrikta sig på att bistå ungdom, som icke på
annat sätt kan erhålla hjälp till studier eller yrkesutbildning. Såsom inledningsvis
framhållits förutsattes ju redan vid arvsfondens tillkomst, att sa
skulle kunna ske.
Större delen av de sedan budgetåret 1935/1936 beviljade studieunderstöden
utgöres av medel, som årligen anvisats till stipendier åt lärjungar vid allmänna
läroverk, statens normalskola för flickor, kommunala mellanskolor,
flickskolor och gymnasier, högre folkskolor, tekniska läroverk och statsunderstödda
handelsgymnasier. Enligt särskilda för varje år utfärdade föreskrifter
ha dessa stipendier utgått med belopp mellan 200 och 600 kronor för
läsår samt endast till behövande välartade och begåvade lärjungar i åldern
under 21 år. Ansökan om stipendium skall ingivas till rektor vid den läroanstalt,
där studierna skola bedrivas och ansökningstiden utgår under maj
månad näst före det läsår, för vilket stipendium sökes. Sedan lärarkollegierna
och skolöverstyrelsen yttrat sig över samtliga inkomna ansökningar,
beslutar Kungl. Majit örn stipendiernas fördelning. Under 1937 utdelades på
detta sätt stipendier till 235 lärjungar vid 158 olika läroanstalter (1935 157
respektive 84 och 1936 205 respektive 135). Det torde knappast kunna råda
delade meningar örn betydelsen av dessa bidrag till ungdomens studier.
Ändamålet är så mycket mer behjärtansvärt som de kategorier studerande,
det här är fråga om, i många fall troligen skulle varit nödsakade att avbryta
sina studier, därest icke arvsfonden kunnat träda hjälpande emellan.
Även för andra studier än de nu nämnda samt för praktisk utbildning i olika
yrken har arvsfonden lämnat åtskilliga bidrag. Ehuru ansökningarna örn
bidrag för dessa ändamål bedömas från fall till fall, lia dock, liksom vid prövningen
av ansökningar från institutioner, vissa principer småningom utbildats.
Sålunda upprätthållas t. ex. vissa krav med avseende på utbildningens
beskaffenhet och sökandens personliga kvalifikationer.
I det förra hänseendet gäller som regel, att understöd anses böra komma
i fråga endast, örn utbildningen kan antagas vara ägnad att sätta sökanden
i stånd att för framtiden försörja sig. Till följd härav bruka understöd vanligen
icke beviljas, då utbildningstiden är av kortare varaktighet än fem
månader. Vidare kräves i allmänhet, att utbildningen bedrives vid någon
statlig eller statsunderstödd läroanstalt samt att det ej är fråga örn utbildning,
till vilken bidrag kan erhållas av andra statsmedel, exempelvis i form
av statens räntefria studielån. Bland annat av dessa skäl ha understöd till
1 Tabell II i utskollcls utlåtande.
6
Första lagutskottets utlåtande Nr 15.
akademiska studier endast undantagsvis förekommit. Däremot ha i en del
fall understöd givits för bedrivande av studier per korrespondens för avläggande
av student- eller realexamen. Under de senaste två åren lia vidare
ett antal behövande elever vid kommunala och enskilda yrkesskolor samt
lanthushållsskolor — utöver gängse statsstipendier (respektive elevunderstöd)
-—- tilldelats smärre bidrag ur arvsfonden.1 I enstaka fall lia slutligen
understöd beviljats bland annat för utbildning till barn trädgårdslärarinna,
för yrkesutbildning vid dövstumskola, för genomgående av kurs vid navigationsskola,
för avläggande av lägre organistexamen, för genomgående av
postexpeditörskurs samt för bortarbetande av talfel.
I fråga örn kraven på sökandens personliga kvalifikationer må följande
antydningar göras. Två grundläggande förutsättningar äro att sökanden ej
fyllt 21 år samt att behov av understöd kan anses föreligga. Några allmänna
regler för behovsprövningen kunna ej angivas, men hänsyn fagus
givetvis till alla kända omständigheter, som äro av beskaffenhet att inverka
på frågans bedömande, såsom sökandens och hans föräldrars ekonomi samt
omfattningen av deras försörjningsplikt m. m. För bedömande av hur stort
bidrag sökanden är i behov av, kräves vidare kännedom dels örn de kostnader,
som äro förenade med utbildningen och dels om sökandens förmåga
att på annat sätt anskaffa medel. Högre understöd än 600 kronor för ett
läs- eller arbetsår bruka dock ej beviljas och detta har skett endast i undantagsfall.
De oftast förekommande beloppen växla mellan 200 och 400 kronor,
men även mindre understöd ha beviljats. En annan, icke mindre viktig
förutsättning för erhållande av understöd är att sökanden kan visa eller i
varje fall göra sannolikt, att han besitter sådana anlag för utbildningen, att
han kan antagas komma att få verklig nytta av den i framtiden.»
I förevarande motion anföres bland annat följande:
»Även om gärna erkännes, att de ändamål, som främjas genom bidrag till
kommuner och institutioner, i allmänhet äro högeligen behjärtansvärda, vill
det dock förefalla, som örn det ur olika synpunkter, såväl sociala som befolkningspolitiska,
vore befogat att låta någon större del än vad nu är fallet av
de samlade medlen direkt komma behövande familjer och enskilda till godo.
I viss utsträckning torde de ändamål, som f. n. främjas genom anslag till
kommuner och institutioner av arvsfondsmedlen, kunna vederbörligen tillgodoses,
utan att medel ur denna fond skola behöva tillgripas. Inrättandet
av barnhem t. ex. synes i flertalet fall kunna och böra ombesörjas av vederbörande
kommun utan att bidrag ur denna fond skall behöva lämnas. Vidare
är att märka, att, såsom även i broschyren framhålles, tipsmedel numera
finnas att tillgå i stor utsträckning just för ändamål, vartill bidrag ur arvsfonden
hittills i betydande omfattning utgått till kommuner och institutioner.
Ej minst av de skäl, som ovan anförts, synes det motiverat att låta arvsfondens
medel i betydligt större utsträckning komma behövande familjer och
enskilda till del än vad f. n. är fallet. Såsom av den ovanstående tablån framgår,
äro bidragen till de barnrika familjerna numera obetydliga. Här har,
såsom också tablån visar, uppenbarligen under de senare åren skett en radikal
förändring av medelsfördelningen till förfång just för de barnrika familjerna.
Det synes i hög grad angeläget och önskvärt, att här sker en återgång till
Med hänsyn till att statsstipendierna och elevunderstöden numera utgå med högre
belopp än förut torde emellertid framdeles bidrag ur arvsfonden icke vara att påräkna.
Första lagutskottets utlåtande Nr 15.
7
tidigare tillämpade principer med en betydligt vidgad understödsverksamhet
beträffande just de familjer, där barnantalet är stort. En sådan omläggning
av nu tillämpade principer synes ligga helt i linje med de syften, arvsfonden
avsetts böra tjäna.
Även stipendierna för yrkesutbildning och studier synas böra göras till
föremål för en något rikligare medelstilldelning. Ifrågasättas kan även, örn
de principer, som synas tillämpas vid handläggningen av dessa ansökningar,
äro fullt ändamålsenliga eller om icke den praktiska utbildningen borde omhuldas
och gynnas i högre grad än vad nu synes vara fallet och bidrag för
ändamålet t. ex. utgå, även om utbildningstiden icke alltid är så lång. Det
väsentliga är dock, att möjlighet och hjälp beredas de unga att bryta sig en
bana och lägga grunden för en tryggad utkomst. Av broschyrens redogörelser
liksom av upplysningar på annat håll framgår, att ansökningar örn personliga
understöd särskilt för praktisk yrkesutbildning i mycket stor utsträckning
avslagits. Här synes alltså en omläggning böra ske.»
Motionärerna åsyfta att få till stånd ändring i tillämpningen vid idde- utskottet.
lande av bidrag ur allmänna arvsfonden i fråga örn dels understöd till barnrika
familjer och dels bidrag till studier och yrkesutbildning. Vad först angår
understöden till barnrika familjer framgår av den i utskottets redogörelse intagna
tabell II, att dylika understöd efter utgången av budgetåret 1933/34
utdelats endast i ett mindre antal fall. Den ändring i principerna för utdelningen
som sålunda inträtt lärer huvudsakligen hava haft sin grund däri,
att vid den tidigare tillämpningen stora svårigheter yppat sig att utdela understöden
utan att ojämnheter, orättvisor eller misstag uppkommit. Det synes
också uppenbart att med de begränsade medel, som — även om understöden
till barnhem o. dyl. väsentligt minskades — här kunna komma i fråga,
det icke är möjligt att rättvist tillgodose alla de barnrika familjer som kunna
anses böra understödjas; fördelningen blir med nödvändighet mer eller
mindre slumpartad. Då det åter gäller utdelning av bidrag till institutioner
för inrättande av barnhem, barnkrubbor o. dyl. har man avsevärt större
möjligheter att verkställa en rättvis fördelning mellan olika delar av landet
och utöva kontroll över att utdelade medel verkligen komma till användning
på sätt som åsyftats. Såvitt utskottet kunnat finna kan därför någon befogad
anmärkning icke framställas mot tillämpningen i fråga om utdelande avunderstöd
ur arvsfonden till barnrika familjer. Utskottet vill erinra, att frågan
om hjälp i olika former från det allmännas sida åt barnrika familjer
varit föremål för behandling av befolkningskommissionen; i detta hänseende
har kommissionen bl. a. framlagt förslag om barnbeklädnadsbidrag ävensom
familjeunderstöd i stället för fattigvård till vissa barnrika familjer (Stat.
off. utr. 1938: 7). Uppenbart synes vara att en lösning av nämnda, ur
sociala och befolkningspolitiska synpunkter synnerligen betydelsefulla fråga
icke bör sökas genom ändrad disposition av arvsfondens medel.
Vad åter angår frågan örn utdelande av bidrag ur arvsfonden till studier
och yrkesutbildning framgår av tabell II att den årliga utdelningen ur fonden
för dessa ändamål fått alltmer ökad betydelse. Vilka principer som därvid
8
Första lagutskottets utlåtande Nr 15.
tillämpats torde framgå av vad i utskottets redogörelse upptagits. Enligt utskottets
mening synes anledning saknas att genomföra någon ändring i dessa
principer. Någon prövning från utskottets sida, huruvida i något enskilt fall
understöd ur fonden bort utgå ehuru ansökan därom avslagits, kan givetvis
icke komma i fråga.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 mars 1939.
På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.
Vid detta ärendes behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Schlyter, Karl Emil Johanson, Wagnsson*, Eskhult,
Branting, Karl Johan Olsson, Brandt och Anton Svensson;
från andra kammaren: herrar Bergquist, Lindqvist, Hedlund i Östersund, Lindmark*,
Olsson i Mellerud, Gezelius, Berg och Werner i Höjen*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Karl Johan Olsson, Olsson i Mellerud och Gezelius beträffande
motiveringen till utskottets hemställan.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1939
916325