Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.
1
Nr 80.
Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1939 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
den statsunderstödda vattenavlednings- och avdikningsverksamheten
berörande frågor jämte i ämnet
väckta motioner.
(lia avd.)
I årets statsverksproposition (nionde huvudtiteln, punkterna 5 och 6) har
Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet,
som må varda riksdagen förelagd, till Lantbruksingenjörer och deras biträden
för budgetåret 1939/40 beräkna till Avlöningar ett förslagsanslag av
617,200 kronor och till Reseersättningar ett förslagsanslag av 290,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen den 10 mars 1939 avlåten,
till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 204, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att
A) med godtagande av de grunder för en partiell omorganisation av den
å lantbruksingenjörsdistrikten tjänstgörande personalen, som angivits i statsrådsprotokollet,
1) för lantbruksingenjörer fastställa ändrad personalförteckning;
2) för lantbruksingenjörer och deras biträden godkänna ändrad avlöningsstat,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1939/40;
3) till Lantbruksingenjörer och deras biträden: Avlöningar för budgetåret
1939/40 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 605,000 kronor;
4)
till Lantbruksingenjörer och deras biträden: Reseersättningar för budgetåret
1939/40 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 290,000
kronor.
B) till Förrättningskostnader till vissa torrläggningsföretag för budgetåret
1939/40 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsslag av 150,000
kronor.
G) besluta, att lantbruksingenjör, extra lantbruksingenjör eller lantbruksstipendiat,
hos vilken till tjänstgöring placeras statsanställt tjänstebiträde,
skall vara skyldig att i den ordning Kungl. Majit bestämmer av sina inkomster
av tjänsten såsom bidrag till biträdets avlöning avstå i statsrådsprotokollet
angivet belopp.
D) med godkännande av de riktlinjer för vissa partiella reformer i avse
Bihang
till riksdagens protokoll 1939. 10 sami. Nr 80.
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.
ende å den statsunderstödda vattenavlednings- och avdikningsverksamheten,
som angivits i statsrådsprotokollet, medgiva att
1) beslutanderätten i fråga om beviljande till torrläggningsföretag av bidrag
från statens avdikningsanslag och lån ur statens avdikningslånefond
skall med angivna inskränkningar tillkomma lantbruksstyrelsen i stället
för såsom för närvarande Kungl. Maj:t,
2) bestyren med ut- och återbetalning samt redovisning av beviljade lån
ur berörda lånefond må överflyttas till lantbruksstyrelsen från statskontoret,
vilken sistnämnda myndighet emellertid skall hava att fortfarande förvalta
denna lånefond,
3) statsbidrag utan återbetalningsskyldighet må under de i statsrådsprotokollet
angivna förutsättningarna av Kungl. Majit kunna beviljas till förrättmngskostnaden
för torrläggningsföretag utan hinder därav att företaget icke
kommer till utförande, varvid dock bidraget skall begränsas till att utgöra
högst sjuttiofem procent av sagda kostnad,
4) bestämmelser utfärdas innefattande behörighet för jordbrukskonsulent
att vid upprättande av täckdikningsplan handlägga förrättning rörande i
samband med täckdikning stående mindre avlopp,
5) åtgärder vidtagas i syfte att åvägabringa erforderligt samarbete enligt
de riktlinjer, som angivits i statsrådsprotokollet, mellan de lokala ledningarna
av torrläggningsverksamhetens olika grenar.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen I- 276
av herr Lindström m. fl. och 11:417 av herr Ericsson i Sörsjön m. fl., vari
hemställts, att riksdagen med ändring av vad som föreslagits i kungl, propositionen
nr 203 måtte besluta,
dels att förste lantbruksingenjörsassistent placeras i 17:e lönegraden och
lantbruksingenjörsassistent i löle lönegraden,
dels ock att traktamentsersättning för assistenter och tekniska biträden
skall utgå med 11 kronor för dygn, varav för dag 7 kronor och för natt 4
kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet.
I fråga om de skal, som anförts till stöd för motionerna, hänvisas till
A. Inledning.
• a9!52/™. ,riksdaa hemställde i skrivelse nr 334, under åberopande av
il^utskottets utlåtande nr 80, att Kungl. Majit ville låta verkställa
“‘ .sd ''ng r,0rr !i-?agan ,°m Ctt enkl3re förrättningsförfarande beträffande
statsunderstödda dikningsforetag av mindre omfattning ävensom framlägga
or riksdagen de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.
3
Genom beslut den 8 juli 1932 anbefallde Kungl. Majit lantbruksstyrelsen
att skyndsamt verkställa den av riksdagen ifrågasatta utredningen samt att
därmed jämte förslag i ämnet inkomma till Kungl. Majit.
Sedan till lantbruksstyrelsen för utredning hänskjutits ytterligare spörsmål
berörande avdiknings- och täckdikningsverksamheten, anförde lantbruksstyrelsen
i skrivelse den 22 maj 1934, att det utredningsarbete, som anförtrotts
åt styrelsen och vilket enligt vad styrelsen ansåge lämpligen borde
utföras i ett sammanhang, kunde förutses komma att erhålla betydande
omfattning och räckvidd. På anförda skäl och då de anbefallda utredningarna
icke borde ytterligare uppskjutas ifrågasatte lantbruksstyrelsen, huruvida
icke utredningsarbetet borde uppdragas åt av Kungl. Majit särskilt utsedda
personer.
Den 15 juni 1934 bemyndigade Kungl. Majit chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla fem utredningsmän för att verkställa utredning och avgiva
förslag rörande den med statsmedel bedrivna avdiknings- och täckdikningsverksamheten
och därmed sammanhängande spörsmål.
Jämlikt detta bemyndigande tillkallades såsom utredningsmän landshövdingen
A. B. Gärde, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare,
lantbrukaren O. L. Carlström, professorn vid lantbrukshögskolan
G. Ii. Flodkvist och byråchefen i lantbruksstyrelsen L. O. Fredholm. Utredningsmännen,
som antagit benämningen 1934 års avdikningssakkunniga,
ha den 28 december 1936 avgivit betänkande med förslag angående den
statsunderstödda vattenavlednings- och avdikningsverksamheten samt därmed
sammanhängande spörsmål (statens off. utredn. 1937:8).
De sakkunniga ha sammanfattat de framkomna önskemålen i fråga om
förbättringar i den nuvarande organisationen för torrläggningsverksamheten
i följande punkter:
1) anordnande av ett enklare och billigare förrättningsförfarande vid statsunderstödda
torrläggningsföretag, särskilt beträffande sådana av mindre omfattning;
2)
astadkommande av snabbare handläggning av torrläggningsärendena
såväl på de olika lantbruksingenjörsdistrikten som hos de myndigheter, vilka
handhava statens låne- och bidragsverksamhet på detta område;
3) beredande för vägintresset av ökat inflytande vid handläggningen av
torrläggningsärende, som berör allmän väg;
4) tillgodoseende i möjligaste mån av kravet att understöd av statsmedel
må ifrågakomma till utförande av torrläggningsföretag endast under förutsättning,
att dessa befinnas vara ändamålsenliga och ekonomiskt försvarbara;
5)
skapande av bättre kontroll från statens sida över såväl vattenavlednings-
som täckdikningsverksamheten ävensom ordnande av ett närmare
samarbete mellan de inom dessa verksamhetsgrenar sysselsatta förrättningsmännen;
samt
6) förbättring av anställningsförhållandena och lönevillkoren för de hos
lantbruksingenjörerna anställda tjänstebiträdena.
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.
I vad de sakkunnigas förslag gå ut på vidtagande av åtgärder, ägnade att
tillgodose de under punkterna 1) och 3) omförmälda önskemålen har Kungl.
Maj:t på chefen för justitiedepartementets föredragning den 3 november
1938 beslutat förelägga riksdagen förslag till därav betingade ändringar i
vattenlagen (proposition nr 9). På hemställan av andra lagutskottet i dess
utlåtande nr 20 har årets riksdag bifallit propositionen.
För ett förverkligande av de övriga nyss omförmälda önskemålen ha de
sakkunniga framlagt förslag, vilka gå ut på att
dels åstadkomma snabbare handläggning hos myndigheterna av torrläggningsärendena,
dels bättre tillgodose ekonomiska synpunkter vid torrläggningsföretagens
understödjande med statsmedel samt
dels genomföra fullständig omläggning av lantbruksingenjörernas och deras
biträdens anställnings- och avlöningsförhållanden.
De sakkunniga ha vidare diskuterat olika linjer för torrläggningsverksamhetens
organisation och därvid till skärskådande upptagit tre olika alternativ,
innebärande dels torrläggningsverksamhetens inordnande i sin helhet under
hushållningssällskapen, dels torrläggningsverksamhetens ställande i sin
helhet direkt under statlig ledning dels slutligen bibehållande av nuvarande
uppdelning av verksamheten på lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapen.
På denna punkt ha bland de sakkunniga yppats skiljaktiga meningar.
Sålunda har byråchefen Fredholm reserverat sig till förmån för det andra
alternativet, medan professorn Flodkvist väl instämt med majoriteten i dess
förordande av det tredje alternativet men reserverat sig beträffande delar
av motiveringen och därjämte yttrat särskild mening i fråga örn utbildningen
av den i verksamheten sysselsatta personalen.
Över de sakkunnigas förslag ha infordrade yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen,
statskontoret, riksräkenskapsverket, allmänna civilförvaltningens
lönenämnd, vattenöverdomstolen och vattendomstolarna, väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, styrelsen för lantbrukshögskolan som åberopat yttrande
av högskolans lärarråd, samtliga länsstyrelser ävensom hushållningssällskapens
förvaltningsutskott, centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund,
Svenska mosskulturföreningen, Föreningen Statens lantbruksingenjörer,
Sveriges agronomförbund, Föreningen Sveriges jordbrukskonsulenter,
Föreningen Lantbruksingenjörsassistenter samt De anställdas centralorganisation
(Daco).
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 juni 1937 tillkallade chefen
för jordbruksdepartementet tre sakkunniga, f. d. överstelöjtnanten C. J. Insulander,
tillika ordförande, samt ledamöterna av riksdagens andra kammare,
redaktören Gustaf Karlsson och hemmansägaren Gust. E. Andersson
— vilka antagit benämningen torrläggningskommittén — för att verkställa
undersökning rörande de statsunderstödda torrläggningsföretagen för att
konstatera, i vilken omfattning kompletteringsarbeten kunde vara behövliga
och under vilka villkor statligt understöd borde utgå för arbeten av detta
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.
5
slag, särskilt med hänsyn till möjligheterna att under tid av omfattande arbetslöshet
bereda ökad sysselsättning i produktiv verksamhet. Torrläggningskommittén
har den 24 februari 1939 inkommit med förslag till viss
ändring av bestämmelserna för erhållande av statsbidrag till förrättningskostnaderna
för torrläggningsföretag.
Departementschefen har inledningsvis anfört följande.
»Av vad de avdikningssakkunniga anfört och föreslagit torde jag till Kungl.
Maj:ts skärskådande få upptaga dels den föreslagna omläggningen av lantbruksingenjörernas
och deras biträdens anställnings- och avlöningsförhållande,
dels ock förslagen att åstadkomma snabbare handläggning hos myndigheterna
av torrläggningsärendena ävensom att bättre tillgodose ekonomiska
synpunkter vid torrläggningsföretagens understödjande med statsmedel.
Ett av de sakkunniga i samband med förslaget till nya anställnings- och avlöningsbestämmelser
avgivet förslag till ny lantbruksingenjörstaxa torde, då
det synes mig kräva ytterligare överarbetning, icke för närvarande kunna
underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Ej heller synes mig skäl föreligga att annat än beträffande ett pär detaljspörsmål
till närmare behandling upptaga vad de sakkunniga anfört och föreslagit
i fråga om olika linjer för torrläggningsverksamhetens organisation.
Bortsett från att vad de sakkunniga haft att anföra beträffande hushållningssällskapens
handhavande av täckdikningsverksamheten icke kan anses giva
vid handen, att på detta område föreligga missförhållanden, som kräva
statsmakternas åtgärder, lärer denna fråga vara så avhängig av spörsmålet
örn hushållningssällskapens framtida ställning och arbetsuppgifter, att
den icke lämpligen torde kunna behandlas i förevarande sammanhang. Sålunda
synes, bland andra, den av de sakkunniga och i åtskilliga yttranden
behandlade frågan om beredande av pensionsrätt åt de hos hushållningssällskapen
anställda dikningsförmännen icke nu böra bli föremål för Kungl.
Maj:ts avgörande.»
B. Omläggning av lantbruksingenjörernas och deras biträdens
anställnings- och avlöningsförhållanden.
1934 års avdikningssakkunniga.
Beträffande lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiat
e r lia de sakkunniga föreslagit,
att lantbruksingenjörerna erhålla dels lön enligt 29 lönegraden i avlöningsreglementet
dels ock kompensation för minskad avlöning genom personliga
tillägg från 1,500 kronor till 5,400 kronor, vilka lönetillägg skulle
utgå oavkortade under en tid av fem år efter den nya lönestatens ikraftträdande
samt därefter under en tid av sex år avskrivas med en sjättedel örn
året,
att extra lantbruksingenjörer placeras i 25 lönegraden av den i 7 § kun -
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.
görelsen den 15 juni 1935 (nr 397) med avlöningsbestämmelser för ickeordinarie
befattningshavare vid nyreglerade verk inom allmänna civilförvaltningen
intagna löneplanen, samt
att lantbruksstipendiater erhålla ett arvode om 250 kronor i månaden och
under tid, då de äro tjänstemedhjälpare åt lantbruksingenjör, ytterligare ersättning
med 150 kronor i månaden ävensom, därest de erhållit behörighet
att handlägga förrättning jämlikt 10 kap. 32 § 1 och 2 mom. vattenlagen,
ett sammanlagt arvode om 500 kronor i månaden.
Såsom tjänstebiträden hos lantbruksingenjörerna äro
för närvarande anställda dels förste assistenter, assistenter och tekniska biträden
(fältbiträden) dels ock rit- och skrivbiträden.
Enligt de sakkunnigas mening borde en genomgripande omorganisation
i fråga örn tjänstebiträdenas ställning genomföras, så att dessa befattningshavare
anställdes och helt avlönades av staten.
Vad till en början angår förste assistenterna ha de sakkunniga
föreslagit, att en sådan befattningshavare skall anställas inom varje lantbruksingenjörsdistrikt
eller alltså tillhopa 24. För erhållande av dylik anställning
borde nu gällande kompetensvillkor kunna i huvudsak tjäna som
grundval.
För erhållande av förordnande som förste assistent erfordras att ha
1) genomgått statsunderstödd lantbruks- eller lantmannaskola,
2) genomgått fullständig kurs å byggnadslinjen vid teknisk elementarskola
eller tekniskt gymnasium,
3) genomgått kurs för utbildning av förrättningsmän vid täckdikningsföretag,
därest sådan kurs anordnas med understöd av statsmedel, samt
4) minst fem år med goda vitsord varit med lantbruksstyrelsens medgivande
anställd som assistent hos lantbruksingenjör eller lantbruksstipendiat;
lantbruksstyrelsen dock obetaget att godtaga annan teoretisk eller praktisk
utbildning, som kan befinnas likvärdig med den sålunda föreskrivna.
Vid meddelande av förordnande som förste assistent må skälig hänsyn tagas
till föregående tjänstgöring inom vederbörande distrikt.
De sakkunniga ha dock ifrågasatt huruvida icke såsom ytterligare villkor
för anställning såsom förste assistent borde krävas, att vederbörande för att
erhålla något ökad insikt i jordartsbedömning och därmed sammanhängande
frågor skall ha genomgått särskild kurs i marklära.
Enligt förslaget skulle förste asisstenter inplaceras i 17 lönegraden av den
för extra ordinarie tjänstemän gällande löneplanen.
Beträffande assistenterna ha de sakkunniga föreslagit, att 20 beredas
extra ordinarie anställning.
De sakkunniga ha vidare framhållit, att för erhållande av anställning såsom
assistent hädanefter vissa kompetensvillkor borde författningsenligt föreskrivas.
I fråga om assistenternas teoretiska utbildning syntes lämpligen enahanda
krav böra uppställas som de, vilka föreslagits bliva gällande för förste assistenterna.
Beträffande den praktiska kompetensen syntes viss tids anställning
hos lantbruksingenjör eller lantbruksstipendiat böra fordras. Dock syntes
i denna del lika lång tjänstgöring, som skulle gälla för erhållande av förste
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.
7
assistentbefattning, eller minst 5 år, icke vara erforderlig. De sakkunniga
ville föreslå, att ifrågavarande anställningstid för erhållande av assistentbefattning
bestämdes till minst 2 år.
Assistenterna borde enligt de sakkunnigas mening placeras i 15 lönegraden
av den för extra ordinarie tjänstemän gällande löneplanen.
Till tekniska biträden ha de sakkunniga hänfört dels mer eller
mindre tillfälligt anställda assistenter och dels de fältbiträden i övrigt, som
äro erforderliga för verksamhetens bedrivande.
De sakkunniga ha icke ifrågasatt annan förändring i dessa biträdens anställnings-
och avlöningsförhållanden, än att avlöningen skall utgå av statsmedel
i form av arvode. Några särskilda kompetensvillkor för erhållande av
anställning såsom tekniskt biträde vore det, enligt de sakkunnigas mening,
icke nödvändigt att författningsenligt uppställa, utan borde det ankomma på
lantbruksstyrelsen att härom utfärda de föreskrifter, som kunde finnas erforderliga.
De sakkunniga ha vidare förutsatt, att tekniskt biträde, i den mån
han innehar eller sedermera förskaffar sig erforderlig kompetens, skall kunna
vinna befordran till assistent. De sakkunniga ha beräknat behovet av ifrågavarande
arbetskrafter sålunda, att tekniska biträden skola av lantbruksstyrelsen
få anställas för en sammanlagd anställningstid av 200 månader
per år.
Ifråga om arvodet till de tekniska biträdena ha de sakkunniga föreslagit,
att detsamma bestämmes till ungefär samma belopp, som tekniskt biträde i
genomsnitt under de sista åren åtnjutit i lön av lantbruksingenjör, eller i medeltal
i ett för allt 200 kronor för månad.
Enligt de sakkunnigas beräkningar behöva inom verksamheten anställas
dels 48 rit- och skrivbiträden med anställning hela året, motsvarande
en sammanlagd anställningstid av 576 månader för år, dels ock
tillfälliga rit- och skrivbiträden med en sammanlagd anställningstid av 120
månader för år.
De sakkunniga ha vidare anfört, att av de helårsanställda biträdena borde
vissa beredas de förmåner, som medföljde fastare statsanställning. Till dessa
befattningar borde nämligen förvärvas särskilt kvalificerade krafter. Med utgångspunkt
från dessa synpunkter hade de sakkunniga ansett sig böra föreslå,
att sammanlagt 34 rit- och skrivbiträden bereddes anställning såsom extra
ordinarie befattningshavare. Av sistnämnda biträden borde ett väl kvalificerat
biträde placeras inom varje lantbruksingenjörsdistrikt. De 24 biträden,
som sålunda skulle anställas, föresloges erhålla avlöning enligt 7 lönegraden
i den för extra ordinarie tjänstemän gällande löneplanen. De övriga 10
rit- och skrivbiträden, vilka föresloges till fastare statsanställning, syntes
böra placeras i 4 lönegraden i nyssberörda löneplan.
Omkostnadsstaten.
De sakkunniga lia framhållit, att av den föreslagna löneregleringen följde,
att ifrågavarande befattningshavare komme att i allmänna resereglementet
hänföras till högre traktamentsklasser än vad för närvarande vore fallet.
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80-
Sålunda komme lantbruksingenjör att uppflyttas till klass B, extra lantbruksingenjör
till klass C och förste assistent till klass D. Enbart detta
förhållande vore dock ej av beskaffenhet att i och för sig motivera en höjning
jämväl av traktamentsersättningen till dessa befattningshavare enligt
besparingsreglementet. De sakkunniga ville emellertid framhålla, att genom
de i sistnämnda reglemente vidtagna beskämingama traktamentena till
dessa befattningshavare nedbringats under vad som enligt särskilda besparingsreglementen
utginge till ett flertal andra befattningshavare med motsvarande
placering i allmänna resereglementet.
De sakkunniga ha i anslutning till det sagda föreslagit, att traktamentsersättningarna
till lantbruksingenjörerna och deras tjänstebiträden fastställas
till följande belopp, nämligen
för lantbruksingenjör 15 kronor för dygn, varav 9 kronor för dag och
6 kronor för natt,
för extra lantbruksingenjör 13 kronor för dygn, varav 8 kronor för dag
och 5 kronor för natt, samt
för lantbruksstipendiat, förste assistent, assistent och tekniskt biträde 11
kronor, varav 7 kronor för dag och 4 kronor för natt.
Departementschefen har beträffande lantbruksingenjörernas och deras
biträdens anställnings- och avlöningsförhållanden anfört följande.
»Ehuruväl det nuvarande systemet för lantbruksingenjörernas avlönande
samt de för deras tjänstebiträden gällande anställnings- och avlöningsförhållandena
givetvis icke kunna tilläggas ens den huvudsakliga skulden
till uppkomsten av misslyckade torrläggningsföretag,---torde det
dock vara ställt utom tvivel, att nämnda system och förhållanden äro
i behov av en genomgripande förändring i riktning mot att göra lantbruksingenjörerna
oberoende av taxeinkomster samt att bereda tjänstebiträdena
statsanställning. Vad särskilt sistnämnda fråga angår kan det nämligen enligt
min uppfattning icke anses lämpligt, att en tjänstemannakår, som har
att förrätta ett rent staligt arbete, icke endast är undandragen tjänstemannaansvar
utan även är berövad de förmåner, som en anställning i statens tjänst
medför.
Det av de sakkunniga framlagda förslaget beträffande lantbruksingenjörerna
och deras tjänstebiträden synes mig vara av beskaffenhet att kunna
i huvudsak godtagas. Dess genomförande kommer emellertid, särskilt under
övergångsåren, att medföra en betydande kostnadsökning utöver nu för
ändamålet utgående anslag. Sålunda skulle avlönings- och omkostnadsstaterna,
efter vidtagandet av vissa av mig såsom nödiga ansedda jämkningar,
komma att visa följande siffror i kronor räknat:
Avlöningar Omkostnader Summa
Första övergångsåret.................. 905,800 541,400 1,447,200
Andra » 897,400 377,400 1,274,800
Tionde » 829,600 377,400 1,207,000
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.
9
Enligt gällande organisation men med tillämpning av det nya civila avlöningsreglementet
utgör summan av avlöningar och omkostnader (353,400
+ 290,000 =) 643,400 kronor.
Tages så hänsyn till statsverkets inkomster av lantbruksingenjörsförrättningar,
vilka inkomster av de sakkunniga beräknats till 415,000 kronor,
skulle den verkliga merkostnaden för den nya organisationen komma att
utgöra i kronor räknat:
Första övergångsåret.......................... 388,800
Andra » 216,400
Tionde » 148,600.
Med hänsyn till den betydande kostnadsökning, som sålunda skulle uppkomma
under de första övergångsåren, synes det av statsfinansiella skäl
lämpligt att låta omorganisationen äga rum i två etapper.
Vad då först beträffar förrättningsmännen, d. v. s. lantbruksingenjörer,
extra lantbruksingenjörer och behörigförklarade lantbruksstipendiater, torde
frågan om deras framtida avlöningsförmåner lämpligen böra göras till
föremål för ytterligare övervägande, vadan med fattandet av definitivt beslut
angående dessa befattningshavares ställning i lönehänseende torde få
anstå till ett kommande år.
Vid den blivande löneregleringen torde den av de sakkunniga berörda frågan
angående gottgörelse för minskning i de befattningshavarna nu tillförsäkrade
avlöningsförmånerna få upptagas till närmare övervägande. I avvaktan
på nämnda lönereglering synas ledigblivande lantbruksingenjörsbefattningar
böra uppehållas allenast på förordnande.
Vad härefter angår de hos lantbruksingenjörerna anställda tjänstebiträdena
torde det visserligen icke vara lämpligt, att staten, innan lantbruksingenjörerna
övergått till det nya avlöningssystemet, övertager ansvaret för all
den å distrikten erforderliga biträdespersonalen. I fråga om den del av personalen,
varav ett mera stadigvarande behov föreligger, torde emellertid på
förut anförda skäl så utan dröjsmål böra ske. Jag ansluter mig alltså till
de sakkunnigas förslag att 24 förste assistenter, 20 assistenter samt tillhopa
34 rit- och skrivbiträden erhålla statsanställning. I likhet med de sakkunniga
anser jag denna anställning böra göras i den formen, att nämnda biträden
bliva extra ordinarie tjänstemän.
Vidkommande de kompetensvillkor, som böra uppställas för erhållande av
befattning såsom assistent, synas mig de för närvarande för förste assistent
stadgade kompetensfordringarna lämpliga, dock med den ändringen att minimitiden
för den praktiska tjänstgöringen hos lantbruksingenjör eller behörigförklarad
lantbruksstipendiat bestämmes till två år. För att bliva antagen
till förste assistent bör därutöver fordras ytterligare minst tre års dylik praktisk
tjänstgöring.
I fråga örn placeringen i lönegrad av ifrågavarande befattningshavare
förordar jag att förste assistenter till ett antal av 24 placeras i 16 lönegraden
och assistenter till ett antal av 20 i 14 lönegraden. Vad beträffar de före
-
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.
slagna 34 rit- och skrivbiträdena torde 24 dylika biträden med benämningen
litbiträden fa placeras i 7 lönegraden och 10 biträden, vilka böra benämnas
kontorsbiträden, i 4 lönegraden.
Antalet förste assistenter och ritbiträden är av de sakkunniga beräknat
med hänsyn till att en förste assistent och ett ritbiträde böra tjänstgöra å ett
vart av de 24 lanbruksingenjörskontoren. Jag finner lämpligt att så sker,
dock bör lantbruksstyrelsen äga rätt att härutinnan tillsvidare göra sådana
jämkningar, som kunna vara betingade av de för närvarande rådande faktiska
tjänstgöringsförhållandena. Fördelningen av de 20 assistent- och 10
kontorsbiträdesbefattningarna på de olika lantbruksingenjörs- och extra lantbruksingenjörskontoren
torde få verkställas av lantbruksstyrelsen.
Antalet i tjänst varande förste assistenter är för närvarande 26, medan
enligt det av mig förordade förslaget 24 sådana skola anställas. Såsom de
sakkunniga framhållit lära de två förste assistenter, vilka icke kunna erhålla
anställning såsom förste assistenter enligt den nya ordningen, böra
beredas anställning såsom assistenter. Härigenom komma de emellertid att
få vidkännas någon löneminskning. Billighetsskäl synas mig tala för, att
dessa befattningshavare genom ett lönetillägg bibehållas vid nu innehavda
löneförmåner. Detta tillägg torde få beräknas till högst 600 kronor för en var
av dem eller tillhopa till högst 1,200 kronor.
Av de nu tjänstgörande förste assistenterna och assistenterna torde allenast
ett fåtal inneha den i det föregående såsom villkor för dessa tjänster
angivna erforderliga formella kompetensen. Förefintliga brister i detta avseende
synas emellertid åtminstone vad beträffar förste assistenterna uppvägas
av deras mångåriga praktiska tjänstgöring. Sålunda utvisa införskaffade
uppgifter beträffande förste assistenterna att deras tjänstetid hos lantbruksingenjör
växlar mellan lägst 12 och högst 35 år, medeltalet för samtliga
26 förste assistenter utgör 18 % år. För assistenterna utgjorde, enligt
vad som anföres av de sakkunniga, medeltalet av tjänsteåren 5% år. Av
de av de sakkunniga lämnade uppgifterna framgår jämväl, att flertalet assistenter
besitta teoretisk underbyggnad av tillfredsställande beskaffenhet. I
betraktande härav synas lämpligen de blivande förste assistent- och assistentbefattningarna
böra besättas med de nuvarande innehavarna av dessa
tjänster och jag ämnar vid bifall till förslaget i övrigt framdeles föreslå Kungl.
Majit att så sker. Motsvarande åtgärder ämnar jag jämväl föreslå vid besättande
av de nya befattningarna såsom rit- och kontorsbiträden.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, i de fall så prövas skäligt, under
hänsynstagande till befattningshavarnas föregående anställning och därunder
åtnjutna avlöningsförmåner besluta, att befattningshavarna skola placeras
i högre löneklass än begynnelselöneklassen. I fråga örn deras tjänsteårsberäkning
för erhållande av pension torde få ankomma på lantbruksstyrelsen
att därutinnan till Kungl. Majit ingiva förslag om tillämpande av
de i 3 § 2 moni. civila pensionsreglementet angivna reglerna.
Däremot kan jag icke biträda det av Föreningen Lantbruksingenjörsassistenter
framställda förslaget, att behörighet skall tillerkännas förste assisten
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.
11
terna att självständigt handlägga enklare förrättningar, d. v. s. sådana förrättningar,
där syneförrättning ej är erforderlig och enighet råder bland delägarna
i företaget. Mot en sådan åtgärd synes mig tala de förut berörda
växlande teoretiska kvalifikationerna hos medlemmarna av assistentkåren.
Något direkt behov av en sådan utvidgning av förrättningsmännens krets synes
mig ej heller förefinnas, därest, såsom jag längre fram kommer att föreslå,
behörighet tillerkännes jordbrukskonsulent att i samband med uppgörande
av täckdikningsplan handlägga förrättning rörande mindre avlopp.
Såsom framgår av redogörelsen för tjänstebiträdenas nuvarande anställnings-
och avlöningsförhållanden ankommer det på lantbruksingenjör att
dels bidraga till avlöningar av förste assistenter och assistenter med angivna
belopp, dels helt ansvara för avlönandet av övriga tjänstebiträden. Därest nu
staten övertager ansvaret för avlönandet av förste assistenter, assistenter samt
flertalet rit- och kontorsbiträden, lära lantbruksingenjörerna böra åläggas att
av sina inkomster till statsverket avstå belopp, ungefärligen motsvarande
dem, som de för närvarande ha att utgiva för nämnda tjänstebiträdens avlönande.
Nämnda belopp synas mig lämpligen kunna bestämmas till för
förste assistent 175 kronor, för assistent 150 kronor, för ritbiträde 175 kronor
och för kontorsbiträde 125 kronor, allt för månad. För år räknat uppgå
dessa bidrag till ungefär 150,000 kronor, vilket belopp torde böra i riksstaten
uppföras såsom en särskild inkomsttitel, förslagsvis benämnd Inkomster
av lantbruksingenjörsförrättningar. övriga för verksamheten erforderliga
tjänstebiträdens avlöning torde lantbruksingenjörerna ha att liksom
hittills själva bestrida.
Med den ståndpunkt jag nu intagit till frågan om lantbruksingenjörernas
övergång till det nya avlöningssystemet tarvar de sakkunnigas förslag i vad
rör omkostnadsstaten intet yttrande från min sida annat än beträffande reseersättningarna.
Väl finner jag därvid vad de sakkunniga och lantbruksstyrelsen
anfört angående otillräckligheten av de enligt nu tillämpat besparingsreglemente
utgående traktamentsersättningarna värt beaktande. I avbidan
på ett fullständigt genomförande av omorganisationen finner jag dock icke
skäl föreligga att vidtaga annan ändring i detta reglemente än att jag i anslutning
till statskontorets förslag förordar höjning av traktamentsersättningen
till lantbruksstipendiat och förste assistent från 10 till 11 kronor för
dygn, därav för dag 7 kronor och för natt 4 kronor.
De instruktioner och övriga bestämmelser, som föranledas av den partiella
omorganisationen, såsom i fråga om tjänstgöringstid m. m., torde det få ankomma
på Kungl. Maj:t eller enligt Kungl. Maj:ts förordnande lantbruksstyrelsen
att utfärda.»
Motionärerna avse — i enlighet med de sakkunnigas förslag -— att förste
assistenter och assistenter erhålla statsanställning såsom e. o. tjänstemän
med placering för förste assistent i lönegrad 17 och assistent i lönegrad 15,
samt att traktamentsersättning för assistenter och tekniska biträden skall utgå
med 11 kronor för dygn, varav för dag 7 kronor och för natt 4 kronor.
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.
C. Snabbare handläggning av torrläggningsärendena.
1934 års avdikningssakkunniga.
I fråga om snabbare handläggning å lantbruksingenjörsdistrikten
ha de sakkunniga anfört, att även med anlitande av för närvarande
tillgängliga extra ingenjörer hade en relativt betydande arbetsbalans
icke kunnat undvikas. De sakkunniga anslöte sig till den hittills hävdade
uppfattningen att, innan ytterligare uppdelning av lantbruksingenjörsdistrikten
av nyssberörda anledning vidtoges, extra lantbruksingenjörer i första
hand borde anlitas för avlyftande av de tjänstegöromål, som de ordinarie
lantbruksingenjörerna i särskilt arbetstyngda distrikt icke medhunne. Emellertid
hade de sakkunniga, då i allt fall arbetsbalansen under de senaste åren
något nedgått, ansett att anställande av ytterligare extra lantbruksingenjörer
för närvarande icke borde ifrågakomma. Slutligen borde framhållas att möjligheten
att åstadkomma en snabbare handläggning av torrläggningsärendena
på lantbruksingenjörsdistrikten i viss grad bleve beroende av, hur ifrågavarande
verksamhet för framtiden organiserades.
De sakkunniga Ira påpekat, att anmärkningar framställts mot nu gällande
ordning för handläggningen hos myndigheterna av ärenden
avseende understöd till torrläggningsföretag. En snabbare handläggning av
understödsärendena borde vara möjlig att genomföra utan att kraven på
noggrannhet och säkerhet vid ärendenas beredning behövde eftersättas. De
reformer, som härvid kunde ifrågakomma, borde inriktas på ordningen för
dels statsunderstödens beviljande och dels deras utbetalande till företagen.
Beträffande understödens beviljande föreslå de sakkunniga,
att lantbruksstyrelsen erhölle bemyndigande att själv avgöra, såväl huruvida
företag av denna art böra komma i åtnjutande av statsunderstöd som även
frågan örn understödets storlek. I de fall, då avgörandet av understödsfrågan
förutsätter avsteg från de vedertagna principerna, eller allmänna intressen
av större betydelse skulle komma att därav beröras, bör dock ärendet
allt fortfarande av lantbruksstyrelsen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Till allmänna intressen av detta slag böra räknas sådana, som göra
sig gällande bland annat, när fråga uppstår om sänkning av större sjö och
reglering av mera betydande vattendrag eller när företaget skulle komma att
inverka på naturskydd och dylikt.
I fråga om utbetalande av statslån till torrläggningsföretag
ha de sakkunniga anfört, att gällande ordning, varigenom bestyret
med frågor rörande utbetalning av statsunderstöd till torrläggningsföretag
vöre anförtrott två olika myndigheter, nämligen lantbruksstyrelsen, som
beslutade att utbetalning finge ske, samt statskontoret, som verkställde utbetalningen,
oundvikligen medförde en viss omgång vid dessa ärendens behandling.
De sakkunniga ha föreslagit, att förfarandet vid utbetalandet av
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.
13
statsunderstöden och vad därmed sammanhängde skulle anordnas på i huvudsak
följande sätt.
I fråga om den del av statsunderstödet, som utginge i form av bidrag utan
återbetalningsskyldighet skulle en första utbetalning av lantbruksstyrelsen
få verkställas, sedan styrelsen avslutat kontrakt med vederbörande företagare
örn arbetets utförande ävensom prövat och godkänt av sakägare ställd säkerhet
för kontraktets fullgörande m. m. samt under förutsättning slutligen, att
hos lantbruksstyrelsen företetts behörigt bevis om arbetets påbörjande. Återstoden
av bidraget finge utbetalas i mån av arbetets fortgång.
Vad åter anginge utbetalningen av beviljat statslån borde av praktiska och
ekonomiska skäl bestämmelserna örn statskontorets prövning och förvaring
av skuldförbindelsen rörande lånets återbetalning ävensom den för förbindelsen
ställda säkerheten lämnas orubbade även för det fall, att bestyret med
låneutbetalningarna överflyttades å lantbruksstyrelsen. Prövning och godkännande
av sagda förbindelser och säkerheter syntes nämligen böra jämväl
för framtiden ankomma å statskontoret, som för detta ändamål kunde anlita
kvalificerad personal å sin ombudsmannaavdelning. En avlastning av arbetet
i denna del från statskontoret torde för övrigt icke kunna föranleda
minskning av inom statskontoret anställda arbetskrafter, under det att å andra
sidan en överflyttning av samma arbete på lantbruksstyrelsen icke kunde
ifrågakomma utan en samtidig förstärkning av styrelsens juridiskt skolade
personal. I överensstämmelse med vad sålunda anförts skulle efter den
ifrågasatta omläggningen av utbetalningsförfarandet en första låneutbetalning
kunna av lantbruksstyrelsen verkställas sedan 1) enahanda villkor, som
förut uppställts såsom förutsättning för en första utbetalning av statsbidrag,
blivit uppfyllda, 2) till statskontoret överlämnats nyssberörda förbindelse
och säkerhet, samt 3) statskontoret godkänt sistnämnda handlingar. Återstoden
av beviljade lån finge däremot i likhet med vad ovan nämnts i fråga
om bidragen direkt av lantbruksstyrelsen utbetalas i mån av arbetets fortgång.
Av lantbruksstyrelsen verkställda utbetalningar av lån skulle månadsvis
rapporteras till statskontoret, som fortfarande skulle förvalta statens avdikningslånefond.
Därvid borde angivas till varje särskilt företag under månaden
utbetalade lånebelopp ävensom dagen för utbetalningen. Då låneutbetalning
avsåge slutligen avsynat och godkänt företag och således utgjorde
sista utbetalning å lånet, borde detta i rapporten särskilt anmärkas.
Då lån eller första delen därav utbetalats, borde det därjämte ankomma
på lantbruksstyrelsen att fullgöra den statskontoret för närvarande åvilande
skyldigheten att om utbetalningen ofördröjligen underrätta vederbörande
länsstyrelse med uppgift örn lånet samt å den eller de fastigheter, för vilket
lånet beviljats. Då det vore av vikt för statskontoret att vid granskningen av
fördelningsbeslut angående återbetalningsskyldigheten för lån ha tillgång till
nu nämnda fastighetsuppgift, borde en avskrift därav av lantbruksstyrelsen
tillställas statskontoret.
De sakkunniga lia föreslagit, att det skall ankomma på lantbruksstyrelsen
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.
att förvara av företagare lämnad säkerhetsförbindelse ävensom att övertaga
de för närvarande av statskontoret i samband därmed handhavda uppgifterna.
De sakkunniga ha såsom sin mening yttrat, att denna reform icke torde
komma att medföra någon mera betydande arbetsbelastning för lantbruksstyrelsen.
Enligt vad de sakkunniga inhämtat uppginge nämligen antalet
åtgärder för vidtagande av preskriptionsavbrott allenast till omkring ett tiotal
örn året. De fall, då redan lyftade statsunderstöd skulle återbäras till
statsverket, vore ännu mer sparsamt förekommande.
Vidare ha de sakkunniga föreslagit, att beslutanderätten i fråga om inställande
av understödens utbetalning m. m. överflyttas från Kungl. Majit till
lantbruksstyrelsen. Enligt de sakkunnigas mening kunde ur principiell synpunkt
inga invändningar resas mot en sådan överfiyttning. Å andra sidan
vore en dylik reform ägnad att förhindra onödig omgång vid dessa ärendens
behandling.
Däremot ha de sakkunniga, av skäl, som tidigare anförts i fråga om bibehållande
hos statskontoret av ärenden rörande prövning och godkännande av
säkerhetsförbindelse för låns återbetalande, ansett att bestyren med återfordrande
av utbetalade bidrag och lån, bevakning av att bestämda annuiteter
å lån erläggas samt vidtagande av i samband härmed stående åtgärder borde
för framtiden liksom hittills handhavas av statskontoret.
Lantbruksstyrelsen har förklarat sig icke vilja motsätta sig den föreslagna
överflyttningen av beslutanderätten beträffande ifrågavarande understöd
på styrelsen. Det syntes emellertid styrelsen angeläget, att i fall, då styrelsen
funne det tvivelaktigt, huruvida bidrag eller lån finge utgå till visst företag,
möjlighet hölles öppen för styrelsen att underställa frågan Kungl. Majits
prövning och att sålunda det slutliga avgörandet i dylikt ärende allt fortfarande
förbehölles Kungl. Majit. Här avsåges dock givetvis endast rena undantagsfall.
I likhet med de sakkunniga ansåge jämväl lantbruksstyrelsen,
att såsom en konsekvens av den föreslagna överflyttningen av rätten att besluta
i ärende angående understöd till torrläggningsföretag borde följa, att
i förekommande fall beslut örn inställande av understödens utbetalning borde
ankomma på styrelsen. Härvid kunde dock förekomma fall, då starka
billighetsskäl talade mot en indragning av statsunderstöd samtidigt som
mera relevanta sakskäl talade för en indragning därav. I dylika fall borde
lantbruksstyrelsen, som icke kunde anses äga tillämpa billighetssynpunkter
i samma utsträckning som Kungl. Majit, vara oförhindrad att underställa
ärendet Kungl. Majits prövning.
Enligt lantbruksstyrelsens förmenande kunde så långt ifrån en tidsvinst
vara att påräkna med det föreslagna förfarandet för låneutbetalningen, att
man tvärtom måste förutsätta en icke oväsentlig tidsförlust för den första
utbetalningen å beviljade lån. Här tillkomme nämligen ett extra moment
i utbetalningsförfarandet, nämligen uppsättandet av en skrivelse i statskontoret
och expedition av denna till styrelsen angående statskontorets godkännande
av skuldförbindelse och säkerhet, och denna procedur toge givet
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.
15
vis sin tid. Däremot skulle onekligen någon tidsvinst inträda för senare utbetalningar
å respektive lån. Lantbruksstyrelsen ansåge, att de sakkunniga
överskattat betydelsen för torrläggningsföretagens intressenter av låneutbetalningarnas
överflyttande på styrelsen, särskilt som i ett avsevärt antal fall
antingen hela lånebeloppet utbetalades på en gång eller beviljat lån uppdelades
på endast två utbetalningar. Det funnes även anledning antaga,
att intressenterna i ett torrläggningsföretag satte större värde på att få
en första utbetalning å beviljat lån verkställd utan extra dröjsmål än att
någon tidsvinst inträdde vid en andra eller eventuellt tredje utbetalning.
Lantbruksstyrelsen erinrar vidare örn att även enligt de sakkunnigas förslag
statskontoret fortfarande skulle handhava förvaltningen av statens avdikningslånefond
och härvid pröva och godkänna vederbörande skuldförbindelser
och säkerheter, bevaka att fastställda räntor och amorteringar inflöte
m. m. Enligt styrelsens uppfattning syntes det vara mest naturligt, att
statskontoret, som sålunda handhade själva förvaltningen av avdikningslånefonden,
jämväl i fortsättningen såsom hittills finge ombestyra förekommande
utbetalningar av lånemedel. Endast för såvitt särskilt bärande skäl
anförts för ett frångående av denna ordning borde så ske. Några dylika
skäl hade icke enligt styrelsens förmenande anförts av de sakkunniga. Anmärkas
borde slutligen, att statskontoret ombesörjde utbetalningen av alla
andra statslån, som berörde styrelsens förvaltningsområde och härutinnan
hade någon ändring, såvitt styrelsen vore bekant, överhuvud icke blivit
ifrågasatt. På grund av vad nu anförts ville styrelsen bestämt avstyrka de
sakkunnigas förslag att överflytta bestyret med utbetalning av beviljade avdikningslån
å styrelsen.
Lantbruksstyrelsen anför ytterligare i denna del, att i samband med nu
förevarande frågor de sakkunniga jämväl hade uttalat sig för att statskontoret,
även för den händelse att utbetalningar av bidrag och lån överflyttades
på styrelsen, i allt fall skulle ha att i förekommande fall återfordra
utbetalade bidrag och lån. Då emellertid styrelsen hade att verkställa utbetalningar
å och redovisa statens avdikningsanslag, syntes nyssnämnda
uppgift att återfordra utbetalade medel, såvitt anginge bidrag ur detta anslag,
måhända lämpligast böra ankomma på styrelsen. Bestyret med att
återfordra utbetalade lån borde däremot tillkomma statskontoret såsom låneförvaltande
myndighet.
Slutligen erinrar lantbruksstyrelsen om att de sakkunniga vidare uttalat
en förmodan, att en viss ytterligare utökning av styrelsens personal skulle
bliva erforderlig, därest bestyret med utbetalning av jämväl avdikningslånen
skulle överflyttas till styrelsen. Styrelsen hade väl i det föregående avstyrkt
en dylik ändring i fråga om utbetalningen av avdikningslån, men ville i allt
fall för fullständighetens skull anföra, att någon utökning av arbetskrafterna
i styrelsen knappast syntes nödig av denna anledning.
Riksräkenskapsverket anför att det enligt dess uppfattning icke kunde
anses lämpligt att på av de sakkunniga angivet sätt fördela utbetalning och
återbetalning av avdikningslån på tvenne myndigheter, vilka båda vore hu
-
16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.
vudförvaltningar. Med den ställning i redovisningshänseende, som lantbruksstyrelsen
numera erhållit, samt den utvidgning av styrelsens kamerala
organisation, som i samband därmed vidtagits, syntes några svårigheter
icke möta att till lantbruksstyrelsen jämväl överflytta bestyret med återbetalningen
och redovisningen av utbetalda lån. En dylik överflyttning utgjorde
icke hinder för att statens avdikningslånefond även framdeles av
statskontoret redovisades till rikshuvudboken. Riksräkenskapsverket ville
därvid erinra, att ett liknande system förekomme i avseende å vissa andra
av statskontoret förvaltade fonder. Vad däremot anginge prövning, godkännande
och övervakning av säkerhetsförbindelse för låns återbetalande,
syntes dessa uppgifter allt fortfarande böra handhavas av statskontoret.
Departementschefen har angående dessa frågor anfört följande.
»Vad de sakkunniga anfört i fråga om möjligheterna till snabbare handläggning
å lantbruksingenjörsdistrikten, beträffande den nuvarande indelningen
av riket i lantbruksingenjörsdistrikt ävensom rörande frågan om anställande
av ytterligare extra lantbruksingenjörer biträdes av mig.
Vidkommande härefter frågan örn snabbare handläggning hos myndigheterna
av berörda ärenden och då först den föreslagna ändringen av nuvarande
ordning för understödens beviljande synas mig övervägande skäl tala
för ett genomförande av de sakkunnigas förslag att beslutanderätten i fråga
om beviljande av såväl statsbidrag från avdikningsanslaget som lån från avdikningslånefonden
som regel skall tillkomma lantbruksstyrelsen. Från
denna huvudregel torde emellertid undantag få göras, i det att då fråga uppkommer
om att vid beviljandet av understöd göra avsteg från vedertagna
principer eller då företaget berör allmänna intressen av större betydelse eller
lantbruksstyrelsen eljest finner det tvivelaktigt, huruvida lån eller bidrag
må utgå, frågan skall av lantbruksstyrelsen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Till allmänna intressen torde böra räknas sådana, som göra sig gällande,
när fråga uppstår om urtappning eller reglering av mera betydande
sjö eller vattendrag, eller när genom företaget åstadkommes mera påtaglig
förändring av landskapsbilden eller detsamma eljest inverkar på naturskydd
och dylikt. Jämväl de fall, när på grund av mera betydande kostnadsökningar
eller förändringar i företagets utförande fråga uppkommer om beviljande
av ökat statsunderstöd, torde böra förbehållas Kungl. Maj:ts avgörande.
Därigenom synes mig nämligen beredas möjlighet för Kungl. Maj:t att
mera direkt bilda sig en uppfattning örn huru den statsunderstödda torrläggningsverksamheten
handhaves av de i första hand ansvariga förrättningsmännen.
På sätt lantbruksstyrelsen föreslagit bör jämväl rätten att besluta
om inställande av understödens utbetalning ankomma på lantbruksstyrelsen,
med rätt dock för styrelsen att, där styrelsen så finner önskvärt, underställa
dylik fråga Kungl. Maj:ts prövning.
Vad angår frågan om utbetalningen av beviljade statslån torde, ehuruväl
tidsvinsten i de flesta fall icke synes bliva så stor, i enkelhetens intresse samtliga
bestyr härmed böra överflyttas från statskontoret till lantbruksstyrelsen.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.
17
Jämväl bestyren med återbetalningen och redovisningen av utbetalda lån torde
böra överflyttas på lantbruksstyrelsen. Då emellertid statskontoret fortfarande
skall ha att förvalta avdikningslånefonden, synes prövningen, godkännandet
och övervakningen av de till säkerhet för lånens återbetalande lämnade
förbindelserna fortfarande böra ankomma på statskontoret.»
D, Tillgodoseende av ekonomiska synpunkter vid torrläggnings
företagens understödjande med statsmedel.
1934 års avdikningssakkunniga.
De sakkunniga ha inledningsvis framhållit den stora betydelsen för torrläggningsverksamhetens
riktiga bedrivande av att i möjligaste mån garantier
skapades för att, innan ett torrläggningsföretag komme till utförande,
vederhäftig utredning förelåge om dess ekonomiska bärighet. Erfarenheten
hade givit vid handen, att detta spörsmål påkallade alldeles särskild
uppmärksamhet. Vissa efter planläggning av lantbruksingenjörer under
senare år utförda företag, särskilt vattenavlednings- och sjösänkningsföretag
av större omfattning, hade nämligen utfallit mer eller mindre ogynnsamt
i ekonomiskt avseende. De sakkunniga lia ägnat förevarande spörsmål
ingående uppmärksamhet samt dryftat olika vägar, som kunde tänkas
leda till ett undanröjande av förefintliga missförhållanden.
I anslutning till verkställd undersökning ha de sakkunniga yttrat, att de
funne de för lantbruksingenjörer na föreskrivna kompetensvillkoren
i tekniskt och agronomiskt hänseende i stort sett väl
anpassade efter de arbetsuppgifter, som ordinärt ålåge dessa befattningshavare.
En skärpning av kompetensfordringarna i sådan riktning, att för anställning
såsom lantbruksingenjör skulle uppställas krav på specialutbildning
inom vissa områden, exempelvis beträffande moss- och torvjordar,
syntes icke vara av förhållandena påkallad. De särskilda synpunkter på ett
torrläggningsärende, som när fråga vore om moss- och torvjord eller eljest
kunde göra sig gällande, syntes bäst kunna tillgodoses genom tillkallande i
dylikt fall av på området speciellt sakkunnig.
För de sakkunniga har det vidare framstått såsom synnerligen angeläget,
att en utökning av den kontroll, som för närvarande utövades från
den centrala myndighetens sida över lantbruksingenjörernas
handhavande av dem åliggande arbetsuppgifter, komme till stånd. Detta
gällde i vad beträffade såväl tekniska som agronomiska frågor. Lantbruksstyrelsen
måste emellertid i sådant fall utrustas med för ändamålet erforderlig
personal. Denna borde bestå av tjänstemän i sådan fristående ställning,
att de kunde fullt opartiskt bedöma de olika torrläggningsföretagens
ekonomiska förutsättningar m. m. De sakkunniga hade för sin del ansett
sig böra föreslå, att två dylika tjänstemän, förslagsvis benämnda överinspektörer,
anställas, av vilka den ene skulle lia till uppgift att öva tillsyn över att
Bitning till riksdagens protokoll 1939. 10 sami. Nr SO. 2
18
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.
allmänt ekonomiska synpunkter på vattenavledningsverksamlieten bleve vederbörligen
iakttagna, om möjligt redan på ett tidigt stadium eller i samband
med företagens planläggning. Den andre överinspektören skulle närmast
övervaka hushållningssällskapens täckdikningsverksamhet. Överinspektörerna
ha föreslagits skola hänföras till lönegraden B 29.
I detta sammanhang ha de sakkunniga föreslagit, att det särskilda lönetillägg
örn 1,200 kronor för år, som för närvarande utginge till byråchefen å
den kulturtekniska byrån, höjdes till 3,000 kronor för år.
Beträffande bestämmelserna angående understöd av torrläggningsföretag
ha de sakkunniga föreslagit, att hittills såsom villkor
för understöd fastställda högsta gränstal för den relativa kostnaden 1.20
måtte sänkas till 1.10. Härvid borde förrättningskostnaderna medräknas vid
bestämmande av den relativa kostnadens storlek.
I fråga örn ändring av nu gällande högsta bidragskvot, vilken uppginge
till hälften av kostnaden för ett företag, vore de sakkunniga väl av den uppfattningen,
att en lämpligt avvägd reducering av densamma vore ägnad att
kraftigt motverka tillkomsten av ekonomiskt svaga företag. Med hänsyn
till, bland annat, den omständigheten att frågan om en sådan sänkning relativt
nyligen varit föremål för statsmakternas prövning och därvid avvisats,
hade de sakkunniga emellertid ansett sig icke böra ifrågasätta ändring i gällande
bestämmelser i denna del.
Efter närmare undersökning av de särskilda bestämmelser och villkor
i övrigt, som för närvarande gällde i fråga om statsunderstöd ur avdikningsanslaget
och avdikningslånefonden, hade de sakkunniga funnit desamma
väl avvägda. Någon ändring i dessa hänseenden syntes enligt de sakkunnigas
mening sålunda icke vara av förhållandena påkallad.
Slutligen ha de sakkunniga föreslagit, att statsbidrag till förrättningskostnad
för torrläggningsföretag måtte kunna utgå med hälften av kostnaderna
även för det fall att företaget icke komme till utförande.
Herr Carlström har härutinnan ansett, att i vissa fall statsbidrag borde
kunna utgå till hela förrättningskostnaden.
T orrlåggningskommittén.
Inledningsvis har kommittén hänfört sig till avdikningssakkunnigas nyss
refererade förslag i fråga örn statsbidrag till förrättningskostnad och därom
anfört att detta förslag kunde sägas innebära ett visst avsteg från nu gällande
princip, att vid prövning av frågan om tilldelande av statsbidrag till ett
torrläggningsföretag kostnaden för planläggningen skulle behandlas gemensamt
med och efter samma grunder som kostnaden för företagets utförande.
För kommittén syntes emellertid planläggandet av ett torrläggningsföretag
och utförandet av detsamma till karaktären vara så olika, att det väl kunde
ifrågasättas, huruvida icke särskilda bestämmelser borde uppställas för beräknande
av statsbidrag till gäldande av utredningskostnaden. Härvid hade
kommittén visserligen i första hand tagit sikte på möjligheten att åstadkomma
ökat antal utredningar rörande sådana företag — nya såväl som äldre —
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.
19
vilka vid behov kunde tänkas komma till utförande såsom beredskapsarbeten,
men härefter föreslagna grunder till särskilda bestämmelser syntes lämpligen
kunna tillämpas jämväl beträffande andra företag.
Sammanfattningsvis har kommittén framlagt följande förslag till grunder
för beviljande av statsbidrag till utredningskostnaden.
a) Till kostnaden för utredning av sådana torrläggningsföretag, som omförmälas
i 1 § gällande kungörelse angående villkoren för statsbidrag från
statens avdikningsanslag, kan beviljas bidrag från för ändamålet särskilt
anvisat anslag (eventuellt statens avdikningsanslag).
Vad nu sagts äger jämväl tillämpning beträffande sådana med statsbidrag
utförda torrläggningsföretag, som för vinnande av erforderlig dräneringseffekt
synas vara i behov av att vissa kompletteringsarbeten komma till
stånd.
b) Förrättningsmannen skall, innan sådant bidrag beviljas, hava verkställt
förberedande undersökning rörande storleken av den för utredningen
i dess helhet beräknade kostnaden ävensom angående det ifrågasatta företagets
beskaffenhet med särskild hänsyn till frågan, huruvida förutsättningar
för erhållande av statsbidrag till företagets utförande kunna anses föreligga.
c) Ansökan örn statsbidrag till utredningen skall, åtföljd av redogörelse
för den under b) omförmälda undersökningen, insändas till lantbruksstyrelsen.
Därest den verkställda undersökningen giver vid handen, att förutsättningar
för erhållande av statsbidrag till företagets utförande ej föreligga, skall
ansökningen och redogörelsen för undersökningen av lantbruksstyrelsen med
eget utlåtande överlämnas till Kungl. Maj:t för prövning. Enahanda skall
gälla jämväl för det fall, att av lantbruksstyrelsen eller annan myndighet
väckes fråga om statsbidrag till täckande av hela utredningskostnaden.
I övriga fall tillkommer det lantbruksstyrelsen att avgöra frågan om beviljande
av statsbidrag till utredningen.
d) Statsbidrag kan beviljas till lägst 60 och högst 90 °/o av kostnaden för
undersökning och syneförrättning jämte erforderliga kartor och handlingar,
allt i enlighet med följande tabell:
Förrkttningskostnad |
Statsbidra |
g |
||||
intill 500 |
60 % |
|||||
500— 1,000 |
60 % + 1 % |
för |
varje fulla 100 kronor |
över |
500 |
kronor |
1,000— 2,000 |
65 % + 1 % |
7> |
> > 200 > |
1,000 |
» |
|
2,000— 3,500 |
70 % + 1 % |
t> t> 300 > |
» |
2,000 |
> |
|
3,500— 7,000 |
75 % + 1 % |
> |
, » 700 |
T) |
3,500 |
3» |
7,000—12,000 |
80 % + 1 % |
> |
» > 1,000 » |
T> |
7,000 |
T) |
12,000—20,000 |
85 % 4- 1 % 90 % |
> |
» » 1,600 > |
1> |
12,000 |
> |
20
Jordbruksutskottets utlåtande Nr SO.
På förslag av lantbruksstyrelsen eller annan myndighet kan i vissa fall, då
fråga är om beredskapsarbeten, statsbidrag utgå till täckande av hela utredningskostnaden.
e) Beviljat statsbidrag utbetalas från lantbruksstyrelsen till vederbörande
bidragstagare eller dennes befullmäktigade ombud.
Statsbidraget får efter lantbruksstyrelsens bestämmande lyftas i den mån
undersökningens eller förrättningens fortgång styrkes genom till styrelsen
ingivna bevis eller intyg; dock skall någon del av statsbidraget innestå, intill
dess förrättningen vunnit laga kraft eller eljest företagets planläggning
kan anses avslutad.
Efter varje utbetalning får hela det lyftade beloppet icke överstiga förut
under d) angivna del av den vid samma tid styrkta kostnaden.
f) Därest vederbörande förrättningsman finner, att syneförrättningen på
grund av därunder yppade omständigheter icke bör slutföras, skall han därom
snarast meddela lantbruksstyrelsen, som har att avgöra, huruvida förrättningen
må med bidrag av statsmedel slutföras.
Lantbruksstyrelsen anför, att ett särskilt kraftigt verkande medel för hindrande
av tillkomsten av ur ekonomisk synpunkt mindervärdiga torrläggningsföretag
onekligen vore att sänka den nu fastställda kvoten för utgående av
bidrag utan återbetalningsskyldighet, enär det utan tvivel kunde förutsättas,
att den nuvarande relativa rikliga bidragstilldelningen verkade lockande till
utförande av dylika företag. Ehuru det därjämte torde kunna förväntas,
att även med någon sänkning av denna bidragskvot torrläggningsverksamheten
inom landet ändock skulle få en tillfredsställande omfattning, ville
dock styrelsen på av de sakkunniga angivna skäl — nämligen att frågan
härom nyligen varit föremål för statsmakternas prövning — icke nu framställa
något förslag om en dylik sänkning. Häremot talar jämväl den omständigheten,
att täta justeringar av denna bidragskvot måste medföra
ojämnheter i bidragstilldelningen och orättvisa de olika torrläggningsföretagen
emellan.
Departementschefen har yttrat följande.
»Beträffande först frågan om lantbruksingenjörernas kompetens synes det
mig, i betraktande av att torrläggningsverksamheten dock främst är ett jordbruksekonomiskt
problem, att de sakkunniga och jämväl vissa av de hörda
myndigheterna alltför litet värdesatt den agronomiska kompetensen hos de
befattningshavare, som handhava denna verksamhet. Vad särskilt lantbruksingenjörernas
utbildning angår synes det mig rent av kunna ifrågasättas
örn icke huvuddelen av denna till större båtnad för det allmänna skulle, såsom
ock i ett yttrande antytts, kunna förläggas till lantbrukshögskolan. Då jag
emellertid icke anser mig böra framlägga förslag i sådan riktning, beror
detta bland annat på att jag längre fram ämnar föreslå sådan ändring beträffande
täckdikningsnämndernas sammansättning, att därav skall kunna
följa ett bättre tillgodoseende inom lantbruksingenjörernas verksamhetsområde
av agronomiska synpunkter.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.
21
I likhet med de sakkunniga och de hörda myndigheterna och sammanslutningarna
finner jag möjligheten till utvidgad kontroll från lantbruksstyrelsens
sida över den ifrågavarande verksamheten vara av stor betydelse för
dennas riktiga planläggning ur ekonomisk synpunkt. För att en sådan kontroll
skall kunna utföras behöver lantbruksstyrelsen otvivelaktigt tillföras
ytterligare och för ändamålet speciellt lämpade arbetskrafter. Mot de sakkunnigas
förslag i denna del synes emellertid framför allt den invändningen
kunna göras, att det knappast kan anses lämpligt att så från varandra avgränsa
de föreslagna kontrolltjänstemännens verksamhetsområden. Så t. ex.
synes mig avsaknaden av mera djupgående agronomiska kunskaper hos
lantbruksingenjörerna närmast böra föranleda till, att den å agronomiska
frågor specialiserade överinspektören borde kunna anlitas för konsultation
och kontroll av avdikningsföretag. Då alltså frågan örn dessa befattningshavares
arbetsuppgifter torde vara i behov av ytterligare övervägande, anser
jag mig icke för närvarande böra framlägga förslag örn inrättande av nya
tjänster i lantbruksstyrelsen.
På de av lantbruksstyrelsen anförda skälen ansluter jag mig till uppfattningen,
att tillräckliga skäl icke föreligga att sänka den nu till 50 procent
fastställda kvoten för utgående av bidrag utan återbetalningsskyldighet.
Vad åter angår frågan om förrättningskostnaderna och då först förslaget att
statsunderstöd till sådan kostnad skall kunna lämnas, utan att företaget kommer
till stånd, finner jag ett genomförande av detta förslag ägnat att motverka
tillkomsten av ekonomiskt icke lönande företag. Rätten att besluta om
dylikt understöd, vilket torde böra utgå i form av bidrag utan återbetalningsskyldighet,
synes böra förbehållas Kungl. Majit. I likhet med de sakkunniga
anser jag att möjlighet att komma i åtnjutande av denna förmån bör förefinnas
allenast för intressenter i företag, varom syneförrättning handlagts enligt
vattenlagen, samt vidare, att understöd ej må utgå för sådant utredningsarbete,
som mot förrättningsmannens avstyrkande verkställts på begäran av vederbörande
sakägare. Beträffande storleken av bidraget kan jag icke ansluta mig
till meningen, att bidrag borde kunna utgå till hela förrättningskostnaden,
utan finner mig böra förorda en begränsning av bidraget till högst 75 procent
av samma kostnad.
Vidkommande härefter de av torrläggningskommittén framlagda förslagen
synes det mig uppenbart att, därest torrläggningsföretag skola kunna utföras
som beredskapsarbeten, planer för utförande av företagen böra vara uppgjorda
i förväg. Då det därvid icke lärer kunna komma i fråga att belasta
de eventuella intressenterna i dylika företag med kostnaderna för planernas
uppgörande, torde det få ankomma på staten att gälda dessa kostnader. Medel
härtill torde lämpligen kunna erhållas på så sätt, att under nionde huvudtiteln
uppföres ett särskilt för ändamålet avsett anslag. Storleken av
detta anslag synes mig emellertid för nästkommande budgetår kunna begränsas
till 150,000 kronor. Därest ett med ianspråktagande av dessa medel
planlagt företag sedermera skulle komma till utförande annorledes än
22
Jordbruksutskottets utlåtande Nr SO.
som beredskapsarbete, torde från avdikningsanslaget böra till det föreslagna
nya anslaget överföras sålunda gäldad förrättningskostnad till den del densamma
enligt de regler, som gälla för förrättningskostnader för i vanlig ordning
handlagda torrläggningsföretag skall utgå från avdikningsanslaget.
Vad torrläggningskommittén i övrigt anfört angående förrättningskostnademas
utbrytande från övriga kostnader för genomförandet av ett torrläggningsföretag
synes mig innefatta ett beaktansvärt uppslag till ernående av
mera rationella metoder vid bidrags- och lånetilldelningen till torrläggningsverksamheten.
Då ett genomförande av kommitténs förslag i denna del emellertid
torde kräva en ingående omprövning av frågan om den högsta medgivna
relativa kostnaden samt, bland andra frågor, storleken i procentuellt
avseende av den föreslagna bidragsgivningen torde böra ytterligare övervägas,
är jag icke beredd att för årets riksdag framlägga något förslag i denna
del.»
E. Vissa spörsmål rörande förhållandet mellan täckdikningsverksamheten
och den övriga avdikningsverksamheten.
I en vid 1936 års riksdag inom andra kammaren väckt motion (nr 373)
har påyrkats sådan ändring i de gällande bestämmelserna angående bidrag
ur avdikningsanslaget och lån från avdikningslånefonden, att jordbrukskonsulent
måtte godkännas såsom förr ätt ningsman för uppgörande
av förslag till smärre avdikningsföretag, för vilka bidrag eller lån
söktes.
1934 års avdikningssakkunniga ha erinrat, att ett bifall till det i motionen
framlagda förslaget skulle innebära, att, då till ifrågavarande företag
skulle beviljas understöd ur avdikningsanslaget och avdikningslånefonden,
understödsärendena således skulle komma att prövas av lantbruksstyrelsen.
De sakkunniga funne en sådan anordning ur organisatorisk synpunkt icke
tillrådlig. Det finge nämligen anses mindre lämpligt, att lantbruksstyrelsen
skulle hava att granska förslag uppgjorda av förrättningsmän anställda hos
enskild förvaltning, och över vilka styrelsen icke ägde någon bestämmanderätt.
Därest styrelsen funne anledning till erinran mot dylikt förslag, skulle
det åligga styrelsen att i ärendet kommunicera med vederbörande hushållningssällskap,
som i sin tur finge inhämta yttrande från förrättningsmannen.
Härigenom komme givetvis att förorsakas viss tidsförlust och omgång
vid ärendets handläggning. Genom en dylik anordning skulle därjämte nödvändiggöras
upprättande av ytterligare ett exemplar av förrättningsakterna
rörande företagen, utöver vad för närvarande vore erforderligt. Då lantbruksstyrelsen
skulle ha att med understödstagaren upprätta kontrakt rörörande
företagen, syntes det nämligen ofrånkomligt, att hos styrelsen måste
förvaras ett exemplar av förrättningsakterna. Därutöver torde det med hänsyn
till det samband, vari avloppet står till själva täckdikningsarbetet, icke
kunna undgås, att ett exemplar av samma akter jämväl måste förvaras hos
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.
23
det hushållningssällskap, som hade hand om täckdikningsärendet. En lösning
av hithörande spörsmål, på sätt motionären föreslagit, skulle för övrigt bliva
förknippad med åtskilliga olägenheter i fråga om arbetsuppgifternas uppdelning
på lantbruksingenjörerna och jordbrukskonsulenterna m. m. På grund
av vad sålunda anförts funne sig de sakkunniga icke kunna biträda det av
motionären framförda ändringsförslaget.
De sakkunniga ha framhållit önskvärdheten av ett ur olika synpunkter
ordnat samarbete mellan förrättnings männen inom å
ena sidan täckdikningsverksam heten samt å den andra
vattenavledningsverksamheten. För att i någon mån underlätta
tillkomsten av sådant samarbete lia de sakkunniga funnit det lämpligt,
att viss ändring genomfördes i gällande bestämmelser angående sammansättningen
av hushållningssällskapens täckdikningsnämnder.
Lantbruksingenjörerna borde enligt de sakkunnigas uppfattning äga rätt att,
även för det fall att de icke vore föredragande, närvara vid täckdikningsnämndernas
sammanträden och deltaga i deras överläggningar. I instruktionen för
dessa befattningshavare borde det åläggas dem såsom tjänsteuppgift att följa
täckdikningsverksamheten inom deras tjänstgöringsområden. Dylikt åläggande
borde dock icke innebära, att lantbruksingenjör skulle vara ledamot av
täckdikningsnämnd eller äga rösträtt i ärende, som kommit under nämndens
handläggning.
De sakkunniga ha vidare yttrat, att vad de nu framhållit ägde i full utsträckning
giltighet även i vad beträffade de hos hushållningssällskapen för
täckdikningsverksamheten anställda förrättningsmännen. Ledamotskap i
täckdikningsnämnd borde således icke heller för sistnämnda befattningshavare
vara förenat med deras verksamhet i hushållningssällskapens tjänst.
I detta sammanhang ha de sakkunniga även framhållit önskvärdheten av,
att hushållningssällskapens förrättningsmän i förekommande fall bereddes
tillfälle att taga kännedom örn lantbruksingenjörernas förrättningar.
Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, som uttalat
sig för att jordbrukskonsulent skulle få utföra förrättning rörande mindre
avlopp, bar föreslagit, att i instruktionen för jordbrukskonsulent i sådant fall
inrymmas bestämmelse om skyldighet att ställa sig till efterrättelse de anvisningar,
som lantbruksstyrelsen kunde finna erforderligt meddela angående
handläggning av avdikningsförrättningar.
Departementschefen har andragit följande.
»Vad slutligen angår spörsmålen rörande förhållandet mellan täckdikningsverksamheten
och den övriga avdikningsverksamheten ansluter jag mig till
den i ett flertal yttranden hävdade uppfattningen örn det ändamålsenliga i att
tillerkänna jordbrukskonsulent behörighet att vid upprättande av täckdikningsplan
handlägga förrättning rörande i samband med täckdikningen stående
mindre avlopp. Utom de fördelar för den enskilda jordbrukaren, som
en dylik anordning torde medföra, synes mig densamma jämväl bliva av be
-
24
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.
tydelse därigenom, att på så sätt en viss avlastning sker av lantbruksingenjörernas
arbetsbörda. Vad de sakkunniga anfört om olägenheten av att ytterligare
ett exemplar av förrättningsakten till dylikt företag måste upprättas,
synes icke behöva tillmätas avgörande betydelse, då ju akterna till företag av
denna beskaffenhet merendels torde bliva av förhållandevis liten omfattning.
I fråga örn de bestämmelser och anordningar i övrigt, som kunna bliva erforderliga
för att lantbruksstyrelsen må kunna utan alltför omständligt förfarande
framställa erinringar mot ett av jordbrukskonsulent uppgjort förslag,
ansluter jag mig till vad förvaltningsutskottet i Östergötlands län därutinnan
anfört.
Som en lämplig avgränsning uppåt av de företag, i fråga om vilkas handläggning
jordbrukskonsulent sålunda skall vara behörig, torde lämpligen kunna
bestämmas, dels att företaget är av den beskaffenhet, att förrättning rörande
detsamma må handläggas utan samband med syneförrättning enligt
vattenlagen, dels att kostnaden för företaget icke överstiger 1,000 kronor samt
dels att understöd av statsmedel till företaget icke utgår i annan form än såsom
bidrag utan återbetalningsskyldighet.
I fråga om sammansättningen av hushållningssällskapens täckdikningsnämnder
synes mig erforderligt samarbete mellan de lokala ledningarna av
torrläggningsverksamhetens olika grenar bäst bliva tillgodosett på så sätt, att
föreskrift meddelas om att såväl lantbruksingenjören som ledaren för hushållningssällskapets
täckdikningsverksamhet skall vara ledamot av nämnden.
I syfte att bereda utrymme för agronomiska synpunkter vid prövningen av
de av de statliga förrättningsmännen handlagda torrläggningsföretagen bör
vidare föreskrift lämnas därom, att lantbruksingenjören, respektive inom hushållningssällskapets
område verksam extra lantbruksingenjör eller lantbruksstipendiat
skall inför nämnden föredraga planerade torrläggningsföretag. I
konsekvens härmed böra de statliga förrättningsmän, vilka icke äro ledamöter
av nämnden, beredas tillfälle att närvara vid föredragningen eller eljest
taga del av föreslagna täckdikningsföretag.»
F. Anslagsbehov för budgetåret 1939/40.
I fråga om anslagsbehov för budgetåret 1939/40 har departementschefen anfört
följande.
»För innevarande budgetår är såsom jag tidigare erinrat i riksstaten till
lantbruksingenjörer och deras biträden: Avlöningar uppfört ett förslagsanslag
av 308,500 kronor samt till Lantbruksingenjörer och deras biträden: Reseersättningar
ett förslagsanslag av 250,000 kronor.
I årets statsverksproposition har jag, under punkterna 5 och 6, hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att i avbidan på den proposition
i ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd, till nyssnämnda båda ändamål
beräkna förslagsanslag av respektive 617,200 och 290,000 kronor.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.
25
Vid bifall till vad jag i det föregående förordat rörande organisationen
skulle avlöningsstaten för lantbruksingenjörerna och deras biträden komma
att erhålla följande utseende.
Anslagsposten avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat torde med hänsyn
till löneregleringen för statstjänstemännen i allmänhet böra uppräknas
från 157,800 kronor till 182,700 kronor.
Från posten arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t,
bestridas för närvarande icke blott arvoden till 7 extra lantbruksingenjörer
med 4,800 kronor till en var av dem och lantbruksstipendiater med en sammanlagd
tjänstgöringstid av högst 96 månader med 250 kronor för månad,
utan även statens bidrag till förste assistenternas och assistenternas avlöning.
Sedan, vid bifall till vad jag förordat i fråga om assistentkårens statsanställning,
avlöningarna till förste assistenter och assistenter komma att utgå
från särskild anslagspost, torde nu ifrågavarande post böra beräknas till
64,680 kronor. Från posten skola bestridas arvodena till extra lantbruksingenjörer
och lantbruksstipendiater, vilka arvoden torde, efter inräkning
av 13 procent dyrtidstillägg, böra utgå med respektive 5,400 kronor för år
och 280 kronor för månad. Å de sålunda uppräknade arvodena torde icke
böra utgå rörligt tillägg.
Såsom jag nyss påpekade torde härefter böra upptagas en ny anslagspost
med benämningen Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Denna post
torde i anslutning till vad jag tidigare anfört i fråga om antal och lönegradsplacering
av de av mig till statsanställning förordade tjänstebiträdena
böra fördelas på två delposter, nämligen Grundavlöningar m. m. med ett
belopp av 290,120 kronor samt Avlöningsförhöjningar m. m. med ett belopp
av 37,000 kronor. I sistnämnda belopp ingår det av mig förordade
lönetillägget till två av de nuvarande förste assistenterna med 1,200 kronor.
Slutligen torde för rörligt tillägg åt ordinarie och icke-ordinarie personal
böra beräknas ett belopp av 30,500 kronor.
Vidkommande anslaget till reseersättningar torde detsamma i betraktande
av dels den faktiska medelsåtgången under senare år, dels ock den av mig
förordade höjningen av traktamentsersättningen åt förste assistenter och
lantbruksstipendiater böra upptagas till 290,000 kronor.»
Verksamheten för jordens torrläggning intager en framskjuten plats bland
de åtgärder till höjande av jordbrukets avkastningsförmåga, vilka företagas
med stöd från det allmännas sida. Ursprungligen togs initiativet till denna
verksamhet av hushållningssällskapen, men snart nog vidtogo statsmakterna
åtgärder till dess stödjande. Riksdagen har sålunda från början av 1840-talet ställt medel till Kungl. Maj:ts förfogande, till en början i form av lån,
men senare dessutom genom bidrag utan återbetalningsskyldighet.
Av vad 1934 års avdikningssakkunniga utrönt framgår emellertid, att den
nuvarande organisationen av torrläggningsverksamheten, särskilt vad angår
vattenavledning och avdikning, är behäftad med åtskilliga brister. Dessa
Utskottet.
26
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80-
brister ha bland annat medverkat till uppkomsten av torrläggningsföretag,
som varit såtillvida misslyckade, att de orsakat delägarna svåra ekonomiska
missräkningar. I vissa fall har båtnaden visat sig väsentligt understiga vad
som därutinnan uppskattats eller helt uteblivit. I andra fall åter ha de beräknade
kostnaderna i verkligheten kommit att överskridas. Dessa förluster för
de enskilda ha även ■—■ såsom utskottet haft anledning vid upprepade tillfällen
konstatera — föranlett avsevärda kostnader för statsverket vanligen på så
sätt, att statsmakterna måst träda emellan och genom särskilda, ofta betydande
bidrag rädda företaget. De avdikningssakkunniga ha vidare påpekat,
att uppkomsten av dylika misslyckade företag haft sin grund i skilda orsaker,
vilka var för sig måhända icke varit av utslagsgivande betydelse men som
tillsammantagna orsakat de otillfredsställande resultaten. Jämväl andra brister
torde åvila den nuvarande vattenavlednings- och avdikningsverksamlieten.
Vidkommande organisationen ha de sakkunniga till en början framlagt
förslag, som avse att göra lantbruksingenjörerna oberoende av taxeinkomster
samt att bereda deras tjänstebiträden statsanställning. Utskottet anser för
sin del goda skäl tala för ett genomförande av dessa förslag. Såsom de sakkunniga
anfört medför det nuvarande avlöningssystemet för lantbruksingenjörerna,
varigenom dessa åtnjuta viss fast grundlön, samt därutöver uppbära
arvode enligt taxa för utfört arbete, oundgängligen, att de för sin utkomst
bliva i väsentlig grad beroende av den omfattning, vari förrättningar bliva
åt dem överlämnade. Detta system torde alltså kunna innebära, att lantbruksingenjören
ej kan stå fullt opartisk vid bedömandet av ett till utförande
ifrågasatt torrläggningsföretags ekonomiska förutsättningar. Beträffande
tjänstebiträdenas anställningsförhållanden synes det utskottet, i likhet med
departementschefen, icke lämpligt, att en tjänstemannakår, som har att förrätta
ett rent statligt arbete, icke endast är undandragen tjänstemannaansvar
utan även är berövad de förmåner, som en anställning i statens tjänst medför.
Med hänsyn till den betydande kostnadsökning, som ett genomförande av
de sakkunnigas förslag i hela dess vidd skulle medföra, har departementschefen
av statsfinansiella skäl ansett det lämpligt att låta omorganisationen äga
rum i två etapper. Frågan om lantbruksingenjörernas, extra lantbruksingenjörernas
och lantbruksstipendiaternas framtida avlöningsförmåner borde därför,
enligt vad departementschefen uttalat, göras till föremål för ytterligare
överväganden. Utskottet vill till detta uttalande endast knyta den förhoppningen,
att ett genomförande i huvudsak av de sakkunnigas förslag även i
dessa delar skall kunna ske inom snar framtid.
Beträffande de hos lantbruksingenjörerna anställda tjänstebiträdena ansluter
sig utskottet till de sakkunnigas av departementschefen tillstyrkta förslag,
att 24 förste assistenter, 20 assistenter samt 34 rit- och skrivbiträden nu
erhålla statsanställning som extra ordinarie tjänstemän. I fråga örn placeringen
i lönegrad av dessa befattningshavare lia de sakkunniga ansett, att
förste assistenterna skulle placeras i 17:e lönegraden och assistenterna i 15:e
lönegraden, medan Kungl. Maj:t föreslagit dessa tjänsters hänförande till en
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.
27
lönegrad lägre. Motionärerna åsyfta, bland annat, att de sakkunnigas förslag
i detta avseende bifalles. För sin del anser utskottet, med hänsyn till det betydelsefulla
och ansvarsfyllda arbete ifrågavarande tjänstemän utföra, goda
skäl tala för att de erhålla den löneställning motionärerna påyrkat, och ansluter
sig utskottet alltså till vad motionärerna härutinnan hemställt. Vidkommande
rit- och skrivbiträdena tillstyrker utskottet Kungl. Maj.ts förslag,
att 24 dylika biträden med benämningen ritbiträden få placeras i 7:e lönegraden
och 10 biträden, vilka böra benämnas kontorsbiträde!!, i 4:e lönegraden.
Vad departementschefen anfört beträffande de kompetensvillkor, som böra
uppställas för erhållande av befattning såsom assistent, vidkommande fördelningen
av ifrågavarande befattningshavare å de olika lantbruksingenjörskontoren
samt i fråga om dessas tillgodoräknande av föregående tjänstgöring,
Ilar icke föranlett någon utskottets erinran. I likhet nied departementschefen
anser utskottet vidare, att lantbruksingenjörerna böra åläggas att av
sina inkomster till statsverket avstå belopp ungefärligen motsvarande dem,
som de för närvarande lia att utgiva för tjänstebiträdenas avlönande, nämligen
för förste assistent 175 kronor, för assistent 150 kronor, för ritbiträde
175 kronor och för kontorsbiträde 125 kronor, allt för månad. Dessa bidrag,
som beräknats årligen uppgå till 150,000 kronor, torde i riksstaten böra uppföras
såsom en särskild inkomsttitel, förslagsvis benämnd Inkomster av lantbruksingenjörsförrättningar.
De sakkunnigas förslag i vad rör omkostnadsstaten har icke föranlett något
annat yttrande från departementschefens sida än beträffande reseersättningarna.
I avbidan på ett fullständigt genomförande av omorganisationen
finner han icke skäl föreligga att vidtaga annan ändring i nu tillämpade besparingsreglemente
än att han förordat höjning av traktamentsersättningen
till lantbruksstipendiat och förste assistent från 10 till 11 kronor för dygn,
därav för dag 7 kronor och för natt 4 kronor. I motionerna påyrkas, i likhet
med vad de sakkunniga förslagit, att jämväl traktamentsersättningarna
till assistenter samt tekniska biträden skola utgå med 11 kronor för dygn.
Utskottet delar för sin del den uppfattning, som kommit till uttryck i motionerna,
att denna fråga icke har något omedelbart sammanhang med ett genomförande
av en fullständig omorganisation å hithörande område. Traktan!
entsersättningarna torde enligt utskottets uppfattning under alla förhållanden
böra vara så avvägda, alt de täcka de verkliga kostnaderna. Med
hänsyn härtill ansluter sig utskottet till de sakkunnigas förslag, att dessa ersättningar
för lantbruksstipendiat, förste assistent, assistent och tekniskt biträde
höjas från 10 till 11 kronor lör dygn.
Vidkommande själva verksamheten lia de sakkunniga avgivit förslag
alt åstadkomma en snabbare handläggning av ifrågavarande ärenden både
å lantbruksingenjörsdistrikten och hos myndigheterna. Vad departementschefen
härutinnan anfört kan i huvudsakliga delar biträdas av utskottet. Beslutanderätten
i fråga örn beviljande av saväl statsbidrag fran avdiknings
-
28
Jordbruksutskottets utlåtande Nr SO.
anslaget som lån från avdikningslånefonden skall alltså hädanefter som regel
tillkomma lantbruksstyrelsen. Då fråga uppkommer om att vid beviljandet
av understöd göra avsteg från vedertagna principer eller då företaget
berör allmänna intressen av större betydelse eller lantbruksstyrelsen eljest
finner det tvivelaktigt, huruvida lån eller bidrag må utgå, skall frågan emellertid
av lantbruksstyrelsen underställas Kungl. Maj.ts prövning. Till allmänna
intressen torde, enligt vad departementschefen anfört, böra räknas
sådana som göra sig gällande, när fråga uppstår om urtappning eller reglering
av mera betydande sjö eller vattendrag eller när genom företaget
åstadkommes mera påtaglig förändring av landskapsbilden eller detsamma
eljest inverkar på naturskydd och dylikt. Jämväl de fall, när på grund av
mera betydande kostnadsökningar eller förändringar i företagets utförande
fråga uppkommer om beviljande av ökat statsunderstöd, skulle förbehållas
Kungl. Maj :ts avgörande. Rätten att besluta örn inställande av understödens
utbetalning torde böra ankomma på lantbruksstyrelsen, med rätt dock för
styrelsen att, där styrelsen sa finner önskvärt, underställa dylik fråga Kungl.
Maj:ts prövning.
Kungl. Maj :ts förslag i nu förevarande hänseende avser vidare, att bestyren
med såväl utbetalning av beviljade statslån som återbetalningen och
redovisningen av utbetalda lån överflyttas från statskontoret till lantbruksstyrelsen,
medan statskontoret fortfarande skall ha att förvalta avdikningslånefonden.
Beträffande utbetalningen av statslån tillstyrker utskottet Kungl.
Maj:ts förslag, som överensstämmer med de sakkunnigas uppfattning. Vad
åter angår återbetalningen och redovisningen av utbetalda lån lia de sakkunniga
icke föreslagit någon ändring i nu gällande ordning, att dessa bestyr
handhavas av statskontoret. I avgivet remissyttrande har emellertid
iiksräkenskapsverket förordat den av Kungl. Majit nu föreslagna överflyttningen
från statskontoret till lantbruksstyrelsen. Då meningarna hos myndigheterna
beträffande lämpligheten att genomföra en sådan överflyttning
enligt vad utskottet erfarit torde vara delade, är utskottet för sin del icke
berett att nu tillstyrka en dylik åtgärd. Frågan härom torde alltså böra underkastas
ytterligare överväganden. I samband härmed synes böra utredas
ej endast, om det är lämpligast att bibehålla nuvarande ordning eller att
överflytta ifrågavarande bestyr till lantbruksstyrelsen, utan även, därest
en sådan överflyttning anses böra vidtagas, huruvida det kan vara ändamålsenligt
att därjämte överflytta förvaltningen av avdikningslånefonden till
lantbruksstyrelsen.
Departementschefens uttalanden i fråga örn tillgodoseendet av ekonomiska
synpunkter vid torrläggningsföretagens understödjande med statsmedel samt
beträffande möjligheten till utvidgad kontroll från lantbruksstyrelsens sida
över ifrågavarande verksamhet ha icke föranlett någon utskottets erinran.
^ a<^ an§år Kungl. Maj :ts förslag att statsunderstöd till förrättningskostnader
skall kunna lämnas med högst 75 procent av samma kostnad, utan att
företaget kommer till stånd, torde ett genomförande av detta förslag vara
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.
29
ägnat att motverka tillkomsten av ekonomiskt icke lönande företag. Med
hänsyn härtill anser sig utskottet böra tillstyrka förslaget.
Åt vad departementschefen anfört i anslutning till de av torrläggningskommittén
framlagda förslagen giver utskottet sin anslutning. Å nionde huvudtiteln
torde därför för nästa budgetår böra anvisas ett reservationsanslag av
150,000 kronor till förrättningskostnader för uppgörande av planer till torrläggningsföretag,
som skola kunna utföras som beredskapsarbeten.
I likhet med departementschefen finner utskottet det ändamålsenligt att
tillerkänna jordbrukskonsulent behörighet att vid upprättande av täckdikningsplan
handlägga förrättning rörande i samband med täckdikningen stående
mindre avlopp. Ej heller den av departementschefen föreslagna avgränsningen
uppåt av de företag, i fråga om vilkas handläggande jordbrukskonsulent
skulle vara behörig, har föranlett någon erinran från utskottets
sida. Sådant företag bör alltså vara av den beskaffenhet, att förrättning rörande
detsamma må handläggas utan samband med syneförrättning enligt
vattenlagen. Vidare få kostnaderna för företaget icke överstiga 1,000 kronor
och understöd av statsmedel till detsamma icke utgå i annan form än såsom
bidrag utan återbetalningsskyldighet.
Beträffande sammansättningen av hushållningssällskapens täckdikningsnämnder
anser departementschefen, att erforderligt samarbete mellan de lokala
ledningarna av torrläggningsverksamhetens olika grenar bäst tillgodoses
på så sätt, att föreskrift meddelas om att såväl lantbruksingenjören som
ledaren för hushållningssällskapets täckdikningsverksamhet skall vara ledamot
av nämnden. I syfte att bereda utrymme för agronomiska synpunkter
vid prövningen av de av de statliga förrättningsmännen handlagda torrläggningsföretagen
bör enligt vad departementschefen anfört vidare föreskrift
lämnas därom, att lantbruksingenjören, respektive inom hushållningssällskapets
område verksam extra lantbruksingenjör eller lantbruksstipendiat skall
inför nämnden föredraga planerade torrläggningsföretag. I konsekvens härmed
böra de statliga förrättningsmän, vilka icke äro ledamöter av nämnden,
beredas tillfälle att närvara vid föredragningen eller eljest taga del av föreslagna
täckdikningsföretag. Vad departementschefen sålunda föreslagit synes
utskottet välbetänkt och tillstyrkes alltså av utskottet.
Vad departementschefen anfört i fråga om anslagsbehovet för budgetåret
1939/40 har icke föranlett något annat utskottets yttrande än att, i anslutning
till vad utskottet tillstyrkt i fråga örn assistenternas lönegradsplacering, posterna
Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal och Rörligt tillägg böra
uppräknas med 11,500 och 700 kronor utöver vad Kungl. Majit föreslagit.
Hela avlöningsanslaget torde alltså böra fastställas till 617,200 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majlis förslag och
med bifall till motionerna I: 276 och lii 417,
30
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 80.
A) med godiagande av de grunder för en partiell omorganisation
av den å lantbruksingenjörsdistrikten tjänstgörande
personalen, som angivits av utskottet,
1) för lantbruksingenjörer fastställa följande
Personalförteckning.
Tjänstemän å ordinarie stat.
Befattning Lönegrad
24 lantbruksingenjörer .......................... A 21;
2) för lantbruksingenjörer och deras biträden godkänna
följande avlöningsstat, att tillämpas tills vidare från och
med budgetåret 1939/40:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat, förslagsvis .................. kronor 182,700
2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda
av Kungl. Majit, .......... » 64,680
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal:
a)
Grundavlöningar
m. m...........kronor 298,350
b) Avlöningsförhöj
ningar
m. m., förslagsvis
........ » 40,270 » 338,620
4. Rörligt tillägg, förslagsvis.............. » 31,200
Summa kronor 617,200;
3) till Lantbruksingenjörer och deras biträden: Avlöningar
för budgetåret 1939/40 under nionde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 617,200 kronor;
4) till Lantbruksingenjörer och deras biträden: Reseersättningar
för budgetåret 1939/40 under nionde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 290,000 kronor.
B) till Förrättningskostnader till vissa torrläggningsföretag
för budgetåret 1939/40 under nionde huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 150,000 kronor.
C) besluta, att lantbruksingenjör, extra lantbruksingenjör
eller lantbruksstipendiat, hos vilken till tjänstgöring placeras
statsanställt tjänstebiträde, skall vara skyldig att i den ordning
Kungl. Majit bestämmer av sina inkomster av tjänsten
såsom bidrag till biträdets avlöning avstå av utskottet i det
föregående angivet belopp.
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 80.
31
D) med godkännande av de riktlinjer för vissa partiella
reformer i avseende å den statsunderstödda vattenavlednings-
och avdikningsverksamheten, som angivits av utskottet
i det föregående, medgiva att
1) beslutanderätten i fråga om beviljande till torrläggningsföretag
av bidrag från statens avdikningsanslag och
lån ur statens avdikningslånefond skall med angivna inskränkningar
tillkomma lantbruksstyrelsen i stället för såsom
för närvarande Kungl. Majit,
2) bestyren med utbetalning av beviljade lån ur berörda
lånefond må överflyttas till lantbruksstyrelsen från statskontoret,
3) statsbidrag utan återbetalningsskyldighet må under de
av utskottet i det föregående angivna förutsättningarna av
Kungl. Majit kunna beviljas till förrättningskostnaden för torrläggningsföretag
utan hinder därav att företaget icke kommer
till utförande, varvid dock bidraget skall begränsas till
att utgöra högst sjuttiofem procent av sagda kostnad,
4) bestämmelser utfärdas innefattande behörighet för
jordbrukskonsulent att vid upprättande av täckdikningsplan
handlägga förrättning rörande i samband med täckdikning
stående mindre avlopp,
5) åtgärder vidtagas i syfte att åvägabringa erforderligt
samarbete enligt de riktlinjer, som angivits av utskottet i det
föregående, mellan de lokala ledningarna av torrläggningsverksamhetens
olika grenar.
Stockholm den 25 maj 1939.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Närvarande: se utlåtande nr 78.