Jordbruksutskottets utlåtande Nr 45.
23
Nr 45.
Ankom till riksdagens kansli den 28 mars 1939 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
statsunderstöd till Kågedalens kalkbruksförening
u. p. a. för utförande av en kalkbruksanläggning.
(lia avd.)
I en till riksdagen den 10 mars 1939 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 226, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att till Bidrag till Kågedalens kalkbruksförening u. p. a. för
utförande av en kalkbruksanläggning för budgetåret 1939/40 under nionde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 50,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet.
I en till Kungl. Majit ställd, den 19 december 1936 dagtecknad skrift
har Kågedalens kalkbruksförening u. p. a. anhållit att komma i åtnjutande
av ett räntefritt statslån eller ett statsanslag å 50,000 kronor till anläggandet
av ett kalkbruk vid Högdalsås i Hebbersfors by inom Skellefteå socken
av Västerbottens län. Föreningen, till vilken ett stort antal jordbrukare anslutit
sig, är organiserad och registrerad såsom ekonomisk förening med ändamål
att inköpa kalkfyndigheter ävensom bryta, förädla samt försälja
kalk och produkter därav. Medlemskap i föreningen kan vinnas av varje
person, institution eller förening, som äger intresse för dess verksamhet.
Medlem deltager i föreningen med en eller flera andelar, vardera lydande å
50 kronor, varav 25 kronor inbetalas kontant och 25 kronor vid anfordran.
Föreningen har inköpt en kalkfyndighet i Högdalsås, där föreningen skall
uppföra en brännugn med en kapacitet av 15 å 20 lon per dygn. Kostnaderna
för hela anläggningen lia beräknats till 101,500 kronor. Då föreningen
icke kunnat räkna med större sammanlagt tillskott från medlemmarna
än cirka 50,000 kronor, har förevarande framställning om statens medverkan
för anskaffande av ytterligare 50,000 kronor tillkommit. Föreningens
bildande har motiverats av behovet att främja en tillfredsställande kalkförsörjning
till billigt pris.
över föreningens framställning lia inhämtats utlåtanden från därav berörda
verk och myndigheter.
24
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 4-j.
Departementschefen har efter redogörelse för utlåtandena i ärendet anfört
följande.
»Statsmakterna lia tidigare vid olika tillfällen sökt alt genom åtgärder, ägnade
att främja en rationell kalkning av åkerbruksjorden, verka för en höjning
av jordbrukets produktivitet. Sålunda har staten för budgetåret 1923/
24 anvisat ett anslag till låneunderstöd till företag för framställning av jordbrukskalk.
År 1932 inrättades statens kalkbrukslånefond, från vilken lån
beviljas för utförande av anläggningar i syfte att för tillgodoseende av jordbrukets
behov nyttiggöra förefintliga kalkförekomster m. m. Sedan många
år tillbaka utgår anslag för fraktlindring vid transport av jordbrukskalk.
Från förstnämnda anslag ha utlämnats två lån, av vilka det ena utgått till
föreningen Bergsbyns kalkbruk u. p. a. Å kalkbrukslånefonden utestår för
närvarande ett enda, till Burträsk kalkbruks aktiebolag utlämnat lån med
oguldet belopp av 45,000 kronor, och för ytterligare utlåning äro 220,000
kronor tillgängliga. Beträffande verkningarna av de nu lämnade bidragen
till fraktlindring för jordbrukskalk vill jag erinra örn att Kungl. Majit den 6
maj 1938 uppdragit åt lantbruksstyrelsen att efter samråd med järnvägsstyrelsen
verkställa undersökning rörande användningen av det för sådana
bidrag avsedda anslaget.
Den utredning som förebragts i det här behandlade ärendet ger stöd åt
uppfattningen, att trots vidtagna åtgärder en betydande brist i kalkförsörjningen
av åkerjordarna i övre Norrland alltjämt gör sig gällande. Anledning
synes sålunda föreligga att upptaga frågan örn formerna för främjande
av kalktillförsel till fortsatt övervägande. 1 anslutning till vad lantbruksstyrelsen
framhållit må då först understrykas vikten av en effektiv upplysningsverksamhet
bland jordbrukarna till vidgande av kännedomen örn kalktillförselns
värde för en rationell lanthushållning samt örn olika åkerjordars
.skilda kalkbehov. Det synes mig vara en inom hushållningssällskapens arbetsområde
liggande uppgift att verka för en sådan upplysning, vilken framstår
såsom förutsättningen för ett gott resultat av andra åtgärder, som statsmakterna
kunna finna lämpligt pröva för vinnande av nämnda ändamål.
Utredningen i ärendet ådagalägger, att inom övre Norrland kalkstensförekomster
finnas, som kunna tänkas brukade till båtnad för kalkanvändningen
i dessa trakter. Även örn olika uppfattningar kunna råda om kalklagrens
mäktighet inom området, synes dock behovet av kalk för jordbruksändamål
inom övre Norrland i tillräcklig grad kunna tillgodoses genom
kalkutvinning från där belägna kalkstensförekomster. Bildandet av Kågedalens
kalkbruksförening u. p. a. får betraktas som ett erkännansvärt
initiativ till frågans lösning på denna väg, till vilket statens fortsatta strävanden
på området lämpligen böra anknyta.
Genom den omfattning som anslutningen till Kågedalens kalkbruksförening
redan erhållit symes möjlighet föreligga för en säker avsättning från
en mindre, av föreningen uppförd kalkbruksanläggning. Likväl kräves
statens ekonomiska stöd för att verksamheten skall kunna med gynnsamt
resultat upptagas. Två utvägar stå därvid till buds, nämligen statlig kredit
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 45.
25
eller direkt subvention. Den förra formen för statens medverkan till stödjande
av företag för framställning av jordbrukskalk är — att döma av de
erfarenheter som hittills vunnits — icke tillfyllest för ändamålet. Det bör
därför övervägas att giva företaget i fråga ekonomiskt stöd utan återbetalningsskyldighet.
Såsom ett huvudvillkor för statens medverkan bör i så
fall uppställas, att avnämarna av jordbrukskalken skola erhålla denna till
företagets självkostnad, d. v. s. att full återbäring av föreningens vinst till
avnämarna av jordbrukskalk skall äga rum, varvid i självkostnaden givetvis
böra inräknas erforderliga avsättningar till säkerställande av företaget
för framtiden. Statens medverkan insättes alltså direkt på ett förbilligande
av jordbrukskalken för de jordbrukare, som genom inköp från föreningen
verka för ökad kalkanvändning i dessa trakter, där detta är behövligt för
ändamålsenlig jordbruksdrift. Genom bidraget minskas även statens utgifter
för fraktlindring vid transport av kalk från andra produktionsorter, i den
mån denna transport äger rum å järnväg. Några medel, av vilka ett bidrag
till angivet ändamål kan bestridas, stå — såsom av utlåtandena i ärendet
framgår — för närvarande icke till förfogande.
Innan bidrag i den av mig här förordade formen kan utgå till Kågedalens
kalkbruksförening, erfordras vissa ytterligare undersökningar och överväganden,
bland annat med hänsyn till det huvudvillkor som jag funnit böra
fästas vid bidraget. Såsom ytterligare villkor lärer böra föreskrivas, att i
föreningens stadgar bestämmelse införes örn inköpsplikt för andelsägarna av
hela deras kalkbehov från föreningen tillhörigt kalkbruk. Föreningen torde
vidare böra förete driftkalkyl som kan godkännas ävensom plan för
företagets skötsel m. m. Trots att sålunda kompletterande upplysningar
böra införskaffas innan ett bidrag utbetalas, anser jag dock skäl tala för att
medel redan nu äskas för ändamålet. Beträffande storleken av det ifrågasatta
bidraget finner jag för närvarande ej skäl förorda annat belopp än
det av föreningen nämnda eller 50,000 kronor, ehuru det givetvis får bero
av den vidare utredningen om hela detta belopp behöver ställas till förfogande.
Bidraget torde böra utgå från ett anslag å nionde huvudtiteln
av reservationsanslags natur under benämningen Bidrag till Kågedalens kalkbruksförening
u. p. a. för utförande av kalkbruksanläggning.»
Med hänsyn till den betydande brist i kalkförsörjningen av åkerjordarna
i övre Norrland, som alltjämt gör sig gällande, vill utskottet tillstyrka att för
ifrågavarande ändamål till Kågedalens kalkbruksförening u. p. a. anvisas
ett reservationsanslag av 50,000 kronor.
I likhet med departementschefen anser utskottet att såsom ett huvudvillkor
för statens medverkan bör uppställas, att avnämarna av jordbrukskalken
skola erhålla denna till företagets självkostnad, d. v. s. att full återbäring av
föreningens vinst till avnämarna av jordbrukskalk skall äga rum, varvid i
självkostnaden givetvis böra inräknas erforderliga avsättningar till säkerställande
av företaget för framtiden. Härutöver torde enligt utskottets uppfattning
föreningen, innan statsbidrag utbetalas, böra förbinda sig att, därest
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 10 sami. Nr 40 45. 3
Utskottet.
26
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 45.
föreningen å annan överlåter ifrågavarande kalkbruk eller eljest upphör att
driva detsamma, till statsverket återbetala uppburet bidrag.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må till Bidrag till Kågedalens kalkbruksförening
u. p. a. för utförande av en kalkbruksanläggning för
budgetåret 1939/40 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 50,000 kronor.
) , j: .s, - isr-i !;■ t •'' . -ii'' >\ • .•« '' '' ,• ••
Stockholm den 28 mars 1939. r
»i.» »"» ''.r, v; ‘ .. ,,? »sif C) ‘ . • »■; ma/! .. * , : ■ ,
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Närvarande: se utlåtande nr 35.
397604. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.