Första lagutskottets utlåtande Nr 10.
7
Nr 10.
Ankom till riksdagens kansli den 16 februari 1939 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 11 juni 1920
(nr 407) om barn i äktenskap m. m. dels ock i ämnet
väckt motion.
Genom en den 18 november 1938 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 11, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
förslag till
l) Lag
angående ändring i lagen den 11 juni 1920 (nr 407) om barn i äktenskap.
Härigenom förordnas, att i lagen den 11 juni 1920 örn barn i äktenskap
skola efter 22 § under en ny rubrik »Örn barnavårdsman» upptagas fem nya
paragrafer, betecknade 23—27 §§, av den lydelse nedan sägs:
Örn barnavårdsman.
23 §.
Leva föräldrarna åtskilda på grund av söndring eller efter vunnen hemskillnad
eller är deras äktenskap upplöst, skall på yrkande av modern, där
vårdnaden om barnet tillerkänts henne, så ock eljest, där barnavårdsnämnden
av särskild anledning finner det erforderligt, barnavårdsman för barnet
förordnas. Lag samma vare, där jämlikt 8 § rätten förordnat att vårdnaden
örn barnet skall tillkomma allenast den ene av föräldrarna.
Har modern uttagit stämning till domstol med yrkande att bliva tillerkänd
vårdnaden, eller framställt sådant yrkande i rättegång eller då hemskillnad
eller äktenskapsskillnad sökes, skall, efter framställning av modern eller
där barnavårdsnämnden av särskild anledning finner det erforderligt, barnavårdsman
förordnas för barnet för liden intill dess vårdnadsfrågan slutligt
avgjorts.
24 §.
Barnavårdsmannen har att bistå den som har vårdnaden örn barnet med
råd och upplysningar samt tillse, alt barnets rätt och bästa behörigen tillvaratagas.
Där så erfordras, skall barnavårdsmannen sörja för att åtgärder
vidtagas för tillförsäkrande av underhåll åt barnet samt biträda med indrivande
och tillhandahållande av underhållsbidrag.
8
Första lagutskottets utlåtande Nr 10.
Barnavårdsmannen äge att själv eller genom ombud föra talan för barnet
rörande underhåll samt vare berättigad att anlita polismyndighet för underbållsskyldigs
efterforskande eller hörande och för verkställande av delgivni
ngar.
25 §.
Förordnande av barnavårdsman meddelas av barnavårdsnämnden i den
församling, där den som har vårdnaden örn barnet är kyrkobokförd, eller,
örn denne ej är i riket kyrkobokförd, där han vistas.
26 §.
Uppdraget att vara barnavårdsman upphöre, när barnet fyllt aderton år.
Har dessförinnan moder, på vars yrkande barnavårdsman förordnats, för
barnavårdsnämnden anmält, att behov av barnavårdsman icke längre föreligger,
skall, där barnavårdsnämnden icke av särskild anledning finner erforderligt
att barnavårdsmannen bibehålies vid förordnandet, barnavårdsnämnden
entlediga barnavårdsmannen utan att förordna ny sådan. Lag
samma vare, där barnavårdsnämnden eljest finner behov av barnavårdsman
ej längre föreligga.
27 §.
Vad i 16—19 §§ lagen om barn utom äktenskap är stadgat beträffande
barnavårdsman och barnavårdsnämnd skall äga motsvarande tillämpning i
fall som avses i denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1940.
2) Lag
angående ändring i lagen den 14 juni 1917 (nr 378) om adoption.
Härigenom förordnas, att i lagen den 14 juni 1917 om adoption skall efter
13 § upptagas en ny paragraf, betecknad 13 a §, av den lydelse nedan sägs:
13 a §.
Är barn adopterat av makar eller har ena maken adopterat den andres
barn, skall vad i 23—27 §§ lagen om barn i äktenskap finnes stadgat rörande
barnavårdsman äga motsvarande tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1940.
I samband med propositionen har utskottet förehaft en i anledning av
densamma inom andra kammaren väckt motion, nr 64 av herr Paulsen, i
vilken motion hemställes att den punkt i 26 § av propositionen, som
Första lagutskottets utlåtande Nr 10. 9
handlar om moders rätt att på begäran bliva befriad från barnavårdsman,
måtte utgå.
I fråga om de skäl som ligga till grund för Kungl. Maj:ts förslag får utskottet,
i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Beträffande motionärens motivering hänvisas till motionen.
Enligt lagen den 14 juni 1917 (nr 376) om barn utom äktenskap skall i
regel för varje sådant barn under aderton år finnas en barnavårdsman. Dennes
uppgift är att bistå modern med råd och upplysningar samt tillse, att
barnets rätt och bästa behörigen tillvaratagas. Särskilt åligger det barnavårdsmannen
sörja för att åtgärder ofördröjligen vidtagas för fastställande
av barnets börd samt tillförsäkrande av underhåll åt barnet, biträda med
indrivande och tillhandahållande av underhållsbidrag samt, när skäl därtill
är, göra anmälan om förordnande av förmyndare för barnet. Barnavårdsmannen
äger att själv eller genom ombud föra talan för barnet rörande faderskap,
underhåll och förmynderskap ävensom barnets förklarande för trolovningsbarn.
Han är tillika berättigad att anlita polismyndighet för underhållsskyldigs
efterforskande eller hörande och för verkställande av delgivningar.
I motion (nr 35/11) till 1937 års riksdag föreslogs inrättande i viss
omfattning av barnavårdsman jämväl för barn i äktenskap och för adoptivbarn.
Enligt förslaget, sådant det utformats i motionen, skulle barnavårdsman
kunna förordnas då föräldrarna på grund av söndring eller efter vunnen
hemskillnad levde åtskilda eller då deras äktenskap vore upplöst. Barnavårdsmannen
skulle kunna tillsättas så snart vårdnaden om barnet i sådana
fall tillerkänts den ena av föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare.
Förordnandet skulle meddelas om framställning därom gjordes av endera
av föräldrarna eller av förmyndaren. Motsvarande bestämmelser skulle
gälla för adoptivbarn.
I utlåtande (nr 35) över motionen anförde första lagutskottet, att med
hänsyn till de goda resultat, som vunnits av barnavårdsmannainstitutionen
för barn utom äktenskap, ansåge utskottet det böra tagas under övervägande
att begagna denna institution även för vissa barn i äktenskap, enär även
för en ensamstående hustru kunde föreligga stort behov av hjälp för utkrävande
av barnuppfostringsbidrag. Sådant behov kunde enligt utskottets
mening uppkomma icke endast i de uti motionen angivna fall, då på grund av
särlevnad till följd av söndring eller efter hemskillnad eller på grund av
äktenskapsskillnad den ena av föräldrarna förordnats att ensam utöva
vårdnaden örn barnet utan även i sådana fall då dylikt förordnande örn
vårdnaden meddelats t. ex. på grund av grov pliktförsummelse från den
andre makens sida (jfr 8 § lagen örn barn i äktenskap). Av vissa närmare angivna
skäl ställde sig utskottet tveksamt till det i motionen framförda förslaget
att barnavårdsman även .skulle kunna förordnas på begäran av den
utav föräldrarna som icke hade vårdnaden örn barnet. I varje händelse syn
-
10
Första lagutskottets utlåtande Nr 10.
tes ett sådant förordnande icke böra meddelas utan föregången prövning av
de närmare omständigheterna i det särskilda fallet. Övervägas kunde emellertid
huruvida rätten att förordna barnavårdsman i sådant fall borde anförtros
åt domstol i stället för åt barnavårdsnämnd samt örn förordnande av
barnavårdsman skulle kunna meddelas redan innan beslut i vårdnadsfrågan
förelåge. Vad slutligen anginge de fall då vårdnaden vore anförtrodd åt särskilt
förordnad förmyndare, skulle det enligt utskottets mening möjligen
kunna länkas att denne själv borde få rätt att erhålla en barnavårdsman vid
sin sida, men att i dylika fall medgiva föräldrarna rätt att begära förordnande
av barnvårdsman syntes ej lämpligt eller behövligt. — I fråga om
adoptivbarn fann utskottet förhållanden, likartade med de beträffande barn
i äktenskap omtalade, kunna uppkomma.
Efter hemställan av utskottet anhöll riksdagen i skrivelse den 24 april
1937 (nr 193), att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning huruvida bestämmelser
lämpligen borde införas om förordnande i vissa fall av barnavårdsman
för barn i äktenskap och för adoptivbarn och därmed sammanhängande
spörsmål.
Den av riksdagen berörda frågan har sedermera behandlats i en inom
justitiedepartementet upprättad promemoria, vid vilken fogats förslag
till lagstiftning i ämnet.
Över promemorian och lagförslagen hava efter remiss utlåtanden avgivits
av statens inspektör för fattigvård och barnavård — efter hörande av
statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter samt barnavårdsnämnderna i
ett antal lands- och stadskommuner — vidare svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,
svenska fattigvårdsförbundets barnavårdsbyrå, svenska
stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, Sveriges socialvårdsfunktionärers
förbund samt Stockholms stads, Göteborgs stads, Norrköpings
stads, Hälsingborgs stads, örebro läns och Västmanlands läns rättshjälpsanstalter.
Med anledning av de erinringar som i vissa utlåtanden framställts
rörande lagförslagens innehåll hava lagförslagen undergått omarbetning inom
departementet.
Angående behovet av en lagstiftning i förevarande ämne anför departementscliefen
i propositionen följande.
»Den genom lagen örn barn utom äktenskap införda barnavårdsmannainstitutionen
har visat sig vara av stor betydelse för tillvaratagande av de utomäktenskapliga
barnens rätt. Med barnavårdsmannens bistånd har det varit möjligt
alt i en omfattning, som sannolikt icke skulle varit tänkbar för en ensamstående
moder, utkräva de förpliktelser nämnda lag ålägger fader till sådant barn.
Även i vårdnadshänseende är barnavårdsmannen modern till stor hjälp. Beträffande
vissa barn i äktenskap äro förhållandena emellertid många gånger
sådana, att jämväl för tillvaratagande av dessa barns intressen det skulle
vara erforderligt att en person funnes nied barnavårdsmans befogenhet och
skyldigheter. Det i förenämnda promemoria framlagda förslaget örn utvidgning
av barnavårdsmannainstitutet har också i princip tillstyrkts av prak
-
Första lagutskottets utlåtande Nr 10.
11
tiskt taget samtliga i ärendet hörda myndigheter och enskilda sammanslutningar.
Allenast i ett utlåtande har tveksamhet yppats beträffande behovet
av lagstiftning, därvid såsom skäl åberopats den förbättrade ställning 1937
års lag örn förskottering av underhållsbidrag till harn berett frånskilda mödrar.
Vad härutinnan anförts synes emellertid icke innefatta tillräckliga skäl
för att låta med den ifrågasatta lagstiftningen anstå.»
De nu framlagda lagförslagen innehålla i huvudsak följande.
1 1920 års lag örn barn i äktenskap skola under en ny rubrik »Om barnavårdsman»
upptagas fem nya paragrafer, betecknade 23—27 §§.
23 g behandlar frågan, i vilka fall barnavårdsman för barn i äktenskap
skall kunna förordnas. Såsom förutsättning härför upptages i första stycket,
att föräldrarna leva åtskilda på grund av söndring eller efter hemskillnad,
eller att äktenskapet är upplöst, eller ock att rätten jämlikt 8 § lagen örn
barn i äktenskap —- på grund av grov försummelse från makes sida m. m. —
förordnat att vårdnaden om barnet skall tillkomma allenast den ene av föräldrarna.
Ilar i något av de nu nämnda fallen vårdnaden tillerkänts modern,
äger hon ovillkorlig rätt att på begäran få barnavårdsman förordnad.
Eljest fordras att barnavårdsnämnden av särskild anledning finner barnavårdsman
erforderlig, varvid barnavårdsnämnden icke är bunden av att yrkande
örn förordnande av barnavårdsman framställts; härunder inbegripas
bl. a. de fall, då vårdnadsberättigad moder av oföretagsamhet, okunnighet
eller dylikt underlåter göra framställning örn förordnande av barnavårdsman,
liksom även de väl endast undantagsvis förekommande fall, då den
make, som ej har vårdnaden, önskar att barnavårdsman skall förordnas.
I de nu nämnda fallen fordras — därest ej särlevnad på grund av söndring
föreligger — ett laga kraftägande beslut av rätten rörande hemskillnad
o. s. v. I andra stycket av 23 § upptagas bestämmelser örn interimistiskt förordnande
av barnavårdsman. Förutsättning härför är att modern hos domstol
framställt yrkande att bliva tillerkänd vårdnaden; och vidare fordras,
liksom enligt 23 § första stycket, att modern hos barnavårdsnämnden anhåller
alt få barnavårdsman förordnad eller att barnavårdsnämnden utan sådan
anhållan av särskild anledning finner det erforderligt.
I 24 § givas bestämmelser om barnavårdsmannens uppgifter, vilka i princip
äro desamma som för närvarande gälla beträffande barnavårdsman för
barn utom äktenskap. Barnavårdsman enligt förevarande lag skall sålunda
bl. a. tillse att barnets rätt och bästa behörigen tillvaratagas på såväl det ekonomiska
som det rent personliga området — örn det visar sig erforderligt —
jämväl mot den vårdsberättigade.
Förordnande av barnavårdsman ankommer, enligt 25 §, på barnavårdsnämnden
i den församling, där den som har vårdnaden örn barnet är kyrkobokförd,
eller, örn denne ej är i riket kyrkobokförd, där han vistas.
Frågan örn entledigande av barnavårdsman utan samtidigt förordnande av
ny sådan behandlas i 26 §. Till en början stadgas, alt barnavårdsmannaupp(träget
upphör när barnet fyllt 18 år. Har barnavårdsman förordnats på
12
Första lagutskottets utlåtande Nr 10.
yrkande av moder, skall barnavårdsnämnden på moderns begäran entlediga
barnavårdsmannen, därest ej barnavårdsnämnden av särskild anledning finner
erforderligt att barnavårdsmannen bibehålies vid förordnandet. Detsamma
gäller där barnavårdsnämnden eljest finner behov av barnavårdsman ej
längre föreligga.
Beträffande barnavårdsnämndens tillsyn över barnavårdsmannens verksamhet,
besvär m. m. skola, enligt 27 § i förslaget, gälla motsvarande bestämmelser
som i fråga om barn utom äktenskap.
Förslaget till lag om ändring i adoptionslagen innebär, att de nya bestämmelserna
örn barnavårdsman för barn i äktenskap skola erhålla tillämpning
jämväl å det fall, att barn adopterats av makar eller ena maken adopterat den
andres barn.
Utskottet. De nu framlagda förslagen örn inrättande av barnavårdsmannainstitution
jämväl för barn i äktenskap och för adoptivbarn hava utarbetats i anledning
av den framställning om utredning i ämnet som gjordes av 1937 års riksdag
efter hemställan av utskottet. Lagförslagen överensstämma lill sitt
syfte med den ståndpunkt utskottet därvid intog till frågan. Vad angår
den närmare utformningen av de erforderliga nya lagbestämmelserna synes
Kungl. Maj:ts förslag vara ägnat att vid tillämpning i praktiken på ett lyckligt
sätt tillgodose det behov som föranlett försla.gens framläggande. I
fråga örn vissa detaljer i förslaget till lag angående ändring i lagen örn
barn i äktenskap vill utskottet anföra följande.
I den i anledning av propositionen väckta motionen, nr II: 64, yrkas att
26 § andra punkten i Kungl. Majlis förslag måtte utgå. Motionären synes
åsyfta att i de fall, då barnavårdsman förordnats på begäran av vårdnadsberättigad
moder, denna ej skall äga utöva något inflytande på frågan huruvida
barnavårdsmannen skall entledigas utan att ny barnavårdsman förordnas.
Enligt motionären skulle nämligen en sådan befogenhet för modem
försvåra barnavårdsmannens arbete och göra det ännu svårare att
erhålla lämpliga personer som bamavårdsmän. Utskottet vill i anledning
härav framhålla, att enligt Kungl. Majlis förslag barnavårdsnämnden icke
skall vara skyldig att bifalla en framställning från modern örn entledigande
av barnavårdsmannen på den grund att behov av barnavårdsman enligt
moderns förmenande icke längre föreligger, utan äger nämnden avslå
framställningen därest nämnden av särskild anledning finner erforderligt
att barnavårdsmannen bibehålies vid förordnandet. Denna befogenhet har
givits nämnden bland annat för att förebygga, att barnavårdsmannen på
grund av möjligheten att utan bärande skäl bliva entledigad tager hänsyn
till moderns önskningar i så hög grad, att barnets verkliga intressen eftersättas.
När moder anmäler att behov av barnavårdsman ej längre föreligger,
är detta utan tvivel som regel överensstämmande med verkliga förhållandet;
framställningen har väl då även skett i samråd med barnavårdsmannen.
För de fall åter, då en moder utan skäl gör sådan framställning,
har — såsom nämnts — barnavårdsnämnden tillerkänts rätt att avslå fram
-
Första lagutskottets utlåtande Nr 10.
13
ställningen. Utskottet finner därför någon ändring av Kungl. Maj:ts förslag
på denna punkt ej erforderlig.
I sista punkten av 26 § upptages bestämmelse att i andra fall än de i nästföregående
punkt omförmälda barnavårdsnämnden äger entlediga barnavårdsmannen
utan att förordna ny sådan, därest nämnden finner behov
av barnavårdsman ej längre föreligga. Under denna bestämmelse inbegripas
efter orden jämväl sådana fall då moder enligt 23 § har ovillkorlig
rätt att erhålla barnavårdsman. Av syftet med detta stadgande framgår
O
emellertid att entledigande av barnavårdsman utan förordnande av ny i
dylika fall icke skall ske mot moderns bestridande.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
A) att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas;
samt
B) att den i ärendet väckta motionen, nr II: 64, måtte
anses besvarad genom utskottets hemställan under A).
Stockholm den 16 februari 1939.
På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.
Vid detta ärendes behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Schlyter, Karl Emil Johanson, Wagnsson, Eskhult,
Ewerlöf, Gärde, Karl Johan Olsson och Brandt;
från andra kammaren: herrar Bergquist och Lindqvist, fru Östlund, herrar Byberg,
Olsson i Mellerud och Gezelius, fru Gustafson samt herr Hansson i Vännäsby.