Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
9
Nr 63.
Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1939 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
pensionsrätt för vissa professorer vid konsthögskolan
och vissa tjänstemän vid konjunkturinstitutet.
I en den 21 april 1939 dagtecknad proposition nr 292, som hänvisats
till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels besluta, att civila tjänstepensionsreglementet tills vidare icke skall
äga tillämpning å professorer vid konsthögskolan och tjänstemän vid konjunkturinstitutet,
vilka av Kungl. Majit förordnas för begränsad anställningstid,
dels ock bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse
med av föredragande departementschefen i propositionen förordade grunder,
utfärda föreskrifter i fråga om pensionsrätten för nyss omförmälda befattningshavare.
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet, i den
mån ej redogörelse härför lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.
I proposition nr 279 till innevarande års riksdag har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att bland annat besluta, att civila avlöningsreglementet den
4 januari 1939 (nr 8) skall från och med den 1 juli 1939 äga tillämpning å
professorer vid konsthögskolan samt tjänstemän vid konjunkturinstitutet,
vilka av Kungl. Majit förordnas för begränsad anställningstid, ävensom att
godkänna förslag till avlöningsbestämmelser för omförmälda befattningshavare.
De nyss avsedda professorerna vid konsthögskolan äro innehavarna
av professurerna i arkitektur, målning, teckning och skulptur. De tjänstemän
vid konjunkturinstitutet, varom här är fråga, äro de vid institutet anställda
sakkunniga.
Beträffande den närmare utformningen av tjänstepensionsrätten för ifrågavarande
tjänstemän har i en av 1936 års lönekommitté upprättad promemoria
anförts bland annat följande:
Det ligger nära till hands att för närvarande stanna vid en endast provisorisk
lösning av frågan örn begränsad pensionsrätt för här avsedda
tjänstemän och hänskjuta spörsmålet örn utformande av definitiva bestämmelser
till bedömande i samband med revisionen av pensionslagstiftningen.
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
En dylik provisorisk lösning bör helst så avvägas, att den i minsta möjliga
mån föregriper en definitiv prövning och att trygghet såvitt görligt vinnes
för att de ändringar i provisoriebestämmelserna, som vid en definitiv lösning
kunna vidtagas, ej komma att för befattningshavarna medföra försämring
av de provisoriskt fastställda förmånerna. Ur dessa synpunkter tala
försiktighetsskäl för att den uppskjutna tjänstepensionen fastställes med utgångspunkt
från krav på 30 år för hel pension.
Vad sålunda ifrågasatts skulle beträffande professorerna vid konsthögskolan
innebära meddelande av provisoriska bestämmelser av innehåll, att professor,
som avgår efter tioårsförordnandets fullgörande, vid uppnådda 65
års ålder skall äga åtnjuta uppskjuten tjänstepension, beräknad enligt reglerna
för fastställande av avkortad ålderspension, varvid skola tillämpas för
professor i arkitektur tjänstepensionsunderlaget för lönegraden A 30 och för
övriga här avsedda professorer tjänstepensionsunderlaget för lönegraden A
24 samt för samtliga professorer en tjänstålder för hel pension av 30 år.
Redan vid ett provisoriskt ordnande av den uppskjutna tjänstepensionen
lärer ståndpunkt böra tagas till frågan, huruvida någon livränterätt bör
tillkomma en befattningshavare, som avgår före utgången av tioårsförordnandet,
och hur en sådan livränta skall beräknas. För dylika fall synes
naturligast, att tjänstemannen erhåller livränta enligt samma grunder,
som för närvarande gälla för befattningshavare i allmänhet, d. v. s. med reduktion
av den intjänta pensionen i förhållande till antalet felande tjänstår.
\ ad härovan sagts har närmast avseende å förordnade professorer vid
konsthögskolan men bör i tillämpliga delar gälla även för omförmälda sakkunniga
vid konjunkturinstitutet. Då förordnandetidens längd för dessa
tjänstemän icke skulle i de särskilda fallen på förhand fixeras utan förordnandet
kunna förnyas för en tid av sammanlagt högst 10 år, synes emellertid
för erhållande av uppskjuten pension motsvarande Vs av hel ålderspension
böra för dessa tjänstemäns vidkommande förutsättas, att förordnande
innehafts under 10 år. Vid tidigare avgång torde reduktion av den
intjänta pensionen böra vidtagas i vanlig ordning. För ifrågavarande tjänstemän
bör tillämpas beträffande sakkunnig med lön av 12,000 kronor tjänstepensionsunderlaget
för lönegraden A 30 och för de båda övriga sakkunniga
(lön 10,000 kronor) pensionsunderlaget för lönegraden A 26.
Vad angår utformningen av familjepensionsråtten yttras i promemorian
bland annat följande:
Anordnandet av en begränsad familjepensionsrätt för här ifrågavarande
befattningshavare kan tänkas ske på två alternativa sätt. Analogien med
den begränsade tjänstepensionsrätten skulle närmast leda till att familjepensionen
alltid — vare sig tjänstemannen avlider under förordnandet eller
törst därefter beräknas endast i förhållande till de tjänstår, som intjänats
eller högst kunna intjänas. Efterlevande till en här avsedd tjänsteman skulle
alltså, om tjänstemannen avlider i tjänst, få pension beräknad efter 10 tjänstar,
men örn han avlider efter avgång ur tjänsten skulle pension utgå efter
de verkligen intjänade åren, i förekommande fall med reduktion som nyss
berörts. För det fall att tjänstemannen avlider medan han kvarstår i tjänst,
torde emellertid en på detta sätt begränsad familjepension sannolikt komma
att framstå såsom väl blygsam. Man måste räkna med att starka krav
komma att göras gällande på att staten, som engagerat denne tjänsteman
- låt vara tor en begränsad tid — bör på ett bättre sätt sörja för hans
efterlevande, örn han avlider under den tid, som han förbundit sig att ägna
åt statstjänsten. Uppenbarligen skulle ifrågavarande anställningsform kom
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
11
ma att te sig högst betydligt värdefullare, om familjepensionen för en tjänsteman,
som avlider medan han kvarstår i tjänst, beräknades på samma sätt
som för vilken som helst annan tjänsteman, nämligen på grundval icke blott
av den tid, för vilken förordnandet gällt, utan även av det antal år, som vid
dödsfallet återstår till vanlig pensionsålder, övervägande skäl synas därför
tala för att frågan löses på denna alternativa väg. En sådan lösning skulle
i själva verket innebära, att familjepensionen för bär avsedda tjänstemän
bleve densamma som för en vanlig tjänsteman i motsvarande löneställning:
avlider han i tjänst, räknas tjänstår till pensionsåldern; inträffar dödsfallet
först efter avgång från tjänsten — med förordnandets upphörande eller dessförinnan
— baseras pensionsberäkningen endast på den verkligen intjänade
tjänstetiden.
Beträffande de fall, då avgång från tjänsten skor före förordnandets upphörande,
bör för bär avsedda tjänstemän givetvis iakttagas den spärregel,
som enligt allmänna familjepensionsreglementet (1 § 1 mom. b) gäller för
förtidsavgångna tjänstemän i allmänhet, nämligen att rätt lill familjepension
överhuvud taget ej föreligger med mindre tjänstemannen innehaft pensionsberättigande
tjänst under minst fem år.
Föredragande departementschefen bar anfört i huvudsak följande:
För egen del tillstyrker jag, att begränsad tjänste- och familjepensionsrätt
beredes ifrågavarande professorer vid konsthögskolan och tjänstemän vid
konjunkturinstitutet i huvudsak enligt det förslag, som framlagts i den vid
lönekommitténs utlåtande fogade promemorian. De föreskrifter, som erfordras
för pensionsrättens reglering, synas för närvarande — i avvaktan
på slutförandet av nu pågående revision av pensionslagstiftningen — lämpligen
böra utfärdas fristående från vederbörande pensionsreglementen. Med
hänsyn härtill bör särskilt beslut meddelas, enligt vilket civila tjänstepensionsreglementet
tills vidare icke skall äga tillämpning å ifrågavarande befattningshavare.
Härav skulle följa, att befattningshavarna temporärt även
bliva undantagna från allmänna familjepensionsreglementets tillämpning.
För beräkningen av uppskjuten tjänstepension i det fall, att tjänstemannen
avgår innan han uppnått tio tjänstår, skola enligt promemorian tillämpas de
g lunder, som enligt 22 § civila tjänstepensionsreglementet gälla beträffande
uppskjuten livränta. Detta innebär, att reduktion med hänsyn till felande
tjänstår i sådana fall alltid skall äga rum, alltså även örn förordnande meddelats
för mindre antal år än tio. I samband med ifrågavarande pensionsbestämmelsers
definitiva inordnande i pensionsreglementena synes böra övervägas,
huruvida angivna, i sistnämnda fall strängt verkande reduktionsregel
undantagslöst bör tillämpas. För närvarande vill jag emellertid tillstyrka
promemorians förslag på denna punkt.
Beträffande familjepensionsrätten innebär promemorians förslag, att vid
bestämmande av familjepension åt efterlevande lill befattningshavare, som
avlider medan lian kvarstår i tjänst, hänsyn enligt den i 4 § 2 moni. allmänna
familjepensionsreglementet stadgade huvudregeln skall tagas till tjänstår,
som återstå till den för befattningshavaren gällande pensionsåldern. Förslaget
måste uppenbarligen i denna del anses mycket förmånligt för befattningshavarna
i de fall, då fortsatt anställning i statstjänst efter förordnandets
upphörande ej kan anses vara den normala utvecklingsgången. Övervägande
skäl synas mig emellertid tala för en sådan anordning.
Slutligen ina påpekas, att — i likhet med vad sorn gäller beträffande uppskjuten
livränta enligt civila tjänstepensionsreglementet — dyrtidstillägg
icke biir utgå på sådan uppskjuten tjänstepension, varom bär är fråga, .lag
torde i annat sammanhang få återkomma till denna fråga.
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
Utskottet.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot de i propositionen framställda
förslagen, får hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
Stockholm den 1 juni 1939.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Friggeråker, Holmström, Nilsson i Mölndal,
Swartling och Lindbärg;
från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen*, Andersson i Falkenberg,
A. A. Westman, Gustavson i Västerås*, Osberg och Svedman.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.