Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
1
Kr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 3 mars 1939 kl. 2 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion angående
förbud för landshövdingarna att med landshövdingetjänsten
förena riksdagsmannauppdrag.
Uti en inom andra kammaren i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr
37, angående lönereglering för landshövdingarna väckt, till konstitutionsutskottet
hänvisad motion, nr 355, av herr Andersson i Södergård m. fl. hemställes,
»att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.
Maj :t matte i samband med avlöningsbestämmelserna för landshövdingarna
låta verkställa utredning rörande förbud för landshövdingarna att med landshövdingetjänsten
förena riksdagsmannauppdrag samt därefter till riksdagen
inkomma med förslag i ämnet».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Svensk konstitutionell rätt innehåller inga regler om oförenlighet mellan
statstjänst av något slag och riksdagsmannauppdrag.
Vid 1933, 1934 och 1935 års riksdagar framfördes motionsvis förslag örn
att förtroendeämbetsmän överhuvud taget eller vissa kategorier bland dessa,
främst landshövdingar, och innehavare av därmed jämförliga ämbeten eller
också landshövdingar enbart icke skulle vara valbara till riksdagen. I liknande
syfte väcktes vid 1936 års riksdag förslag om att landshövding, som
innehade riksdagsmannauppdrag, ej skulle äga deltaga i utskott eller i val
till utskott. De förevarande motionerna avstyrktes av konstitutionsutskottet
(utlåtanden 1933: 14, 1934: 6, 1935: 3, 1936: 5) samt avslogos av riksdagen.
Från utskottets sida underströks vid samtliga tillfällen, att väljarnas frihet
att utse de personer till riksdagsmän de helst vilja icke utan tvingande skäl
borde beskäras.
Fragan örn förbud för landshövdingar att innehava riksdagsmannauppdrag
är ett spörsmål, som under senare år fått en allt mindre praktisk betydelse.
Förhållandet torde sammanhänga med att den åsikten börjat bliva alltmera
allmän, att landshövdingeämbete och riksdagsmannaskap var för sig äro alltför
krävande allmänna uppdrag för att i regel kunna förenas utan förfång för
ettdera eller båda. Skulle emellertid ett förbud uppställas att med viss statstjänst
förena riksdagsmannauppdrag, borde en sådan regel icke, såsom enligt
det i motionen väckta förslaget, avse landshövdingsysslor enbart utan
även vissa andra ämbeten, för vilkas innehavare svårigheter jämväl kunna
föreligga att med ämbetsbefattningen förena riksdagsmannaskap. Ett
Bihang lill riksdagens protokoll 111.19. 5 sami. 2 avd. Nr 4—5.
1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
stadgande av sådant innehåll bör dock, såsom utskottet vid upprepade tidigare
tillfällen framhållit, icke utan tvingande skäl införas, eftersom det skulle
innebära ett allvarligt intrång i väljarnas frihet att utse den person till riksdagsman
de helst önska.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 3 mars 1939.
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN.
Närvarande: Herrar Hallén, Anton Pettersson, Strömberg, Gustaf Adolf Björkman, Sandegård,
Källman, Björck, Herlitz, Nils Andersson, Hagström, Hårdin, Andersson
i Igelboda*, Lindskog*, Fast, Andersson i Ovanmyra, Mosesson*, Nordström
i Torsby, Eriksson i Tolered*, Hällgren och Arnemark.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Anton Pettersson, Sandegård och Källman.