J ordbruksutskottets utlåtande Nr 10.
1
Nr 10.
Ankom till riksdagens kansli den 10 februari 1939 kl. 11.16 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
åtgärder till stödjande av den inhemska fodersädsmarknaden
jämte en i ämnet väckt motion.
(lia avd.)
I en till riksdagen den 4 januari 1939 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 31, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att högst 2 miljoner kronor av jordbrukets prisregleringsfond
må tagas i anspråk för utbetalande av pristillägg vid export
av fodersäd under tiden intill den 1 september 1939.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första
kammaren väckt, till utskottet hänvisad motion, nr 180, av herr Holstenson
m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Majit att använda
ett belopp av 50,000 kronor från jordbrukets prisregleringsfond till
fraktbidrag för hö, som försäljes till export.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionen, hänvisas till
denna.
1938 års fodersädsskörd har blivit mycket stor, även om dess kvalitet
i vissa delar av landet blivit ojämn och i vissa fall mindre god. Följande
sammanställning återgiver statistiska centralbyråns preliminära uppskattningar
angående skördens storlek 1938 i förhållande till tidigare ar.
Skörd i ton
1931/35 1937 1938
Korn.......................... 216.000 207,000 267,000
Havre’.''.''.’.''...................... 1,161,000 1,265,000 1,381,000
Blandsäd ...................... 520,000_554,000_664,000
Summa 1,897,000 2,026,000 2,312,000.
Enligt dessa uppgifter överstiger 1938 års fodersädsskörd skörden 1937
med 286,000 ton och genomsnittsskörden under åren 1931/35 med 415,000
lon.
Även brödsädsskörden har under 1938 blivit osedvanligt riklig. Enligt
statistiska centralbyråns beräkningar utgör den totala brödsädsskörden
1,226,000 ton, vilket innebär en ökning av 113,000 ton i förhållande till år
1937 och en ökning av 154,000 ton i förhållande till medelskörden under
åren 1931/35. Då i vissa landsdelar brödsäden år 1938 blivit groddska
Bihang
till riksdagens protokoll 1939. 10 sand. Nr 10. 1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 10.
dad, måste en ej obetydlig del av skörden komma till användning för foderändamål.
De för innevarande regleringsår gällande direktiven för jordbruksstödets
liandhavande förutsätta att, om priset på inhemskt foder till följd av en
särskilt riklig skörd skulle sjunka under 14 å 15 öre per foderenhet, importen
av majs och annan fodersäd skall i möjligaste mån begränsas. I en
dylik situation får majspriset bringas att stiga utöver den eljest som eftersträvansvärd
angivna nivån av 15 å 16 öre per kilogram enligt Sveriges allmänna
lantbrukssällskaps noteringar.
Departementschef en har — efter redogörelse för skrivelse den 23 november
1938 från statens jordbruksnämnd ävensom för ett av 1938 års jordbruksutredning
i ämnet avgivet uttalande — anfört följande.
»Såsom av det anförda framgår har 1938 års fodersädsskörd varit osedvanligt
stor. En följd härav har blivit, att priserna å fodersäd sjunkit kraftigt.
Till detta prisfall torde även ha bidragit, att brödspannmål för närvarande
kommer till användning för utfodring i större utsträckning än vad
som annars är brukligt. Detta lärer bero på den likaledes rikliga brödsädsskörden
och de låga priserna å denna spannmål. Nu antydda läge är givetvis
ägnat att skapa svårigheter för de jordbrukare, som äro beroende av
försäljning utav fodersäd.
De för innevarande regleringsår gällande direktiven för jordbruksstödets
handhavande förutsätta, såsom förut omnämnts, att om priset på inhemskt
foder till följd av en särskilt riklig skörd skulle sjunka under 14 å 15 öre
Per foderenhet, importen av majs och annan fodersäd bör i möjligaste mån
begränsas. För dylikt ändamål få höjda importavgifter komma i fråga. Då
det i dessa direktiv avsedda prisläget uppkommit, har Kungl. Maj:t förordnat
om höjning av dessa avgifter. Marginalen mellan priserna i Sverige
å inhemska och utländska fodermedel torde härigenom numera ha blivit så
stor, att det i sådana fall, där ett utbyte kan anses befogat, måste ställa
sig ekonomiskt fördelaktigare att använda svenskt foder i stället för utländskt.
Vid sådant förhållande kan det näppeligen förväntas, att en ytterligare
höjning av införselavgifterna skulle medföra någon större lättnad å
fodersädsmarknaden. Sannolikt skulle ej heller en kvantitetsbegränsning
av maj sini porten leda till ett dylikt resultat. Att på den väg, som förenämnda
direktiv angiva, åstadkomma någon förbättring av prisläget för inhemsk
fodersäd torde därför icke vara möjligt.
En sådan förbättring anser jag emellertid önskvärd. Såsom framgår av
tab. 21 utgjorde majsimporten under tredje kvartalet 1938 omkring 67,500
ton mot 33,400 under samma tid 1937. Denna import har sannolikt till
stor del haft sin grund i leveransavtal, som avslutats tidigt på året, innan
skördeutsikterna här i landet kunnat överblickas. Men även det utrikespolitiska
läget torde ha inverkat. Nämnda läge gjorde det också vanskligt
att under sommaren och de tidigare höstmånaderna i allt för hög grad beskära
importen av utländska fodermedel. Dessa omständigheter tala för
att speciella förhållanden medverkat till att öka tillgången på fodermedel
1 Här utesluten; se prop. nr 31 sid. 2.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 10.
3
inom landet. Jordbruksnämnden har såsom nämnts föreslagit att statsmakterna
skulle stödja en export av fodersäd genom utbetalande av pristillägg.
Detta förslag har även understötts av 1938 års jordbruksutredning.
Ehuru jag vid framställning till 1937 års riksdag örn åtgärder till den svenska
jordbruksnäringens stödjande avstyrkt ett liknande förslag och fortfarande
anser att i regel dylikt exportstöd icke bör ifrågakomma, finner jag
mig nu på grund av nyss angivna särskilda omständigheter böra förorda
jordbruksnämndens förslag. Genom dess realiserande åstadkommes i själva
verket endast, att ett av speciella förhållanden orsakat fodersädsöverskott
utjämnas.
Såsom jordbruksnämnden framhållit torde redan en jämförelsevis ringa
avlastning av den inhemska fodersädsmarknaden genom export medföra en
ganska stor lättnad på denna. Därtill kommer, att läget för en export av
foderspannmål för närvarande torde vara gynnsammare än för en export av
brödspannmål. Kostnaderna för erforderliga pristillägg torde därför kunna
begränsas till 2 miljoner kronor och synas lämpligen böra bestridas av medel,
som till jordbrukets prisregleringsfond influtit eller inflyta genom upptagande
av avgifter å majs och därmed jämförliga fodermedel. Behållningen
av dylika medel utgjorde den 31 december 1938 omkring 4,130,000 kronor.
På längre sikt räknat torde andra åtgärder till förbättrande av läget för
jordbrukare, som med hänsyn till jordens beskaffenhet äro hänvisade till
att odla väsentligt mera fodersäd än som erfordras för det egna behovet,
vara erforderliga. I detta avseende är det min förhoppning, att i det föregående
omnämnd utredning skall kunna påvisa möjligheter för de statliga
upphandlingsmyndigheterna att inköpa och lagra fodersäd för framtida behov.
En viss avlastning bör kunna uppnås på denna väg. De kvantiteter,
som kunna ifrågakomma för dylika inköp, torde dock bli relativt små i betraktande
av det totala fodersädsöverskottet. Av större betydelse är att handeln
med och distributionen av den inhemska foderspannmålen sker på sådant
sätt att högsta möjliga pris erhålles för varan utan att köparna belastas
med onödiga prisförhöjningar. Saluförandet av foderspannmålen
måste, örn det för producenterna skall lämna bästa möjliga resultat, fördelas
på en större del av konsumtionsåret. En anhopning av utbuden under
en relativt kort tidrymd är icke endast till nackdel för producenterna,
vilka till följd av den pristryckande verkan anhopningen utövar måste nöja
sig med lägre priser än eljest, utan jämväl för köparna, vilka ofta äga begränsade
lagrings- och inköpsmöjligheter och därför ej till fullo kunna utnyttja
tillfällena för billiga inköp. Det är också angeläget tillse att inom
landet odlad foderspannmål göres lättillgänglig även inom områden, där
varan odlas i mindre utsträckning. För att den svenska fodersäden skall
kunna på ett effektivt sätt upptaga konkurrensen med utländska fodermedel,
t. ex. majs, är det vidare av vikt, att fodervärdet av den svenska foderspannmålen
göres mera känt än det för närvarande på sina ställen är och
att för olika foderändamål lämpliga blandningar, t. ex. av korn och av havre,
tillhandahållas konsumenterna. Jag förväntar, att jordbrukets organi
-
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 10.
sationer skola med anslutning från såväl de säljande som de köpande jordbrukarna
begagna alla möjligheter för att tillgodose förevarande viktiga
jordbruksintressen.»
Motionärerna föreslå, att ett belopp av 50,000 kronor anvisas ur jordbrukets
prisregleringsfond att av Kungl. Majit disponeras till fraktbidrag vid
export av hö. Grunderna för bidraget skola bestämmas av Kungl. Majit.
Utskottet. Utskottet vill med hänsyn till rådande läge å fodersädsmarknaden tillstyrka,
att åtgärder vidtagas för att utjämna befintligt fodersädsöverskott.
Även om betänkligheter kunna anföras mot att på föreslaget sätt genomföra
ett exportstöd, anser sig utskottet likväl på grund av föreliggande särskilda
omständigheter kunna tillstyrka jordbruksnämndens förevarande av departementschefen
biträdda framställning. Kungl. Majit torde alltså böra äga
befogenhet att under tiden intill den 1 september 1939 av jordbrukets prisregleringsfond
taga i anspråk ett belopp av högst 2,000,000 kronor att användas
till stödjande av exporten av fodersäd. Det synes härvid böra ankomma
på Kungl. Majit att närmare bestämma formerna för exportstödet.
De åtgärder som sålunda må vidtagas torde få betraktas såsom försök. Erfarenheten
därav lärer sedermera kunna läggas till grund för eventuellt
fortsatta stödåtgärder.
Vidkommande motionärernas yrkande vill utskottet icke förneka, att vissa
skäl anförts till stöd för deras framställning. Emellertid torde de åtgärder
motionärerna åsyfta knappast falla inom ramen för prisregleringsfondens
egentliga ändamål. Ett bifall till motionen skulle säkerligen jämväl medföra
konsekvenser å andra områden, som icke utan en mera ingående utredning
kunna överblickas. Med hänsyn till dessa omständigheter anser
sig utskottet alltså icke böra tillstyrka bifall till motionen.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
A) att riksdagen må bifalla förevarande proposition;
B) att motionen I: 180 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 10 februari 1939.
På jordbruksutskottets vägnar-.
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sederholm, Carl Eriksson, Tjällgren, Alfred Andersson,
Hansson, Mannerskantz, Lindbärg och Gottfrid Karlsson samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Björnlunda, Hedlund i Häste, Gustafson i
Vimmerby, Carlström, Casenberg, Ericsson i Sörsjön, Karlsson i Munkedal och Andersson
i Surahammar.
897265. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.