Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
1
Nr 60.
Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1939 kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning av delegerades för riksdagens verk förslag
till avlöning sreglemente för ordinarie tjänstemän vid
riksdagens verk m. m.
Det av 1921 års riksdag antagna avlöningsreglementet för befattningshavare
vid riksdagens verk är i fråga om såväl själva lönesystemets byggnad
som de olika detaljbestämmelsernas utformning uppgjort i nära anslutning
till 1921 års avlöningsreglemente för allmänna civilförvaltningen.
Vissa speciella förhållanden vid ett eller flera av riksdagens verk hava dock
ansetts böra föranleda avvikelser från förebilden. I allt väsentligt tillämpas
emellertid samma avlöningsbestämmelser för riksdagens verk som för den
egentliga civilförvaltningen. Dyrtidstillägg, provisoriskt dyrortstillägg samt
provisorisk avlöningsförstärkning utgå sålunda vid riksdagens verk efter
samma grunder, som gälla för tjänstemän med avlöning enligt förenämnda
reglemente för allmänna civilförvaltningen.
Sedan frågan om en allmän revision av gällande avlöningsförfattningar
för den nyreglerade civila statsförvaltningen varit föremål för närmare utredning
av en för ändamålet tillsatt kommitté, benämnd 1936 års lönekommitté,
framlade Kungl. Maj:t proposition till 1938 års riksdag med förslag
till civilt avlöningsreglemente m. m. (prop. nr 263). Detta förslag blev av
riksdagen med vissa smärre ändringar antaget att äga tillämpning från och
med den 1 juli 1939 (riksd. skr. nr 388). Civila avlöningsreglementet är avsett
att ersätta de avlöningsreglementen av s. k. kommunikationsverkstyp,
vilka nu gälla för skilda grenar av den civila statsförvaltningen, bland dem
1921 års avlöningsreglemente för allmänna civilförvaltningen.
I anledning av den vid 1938 års riksdag beslutade löneregleringen för civilförvaltningen
beslöto delegerade för riksdagens verk att låta underkasta 1921
års avlöningsreglemente för befattningshavare vid riksdagens verk den revision,
som erfordrades för att huvudsaklig överensstämmelse skulle uppnås
med föreskrifterna i det nya civila avlöningsreglementet. Genom beslut den
17 mars 1938 uppdrogo delegerade åt en kommitté, bestående av expeditionschefen
i finansdepartementet A. Westling, ordförande, samt riksgäldskommissarien
S. Widlund och bankrådet Hj. Ekengren, att i nära överensstämmelse
med civila avlöningsreglementet utarbeta och till delegerade inkomma
med förslag till nytt avlöningsreglemente för ordinarie befattningshavare vid
riksdagens verk.
Efter fullgörande av berörda uppdrag har kommittén, vilken antagit be
Bihang
till riksdagens protokoll 193!). 3 sami. Nr 60. 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
nämningen lönekommittén för riksdagens verk, till delegerade överlämnat
ett den 13 februari 1939 dagtecknat betänkande med förslag till avlöningsreglemente
för ordinarie tjänstemän vid riksdagens verk. Kommitténs betänkande
och förslag är bilagt detta utlåtande (Bilaga V). Beträffande innehållet
i kommitténs förslag får utskottet, i den mån redogörelse härför ej
lämnas i det följande, hänvisa till kommitténs betänkande.
I nyssnämnda förslag hade kommittén icke intagit några bestämmelser
rörande sjukhusvård utan endast berett plats för blivande föreskrifter
härom i 35 § av reglementsförslaget. Sedan Kungl. Majit genom proposition
till årets riksdag (nr 223) avgivit förslag i ämnet beträffande civilförvaltningens
ordinarie tjänstemän, har kommittén med skrivelse den 21
mars 1939 till delegerade överlämnat förslag till motsvarande bestämmelser
för ordinarie befattningshavare vid riksdagens verk.
På anmodan av delegerade hava yttranden över betänkandet i de delar,
detsamma berör respektive verk, avgivits av fullmäktige i riksbanken, fullmäktige
i riksgäldskontoret, styrelsen för riksdagsbiblioteket, riksdagens
justitieombudsman och riksdagens militieombudsman. Vid sitt yttrande
hava fullmäktige i riksbanken fogat yttranden från styrelsen för riksbankstjänstemännens
förening, föreningen kvinnor i statens tjänst och civilförvaltningens
personalförbund, medan fullmäktige i riksgäldskontoret överlämnat
yttrande från riksgäldskontorets tjänstemannaförening. Vidare har
lönenämnden för riksdagens verk — efter att hava tagit del av vad bankofullmäktige
i ärendet anfört — utlåtit sig över betänkandet.
I de avgivna yttrandena har lönekommitténs förslag lämnats utan erinran
av fullmäktige i riksgäldskontoret, styrelsen för riksdagsbiblioteket,
justitieombudsmannen och militieombudsmannen, medan fullmäktige i
riksbanken och lönenämnden ansett, att vissa ändringar i förslaget borde
vidtagas. För dessa ändringsförslag redogöres i det följande. Även i personalsammanslutningarnas
yttranden hava, på sätt framgår av det följande,
framställts vissa önskemål rörande jämkningar eller kompletteringar i kommitténs
förslag.
Med skrivelse den 25 april 1939 hava delegerade till bankoutskottet överlämnat
ifrågavarande betänkande jämte lönekommitténs förenämnda skrivelse
samt i ärendet avgivna yttranden ävensom transumt av delegerades
protokoll för samma dag, utvisande inom delegerade uttalade avvikande
meningar.
Delegerade hava i huvudsak helt instämt i vad lönekommittén anfört
och hemställt. De ändringsförslag, som framförts i vissa av de avgivna
yttrandena, hava delegerade följaktligen ansett sig i stort sett icke böra
biträda. Endast i vissa avseenden hava delegerade, på sätt närmare framgår
av det följande, funnit jämkningar eller tillägg böra vidtagas i lönekommitténs
förslag eller särskilda uttalanden vara påkallade från delegerades
sida.
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
3
Sedermera har delegerades ordförande med skrivelse till bankoutskottet den
14 maj 1939 överlämnat en av lönekommittén utarbetad översikt över de
jämkningar i förslaget till avlöningsreglemente för riksdagens verk, som
bliva erforderliga i händelse av riksdagens bifall till Kungl. Maj:ts proposition
den 21 april 1939 nr 279 om ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet.
Berörda skrivelse jämte översikt är såsom bilaga fogad vid
detta utlåtande (Bilaga VI).
I samband med föreliggande förslag till avlöningsreglemente för riksdagens
verk har utskottet till behandling jämväl förehaft en av fullmäktige i riksbanken
i skrivelse den 23 mars 1939 till utskottet ingiven framställning
om ändrade bestämmelser i fråga om utseende av andre deputerade i riksbanken
m. m. Fullmäktiges skrivelse är såsom bilaga fogad vid detta utlåtande
(Bilaga VII), till vilken utskottet tillåter sig hänvisa.
Utskottet övergår härefter till behandling av det föreliggande förslaget
till lönereglering för riksdagens verk och kommer härvid att till en början
lämna en redogörelse för de förslag till ändringar i kommitténs förslag, som
blivit framställda. Beträffande förslagen i övrigt får utskottet hänvisa till
kommitténs betänkande.
A. Avlöningsreglementcts tillämpningsområde m. m.
Det nya avlöningsreglementet skall enligt kommitténs förslag i första
hand omfatta samtliga de tjänstemän, som äro underkastade nuvarande
avlöningsreglemente för befattningshavare vid riksdagens verk, d. v. s.
innehavare av de befattningar, som finnas upptagna i den vid gällande
avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckningen.
Emellertid har kommittén ansett sig böra upptaga till prövning frågan
örn reglementets tillämpning å vissa chefsbefattningar
vid riksbanken och riksgäldskontoret, som för närvarande
falla utanför avlöningsreglementets tillämpningsområde, nämligen dels ledamöterna
i riksbankens direktion — d. v. s. riksbankschefen, vice riksbankschefen
samt de två andre deputerade — dels ock riksgäldsdirektören.
Lönekommitténs motivering härför återfinnes å sid. 15—19 i betänkandet.
Fullmäktige i riksbanken hava i samband med behandlingen av nu förevarande
spörsmål även upptagit frågan örn löneställningen för
andre deputerad. Fullmäktige anföra följande:
Såsom lönekommittén i sitt betänkande omnämnt, har det vid de överläggningar,
som kommittén haft med riksbankens direktion och arbetsutskottet
i riksgäldskontoret, ifrågasatts, huruvida icke ett medtagande i
det nya avlöningsreglementet av ifrågavarande chefstjänster vid riksbanken
(och riksgäldskontoret) kunde befaras medföra en större bundenhet vid
lönesatser och löneregler för statsförvaltningen i allmänhet än om löneför
-
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
hållandena ordnades genom fristående bestämmelser. Därigenom skulle
sådana ändringar i lönesatserna, som kunde befinnas nödvändiga för rekrytering
av dessa tjänster, komma att försvåras. Enligt fullmäktiges mening
har lönekommittén icke anfört tillräckliga skäl för att frångå den uppfattning,
som sålunda kommit till uttryck. Med hänsyn till ifrågavarande chefstjänsters
speciella karaktär synes det vara ur olika synpunkter lämpligare,
att avlöningsförhållandena regleras på sätt hittills skett. Lönekommittén har
för övrigt själv framhållit, att ett inplacerande av andre deputerade i den
föreslagna löneplanen med oförändrat lönebelopp skulle medföra, att desamma
skulle komma att tillhöra en lägre lönegrupp än vissa direktionen
underställda tjänstemän (föreståndaren för sedeltryckeriet och verkställande
styrelseledamöterna vid avdelningskontoren i Göteborg och Malmö), något
som icke vöre lämpligt. Det särskilda arvode, som för närvarande utgår
till andre deputerade, torde få anses utgöra ett tillägg utöver fullmäktigearvodet.
Fullmäktige anse följaktligen, att det nuvarande systemet bör i
huvudsak bibehållas.
Emellertid förutsätter detta, att förenämnda av 1933 års riksdag antagna
bestämmelser undergå ändring. Lönekommittén har beträffande justitieombudsmannen
och militieombudsmannen avgivit förslag till avlöningsföreskrifter,
vilket därvid synes i viss mån kunna tjäna till ledning. Enligt sagda
förslag skall beträffande riksdagens ombudsmän i fråga om semester, avlöning
under tjänstledighet, reseersättning, ersättning för flyttningskostnad,
rörligt tillägg samt sjukvård och begravningshjälp tillämpas de föreskrifter,
som enligt det nya avlöningsreglementet gälla för tjänstemän i lönegraden
RC 6. Motsvarande stadgande synes lämpligen kunna införas i de särskilda
avlöningsbestämmelserna för fullmäktige och direktionsledamöterna. Förslag
härtill bifogas.1
Vidare torde punkten c) i lönekommitténs hemställan böra så ändras, att
barntillägg övergångsvis tillkommer direktionsledamöterna även örn deras
avlöningsförmåner regleras genom fristående bestämmelser.
Vid bifall till vad sålunda föreslagits skulle 1 § 1 mom. i förslaget till
avlöningsreglemente ändras samt 49 § 1—3 mom. utgå, varjämte direktionens
ledamöter skulle uteslutas ur tjänsteförteckningen. Därjämte skulle
anledningen försvinna att i avlöningsreglementet för riksdagens verk införa
en löneplan RC, vilken avviker från den närmast motsvarande löneplanen C
i civila avlöningsreglementet. Löneplanerna i förstnämnda reglemente skulle
med andra ord kunna — även i fråga om beteckningarna — bliva helt överensstämmande
med löneplanerna A och C i det civila reglementet. Detta
kommer i sin tur att föranleda vissa formella jämkningar i 3, 6, 11, 12,
15, 21, 26, 27 och 35 §§ samt i tjänsteförteckningen.
Skulle däremot lönekommitténs förslag genomföras, torde andre deputerade
böra hänföras till lönegraden RC 5.
Riksbankschefen Rooth har vid behandlingen av detta ärende till fullmäktiges
protokoll gjort följande uttalande:
»Jag har, utan att i allt kunna ansluta mig till motiveringen, kunnat
godtaga det föreliggande förslaget, att direktionsledamöterna icke skola
hänföras under avlöningsreglementet utan att särskilda avlöningsbestämmelser
fortfarande skola tillämpas för dem. Emellertid skulle jag för min
1 Se Bilaga VIII.
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
5
del icke heller hava något emot en inplacering av direktionsledamöterna
i det föreslagna lönesystemet. I likhet med kommittén anser jag i så fall,
att riksbankschefen och vice riksbankschefen böra hänföras till lönegraden
RC 13, respektive 1»G12.»
Fullmäktige i riksbanken hava vidare i nu förevarande sammanhang framlagt
förslag i fråga om löneställningen för vissa förordnandetjänstemän
i riksbanken. Fullmäktige anföra härutinnan
följande:
Enligt lönekommitténs förslag skulle bankråden erhålla 500 kronor lägre
lön per år än slutlönen för bankokommissarier. Orsaken härtill är att förslaget
beträffande bankråden innefattar endast en formell inräkning i lönen
av 10 procents dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning, till följd
varav lönen höjts från 12 000 till 13 000 kronor för år, medan för tjänstemännen
i 30 :e lönegraden (bankokommissarierna) en löneökning förordats
i anslutning till vad som från och med den 1 juli 1939 kommer att tillämpas
för civilförvaltningens motsvarande tjänstemän. Med hänsyn härtill torde
bankråden, vilka för närvarande förordnas för ett år i sänder och följaktligen
intaga en betydligt lösare ställning än bankokommissarierna, i allmänhet
komma att efter några år söka bankokommissarietjänst. Då bankrådens
arbetsuppgifter få anses minst likvärdiga med bankokommissariernas, skulle
det kunna ligga närmast till hands att föreslå en höjning av bankrådens löneställning,
därvid en inplacering i lönegraden RC 2 (C 6) närmast borde
komma ifråga. Fullmäktige vilja i detta sammanhang erinra om att vid
civilförvaltningen förordnandetjänstemän anses böra erhålla en lön, som
med 1 000 å 2 000 kronor överstiger vad som tillkommer fullmaktstjänstemän
i motsvarande tjänsteställning. Emellertid anse fullmäktige, att en lämpligare
lösning av frågan skulle vara, att fullmäktige, i likhet med vad som
för närvarande gäller beträffande vice riksbankschefen, skulle erhålla befogenhet
att tilldela bankråd visst arvode utöver lönen. Arvodet torde böra få
utgå med högst 2 000 kronor för år. Bemyndigande, som här avses, torde
böra införas under 49 §. Skulle förslaget om särskilt tilläggsarvode av formella
skäl icke anses böra bifallas, vilja fullmäktige föreslå, att bankråden i
tjänsteförteckningen hänföras till lönegraden RC 2 (C 6).
Enligt förslaget till nytt avlöningsreglemente skulle förvaltaren vid pappersbruket
i Tumba hänföras till lönegraden RC 1 med en årlig lön av 13 000
kronor. Föreståndaren för sedeltryckeriet skulle komma att tillhöra lönegraden
RC 4 med en lön av 16 000 kronor för år. De nuvarande innehavarna av
de ifrågavarande befattningarna skulle dessutom övergångsvis äga uppbära
ett årligt lönetillägg å vardera 2 000 kronor. Förslaget innebär, med inräknande
av 10 procents dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning,
ett bibehållande av nuvarande löneförmåner för dessa befattningshavare,
vilka förmåner reglerades genom beslut av 1935 års riksdag.
Enligt fullmäktiges mening föreligger icke anledning att för framtiden
bibehålla skillnad i löneställningen mellan föreståndaren för sedeltryckeriet
och förvaltaren vid pappersbruket. Förvaltaren måste vara synnerligen väl
insatt i tillverkningen av handgjort papper, men han måste dessutom,
sedan maskindrift införts vid pappersbruket, tillfullo behärska även tekniken
för maskintillverkning. Den vid pappersbruket anställda personalen
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
är icke obetydligt större än personalen vid sedeltryckeriet. Därjämte bär
förvaltaren att utöva en betydligt mera omfattande och krävande fastighetsförvaltning
än vad som ankommer på föreståndaren för tryckeriet. Förvaltarens
arbetsuppgifter få därför anses vara lika krävande som de,
vilka tillkomma föreståndaren för sedeltryckeriet. Med hänsyn till de personliga
kvalifikationer, som sålunda måste ställas på förvaltaren, får det
anses påkallat, att hans lön höjes utöver vad som förutsatts i lönekommitténs
förslag.
Beträffande båda nu ifrågavarande befattningar synes det olämpligt att
fastlåsa lönen vid ett visst belopp, som icke kan rubbas utan särskilt beslut
av riksdagen. För bägge befattningarna förutsättes, att desamma kunna
komma att besättas med personal, som icke är anställd vid riksbanken.
För att kunna förvärva en kvalificerad och lämplig person för uppgiften
kan det visa sig nödvändigt att äga möjlighet att betala något högre lön
än som enligt kommitténs förslag skulle utgå till föreståndaren för sedeltryckeriet.
Vad nu sagts äger tillämpning även då det gäller att behålla en
förvaltare eller föreståndare, som på ett förtjänstfullt sätt fullgör sina uppgifter.
Å andra sidan kan en lön av 16 000 kronor för år, åtminstone såsom
begynnelselön, visa sig vara onödigt hög.
Fullmäktige vilja därför föreslå, att såväl föreståndaren för sedeltryckeriet
som förvaltaren vid pappersbruket hänföras till lönegraden RC 3 (C 7)
(lön 15 000 kronor jämte rörligt tillägg), med rätt för fullmäktige att, om
skäl därtill föreligga, tillerkänna dessa befattningshavare ett tilläggsarvode
av högst 2 000 kronor för år. Ifrågavarande bemyndigande bör inrymmas
i reglementets 49 §.
Skulle däremot förslaget icke vinna gillande, torde såväl föreståndaren
för sedeltryckeriet som förvaltaren vid pappersbruket böra hänföras till
lönegraden RC 4 (C 8). I båda fallen skulle fortfarande erfordras en övergångsbestämmelse,
som tillförsäkrar den nuvarande föreståndaren för sedeltryckeriet
ett personligt lönetillägg.
Till förvaltaren vid pappersbruket utgår för närvarande i representationsbidrag
m. m. ett belopp av 100 kronor i månaden. Lönekommittén har i
sitt betänkande icke omnämnt sagda förhållande. Då det är önskvärt, att
dylika bidrag även i fortsättningen tå utbetalas till förvaltaren, komma
fullmäktige att vid avlåtande av förslag till ny avlöningsstat för riksbanken
hemställa om erforderliga medel härtill.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava anslutit sig till lönekommitténs förslag,
att det nya reglementet skall omfatta jämväl ledamöterna av riksbankens
direktion och riksgäldsdirektören. Det av kommittén i anslutning härtill
framlagda förslaget till ändring av §§ 21 och 22 i det för riksgäldskontoret
gällande reglementet Ilar ej föranlett någon erinran från fullmäktiges
sida. Fullmäktige hava emellertid framhållit, att riksgäldsdirektörens inordnande
under det nya avlöningsreglementet givetvis borde ske endast under
förutsättning att så bleve fallet även med ledamöterna av riksbankens direktion.
Skulle samtliga ifrågavarande befattningshavare anses fortfarande
böra stå utanför avlöningsreglementet, borde avlöningsbestämmelserna för
riksgäldsdirektören kvarstå i reglementets § 21 efter erforderliga ändringar
och kompletteringar.
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
7
Lönenämnden för riksdagens verk har förklarat sig icke kunna dela den
mening, som fullmäktige i riksbanken givit uttryck åt i sitt utlåtande, samt
härom anfört följande.
Såvilt lönenämnden kunnat finna, har det icke åberopats något verkligt
skäl för att ifrågavarande chefstjänstemän skola hållas utanför
reglementets tillämpningsområde. Den i viss mån olikartade ställning,
som här avsedda befattningar intaga i förhållande till motsvarande befattningar
inom den civila statsförvaltningen, bör enligt lönenämndens mening
icke utgöra hinder för en anordning, som på sätt kommittén framhållit ur
åtskilliga synpunkter måste medföra praktiska fördelar. Lönenämnden får
alltså förorda kommitténs förslag i nu förevarande del.
Vidkommande härefter den av kommittén upptagna frågan om inplacering
i löneplan av ifrågavarande chefstjänstemän liksom övriga förordnandetjänstemän
har lönenämnden icke funnit anledning till erinran mot vad
kommittén föreslagit, vilket innebär, alt nu utgående avlöningsförmåner
skola i fortsättningen praktiskt taget bibehållas oförändrade. Lönenämnden
kan alltså icke för närvarande ansluta sig till de förslag örn uppflytlning i
lönehänseende av vissa förordnandetjänstemän, som framställts av fullmäktige
i riksbanken. Enligt lönenämndens uppfattning bör frågan örn lönesättningen
för bankråd m. fl. lämpligen upptagas i samband med den revision
av tjänsteförteckningen, som är avsedd att genomföras. Lönenämnden finner
sig alltså beträffande nu förevarande lönespörsmål böra intaga samma
ståndpunkt, sorn nämnden under en följd av år konsekvent intagit, då
fråga väckts örn uppfattning till högre lönegrad av konstilutorialbefattningar
vid riksbanken.
Ordföranden i lönenämnden, bankofullmäktigen Amnér, har i avgiven
reservation förklarat sig biträda fullmäktiges i riksbanken förslag beträffande
reglementets tillämpning å ledamöterna i riksbankens direktion och
riksgäldsdirektören.
Delegerade hava i likhet med lönenämnden avstyrkt fullmäktiges i riksbanken
förslag örn bibehållande av nuvarande särskilda avlöningsbestämmelser
för ledamöterna i riksbankens direktion och sålunda förordat lönekommitténs
förslag i denna del. Delegerade hava vidare anfört följande:
Fullmäktige i riksbanken hava vidare uttalat att, därest direktionsledamöterna
mot fullmäktiges avstyrkande komme att inordnas under det nya avlöningsreglementet,
andre deputerade borde hänföras till lönegraden RC 5 i
stället för — såsom lönekommittén under hänvisning (sid. 19 i betänkandet)
till den väsentligen formella innebörden av sitt uppdrag ansett sig böra upptaga
— lönegraden RC 3. En sådan uppflyttning finna delegerade sakligt motiverad
och därjämte ägnad att undanröja den otillfredsställande löneställning
för andre deputerade i förhållande till vissa andra befattningshavare i riksbanken,
som på sätt lönekommittén framhållit skulle bliva en följd av att
kommitténs förslag härutinnan genomfördes. Delegerade — som i övrigt
dela de av lönenämnden uttalade betänkligheterna mot att nu, utan samband
med en mera allmän revision av tjänsteförteckningen, vidtaga uppflyttning
i lönehänseende av vissa förordnandetjänstemän i riksbanken, å vilka gällande
avlöningsreglemente för befattningshavare vid riksdagens verk äger
tillämpning — anse, att anledning icke föreligger att uppskjuta frågan om
prövning av andre deputerades löneställning. Det gäller nämligen här att in
-
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
placera befattningar, vilka för närvarande icke äro upptagna å tjänsteförteckningen.
Delegerade instämma följaktligen i bankofullmäktiges under ovan omförmälda
förutsättning avgivna förslag. — Därest fullmäktiges i skrivelse till
bankoutskottet den 23 mars 19391 gjorda framställning om medgivande att
utse andre deputerade även utom fullmäktiges krets skulle vinna bifall, vilja
delegerade likaledes tillstyrka, att fullmäktige, på sätt i skrivelsen föreslagits,
genom ett särskilt stadgande under 49 § avlöningsreglementet lämnas befogenhet
att tillerkänna andre deputerad, som ej är fullmäktig, tilläggsarvode
utöver lönen av högst 7 000 kronor för år.
Mot delegerades beslut att tillstyrka lönekommitténs förslag, att avlöningsreglementet
för riksdagens verk skulle erhålla tillämpning å ledamöterna i
riksbankens direktion och riksgäldsdirektören, anmäldes reservation av herrar
Amnér och Björnsson, vilka under hänvisning till vad fullmäktige i riksbanken
därutinnan anfört ansågo, att delegerade i stället bort, med avstyrkande
av ifrågavarande förslag, föreslå att för direktionsledamöterna skulle
fastställas avlöningsbestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med det
vid fullmäktiges yttrande fogade förslaget samt att avlöningsföreskrifterna
för riksgäldsdirektören skulle kvarstå i § 21 reglementet för riksgäldskontoret
efter erforderliga ändringar och kompletteringar.
Vidare anmälde herr Björnsson, att han ansåg, att delegerade bort i sin
skrivelse biträda vad fullmäktige i riksbanken föreslagit i fråga örn löneställningen
för förvaltaren vid riksbankens pappersbruk och föreståndaren
för riksbankens sedeltryckeri.
Lönekommittén har slutligen (sid. 19—23 i betänkandet) framlagt förslag
dels angående bestämmelser beträffande avlöning åt justitie- och
militieom budsmännen och deras ersättare, dels ock om inordnande
under avlöningsreglementet av byråcheferna å justitieombudsmans-
och militieombudsmansexpeditionerna.
Kommitténs förslag i dessa delar har lämnats utan erinran av myndigheterna,
lönenämnden och delegerade.
B Detaljmotiveringen.
1. Reglementsförslaget.
1 §•
Lönekommittén har under denna paragraf, bland annat, påtalat den brist
på enhetlighet beträffande anställningsformerna, som är rådande inom riksdagens
verk, samt förordat en översyn av bestämmelser och praxis på området.
Lönenämnden har för sin del instämt i vad lönekommittén härutinnan uttalat.
Med anledning av vad lönekommittén i detta ärende anfört hava delegerade
den 25 april 1939 uppdragit åt lönenämnden att, sedan för statsförvaltningen
i övrigt fastare riktlinjer uppdragits angående tillsättningsfor
-
1 Se Bilaga VII.
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
9
merna, verkställa utredning och till delegerade inkomma med förslag rörande
enhetliga bestämmelser beträffande tjänsters tillsättande vid riksdagens verk.
Vidare har lönekommittén erinrat, att tjänsterna i riksbanken såsom
bankråd ävensom verkställande styrelseledamöter vid avdelningskontoren
samt föreståndaren för riksbankens sedeltryckeri och förvaltaren vid riksbankens
pappersbruk i Tumba för närvarande tillsättas medelst förordnande
på ett år. Inom statsförvaltningen i övrigt torde för jämförliga tjänstemän
så korta förordnandeperioder icke förekomma. Under erinran härom ville
kommittén ifrågasätta, huruvida icke spörsmålet örn längre tids förordnande
å dessa tjänster borde upptagas lill omprövning.
Med anledning härav hava fullmäklige i riksbanken förklarat, att ur riksbankens
synpunkt intet hinder förelåge att utsträcka förordnandetiden utöver
vad för närvarande gäller. Fullmäktige ansåge emellertid, att förordnande
icke borde omfatta längre tid åt gången än högst 2 år. — Skulle riksdagen
besluta sådan förlängning, erfordrades, att § 26 mom. 1 bankoreglementet
underginge ändring. Ändring i omförmälda författningsrum påkallades
jämväl av lönekommitténs förslag, att verkställande styrelseledamot
skulle benämnas direktör vid avdelningskontor. Förslag härom komme att
avlåtas till bankoutskottet i samband med förslag till ändrad avlönings- och
pensionsstat för riksbanken.
Lönenämnden har anfört följande:
Enligt lönenämndens uppfattning torde en utsträckning av förordnandetiden
till högst tre år utan olägenhet kunna genomföras. I avseende härå må
framhållas, att längre tid tillämpas för förordnanden å chefsbefattningar
inom den civila statsförvaltningen, att fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret
utses för en period av tre år samt att riksgäldsdirektören förordnas
för en tid av högst tre år. Erfarenheten inom riksbanken har dessutom
visat, att förordnandetjänstemännen i regel omväljas år efter år. De
skäl, som tala för en utsträckning av förordnandetiden för ovannämnda
tjänstemän i riksbanken, tala jämväl för en förlängning av tiden för uppdraget
att vara riksgäldsdirektörens ersättare från för närvarande ett år till
högst tre år i sänder. Härav betingade ändringar i bankoreglementet resp.
reglementet för riksgäldskontoret torde böra vidtagas.
Delegerade hava instämt i vad lönenämnden sålunda föreslagit beträffande
ifrågavarande tjänstemän i riksbanken. Delegerade hava förutsatt, att fullmäktige
i riksbanken komme att för bankoutskottet, på sätt fullmäktige i
sitt yttrande förutskickat, framlägga förslag till de jämkningar i §§ 26 och
28 bankoreglementet, som föranleddes av ändrad benämning å verkställande
styrelseledamöterna vid riksbankens avdelningskontor samt av förslaget örn
utsträckt förordnandetid för dessa tjänstemän.
4 §.
Lönekommitténs motivering till denna paragraf, som innehåller bestämmelser
örn förening av tjänster m. m., återfinnes å sid. 27—29 i betänkandet.
Fullmäktige i riksbanken hava framhållit, att därest fullmäktiges förslag
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
om särskilda avlöningsbestämmelser för direktionsledamöterna icke skulle
vinna bifall, andre deputerade syntes böra undantagas från det i 4 § 1 mom.
stadgade förbudet att utan riksdagens medgivande få innehava annan ordinarie
eller extra ordinarie befattning i statens eller kommuns tjänst. Anledningen
härtill vore, att det kunde befaras att personer, som ansåges böra
ifrågakomma såsom fullmäktige och andre deputerade, eljest skulle vägra att
åtaga sig uppdraget.
Delegerade hava anfört följande:
Vid bifall till lönekommitténs av delegerade biträdda förslag rörande reglementets
tillämpningsområde bör andre deputerad, som tillika är fullmäktig
i riksbanken, av skäl, som fullmäktige anfört, undantagas från det i reglementets
4 § 1 mom. stadgade förbudet att utan riksdagens medgivande innehava
annan ordinarie eller extra ordinarie befattning i statens tjänst eller
därmed jämförlig kommunal befattning. Det synes systematiskt lämpligt, att
bestämmelse härom införes såsom ett nytt 4 mom. under 49 § i reglementet:
Bestämmelsen torde därvid böra erhålla följande avfattning (därvid orden
inom parentes böra utgå, örn bankofullmäktiges förslag att andre deputerade
må utses utom fullmäktige icke skulle vinna bifall):
»4 mom. Vad i 4 § 1 mom. stadgas skall icke äga tillämpning å andre
deputerad (, som är fullmäktig).»
I samband därmed torde nummerbeteckningen å 49 § 4 och 5 mom. samt
hänvisningen i 55 § 2 mom. till 49 § 4 mom, i lönekommitténs reglementsförslag
böra ändras.
En motsvarande undantagsbestämmelse synes böra införas under 50 §
1 mom. beträffande riksgäldsdirektör, som är fullmäktig i riksgäldskontoret.
Sedan Kungl. Maj.t i proposition nr 279 till innevarande riksdag framlagt
förslag till ändrad lydelse av 4 § 1 mom. civila avlöningsreglementet har
lönekommittén i skrivelse den 13 maj 1939 ifrågasatt en motsvarande oinformulering
av 4 § 1 mom. avlöningsreglementet för riksdagens verk. Beträffande
sistnämnda förslag får utskottet hänvisa till Bilaga VI.
8 §•
Lönekommittén har, sid. 29—31 i betänkandet, föreslagit, att en övergångsbestämmelse
utfärdas, varigenom extra ordinarie tjänsteman i riksbanken
och i riksgäldskontoret, som vunnit sådan anställning före 1 juli 1938,
skall vid befordran till ordinarie tjänst i lönegraden RA 16 för löneklassplacering
få tillgodoräkna sin tidigare tjänstgöring i riksbanken resp. riksgäldskontoret
enligt samma grunder som hittills tillämpats.
Fullmäktige i riksbanken hava tillstyrkt vad lönekommittén härutinnan
föreslagit samt dessutom anfört följande.
Föreningen kvinnor i statens tjänst har i sitt yttrande hemställt, att ifrågavarande
övergångsbestämmelse skulle utsträckas att avse även tjänstemän,
som före 1 juli 1938 erhållit ordinarie anställning och som efter reglementets
ikraftträdande befordras till tjänst i högst lönegraden RA 16.
Med hänsyn till att tillämpningen av lönetursreglerna vid befordran från
en ordinarie tjänst till en annan hittills överensstämt med tillämpningen av
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
11
motsvarande regler vid civilförvaltningen, anse fullmäktige icke, att tillräckliga
skäl föreligga för den av föreningen föreslagna utvidgningen av ifrågavarande
övergångsbestämmelse.
Lönenåmnden har anslutit sig till vad fullmäktige sålunda anfört.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava tillstyrkt lönekommitténs ovanberörda
förslag till övergångsbestämmelse samt därefter anfört följande:
Styrelsen för riksgäldskontorets tjänstemannaförening har i sitt yttrande
meddelat, att i riksgäldskontoret för närvarande funnes fyra e. o. kontorsbiträden,
som skulle komma i sämre lönetur vid befordran till ordinarie
tjänst med tillämpning av de nya bestämmelserna än efter nuvarande praxis.
Styrelsen har därför uttalat, att övergångsbestämmelserna torde böra utsträckas
att gälla all extra ordinarie personal, såvida ej nämnda biträden
såsom extra ordinarie givas en lönekiassplacering, som överensstämmer med
övriga biträdens i samma lönegrad.
Fullmäktige anse sig icke kunna tillstyrka någon utvidgning av den av
kommittén föreslagna övergångsbestämmelsen men komma att taga under
övervägande att genom en jämkning av beslutet angående ifrågavarande
fyra e. o. kontorsbiträdens lönekiassplacering borteliminera den sakligt ej
motiverade olikhet, som på sätt föreningens styrelse framhållit eljest skulle
komma att föreligga mellan dessa fyra biträden och övriga e. o. kontorsbiträden.
26 §.
I nu gällande avlöningsreglemente för riksdagens verk saknas bestämmelser
angående övertidsersättning. Lönekommittén har emellertid ansett, att
tillräcklig anledning icke finnes att även i fortsättningen ur avlöningsreglementet
utesluta bestämmelser angående sådan ersättning. Föreskrifter härom,
nära överensstämmande med motsvarande bestämmelser i civila avlöningsreglementet,
hava därför införts i förslaget, där de återfinnas under
26 §. Kommittén har framhållit, alt i betraktande av de speciella arbetsförhållanden,
som fortfarande förefinnas vid vissa av riksdagens verk — främst
riksbanken och riksgäldskontoret — det emellertid torde få ankomma på
vederbörande myndighet att bestämma, huruvida övertidsersättning överhuvud
skall utgå för personal vid verket eller eventuellt utgå endast vid
vissa avdelningar eller för vissa befattningar. — Kommittén har vidare framhållit,
att i riksgäldskontoret den dagliga tjänstgöringstiden å tjänsterummet
vore fastställd att utgöra i regel sju timmar. Den omständigheten att kortare
tjänstgöringstid tillämpas på lördagarna bör enligt kommitténs mening ej
hindra utbetalande av övertidsersättning under perioder, då tjänstgöringen
måste i avsevärd mån utsträckas, övertidsersättning borde dock i dylika fall
beviljas endast för tid, varmed tjänstgöringen överstiger sju timmar för dag.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava anfört följande:
Tjänstemannaföreningens styrelse bar uttalat, att en sådan tillämpning
av övertidsbestämmelserna skulle verka i hög grad obilligt för vissa grupper
av tjänstemän, örn övertidsarbete måste utföras under någon liingre period
vid sådan tid av året, då den kortare sommartidstjänstgöringen tillämpades.
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
Ehuru fullmäktige förstå de skäl, som föranlett styrelsens berörda uttalande,
anse fullmäktige dock tillräcklig anledning ej föreligga att i detta
avseende för riksdagens verk införa andra reglementsbestämmelscr än som
gälla för allmänna civilförvaltningen.
Föreningens styrelse har vidare uttalat, att det med hänsyn till förhållandena
i riksgäldskontoret synes styrelsen berättigat, att i reglementet införes
en bestämmelse, som tillförsäkrar även tjänstemän i högre lönegrader än
RA 18 skälig ersättning för övertidsarbete, då sådant måste förekomma under
någon längre tid.
Då övertidsersättning i civila avlöningsreglementet är begränsad till lönegraderna
A 1—18 och de av styrelsen framförda skälen för slopande av
denna begränsning säkerligen skulle kunna åberopas även i vissa andra verk,
kunna fullmäktige ej tillstyrka styrelsens framställning i denna del.
Såsom ock av föreningen framhållits, kommer enligt det nya reglementet
en viss möjlighet att finnas att vid omfattande övertidsarbete under längre
perioder lämna ersättning till tjänstemän i högre lönegrader, nämligen antingen
i form av gratifikation eller belöning, som torde kunna utgå även för
prestation, som faller inom tjänstemannens vanliga tjänsteutövning, eller såsom
ersättning för arbete, som kan anses falla utom den vanliga tjänsteutövningen.
En förutsättning i båda fallen är, att medel för respektive ändamål
blivit av riksdagen anvisade. Fullmäktige komma att göra framställning till
innevarande års riksdag om anvisande av lämpliga belopp.
35 §.
Delegerade hava framhållit, att därest riksdagen skulle vidtaga ändringar
i Kungl. Maj :ts genom proposition nr 223 framlagda förslag till bestämmelser
angående sjukhusvård för civilförvaltningens ordinarie tjänstemän, motsvarande
ändringar borde vidtagas i det av lönekommittén framlagda förslaget
till avfaltning av 35 § i avlöningsreglementet för riksdagens verk.
45—47 §§.
Lönekommittén har föreslagit slopande av den fullmäktige enligt gällande
bestämmelser tillkommande befogenheten att tilldela riksbankens vaktpersonal
fri uniformsbeklädnad. Kommittéförslaget skiljer sig dock i så
måtto från det civila avlöningsreglementet, att fullmäktige skulle erhålla
möjlighet att medgiva större rabatt å uniformsbeklädnaden än 50 procent.
Någon maximering av rabattens storlek har icke föreslagits, och lönekommitténs
majoritet har framhållit, att endast ett obetydligt löneavdrag borde
tillämpas i fråga om personal, som för närvarande är uniformspliktig. Beträffande
nytillträdande personal anser kommittén däremot, att det kunde
föreligga skäl att söka närmare anknytning till motsvarande bestämmelser
i civila avlöningsreglementet. Kommitténs motivering återfinnes å sid. 44—
46 i betänkandet.
Kommitténs ordförande, herr Westling, har beträffande hithörande spörsmål
avgivit särskilt yttrande (sid. 84—85 i betänkandet) och därvid uttalat
sig mot den av kommittén förordade avvikelsen från de inom statsförvaltningen
i övrigt tillämpade reglerna angående tjänstedräkt.
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
13
Fullmäktige i riksbankeir hava anfört följande:
Civilförvaltningens personalförbund har hemställt, att fullmäktige i sitt
yttrande ville påyrka, att nu gällande bestämmelser om fri uniform åt riksbankens
personal skulle erhålla fortsatt tillämpning.
Med hänsyn till vad lönekommitténs majoritet i sin motivering till förslaget
anfört, anse sig fullmäktige böra tillstyrka kommitténs förslag. Fullmäktige
kunna följaktligen icke biträda personalförbundets framställning i
ämnet. Fullmäktige vilja i detta sammanhang förutskicka, att fullmäktige
hava för avsikt att, örn lönekommitténs förslag bifalles, tillämpa endast ett
mycket obetydligt löneavdrag för nuvarande vaktpersonal.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava anfört följande:
Med hänsyn till vad kommitténs majoritet anfört i sin motivering till förslaget
i nu förevarande del anse sig fullmäktige böra tillstyrka detsamma.
Riksgäldskontorets tjänstemannaförenings styrelse har föreslagit, att avdraget
för tjänstedräkt fastställes för den nuvarande personalen till 5 % och
för nytillträdande personal till högst 25 % av uniformernas självkostnadspris.
Under förutsättning att kommitténs förslag antages av riksdagen är det
fullmäktiges avsikt att tillämpa endast obetydliga löneavdrag för den nuvarande
vaktpersonalen. Fullmäktige anse sig emellertid ej kunna binda
sig vid de av tjänstemannaföreningens styrelse föreslagna procentsatserna
vare sig för nuvarande eller blivande personal och detta så mycket mindre
som fullmäktige dela kommitténs uttalade uppfattning att enhetliga grunder
i fråga om personalens bidrag till uniformsbeklädnad i möjligaste mån böra
vinna tillämpning vid riksdagens olika verk.
Lönenämnden har biträtt lönekommitténs förslag. Av nämndens ledamöter
har dock herr Hägglund i huvudsak anslutit sig till den av herr Westling
uttalade uppfattningen, varjämte herr Wallenborg till nämndens protokoll
gjort ett särskilt uttalande av innebörd, att nuvarande förmåner av fri
uniformsbeklädnad icke bort utan kompensation borttagas.
Även delegerade hava lämnat kommitténs förslag utan erinran.
49 § 4 mom. och 50 § 3 mom.
Lönekommittén har beträffande felräkningspenningar vid vissa befattningar
inom riksbanken och riksgäldskontoret föreslagit vissa ändrade bestämmelser,
för vilka närmare redogöres å sid. 47 och 48 i betänkandet.
Beträffande riksbanken innebär kommitténs förslag i huvudsak, att, medan
.hittills i avlöningsbestämmelserna upptagits vissa fasta belopp för 1''elräkningspenningarna,
samma belopp hädanefter skulle utgöra maximum. Fullmäktige
skulle alltså enligt förslaget erhålla frihet att, om så befunnes
lämpligt, nedsätta felräkningspenningarna. Vidare angives icke såsom hittills
något visst antal kassörer, som skulle komma i åtnjutande av felräkningspenningar.
Även härutinnan skulle fullmäktige sålunda tillerkännas
en vidgad prövningsrätt. Slutligen skulle enligt förslaget fonderingen upphöra,
när det innehållna beloppet uppginge till tre gånger de årliga felräk
-
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
ningspenningarna, medan i nuvarande bestämmelser fixerats vissa belopp,
motsvarande något över tre gånger de årliga felräkningspenningarna.
Fullmäktige i riksbanken hava anfört följande:
Styrelsen för riksbankstjänstemännens förening har i sitt yttrande framhållit,
att nian med fog kunde göra gällande, att felräkningspenningarna
lill kassör vid avdelningskontor, vilka för närvarande utgå med 750 kronor
för år — och vilka av lönekommittén föreslagits skola utgå med högst
nämnda belopp — borde höjas. Under hänvisning härtill föreslår föreningens
styrelse, att 49 § 4 mom. så ändras, att felräkningspenningar må utgå till
samtliga i sagda författningsrum angivna tjänstemän med högst 1 500 kronor
för år. Skulle vad styrelsen sålunda framhållit icke vinna beaktande,
avstyrker styrelsen kommitténs förslag alt nu utgående felräkningspenningar
skola utgöra maximibelopp.
Fullmäktige, som finna lönekommitténs förslag beträffande felräkningspenningar
lämpligt, vilja tillstyrka detsamma. Fullmäktige kunna sålunda
icke biträda någotdera av de förslag, som framlagts av tjänstemannaföreningens
styrelse.
Lönenämnden har anfört följande:
Det förslag till maximering av felräkningspenningarnas belopp till kassörer
m. fl. inom riksbanken finner lönenämnden i likhet med fullmäktige
lämpligt och får därför tillstyrka detsamma. Bestämmelserna i övrigt under
förevarande moment hava givit lönenämnden anledning till erinran endast
i vad avser formuleringen av sista stycket. Beträffande sista stycket av 49 §
4 mom. vill lönenämnden föreslå, att satsen »må direktionen likaledes medgiva
sådan utbetalning» utbytes mot satsen »äger han utbekomma de innehållna
felräkningspenningarna i den mån desamma icke behöva tagas i anspråk
för täckande av uppkommen kassaförlust». Sistnämnda formulering,
som ansluter sig till lydelsen av nu gällande bestämmelse, synes lönenämnden
mera klart uttrycka tjänstemännens rätt till de innehållna medlen.
I tredje stycket av 50 § 3 mom. torde motsvarande omformulering som
nyss föreslagits beträffande 49 § 4 morn., sista stycket, böra verkställas.
Tre ledamöter av nämnden, herrar Lovén, Bertil och Wallenborg, hava
ansett tillräckliga skäl icke föreligga för införande av den föreslagna maximeringen
av felräkningspenningarna.
Delegerade hava biträtt lönenämndens förslag om ändrad avfattning av
49 § 4 mom. sista stycket och 50 § 3 mom. sista stycket. Ifrågavarande
författningsrum borde följaktligen erhålla följande lydelse:
4.9 § 4 mom. sista stgcket.
»När tjänsteman icke längre ifrågakommer för göromål, med vilka följer
rätt till felräkningspenningar, äger han utbekomma de innehållna felräkningspenningarna,
i den mån desamma icke behöva tagas i anspråk för
täckande av uppkommen kassaförlust.»
50 § 3 mom. sista stgcket.
»När tjänsteman icke längre ifrågakommer såsom kassör, äger han utbekomma
de innehållna felräkningspenningarna, i den mån desamma icke
behöva tagas i anspråk för täckande av uppkommen kassaförlust.»
liankoutskottets utlåtande Nr 60.
15
I övrigt hava delegerade tillstyrkt lönekommitténs förslag beträffande
felräkningspenningar.
54 §.
Lönekommittén har i fråga om lönenämnden för riksdagens verk föreslagit,
att nämndens ordförande och vice ordförande skulle särskilt utses av
bankoutskottet. I samband härmed har kommittén framhållit önskvärdheten
av att frågan om ersättning till nämndens ordförande och ordföranden hos
delegerade för riksdagens verk upptoges till omprövning.
2. Särskilda arvoden vid riksbanken.
Lönekommittén har i sitt betänkande (sid. 48—50) upptagit till behandling
frågan angående bibehållande av de arvoden, som för närvarande utgå
till de vaktmästare i riksbanken, vilka verkställa postbefordran eller inkasseringsuppdrag.
Därvid har kommittén uttalat, att det finge anses motiverat,
att de bankvaktmästare, som för närvarande uppbära arvoden av
ifrågavarande art, även efter det nya reglementets ikraftträdande få behålla
dessa ersättningar oförändrade, i den mån de fullgöra de göromål, för vilka
arvodena beviljats. Däremot har kommittén uttryckt tvekan, huruvida sedan
någon av dessa befattningshavare avgått ur tjänst eller eljest frånträtt
uppdraget, motsvarande arvode borde tillkomma befattningshavare,
som ännu ej kommit i åtnjutande av sådan förmån. Kommittén har förutsatt,
att denna fråga borde komma under omprövning vid den utredning,
som för närvarande pågår angående riksbankens inre organisation.
Enligt punkten 6 i tillämpningsbestämmelserna till gällande avlöningsreglemente
äga fullmäktige, där de finna särskilda omständigheter det påkalla,
tilldela tjänstemän i riksbanken lämpliga arvoden, dock att högst
10 000 kronor per år må användas för sådant ändamål. Lönekommittén har
framhållit, att jämväl frågan om dessa arvoden borde göras till föremål
för undersökning vid förenämnda utredning.
Fullmäktige i riksbanken hava i detta ärende anfört följande.
Civilförvaltningens personalförbund har i sitt yttrande uttalat sig för bibehållande
av ifrågavarande arvoden eller tjänsternas uppflyttning till högre
lönegrad. Förbundet har vidare framhållit, att frågan om de särskilda arvodenas
eventuella avveckling är ett spörsmål, vilket icke nu bör bliva
föremål för behandling utan som bör upptagas först i samband med en
revision av tjänsteförteckningen.
Även fullmäktige äro av den uppfattningen, att frågan bör göras till
föremål för närmare övervägande i samband med en dylik revision. I avvaktan
härpå torde fullmäktige, på sätt lönekommittén förutsatt, böra erhålla
fortsatt bemyndigande att utbetala tilläggsarvoden till vaktmästare
med ifrågavarande uppdrag. Framställning örn medgivande att taga i
anspråk det härför erforderliga beloppet, beräknat till 7 000 kronor för år,
kommer att göras i samband med att förslag avlåtes till bankoutskottet angående
ny avlönings- och pensionsstat för riksbanken.
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
Styrelsen för riksbankstjänstemännens förening har förordat, att de bestämmelser,
vilka nu återfinnas under förenämnda punkt 6 i tillämpningsbestämmelserna,
skulle införas under 49 § i avlöningsreglementet.
Ehuru fullmäktige anse det synnerligen värdefullt att äga möjlighet att
tilldela vissa tjänstemän, som ådagalägga synnerlig duglighet och utföra
kvalificerat och för riksbanken särskilt värdefullt arbete, arvoden utöver
den lön, som tillkommer dem enligt avlöningsreglementet, finna fullmäktige
i likhet med lönekommittén, att en närmare utredning i frågan bör
komma till stånd, innan i avlöningsreglementet intagas några bestämmelser
i ämnet.
Fullmäktige hava följaktligen för avsikt att, på sätt lönekommittén förutsatt,
vid avgivande av förslag till ny avlöningsstat för riksbanken göra
framställning om att få använda erforderligt belopp för ändamålet.
3. Särskilda arvoden vid riksgäldskontoret.
Lönekommittén har (sid. 51 i betänkandet) upptagit till behandling frågan
om bibehållande av de arvoden, som för närvarande utgå i riksgäldskontoret
till förste vaktmästaren och en vaktmästare för postbefordran samt
till en vaktmästare för biträde vid mottagande och utlämnande av riksdagstryck.
Enligt kommitténs uppfattning måste det anses motiverat, att de
vaktmästare, som för närvarande uppbära berörda arvoden, även efter det
nya reglementets ikraftträdande få behålla dessa ersättningar oförändrade,
i den mån de fullgöra de göromål, för vilka arvodena beviljats. Däremot
har kommittén uttryckt tvekan, huruvida, sedan någon av dessa befattningshavare
avgått ur tjänst eller eljest frånträtt uppdraget, motsvarande arvode
borde tillkomma befattningshavare, som ännu ej kommit i åtnjutande av
sådan förmån. Kommittén har uttalat, att denna fråga borde göras till föremål
för prövning i samband med ståndpunktstagande till motsvarande arvoden
inom riksbanken.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava anfört följande:
Fullmäktige dela kommitténs uppfattning, att frågan bör bliva föremål
för närmare övervägande. 1 avvaktan härpå torde fullmäktige, såsom kommittén
förutsatt, böra vid sidan av avlöningsreglementet bemyndigas att
tillsvidare utbetala ifrågavarande arvoden enligt nu gällande regler, dock
med viss jämkning med hänsyn till att dyrtidstillägg ej längre komma att
utgå.
4. Särskilda arvoden vid riksdagens hus.
I fråga om det bemyndigande, som fullmäktige erhållit av riksdagen att
medgiva ersättning med högst 400 kronor till vardera av materialförvaltaren
och övervaktmästaren samt övermaskinisten vid riksdagshuset för övertidstjänstgöring
under riksdagstiden, har lönekommittén med hänsyn till
nämnda befattningshavares tjänstgöringsförhållanden ansett det svårligen
kunna vara förenligt med avlöningsreglementets allmänna grunder, att en
särskild gottgörelse i form av övertidsersättning utginge till dessa. Det i 28 §
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
17
2 moni. innefattade stadgandet angående gratifikation eller belöning syntes
kommittén inrymma möjlighet till gottgörelse för påfrestande tjänstgöring
eller särskilda prestationer vid vissa tillfällen, i den mån skäl därtill
förelåge.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava anfört följande:
Vad kommittén sålunda anfört Ilar ej föranlett någon erinran från fullmäktiges
sida. Såsom kommittén uttalat, torde emellertid övergångsvis i
fråga om nuvarande innehavare av befattningarna fullmäktiges rätt att
medgiva särskild ersättning för övertidstjänstgöring böra bibehållas.
Fullmäktige lia ej heller något att erinra mot att bestämmelserna örn
ersättning till biträde åt materialförvaltaren och övervaktmästaren samt
portvakten i riksdagshuset ej medtagits i reglementsförslaget. Då emellertid
möjligheten att lämna berörda ersättningar bör finnas kvar, komma fullmäktige
att beräkna erforderliga medel för ifrågavarande ändamål under
staten för riksdagens hus.
5. Tjänsteförteckningen.
Lönekommittén Ilar såsom närmare framgår av sid. 55 och 56 i betänkandet
föreslagit vissa formella ändringar och förenklingar i tjänstebenämlingarna
vid riksbanken och riksgäldskontoret.
Lönenämnden har ansett det principiellt sett icke riktigt att inför en förestående
revision av tjänsteförteckningen ändringar nu vidtoges i densamma,
allrahelst som lönenämnden icke vore fullt övertygad om att de av kommittén
föreslagna benämningarna i allo vore de lämpligaste. Då härtill
komme, att det torde föreligga behov av ändrade benämningar å jämväl
andra tjänster än de av lönekommittén avsedda befattningarna, ansåge lönenämnden,
att den av kommittén föreslagna överarbetningen av tjänsteförteckningen
borde anstå. Frågan syntes böra upptagas till behandling i samband
med ovanberörda revision av tjänsteförteckningen.
Med anledning härav hava delegerade uttalat, att lönekommitténs förslag,
vilka lämnats utan erinran av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i
riksgäldskontoret, syntes lämpliga och näppeligen kunde anses föregripa en
blivande revision av tjänsteförteckningarna. Med hänsyn härtill ville delegerade
tillstyrka, att den vid reglementsförslaget fogade tjänsteförteckningen
fastställdes utan annan ändring än som föranleddes av den av delegerade
förordade uppflyttningen av andre deputerade till högre lönegrad.
C. Delegerades hemställan.
Under åberopande av vad delegerade i sin skrivelse anfört hava delegerade
hemställt, att bankoutskottet ville föreslå riksdagen att
a) godkänna i lönekommitténs betänkande framlagt förslag till avlöningsreglcmente
för riksdagens verk jämte därvid fogad tjänsteförteckning, dock
med de ändringar och tillägg, som av delegerade föreslagits;
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 8 sami. Nr 60. 2
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
b) bemyndiga delegerade att, med iakttagande av de huvudgrunder, som i
sådant hänseende godkänts för den civila statsförvaltningen eller i övrigt av
kommittén föreslagits, utfärda erforderliga bestämmelser om övergången till
avlöningsreglementet för riksdagens verk;
c) medgiva, att barntillägg må övergångsvis utgå till vissa i avlöningsreglementet
för riksdagens verk avsedda tjänstemän enligt samma grunder, som
av riksdagen beslutats för tjänstemän vid den civila statsförvaltningen;
d) med upphävande av gällande avlöningsbestämmelser för fullmäktige i
riksbanken samt ledamöter i riksbankens direktion besluta om ändrad lydelse
av §§ 16 och 17 bankoreglementet i anslutning till av kommittén utarbetat,
vid betänkandet fogat utkast, att tillämpas från och med den 1 juli
1939;
e) besluta om ändrad lydelse av §§ 21 och 22 reglementet för riksgäldskontoret
i anslutning till av kommittén utarbetat, vid betänkandet fogat utkast,
att likaledes tillämpas från och med den 1 juli 1939;
f) bemyndiga fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret att för utbetalande
av vissa särskilda ersättningar, varom förmäles i avd. I, punkterna
5 och 6, respektive avd. II, punkten 2 av gällande tillämpningsbestämmelser
till 1921 års avlöningsreglemente för befattningshavare vid riksdagens
verk, använda högst de belopp, som på framställning av vederbörande fullmäktige
fastställas av riksdagen;
g) med upphävande av föreskrifterna i § 32, punkterna 7 och 8 av 1929
års reglemente för riksgäldskontoret meddela bestämmelser angående avlöning
till justitieombudsmannen och militieombudsmannen samt deras ersättare
i anslutning till av kommittén utarbetat, vid betänkandet fogat utkast,
att tillämpas från och med den 1 juli 1939.
Utskottets yttrande.
Såsom av den föregående redogörelsen framgår, har det av lönekommittén
för riksdagens verk utarbetade förslaget till avlöningsreglemente för riksdagens
verk lämnats utan erinran av fullmäktige i riksgäldskontoret, styrelsen
för riksdagsbiblioteket, justitieombudsmannen och militieombudsmannen.
Fullmäktige i riksbanken och lönenämnden för riksdagens verk
hava däremot ifrågasatt vissa ändringar i förslaget. Delegerade för riksdagens
verk hava i huvudsak anslutit sig till törslaget; i vissa hänseenden
hava delegerade dock funnit jämkningar eller tillägg böra ske i detsamma.
Utskottet har för sin del funnit sig kunna biträda kommitténs förslag med
de av delegerade förordade ändringarna, dock med viss jämkning på en
punkt. Vid angivna förhållanden har utskottet ansett sig kunna begränsa
sig till att närmare beröra de delar av förslaget, beträffande vilka utskottet
funnit skäl föreslå ändringar av saklig eller formell innebörd i de av kom
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
19
mittén föreslagna avlöningsbestämmelsema eller vilka eljest sjuts påkalla
särskilt yttrande från utskottets sida.
Vad först angår reglementets tillämpningsområde finner utskottet sig böra
på de av lönekommittén anförda skälen tillstyrka, att under reglementet
inordnas ledamöterna i riksbankens direktion och riksgäldsdirektören. Utskottet
har således icke kunnat godkänna den ståndpunkt, bankofullmäktige
i förevarande hänseende intagit, enligt vilken avlöningsförhållandena
för ifrågavarande chefstjänstemän jämväl i fortsättningen skulle regleras
genom särskilda avlöningsbestämmelser vid sidan av avlöningsreglementet.
Utskottet framställer nedan förslag dels om upphävande av nu gällande avlöningsbestämmelser
för fullmäktige i riksbanken m. fl. ävensom angående
härav betingade ändringar i bankoreglementet, dels ock örn de ändringar i
reglementet för riksgäldskontoret, som föranledas av riksgäldsdirektörens
inordnande under avlöningsreglementet. Ifrågavarande ändringsförslag överensstämma
med de av kommittén upprättade författningsutkasten.
Den särskilda löneplan för förordnandetjänstemän vid riksdagens verk,
löneplan RC, som innefattas i kommittéförslaget, finner utskottet ändamålsenlig.
Beträffande de olika befattningshavarnas inplacering å löneplanen
innebär förslaget i stort sett bibehållande av nuvarande löner. Delegerade
hava emellertid i anslutning till ett av bankofullmäktige framställt alternativt
yrkande uttalat sig för en förhöjning av andre deputerads löneförmåner
genom befattningens inplacerande i lönegraden RC 5, innebärande
en förhöjning av årslönen från av lönekommittén föreslagna 15 000 kronor
till 17 000 kronor. I likhet med delegerade finner utskottet en sådan uppfattning
sakligt motiverad och ägnad att undanröja den otillfredsställande
löneställning för andre deputerade i förhållande till dem underordnade
tjänstemän i riksbanken, som ett bibehållande av den nuvarande löneställningen
skulle innebära. Utskottet har vidtagit härav betingad ändring i
tjänsteförteckningen.
Vidkommande härefter den av bankofullmäktige upptagna frågan örn löneförhöjning
för bankråd och förvaltaren vid pappersbruket anser utskottet
i likhet med lönenämnden och delegerade, att denna fråga lämpligen bör
tillsvidare anstå i avbidan på en blivande revision av tjänsteförteckningen
i vad angår befattningarna vid riksbanken. Vid sådant förhållande har
utskottet icke ingått på en prövning av förevarande spörsmål.
Utskottet får vidare tillstyrka de av kommittén föreslagna avlöningsbestämmelserna
för justitieombudsmannen och militieombudsmannen och
deras ersättare, vilka bestämmelser skulle träda i stället för de nu gällande,
i 1929 års reglemente för riksgäldskontoret intagna föreskrifterna i ämnet.
Kommitténs förslag beträffande anställnings- och lönevillkor för byråcheferna
hos ombudsmännen har icke givit utskottet anledning till erinran.
Vad härefter angår reglementsförslaget i övrigt ävensom därmed sammanhängande
spörsmål, vill utskottet framhålla följande.
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
I likhet med lönenämnden och delegerade vill utskottet förorda en utsträckning
av förordnandetiden från ett år till högst tre år för befattningarna
i riksbanken såsom bankråd, verkställande styrelseledamot (direktör)
vid avdelningskontor, förvaltaren vid pappersbruket samt föreståndaren för
sedeltryckeriet. Likaledes biträder utskottet det av lönenämnden framställda
förslaget om förlängning av tiden för uppdraget att vara riksgäldsdirektörens
ersättare från för närvarande ett år i sänder till högst tre år i sänder.
Frågan örn de ändringar i bankoreglementet och reglementet för riksgäldskontoret,
som härav betingas, kommer att av utskottet senare under riksdagen
upptagas i samband med förslag om vissa andra ändringar i reglementena.
Delegerade hava biträtt ett av bankofullmäktige framställt förslag av innebörd,
att andre deputerade skulle, därest avlöningsreglementet gjordes tilllämpligt
å dem, undantagas från det i 4 § 1 mom. andra stycket reglementet
stadgade förbudet att utan riksdagens medgivande innehava annan ordinarie
eller extra ordinarie befattning i statens tjänst eller därmed jämförlig
kommunal befattning. Fullmäktige hava anfört, att det kunde befaras, att
personer som ansåges böra ifrågakomma såsom fullmäktige och andre deputerade
skulle vägra att åtaga sig uppdraget, därest icke en dylik undantagsbestämmelse
meddelades. Då utskottet finner denna synpunkt beaktansvärd,
ansluter sig utskottet till delegerades förslag. I enlighet härmed har utskottet
till 49 § fogat ett nytt moment (4 morn.), innefattande en undantagsbestämmelse
i ämnet, avfattad i saklig överensstämmelse med det av lönekommittén
i skrivelse den 13 maj 1939 framlagda förslaget (Bilaga VI). Andre deputerad
skulle sålunda utan hinder av bestämmelserna i 4 § 1 mom. med sin tjänst
kunna förena annan statlig befattning, under förutsättning att han frånträder
utövningen av sistnämnda befattning. Enligt utskottets mening saknas
anledning att, såsom delegerade ifrågasatt, för riksgäldsdirektören medgiva
samma undantag.
I detta sammanhang får utskottet framhålla, att lönekommitténs nyssnämnda
skrivelse innefattar jämväl andra ändringsförslag, vilka föranletts
av vissa utav Kungl. Majit i proposition nr 279 till innevarande års riksdag
ifrågasatta ändringar i civila avlöningsreglementet. Ifrågavarande ändringar,
vilka beröra 1 § 4 mom. (nytt moment), 4 § 1 morn., 12 § samt 13 § 2 morn.,
hava numera, med viss jämkning beträffande 13 § 2 morn., tillstyrkts av
statsutskottet. Bankoutskottet har vidtagit härav betingade ändringar i sitt
förslag till avlöningsreglemente.
Mot vad lönekommittén och fullmäktige anfört under 8 och 26 §§ har
utskottet icke något att erinra.
I 35 § hava intagits bestämmelser angående sjukhusvård, avfattade i överensstämmelse
med de föreskrifter i ämnet i civila avlöningsreglementet, vilka
innevarande års riksdag vid gemensam omröstning godkänt med bifall till
nej-propositionen i statsutskottets memorial nr 175.
Beträffande de i 45—47 §§ reglementsförslaget intagna bestämmelserna
örn tjänstedräkt finner utskottet goda skäl vara anförda för den avvikelse
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
21
från de inom statsförvaltningen i övrigt tillämpade grunderna, som föreslagits
av kommitténs majoritet. Mot de uttalanden rörande tillämpningen
av ifrågavarande bestämmelse, som gjorts av fullmäktige i riksbanken och
riksgäldskontoret, har utskottet ej funnit anledning till erinran.
Delegerade hava med biträdande av ett av lönenämnden framställt förslag
förordat en ändrad avfattning av 49 § 4 mom. sista stycket och 50 § 3 mom.
sista stycket av kommitténs reglementsförslag, innefattande föreskrifter angående
utbetalning i vissa fall av fonderade felräkningspenningar. Utskottet,
som tillstyrker vad sålunda förordats, har infört ifrågavarande ändringar i
sitt reglementsförslag (49 § 5 mom. sista stycket och 50 § 3 mom. sista
stycket).
Mot vad lönekommittén och fullmäktige anfört i fråga om de särskilda
arvodena vid riksbanken, riksgäldskontoret och riksdagens hus har utskottet
icke något att erinra.
Beträffande de i 54 § reglementsförslaget intagna föreskrifterna rörande
lönenämnden för riksdagens verk ansluter sig utskottet till lönekommitténs
förslag, att nämndens ordförande och vice ordförande, vilka hittills utsetts
av nämnden själv, hädanefter skola förordnas av bankoutskottet, som redan
nu har att tillsätta nämndens ledamöter. Den nya ordningen synes, såsom
kommittén ifrågasatt, böra tillämpas vid det val, som av bankoutskottet
skall förrättas innevarande år.
Kommittén har ifrågasatt, huruvida icke nuvarande arvode av 300 kronor
för år till nämndens ordförande vore en alltför låg ersättning för det
omfattande arbete, som numera är förenat med uppdraget i fråga. I samband
härmed har kommittén uttalat, att arvode torde böra utgå jämväl för
uppdraget att vara ordförande hos delegerade för riksdagens verk.
Utskottet instämmer i vad kommittén sålunda uttalat. Enligt utskottets
mening torde för vartdera av ifrågavarande två ordförandeskap ett arvode
av 600 kronor böra bestämmas. Emellertid synes det dessutom vara skäligt,
att delegerade — i anslutning till vad som tillämpas i fråga örn lönenämndens
ledamöter — må för fullgörande av sitt uppdrag uppbära dels dagtraktamente
enligt de i kungörelsen den 29 augusti 1921 (nr 517) med vissa bestämmelser
angående kommittéer angivna grunder, dels ock resekostnadsoch
traktamentsersättning enligt vad som vid tjänsteresa gäller för fullmäktige
i riksbanken och riksgäldskontoret.
Enligt § 8 i instruktionen för bankoutskottet ankommer det på utskottet
att meddela bestämmelser rörande ersättning till ledamöterna i lönenämnden
för riksdagens verk samt angående gäldande av kostnader för dess
verksamhet. I sistnämnda avseende har utskottet i § 4 i den av utskottet
utfärdade instruktionen för lönenämnden lämnat vissa föreskrifter beträffande
sättet för bestridande av nämndens utgifter samt dessas fördelning på
riksbanken och riksdagens övriga verk. Samma befogenhet, som riksdagen
på sätt nyss sagts lämnat bankoutskottet i fråga örn lönenämnden, synes
bina tilläggas utskottet med avseende å delegerade. Med hänsyn härtill
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
kommer utskottet att i sitt memorial med förslag till instruktion för nästa
riksdags bankoutskott framlägga förslag om ändring i sådant syfte av § 8
i instruktionen. Då emellertid här avsedda ersättning till delegerade torde
böra utgå från och med den 1 juli 1939, gör utskottet i det följande
hemställan örn bemyndigande för 1939 års bankoutskott att meddela här
avsedda bestämmelser. Vid bifall härtill kommer utskottet att dels besluta
rörande ersättning till delegerade i överensstämmelse med vad ovan angivits,
dels ock meddela föreskrifter örn gäldande av delegerades utgifter
m. m. i nära anslutning till de bestämmelser, som av utskottet fastställts
med avseende å lönenämndens utgifter.
Vad slutligen angår tjänsteförteckningen vill utskottet i likhet med delegerade
tillstyrka, att densamma fastställes i enlighet med lönekommitténs
förslag, dock med iakttagande av den ändring, som föranledes av den av
utskottet förordade placeringen av andre deputerad i högre lönegrad än
som ifrågasatts av kommittén. I anledning av lönenämndens påpekande
rörande behovet av ändrade benämningar även å andra tjänster än dem,
som det föreliggande ändringsförslaget avser, vill utskottet, som utgår från
att påpekandet närmast har avseende å riksbanken, framhålla, att denna
fråga bör tagas under övervägande i samband med den revision av tjänsteförteckningen,
vilken, såsom redan nämnts, är avsedd att genomföras för
riksbankens vidkommande.
Såsom ovan antytts har utskottet i samband med föreliggande förslag till
avlöningsreglemente för riksdagens verk till behandling förehaft bankofullmäktiges
i bilaga VII intagna framställning örn ändrade bestämmelser örn
utseende av andre deputerade i riksbanken m. m. Fullmäktiges förslag innebär
i huvudsak, att fullmäktige skulle erhålla bemyndigande att, örn förhållandena
därtill skulle föranleda, utse andre deputerade utom fullmäktiges
krets. De skäl, som av fullmäktige anförts för detta förslag, framgå
närmare av nyssnämnda bilaga.
Enligt utskottets mening bör en ändring av gällande bestämmelser örn
utseende av andre deputerade icke komma till stånd med mindre än att bestämmelserna
visat sig vara förenade med påtagliga olägenheter. Fullmäktige
hava emellertid icke gjort gällande, att så skulle vara förhållandet;
fastmera synes fullmäktiges framställning hava föranletts av ett önskemål
att i möjligaste mån förstärka den banktekniska sakkunskap, som inom
ledningen för riksbanken kan ställas till riksbankschefens förfogande. Detta
syfte har emellertid tillgodosetts genom inrättande av befattningen såsom
vice riksbankschef. Vid valet av fullmäktige plägar ock iakttagas, att bland
fullmäktige inväljas personer, som äro kvalificerade för uppdragen såsom
andre deputerade. Med tanke härpå har enligt praxis — efter samråd med
riksbankschefen — en av riksbankens tjänstemän utsetts till fullmäktig,
varjämte likaledes en tjänsteman i banken plägat utses till förste suppleant
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
23
för fullmäktige för att vid behov kunna förordnas till vikarie för andre deputerad.
Vid nu angivna förhållanden torde det enligt utskottets mening få
anses vara sörjt för, att den ansvariga ledningen för riksbanken kommer att
inrymma erforderlig bankteknisk sakkunskap. Därest andre deputerade utsåges
utom fullmäktiges krets, är det föga sannolikt, att några ändrade förhållanden
beträffande personvalet skulle inträda, åtminstone vad angår den
ene av de andre deputerade. Däremot är det klart, att riksdagens direkta
inflytande över riksbankens ledning skulle försvagas, därest till andre deputerade
skulle utses personer utom fullmäktiges krets. Icke mindre än tre
ledamöter av direktionen skulle då kunna vara icke-fullmäktige. Med hänsyn
till de betänkligheter gentemot den ifrågasatta åtgärden, som utskottet
sålunda hyser, har utskottet icke ansett sig böra framställa något förslag
till ändring av nuvarande bestämmelser. Då den föreliggande frågan vid
olika tillfällen under de senaste åren varit under diskussion inom riksdagen
och densamma onekligen är av ett visst allmänt intresse, har utskottet emellertid
ansett sig böra på sätt här skett jämte sin egen mening delgiva riksdagen
handlingarna i ärendet.
Det förslag till ändringar av vissa delar av bankoreglementet, som bifogats
fullmäktiges förevarande framställning, innefattar några ändringsförslag,
som icke hava samband med förslaget om utseende av andre deputerade.
Ifrågavarande förslag, som beröra §§ 9, 18, 28 och 39 bankoreglementet,
komma att av utskottet upptagas till behandling i sammanhang med
andra ändringar i reglementet.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa.
att riksdagen må
1) godkänna härvid fogade förslag till avlöningsreglemente
för ordinarie tjänstemän vid riksdagens verk (avlöningsreglementet
för riksdagens verk) jämte därvid fogad
tjänsteförteckning (Bilaga /);
2) bemyndiga delegerade för riksdagens verk att, med
iakttagande av de huvudgrunder, som i sådant hänseende
godkänts för den civila statsförvaltningen eller i övrigt av
lönekommittén för riksdagens verk föreslagits, utfärda erforderliga
bestämmelser om övergången till avlöningsreglementet
för riksdagens verk;
3) medgiva, att barntillägg må övergångsvis utgå till vissa
i avlöningsreglementet för riksdagens verk avsedda tjänstemän
enligt samma grunder, som av riksdagen beslutats för
tjänstemän vid den civila statsförvaltningen;
4) med upphävande av gällande avlöningsbestämmelser
för fullmäktige i riksbanken samt ledamöter i riksbankens
direktion godkänna härvid fogade förslag till ändrad lydelse
24
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
av §§ 16 och 17 bankoreglemente!, att tillämpas från och
med den 1 juli 1939 (Bilaga II);
5) godkänna härvid fogade förslag till ändrad lydelse av
§§21 och 22 reglementet för riksgäldskontoret, att tillämpas
från och med den 1 juli 1939 (Bilaga III);
6) bemyndiga fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret
att för utbetalande av vissa särskilda ersättningar,
varom förmäles i avd. I, punkterna 5 och 6, respektive avd.
II, punkten 2 av gällande tillämpningsbestämmelser till 1921
års avlöningsreglemente för befattningshavare vid riksdagens
verk, använda högst de belopp, som på framställning
av vederbörande fullmäktige fastställas av riksdagen;
7) med upphävande av föreskrifterna i § 32, punkterna
7 och 8 av 1929 års reglemente för riksgäldskontoret godkänna
härvid fogade förslag till bestämmelser angående avlöning
m. m. till justitieombudsmannen och militieombudsmannen
samt deras ersättare, att tillämpas från och med
den 1 juli 1939 (Bilaga IV);
8) bemyndiga 1939 års bankoutskott att i överensstämmelse
med vad ovan angivits meddela bestämmelser rörande
ersättning till delegerade för riksdagens verk samt gäldande
av kostnader för delegerades verksamhet.
Stockholm den 31 maj 1939.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Friggeråker, Sandén, Holmström*,
Nilsson i Mölndal*, Swartling och Lindbärg*;
från andra kammaren: herrar Holmgren*, Lovén, Paulsen*, Andersson i
Falkenberg*, K. A. Westman, Gustavson i Västerås, Osberg* och Svedman;
dock att vid behandlingen av det å sid. 22 härovan omförmälda ärendet angående
ändrade bestämmelser örn utseende av andre deputerade i riksbanken m. m. deltagit
herr Berling* i stället för herr Lindbärg, herr Sundvik* i stället för herr Sandén,
herr Ohlin*, herr Mattsson* i stället för herr K. A. Westman.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
25
Bilaga I.
Förslag
till
avlöningsreglemente
för ordinarie tjänstemän vid riksdagens
verk (avlöningsreglementet för riksdagens verk).
1 kap. Allmänna bestämmelser.
1 §•
1 mom. Detta reglemente äger tillämpning dels å innehavare av ordinarie Reglementets
befattningar vid riksdagens verk, dels ock å innehavare av befattningarna11
såsom förste deputerad och riksbankschef, vice riksbankschef, andre depute- m m
råd i riksbanken samt riksgäldsdirektör.
De befattningar, för vilka reglementet sålunda skall gälla, upptagas i en
av riksdagen fastställd, vid reglementet såsom bilaga fogad tjänsteförteckning.
2 mom. Antalet befattningar vid varje särskilt verk bestämmes genom en
av riksdagen för verket fastställd personalförteckning.
3 mom. Befattning, varå reglementet äger tillämpning, tillsättes, i enlighet
med vad därom är särskilt stadgat, genom fullmakt eller konstitutorial eller
genom förordnande på viss tid eller tills vidare.
Tillsättning genom konstitutorial innebär, att tjänsteman kan i administrativ
väg avsättas från sin befattning på grund av fel eller försummelse i
tjänsten.
A mom. Befattning, som i detta reglemente avses, kan innehavas endast
av den, som uppnått 21 års ålder.
2 §•
1 mom. Tjänsteman äger åtnjuta avlöning enligt de föreskrifter och under Avlöning,
de villkor, som innehållas i detta reglemente jämte de tilläggsbestämmelser,
som på grund av stadgande i reglementet utfärdas av delegerade för riksdagens
verk (delegerade).
Avlöning utgöres dels av lön jämte i reglementet angivna fasta lönetillägg
och särskilda ersättningar, dels ock av rörligt tillägg.
2 mom. Är tjänsteman berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepension
eller årligt understöd, beror på prövning av delegerade, om och i vad
mån av sådan anledning avdrag å lönen skall ske; dock att sådant avdrag
ej må äga rum på grund av pension, som åtnjutes enligt gällande bestämmelser
angående pensionering av försvarsväsendets reserver av befäl och
civilmilitär personal.
3 mom. Avlöning utgår, där ej annorlunda stadgas i reglementet, från och
med den dag tjänsten enligt utnämningshandlingen tillträdes till och med
den dag tjänstemannen frånträder densamma.
26
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
Angående tjänstemans skyldighet att avgå från tjänsten samt att å avlöningen
vidkännas pensionsavdrag stadgas i gällande bestämmelser om
tjänste- och familjepension.
4 mom. Avlöning utbetalas månadsvis i efterskott, i den mån icke beträffande
särskild ersättning utbetalning i annan ordning är särskilt stadgad
eller eljest finnes lämpligen böra ske.
3 §•
Tjänstgö- l morn. Tjänsteman är underkastad de tjänstgöringsföreskrifter, som medskrifter
för (^as * för vederbörande verk gällande reglementen, instruktioner, stadgar
flyttnings- e^er andra dylika författningar. Han är ock pliktig underkasta sig minskskyldighet
ning i eller upphörande av extra inkomster, vilka kunna medfölja befattm.
m. ningen eller utgå för bestyr i sammanhang därmed.
Tjänsteman är vidare skyldig att såsom vikarie bestrida befattning inom
högre lönegrad vid det verk han tillhör.
2 mom. Tjänsteman är pliktig att låta förflytta sig till annan stationeringsort
eller annan befattning vid det verk han tillhör liksom ock, därest
delegerade på framställning av vederbörande myndighet så pröva lämpligt,
till befattning vid annat riksdagens verk.
Tjänsteman är vidare pliktig att, där så av organisatoriska skäl finnes
påkallat, efter beslut av riksdagen låta förflytta sig till verk vid den civila
statsförvaltningen.
Vad i detta moment stadgas skall dock icke gälla innehavare av befattning,
tillhörande den i 5 § intagna löneplan RC.
4 §•
Förening av 1 mom. Med tjänst, som avses i detta reglemente, må förenas ordinarie
tjänster statlig befattning, vilken tillsättes genom förordnande tills vidare och med
m" m‘ vilken pensionsrätt icke är förenad, ävensom extra ordinarie statlig befattning
inom högre lönegrad, dock under förutsättning att tjänstemannen frånträder
utövandet av förstnämnda tjänst.
1 övrigt må tjänst, som avses i reglementet, icke förenas med ordinarie
eller extra ordinarie befattning i statens tjänst, ej heller med jämförlig kommunal
befattning, så framt ej riksdagen för visst fall annorlunda beslutit.
2 mom. Utan tillstånd av den myndighet, varunder tjänsteman lyder, må
han ej åtaga sig:
uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening
eller inrättning, som har till ändamål att driva rörelse inom industri,
handel, transport-, bank- eller försäkringsväsen eller annan näringsgren eller
vars verksamhet eljest bar huvudsakligen ekonomiskt syfte;
befattning såsom tjänsteman hos verk, bolag, förening eller inrättning,
som nyss sagts; eller
annan tjänstebefattning eller därmed jämförligt uppdrag.
Tillstånd må beviljas endast för så vitt uppdraget eller befattningen prövas
icke inverka hinderlig! för utövandet av den ordinarie tjänsten och bör,
där så lämpligen kan ske, avse viss tid.
Vad här ovan stadgas gäller icke i fall, där den myndighet, som äger bevilja
tillstånd, meddelat uppdrag eller tillsatt tjänstebefattning, varom i detta
moment är fråga, och ej heller i fråga om uppdrag såsom ledamot i styrelsen
för postsparbanken eller banken för internationell betalningsutjämning.
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
27
3 mom. Föranleder befattning eller uppdrag, varom i l och 2 moni. förmäles,
att tjänsteman tillfälligtvis icke kan bestrida sin tjänst, skall han göra
framställning om ledighet i erforderlig omfattning.
A mom. I fråga örn förbud för tjänsteman vid visst verk eller för innehavare
av viss befattning att åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet, som
lämpligen icke bör förenas med hans ordinarie tjänst, äger vederbörande
myndighet utfärda erforderliga föreskrifter.
2 kap. Löncplaner och löneklassplacering.
5 §•
Löneplan RA.
(Tjänstemän, tillsatta medelst fullmakt eller konstitutorial.)
Lönegrad |
O |
r t s |
g r |
u p |
P |
||||||
omfattar |
klass |
A |
B |
C |
D |
E |
F |
G |
H |
I |
|
nr |
löneklas- |
nr |
|||||||||
A |
r s 1 ö |
n, k |
rone |
r |
|||||||
serna nr |
|||||||||||
1 |
1—5 |
i |
1 938 |
2 016 |
2 094 |
2 172 |
2 250 |
2 328 |
2 406 |
2 484 |
2 562 |
2 |
2—6 |
2 |
2 070 |
2 154 |
2 238 |
2 322 |
2 406 |
2 490 |
2 574 |
2 658 |
2 742 |
3 |
3—7 |
3 |
2 202 |
2 292 |
2 382 |
2 472 |
2 562 |
2 652 |
2 742 |
2 832 |
2 922 |
4 |
4—8 |
4 |
2 334 |
2 430 |
2 526 |
2 622 |
2 718 |
2 814 |
2 910 |
3 006 |
3 102 |
5 |
5—9 |
5 |
2 466 |
2 568 |
2 670 |
2 772 |
2 874 |
2 976 |
3 078 |
3 180 |
3 282 |
6 |
6—10 |
6 |
2 601 |
2 709 |
2 817 |
2 925 |
3 033 |
3 141 |
3 249 |
3 357 |
3 465 |
7 |
7—11 |
7 |
2 739 |
2 853 |
2 967 |
3 081 |
3 195 |
3 309 |
3 423 |
3 537 |
3 651 |
8 |
8—12 |
8 |
2 877 |
2 997 |
3 117 |
3 237 |
3 357 |
3 477 |
3 597 |
3 717 |
3 837 |
9 |
9—13 |
9 |
3 015 |
3 141 |
3 267 |
3 393 |
3 519 |
3 645 |
3 771 |
3 897 |
4 023 |
10 |
10—14 |
10 |
3 153 |
3 285 |
3 417 |
3 549 |
3 681 |
3 813 |
3 945 |
4 077 |
4 209 |
11 |
11—15 |
11 |
3 291 |
3 429 |
3 567 |
3 705 |
3 843 |
3 981 |
4 119 |
4 257 |
4 395 |
12 |
12—16 |
12 |
3 438 |
3 582 |
3 726 |
3 870 |
4 014 |
4 158 |
4 302 |
4 446 |
4 590 |
13 |
13—17 |
13 |
3 630 |
3 780 |
3 930 |
4 080 |
4 230 |
4 380 |
4 530 |
4 680 |
4 830 |
14 |
14—18 |
14 |
3 822 |
3 978 |
4 134 |
4 290 |
4 446 |
4 602 |
4 758 |
4 914 |
5 070 |
15 |
15—19 |
15 |
4 050 |
4 212 |
4 374 |
4 536 |
4 698 |
4 860 |
5 022 |
5 184 |
5 346 |
16 |
16—20 |
16 |
4 278 |
4 446 |
4 614 |
4 782 |
4 950 |
5 118 |
5 286 |
5 454 |
5 622 |
17 |
17—21 |
17 |
4 596 |
4 773 |
4 950 |
5 127 |
5 304 |
5 481 |
5 658 |
5 835 |
6 012 |
18 |
18—22 |
18 |
4 926 |
5 112 |
5 298 |
5 484 |
5 670 |
5 856 |
6 042 |
6 228 |
6 414 |
19 |
19—23 |
19 |
5 256 |
5 451 |
5 646 |
5 841 |
6 036 |
6 231 |
6 426 |
6 621 |
6 816 |
20 |
20—23 |
20 |
5 586 |
5 793 |
6 000 |
6 207 |
6 414 |
6 621 |
6 828 |
7 035 |
7 242 |
21 |
21—24 |
21 |
5 916 |
6 135 |
6 354 |
6 573 |
6 792 |
7 011 |
7 230 |
7 449 |
7 668 |
22 |
22—25 |
22 |
6 300 |
6 525 |
6 750 |
6 975 |
7 200 |
7 425 |
7 650 |
7 875 |
8 100 |
23 |
23—26 |
23 |
6 750 |
6 975 |
7 200 |
7 425 |
7 650 |
7 875 |
8 100 |
8 325 |
8 550 |
24 |
24—27 |
24 |
7 230 |
7 455 |
7 680 |
7 905 |
8 130 |
8 355 |
8 580 |
8 805 |
9 030 |
25 |
25—28 |
25 |
7 725 |
7 950 |
8 175 |
8 400 |
8 625 |
8 850 |
9 075 |
9 300 |
9 525 |
26 |
26—29 |
26 |
8 220 |
8 445 |
8 670 |
8 895 |
9 120 |
9 345 |
9 570 |
9 795 |
10 020 |
27 |
27—30 |
27 |
8 715 |
8 940 |
9 165 |
9 390 |
9 615 |
9 840 |
10 065 |
10 290 |
10 515 |
28 |
28—31 |
28 |
9 210 |
9 435 |
9 660 |
9 885 |
10 110 |
10 335 |
10 560 |
10 785 |
11 010 |
29 |
29—32 |
29 |
9 705 |
9 930 |
10 155 |
10 380 |
10 605 |
10 830 |
11 055 |
11 280 |
11 505 |
30 |
30—33 |
30 |
10 200 |
10 425 |
10 650 |
10 875 |
11 100 |
11 325 |
11 550 |
11 775 |
12 000 |
31 |
31—34 |
31 |
10 695 |
10 920 |
11 145 |
11 370 |
11 595 |
11 820 |
12 045 |
12 270 |
12 495 |
32 |
32—35 |
32 |
11 190 |
11 415 |
11 640 |
11 865 |
12 090 |
12 315 |
12 540 |
12 765 |
12 990 |
33 |
33—36 |
33 |
11 700 |
11 925 |
12 150 |
12 375 |
12 600 |
12 825 |
13 050 |
13 275 |
13 500 |
34 |
34—37 |
34 |
12 210 |
12 435 |
12 660 |
12 885 |
13 110 |
13 335 |
13 560 |
13 785 |
14 010 |
35 |
12 720 |
12 945 |
13 170 |
13 395 |
13 620 |
13 845 |
14 070 |
14 295 |
14 520 |
||
36 |
13 230 |
13 455 |
13 680 |
13 905 |
14 130 |
14 355 |
14 580 |
14 805 |
15 030 |
||
37 |
13 740 |
13 965 |
14 190 |
14 415 |
14 640 |
14 865 |
15 090| 15 315 |
15 540 |
28
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
Löneplan RC.
(Tjänstemän, tillsatta medelst förordnande för viss tid eller tills vidare.)
Lönegrad och |
Årslön |
Lönegrad och |
Årslön |
Lönegrad och |
Årslön |
nr |
kronor |
nr |
kronor |
nr |
kronor |
i |
13 000 |
6 |
18 000 |
ii |
26 000 |
2 |
14 000 |
7 |
19 000 |
12 |
29 000 |
3 |
15 000 |
8 |
20 000 |
13 |
37 000 |
4 |
16 000 |
9 |
22 000 |
||
5 |
17 000 |
10 |
24 000 |
6 §•
Lönegrader Den lönegrad, till vilken varje särskild befattning är att hänföra, angives
och löne- i tjänsteförteckningen.
klasser. För tjänsteman med lön enligt löneplan RA fastställes den löneklass, enligt
vilken lönen skall utgå, i enlighet med föreskrifterna i 7—9 §§; inom
löneklass bestämmes lönebeloppet efter den ortsgrupp, till vilken tjänstemannens
stationeringsort blivit hänförd.
Beträffande fördelningen av stationeringsorter å de olika ortsgrupperna
gäller vad härutinnan av Kungl. Maj:t fastställes för tjänstemän vid den
civila statsförvaltningen.
7 §•
Begynnelse- 1 morn. Vid tillträdandet av ordinarie befattning, tillhörande löneplan RA,
°klassupp-6" ^håller tjänsteman lön enligt den för vederbörande lönegrad fastställda
flyttning, lägsta löneklassen, där ej föreskrifterna i 8 och 9 §§ giva anledning till avvikelse
härutinnan.
2 mom. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas
tjänstemannen till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre
år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess högsta
löneklassen inom lönegraden uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna
i 3 mom. här nedan eller i 8 eller 9 §.
3 mom. Uppfattning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet
näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade
tiden i den lägre löneklassen tilländagått.
I övrigt gäller såsom villkor för tjänstemans uppflyttning till högre löneklass:
a)
att tjänstemannen under minst fyra femtedelar av den tid, som erfordras
för vinnande av uppflyttning, bestritt sin egen eller på grund av förordnande
annan statens tjänst, dock att härvid såsom tjänstetid skall räknas
jämväl semester ävensom tjänstledighet, som avses i 13 § 1—3 mom. eller
i 14 §;
b) att uppskov med uppflyttning icke prövats böra äga rum på grund av
mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid. tjänstemannen tillhört den
lägre löneklassen; dock att härvid hänsyn till viss i tjänsten begången förseelse,
för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, må tagas endast då förseelsen
kan sägas karakterisera arten av tjänstgöringen i dess helhet; samt
c) att tjänstemannen icke uppnått den för honom gällande pensionsåldern.
Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas,
utan att tjänstemannen erhållit tillfälle att förklara sig, och skall sådant
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
29
beslut avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång
skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit
anledning till förnyat uppskov därmed.
4 mom. Har tjänsteman, med tillämpning av föreskrifterna i 3 mom.
andra stycket punkten b), först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till
högre löneklass, må sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra
föranleda därtill, kunna förordnas, att han för uppflyttning till än högre
löneklass skall äga tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet varat.
8 §•
1 mom. Ordinarie tjänsteman, som befordras till tjänst inom högre löne- Löneklassgrad,
skall placeras lägst i löneklassen närmast över den, som han i den befordran*1
lägre tjänsten senast tillhörde. Dessutom skall för bestämmande av tidpunkt m m
för löneklassuppflyttning i den högre tjänsten tagas i beräkning den tid,
dock högst tre år, varunder tjänstemannen i den lägre tjänsten tillhört eller
beräknas hava tillhört löneklassen närmast under den, till vilken han på
grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 7 § 1 mom. skall hänföras.
Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om
den, vilken vinner befordran till ordinarie tjänst från extra ordinarie eller
extra befattning med avlöning enligt fastställd löneplan, så ock i fråga om
den, vilken vinner befordran från förordnande med vikariatslön, varom förmäles
i 21 § 3 mom. Tjänsteman, som från extra ordinarie befattning eller
förordnande med vikariatslön befordras till ordinarie tjänst inom samma
lönegrad som den, vilken han i den extra ordinarie befattningen eller under
förordnandet tillhört, må dock icke placeras i högre löneklass än som skulle
hava tillkommit honom, om han erhållit den ordinarie tjänsten vid tidpunkten
för tillträdandet av den extra ordinarie befattningen eller förordnandet.
2 mom. Därest tjänsteman omedelbart före tillträdandet av befattning,
som i detta reglemente avses, i statens tjänst innehade antingen ordinarie
befattning eller beställning, för vilken avlöningen fastställts enligt sådana
äldre eller eljest från reglementet avvikande grunder, att bestämmelserna i
1 mom. icke kunna tillämpas å honom, eller ock anställning med avlöning
enligt kollektivavtal, skall han i den nya tjänsten hänföras lägst till den
löneklass, i vilken lönen närmast överstiger den avlöning han i den tidigare
anställningen ägt uppbära.
Vad som skall förstås med avlöning i den tidigare anställningen bestämmes
av delegerade.
3 mom. Om och i den mån sådant med hänsyn till föreliggande särskilda
omständigheter prövas skäligt, må delegerade kunna medgiva, att tjänsteman,
vilken tillträder i reglementet avsedd tjänst, placeras i högre löneklass
än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest skolat hänföras:
a)
där tjänstemannen omedelbart före tillträdet innehade icke-ordinarie
befattning i statens tjänst med arvode eller med avlöning enligt personligt
kontrakt;
b) där tjänstemannen omedelbart före tillträdet innehade antingen extra
ordinarie eller extra befattning med avlöning enligt av Kungl. Maj:t eller
delegerade fastställd löneplan eller ock förordnande med vikariatslön och
därvid tillhörde högre lönegrad lin den, till vilken den ordinarie tjänsten är
hänförd;
30
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
Undantagsbestämmelser
örn löneklassplacering.
Avlöning vid
förflyttning
m. m.
c) där tjänstemannen tidigare, om ock ej omedelbart före tillträdet, under
avsevärd tid innehaft befattning eller förordnande, som under b) sägs.
Föreligga eljest beträffande tjänsteman, som tillträder i reglementet avsedd
befattning, med hänsyn till föregången långvarig statsanställning och därunder
åtnjuten avlöning synnerliga skäl för placering i högre löneklass än
den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. skolat hänföras, må
medgivande i sådant avseende kunna lämnas av delegerade.
h mom. Har tjänsteman före tillträdandet av tjänst, som i reglementet avses,
under avsevärd tid antingen innehaft kommunal befattning eller ock i
annan icke statlig anställning utfört arbete av allmännyttig beskaffenhet, må
delegerade, där sådant prövas skäligt, kunna lämna medgivande, varom i
3 mom. förmäles.
5 mom. Ordinarie tjänsteman, som efter egen ansökning eller därom uttryckt
önskan erhåller antingen annan tjänst inom samma lönegrad eller
tjänst inom lägre lönegrad, äger bibehålla den placering i löneklass han före
tillträdandet av den nya tjänsten innehade.
6 mom. Tjänsteman må icke på grund av bestämmelserna i denna paragraf
placeras högre än i högsta löneklassen inom den lönegrad, som gäller
för den nya tjänsten.
9 §•
Undantagsvis och där statens intresse sådant påkallar, må delegerade för
förvärvande av särskilt kvalificerad person till viss befattning eller för sådan
persons bibehållande vid tjänsten kunna tilldela honom lön enligt högre löneklass
inom vederbörande lönegrad än den, till vilken han enligt de i 7 och
8 §§ angivna grunderna skolat hänföras.
Är fråga om bibehållande vid tjänsten av befattningshavare, som redan
kommit i åtnjutande av lön enligt lönegradens högsta löneklass, äga delegerade
under enahanda förutsättning bevilja lön enligt än högre löneklass, där
sådan finnes i löneplanen upptagen, dock högst två löneklasser över den
högsta för lönegraden gällande.
10 §.
1 mom. Varder tjänsteman på grund av bestämmelse i 3 § förflyttad till
annan tjänst inom samma lönegrad, skall han bibehållas vid den löneklassplacering
han vid förflyttningen innehade.
Förflyttas tjänsteman utan eget förvållande till tjänst inom lägre lönegrad,
skall såväl i fråga om löneklassplacering som beträffande övriga avlöningsförmåner
så anses, som om han fortfarande tillhörde den högre lönegraden.
Har förflyttning till befattning inom lägre lönegrad föranletts av tjänstemannens
förhållande i tjänsten, utgår avlöning enligt den lägre lönegraden,
dock att lön icke i något fall må utgå enligt lägre löneklass än den för tjänstemannen
före förflyttningen gällande.
2 mom. Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, skall den, som då innehar
befattningen, såväl i fråga om löneklassplacering som beträffande övriga
avlöningsförmåner anses fortfarande tillhöra den högre lönegraden.
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
31
3 kap. Semester och tjänstledighet.
11
1 mom. Tjänsteman äger årligen å
till göromålens behöriga gång, åtnjuta
dagar:
Tjänstemän, tillhörande lönegraderna
» » »
» » »
» » »
§•
tid, som prövas lämplig med hänsyn Semester.
semester under nedan angivna antal
Intill det år, |
Från oell med |
|||
under vilket |
det år, under |
|||
tj änsteman- |
vilket tjänste- |
|||
nen fyller |
mannen fyller |
|||
40 år |
40 år |
|||
RA |
1- |
-10. |
20 dagar |
30 dagar |
RA |
11- |
-23. |
. 25 » |
35 » |
RA |
24- |
-34. |
''I 35 » |
45 » |
RC |
1- |
—13. |
2 mom. Semester beräknas för kalenderår. Har på grund av tjänstgöringsförhållandena
full semester icke kunnat beredas tjänsteman före kalenderårets
utgång, äger han utfå felande antal semesterdagar under första kvartalet
nästpåföljande år.
Tjänsteman, som är stationerad å ort, där kallortstillägg utgår, må kunna
medgivas rätt att i följd åtnjuta icke blott semester för löpande ar utan jämväl
återstående semester för nästföregående år.
3 mom. Därest tjänsteman tillträder eller av annan anledning än avgång
med ålderspension skall frånträda befattning vid annan tidpunkt än vid årsskifte,
beräknas hans semester i förhållande till den del av året, under vilken
befattningen innehaves. Uppstår vid dylik beräkning brutet tal, avrundas
semestern till närmast högre dagantal.
4 mom. Såvitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva, må
tjänsteman, vilken vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader åtnjuter
tjänstledighet av anledning, som omförmäles i 15 eller 16 §, icke
komma i åtnjutande av semester för det året, förrän han under sammanlagt
minst 90 dagar bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag
för statens räkning.
5 mom. Kassörer och andra tjänstemän, som hava sig anförtrodd kassavård,
äro pliktiga att begagna sig av semester å tid, som bestämmes av vederbörande
myndighet.
12 §.
För tid, under vilken tjänsteman åtnjuter tjänstledighet från sin befattning, Tjänstledigskall
med hans avlöning förhållas på sätt i 13—17 §§ stadgas, så framt icke hetsavdrag,
delegerade finna skäl att för visst fall annorlunda bestämma. Vid tjänstledighet
förekommande avdrag å lönen, tjänstledighetsavdrag, äro av tre slag,
A-, B- och C-avdrag.
A- och B-avdragen utgöra för dag räknat de belopp, som finnas angivna
i följande tabeller:
32
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
Tjänstledighet
för
offentligt
uppdrag
m. m.
Löneplan RA.
Löneklass nr |
A-avdrag |
B-avdrag |
Löneklass nr |
A-avdrag |
B-avdrag |
i |
0*80 |
1-60 |
20 |
3-20 |
6-40 |
2 |
0-90 |
1-80 |
21 |
3-40 |
6-80 |
3 |
1 — |
2— |
22 |
3-60 |
7-20 |
4 |
1*10 |
2-20 |
23 |
3-90 |
7-80 |
5 |
1-20 |
2-40 |
24 |
4-20 |
8-40 |
6 |
1-30 |
2-60 |
25 |
4-50 |
9— |
7 |
1-40 |
2-80 |
26 |
5— |
10— |
8 |
1-50 |
3— |
27 |
5-50 |
11 — |
9 |
1-60 |
3-20 |
28 |
6— |
12— |
10 |
1-70 |
3-40 |
29 |
6-50 |
13— |
11 |
1-80 |
3-60 |
30 |
7— |
14— |
12 |
1-90 |
3-80 |
31 |
7-50 |
15— |
13 |
2-- |
4— |
32 |
8— |
16— |
14 |
2-10 |
4-20 |
33 |
8-50 |
17— |
15 |
2-20 |
4-40 |
34 |
9— |
18— |
16 |
2-40 |
4-80 |
35 |
9-50 |
19— |
17 |
2-60 |
5-20 |
36 |
10— |
20— |
18 |
2-80 |
5-60 |
37 |
10-50 |
21— |
19 |
3— |
6— |
Löncplan RC.
Löneklass nr |
A-avdrag |
B-avdrag |
Löneklass nr |
A-avdrag |
B-avdrag |
i |
8— |
16— |
8 |
14— |
28— |
2 |
9— |
18— |
9 |
15-50 |
31 — |
3 |
10— |
20— |
10 |
17— |
34— |
4 |
11— |
22— |
11 |
18-50 |
37— |
5 |
11-75 |
23-50 |
12 |
21 — |
42— |
6 |
12-50 |
25— |
13 |
27— |
54— |
7 |
13-25 |
26-50 |
C-avdraget utgöres av hela lönen ävensom, i förekommande fall, övriga
på tjänstledighetstiden belöpande kontanta avlöningsförmåner. I vad mån
tjänsteman, som har att vidkännas G-avdrag, skall avstå jämväl andra med
tjänsten förenade avlöningsförmåner, beror på prövning i den ordning delegerade
bestämma.
13 §.
1 mom. Under tjänstledighet för offentligt uppdrag skall tjänsteman
a) vidkännas A-avdrag, där ersättning för uppdraget ej utgår eller utgår
allenast med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag och tjänstemannen
icke medgivits rätt till gottgörelse för de avlöningsförmåner han
under ledigheten avstått, så ock där fråga är om uppdrag såsom ledamot av
riksdagen;
b) vidkännas C-avdrag, där fråga är örn anställning hos riksdagen eller
dess revisorer eller hos kyrkomötet eller om uppdrag att deltaga i eller biträda
vid offentlig utredning (kommitté- eller sakkunniguppdrag).
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
33
2 mom. Under tjänstledighet för militär tjänstgöring skall tjänsteman
a) vidkännas B-avdrag för tid, under vilken han fullgör honom såsom
beställningshavare i reserven, å reservstat eller å övergångsstat eller såsom
officer i väg- och vattenbyggnadskåren åliggande tjänstgöring eller under
vilken han genomgår utbildningskurs för äldre reservofficerare eller är inkallad
till värnpliktstjänstgöring;
b) likaledes vidkännas B-avdrag för tid, under vilken han genomgår för
konstituerad landstormsofficer föreskriven befälskurs, landstormsbefälsövning
eller kompletteringskurs eller med kompletteringskurs jämställd annan
kurs eller övning, dock högst 14 dagar av ett och samma kalenderår.
3 mom. Under tjänstledighet, som enligt medgivande av vederbörande
myndighet användes för att göra iakttagelser eller idka studier, vilka kunna
tjäna verkets intressen, så ock under tjänstledighet för deltagande såsom
elev i utbildningskurs vid verket skall tjänsteman äga åtnjuta oavkortad lön.
4 mom. Då tjänsteman i andra fall än här ovan under 1—3 mom. omförmälts
åtnjuter tjänstledighet av anledning, varom i denna paragraf är
fråga, skall han vidkännas C-avdrag.
14 §.
1 mom. Vid tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten, varav föran- Tjänstledig
letts
sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, skall tjänsteman åtnjuta oav- liet|ti1’
kortad lön. Med olycksfall i tjänsten skall förstås vad som enligt allmän lag aj tjänsten
är att hänföra till olycksfall i arbete. m. m.
2 mom. Oavkortad lön utgår jämväl, där tjänsteman på grund av sin tjänst
blivit utsatt för våld eller annan misshandel eller han i tjänsten ådragit sig
yrkessjukdom eller svårare smittsam sjukdom och av sådan anledning åtnjuter
tjänstledighet, så ock där han förbjudits att tjänstgöra till förekommande
av smittas spridning.
Härvid förstås med yrkessjukdom sådan sjukdom, varom förmäles i gällande
lag örn försäkring för vissa yrkessjukdomar, och med svårare smittsam
sjukdom sådan sjukdom, som enligt bestämmelserna i gällande epidemilag
skall föranleda anmälan till vederbörande myndighet, för såvitt den ej
enligt förstnämnda lag är att hänföra till yrkessjukdom.
15 §.
1 mom. Vid tjänstledighet till följd av behörigen styrkt sjukdom i andra Tjänstledigfall
än i 14 § avses skall tjänsteman avV^ukdom
a) äga uppbära oavkortad lön under högst det antal dagar av ett och av^um om
samma kalenderår, som här nedan angives, nämligen:
för tjänstemän, tillhörande lönegraderna RA 1—10 .......... 25 dagar
» » » » RA 11—23 .......... 20 »
» » » » RA 24—341
» » » » RG 1—13/.......... 10 * ;
b) vidkännas A-avdrag för tid därutöver.
Vad i detta moment sägs gäller, i enlighet med vad därom är särskilt stadgat,
även i fråga örn avlöning till tjänsteman, som erhåller tjänstledighet för
tvångsvis anordnad läkarundersökning.
2 mom. Har tjänsteman beviljats tjänstledighet för svag hälsas vårdande
och är behovet av sådan ledighet behörigen styrkt, skall han vidkännas Bavdrag.
Bihang till riksdagens protokoll 1039. 8 sami. Nr 60.
3
34
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
3 mom. Såvitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva, må
tjänsteman, som vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader åtnjuter
tjänstledighet av anledning, som i 1 eller 2 mom. sägs, vid ledighet på
grund av sjukdom under det året icke komma i åtnjutande av oavkortad lön,
förrän han under sammanlagt minst 90 dagar bestritt sin egen eller annan
statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning.
4 mom. Vid tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd skall kvinnlig
tjänsteman
a) vidkännas A-avdrag under en tid av högst 120 dagar, varav högst 90
dagar efter förlossningen;
b) vidkännas C-avdrag för tid därutöver.
16 §.
Tjänstledig- Vid tjänstledighet för enskild angelägenhet skall tjänsteman
skild^an^e" a) uPPbära oavkortad lön för tid, vilken han använder för verkställande
lägenhet*" av flyttning, då han förflyttats utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan,
dock högst 3 dagar;
b) vidkännas B-avdrag för tid, varunder han idkar studier eller bedriver
arbete, som prövas vara av betydelse för verket eller för tjänstemannens
kompetens för viss uppgift eller befattning inom verket, dock sammanlagt
högst 120 dagar av den tid han innehar befattning inom en och samma lönegrad;
c)
vidkännas B-avdrag för tid, varunder han fullgör uppdrag inom sådan
personalsammanslutning, som avser att tillvarataga befattningshavarnas intressen
i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning, dock högst 15 dagar
av ett och samma kalenderår;
d) likaledes vidkännas B-avdrag, där ledigheten beviljats för annan enskild
angelägenhet av vikt, dock högst 15 dagar av ett och samma kalenderår;
samt
e) vidkännas C-avdrag i andra fall än här ovan under a)—d) sägs.
17 §•
Nedsättning 1 morn. Där tjänsteman av anledning, som enligt stadgandena i 13—16 §§
av tjänstgö-medför tjänstledighetsavdrag, medgives nedsättning av tjänstgöringstiden,
ringsta! samt s^ap avdraget å lönen beräknas i förhållande till den omfattning, vari tjänstP3dighet.
6 göringstiden nedsatts.
2 mom. Har tjänsteman för handläggning av visst ärende eller viss grupp
av ärenden inom verket eller eljest för fullgörande av särskilt åliggande i
tjänsten erhållit befrielse helt eller delvis från övriga honom åliggande
tjänstegöromål, skall han för den tid, sådan befrielse varar, åtnjuta oavkortad
lön.
18 §.
Avstängning / morn. Tjänsteman, som är avstängd från tjänstgöring, hålles häktad för
från tjänst- brott eller undergår frihetsstraff, skall under tiden vidkännas C-avdrag, så
göring m. m. framt ej prövas skäligt att låta honom uppbära någon del av avlöningen.
Finnes avstängningsåtgärden hava varit obefogad eller blir för brott häktad
frikänd, skall vad av hans avlöning innehållits till honom utbetalas.
Vad sålunda stadgats i fråga om tjänsteman, vilken hålles häktad för
brott, skall gälla jämväl beträffande den, som av polismyndighet kvarhålles
såsom misstänkt för brott; dock att, där häktningsåtgärd ej vidtages, tjänstemannen
skall äga åtnjuta oavkortad avlöning under tiden för kvarliållandet.
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
35
1 fråga om avlöning till tjänsteman, som avstängts från tjänstgöring på
grund av vägran att underkasta sig tvångsvis anordnad läkarundersökning,
är särskilt stadgat.
2 morn. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, skall
han för den tiden vidkännas C-avdrag.
19 §.
Där arbetets behöriga gång kräver tjänstgöring jämväl under sön- och
helgdag, skall tjänsteman, i den mån så utan avsevärda svårigheter kan
ske, beredas frihet från tjänstgöring minst varannan sådan dag.
4 kap. Fasta lönetillägg och särskilda ersättningar.
20 §.
Till tjänsteman, som är stationerad å ort inom rikets nordliga delar, där
vistelsen på grund av klimatiska förhållanden och levnadsbetingelserna i
övrigt kan anses medföra avsevärda olägenheter i fysiologiskt hänseende,
utgår kallortstillägg med nedanstående, för olika kallortsklasser bestämda
belopp för år räknat, nämligen:
för kallortsklass I .... 90 kronor för kallortsklass IV .... 360 kronor
d » II .... 150 » » » V .... 540 »
> » lil ____ 240 » » » VI ____ 720 » .
I fråga om de orter, där kallortstillägg må utgå, samt dessa orters fördelning
å de olika kallortsklassema skall tillämpas vad härutinnan gäller för
tjänstemän vid den civila statsförvaltningen.
21 §.
1 mom. Tjänsteman med lön enligt löneplan RA, vilken erhållit förordnande
att såsom vikarie uppehålla befattning inom högre lönegrad av samma
löneplan, äger uppbära vikariatsersättning med belopp för dag räknat, motsvarande
skillnaden mellan de i nedanstående tabell angivna beloppen för, å
ena sidan, den lönegrad, till vilken den uppehållna befattningen är hänförd,
och, å andra sidan, den lönegrad den vikarierandes egen tjänst tillhör, dock
med minst 60 öre örn dagen:
Lönegrad nr |
Belopp kronor |
Lönegrad nr |
Belopp kronor |
Lönegrad nr |
Belopp kronor |
i |
0*60 |
13 |
2-35 |
24 |
6-25 |
2 |
0-70 |
14 |
2-55 |
25 |
6-85 |
3 |
0-80 |
15 |
2-80 |
26 |
7-45 |
4 |
0*90 |
16 |
3-05 |
27 |
8-05 |
5 |
1-05 |
17 |
3-35 |
28 |
8-70 |
(i |
1-20 |
18 |
3-65 |
29 |
9-35 |
7 |
1-35 |
19 |
4— |
30 |
10— |
8 |
1-50 |
20 |
4-35 |
31 |
10-65 |
9 |
1*65 |
21 |
4-70 |
32 |
11-30 |
10 |
1-80 |
22 |
5-05 |
33 |
11-95 |
11 |
1-95 |
23 |
5-65 |
34 |
12-60 |
12 |
2-15 |
Helgdags
ledighet.
Kallorts
tillägg.
Vikariatsersättning
och vikariatslön.
Reseersätt
ning.
Tjänstgö
ringstrakta
mente.
36 Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
2 mom. De i 1 mom. meddelade bestämmelserna angående vikariatsersättning
skola tillämpas jämväl beträffande tjänsteman, vilken, utan att fråga är
om vikariat, erhållit förordnande att bestrida göromål, som eljest ankomma
på tjänsteman tillhörande högre lönegrad, eller vilken förordnats såsom
vikarie i fall, som avses i 17 §. Då så med hänsyn till göromålens omfattning
finnes skäligt, må emellertid ersättningen därvid bestämmas till lägre
belopp än i 1 mom. föreskrives.
3 mom. Kan förordnande, som avses i 1 eller 2 morn., väntas bliva av
längre varaktighet, äger vederbörande myndighet medgiva, att den förordnade
må, i stället för lön å egen befattning samt vikariatsersättning enligt
bestämmelserna i 1 inom., uppbära vikaricitslön. Såsom förutsättning för
åtnjutande av vikariatslön gäller tillika, att förordnandet, i förekommande
fall efter kungörande till ansökning, meddelats i den ordning, som är stadgad
för den uppehållna tjänstens besättande med ordinarie innehavare.
Vikariatslön utgår enligt löneklassen närmast lägre än den, vilken skulle
hava gällt, därest den förordnade varit ordinarie innehavare av den högre
tjänsten, varvid emellertid skall iakttagas, å ena sidan, att vikariatslönen
med minst en löneklass överstiger den för vederbörande i egen befattning
gällande löneklassen och, å andra sidan, att vikariatslönen icke må utgå
enligt högre löneklass än den högsta för den högre tjänsten gällande löneklassen.
Understiger månadsbeloppet av den sålunda beräknade vikariatslönen vad
den förordnade ägt uppbära i lön å egen befattning för hel månad jämte
vikariatsersättning enligt bestämmelserna i 1 mom. för 30 dagar, skall
vikariatslönen utgå med däremot svarande högre belopp.
För den, som uppbär vikariatslön, gälla i övrigt i tillämpliga delar de
stadganden, som meddelats beträffande ordinarie tjänsteman i den lönegrad
förordnandet avser. Den förordnade anses därvid tillhöra den löneklass, enligt
vilken vikariatslönen med tillämpning av bestämmelserna i andra stycket
utgår eller skolat utgå.
4 mom. Ersättning vid vikariat å ordinarie tjänst i andra fall än i 1—3
mom. avses bestämmes, där ej annorlunda i 9 kap. stadgas, av delegerade.
5 mom. Tjänsteman, som förordnas att såsom vikarie bestrida extra ordinarie
befattning inom högre lönegrad, äger uppbära den vikariatsersättning,
som enligt 1 mom. skulle tillkomma honom, därest jämväl den extra ordinarie
befattningen vore ordinarie, och skall i övriga hänseenden ej lida inskränkning
i de förmåner, som tillkomma honom i hans ordinarie tjänst.
22 §.
1 mom. För tjänsteresa inom riket utgår ersättning enligt grunderna för
allmänna resereglementet samt särskilda av delegerade utfärdade föreskrifter.
2 mom. För sådana regelbundet eller ofta återkommande resor, som innefattas
i tjänstemans vanliga tjänstutövning, må tjänsteman åtnjuta ersättning
enligt särskilda av vederbörande myndighet meddelade bestämmelser.
3 mom. För resor utom riket utgår ersättning enligt grunder, som fastställas
av vederbörande myndighet.
23 §.
I fråga om tjänstgöringstraktamente under tjänstgöring å annan ort inom
riket än stationeringsorten skola tillämpas de grunder, som i sådant hänseende
gälla för tjänstemän i motsvarande löneställning vid den civila statsförvaltningen.
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
37
24 §.
Tjänsteman, som utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan förflyttats
från en stationeringsort till en annan eller som vid övergång från
icke-ordinarie till ordinarie tjänst eller till följd av befordran eller förordnande
att uppehålla annan tjänst nödgats flytta till annan ort eller som eljest
fått sig ålagt att byta bostad, äger i anledning härav uppbära ersättning för
flyttningskostnad. Beträffande dylik ersättning skola gälla de bestämmelser,
som av Kungl. Majit meddelats för tjänsteman i motsvarande löneställning
vid den civila statsförvaltningen.
Vad nu är sagt gäller ock i fråga om tjänsteman, som från befattning i
statens tjänst, å vilken detta reglemente icke äger tillämpning, befordrats
till eller förordnats å tjänst, som i reglementet avses.
25 §.
Till tjänsteman nied kassörsgöromål utgå felräkningspenningar enligt Felräkningsgrunder,
som i 9 kap. angivas. penningar.
För tid, under vilken här avsedd tjänsteman icke bestrider sin tjänst, uppbäras
felräkningspenningarna av vikarien.
Förordnas innehavare av befattning, med vilken ej är förenad kassörsgöromål,
att bestrida dylika göromål utan att fråga är om vikariat, må vederbörande
myndighet kunna tillerkänna honom felräkningspenningar med
iakttagande av de grunder, som i 9 kap. stadgas.
26 §.
1 mom. Där tjänstgöring utöver fastställd arbetstid undantagsvis måste övertidsäga
rum, må, i den mån vederbörande myndighet så bestämmer, för dylik ersättning,
tjänstgöring å befattning, tillhörande någon av lönegraderna RA 1—18, kunna
utbetalas övertidsersättning med nedanstående belopp för timme räknat:
Vid övertidsarbete |
Vid övertidsarbete |
Vid övertidsarbete |
|||
å befattning inom |
Kronor |
å befattning inom |
Kronor |
å befattning inom |
Kronor |
lönegrad nr |
lönegrad nr |
lönegrad nr |
|||
1 |
1-30 |
7 |
1-70 |
13 |
2-30 |
2 |
1-35 |
8 |
1-80 |
14 |
2-40 |
3 |
1-40 |
9 |
1-90 |
15 |
2-50 |
4 |
1*45 |
10 |
2-00 |
16 |
2-70 |
5 |
1-50 |
11 |
2-10 |
17 |
2-90 |
6 |
1-60 |
12 |
2-20 |
18 |
3-10 |
Ersättning
för flyttningskostnad.
För beräkning av övertidsersättning skall varje timme mellan klockan 22
och 6, varunder övertidsarbete fullgjorts, ävensom varje övertidstimme å
sön- och helgdag samt å påskafton, midsommarafton och julafton räknas
såsom en och en halv timme.
2 mom. Såsom allmänt villkor för utbetalande av övertidsersättning gäller,
att för befattning eller tjänstgöring, varom fråga är, fastställts en arbetstid,
icke understigande 7 timmar för dag eller 42 timmar för vecka, att
överordnad i varje särskilt fall beordrat eller godkänt arbetets utförande å
tid utöver fastställd arbetstid samt att mot övertidsarbetet svarande ledighet
icke lämpligen kan beredas.
3 mom. Närmare bestämmelser rörande tillämpningen av föreskrifterna
i denna paragraf utfärdas av vederbörande myndighet.
38
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
27 §.
Ackord eller Tjänsteman, tillhörande någon av lönegraderna RA1—18, må för utföbeting.
ran(je av visst arbete kunna, efter därom träffad överenskommelse, i stället
för fastställd avlöning uppbära ersättning efter ackord eller beting, där så
prövas lämpligt för tillgodoseende av statens intressen.
28 §.
”Ersättning 1 morn. I fall, sorn omförmälas i 9 kap. av reglementet, må vid vissa
för särskilda befattningar ävensom för särskilda uppdrag eller särskild tjänstgöring vid
vederbörande verk utgå ersättningar och förmåner i enlighet med vad i
nämnda kapitel stadgas.
Har tjänsteman, vilken åtnjuter ersättning för särskilt uppdrag, erhållit
annan ledighet än semester, skall på beslut av vederbörande myndighet bero,
i vad mån ersättningen må för den tiden tillgodonjutas.
2 mom. Gratifikation eller belöning må kunna tilldelas tjänsteman, därest
medel för sådant ändamål finnas anvisade.
3 mom. Utöver vad i detta reglemente förutsattes eller eljest enligt beslut
av riksdagen medgivits, må tjänsteman icke för tjänstgöring vid vederbörande
verk åtnjuta ersättning eller förmån, så framt ej för uppdrag eller
arbete, vilket kan anses falla utom tjänstemannens vanliga tjänstutövning,
anvisats särskilda medel och den myndighet, varunder tjänstemannen lyder,
finner skäl medgiva särskild gottgörelse.
5 kap. Rörligt tillägg.
29 §.
Avlönings- 1 mom. Å lön, vikariatsersättning och vikariatslön utgår under de förutförmåner,
å sättningar och enligt de grunder, som i detta kapitel angivas, rörligt tillägg
tuiäeertsär1 * förhållande till den ökning i de allmänna levnadskostnaderna, som må
m. m ’ föreligga i jämförelse med de genomsnittliga levnadskostnaderna under
år 1935.
2 mom. Rörande beräkning av levnadskostnadernas storlek i jämförelse
med 1935 års genomsnittliga levnadskostnader samt fastställande av det
levnadskostnadstal, som angiver levnadskostnadernas förhållande till sagda
levnadskostnadsnivå, gäller vad därutinnan föreskrives beträffande den
civila statsförvaltningen.
30 §.
Grunder för 7 morn. Rörligt tillägg utgår, då levnadskostnadstalet utvisar ökning i
rörligt till- förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå med fyra elings
heter eller mera, och utgör tre procent å avlöningen för varje hel mångfald
av fyra, vartill ökningen uppgår. Där levnadskostnadstalet, efter att hava
uppnått sådan ökning, åter nedgår, skall dock rörligt tillägg åtnjutas efter
oförändrat procenttal, så länge levnadskostnadstalet överstiger närmast lägre
hela mångfald av fyra.
2 mom. Såsom begränsning av vad i 1 mom. stadgats skall gälla, att
även om levnadskostnadstalet utvisar ökning med mer än tjugu enheter,
rörligt tillägg likväl icke må utgå efter högre procenttal än femton.
Bankoutskottets utlåtande Nr 60. 39
31 §.
1 mom. Rörligt tillägg beräknas å sammanlagda beloppet för månad av
de avlöningsförmåner, å vilka sådant tillägg enligt bestämmelserna i 29 §
1 mom. må åtnjutas.
Härvid skall dock iakttagas,
att tillägg ej beräknas å belopp, varmed avlöningen överstiger 900 kronor,
och ej heller å i avlöningen ingående öretal, som överskjuter fullt krontal.
samt att, där beräknat tillägg icke slutar å helt femtal ören, detsamma
skall jämkas till närmaste femtal.
2 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg begagnas de tabeller
och anvisningar, som Kungl. Maj:t för ändamålet utfärdar för den civila
statsförvaltningen.
6 kap. Sjukvård och begravningshjälp.
32 §.
1- mom. Vid sjukdom erhåller tjänsteman på statens bekostnad läkarvård
jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, som
medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans
höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av olycksfallet
nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de villkor, som i
detta kapitel stadgas eller av delegerade för särskilt fall bestämmas.
Där ej fråga är örn olycksfall i tjänsten, må till läkarvård hänföras tandvård
endast om sådan vård avser botande av sjukdom i tändernas omgivningar
eller prövas vara av väsentlig betydelse för botande av annan sjukdom,
vilken står i orsakssammanhang med tändernas tillstånd.
2 mom. Vad i detta kapitel stadgas i fråga om olycksfall i tjänsten gäller
även i fall, som avses i 14 § 2 mom.
3 mom. Erforderliga föreskrifter rörande tillämpningen av bestämmelserna
i detta kapitel meddelas av delegerade.
33 §.
Läkarvård, som enligt detta reglemente bekostas av statsmedel, skall, där
ej annat följer av vad här nedan stadgas, ombesörjas av särskilda, för sådant
ändamål anställda verksläkare.
Instruktion för verksläkare utfärdas av delegerade.
34 §.
1 mom. Tjänsteman är berättigad att kostnadsfritt anlita verksläkaren
för erhållande av läkarvård och intyg, som i tjänsten erfordras rörande
tjänstemannens hälsotillstånd. Erfordras för ställande av diagnos röntgeneller
annan undersökning, som ej lämpligen kan utföras av verksläkaren,
skall jämväl kostnaden för sådan undersökning bestridas av statsmedel.
Kostnader för erforderlig läkarvård samt för intyg och undersökning, som
nyss sagts, må bestridas av statsmedel även i de fall, då tjänsteman uppehåller
sig å sådan ort, att han icke lämpligen kan anlita verksläkaren, eller
då vid trängande behov av läkarvård verksläkaren icke hinner anlitas. I
dylika fall bör tjänstemannen i första rummet hänvända sig till annan a\
staten eller av kommun anställd läkare.
Beräkning
av rörligt
tillägg.
Allmänna
bestämmelser
om sjukvård.
Verksläkare.
Läkarvård
och läkarintyg.
40
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
2 mom. Läkarintyg, som i tjänsten åberopas, skall vara utfärdat av verksläkaren
eller försett med dennes attest. Likaså skall räkning å kostnad för
rådfrågning eller behandling av annan läkare eller av tandläkare vara attesterad
av verksläkaren, innan utbetalning på grund av räkningen äger rum.
35 §.
Sjukhusvård. 1 morn. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas, i den mån ej
nedan annorlunda stadgas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos
helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att verksläkaren
eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i 34 §
1 mom. ägt anlita, förklarat sjukhusvård nödvändig samt under de villkor
i övrigt, som nedan angivas.
Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:
a) i fråga örn egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda
legosängsavgiften för plats å allmän sal,
b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda avgiften
för vård å allmän avdelning.
Prövar verksläkaren eller den för vården ansvarige sjukhusläkaren den
sjukes tillstånd kräva vård i halvenskilt rum, eller örn sådant ej finnes tillgängligt,
i enskilt rum, eller finner vederbörande myndighet med hänsyn till
andra särskilda förhållanden dylik vård erforderlig må, utan hinder av vad
ovan stadgas, av statsmedel bestridas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall
av tuberkulos hela kostnaden för vården och eljest den del av sagda kostnad,
som överskjuter halva beloppet av den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften
för plats å allmän sal.
Till kostnader för sjukhusvård, som i nästföregående stycke sägs, hänföres
ock sådant arvode, som den i enskilt eller halvenskilt rum vårdade
tjänstemannen erlagt till den för vården ansvarige sjukhusläkaren. Bidrag
av statsmedel till dylikt arvode må icke överstiga lägsta tillämpliga beloppet
enligt den av medicinalstyrelsen för sjukhuset utfärdade rådgivande taxan.
Vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos må likväl efter prövning
av vederbörande myndighet högre bidrag kunna utgå, dock icke med större
belopp än det, som med tillämpning av den rådgivande taxan högst skulle
hava erlagts.
Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare
plats än den, som kommit till användning.
Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av
staten, landsting eller kommun, Konung Oscar II :s jubileumsfond tillhörigt
sanatorium ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens sjukvårdande
verksamhet.
2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahanda
förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av statsmedel
intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus,
dock att, där fråga är örn olycksfall i tjänsten, på vederbörande myndighets
prövning må bero, huruvida vårdkostnaderna må ersättas med högre
belopp än nu sagts.
36 §.
Specialist- 1 mom. Kostnad för anlitande av läkare, som specialiserat sig på bevara.
handling av vissa sjukdomsformer, bestrides vid olycksfall i tjänsten samt
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
41
vid fall av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar av statsmedel, under
förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen enligt
bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sådan specialistvård
nödvändig samt verksläkaren antingen själv lämnat anvisning på eller ock
godkänt valet av specialist.
Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock kostnad för specialistvård,
som meddelas å poliklinik vid allmänt sjukhus, bestridas helt av statsmedel.
2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga
om kostnad för anlitande av tandläkare i fall, som avses i 32 § 1 mom.
andra stycket.
37 §.
1 mom. Av statsmedel bestridas kostnaderna för läkemedel, som före- Läkemedel,
skrivits antingen av verksläkaren eller annan läkare, vilken tjänstemannen
enligt bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, eller ock av specialist, till
vilken tjänstemannen enligt bestämmelserna i 36 § 1 mom. hänvänt sig.
2 morn. Räkning å läkemedelskostnad skall vara attesterad av verksläkaren,
innan utbetalning på grund av räkningen äger rum.
38 §.
1 mom. Behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft m. m., somBad, massage
av verksläkaren ordineras såsom nödvändig för botande av viss angiven m- msjukdom,
må bekostas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av
statsmedel.
2 mom. Konstgjorda lemmar, kirurgisk! bandage och andra dylika hjälpmedel,
som tjänsteman nödgas begagna till följd av olycksfall i tjänsten,
bekostas av statsmedel.
3 mom. I de fall, då vederbörande myndighet finner skäl anordna vaccination
mot epidemisk sjukdom, gäldas kostnaden härför av statsmedel.
39 §.
I den mån så prövas skäligt, må av statsmedel bestridas kostnad för den Resor och
sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning,
under förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen
enligt bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, förklarat resan eller förflyttningen
nödvändig för ställande av diagnos eller för sjukdomens behöriga
behandling. Likaledes må av statsmedel kunna ersättas skälig kostnad för
resa, som tjänsteman nödgats företaga för erhållande av specialistvård samt,
där fråga är örn olycksfall i tjänsten, för erhållande av behandling, som
avses i 38 § 1 morn., ävensom för anskaffande av hjälpmedel, varom förmäles
i 38 § 2 mom.
Jämväl skälig kostnad för läkares resa för besök hos den sjuke i det fall,
då denne icke utan våda kan flyttas, må kunna ersättas av statsmedel.
40 §.
i morn. Avlider tjänsteman, skall till hans dödsbo såsom begravnings- Begravningshjälp
utbetalas ett belopp av 400 kronor. Efterlämnar tjänstemannen an- hjälp.
42
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
höriga, som äro berättigade till familjepension enligt familjepensionsreglementet
för riksdagens verk, skall dock, där tjänstemannens lön för månad
jämte därå belöpande rörligt tillägg överstiger familjepensionen för månad,
begravningshjälpen ökas med ett belopp motsvarande skillnaden. För beräkning
av lön, rörligt tillägg och familjepension skola läggas till grund
förhållandena under den månad, då dödsfallet inträffat.
1 begravningshjälp, varom här stadgas, skall den vid dödsfall till följd
av olycksfall i arbete enligt lag och särskild författning utgående begravningshjälpen
anses inbegripen.
2 morn. Beträffande tjänsteman, som på grund av statstjänsten åtnjuter
familjepensionsrält enligt andra föreskrifter än som innefattas i familjepensionsreglementet
för riksdagens verk, äger vederbörande myndighet med
tillämpning av de grunder, som i 1 mom. avses, meddela beslut örn förhöjning
av begravningshjälpen.
3 morn. Avlider tjänsteman under tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten,
må utöver begravningshjälp, varom i 1 mom. förmäles, efter
vederbörande myndighets bestämmande i förekommande fall av statsmedel
bestridas kostnaderna för transport av den avlidne till stationeringsorten
eller till annan ort, i sistnämnda fall dock högst med belopp, motsvarande
kostnaderna för transport till stationeringsorten.
7 kap. Tjänstebostad m. m.
41 §.
Skyldighet Därest åt tjänsteman anvisas tjänstebostad, är lian skyldig att bebo denan
bebo samma. Med tjänstebostad förstås av staten ägd eller disponerad lägenum
mtadhet’ vars uPPlåtande åt viss tjänsteman vid verket finnes påkallat ur tjänstesynpunkt.
1 fråga örn lägenhetens begagnande och bestämmandet av ersättningen
härför gälla de närmare föreskrifter, som i detta kapitel stadgas eller som
eljest meddelas av delegerade eller vederbörande myndighet.
42 §.
Ersättning l moni. För tjänstebostads begagnande skall tjänsteman månadsvis erbostadTm
lägga ersättning genom avdrag å avlöningen eller, i den mån honom tillkommande
avlöningsbelopp ej därtill förslår, genom kontant inbetalning.
2 mom. Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen i förekommande
fall gottgörelse för centraluppvärmning eller annan särskild förmån, som
kan följa med bostaden, bestämmes med hänsyn till det pris, som å orten
i allmänhet gäller för lägenhet, vilken beträffande storlek och bekvämlighet
samt beskaffenhet i övrigt kan anses likvärdig med tjänstebostaden.
3 mom. Kan överenskommelse rörande ersättningens storlek icke träffas
mellan vederbörande myndighet och tjänsteman, sorn skall bebo lägenheten,
hänskjutes frågan till lönenämnden för riksdagens verk. Över nämndens
beslut i sådant ärende må klagan ej föras.
Intill dess ersättningen blivit bestämd, skall densamma utgå med det av
myndigheten fordrade beloppet, nied rätt för bostadsinnehavaren att, därest
beloppet av lönenämnden nedsättes, återbekomma vad han erlagt för mycket.
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
43
Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas,
förrän minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes.
43 §.
1 moni. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo Avträdande
skall, såvida annat icke avtalats, avträda bostaden å fardag, som infaller ^
näst efter tre månader från det uppsägning skett eller dödsfall timat; dock
skall, örn icke annorlunda överenskommes, avflyttning ske:
a) därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas
och ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men då sådan
bostad ej anvisats honom, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader
från det han erhöll kännedom örn beslutet rörande befordringen eller
förflyttningen;
b) därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst med pension, å närmaste
fardag efter avgången;
c) därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den
löpande månadens utgång.
2 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, örn han avlidit, hans dödsbo
skall i den omfattning, som kan finnas lämplig, mot skälig gottgörelse upplåta
utrymme i bostaden för tjänstemannens vikarie eller efterträdare.
44 §.
Då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt att tillhanda- Ersättning
hålla tjänsteman bränsle eller belysning för hans bostad, skall han erlägga f°crh b^ys*
ersättning därför, beräknad efter myndighetens självkostnadspris. ning
8 kap. Tjänstedräkt.
45 §.
Tjänsteman, som är pliktig att under tjänstgöring vara iförd tjänste- Tillhandadräkt
(uniform) eller bära tjänstetecken eller vars tjänstgöring påkallar håltande av
nyttjandet av särskild skyddsbeklädnad, äger genom vederbörande myn- jaJ^ emra
dighets försorg bekomma för ändamålet erforderliga persedlar och materialier
antingen med äganderätt, mot särskild ersättning enligt de i 46 §
angivna grunderna, eller, där så prövas lämpligt i fråga örn tjänstetecken
eller skyddsbeklädnad, såsom lån.
46 §.
1 mom. Ersättning för utbekomna klädespersedlar eller materialier skall Ersättning
motsvara myndighetens självkostnadspris. I fråga om tjänsteman, som är för klädespliktig
att under tjänstgöring bära fullständig uniform, skall dock vid ersättningens
bestämmande avdragas ett belopp, motsvarande trettio procent rialier.
av självkostnadspriset, vederbörande myndighet likväl obetaget att, där särskilda
skäl därtill föreligga, medgiva större avdrag.
2 mom. Ersättning skall i regel erläggas kontant vid persedlarnas eller
materialiernas utbekommande. Efter lämnat medgivande må ersättningen
dock kunna erläggas genom avdrag å tjänstemannens avlöning under viss tid.
44 Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
3 mom. Smärre tjänstetecken samt tillbehör till uniform, såsom gradbeteckningar,
mössmärken och knappar, vilka utlämnats mot ersättning, må,
efter skälig brukningstid, av myndigheten återinlösas med ett belopp," motsvarande
hälften av den erlagda ersättningen.
47 §.
Brukningstid Till tjänsteman må icke utlämnas persedlar eller materialier i större omochPmateria-fa.
.ttning ell.er av annat slag, än som erfordras för hans personliga bruk i
lier. tjänsten. Till ledning vid utlämnandet skall fastställas, vad som för olika
persedlar under skilda tjänstgöringsförhållanden skall anses motsvara normal
brukningstid. Därest persedlarna på grund av olyckshändelse, stöld eller
dylikt förstörts, skadats eller frånhänts tjänstemannen, må utlämning av
ersättningspersedlar kunna äga rum utan hinder därav, att den fastställda
brukningstiden ej tilländalupit.
Vad sålunda stadgas gäller även i fråga om persedlar och materialier,
vilka utlämnats såsom lån.
9 kap. Särskilda bestämmelser.
48 §.
Särskilda be- Såsom tillägg till eller undantag från vad i 1—8 kap. stadgas skola för
stammelser. vissa i detta kapitel avsedda tjänstemän, som här nedan i 49—51 §§ angivas,
gälla de särskilda bestämmelser, som i nämnda paragrafer meddelas.
49 §.
Riksbanken.
Tilläggsar- 1 morn. Vice riksbankschef, som ej är fullmäktig, må av fullmäktige
Vr?ksbank^cekunna tillerkännas arvode utöver lönen med högst 7 000 kronor för år.
chef.
Ersättning 2 morn. Till andre deputerad, som förordnats att fullgöra riksbanksull
vikarie chefen åvilande göromål, utgår särskild ersättning enligt fullmäktiges bebankschef.
stämmande.
Ersättning 3 morn. Förordnas vikarie för andre deputerad, äger denne åtnjuta ertm
vikarie sättning med belopp, motsvarande den lön jämte rörligt tillägg, som tilldeputerad.
kommer andre deputerad.
Förening av 4 morn. Utan hinder av bestämmelserna i 4 § 1 mom. må andre deputetjanster.
rad med sin tjänst förena annan statlig befattning, under förutsättning att
han frånträder utövningen av sistnämnda befattning.
Felräknings- 5 morn. F elräkning spenningar må till nedan angivna tjänstemän utgå
penningar, med högst följande belopp för år räknat:
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
45
Huvudkontoret
kassör ................................................ 1 500 kronor
tjänsteman, som förestår bronsmyntkassan ................ 600 »
Avdelningskontoret i Göteborg
kassör ................................................ 1 500 »
biträde åt kassör ...................................... 1 200 »
tjänsteman, som förestår mynträkningsavdelningen ........ 1 200 »
Avdelningskontoret i Malmö
kassör ................................................ 1 500 »
tjänsteman, som förestår sedel- och mynträkningsavdelningen 1 200 »
biträde åt kassör (växlingsgöromål) ...................... 600 »
övriga avdelningskontor
kassör ................................................ 750 »
Hälften av vederbörande tjänsteman tillkommande felräkningspenningar
skall av riksbanken innehållas och göras räntebärande, intill dess vad som
innehållits jämte upplupen ränta uppgår till tre gånger årliga beloppet av
de för tjänstemannen fastställda felräkningspenningarna.
För täckande av uppkommen kassaförlust må riksbankens direktion efter
ansökan medgiva utbetalning av innehållna felräkningspenningar jämte upplupen
ränta.
När tjänsteman icke längre ifrågakommer för göromål, med vilka följer
rätt till felräkningspenningar, äger han utbekomma de innehållna felräkningspenningarna,
i den mån desamma icke behöva tagas i anspråk för
täckande av uppkommen kassaförlust.
6 mom. Befinnes med hänsyn till tjänstgöringens art och arbetets lämp- Måltid vid
liga bedrivande måltid böra i samband med anbefallt övertidsarbete anord- övertidsarnas
inom riksbankens lokaler, må dylik måltid kunna tillhandahållas de i beteövertidsarbetet
deltagande tjänstemännen på riksbankens bekostnad. I fall,
som här avses, må särskild övertidsersättning ej utgå.
50 §.
Riksgäldskontoret.
1 morn. Riksgäldsdirektör, som ej är fullmäktig, må av fullmäktige kunna Tilläggsartillerkännas
arvode utöver lönen med högst 4 000 kronor för år. VgäldsdirekS
2 mom. Till tjänsteman, som förordnats att vara riksgåldsdirektörens er- Arvode till
sättare, utgår dels arvode med 1 000 kronor för år, dels vid tjänstgöring^^sgaldsdiunder
riksgåldsdirektörens semester eller tjänstledighet ett månatligt tjänst-^"™ m.m"
göringsarvode av 500 kronor.
Därest till ersättare förordnas fullmäktig, äger denne åtnjuta ersättning
med belopp, som fastställes av fullmäktige.
Hava fullmäktige vid förfall för riksgåldsdirektörens ersättare förordnat
annan att fullgöra riksgäldsdirektören åvilande göromål (tillfällig ersättare),
äga fullmäktige bestämma den särskilda ersättning, som i anledning härav
prövas böra utgå till den förordnade.
3 mom. Till kassören må utgå felräkningspenningar till belopp av högst Felräknings
1
200 kronor för år. penningar.
46
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
Hälften av de kassören tillkommande felräkningspenningarna skall av
riksgäldskontoret innehållas och göras räntebärande, intill dess vad som innehållits
jämte upplupen ränta uppgår till en och en halv gånger årliga
beloppet av de fastställda felräkningspenningarna.
För täckande av uppkommen kassaförlust må fullmäktige efter ansökan
medgiva utbetalning av innehållna felräkningspenningar jämte upplupen
ränta.
När tjänsteman icke längre ifrågakommer såsom kassör, äger han utbekomma
de innehållna felräkningspenningarna, i den mån desamma icke
behöva tagas i anspråk för täckande av uppkommen kassaförlust.
51 §.
Riksdagens hus.
Fri bostad Portvakten i riksdagens hus äger åtnjuta fri bostad med värme och lyse.
för portvakt. Beträffande denna bostad skola i tillämpliga delar gälla föreskrifterna i
43 §.
10 kap. Delegerade för riksdagens verk. Lönenämnd.
52 §.
Delegerade Delegerade för riksdagens verk utgöras av två av fullmäktige i riksbanken
för riksda- och två av fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka vederbörande fullmäktige
gens ver . jnom sjg utse för ett år åt gången, samt ordföranden i styrelsen för riksdagsbiblioteket.
Gäller fråga, som enligt reglementet skall av delegerade avgöras, tjänsteman
vid justitieombudsmansexpeditionen eller militieombudsmansexpeditionen,
skall vederbörande ombudsman beredas tillfälle att deltaga i ärendets
avgörande.
Instruktion för delegerade utfärdas av bankoutskottet.
53 §.
Besvär över Den, som icke åtnöjes med delegerades beslut, äger däri hos bankoutdelegerades
skottet söka ändring genom besvär,
heslin. Missnöje med beslut skall, vid äventyr av talans förlust, skriftligen anmälas
hos delegerade inom fjorton dagar efter den dag, då klaganden erhållit
del av beslutet.
Besvären skola därefter, vid enahanda äventyr, inom ytterligare fjorton
dagar ingivas till delegerade, vilka hava att så snart ske kan överlämna
besvären jämte eget utlåtande till bankoutskottet.
54 §.
Lönenämnd. För beredning av ärenden, vilka angå tillämpningen av detta reglemente
jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser, skall finnas en lönenämnd.
Denna nämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena
böra vara representerade, skall bestå av sju ledamöter, vilka jämte
lika antal suppleanter för dem tillsättas av bankoutskottet varje gång för
en tid av tre år. Bland de sålunda tillsatta förordnar bankoutskottet ordförande
och vice ordförande.
Instruktion för nämnden utfärdas av bankoutskottet.
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
47
11 kap. Reglementets tillämplighet m. m.
55 §.
1 mom. Beträffande tjänsteman, vilken vid detta reglementes ikraftträdande
innehar befattning, som i reglementet avses, skall såsom förutsättning
för reglementets tillämpning gälla, att han ej före viss av delegerade
fastställd tidpunkt gjort anmälan, att han icke vill underkasta sig reglementets
villkor och bestämmelser.
2 mom. Tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning, skall vara
pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande av eller eljest ändrade
bestämmelser rörande de förmåner eller ersättningar, om vilka förmäles i
4 kap. 22—24 och 26 §§, 6 kap. 32—39 §§, 7 och 8 kap. ävensom 9 kap.
49 § 5 morn., 50 § 2 och 3 mom. samt 51 §.
3 mom. Tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning, är jämväl
pliktig att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med tio procent
eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader,
efter prövning av riksdagen underkasta sig minskning av lönen med högst
fem procent av de i vederbörande löneplaner upptagna årslönebeloppen.
Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1939, från och med vilken dag
det av 1921 års riksdag antagna avlöningsreglementet för befattningshavare
vid riksdagens verk samt av samma års riksdag meddelade särskilda bestämmelser
angående tillämpning av nämnda reglemente ävensom vad i
annan av riksdagen meddelad föreskrift finnes stridande mot reglementets
bestämmelser upphöra att gälla, så vitt angår tjänsteman, å vilken reglementet
erhåller tillämpning.
48
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
Bilaga till avlöningsreglementet
för riksdagens verk.
Tjänsteförteckning.
Verk och befattningar Lönegrad
Riksbanken.
Kontorsbiträde ............. RA 4
Gårdskarl .................. » 5
Bankvaktmästare ........... » 6
Bankvaktmästare ........... » 7
Chaufför ................... » 7
Förste eldare .............. » 7
Kameralbiträde ............. » 7
Förste chaufför............. » 8
Biträdande maskinist ........ » 11
Kontorsskrivare ............ » 11
Förste bankvaktmästare, tillika
vice brandmästare ........ » 12
Maskinist .................. » 15
Övervaktmästare, tillika brandmästare
.................. » 15
Kammarskrivare ............ » 16
Förste kammarskrivare ...... » 18
Registrator ................. » 18
Biträdande sekreterare ...... » 20
Kassör .................... » 20
Arkivarie .................. » 22
Kamrerare ................. » 22
Kassör ..................... » 22
Revisor och bokhållare ...... » 22
Biträdande ombudsman ...... » 24
Kamrerare ................. » 24
Kamrerare ......''........... » 26
Sekreterare ................ » 26
Ombudsman ................ » 27
Bankokommissarie .......... » 30
Bankråd ................... RC1
Direktör vid avdelningskontor
(i andra städer än Göteborg
och Malmö) .............. » 1
Förvaltare vid pappersbruket.. » 1
Direktör vid avdelningskontor
(i Göteborg och Malmö) .... »4
Föreståndare för sedeltryckeriet » 4
Andre deputerad ............ » 5
Vice riksbankschef .......... RC 12
Förste deputerad och riksbankschef
..................... » 13
Verk och befattningar Lönegrad
Riksgäldskontoret.
Kontorsbiträde ............. RA 4
Kameralbiträde ............. » 7
Riksgäldsvaktmästare ........ » 7
Förste riksgäldsvaktmästare .. »9
Kontorsskrivare ............ » 11
Förste kontorsskrivare ...... » 14
Registrator ................. » 14
Kammarskrivare ............ » 16
Kammarskrivare ............ » 17
Kassör .................... » 22
Notarie .................... » 22
Revisor .................... » 22
Kamrerare ................. » 24
Sekreterare och ombudsman .. »27
Byrådirektör ................ » 28
Riksgäldskommissarie och byråchef
..................... » 30
Riksgäldssekreterare och byråchef
..................... »30
Riksgäldsdirektör och chef för
riksgäldskontoret ......... RC 8
Riksdagens hus.
Portvakt ................... RA 6
Eldare ..................... » 7
Reparatör .................. » 7
Biträdande maskinist ........ » 11
Materialförvaltare och Övervaktmästare
.................. » 15
övermaskinist .............. » 15
Riksdagsbiblioteket.
Expeditionsvakt ............ RA 5
Förste expeditionsvakt ...... » 7
Andre bibliotekarie .......... » 21
Förste bibliotekarie ......... » 24
Överbibliotekarie ........... » 30
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
49
Verk och befattningar Lönegrad
Verk och befattningar Lönegrad
Justitieombudsmansexpeditionen.
Expeditionsvakt ............ RA 5
Kanslibiträde ............... » 7
Sekreterare ................ 1 26
Byråchef .................. RC1
Militicombudsmansexpeditionen.
Expeditionsvakt ............ RA 5
Kanslibiträde ............... » 7
Byråintendent .............. » 24
Byråchef .................. RC 1
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 8 sami. Nr 60.
4
50
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
Bilaga II.
Förslag
till
ändrad lydelse av §§ 16 och 17 bankoreglemente!.
§ 16.
Mom. 1. Fullmäktige utse--— andre deputerade.
Mom. 2. Är styrelsen---ordförande anmälts.
Mom. 3. Därest vid--—- andre deputerad.
Mom. 4. När fullmäktig---såsom fullmäktig.
Mom. 5. Envar av fullmäktige äger uppbära ett årligt arvode av 7 000
kronor.
Till fullmäktiges ordförande utgår därutöver jämlikt 29 § lagen för Sveriges
riksbank arvode, för år räknat, med 1 500 kronor. Han äger åtnjuta
ledighet med bibehållet arvode 45 dagar årligen men har att för tid därutöver
avstå arvodet såsom fullmäktig. I sådan ledighet inräknas ej tid,
varunder ordföranden är frånvarande med anledning av tillfälligt uppdrag i
riksbankens tjänst.
Beträffande den avlöning, som — utöver i förekommande fall utgående
arvode såsom fullmäktig — tillkommer riksbankschefen, vice riksbankschefen
samt andre deputerad, så ock beträffande ersättning till vikarie i
fall, som avses i mom. 3, stadgas i avlöningsreglementet för riksdagens verk.
Mom. 6. Av Konungen förordnad eller av riksdagen vald suppleant äger
att under tid, då han tjänstgör såsom fullmäktig, åtnjuta ersättning med
7 000 kronor för år räknat.
Mom. 7. Vid resa för förrättning i riksbankens ärenden äger fullmäktig
åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning
a) vid resa inom riket med belopp, som enligt grunderna i allmänna resereglementet
tillkommer förrättningsman, vilken är hänförd till rese- och
traktamentsklass I A; samt
b) vid resa utom riket enligt grunder, som av fullmäktige bestämmas.
Suppleant äger att vid resa för inträde i tjänstgöring såsom fullmäktig
samt vid återresa efter slutad tjänstgöring, så ock vid resa såsom fullmäktig
i riksbankens ärenden åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt
vad ovan i detta moment stadgats beträffande fullmäktig.
§ 17.
Fullmäktige äga---i övrigt.
Fullmäktige äga---beträffande pappersbruket.
Till inspektör för sedeltryckeriet eller pappersbruket, vilken icke är ledamot
av riksbankens direktion, utgår särskilt arvode av 1 500 kronor för år.
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
51
Bilaga lil.
Förslag
till
ändrad lydelse av §§ 21 och 22 reglementet för riksgäldskontoret.
§ 21.
Beträffande avlöning till riksgäldsdirektören och arvode till riksgäldsdirektörens
ersättare stadgas i avlöningsreglementet för riksdagens verk.
§ 22.
1. Fullmäktig, som---än Stockholm.
2. Vid resa för förrättning i riksgäldskontorets ärenden äger fullmäktig
åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning
a) vid resa inom riket med belopp, som enligt grunderna i allmänna resereglementet
tillkommer förrättningsman, vilken är hänförd till rese- och
traktamentsklass I A; samt
b) vid resa utom riket enligt grunder, som av fullmäktige bestämmas.
52
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
Bilaga IV.
Förslag
till
bestämmelser angående avlöning m. m. åt justitieombudsmannen och
militieombudsmannen samt deras ersättare.
1. Till justitieombudsmannen och militieombudsmannen utgår lön med
18 000 kronor för år räknat. I fråga om semester, avlöning under tjänstledighet,
reseersättning, ersättning för flyttningskostnad, rörligt tillägg samt
sjukvård och begravningshjälp skola beträffande dem tillämpas de föreskrifter,
som enligt avlöningsreglementet för riksdagens verk gälla för tjänstemän
i lönegraden RG 6.
2. Till justitieombudsmannens respektive militieombudsmannens ersättare
utgår under den tid han utövar ombudsmansämbetet arvode efter 18 000
kronor för år räknat jämte, i förekommande fall, rörligt tillägg.
Vid resa för utövning av ämbetet äger ersättare uppbära resekostnadsoch
traktamentsersättning med belopp, som enligt grunderna i allmänna
resereglementet tillkommer förrättningsman, vilken är hänförd till rese- och
traktamentsklass I A.
Är ersättaren icke bosatt i Stockholm eller någon av dess förorter, äger
han dessutom uppbära
a) för resan från boningsorten till Stockholm samt för återresan resekostnads-
och traktamentsersättning enligt vad nyss sagts, samt
b) under ämbetsutövning i Stockholm tjänstgöringstraktamente enligt de
grunder, som äro eller må bliva fastställda för tjänstemän vid den civila
statsförvaltningen, dock att sådant traktamente för tiden till och med sjätte
månadens utgång må utgå med högst hälften av de traktamentsbelopp, som
enligt nyssnämnda grunder gälla för tjänstemän i motsvarande löneställning.
3. På delegerade för riksdagens verk ankommer att meddela de närmare
bestämmelser, vilka må erfordras beträffande frågor, som avses under 1
och 2 här ovan.
LÖNEKOMMITTÉN FÖR RIKSDAGENS VERK
Bilaga V
BETÄNKANDE
MED FÖRSLAG TILL
AVLÖNINGSREGLEMENTE FÖR
RIKSDAGENS VERK
AVGIVET DEN 13 FEBRUARI 1939
Centraltryckeriet
Esselte ab. Stockholm 1939
Till Herrar Delegerade för Riksdagens verk.
Då det befunnits önskvärt, att för befattningshavare vid riksdagens verk
nytt avlöningsreglemente kunde antagas och bliva gällande från samina
tidpunkt som civila avlöningsreglementet, hava delegerade för riksdagens
verk genom beslut den 17 mars 1938 uppdragit åt en kommitté av tre personer
att i nära överensstämmelse med civila avlöningsreglementet utarbeta
och till delegerade inkomma med förslag till sådant reglemente.
Till ledamöter av nämnda kommitté utsågos expeditionschefen i finansdepartementet
A. Westling, tillika ordförande, samt riksgäldskommissarien
S. Widlund och bankrådet H. Ekengren.
Till sekreterare har kommittén jämlikt densamma lämnat bemyndigande
utsett t. f. revisionskommissarien E. Norberg.
Kommittén, som antagit benämningen »lönekonunittén för riksdagens
verk», får härmed till Herrar Delegerade överlämna betänkande med förslag
till avlöningsreglemente för riksdagens verk jämte utkast till vissa
därav betingade ändringar i bankoreglementet m. m.
Genom remiss den 28 april 1938 hava fullmäktige i riksbanken till lönekommittén
överlämnat två framställningar från vissa tjänstemän i riksbanken
angående ändrad lönetursberäkning, varöver kommittén avgivit
särskilt yttrande den 17 maj 1938. Vidare hava till kommittén inkommit
skrivelser från riksbankstjänstemännens förening den 24 oktober 1938 och
från riksgäldskontorets tjänstemannaförening den 14 november 1938 angående
bibehållande övergångsvis i viss utsträckning av nuvarande principer
i fråga örn tillgodoräkning av icke-ordinarie tjänstetid vid befordran
till ordinarie tjänst.
Särskilt yttrande av undertecknad Westling finnes fogat vid betänkandet.
Stockholm den 13 februari 1939.
A. WESTLING.
Sten Widlund.
Hjalmar Ekengren.
/ E. Norberg.
•f
■■lil *i ».''? < *.
i.-4**.- • '' ,i*-l -Ai.: ''
'' j i - . i »r vi,-
U'' -t - • .
t -jfij /
•i - j t
* lii*: 4
:.-.V J:''
‘.ii • .11: . A;'': • .'' ]*.?* ''■<? Ui ••.
; » »> '' f I '' < '''' «. * -4J’ »fi f * . -A«A in i
!A A* •«''*;> •'' ''i. • ■ • *2'': i • '' ; *.''! 1 »Ä •''
• • ■ - -.juri. • - .c . A •*, Ai*V .
- IHD
i '' . ; ■ f-j,
i''A '' *
, '' . . .• « ,
i?
*1Ä''M
• >• > -r ■
Inledning.
Gällande iönebestämmclser för allmänna civilförvaltningen och riksdagens verk.
Det numera för större delen av statsförvaltningen genomförda lönesystemet
är grundat på 1919 års avlöningsreglemente för kommunikationsverken.
Efter mönster av detta reglemente hava särskilda avlöningsreglementen utfärdats
för olika förvaltningsområden, däribland ett för statsdepartementen
och de centrala verken m. fl. (»allmänna civilförvaltningen»). De huvudsakliga
avlöningsbestämmelserna för allmänna civilförvaltningen, vilka i sin
tur varit den närmaste förebilden till de nu gällande föreskrifterna för riksdagens
verk, återfinnas, såvitt angår ordinarie personal, i följande författningar
med åtskilliga däri sedermera gjorda ändringar:
1. Avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen
(nr 451; jfr 1925 nr 270).
2. Tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet, innefattade i kungörelse
den 26 juni 1925 (nr 357).
3. Föreskrifter örn utsträckt tillämpning av avlöningsreglementet, innehållande
specialstadganden för vissa verk och myndigheter (ett flertal författningar,
se t. ex. kungörelsen den 6 juni 1925, nr 272).
4. Allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst enligt kungörelse den 15 juni 1923 (nr 265); bland däri sedermera
gjorda ändringar må erinras om den sedan budgetåret 1932/33 genomförda
sänkningen av maximigränsen för den avlöning, å vilken dyrtidstillägg må
beräknas, samt örn de år 1937 ändrade reglerna för beräknande av s. k.
barntillägg (jfr kungörelserna 1932:353 och 1937:433).
5. Bestämmelser angående provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare
i statens tjänst (kungörelse den 17 juni 1938, nr 431).
6. Föreskrifter angående provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare
i statens tjänst (kungörelse den 17 juni 1938, nr 429).
Det av 1921 års riksdag antagna avlöningsreglementet för befattningshavare
vid riksdagens verk är, såsom redan antytts, i fråga örn såväl själva
lönesystemets byggnad som de olika detaljbestämmelsernas utformning uppgjort
i nära anslutning till 1921 års avlöningsreglemente för allmänna civilförvaltningen.
Vissa speciella förhållanden vid ett eller flera av riksdagens
verk hava dock ansetts böra föranleda avvikelser från förebilden. Dyrtidstillägg,
provisoriskt dyrortstillägg samt provisorisk avlöningsförstärkning
utgå vid riksdagens verk efter samma grunder, som gälla för tjänstemän
med avlöning enligt förenämnda reglemente för allmänna civilförvaltningen.
I allt väsentligt tillämpas sålunda samma avlöningsbestämmelser för riksdagens
verk som för den egentliga civilförvaltningen.
De viktigaste för riksdagens verk nu gällande avlöningsbestämmelserna
äro — bortsett från särskilda frän det allmänna lönesystemet fristående
föreskrifter rörande avlöning till vissa förordnade chefstjänstemän i riks
-
6
banken och riksgäldskontoret samt till justitie- och militieombudsmännen
och deras ersättare ävensom till byråcheferna å ombudsmännens expeditioner
— följande:
1. Avlöningsreglementet för befattningshavare vid riksdagens verk, antaget
av 1921 års riksdag, med däri senare vid olika tillfällen, bl. a. år 1925,
gjorda ändringar.
2. Särskilda bestämmelser angående tillämpning av avlöningsreglementet
för befattningshavare vid riksdagens verk, beslutade av 1921 års riksdag och
sedermera delvis ändrade.
3. Tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet, utfärdade av delegerade
för riksdagens verk den 26 augusti 1925.
4. Bestämmelser angående avlöning vid annan ledighet än som angives
i 15 och 16 §§ i avlöningsreglementet för befattningshavare vid riksdagens
verk, år 1925 och senare utfärdade av fullmäktige i riksbanken, såvitt angår
riksbankens personal, och av fullmäktige i riksgäldskontoret, såvitt angår
personal vid övriga riksdagens verk.
5. Föreskrifter angående dyrtidstillägg enligt beslut av 1932 års riksdag.
6. Föreskrifter angående provisoriskt dyrortstillägg enligt beslut av 1938
års riksdag.
7. Föreskrifter angående provisorisk avlöningsförstärkning enligt beslut
av 1938 års riksdag.
Huvudinnehåtlet i nu gällande lönebestäminelscr. Inledningsvis anser sig lönekommittén
böra lämna en kort sammanfattning av de nuvarande avlöningsbestämmelsernas
innehåll med särskild hänsyn tagen till förhållandena inom
allmänna civilförvaltningen och riksdagens verk.
För ordinarie tjänstemän, vilka tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial,
upptager avlöningsreglementet en allmän löneplan, innehållande 30
lönegrader (1—30). Lönegraderna omfatta fem (lönegrad 1—19), respektive
fyra (lönegrad 20—30) löneklasser med särskilda, för olika ortsgrupper fastställda
lönebelopp. Antalet ortsgrupper är sju (A—G), men genom löneplanens
påbyggnad med provisoriska dyrortstillägg hava ortsgrupperna i
realiteten utökats till nio. Till de lönebelopp, som utgå enligt den sålunda
utökade löneplanen, komma vidare dels provisorisk avlöningsförstärkning,
som utgår till befattningshavare i 1—12 löneklasserna med ett belopp av
216 kronor för år och till övriga befattningshavare med 132 kronor för år,
dels ock dyrtidstillägg, beräknat efter ett procenttal, som med 18 enheter
understiger hälften av det av Kungl. Majit på grundval av socialstyrelsens
beräkningar angående levnadskostnadernas förändringar fastställda talet för
levnadskostnadsökningen i riket efter ingången av augusti månad 1914. Dyrtidstillägg
utgår emellertid icke å den del av avlöningen, som överstiger 700
kronor för månad, och ej heller å den provisoriska avlöningsförstärkningen.
För befattningshavare med försörjningsplikt mot barn under 16 års ålder
förhöjes dyrtidstillägget med 9 kronor för månad och barn.
Från de angivna bruttolöneförmånerna avgå obligatoriska avdrag för
tjänste- och familjepension.
Utanför löneplanen falla sådana ordinarie tjänstemän, vilka tillsättas genom
förordnande och avlönas medelst särskilda, i avlöningsreglementet angivna
arvodesbelopp.
Rörande avlöningsförhållandena i övrigt må anmärkas, att någon uppdelning
av avlöningen i lön och tjänstgöringspenningar icke förekommer. För
bestämmande av vad en enligt löneplanen avlönad tjänsteman under tjänstledighet
från befattningen skall avstå av sin lön hava i stället fastställts olika,
7
för skilda slag av tjänstledighet avpassade tjänstledighetsavdrag, s. k. A-, B-,
C- och D-avdrag, med vissa i avlöningsreglementet och därtill hörande tilllä
ggsbestämmelser för varje löneklass angivna belopp för dag räknat.
Särskilda naturaförmåner vid sidan av den kontanta lönen förekomma i
allmänhet icke. Tjänsteman, som i sin befattning tillhandahålles tjänstebostad,
tjänstedräkt eller dylikt, har sålunda att erlägga därför fastställd
ersättning genom avdrag å lönen. I fråga örn tjänstedräkt gälla dock för
befattningshavare vid riksdagens verk avvikande bestämmelser, till vilka
kommittén i det följande återkommer.
Vid skada till följd av olycksfall i tjänsten erhåller tjänsteman fri läkarvård
jämte läkemedel.
Begravningshjälp utgår till avliden tjänstemans dödsbo med ett belopp,
motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön vid tiden för dödsfallet,
dock högst 500 kronor.
1938 års lönereglering för civilförvaltningen.
Gemensamt avlöniugsreglementc för civilförvaltningen. Sedan frågan örn en
allmän revision av gällande avlöningsförfattningar för den nyreglerade civila
statsförvaltningen varit föremål för närmare utredning av en för ändamålet
tillsatt kommitté, benämnd 1936 års lönekommitté, framlade Kungl.
Majit, på grundval av två av lönekommittén i ämnet avgivna betänkanden
(stat. off. utredn. 1937:32 och 48) proposition till 1938 års riksdag med
förslag till civilt avlöningsreglemente m. in. (nr 263). Detta förslag blev av
riksdagen med vissa smärre ändringar antaget att äga tillämpning från och
med den 1 juli 1939 (riksd. skr. nr 388).
Civila avlöningsreglementet är avsett att ersätta de avlöningsreglementen
av s. k. kommunikationsverkstyp, vilka nu gälla för skilda grenar av civilförvaltningen.
1936 års lönekommitté har sålunda förklarat sig dela den
uppfattning, som av 1928 års lönekommitté i dess år 1930 avgivna betänkande
med förslag till allmänt avlöningsreglemente uttalades därom, att det av
såväl praktiska som principiella motiv vore önskvärt och lämpligt med ett
sammanförande av avlöningsbestämmelserna för civilförvaltningen i gemen
i ett enda reglemente, som innefattade en i möjligaste mån enhetlig och likformig
reglering av alla avlöningsförmåner av generell natur.
Principfrågor av betydelse för lönesättningen. 1936 års lönekommitté har i
sitt huvudbetänkande till närmare behandling upptagit vissa principfrågor
av betydelse för lönesättningen, till vilka kommittén haft att taga ställ
ning, innan den kunnat övergå till ett närmare utformande av sitt reglementsförslag.
Dessa spörsmål avse bland annat behovsprincipens tillämpning
inom den statliga lönesättningen, tillämpningen av brutto- eller nettolönesystem
vid löneplanernas utformande samt införandet i lönesystemet
av rörliga lönetillägg. Nämnda principspörsmål hava utförligt behandlats i
betänkandet örn civilt avlöningsreglemente. Såsom av propositionen nr 263
till 1938 års riksdag samt av riksdagens skrivelse nr 388 framgår, hava
statsmakterna vid sitt ställningstagande till ifrågavarande spörsmål i huvudsak
anslutit sig till lönekommitténs uttalanden och förslag.
Då statsmakternas ståndpunktstagande i dessa principfrågor givetvis måste
bliva utgångspunkten även för ordnandet av löneförhållandena för personalen
vid riksdagens verk, anser sig lönekommittén för riksdagens verk
bär böra lämna en kortfattad redogörelse för innebörden av de beslut, som
8
fattats, samt för de viktigaste motiven till dessa beslut. För en närmare
kännedom örn dessa frågors behandling får kommittén hänvisa till 1936
års lönekommittés betänkande samt till nyssnämnda proposition och riksdagsskrivelse.
Vad först angår behovsprincipen — varmed här förstås den lönesättningsnorm,
enligt vilken avlöningen differentieras efter löntagarnas försörjningsbörda
eller, med en något snävare begränsning av begreppet, med hänsyn
till förekomsten eller frånvaron av försörjningsplikt mot barn — har 1936
års lönekommitté funnit det statliga lönesystemet icke lämpligen i nuvarande
läge böra uppbyggas med tillämpning av denna grundsats. Vid delta
ställningstagande har kommittén tagit hänsyn dels till det bestämda motstånd,
som från personalens sida upprests däremot, dels, och icke minst,
till att riksdagen — i anledning av en framställning, som enligt vad chefen
för finansdepartementet framhållit varit avsedd att framkalla en principiell
opinionsyttring (prop. nr 196 år 1937) — för sin del gjort uttalanden av
innebörd, att ett bedömande av frågan örn lönedifferentiering efter försörjningsplikt
inom det statliga lönesystemet icke borde äga rum utan ett övervägande,
fristående från frågan örn utformande av lönesystem och avseende
befolkningen i dess helhet, av frågan örn en utjämning av de olika ekonomiska
villkoren för försörjningspliktiga och icke försörjningspliktiga» (riksdagens
skrivelse nr 474 år 1937). Ett dylikt övervägande ankomme icke
på lönekommittén. Kommittén har fördenskull utformat lönebestämmelserna
så, att lönen i samma befattning skulle utgå med lika belopp, oavsett
familjeförsörjningsbörda och kön. Några särskilda barntillägg skulle alltså
enligt kommitténs förslag ej vidare förekomma, lika litet som någon lönedifferentiering
mellan manliga och kvinnliga befattningshavare skulle
ilga rum.
Vid sin prövning av ärendet hava statsmakterna anslutit sig till lönekommitténs
ståndpunkt i förevarande principfråga. Beträffande avvecklingen
av de i samband med dyrtidstilläggen nu utgående barntilläggen har
riksdagen emellertid, med viss avvikelse från vad lönekommittén och Kungl.
Majit föreslagit, beslutat en övergångsanordning av innebörd, att de tjänstemän,
som omedelbart före övergången till civila avlöningsrcglementet uppbära
barntillägg enligt nu gällande dyrtidstilläggsbestämmelser, bibehållas
vid denna förmån för samtliga tilläggsberättigande barn. Lönekommittén
och Kungl. Majit hade för sin del föreslagit, att förmånen i fråga skulle
begränsas till att avse endast barn utöver ett.
Lönekommittén har vidare behandlat frågan örn brutto- eller nettolönesystem.
Med termen nettolön har härvid avsetts ett system, enligt vilket
vederbörligt avdrag för befattningshavarnas tjänste- och familjepensionsrätt
göres redan vid själva lönesättningen och sålunda särskilt bidrag till
pensioneringen från tjänstemannens sida icke vidare förekommer under
tjänstetiden, under det att med bruttolön åsyftats ett system, enligt vilket
av den i löneplan eller lönestat bestämda lönen erlägges avgift eller göres
avdrag såsom bidrag till kostnaderna för pensionering.
Inom lönekommittén hade vid behandling av förevarande spörsmål gjort
sig gällande skilda uppfattningar i principfrågan, huruvida statens avlöningssystem
borde uppbyggas efter netto- eller bruttolönesystem. Med hänsyn till
vissa, särskilt med den nyligen genomförda familjepensionsreformen sammanhängande
svårigheter vid själva övergången till ett nettolönesystem enades
man dock örn att detta lönesystem icke för närvarande borde ifrågakomma.
Då kommittén fördenskull uppbyggde sitt förslag med tillämpning
9
av bruttolöneprincipen, förutsatte den emellertid samtidigt, alt nuvarande
ojämnheter med avseende å beräkning av dyrlidstillägg skulle upphöra. Bestämmelserna
örn det rörliga tillägg, som enligt kommitténs förslag skulle
ersätta dvrtidstillägget (se vidare i det följande), hade nämligen avfattats
så, att dylikt tillägg skulle komma att utgå å bruttolönebeloppen utan frånräknande
av vare sig tjänstepensions- eller familjepensionsavdrag. Kommittén
förutsatte dock, att avlöningsanslagen skulle i fortsättningen liksom nu
beräknas netto.
I dessa hänseenden hava statsmakterna fattat beslut i enlighet med lönckommitténs
förslag.
Vad angår frågan örn rörligt tillägg å lönerna anser sig lönekommiltén
för riksdagens verk nied hänsyn till denna frågas betydelse för befattningshavarnas
löneförhållanden böra lämna en mera utförlig redogörelse tor frågans
behandling och innebörden av de därutinnan fastställda huvudgrunderna.
Beträffande frågan örn fasta eller rörliga löner yttrade 1936 års lönekommitté
i sitt betänkande angående civilt avlöningsreglemente, att kommittén
— i anslutning till den uppfattning, som uttalats i de för kommittén
gällande direktiven — för sin del ansåge lämpligt, att ett system med viss
rörlighet hos lönerna alltjämt bibehölles. Den utveckling av priser och levnadskostnader,
som ägt rum under senare år, syntes i väsentlig mån hava
undanryckt grunden för det betraktelsesätt, på vilket 1928 års lönekommitté
bygg! sitt förslag örn dyrtidstilläggens avskaffande. En stabil prisoch
levnadskostnadsnivå framstode icke numera vare sig som det enda eller
ens som det sannolikaste framtidsperspektivet, och en viss automatisk rörlighet
hos lönerna vore därför enligt kommitténs mening önskvärd. De nu
gällande bestämmelserna örn dyrtidstillägg ginge emellertid tillbaka till en
tid, som utmärktes av exceptionella fluktuationer i priser och levnadskostnader,
och bure i hela sin utformning prägel av dessa förhållanden. Åtskilliga
omständigheter talade för att de växlingar, med vilka man hade att
räkna, icke ens i rätt kritiska lägen kunna väntas bliva av samma omfattning
som under krigs- och de närmaste efterkrigsåren. En lösning av frågan,
som beaktade de nu antydda olika synpunkterna, borde därför gå ut
på att de rörliga tilläggen visserligen bibehölles men gåves en sådan teknisk
utformning, som naturligt anslöte sig till de nyssberörda tendenser, vilka
syntes göra sig gällande i prissystemet.
Vid behandlingen av frågan om det rörliga tilläggets syfte och grunderna
för dess utformning ställde kommittén mot varandra principen örn en under
levnadskostnadernas växlingar bevarad reallön (reallöneprincipen) samt
principen örn lönens anpassning etter andra medborgargruppers levnadsvillkor
och särskilt efter inkomstläget för den allmänna arbetsmarknadens
löntagare (marknadslöneprincipen). Kommittén fann angeläget framhålla,
att bevarandet av reallönens värde i full utsträckning — såväl vid prisstegring
som vid prissänkning — icke borde vara del rörliga tilläggets syfte. I
.stället borde tillägget så långt möjligt utformas enligt marknadslöneprincipen.
Hinder av praktisk natur hade dock, såsom kommittén närmare utvecklade,
möll för en fullt konsekvent tillämpning av nämnda princip. Resultatet
av kommitténs överväganden blev fördenskull i viss man en kompromiss
mellan reallöne- och marknadslöneprinciperna.
Innebörden av kommitténs förslag i denna itel kan sammanfallas i I öl -jande huvudpunkter:
10
1. Den fasta lönen räknas upp till ett indexläge, som ungefär motsvarar de
genomsnittliga levnadskostnaderna under år 1935, d. v. s. till indexläget 156.
2. För beräkningen av det rörliga tillägget användes en indexskala, där 1935
års genomsnittliga levnadskostnader, d. v. s. ungefär index talet 156 på nuvarande
levnadskostnadsindex, sättes lika med 100.
3. Automatiskt verkande regler för lönens rörlighet få gälla endast inom vissa
gränser. Större förskjutningar i den allmänna levnadskostnadsnivån antagas innebära
så betydande förändringar i betingelserna för lönesättningen, att anpassningen
till dylika förskjutningar bör underkastas statsmakternas prövning. Såsom
övre gräns för det automatiskt rörliga tillägget föreslås ett indexläge 20 procent
över utgångsläget, vilket efter nu gällande indexskala ungefär motsvarar indextalet
187. Såsom undre gräns bör i första hand fungera det indexläge, till vilket
den fasta lönen räknats upp. För alla eventualiteters skull föreslås emellertid en
säkerhetsklausul, innebärande att statstjänstemännen skola vara skyldiga att efter
statsmakternas prövning vidkännas en reduktion av högst 5 procent av den fasta
lönen, för den händelse levnadskostnaderna fallit minst 10 procent under det läge,
till vilket den fasta lönen räknats upp, d. v. s. ungefär till indextalet 140 efter
nu gällande indexskala.
4. För stegring av levnadskostnaderna utöver utgångsläget gives i princip 75
procents kompensation.
5. För att ernå större stabilitet i lönesättningen och större likhet med förhållandena
på den allmänna arbetsmarknaden förordas, att det rörliga tillägget förändras
icke såsom nu sker med varannan enhets förändring av levnadskostnaderna
utan med en intervall av 4 procent. På en indexskala, där utgångsläget betecknats
med 100, motsvarar denna intervall 4 enheter; på nuvarande indexskala
skulle intervallen motsvara drygt 6 enheter.
6. Det rörliga tillägget förändras kvartalsvis, så snart levnadskostnadsindex
uppnått någon av intervallgränserna. Förändringarna uppåt och nedåt ske efter
samma regel sålunda, att vid levnadskostnadsstegring tillägget bestämmes efter
den undre intervallgränsen intill dess den övre intervallgränsen uppnåtts, medan
vid levnadskostnadssänkning tillägget bestämmes efter den övre intervallgränsen
intill dess den nedre intervallgränsen uppnåtts.
Med tillämpning härav skulle rörligt tillägg å lönen komma att utgå enligt följande
schematiska tablå:
Då levnadskostnaderna, uttryckta i procent av 1935 års levnadskostnadsnivå,
äro belägna inom nedan angivna gränser, utgår rörligt tillägg
efter stegring från
lägre intervall
till eller över
högst till
enligt
följande
procenttal
efter nedgång från
högre intervall
till eller under
lägst till
enligt
följande
procenttal
100—103
104—107
108—111
112-115
110—119
120—
0
3
6
9
12
15
120—117
116—113
112—109
108—105
104—101
100—
15
12
9
6
3
0
Vid indextal av högst 90 skulle befattningshavarna vara skyldiga att efter statsmakternas
prövning vidkännas en löneminskning av högst 5 procent. Vid indextal
överstigande 120 skulle det ankomma på särskilt beslut av Kungl. Maj:t och
11
riksdagen, huruvida och efter vilka grunder rörligt tillägg må utgå för den ytterligare
levnadskostnadsstegringen.
7. Det rörliga tillägget maximeras på det sätt, att det avlöningsbelopp för
månad, å vilket rörligt tillägg högst må utgå, fastställes till 1 000 kronor.
Enligt kommitténs förslag skulle rörligt tillägg för tjänstemän i allmänhet
utgå endast å följande slag av avlöningsförmåner, nämligen lön, vikariatslön
och vikariatsersättning. Den relativt snäva avgränsning av rätten
till rörligt tillägg, som kommittén sålunda ansåge sig av praktiska skäl
böra förorda, hade föranlett kommittén att företaga en omprövning av storleken
av de i kommitténs förslag till civilt avlöningsreglemente upptagna
kontanta avlöningsbelopp, som nu äro förenade med dvrtidstillägg men som
enligt vad sålunda föreslagits skulle vara uteslutna från rörligt tillägg (t. ex.
kallortstillägg och vissa andra särskilda ersättningar).
1 propositionen angående civilt avlöningsreglemente anförde föredragande
departementschefen beträffande lönekommitténs förslag örn rörligt tillägg
bland annat följande:
»Såsom lönekommittén framhållit, måste anpassningen av statstjänstemannens
löner efter det allmänna inkomstläget och den allmänna sociala standardens förändringar
framför allt åstadkommas genom tid efter annan skeende löneregleringar.
Under de relativt långa löneregleringsperioderna påkallas emellertid även
en viss anpassning av lönerna efter förändrade förhållanden i avseende å priser
och arbetsmarknadslöner. Att man här får nöja sig med en schablonmässigt verkande
regel är ofrånkomligt. Hittills har en dylik löpande anpassning vunnits
genom det med levnadskostnadsindex varierande dyrtidstillägget. Enligt lönekommitténs
förslag, skulle levnadskostnadsindex alltjämt bliva utslagsgivande för
lönernas rörlighet under löneregleringsperioderna. Genom att låta det rörliga
tillägget variera allenast vid vissa mera betydande förskjutningar av nämnda
index komma emellertid vid tillämpningen av kommittéförslaget löneförändringarna
att liksom på den allmänna arbetsmarknaden äga rum med en viss eftersläpning
i förhållande till levnadskostnadsulvecklingen. Härigenom åstadkommes
en önskvärd större stabilitet i lönenivån och undanröjas överhuvud vissa
av de olägenheter, som varit förenade med tillämpade grunder för det hittillsvarande
dyrtidstillägget. För egen del har jag ansett mig böra tillstyrka, att rörligt
tillägg må utgå enligt de av lönekommittén föreslagna grunderna.
Även i fråga örn den grad, vari en levnadskostnadsstegring hör kompenseras
genom det rörliga tillägget, anser jag mig böra biträda kommitténs förslag, vilket
i princip innebär en viss ökning av den kompensationsgrad, som nu gäller i fråga
örn dyrtidstillägget.
I likhet med lönekommittén anser jag vidare en maximering av det lönebelopp
för månad, å vilket rörligt tillägg må utgå, alltjämt vara befogad. Jag kan alltså
icke biträda de förslag, som av åtskilliga myndigheter framställts örn slopande
av varje maximigräns. Av skäl, som kommittén utvecklat, mäste dock en höjning
av det maximibelopp, som nu gäller beträffande dyrtidstillägget, anses påkallad.
Efter övervägande har jag på denna punkt funnit mig böra biträda det förslag,
som framställts av kommitténs majoritet oell som innebär maximigränsens fixerande
till 1 000 kronor för månad.»
I sin skrivelse i ämnet anslöt sig riksdagen till de av lönekommittén och
Kungl. Maj:t förordade grunderna för det rörliga tilläggets beräknande.
Beträffande frågan örn maximering av det lönebelopp lör manad, å vilket
12
rörligt tillägg finge utgå, uttalade riksdagen såsom sin uppfattning, att en
dylik maximering vore befogad. I fråga om maximeringsgränsens lämpliga
fixerande kunde givetvis olika meningar råda. Riksdagen ansåg sig emellertid
i detta hänseende icke kunna biträda Kungl. Maj:ts förslag utan beslöt
för sin del, att maximibeloppet skulle bestämmas till 900 kronor.
Huvudinnehållet i civila avlöningsrcglementet. Vid uppbyggandet av den nya
allmänna löneplanen (löneplan A) har 1936 års lönekommitté i stort sett
bibehållit den nuvarande procentuella .skillnaden (»lönespännvidden») mellan
billigaste och dyraste ort. Antalet ortsgrupper har ökats till nio, betecknade
med bokstäverna A—I. ökningen har föranletts av inarbetandet i de fasta
lönerna av 1931 och 1935 års provisoriska dyrortstillägg. I fråga örn själva
lönebeloppen har kommittén funnit en viss, om ock måttlig höjning av
lönenivån för statstjänstemännen vara försvarlig och motiverad. Den allmänna
utgångspunkten för avvägningen av löneförbättringen har varit, att den
reella höjningen av de enligt avlöningsbestämmelserna före den 1 juli 1937
utgående avlöningsbeloppen — alltså utan hänsyn tagen till den provisoriska
avlöningsförstärkningen — borde vid ett indexläge av 162/163 uppgå till
eller närma sig 300 kronor i alla lönelägen. Denna allmänna grundval för
löneplanearbetet har i främsta rummet avsett ortsgruppen I, som kommittén
icke minst med hänsyn till stockholmslönernas dominerande betydelse ur
arbetsmarknadssynpunkt ansett sig böra taga till utgångspunkt.
I fråga örn vissa detaljbestämmelser i civila avlöningsreglementet, vilka
innefatta nyheter eller avvikelser i jämförelse med nu gällande bestämmelser,
må följande bemärkas.
Tjänstemännens förflyttning sskyldighet har utvidgats på sådant sätt, att
alla tjänstemän utom domare bliva pliktiga att låta förflytta sig till annan
stationeringsort eller annan befattning vid det verk de tillhöra liksom ock,
därest Kungl. Majit så prövar lämpligt, till befattning vid annat verk, å vilket
avlöningsreglementet är tillämpligt. Någon skillnad göres ej mellan fullmakts-
och konstitutorialtjänstemän och ej heller mellan central- och lokalförvaltning.
Bestämmelserna örn rätt för tjänstemän att med ordinarie befattning förena
annan tjänst eller uppdrag hava gjorts mera restriktiva i anslutning till
det förslag i ämnet, som framlagts av 1926 års bisysslesakkunniga.
Den nuvarande formen för tillgodoräkning av föregående tjänstetid för
löneklassuppflyftning har slopats och ersatts med en utsträckt tillämpning
av den s. k. sneddningsprincipen, en reform, som kan förväntas komma att
högst väsentligt förenkla det nuvarande bestyret med lönetursberäkning samt
skapa enhetlighet på området.
Det formella sambandet mellan semester och avdragsfri sjukledighet har
upplösts. Rätt till lria sjukdagar bibehålies dock, ehuru i annan utformning,
och utsträckes dessutom på sådant sätt, att tjänstemän i 1—10 lönegraderna
erhålla 25 fria sjukdagar, tjänstemän i 11—23 lönegraderna 20 dagar och
Ijänstemän i högre lönegrader 10 dagar.
De olika slagen av tjänstledighetsavdrag begränsas till tre, A-, B- och Cavdrag,
av vilka C-avdraget motsvarar det nuvarande D-avdraget och utgöres
av samtliga å tjänstledighetstiden belöpande kontanta avlöningsförmåner.
A-avdraget utgår enligt en progressiv skala, stigande från c:a 15
procent å dagavlöningen i 1 löneklassen till c:a 26 procent i 33 löneklassen.
13
B-avdraget har satts lika med dubbla A-avdraget för vederbörande löneklass.
1
Rörande viktigare nyheter i övrigt i civila avlöningsreglementet må följande
omnämnas.
Nuvarande begränsning i kvinnliga befattningshavares lönetursrätt har
borttagits, och de kunna sålunda liksom manliga tjänstemän vinna uppflyttning
till högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad.
Bestämmelserna om ersättning vid vikariat innefatta vissa förbättringar
i nu gällande villkor. Sålunda höjas de nuvarande dagsersättningsbeloppen;
ersättning skall utgå oavsett vikariatets längd, och vid långförordnanden
öppnas möjlighet att efter Kungl. Maj:ts medgivande tillerkänna vikarien
s. k. vikariatslön, som utgår enligt löneklassen närmast lägre än den, vilken
skulle hava gällt, därest vikarien varit ordinarie innehavare av den högre
tjänsten. För den, som uppbär vikariatslön, gälla i övrigt i tillämpliga delar
de stadganden, som meddelats beträffande ordinarie tjänsteman i den lönegrad,
förordnandet avser.
Beloppen för kallortstillägg och övertidsersättning hava likaledes höjts,
övertidsersättningen har så avvägts, att den med utgångspunkt från en
normal tjänstgöringstid av 208 timmar per månad ungefär motsvarar den
ordinarie timlönen å I-ort för en tjänsteman inom tredje löneklassen av
vederbörande lönegrad jämte någon förhöjning med hänsyn till att rörligt
tillägg ej skulle utgå å denna avlöningsförmån.
Verksläkarinstitutionen och den fria sjukvården utsträckas att omfatta
hela civilförvaltningen i stället för att som nu i huvudsak vara begränsad
till de affärsdrivande verken. Vid sjukdom erhåller sålunda tjänsteman på
statens bekostnad läkarvård och läkemedel. Specialistvård bekostas vid
olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar
av statsmedel. I vilken omfattning kostnader för vård å sjukhus skola
bestridas av statsmedel, har ännu icke blivit föremål för slutlig prövning
av riksdagen.
Begravningshjälp utgår med ett fast belopp av 400 kronor. Därtill kommer
emellertid, örn tjänstemannen efterlämnar familjepensionsberättigade
anhöriga, ett belopp, motsvarande skillnaden mellan den avlidne tjänstemannens
månadslön och familjepensionen för månad.
Bestämmelserna rörande tjänstebostad och tjänstedräkt hava slutligen nu
liksom tidigare utformats enligt bruttolöneprincip, d. v. s. tjänsteman, som
åtnjuter här avsedd förmån, skall vara skyldig att kontant eller genom
avdrag å lönen utgiva ersättning för förmånens beräknade värde eller viss
del därav. Vissa förbättringar med avseende å bidrag till kostnader för
tjänstedräkt hava dock genomförts.
1 Enligt nuvarande avlöningsbestämmelser utgör A-avdraget lägst 14 % (1 löneklassen)
och högst 33 % (33 löneklassen) av lönen å A-ort. B-avdraget utgör efter samma beräkningsgrund
lägst 36 % och högst 49 % av lönen. C-avdraget utgör lägst 58 % och högst
65 % av lönen, och D-avdraget motsvarar samtliga kontanta avlöningsförmåner.
Kommitténs förslag till avlöningsreglemente för riksdagens verk.
1. Allmän motivering.
Inledning. En konsekvens av den beslutade löneregleringen för civilförvaltningen
lärer, på sätt vid tillsättandet av lönekommittén för riksdagens
verk förutsatts, få bliva, att även 1921 års avlöningsreglemente för befattningshavare
vid riksdagens verk nu underkastas den revision, som erfordras
för att huvudsaklig överensstämmelse skall uppnås med föreskrifterna i det
nya civila avlöningsreglementet. Med hänsyn härtill har kommittén vid utarbetandet
av det härvid fogade förslaget till avlöningsreglemente för ordinarie
tjänstemän vid riksdagens verk (avlöningsreglementet för riksdagens
verk) ansett sig böra beträffande såväl uppställning som innehåll i möjligaste
mån följa civila avlöningsreglementet. I fråga om motiveringen till
de nya bestämmelserna vill kommittén fördenskull i första hand hänvisa
till förarbetena till sistnämnda reglemente. Efterföljande kommentarer till
olika paragrafer i reglementsförslaget taga huvudsakligen sikte på frågor,
sorn uteslutande eller i främsta rummet hava avseende på förhållandena vid
riksdagens verk, men på vissa punkter har det ansetts lämpligt att återgiva
ur tolkningssynpunkt betydelsefulla uttalanden, som gjorts i 1936 års
lönekommittés betänkande 1937:48 eller i den förut omförmälda löneregleringspropositionen.
Det må redan här framhållas, att i de fall, då enligt civila avlöningsreglementet
beslut i viss fråga skall meddelas av Kungl. Maj:t, beslutanderätten
enligt kommitténs förslag, där ej annat särskilt angives, avses skola tillkomma
delegerade lör riksdagens verk. Detta överensstämmer med vad
som gäller enligt nuvarande avlöningsreglemente.
Reglementets tillämpningsområde. Det nya avlöningsreglementet skall enligt
kommitténs förslag i första hand omfatta samtliga de tjänstemän, som
äro underkastade nuvarande avlöningsreglemente för befattningshavare vid
riksdagens verk, d. v. s. innehavare av de befattningar, som finnas upptagna
i den vid gällande avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckningen.
Emellertid har kommittén ansett sig böra upptaga till prövning frågan,
huruvida ej reglementet bör göras tillämpligt även å vissa chefsbefattningar
vid riksbanken och riksgäldskontoret, som för närvarande falla utanför
avlöningsreglementets tillämpningsområde, nämligen dels ledamöterna i riksbankens
direktion — d. v. s. riksbankschefen, vice riksbankschefen
samt de två andre deputerade — dels ock riksgäldsdirektören.
Riksbankschefen och de båda andre deputerade i riksbanken utses av
fullmäktige i riksbanken bland fullmäktiges ledamöter för tiden från det
riksdagens val av fullmäktige försiggått tills nästa års val ägt rum, d. v. s.
15
i realiteten för ett års tid. Vice riksbankschefen nises av fullmäktige för
samma tid inom eller utom fullmäktiges krets.
Riksgäldsdirektören väljes av fullmäktige i riksgäldskontoret för en period
av högst tre år åt gången inom eller utom fullmäktige.
För ledamöter i riksbankens direktion gälla för närvarande av riksdagen
år 1933 antagna, år 1935 i viss del ändrade avlöningsbestämmelser av
tämligen summariskt innehåll. Enligt dessa bestämmelser, jämförda med
den av riksdagen fastställda avlöningsstaten för riksbanken (senaste lydelse
enligt beslut av 1938 års riksdag) utgå till riksbankschefen samt till andre
deputerad årliga arvoden av 36 000 kronor, respektive 14 000 kronor jämte
dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning. Härtill komma de arvoden
å 7 000 kronor för är, som riksbankschefen och deputerade äga uppbära
i egenskap av fullmäktige i riksbanken. Vice riksbankschefen har
tillerkänts ett årligt arvode av 28 000 kronor, varå jämväl utgå tilläggsförmåner
av nyss angivna slag; därjämte hava bankofullmäktige bemyndigats
att, om de utom sig utse vice riksbankschef, tillerkänna honom ett
tilläggsarvode av högst 7 000 kronor för år.
Riksgäldsdirektören åtnjuter enligt § 21 reglementet för riksgäldskontoret
den 15 juni 1938 ett arvode av 19 000 kronor. Ä detta belopp utgå provisorisk
avlöningsförstärkning och dyrtidstillägg. Riksgäldsfullmäktige äga
enligt reglementet rätt att, därest riksgäldsdirektören utses utom fullmäktige,
tillerkänna honom ett tilläggsarvode av högst 4 000 kronor för år.
I förut nämnda avlöningsbestämmelser för ledamöterna av riksbankens
direktion och i reglementet för riksgäldskontoret hava vidare meddelats
bestämmelser örn semester och tjänstledighet samt örn resekostnads- och
traktamentsersättning för ifrågavarande befattningshavare.
Enligt lönekommitténs mening tala goda skäl för att här ifrågavarande
chefstjänstemän inordnas under avlöningsreglementet och därigenom, i likhet
med chefstjänstemännen vid olika verk och institutioner inom den
civila statsförvaltningen, få sina löneförhållanden ordnade efter samma
huvudgrunder, som fastställts för övriga tjänstemän vid nyreglerade verk.
Härigenom underlättas en reglering av olika detaljspörsmål, t. ex. om semester,
löneförmåner under ledighet av olika slag, rörligt tillägg, bidrag
lili sjukvårdskostnader, begravningshjälp m. m. Dessa frågor måste eljest
regleras genom särskilda från reglementet fristående avlöningsföreskrifter,
en anordning som onödigt försvårar överblicken över löneområdet.
Ett inordnande av ifrågavarande chefstjänstemän under avlöningsreglementet
skulle ock stå i god samklang med det sätt, varpå under senare
år dessa tjänstemäns tjänste- och familjepensionsfråga lösts genom befattningarnas
införande under de bestämmelser, som enligt tjänste- och familjepensionsreglementena
för riksdagens verk gälla för sådana ordinarie tjänstemän
vid dessa verk, vilka tillsättas genom förordnande på viss tid.
Vid de överläggningar rörande förevarande frågor, sorn kommittén under
hand haft med representanter för fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret,
har från vissa håll ifrågasatts, huruvida icke ett medtagande i
avlöningsreglementet av omförmälda chefstjänster vid riksbanken och riksgäldskontoret
kunde befaras medföra en större bundenhet vid lönesatser
och löneregler för statsförvaltningen i allmänhet än ett fristående ordnande
av löneförhållandena och därigenom möjligen försvåra sådana ändringar i
lönesatserna, sorn tilläventyrs kunna befinnas nödvändiga för rekrytering
av de viktigaste chefsposterna vid dessa penningförvaltande verk. Den så
-
16
lunda berörda synpunkten måste självfallet vara förtjänt av allvarligt beaktande.
Emellertid vill det synas kommittén, som om den ena formen
för avlöningsföreskriflernas utfärdande knappast kan i berörda hänseende
medföra större svårigheter än den andra. Då lönesatserna liksom de närmare
lönevillkoren under alla förhållanden måste fastställas genom beslut
av riksdagen, synes det kommittén icke böra möta större hinder att tillgodose
ett eventuellt behov av en ny löneavvägning genom ändring i avlöningsrcglementet
än genom ändring i fristående avlöningsbestämmelser.
Vid sådant förhållande har kommittén för sin del funnit ett inordnande av
ifrågavarande tjänster under avlöningsreglementet vara att föredraga, icke
minst ur praktiska synpunkter. Att i den vid avlöningsreglementet fogade
tjänsteförteckningen upptagas samtliga befattningar vid riksdagens verk,
vilka kunna betraktas såsom ordinarie tjänster eller såsom jämställda med
sådana tjänster —- även chefsposterna — samt att i den gemensamma avlöningsförfattningen
återfinnas de av riksdagen fastställda lönereglerna för
samtliga dessa befattningar synes vara av betydande praktiskt värde.
Lönekommittén har sålunda ansett sig böra förorda, att befattningarna
såsom ledamöter av riksbankens direktion och såsom riksgäldsdirektör hänföras
under avlöningsreglementet.
Vid bifall härtill skulle det enligt lönekommitténs mening ligga närmast
till hands, att direktionsledamöterna och riksgäldsdirektören infördes i en
löneplan överensstämmande med den, som i civila avlöningsreglementet
upptagits för tjänstemän, tillsatta medelst förordnande för viss tid eller tills
vidare (löneplan C). Denna löneplan, som icke är dyrortsgraderad, upptager
i 17 lönegrader olika lönebelopp slutande å hela tusental kronor,
lägst 9 000 och högst 36 000 kronor.
Ett infogande av ifrågavarande befattningar i nämnda löneplan skulle
emellertid icke i samtliga fall kunna ske utan jämkning av nuvarande lönenivå.
Med hänsyn till den inräkning i de fasta lönerna av provisorisk avlöningsförstärkning
och 10 procents dvrtidstillägg, som på sätt förut nämnts
ägt rum vid den civila löneregleringen, motsvaras nuvarande lönebelopp av
ett 1 000 kronor högre lönebelopp i den nya löneskalan. För riksbankens
andre deputerade, vilka nu uppbära arvoden å 14 000 kronor, skulle sålunda
en inplacering i den nya lönegraden C 7 — upptagande ett lönebelopp av
15 000 kronor — med hänsyn till nu utgående tilläggsförmåner innebära bibehållande
av den nuvarande löneställningen oförändrad. För riksgäldsdirektören
(arvode 19 000 kronor) skulle likaledes inplacering i lönegraden C 12,
för vilken lönebeloppet utgör 20 000 kronor, medföra oförändrad löneställning.
Beträffande riksbankschefen och vice riksbankschefen, vilkas nuvarande
lönebelopp efter inräkning av nyssberörda tilläggsförmåner icke exakt
motsvaras av någon lönegrad i den nya löneplanen C, skulle däremot inplacering
i nämnda löneplan medföra större eller mindre rubbning i nuvarande
löneställning. För vice riksbankschefen, vilken åtnjuter arvode av
28 000 kronor jämte tilläggsförmåner, kunde inplacering ifrågakomma antingen
i lönegraden C 15, vars lönebelopp utgör 26 000 kronor, eller i lönegraden
C 16, för vilken upptagits ett lönebelopp av 30 000 kronor. Inplacering
i sistnämnda lönegrad skulle innebära en löneökning med omkring
1 000 kronor; befattningens hänförande till lönegraden C 16 skulle däremot
medföra en löneställning omkring 3 000 kronor lägre än den nu gällande.
Vad riksbankschefen angår, borde givetvis denna befattning, vid vilken nu
utgår arvode av 36 000 kronor, inplaceras i den högsta i löneplanen C upptagna
lönegraden (G 17), för vilken gäller ett lönebelopp av 36 000 kronor.
17
Denna placering skulle enligt vad nyss anförts innebära en minskning med
omkring 1 000 kronor i riksbankschefens nuvarande fasta och tillfälliga löneförmåner.
Enligt kommitténs mening kunna skäl anföras för att även beträffande
förordnandetjänsterna vid riksdagens verk tillämpa samma löneplan, som
fastställts för motsvarande tjänster vid den civila statsförvaltningen och
vilken för dessa förvaltningsområden ansetts erbjuda tillräckliga möjligheter
till en tillfredsställande löneavvägning för samtliga förordnade chefstjänstemän,
däribland även för cheferna för de stora affärsdrivande verken.
I den mån inplacering i en löneplan C av de här avsedda chefstjänsterna
vid riksbanken och riksgäldskontoret för vissa tjänster — riksbankschefen
och eventuellt även vice riksbankschefen — innebure sänkning av nuvarande
löneställning, bleve det därvid nödvändigt att meddela övergångsbestämmelser
för att skydda nuvarande tjänstinnehavare från löneminskning. En
dylik anordning har beslutats beträffande nuvarande innehavare av generaldirektörsbefattningarna
vid statens vattenfallsverk och domänverket, vilka
befattningar hittills varit förenade med arvoden av 30 000 kronor jämte dvrtidstillägg
och provisorisk avlöningsförstärkning men numera inordnats i
lönegraden C 16 av civila avlöningsreglementet (30 000 kronor).
Emellertid har vid nyssnämnda under hand förda överläggningar mellan
kommittén samt representanter för fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret
uttryckts önskemålet, att ett eventuellt inordnande av ifrågavarande
befattningar under avlöningsreglementet såvitt möjligt skulle ske på sådant
sätt, att löneställningen för blivande innehavare av befattningarna såsom
riksbankschef och vice riksbankschef ej behövde undergå jämkning nedåt.
Härigenom skulle också bland annat vinnas, att personliga övergångsbestämmelser
för de nuvarande tjänstinnehavarna bleve obehövliga.
Vid ett tillmötesgående av detta önskemål måste den för den civila statsförvaltningen
godkända löneplanen C undergå jämkning i fråga örn lönebeloppen
i de båda högsta lönegraderna, så att dessa lönebelopp komma
att överensstämma med nuvarande löneställning för riksbankschefen och
vice riksbankschefen efter den inräkning av vissa nu utgående tilläggslörmåner,
varom i det föregående talats. Härav följer, att löneplanen ej lämpligen
kan upptagas under samma beteckning som den i civila avlöningsreglementet
fastställda. Då sålunda löneplanen i vissa avseenden måste
undergå ändringar, torde det vara anledning att överväga, huruvida för
riksdagens verk behov föreligger att i övriga delar medtaga löneplanen oförändrad
eller örn för förordnandetjänsterna vid riksdagens verk i stället bör
införas en löneplan, som upptager allenast de lönegrader, vilka erfordras för
införande av nu befintliga tjänster med de lönebelopp, som framkomma
vid inräknande i nuvarande löner av dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning.
1 avseende härå är att märka, att i de lönelägen, som
motsvaras av de fyra lägsta lönegraderna i C-löneplanen (9 ()()()—12 ()()()
kronor), för närvarande icke finnas några förordnandetjänster vid riksdagens
verk. Savin nu kan bedömas, lärer ej heller behov kunna väntas
föreligga av förordnandetjänster vid riksdagens verk i lägre löneställning
än som motsvarar nuvarande arvoden för bankråd, verkställande styrelseledamöter
(direktörer) vid riksbankens mindre avdelningskontor samt förvaltare
vid riksbankens pappersbruk (lönegraden C 5). 1 en för riksdagens
verk särskilt konstruerad löneplan för förordnandetjänster böra sålunda de
fyra lägsta lönegraderna i C-löneplanen kunna uteslutas. Av de mellan
lönegraderna C 5 och C 16 liggande lönegraderna finnes för inplacering av
2—Ilie,OSS
18
nu befintliga förordnandetjänster behov endast av vissa lönegrader, nämligen
lönegraderna G 7 (andre deputerad), C 8 (direktör vid avdelningskontoren
i Göteborg och Malmö, föreståndare för sedeltryckeriet) samt C 12
(riksgäldsdirektören). Emellertid kan det icke anses uteslutet, att behov
kan komma att yppas att inrätta någon ny förordnandetjänst i ett löneläge,
motsvarande någon av de lönegrader inom löneplanen C, som ej för närvarande
skulle bliva belagda — kommittén hänvisar härutinnan till vad i
det följande anföres angående ett framtida införande i löneplan av justitieombudsmans-
och militieombudsmanstjänsterna — eller att höja löneläget
för någon nu befintlig förordnandetjänst. Örn löneplanen nu begränsas till
vad som motsvarar stundens behov, skulle ett införande av nya förordnandetjänster
eller en ändring i löneställningen för en befintlig sådan tjänst nödvändiggöra
icke blott konstruerande av en ny löneplan utan även ändringar
i de på löneplanens konstruktion uppbyggda föreskrifterna om
semester, tjänstledighetsavdrag m. m. Praktiska skäl tala därför med styrka
för att även i en för riksdagens verk särskilt konstruerad motsvarighet till
den civila C-löneplanen redan från början upptagas motsvarigheter — ehuru
givetvis under andra nummerbeteckningar — till C-löneplanens samtliga
lönegrader nr 6—15.
Vid övervägande av frågan om lämpligaste sättet för införande i löneplan
av förordnandetjänsterna vid riksdagens verk har lönekommittén för
sin del funnit båda de här förut angivna alternativen — överförande av den
civila C-löneplanen oförändrad och konstruerande av en för riksdagens verk
särskilt avpassad, i vissa avseenden från C-löneplanen avvikande förordnandelöneplan
— kunna innebära en godtagbar lösning. Ehuru det förstnämnda
alternativet måhända ur principiell synpunkt bör tillerkännas företräde,
har kommittén med beaktande av de förut berörda, av representanter
för fullmäktige uttalade önskemålen och med hänsyn till den fördel, som
vinnes genom undvikande av personliga övergångsbestämmelser för vissa
chefstjänstemän, ansett sig böra utforma sitt förslag i överensstämmelse
med det senare alternativet.
Enligt kommitténs förslag skulle sålunda löneplanen för förordnandetjänster
vid riksdagens verk komma att upptaga 13 lönegrader, i vilka de
vid riksbanken och riksgäldskontoret befintliga förordnandetjänsterna skulle
inplaceras på följande sätt:
Befattningar
Lönegrad
nr
Bankråd .......................................
Direktör vid avdelningskontor (utom i Göteborg och ^
Malmö) ......................................
Förvaltare vid pappersbruket ....................
Andre deputerad ................................ 3
Föreståndare för sedeltryckeriet ..................I .
Direktör vid avdelningskontor (Göteborg och Malmö) j
Riksgäldsdirektör och chef för riksgäldskontoret .... 8
Vice riksbankschef .............................. 12
Förste deputerad och riksbankschef................ 13
Lönebelopp
kronor
13 000
15 000
16 000
20 000
29 000
37 000
Beträffande riksgäldsdirektören och vice riksbankschefen bör vederbörande
fullmäktiges nuvarande befogenhet att under vissa förutsättningar tillerkänna
dessa befattningshavare tilläggsarvoden givetvis bibehållas oförändrad.
Bestämmelser härom torde böra intagas i det kapitel av avlönings
-
19
reglementet (9 kap.), i vilket enligt kommitténs förslag skulle införas erfordei-liga
särskilda föreskrifter för vissa verk eller vissa befattningar.
Vid granskning av ovan intagna, på nuvarande lönebelopp grundade förslag
till inplacering i lönegrader inom den tilltänkta nya löneplanen faller
det i fråga om löneställningen för riksbankens andre deputerade i ögonen,
hurusom vissa riksbankens direktion underställda tjänstemän — föreståndaren
för sedeltryckeriet samt direktörerna för avdelningskontoren i Malmö
och Göteborg — skulle komma att tillhöra en högre lönegrad än de andre
deputerade. Ehuru deputerade i egenskap av ledamöter av fullmäktige äga
uppbära arvoden i likhet med övriga fullmäktige (7 000 kronor), kan en
dylik lönerelation knappast anses tillfredsställande, och en uppfattning av
deputeradetjänslerna i högre lönegrad kan därför icke anses omotiverad.
Med hänsyn till den väsentligen formella innebörden av lönekommitténs
uppdrag har kommittén emellertid ansett sig icke böra framställa något förslag
i dylikt hänseende utan allenast velat rikta uppmärksamheten på denna
fråga.
Därest lönekommitténs här framlagda förslag i fråga örn löneförhållandena
för chefstjänstemän i riksbanken vinner bifall, böra de av 1933 års
riksdag antagna avlöningsbestämmelserna för fullmäktige i riksbanken samt
ledamöter av riksbankens direktion ändras. Av dessa bestämmelser skulle
nämligen vid direktionsledamöternas inordnande under avlöningsreglementet
komma att kvarstå endast vad som reglerar arvoden till fullmäktige i
riksbanken, semester och annan ledighet för fullmäktiges ordförande, ersättning
till suppleanter för fullmäktige samt resekostnads- och traktamentsersättning
till fullmäktiges ledamöter och suppleanter. Det vill synas, som
örn dessa bestämmelser lämpligen kunde inarbetas i §§ 16 och 17 bankoreglementet.
Därvid torde moni. 5 av förstnämnda paragraf — vilket författningsrum
för närvarande innefattar allenast en hänvisning till de särskilda
avlöningsbestämmelserna för fullmäktige m. fl. -— böra ersättas med
bestämmelser i ämnet av innehåll, som närmare framgår av härvid fogade
författningsutkast (Bilaga A). I § 17 synes böra införas ett nytt stycke,
som reglerar ersättningen till inspektörerna för riksbankens sedeltryckeri
och pappersbruk. De ändringar i bankoreglementet, som sålunda ifrågasättas,
innebära icke någon saklig ändring i vad som för närvarande gäller.
Det må i detta sammanhang påpekas, att vid ett genomförande av lönekommitténs
förslag beträffande ordnandet av avlöningsförhållandena för
direktionsledamöterna i riksbanken vissa föreskrifter under avdelning I A
i den av riksdagen fastställda avlönings- och pensionsstaten för riksbanken
bliva överflödiga. Lämpligen torde de materiella avlöningsreglerna böra
innefattas i reglementariska föreskrifter, medan däremot staterna endast
böra avspegla de konsekvenser i anslagsliänseende, som följa av dylika föreskrifter.
Med hänsyn till att riksgäldsdirektören skulle inordnas under det nya
avlöningsreglemcntet torde även i §§ 21 och 22 reglementet för riksgäldskontoret
böra göras vissa ändringar, vartill utkast jämväl bifogas (Bilaga B).
Riksdagens justitieombuds m a n och m i 1 i t i e o m b udsman
äro för närvarande icke heller underkastade avlöningsreglemcntet för befattningshavare
vid riksdagens verk. De väljas av lagtima riksdag för tiden
intill dess riksdagen nästa gång förrättar sådant val — i realiteten alltså
för elt år åt gången — och de skola, sä länge de innehava sina ämbeten,
»i alla avseenden anses lika med Konungens justitiekansler» (regeringsformen
§ 97). Enligt den av 1921 års riksdag fastställda avlöningsstaten
20
för justitieombudsmansexpeditionen och militieombudsmansexpeditionen
utgå till ombudsmännen arvode med 17 040 kronor för år eller samma
belopp, som för närvarande gäller såsom lön i lönegraden A 3 i allmänna
civilförvaltningens avlöningsreglemente, till vilken lönegrad justitiekansler!!
är hänförd. Härtill komma dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning.
Genom bestämmelser i 1929 års reglemente för riksgäldskontoret,
som i dessa delar (§ 32, punkterna 7 och 8) ännu är gällande, hava vidare
reglerats frågorna örn tjänstledighetsavdrag och flyttningsersättning
för justitieombudsmannen och militieombudsmannen m. m., varjämte föreskrifter
meddelats örn arvoden m. m. till ombudsmännens ersättare. Bestämmelser
örn semester för ombudsmännen hava intagits i ombudsmännens
instruktioner.
Lönekommittén vill erinra, att 1937 års riksdag, i anledning av väckta
motioner, i skrivelse till Kungl. Majit anhållit örn utredning angående
sagda ämbetsmäns allmänna ämbetsställning och därmed sammanhängande
spörsmål — bland annat frågan örn deras löneställning — samt örn
framläggande snarast möjligt för riksdagen av de förslag, till vilka utredningen
kunde föranleda. Med anledning härav hava sakkunniga tillkallats
för behandling av frågan. Såvitt lönekommittén kunnat finna, föreligger
ur löneteknisk synpunkt intet hinder mot att justitieombudsmannen och
militieombudsmannen i samband med ett beslut örn deras framtida löneställning
inrymmas under avlöningsreglementet för riksdagens verk och
därigenom tillerkännas samma förmåner i olika hänseenden, vilka tillkomma
närmast jämförliga ämbetsinnehavare vid den civila statsförvaltningen.
Tvärtom vore en sådan anordning enligt kommitténs mening
ur lönetekniska och andra synpunkter ändamålsenlig. Örn den nuvarande
anordningen med justitieombudsmannens och militieombudsmannens
utseende för viss tid bibehålies, vore det därvid lämpligt, att
de hänfördes till den löneplan för förordnandetjänstemän vid riksdagens
verk, som kommittén i det föregående förordat. Om en reglering av justitieombudsmannens
och militieombudsmannens löneförhållanden genomfördes
efter dylika linjer, skulle — därest icke särskilda bestämmelser
angående pensionsförhållandena anses böra meddelas — härav närmast
följa, att tjenste- och familjepensionsrätt tillerkändes dem i anslutning till
de grunder, sorn gälla för övriga på viss tid förordnade tjänstemän.
Alldenstund nu berörda spörsmål äro föremål för prövning av särskilt
tillkallade sakkunniga, har kommittén här endast velat omnämna frågan
utan att för egen del taga någon ståndpunkt eller framlägga något förslag.
Därest justitieombudsmannen och militieombuasmannen icke hänföras
under avlöningsreglementet för riksdagens verk, torde i varje fall sådan
ändring böra vidtagas i de för dessa ämbetsinnehavare fastställda avlöningsbestämmelserna,
att avlöningen anpassas efter den genom 1938 års
civila lönereglering fastställda förhöjda lönenivån och att i anslutning
härtill rörligt tillägg å avlöningen bestämmes att utgå enligt de i civila
avlöningsreglementet stadgade grunderna. Lämpligt synes kommittén vara
att, i avvaktan på ett avgörande i fråga örn justitie- och militieombudsmännens
framtida ställning och löneförhållanden, beslut meddelas av
innebörd, att ersättningen till dem bestämmes till 18 000 kronor årligen,
varå rörligt tillägg må utgå enligt de i avlöningsreglementet för riksdagens
verk innefattade grunderna, samt att för dem skola i avseende å semester,
avlöning under tjänstledighet, begravningshjälp, sjukvård m. lii. tillämpas
de föreskrifter, som enligt nämnda avlöningsreglemente gälla för förordnan
-
21
detjänsteman i 6 lönegraden. Ett beslut i överensstämmelse härmed skulle
giva justitie- oell militieombudsmännen samma löneställning och lönevillkor
som de från och med den 1 juli 1939 för justitiekanslern gällande.
Även i fråga örn justitieombudsmannens och militieombudsmannens ersättare
böra gällande avlöningsbestämmelser undergå vissa ändringar.
Kommittén har ansett sig böra upprätta ett utkast till föreskrifter beträffande
avlöning åt ombudsmännen och deras ersättare, vilket utkast här bifogas
(Bilaga C).
En särställning bland befattningshavare såväl vid riksdagens verk som
inom statsförvaltningen i övrigt intages av byråcheferna å justitieombudsmans-
och militieombudsmansexpeditionema.
Dessa befattningar vörö ursprungligen upptagna såsom sekreterartjänster
men ombildades år 1918 till expeditionssekreterartjänster i byråchefs
löneställning och hava från och med år 1922 benämnts byråchefer.
Befattningarna hava alltsedan inrättandet varit icke-ordinarie tjänster, vilka
tillsatts genom förordnande. Möjlighet har nämligen ansetts böra stå öppen
för riksdagens ombudsmän att, örn och när de så finna lämpligt, göra ombyte
å befattningarna. I samband med 1921 års lönereglering erhöllo befattningshavarna
i fråga en löneställning motsvarande den, som tillkommer
ordinarie byråchefer vid den centrala statsförvaltningen. Byråcheferna uppbära
alltså, ehuru de icke hava ordinarie anställning, lön såsom ordinarie
innehavare av tjänst i 30 lönegraden.
Tidigare bär ifrågasatts, att byråchefsbefattningarna skulle uppföras på
ordinarie stat för att bereda innehavarna en fastare .ställning med pensionsvätt.
Förslag härom framlades av 1902 års löneregleringskommitté i det
betänkande, som låg till grund för nu gällande avlöningsreglemente för
riksdagens verk, men kommitténs förslag avvisades av 1921 års riksdag.
Vid riksdagsbehandlingen år 1929 av frågan örn familjepensionsrätt för personal
vid vissa riksdagens verk upptogs spörsmålet ånyo, varvid bankoutskottet
yttrade (utlåtande nr 00, sid. 5), att åtskilliga skäl kunde anföras
för överflyttande på ordinarie stat av byråchefsbefattningarna. Härigenom
skulle såväl tjänste- som familjepensionsrätt beredas innehavarna av dessa
befattningar, vilket finge anses önskvärt. Dä emellertid frågan örn formen
för tillsättning av befattningarna borde bedömas även ur andra synpunkter,
hade utskottet icke ansett sig böra i då förevarande sammanhang taga ståndpunkt
i denna fråga, vilken borde efter särskild framställning underkastas
en mera ingående prövning.
Vid den revision av tjänstepensionslagstiftningen för befattningshavare
vid riksdagens verk, som i anslutning till civila tjänstepensionsreglementet
vidtogs år 1935, tillerkändes byråcheferna hos justitie- och militieombudsmännen
tjänstepensionsrätt utan ändring av anställningsformen. I avseende
6 pensionsvillkoren blcvo de därvid likställda med ordinarie tjänstemän i
30 lönegraden. Sorn konsekvens härav har sedermera år 1937 beviljats dem
familjepensionsrätt enligt samma grunder, som gälla för ordinarie tjänstemän
i nämnda lönegrad.
Lönekommitlén har för sin del ansett det kunna ifrågasättas, huruvida till
räcklig anledning föreligger att alItjärnl bibehålla byråcheferna vid justitieombudsmans-
och militieoinbudsmansexpeditionerna i den särställning i förhållande
till övriga befattningshavare vid riksdagens verk, som de hittills
intagit. Med hänsyn lill den permanens och fasthet, som utmärker de med
befattningarna förenade arbetsuppgifterna, synas nämligen goda skäl tala
22
för att ifrågavarande befattningar inordnas under avlöningsreglementet
såsom ordinarie tjänster.
I betraktande av justitie- och militieombudsmannainstitutionens ställning
såsom kontrollorgan över domstolar och förvaltningsmyndigheter läge det
enligt lönekommitténs mening nära till hands, att byråchefstjänsterna omändrades
till fullmakts- eller konstitutorialtjänster för att bereda innehavarna
en fastare anställningsform. Vid de överläggningar, som kommittén i detta
ämne under hand haft med justitieombudsmannen och militieombudsmannen,
hava emellertid ombudsmännen bestämt uttalat sig emot en fastare anställningsform.
De hava därvid framhållit bland annat, att för säkerställande
av ett gott arbetsresultat ett intimt samarbete mellan ombudsmannen och
byråchefen vore nödvändigt och att ombudsmannen därför icke borde betagas
möjligheten att, örn så skulle anses önskvärt, göra ombyte av byråchef.
Att byråchefstjänsterna under senare tid kommit att under en relativt lång
följd av år innehavas av samma personer kunde icke åberopas såsom vittnesbörd
örn att denna anordning alltid vöre den bästa. Tvärtom talade åtskilliga
skäl för att befattningarna icke komme att innehavas såsom sluttjänster. Det
kunde vara till fördel, örn befattningarna kunde hållas besatta med yngre jurister,
vilkas direkta kontakt med det praktiska arbetet i domstolarna eller inom
administrationen icke läge alltför långt tillbaka i tiden. Betydelsen ur kontinuitetssynpunkt
av en långvarig erfarenhet och rutin i arbetet å ombudsmansexpeditionerna
borde visserligen ej underskattas, men dessa synpunkter
finge i fråga om ombudsmännens närmaste medhjälpare sättas i andra
planet, så mycket hellre som härutinnan föreliggande behov kunde i avsevärd
mån tillgodoses genom andra kvalificerade befattningshavare å expeditionerna.
I anslutning till sålunda antydda synpunkter har från ombudsmännens
sida ansetts önskvärt, att ett inordnande av byråcheferna under avlöningsreglementet
måtte ske utan ändring av nuvarande anställningsform. Detta
skulle innebära, att befattningarna omändrades till ordinarie tjänster, vilka
tillsättas genom förordnande tills vidare, på sätt för närvarande är fallet
exempelvis med de i vissa statsdepartement förekommande befattningarna
såsom byråchefer för lagärenden. Vid en sådan anordning skulle man enligt
ombudsmännens uppfattning kunna räkna med, att ifrågavarande byråchefstjänster
i likhet med nyssnämnda befattningar i departementen regelmässigt
bleve att betrakta såsom övergångsplatser, eftersträvade av skickliga yngre
jurister inom hovrätterna, vilka hade för avsikt att efter några års tjänstgöring
i byråchefsbefattningen fortsätta sin karriär å domarbanan eller inom
administrationen.
Med hänsyn till de skäl, som sålunda från justitie- och militieombudsmännens
sida anförts och vilka självfallet måste tillmätas stor vikt, har
kommittén, örn ock med viss tvekan, ansett sig böra övergiva tanken på byråchefsbefattningarnas
omändring till fullmakts- eller konstitutorialtjänster
och i stället förorda, att ifrågavarande befattningar upptagas såsom förordnandetjänster
att tillsättas tillsvidare. Befattningarna torde därvid böra erhålla
samma löneställning, som enligt civila avlöningsreglementet gäller för
lagbyråcheferna vid statsdepartementen, vilka hänförts till lönegraden C 5
(lönebelopp 13 000 kronor). I det förslag till löneplan för förordnandetjänstemän
vid riksdagens verk, som av kommittén i det föregående förordats, hava
byråchefstjänsterna hos justitie- och militieombudsmännen med hänsyn till
det anförda ansetts böra upptagas i Ira lönegraden, till vilken bland andra
hänförts bankrådstjänsterna i riksbanken. Därest, såsom ifrågasatts, lag
-
23
byråchefstjänsterna skulle erhålla förhöjd löneställning, torde motsvarande
jämkning böra vidtagas beträffande byråcheferna vid ombudsmansexpe
ditionerna.
...
Den ändrade ställning beträffande förevarande tjänster, som kommittén
sålunda ansett sig böra förorda, mäste medföra, att pensionsrätt å ifrågavarande
befattningar icke vidare ifrågakommer. Förordnandetjänster, vilka
tillsättas tills vidare, äro inom statsförvaltningen i övrigt — bortsett från
befattningen såsom chef för försäkringsinspektionen icke förenade med
pensionsrätt, och ett avsteg fran denna princip synes icke böra ifrågakomma,
detta såväl av principiella skäl som med hänsyn till att^ ett dylikt undantag
skulle förändra tjänsternas tilltänkta karaktär. Då byråchefsbefattningarna
förutsättas i regel komma att rekryteras av assessorer i hovrätt eller av befattningshavare
inom den centrala administrationen, skulle innehavarna för
övrigt i dessa fall komma att bibehålla anställning såsom extra ordinarie
eller eventuellt ordinarie tjänstemän i verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
och den med dylik anställning förenade tjänste- och familjepensionsrätten.
Enligt vad kommittén under hand erfarit, hava förenämnda sakkunniga
för prövning* av frågan örn justitie- och militieombudsmännens ställning
m. m. icke ingått på spörsmålet örn anställnings- och lönevillkoren för byråcheferna
hos ombudsmännen.
Vid bifall till vad här föreslagits torde beträffande den nuvarande
byråchefen hos justitieombudsmannen, vilken uppbär lön enligt högsta löneklassen
av 30 lönegraden och sålunda vid inplacering i lönegrad enligt
kommitténs förslag skulle få vidkännas löneminskning, böra vidtagas en
särskild övergångsanordning. Enligt kommitténs mening bör denna anordning
så utformas, att nuvarande innehavaren av befattningen tillförsäkras
rätt att, så länge han kvarstår i befattningen, uppbära lön och övriga avlöningsförmåner
enligt de regler, som i avlöningsreglementet med därtill
hörande tilläggsbestämmelser bliva meddelade för tjänsteman i 30 lönegraden.
Därjämte bör frågan om tjänste- och familjepensionsrätt för denne befattningshavare
regleras enligt vad som är eller ma bliva stadgat beträffande ordinarie
tjänsteman i nämnda lönegrad. Sistnämnda spörsmål faller emellertid
utanför kommitténs uppdrag och bör ordnas i samband med erforderliga
ändringar i tjänste- och familjepensionsreglementena för riksdagens verk.
Tjänstcförteckningsrevision. Chefen för finansdepartementet har jämlikt
bemyndigande av Kungl. Majit tillkallat sakkunniga att inom departementet
biträda med viss omprövning av lönegradsplaccringen vid statens affärsdrivande
verk. Enligt vad departementschefen uttalat, kommei sedermera
frågan örn en revision av tjänsteförteckningen vid civilförvaltningen i övrigt
att upptagas till granskning.
Jämväl vid riksdagens verk aktualiseras frågan örn en revision av gällande
tjänsteförteckning i och med genomförande av ett nytt avlöningsreglemente.
Detta spörsmål torde vara av särskild betydelse för riksbankens
vidkommande. För närvarande arbetar en inom riksbanken tillsatt utredningskommitté
med vissa frågor angående bankens inre organisation. Intill
dess denna utredning slutförts och därmed klarhet vunnits rörande personalbehovet
i skilda tjänstegrader vid riksbanken, olika befattningshavares
arbetsuppgifter m. m., torde spörsmålet örn en revision av befattningarnas
nuvarande inplacering i tjänsteförteckningen böra tillsvidare anstå. Detta
spörsmål faller utanför det åt lönekommittén meddelade uppdraget. Såsom
24
framgår av elen följande motiveringen till kommitténs förslag till tjänsteförteckning
för befattningar vid riksdagens verk, har kommittén emellertid
ansett sig oförhindrad att föreslå vissa ändringar i de i nu gällande tjänsteförteckning
upptagna tjänstebenämningarna.
2. Detaljmotivering.
Iieglementsjörslaget.
1 §•
1 mom. Beträffande förevarande moment, vilket reglerar frågan örn avlöningsreglementets
tillämpning, torde få hänvisas lill vad i det föregående
anförts. För undvikande av oklarhet har kommittén ansett sig böra i författningstexten,
vid sidan av ordinarie befattningar vid riksdagens verk, såsom
inordnade under reglementet direkt angiva befattningarna såsom riksbankschef,
vice riksbankschef, andre deputerad och riksgäldsdirektör. Det
må framhållas, att kommittén under den i reglementet på olika ställen förekommande
beteckningen »tjänsteman», där icke annat uttryckligen stadgas
eller eljest framgår av sammanhanget, inbegriper innehavare av nyssnämnda
chefsbefattningar.
Den vid reglementet som bilaga fogade tjänsteförteckningen torde lämpligen
böra, i likhet med själva reglementet, fastställas av riksdagen.
2 mom. Under det att tjänsteförteckningen för riksdagens verk hittills innehållit
uppgift icke blott örn de olika slags befattningar, som förekomma, jämte
den för vederbörande befattning fastställda lönegraden utan även örn antalet
befattningar av ifrågavarande slag, skall enligt den nya ordningen sistnämnda
uppgift lämnas enbart i en för varje särskilt verk fastställd personalförteckning.
Härigenom vinnes bl. a., att ändringar med avseende å befattningarnas
antal icke behöva föranleda ändring i den till själva avlöningsreglementet
hörande tjänsteförteckningen.
3 mom. Enligt nu gällande avlöningsreglemente för riksdagens verk
skola de i 2 kap. av reglementet avsedda befattningarna tillsättas medelst
förordnande på viss tid (1 § 1 morn.); övriga ordinarie befattningar skola,
i enlighet med därför gällande föreskrifter, tillsättas antingen genom fullmakt
eller genom konstitutorial (1 § 2 morn.). Vad kommittén i det föregående
förordat beträffande byråcheferna hos justitieombudsmannen och
militieombudsmannen föranleder, att stadgandet kompletteras med tillsättningsformen
förordnande tills vidare. Den i författningsförslagets 1 § 3 mom.
gjorda uppräkningen av tillsättningsformerna har därför erhållit samma lydelse,
som innefattas i motsvarande stadgande i civila avlöningsreglementet.
Jämväl den i civila avlöningsreglementet förekommande definitionen å begreppet
konstitutorial har oförändrad medtagits i reglementsförslaget.
De angivna formerna för tillsättning av de i reglementet avsedda befattningarna
hade måhända för att bliva fullt uttömmande bort förses med ett
tillägg angående utseende av ledamot i riksbankens direktion och riksgäldsdirektören.
Kommittén har emellertid utgått från, att dylik genom val tillsatt
befattningshavare vid en mindre snäv tolkning av bestämmelserna i förevarande
moment kan anses hänförlig till den kategori befattningshavare,
vilka tillsättas genom förordnande på viss tid, och har fördenskull ansett sig
icke behöva upptaga ett särskilt stadgande angående tillsättningsproceduren
för ifrågavarande befattningar.
1936 års lönekommitté bär i sitt betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente
fäst uppmärksamheten på den växlande praxis, som inom
olika förvaltningsgrenar råder med avseende å tillsältningslormer m. m., och
uttalat sig för att en utredning måtte verkställas i syfte att klarlägga, dels i
vad mån tjänster böra tillsättas genom fullmakt respektive genom konstitutorial,
dels ock på vilka myndigheter det skall ankomma att besluta rörande
tillsättande av befattningar i olika tjänstegrader vid de särskilda verken.
Föredragande departementschefen har även i propositionen nr 263 till 1938 års
riksdag förklarat sig dela kommitténs mening rörande behovet av en sådan
utredning och sagt sig hava för avsikt att i sinom tid återkomma lill detta
spörsmål.
Lönekommittén för riksdagens verk vill i anslutning härtill påpeka, att ej
heller inom riksdagens verk enhetlighet och konsekvens är rådande beträffande
tillsättningsformerna. Inom riksbanken tillsättas tjänstemän i samtliga
lönegrader utom den 30:e genom konstitutorial; bankokommissarierna, vilka
tillhöra sistnämnda lönegrad, utnämnas sålunda genom fullmakt. Sistnämnda
tillsättningsform bereder dock inom detta förvaltningsområde icke samma
trygghet som vid statsförvaltningen i övrigt, enär § 36 regeringsformen icke
lärer äga tillämpning å innehavarna av dessa befattningar. Med hänsyn till
förefintliga bestämmelser örn entledigande av ordinarie befattningshavare i
riksbanken (§§ 37 och 38 samt § 40 mom. 3 bankoreglementet) bereder tullmakten
för dessa befattningshavare ej ens samma trygghet som ett konstitutorial
för civila statstjänstemän i allmänhet. Nyssnämnda bestämmelser medföra
i själva verket, att för riksbankens tjänstemän någon saklig skillnad i
innebörden av fullmakt och konstitutorial ej torde föreligga.
Vid riksgäldskontoret tillsättas enligt bestämmelser i verkets reglemente
.samtliga tjänstemän — alltså även de, som tillhöra 30 lönegraden (riksgäldssekreterare
och riksgäldskommissarie) — genom konstitutorial.
Vid riksdagsbiblioteket hava samtliga tjänstemän, inklusive vaktmästare,
tidigare tilldelats fullmakt, men enligt uppgift har numera, trots avlöningsreglementets
stadgande örn tillsättning medelst fullmakt eller konstitutorial,
utvecklat sig den praxis, att vederbörande tjänsteman i allmänhet endast erhåller
protokollsutdrag, utvisande att han blivit innehavare av den tjänst,
varom fråga är. Bestämmelser angående tillsättningsformerna linnas icke
meddelade i bibliotekets stadgar.
Vid justitie- och militieombudsmansexpeditionerna tillsättas enligt praxis
andra tjänstemän än byråcheferna medelst konstitutorial. Föreskrifter örn
tillsättningsformen saknas i ombudsmännens instruktioner.
I syfte att uppnå .större enhetlighet beträffande anställningsformerna synes
cn översyn av bestämmelser och praxis på området även för riksdagens verk
vara av behovet påkallad, sedan för statsförvaltningen i övrigt klarare riktlinjer
uppdragits. Föreskrifter örn tillsättningsformerna torde, där sådana nu
saknas, böra meddelas i vederbörande reglementen, stadgar eller instruktioner.
För närvarande tillsättas i riksbanken tjänsterna såsom bankråd ävensom
verkställande styrelseledamöter vid avdelningskontoren samt föreståndaren
för riksbankens sedeltryckeri och förvaltaren vid riksbankens pappersbruk i
Tumba medelst förordnande på ett år. Inom statsförvaltningen i övrigt torde
för jämförliga tjänstemän så korta förordnandeperioder icke förekomma. linder
erinran härom vill kommittén ifrågasätta, huruvida icke spörsmålet örn
längre tids förordnande å dessa tjänster borde upptagas till omprövning.
26
2 §•
2 mom. Detta moment, som i sakligt hänseende överensstämmer med 2 §
2 mom. civila avlöningsreglementet, är avfattat i anslutning till de uttalanden
i fråga örn förening av pension med lön, som gjordes i 1934 års proposition
angående civilt tjänstepensionsreglemente (nr 222, sid. 105—106). På
sätt föredragande departementschefen i propositionen 1938:263, sid. 110,
framhållit, förutsätter ett bifall till förslaget, att ändring vidtages i de reduktionsregler,
som för närvarande innefattas i tjänstepensionsreglementena.
Innan förslag i ämnet framlägges i fråga örn riksdagens verk, torde emellertid
riksdagens beslut med avseende å ändring i motsvarande delar av civila
och militära tjänstepensionsreglementena böra avvaktas.
Lönekommittén vill i detta sammanhang framhålla, att det givetvis ankommer
på vederbörande myndighet vid de olika verken att hos delegerade
göra anmälan, därest myndigheten utnämnt tjänsteman, för vilken jämlikt
bestämmelserna i detta moment kan ifrågakomma avdrag å lönen.
3 mom. På grund av den från civila avlöningsreglementet hämtade bestämmelsen,
att avlöning, där ej annorlunda stadgas i reglementet, skall utgå
från och med den dag tjänsten enligt utnämningshandlingen (fullmakten
eller konstitutorialet) tillträdes, vill kommittén understryka vikten av att vid
vanliga tjänstetillsättningar tillträdesdag hädanefter angives i utnämningshandlingen.
Av praktiska skäl torde det vara lämpligt att tillträdesdagen
I allmänhet bestämmes till början av kalendermånad.
3 §•
Bestämmelserna i förevarande paragraf äro avsedda alt ersätta de föreskrifter
rörande tjänstgörings- och förflvttningsskyldighet, vilka innefattas
i 13 § nuvarande avlöningsreglemente för befattningshavare vid riksdagens
verk.
1 mom. I jämförelse med 3 § civila avlöningsreglementet märkes den olikheten,
att den i nämnda reglemente meddelade föreskriften rörande skyldighet
för tjänsteman att underkasta sig omreglering av tjänstgöringsområde
icke erhållit någon motsvarighet i det föreliggande förslaget, enär bestämmelsen
i fråga avser förhållanden, vilka sakna aktualitet vid riksdagens verk.
Detsamma gäller självfallet de i 3 § 2 mom. civila avlöningsreglementet meddelade
speciella föreskrifter, som reglera förflyttningsskyldigheten för innehavare
av domartjänster.
Den föreslagna skyldigheten för tjänsteman att utan närmare angiven tidsbegränsning
såsom vikarie bestrida befattning inom högre lönegrad vid det
verk han tillhör överensstämmer med vad som i detta hänseende nu gäller —
och även före 1921 års avlöningsreglemente gällt — för tjänstemän vid riksdagens
verk.
2 mom. Till de från motsvarande moment i civila avlöningsreglementet
hämtade stadgandena har beträffande riksdagens verk ansetts böra göras ett
tillägg, som avser att stadga skyldighet för tjänsteman att, efter särskilt
beslut av riksdagen, låta sig förflyttas till befattning inom den civila statsförvaltningen,
där detta av organisatoriska skäl anses påkallat. Ett liknande
stadgande återfinnes i 13 § gällande avlöningsreglemente.
I fråga örn tjänsteman, som förordnats på viss tid eller tills vidare, har i
enlighet med civila avlöningsreglementet föreskrivits, att förflyttningsskyldighet
icke föreligger. Anledningen härtill är, beträffande tjänstemän förord
-
27
nade på viss tid, dessa tjänsters karaktär och de för dem meddelade särskilda
pensioneringsföreskritterna. I fråga örn tjänstemän, förordnade tills vadare,
ligger det i sakens natur, att föreskrift om förflvttningsskyldighet ej är
erforderlig.
Slutligen må påpekas, att med det i förevarande moment använda uttrycket
»annan befattning» bör förstås såväl befattning inom samma lönegrad
som befattning inom lägre lönegrad, i bägge fallen oavsett örn det är fråga
örn lika benämnd befattning eller annat slag av befattning.
4 §■
De i 3 § av nuvarande avlöningsreglemente för riksdagens verk intagna
generella bestämmelserna angående tjänsteförening överensstämma i huvudsak
med vad som för närvarande gäller enligt avlöningsreglementet för allmänna
civilförvaltningen. Beträffande riksbanken finnes dock i de av 1921
års riksdag antagna tillämpningsföreskrifterna till förstnämnda avlöningsreglemente
(Avd. I, punkten 2) ett särskilt stadgande, enligt vilket med befattning
i riksbanken ej må förenas uppdrag eller annan befattning, som fullmäktige
anse vara av beskaffenhet att icke lämpligen böra innehavas av
tjänsteman i riksbanken. Bestämmelserna vid riksbanken äro med andra
ord strängare än vid andra verk med samma avlöningssystem.
Icke minst med tanke på den medelsförvaltning, som åvilar vissa grupper
av tjänstemän inom riksbanken, torde det vara önskvärt att även för framtiden
möjlighet bibehålies att för deras vidkommande hävda strängare krav
med avseende å rätten att med ordinarie befattning förena enskild anställning
eller uppdrag än som bliva gällande för tjänstemän i allmänhet. Liknande
synpunkter framträda i viss mån även beträffande riksgäldskontorets
tjänstemän. Emellertid har i civila avlöningsreglementets 4 § 4 mom. intagits
ett generellt stadgande, enligt vilket Kungl. Majit äger utfärda erforderliga
föreskrifter i fråga om förbud för tjänsteman vid visst verk eller för innehavare
av viss befattning alt åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet, som
lämpligen icke bör förenas med hans ordinarie tjänst. Därest, såsom kommittén
förordar, en motsvarighet till detta stadgande införes i avlöningsreglementet
för riksdagens verk, torde speciella restriktiva föreskrifter beträffande
riksbankens och riksgäldskontorets tjänstemän icke behöva intagas
i avlöningsreglementet. Av praktiska skäl torde meddelandet av föreskrifter
enligt nämnda moment lämpligen höra ankomma på vederbörande myndighet,
i den mån icke stadganden i ämnet införas i vederbörande reglementen.
Det må i delta sammanhang erinras, att 1936 års lönekommitté i sitt betänkande
angående civilt avlöningsreglemente uttalat, att tillstånd icke bör
krävas för innehav av styrelseuppdrag i ideell, politisk eller facklig förening.
Denna regel torde böra"gälla även för riksdagens verk, såvitt icke verks-#
myndigheten i särskilt fall finner erforderligt att med stöd av 4 § 4 mom.
utfärda förbud mot innehav av visst uppdrag. Vidare bör enligt 1936 års lönekommittés
uttalanden tillstånd icke erfordras för mottagande av sådana uppdrag
i det allmännas tjänst, vilka tjänsteman erhåller på grund av allmänt
val. Sålunda bör tjänsteman äga att utan vidare mottaga .sådana allmänna
förtroendeuppdrag som ledamotskap av riksdagen, kyrkomöte, landsting,
stads- eller kommunalfullmäktige eller kommunalnämnd. I den mån taxeringsuppdrag
tillkommit genom allmänt val, torde det böra likställas med
övriga kommunala förtroendeuppdrag; eljest bör tillstånd sökas till mottagande
av uppdraget.
28
Tillstånd för tjänsteman att med sin tjänst förena uppdrag eller befattning,
som i 2 mom. avses, torde enligt kommitténs mening lämpligen liksom
hittills böra meddelas av vederbörande verksmyndighet. Något undantag från
denna ordning med avseende å tjänstemän i högre lönegrad än den 27 :e
— enligt civila avlöningsreglementet erfordras för tjänstemän i dessa lönegrader
tillstånd av Kungl. Majit — gäller icke för närvarande inom riksdagens
verk och torde icke heller vara erforderligt.
Något avsteg från de i 1 mom. meddelade föreskrifterna örn förbud mot
tjänsteförening har icke ansetts böra ifrågakomma beträffande ledamöter i
riksbankens direktion eller riksgäldsdirektören. Då befattningarna såsom
direktionsledamöter och riksgäldsdirektör äro förenade med pensionsrätt,
skulle det nämligen strida mot gällande rättsgrunder att utan riksdagens beslut
i värjo särskilt fall medgiva förening av dylik befattning med annan
ordinarie tjänst eller därmed i förevarande hänseende likställd befattning.
I fråga örn innehav av uppdrag eller befattning, som avses i 2 inom., hava
för direktionsledamöternas vidkommande vissa restriktiva bestämmelser meddelats
i .il § riksbankslagen. Dessa bestämmelser, vilka innebära hinder för
ifrågavarande befattningshavare att vara ledamot i bankstyrelse (dock med
vissa undantag, till vilka kommittén i det följande återkommer), böra givetvis
fortfarande gälla. De föreskrifter, som innefattas i 4 § 2 inom. och som
för innehav av vissa befattningar eller uppdrag förutsätta särskilt tillstånd,
avse följaktligen icke att medföra inskränkning i riksbankslagens förbud mot
innehav av vissa uppdrag eller i de särskilda restriktioner i förevarande hänseende,
som eventuellt framdeles kunna komma att meddelas i allmän lag
eller annan av riksdagen särskilt antagen författning eller föreskrift. Då
detta synts utan särskilt stadgande vara självklart, har någon hänvisning till
dylika författningar eller föreskrifter ansetts icke behöva intagas i förevarande
moment.
Enligt riksbankslagens 31 § föreligger ej hinder för fullmäktig i riksbanken
att vara ledamot av styrelse i sparbank eller postsparbanken eller i banken
för internationell betalningsutjämning. Då det torde vara förutsatt, att någon
ledamot av riksbankens direktion eller annan riksbanksfullmäktig regelmässigt
bör vara postsparbanksfullmäktig, respektive ledamot av internationella
bankens styrelse, har kommittén ansett 2 mom. av 4 § böra så avfattas, att
särskilt tillstånd för innehav av dvlikt uppdrag ej erfordras. I fråga örn uppdrag
såsom styrelseledamot i sparbank synas däremot skäl för undanlag från
ansöknings- och tillståndsförfarandet icke föreligga.
I civila avlöningsreglementet är stadgat, att de i 2 mom. av förevarande
Paragraf intagna bestämmelserna örn skyldighet för tjänsteman att söka
tillstånd till innehav av uppdrag eller befattning, varom i momentet är fråga,
^ icke skola gälla i fall, där Kungl. Majit eller den myndighet, som äger bevilja
tillståndet, meddelat uppdraget eller tillsatt tjänstebefattningen. I det nu föreliggande
reglementsförslagel har ett dylikt undantag upptagits endast för de
fall att den tillståndsgivande myndigheten meddelat uppdraget eller tillsatt
befattningen men däremot icke för det fall att Kungl. Majit fattat beslut
därom. Det bör framhallas, att bestämmelserna i förevarande moment icke
kunna anses förutsätta tillstånd för mottagande av de vanligast förekommande
uppdragen under förevarande kategori, nämligen uppdrag såsom
ledamot av kommitté eller sakkunnigberedning. I fråga örn uppdrag, som
lalla under momentets bestämmelser, har det synts kommittén, som örn den
omständigheten, att Kungl. Majit meddelat uppdraget, icke bör beröva chefs
-
29
myndigheten vid riksdagens vederbörande verk rätten att pröva, huruvida
detsamma kan eller lämpligen bör förenas med befattningshavarens ordinarie
tjänst. Tillstånd till uppdragets mottagande har därför ansetts böra i
vanlig ordning inhämtas av verksmyndigheten.
5 §•
Beträffande de i denna paragraf intagna löneplanerna må, utöver vad i
den allmänna motiveringen anförts, framhållas följande.
Den för fullmakts- och konstitutorialtjänstemän föreslagna löneplanen är
helt överensstämmande med löneplanen A i civila avlöningsreglementet. Då
den för förordnandetjänstemän föreslagna löneplanen — av skäl, som i den
allmänna motiveringen anförts — avviker från löneplanen C i civila avlöningsreglementet
och fördenskull måst givas en från nämnda löneplan avvikande
benämning, har det ansetts lämpligt att även åt löneplanen för fullmakts-
och konstitutorialtjänstemän giva en särskild beteckning. De båda
löneplanerna hava upptagits under beteckningarna RA och RC. Den i civila
avlöningsreglementet intagna löneplanen B för fullmaktstjänstemän i chefseller
därmed jämförlig ställning har icke erhållit någon motsvarighet i kommitténs
förslag till avlöningsreglemente för riksdagens verk.
6 och 7 §§.
Dessa paragrafer överensstämma i allt väsentligt med motsvarande paragrafer
i civila avlöningsreglementet.
8 §•
1 mom. I 11 § 1 mom. gällande avlöningsreglemente för befattningshavare
vid riksdagens verk stadgas, att om den, som från icke-ordinarie befattning
vinner befordran till ordinarie tjänst, innehar sådan anställning i
statens tjänst, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes
svara mot, vara jämförbar med eller högre än den ifrågavarande ordinarie
tjänsten, för bestämmandet av hans begynnelselön i denna tjänst och sedermera
för hans uppflyttning till högre löneklass må tillgodoräknas honom
den tid utöver tre år, under vilken han efter fyllda 18 år i en följd innehaft
dylik anställning.
Detta stadgande har, enligt vad av kommittén inhämtade upplysningar giva
vid handen, vid riksbanken och riksgäldskontoret hittills undantagslöst tilllämpats
så, att extra ordinarie tjänsteman, som befordrats till ordinarie
tjänst i 16 lönegraden, fatt för placering i löneklass i den ordinarie tjänsten
tillgodoräkna sig hela den lid utöver tre år, som han efter fyllda 18 år i en
följd innehaft anställning vid verket, detta oavsett anställningsform och
löneställning under den tidigare anställningen. Denna vidsträckta tillgodoräkning
har baserats på att arbetet under den föregående anställningstiden
betraktats såsom likvärdigt med göromålen å tjänst i 16 lönegraden, utan
hinder av att de extra ordinarie tjänstemännen under första delen av anställningstiden
varit i lönehänseende placerade väsentligt lägre än i nämnda
lönegrad. Motsvarande tillgodoräkning har medgivits vid tillträde till ordinarie
vaktmästar- eller kontorsbiträdestjänst.
Enligt 8 § 1 mom. civila avlöningsreglementet skall den, som vinner befordran
till ordinarie tjänst från extra ordinarie befattning, placeras lägst
i löneklassen närmast (iver den, som han i den lägre tjänsten senast till
-
30
hörde. För bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning i den ordinarie
tjänsten skall därjämte tagas i beräkning den tid, dock högst tre år,
varunder tjänstemannen i den lägre tjänsten tillhört eller beräknas hava
tillhört löneklassen närmast under den, till vilken han skall hänföras. Lönefursrätten
skall med andra ord, såsom redan förut nämnts, regleras efter
den s. k. sneddningsregeln.
Enligt lönekommitténs mening bör givetvis för tjänstemän vid riksdagens
verk löneturen vid befordran ordnas på samma sätt som skett för civilförvaltningens
befattningshavare. Kommittén har därför avfattat sitt förslag i
överensstämmelse med civila avlöningsreglementet.
De föreslagna bestämmelserna skulle emellertid, om de tillämpas på den
nuvarande icke-ordinarie personal vid riksbanken, som utgör rekryteringspersonal
till kammarskrivartjänster, komma att medföra en avsevärt försämrad
lönetur vid ordinarieblivandet och, som följd därav, i regel jämväl
under den fortsatta tjänstgöringstiden. Om, såsom för närvarande i allmänhet
är fallet vid riksbankens avdelningskontor, befordran till extra ordinarie
tjänst i 16 lönegraden kan beräknas ske först efter omkring 8 års anställning
i riksbanken — därav 1 år med dagavlöning, 2 år såsom extra tjänsteman
i 11 lönegraden, 3 år såsom extra ordinarie tjänsteman i 13 lönegraden
och 2 år såsom extra ordinarie tjänsteman i 15 lönegraden — kommer försämringen
i lönetursliänseende att uppgå till cirka 5 år. För de nuvarande
extra ordinarie tjänstemännen vid riksbankens huvudkontor torde förhållandena
komma att te sig än mera ogynnsamma. Men även om, såsom ifrågasatts,
befordran framdeles skulle ske direkt från lönegraden e. o. 13 till
lönegraden e. o. 16 (löneklass 15), skulle med i övrigt oförändrade befordringsförhållanden
försämringen i lönetur komma att utgöra cirka tre år.
Även vid riksgäldskontoret skulle de nya bestämmelserna föranleda en
betydande försämring av den lönetur vid befordran till ordinarie tjänst i
16 lönegraden, som hittillsvarande praxis medfört.
Under hänvisning härtill hava styrelserna för riksbankstjänstemännens
förening och för riksgäldskontorets tjänstemannaförening i skrivelser till
lönekommittén hemställt, att kommittén måtte i reglementsförslaget inrymma
övergångsbestämmelser, innebärande att ovan omförmälda stadganden i 11 §
1 mom. gällande avlöningsreglemente skulle få tillämpas vid befordran till
ordinarie tjänst i 16 lönegraden av de icke-ordinarie tjänstemän, som vid
reglementets ikraftträdande äro anställda i riksbanken och riksgäldskontoret.
Med hänsyn till föreliggande förhållanden och då de hittills vid ifrågavarande
verk tillämpade tillgodoräkningsprinciperna otvivelaktigt inneburit
en vidsträcktare lönetursrätt än civilförvaltningens praxis medgivit, anser
lönekommittén av billighetsskäl motiverat, att en gynnsammare lönetursberäkning
än den, som följer av bestämmelserna i reglementet, medgives vid
befordran till ordinarie tjänst i 16 lönegraden av vissa nuvarande tjänstemän.
Detta medgivande torde böra tillämpas beträffande de extra ordinarie
tjänstemän i riksbanken och riksgäldskontoret, som före den 1 juli 1938 —
vid vilken tidpunkt statsmakternas ståndpunkt i fråga om lönetursreglerna
var fattad och publicerad — vunnit extra ordinarie anställning och vilka icke
före den 1 juli 1939 erhållit befordran till ordinarie tjänst. Till denna fråga
återkommer lönekommittén i det följande vid behandling av frågan örn
övergångsbestämmelser till reglementet (sid. 57).
Något motsvarande övergångsstadgande för vakt- och biträdespersonal
31
inom ifrågavarande verk har icke ansetts erforderligt, enär med hänsyn till
lönegradsplaceringen i icke-ordinarie anställning någon försämring i löneturen
vid befordran till ordinarie tjänst ej skulle komma alt inträda enligt
reglementsförslaget. Ej heller lära för personal vid övriga verk några särskilda
övergångsanordningar vara påkallade.
Beträffande de nya reglerna rörande löneklassplacering vid befordran
m. m. må vidare påpekas, att sneddning jämlikt 8 § 1 inom. första stycket
är avsedd att kunna ifrågakomma även vid befordran från tjänst inom en
annan gren av statsförvaltningen — exempelvis allmänna civilförvaltningen
— till befattning vid något av riksdagens verk, allt under förutsättning att
samma lönesystem är gällande för båda befattningarna.
3 mom. Beträffande stadgandet i sista stycket i förevarande moment,
enligt vilket delegerade skulle i vissa fall vid tjänstemans tillträde av en
ny befattning kunna medgiva högre löneklassplacering än som skolat följa
av huvudreglerna i 7 § 1 morn., må framhållas att förutsättningen för stadgandets
tillämpning enligt ordalydelsen är att »synnerliga skäl» föreligga.
Stadgandet är sålunda att betrakta såsom en undantagsföreskrift, som endast
sällan torde komma till användning. Såsom exempel på tall, då en tillämpning
av ifrågavarande bestämmelse kan ifrågakomma inom riksdagens verk,,
må anföras övergång från förordnandetjänst till fullmakts- eller konstitutorialtjänst
i ett ungefär motsvarande löneläge. Vanligen torde tjänstemannen
i dylikt fall före tillträdet till förordnandetjänsten ha innehaft konstitutorialtjänst
i en lägre grad, från vilken sneddning ej kan äga rum, och de
nya lönetursreglerna lämna ej möjlighet att låta tjänstemannen tillgodoräkna
tjänstetiden i förordnandetjänsten, även örn denna tjänst beträffande
göromålens beskaffenhet prövas vara likvärdig med den nya konstitutorialtjänsten.
9 och 10 §§.
Dessa paragrafer överensstämma i huvudsak med motsvarande paragrafer
i civila avlöningsreglementet.
11 §•
I jämförelse med civila avlöningsreglementet företer ifrågavarande paragraf
i sakligt hänseende allenast den olikheten, att bestämmelsen i 11 §
6 mom. av nämnda reglemente angående rätt för vissa tjänstemän att i
stället för semester åtnjuta ferier såsom saknande tillämplighet vid riksdagens
verk uteslutits ur förslaget.
Stadgandet i 5 mom. örn skyldighet för kassörer och andra tjänstemän,
som hava sig anförtrodd kassavård, att begagna sig av semester å tid, som
bestämmes av vederbörande myndighet, bär avfattats i enlighet med 21 §
1 mom. andra stycket av nuvarande avlöningsreglemente för befattningshavare
vid riksdagens verk.
Beträffande de skiljaktigheter, som förslaget företer i förhållande lill
hittills gällande bestämmelser, må nämnas, att det i förslaget fastslås, att
semestern är en ovillkorlig rätt, som icke kan förvägras tjänsteman under
åberopande av att göromålens behöriga gång icke medgiver semesterns uttagande.
Vidare skall, i motsats till vad som hittills tillämpats vid riksdagens
verk, tjänsteman, som under året avgår med ålderspension, vara berättigad
att utfå den för helt kalenderår beräknade semestern oavkortad.
Regeln alt befattningshavare, som övergår till annan tjänst, är berättigad till
32
semester i förhållande till den del av året, under vilken befattningen inneliaves,
torde även i viss mån avvika från hittills tillämpade grunder.
Såsom 1936 års lönekommitté framhållit, böra myndigheterna för att förhindra
ett kringgående av bestämmelserna i 4 mom. tillse, att en tjänsteman,
som varit sjukledig under senare halvåret, icke tillätes återinträda i
tjänst omedelbart före årsskiftet, därest det icke är tillförlitligt styrkt att
han återvunnit hälsan, så att han kan väntas fortsätta sin tjänstgöring efter
årsskiftet.
12 §.
I likhet med vad som stadgas i civila avlöningsreglementet begränsas
enligt denna paragraf tjänstledighetsavdragen till tre slag, A-, B- och Cavdrag,
av vilka C-avdraget utgöres av samtliga på tjänstledighetstiden belöpande
kontanta avlöningsförmåner. Enligt förslaget skulle det bero på
prövning i den ordning delegerade bestämma, i vad mån tjänsteman, som
har att vidkännas C-avdrag, skall avstå jämväl övriga med tjänsten förenade
avlöningsförmåner. Kommittén förutsätter härvidlag, att delegerade
utfärda vissa generella bestämmelser i förevarande ämne, vilka kunna tjäna
till vägledning vid bedömande av den tjänstlediges rätt till vissa viktigare
förmåner vid sidan av lönen, exempelvis sjukvård på verkets bekostnad
m. m. Därvid torde i möjligaste mån böra sökas överensstämmelse med de
föreskrifter, som Kungl. Maj:t må komma att utfärda för den civila statsförvaltningen.
13 §.
Med vissa av det föreslagna avlöningsreglementets tillämpningsområde
betingade, smärre jämkningar överensstämmer denna paragraf med 13 §
civila avlöningsreglementet.
1 mom. Till offentliga uppdrag, för vilkas fullgörande ledighet mot
A-avdrag må beviljas, äro — utom riksdagsmannauppdrag, som särskilt omnämnts
i momentet — att hänföra vissa allmänt medborgerliga uppdrag
av icke-statlig karaktär, såsom ledamotskap av stadsfullmäktige, kommunalfullmäktige,
kommunalnämnd, municipalfullmäktige, municipalnämnd, hälsovårdsnämnd,
fattigvårdsstyrelse, landsting, taxeringsnämnd, o. dyl., d. v. s.
uppdrag, som meddelas på grund av allmänna val eller på grund av val
inom den kommunala representationen, allt under förutsättning att ersättning
för uppdraget icke utgår eller utgår allenast med visst belopp för
sammanträdesdag. Ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd, vilka
uppbära ersättning i form av arvode, böra däremot avstå samtliga avlöningsförmåner
under ledighet för sitt uppdrag.
2 mom. Till värnpliktstjänstgöring räknas icke blott värnpliktig åliggande
tjänstgöring i fredstid — innefattande jämväl obligatorisk landstormsrepetitionsövning
och landstormsbefälsövning — utan även sådan militär tjänstgöring,
för vars fullgörande värnpliktig må inkallas, då rikets försvar eller
säkerhet eljest det kräver, eller, i fråga örn värnpliktig tillhörande landstormen,
för hemortens försvar m. m. Däremot avses här icke militär tjänstgöring
i anledning av mobiliseringsövning, s. k. försöksmobilisering. Hur
med vederbörandes lön skall förfaras vid sistnämnda slag av militär tjänstgöring
torde i förekommande fall böra regleras i överensstämmelse med de
särskilda föreskrifter, som Kungl. Majit kan komma att utfärda för den
civila statsförvaltningen. Detsamma gäller i fråga örn tjänstemans avlöning
under tjänstgöring för rikets försvar vid krigstillfälle.
33
3 morn. Enligt 13 § 3 inom. civila avlöningsreglementet skall tjänsteman
åtnjuta oavkortad lön under tjänstledighet, som enligt medgivande av Kungl.
Majit eller, enligt Kungl. Maj.ts bemyndigande, av vederbörande myndighet
användes för att göra iakttagelser eller idka studier, vilka kunna tjäna
verkets intressen. Enligt det föreliggande förslaget skulle det ankomma på
vederbörande myndighet att bevilja tjänstledighet i här avsedda fall. Påpekas
må, att förevarande stadgande i främsta rummet avser att tillgodose
ett verksintresse, vilket även framgår av stadgandets hänförande under den
paragraf, som behandlar tjänstledighet för offentligt uppdrag. Till skillnad
härifrån avser det under 16 § b) upptagna stadgandet — vilket avhandlar
tjänstledighet för studier, som prövas vara av betydelse för verket eller för
tjänstemannens kompetens för viss uppgift eller befattning — i första hand
att tillgodose ett tjänstemannaintresse, även om de studier eller det arbete,
som påkalla ledigheten, förutsättas indirekt komma verket tillgodo.
14 §.
Denna paragraf överensstämmer med 14 § civila avlöningsreglementet.
15 §.
Ur förslaget hava uteslutits de föreskrifter i 15 § civila avlöningsreglementet,
vilka uteslutande hava avseende å tjänstemän, som äro berättigade
till ferier.
Beträffande tillämpningen av 1 mom. må framhållas, att hinder icke bör
föreligga för en tjänsteman, som så önskar, att i sin semester inräkna tid
för sjukledighet. Det torde vidare böra påpekas, att i momentet stadgad
förmån av oavkortad lön under sjukledighet bör tillkomma jämväl den, som
endast under en del av kalenderåret innehar ordinarie befattning, för så
vitt icke stadgandet i 3 mom. träder i tillämpning å honom.
16 §.
Denna paragraf, som behandlar tjänstledighet för olika slag av enskilda
angelägenheter, överensstämmer med motsvarande paragraf i civila avlöningsreglementet.
Med avseende å tolkningen av stadgandet under punkten
d) — »annan enskild angelägenhet av vikt» — må i anslutning till 1936
års lönekommittés specialmotivering (betänkandet sid. 157) framhållas, att
härmed torde böra förstås viktigare familjeangelägenheter inom egen eller
nära anhörigs familj, såsom bröllop, barndop och begravning, vidare allvarligare
sjukdomsfall inom egen familj eller den närmaste familjekretsen,
bouppteckning, boutredning eller arvsskifte efter nära anhörig eller ock
annan jämförlig anledning, t. ex. verkställande av flyttning i andra fall än
i 16 a) avses. Däremot hör förevarande stadgande icke få tillämpas exempelvis
för utökande av semesterledighet eller vid ledighet av någon annan i
16 § eller i 13—15 §§ av reglementet angiven anledning.
17—19 §§.
Stadgandena under dessa paragrafer överensstämma med motsvarande
bestämmelser i civila avlöningsreglementet.
20 §.
Denna paragraf överensstämmer i sakligt hänseende helt med 20 § civila
avlöningsreglementet.
3—a iti093
34
21 §.
Civila avlöningsreglementets föreskrifter angående vikariatsersättning avvika
icke obetydligt från vad som för närvarande gäller såväl vid civilförvaltningen
som vid riksdagens verk. Under det att vikariatsersättningen
nu utgår med ett belopp för dag räknat, motsvarande skillnaden mellan
A-avdragen i lägsta löneklassen för å ena sidan den högre befattningen och
å andra sidan den vikarierandes egen tjänst, är dagersättningen enligt den
nya ordningen lika med skillnaden mellan de belopp, som i en i 21 § avlöningsreglementet
intagen tabell angivits för å ena sidan den lönegrad, till
vilken den uppehållna befattningen är hänförd, och å andra sidan den lönegrad
den vikarierandes egen tjänst tillhör. Samtidigt som denna tekniska
omläggning vidtagits, hava ersättningsbeloppen något höjts.
1 mom. Hittills har såsom villkor för erhållande av vikariatsersättning
gällt, att vikariatet skall omfatta längre tid än sju dagar i följd. Enligt
det nya avlöningsreglementet skulle denna begränsning försvinna och vikariatsersättning
utgå oberoende av vikariatets längd. Lönekommittén vill
emellertid framhålla, att vikarie icke bör förordnas vid varje inträffande
ledighet för den ordinarie tjänstinnehavaren. Vid ledighet under allenast en
eller annan dag torde nämligen — såsom 1936 års lönekommitté framhållit
— i åtskilliga fall, särskilt i vissa rent administrativa befattningar, tjänstemannen
åliggande göromål kunna utan större olägenhet uppskjutas. Sistnämnda
lönekommitté har vidare beträffande förevarande spörsmål anfört
bland annat följande:
»I en del dylika fall kunna mera löpande eller brådskande göromål uppdelas
på andra befattningshavare i samma eller högre lönegrad utan att dessa senare
behöva befrias från egna arbetsuppgifter. För nu antydda fall synes särskild vikarie
icke behöva förordnas och följaktligen ej heller vikariatsersättning utbetalas.
Vad nu sagts torde för övrigt, när så kan ske utan hinder för arbetets jämna
gång, böra iakttagas även vid ledigheter av längre varaktighet än allenast några
dagar. Särskilt synes det angeläget, att statens kostnader för semesterledigheter
icke onödigtvis ökas genom förordnande av vikarie i fall, då göromålen kunna
anstå under tjänstinnehavarens ledighet.----
En förutsättning för meddelande av vikariatsförordnande å högre befattning bör
sålunda enligt kommitténs mening vara, att hänsynen till arbetets behöriga gång
kräver, att ersättaren övertager samtliga eller den huvudsakligaste delen av de med
den högre befattningen förenade göromålen och för detta ändamål måste väsentligen
befrias från skötseln av arbetsuppgifterna i den egna tjänsten.»
3 mom. Enligt 21 § 3 mom. civila avlöningsreglementet äger Kungl.
Majit, därest vikariatsförordnande kan väntas bliva av längre varaktighet,
medgiva, att den förordnade må, i stället för lön å egen befattning samt
vikariatsersättning enligt vanliga grunder, uppbära vikariatslön. Denna bestämmelse,
vilken saknar motsvarighet i gällande avlöningsreglementen för
civilförvaltningen, bör, enligt vad 1936 års lönekommitté framhållit, i allmänhet
icke komma i tillämpning, där ej förordnandet avser längre tid än
sex månader.
Beträffande riksdagens verk finnas föreskrifter, som i sak kunna sägas utgöra
motsvarighet till de nya reglerna örn vikariatslön, intagna redan i nu
gällande avlöningsreglemente. Enligt 19 § 2 mom. sagda reglemente må
nämligen vederbörande myndighet, därest vikariat varar i en följd längre
35
tid än tre månader, tilldela den vikarierande större ersättning än eljest förekommer
vid vikariat, om särskilda omständigheter därtill föranleda och
medel finnas för sådant ändamål tillgängliga. Denna bestämmelse har gällt
sedan avlöningsreglementets ikraftträdande den 1 januari 1922 och tillkom
på förslag av 1902 års löneregleringskommitté (betänkande LXIV, sid.
95). Som motivering anförde kommittén, att tjänsteman vid riksdagens
verk vore skyldig att under längre tid än tre månader bestrida befattning
i högre lönegrad och att det ej ansetts skäligt fordra, att tjänsteman under
hur lång tid som helst mot vanlig vikariatsersättning uppehälle högre tjänst.
Ifrågavarande stadgande har inom riksbanken och riksgäldskontoret tilllämpats
så, att vikariatslön medgivits för längre tids vikariat å tjänst i 22 :a
eller högre lönegrad, inom riksbanken dock under senare år endast efter
det att förordnandet blivit till ansökan kungjort i vanlig ordning. Vikariatslönen
har utgått enligt löneklassen närmast lägre än den som skulle hava
gällt, därest den förordnade varit ordinarie innehavare av den högre tjänsten.
Beträffande tjänster i lägre lönegrad har däremot vikariatslön hittills i praktiken
icke förekommit vid riksbanken eller riksgäldskontoret.
Enligt kommitténs mening föreligga knappast skäl an tili delegerade för
riksdagens verk överflytta den befogenhet med avseende a rätten att besluta
om vikariatslön, som vederbörande myndigheter sålunda hittills ägt utan
att anledning till erinran mot tillämpningen synes hava framkommit, didan
utsträcka den tidrymd, som förordnandet måste omfatta för att vikariatslön
skall kunna utgå. Kommittén har fördenskull i författningsförslaget upptagit
vederbörande myndighet såsom beslutande organ i fall, som här avses.
I anslutning till hittillsvarande bestämmelser synes hinder ej böra möta att
med uttrycket »längre varaktighet» avse en tiel av minst tre månader.
Det föreliggande förslaget innebär emellertid, i överensstämmelse med
civila avlöningsreglementets avfattning, den nyheten i jämförelse med hittillsvarande
förhållanden vid riksdagens verk, att vikariatslön under därför
stadgade förutsättningar skulle för framtiden kunna medgivas icke blott då
fråga är om långvarigt vikariat utan även vid långvarigt förordnande att
bestrida göromål, vilka äro av beskaffenhet att eljest ankomma på tjänsteman
tillhörande högre lönegrad. Denna möjlighet torde för riksdagens verk
kunna bliva av betydelse i vissa fall, för vilka hittills särskilda anordningar
måst vidtagas. Medgivande av vikariatslön under förordnande att bestrida
göromål motsvarande högre tjänst torde sålunda inom riksbanken stundom
kunna ersätta nuvarande anordning med tillskapande av tjänst över stat.
Fullmäktige i riksbanken äga nämligen jämlikt § 29 mom. 2 bankoreglementet
att under vissa förutsättningar anställa tjänstemän »över stat». Dylik
tjänsteman erhåller därvid lön enligt löneklassen närmast under den, till
vilken han skolat hänföras, örn han varit ordinarie innehavare av tjänsten.
Syftet med denna för riksbanken säregna anställningsform synes emellertid
lika väl kunna tillgodoses antingen genom förordnande att bestrida göromål
motsvarande tjänst i högre lönegrad, varvid under därför stadgade iörutsättningar
vikariatslön kan medgivas, eller genom att inrätta en extra ordinarie
eller extra befattning för ändamålet. Ilar berörda spörsmål torde
böra vidare uppmärksammas vid upprättande av lörslag till avlöningsrcglemente
för ieke-ordinarie befattningshavare vid riksdagens verk.
Vad riksgäldskontoret angår, må erinras, att 1930 års riksdag, i samband
nied beslut örn inrättandet av riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå —-numera benämnd riksdagens ekonomibyrå — bemyndigade 1 ullmäktige i
36
riksgäldskontoret att under den tid av året, då fullmäktige funne sådant
nödigt, för tjänstgöring å nämnda byrå förordna en tjänsteman i riksdagens
verk mot avlöning högst enligt 17 lönegraden. Efter det nya avlöningsreglementets
ikraftträdande torde för skötseln av de göromål, som avsetts
med ifrågavarande förordnande, kunna tillgripas den nya anordningen med
vikariatslön under förordnande att förrätta göromål tillhörande tjänst i den
lönegrad, som för göromålens bestridande prövas skälig, vadan icke vidare
det av riksdagen lämnade bemyndigandet torde behöva tagas i anspråk eller
nytt bemyndigande för framtiden behöva utverkas.
4 mom. Vid riksbanken förekommer i relativt stor utsträckning, att
tjänsteman, hänförlig under den föreslagna löneplanen RA, förordnas att
såsom vikarie uppehålla befattning, som avses i löneplan RC. Lönekommittén
förutsätter, att delegerade för riksdagens verk komma att meddela bestämmelser
rörande vikariatsersättning i dylika fall. Därvid böra de föreskrifter,
som av Kungl. Maj:t må komma att i hithörande ämne utfärdas
för civilförvaltningen, lämpligen tjäna såsom förebild.
Rörande ersättning vid vikariat i vissa fall för riksbankschefen, andre
deputerad i riksbanken samt riksgäldsdirektören stadgas i 49 och 50 §§ av
reglementsförslaget.
22 §.
De föreslagna bestämmelserna rörande ersättning för tjänsteresa inom
riket ansluta sig till föreskrifterna i 26 § 1 och 2 mom. gällande avlöningsreglemente
för befattningshavare vid riksdagens verk. Den från 22 § civila
avlöningsreglementet något avvikande avfattning, som bestämmelserna förete,
torde icke hava någon saklig betydelse.
Frågan örn grunder för ersättning för resor utom riket torde huvudsakligen
hava betydelse för riksbankens vidkommande. Med hänsyn härtill
har kommittén ansett sig icke böra ifrågasätta, att dessa ersättningsgrunder
skulle behöva centralt fastställas för samtliga riksdagens verk, särskilt som
enligt gällande bestämmelser liksom enligt kommitténs utkast till ändrad
lydelse av § 16 bankoreglementet fullmäktige i riksbanken själva äga fastställa
grunderna för ersättning till fullmäktig vid utrikes resa. Men hänsyn
härtill har kommittén i sitt reglementsförslag upptagit ett stadgande av innehåll,
att ersättning för resor utom riket skall utgå enligt grunder, som fastställas
av vederbörande myndighet. Kommittén förutsätter, att de bestämmelser
örn ersättning, vilka för dylika fall komma att fastställas, meddelas
i anslutning till de föreskrifter, som av Kungl. Majit må bliva utfärdade
för tjänstemän i motsvarande löneställning vid den civila statsförvaltningen.
23 §.
Beträffande rätt till tjänstgöringstraktamente vid tjänstutövning å annan
ort än stationeringsorten har kommittén i sitt reglementsförslag allenast
upptagit ett stadgande av innehåll, att dylikt traktamente må kunna utgå
enligt vad i sådant hänseende gäller för tjänstemän i motsvarande löneställning
vid den civila statsförvaltningen.
24 §.
Rörande de föreslagna bestämmelserna i fråga om ersättning för flyttningskostnad,
vilka ansluta sig till motsvarande föreskrifter i civila avlöningsreglementet,
torde vissa påpekanden böra göras.
37
Med förflyttning »utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan» avses
s. k. tvångsförflyttning. På grund av yppad tvekan angående tolkningen
av nämnda, redan i nuvarande avlöningsreglementen förekommande uttryck
må i anslutning till vad 1936 års lönekommitté yttrat framhållas, att en
förflyttning, vilken tjänstemannen visserligen på förfrågan av verksmyndiglieten
samtyckt till att underkasta sig men som företages utan tjänstemannens
ansökning eller därom uttryckta önskan, i ersättningshänseende bör
betraktas såsom tvångsförflyttning.
Vid flyttning på grund av förordnande att uppehålla annan tjänst skulle
flyttningsersättning kunna utgå ej blott då förordnandet avser högre tjänst
utan även då det gäller tjänst i samma lönegrad.
Enligt civila avlöningsreglementet har flyttningsersättning — i olikhet mot
vad nu är fallet — tillerkänts även tjänsteman, som förflyttas eller befordras
till ordinarie befattning, å vilken nämnda reglemente icke äger tillämpning,
eller som förordnas att uppehålla sådan befattning, samt tjänsteman, vilken
från dylik befattning befordrats till eller förordnats å tjänst, som i reglementet
avses. Flyttningsersättning tillkommer således för framtiden under i
övrigt stadgade förutsättningar en tjänsteman vid övergång från ett område
av statsförvaltningen till ett annat förvaltningsområde, under förutsättning
att civila avlöningsreglementet gäller för endera av de befattningar, mellan
vilka övergången sker. Enligt lönekommitténs mening bör stadgandet i civila
avlöningsreglementet örn flyttningsersättning vid befordran eller förflyttning
lill befattning, som ej avses i reglementet, kunna tolkas såsom åsyftande även
fall av förflyttning från befattning vid den nyreglerade civila statsförvaltningen
till befattning vid riksdagens verk. Ehuru sålunda strängt taget ett
motsvarande stadgande i avlöningsreglementet för riksdagens verk icke skulle
vara erforderligt annat än för det undantagsfall, att övergång sker från
oreglerat verk inom statsförvaltningen i allmänhet, har dock ett dylikt stadgande
av generell innebörd ansetts icke böra saknas i reglementet av den
anledningen, att kostnaderna för flyttningsersättning vid förflyttning till något
av riksdagens verk från annan del av statsförvaltningen givetvis måste
bestridas av för riksdagens verk anvisade avlöningsmedel. Däremot bar det
icke ansetts lämpligt att upptaga även föreskrift om flyttningsersättning vid
förflyttning eller befordran från tjänst vid riksdagens verk till befattning
inom annan del av statsförvaltningen, emedan kostnaderna för en sådan förflyttning
måste gäldas av andra medel. I de fåtaliga fall, där rätt till ersättning
vid en dylik förflyttning icke skulle regleras av civila avlöningsreglementet,
lärer ersättning kunna beredas genom särskilt beslut av Kungl.
Majit.
25 §.
Paragrafen innehåller endast de grundläggande bestämmelserna röranderätt
till felräkningspenningar för tjänsteman med kassörsgöromål. Själva detaljföreskrifterna
rörande denna ersättning återfinnas däremot i 9 kap. reglementsförslaget.
Bestämmelserna i 9 kap. upptaga särskilda maximibelopp för felräkningspenningar
åt tjänstemän, som äro innehavare av kassörsbefattningar eller
eljest stadigvarande placerade i vissa befattningar med kassagöromål. l)å sådan
tjänsteman icke själv bestrider tjänsten, skola enligt 25 $ felräkningspenningarna
uppbäras av vikarien. Emellertid torde det stundom visa sig
behövligt att kunna bereda felräkningspenningar åt befattningshavare, som
38
lörordnas att tillfälligt bestrida kassörsgöromål utan att fråga är om vikariat,
nämligen då göromålens ansvällning nödvändiggör öppnandet av en extra
kassa. För att bereda möjlighet härtill har kommittén i tredje stycket av
förevarande paragraf upptagit ett stadgande, enligt vilket vederbörande myndighet
i dylikt fall må tillerkänna tjänsteman felräkningspenningar högst
med belopp, som i motsvarande fall skulle utgå enligt de i 9 kap. stadgade
grunderna.
26 §.
I gällande avlöningsreglemente för befattningshavare vid riksdagens verk
saknas bestämmelser örn övertidsersättning. Rörande anledningen härtill erinrade
1902 års löneregleringskommitté i förut omförmälda betänkande angående
reglering av löneförhållandena beträffande riksdagens verk (nr
LXIV, sid. 75), hurusom riksdagen redan år 1907 vid behandling av då framlagt
förslag till ny avlöningsstat för riksbanken godkänt den av bankoutskottet
uttalade uppfattningen, att viss tjänstgöringstid å tjänsterummet ej borde
för riksbankens tjänstemän föreskrivas. Såsom skäl härför hade därvid anförts,
att tjänstgöringsförhållandena inom riksbanken svårligen kunde jämföras
med förhållandena inom statens ämbetsverk och att inom riksbanken
tjänstgöringens art vore sådan, att tjänstemännen oberoende av den tid bankens
kontor hölles tillgängliga för allmänheten och viss annan tid, som för
tjänstgöringen kunde ifrågasättas, måste utföra det arbete, som för dagens
löpande göromål krävdes. Erfarenheten hade redan vid berörda tidpunkt i de
flesta fall visat, att tjänstgöringstiden för riksbankens tjänstemän snarare
överstege än understege den normaltid av sex timmar, som då föreslagits
och sedermera fastställdes för flertalet statens ämbetsverk. Kommittén
fortsatte:
»Då riksbankens rörelse sedan den tiden fått allt större omfattning utan att dess
tjänstepersonal i samma mån ökats, måste givetvis anförda skäl mot fastställande
av viss tjänstgöringstid inom riksbanken fortfarande hava sin giltighet.
Kommittén anser fördenskull ej heller nu lämpligt att förorda införande av bestämmelse
om viss daglig tjänstgöringstid för riksbankens befattningshavare, utan
finner det fortfarande vara för riksbanken fördelaktigare att av dem kunna påfordra
det arbete, som i varje fall erfordras, utan rätt för vederbörande befattningshavare
att kräva särskild ersättning för övertidsarbete.
Härvid förutsätter kommittén emellertid, att, även örn på grund av förhållandena
inom riksbanken någon viss tjänstgöringstid ej föreskrives för därvarande befattningshavare,
vederbörande likväl tillse, att dessa befattningshavare i genomsnitt få
en tjänstgöring, som motsvarar den för tjänstgöring inom statsförvaltningen i allmänhet
föreskrivna tiden; och torde detta kommitténs uttalande få gälla jämväl
riksdagens övriga verk, särskilt riksgäldskontoret, där i åtskilliga fall råda förhållanden
jämförliga med dem i riksbanken.»
Dessa löneregleringskommitténs uttalanden, mot vilka någon erinran icke
framställdes av riksdagen, föranledde fullmäktige i riksbanken att i cirkulär
den 30 december 1921 uttala förväntan, att även riksbankens tjänstemän i
genomsnitt fullgjorde en tjänstgöring, som motsvarade den för tjänstgöring
inom civilförvaltningen i allmänhet föreskrivna tiden av sju timmar. Fullmäktige
funno dock icke skäl föreligga att fastställa någon daglig tjänstetid
å tjänsterummet av sju timmar, förlagda mellan vissa angivna klockslag.
39
Efter tillkomsten av gällande avlöningsreglemente synas emellertid förhållandena
vid riksdagens verk hava utvecklat sig därhän, att särskild ersättning
för övertidstjänstgöring vid dessa verk icke kunnat helt undvaras. Sålunda
hava riksgäldsfullmäktige ansett nödvändigt alt i vissa fall särskilt
besluta örn utbetalning av övertidsersättning, varvid frågan om ersättningens
storlek prövats från fall till fall. Vid riksbanken har övertidsersättning endast
undantagsvis utgått, men viss kompensation för den utgittsökning för tjänstemännen,
som föranletts av övertidsarbete, har i vissa tall utgått i torin av
särskild mållidsersättning, medan i andra fall fri middagsmåltid tillhandahållits
tjänstemännen inom riksbankens lokaler.
Med hänsyn till vad sålunda förekommit föreligger enligt lönekommitténs
uppfattning icke tillräcklig anledning att även i fortsättningen ur avlöningsreglementet
för riksdagens verk utesluta bestämmelser angående övertidsersättning.
I betraktande av de speciella arbetsförhållanden, som fortfarande
förefinnas vid vissa av riksdagens verk — främst riksbanken och riksgäldskontoret
— torde det emellertid få ankomma på vederbörande myndighet
att bestämma, huruvida övertidsersättning överhuvud skall utgå för personal
vid verket eller eventuellt utgå endast vid vissa avdelningar eller för vissa
befattningar. Alldenstund en oeftergivlig förutsättning för rätt att komma i
åtnjutande av övertidsersättning måste vara, att tjänstgöringstiden blivit för
vederbörande befattningshavare reglerad, skulle det med andra ord ankomma
på vederbörande verk att avgöra, huruvida bestämd tjänstgöringstid lämpligen
kan och bör fastställas för verket i dess helhet eller för viss avdelning
eller vissa befattningar, och att, där sådan fastställelse skett, medgiva utbetalande
i förekommande fall av övertidsersättning.
I detta sammanhang må framhållas, att vid de centrala ämbetsverken en
tjänstgöring, som genomsnittligt för söckendag icke överstiger sju timmar
(42 timmar för vecka), icke berättigar till övertidsersättning. Därest under
sommarmånaderna medgivits viss inskränkning i den dagliga arbetstiden,
utgår sålunda övertidsersättning endast för tid, som överskjuter den normalt
gällande sjutimmarstjänstgöringen.
Föreskrifterna angående övertidsersättning hava i förslaget avfattats i så
nära överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i civila avlöningsreglementet,
som med hänsyn till vad ovan anförts befunnits möjligt. Kommittén
anser sig särskilt böra understryka, att övertidsarbete, där så be1
innes möjligt, i första hand bör kompenseras genom beredande av motsvarande
ledighet och all sålunda kontant ersättning först i andra hand bör
ifrågakomma.
Vid riksgäldskontoret är den dagliga tjänstgöringstiden å tjänsterummet
fastställd att utgöra i regel sju timmar. Sålunda tillämpas enligt av fullmäktige
lämnat medgivande en kortare tjänstgöringstid på lördagar. Denna
omständighet bör enligt kommitténs mening icke utgöra hinder för utbetalande
av övertidsersättning under perioder, då tjänstgöringen — exempelvis
under arbete med lånekonverteringar — måste i mera avsevärd mån utsträckas.
övertidsersättning bör dock i dylika lall beviljas endast för lid,
varmed tjänstgöringen överstiger sju timmar för dag.
Närmare bestämmelser i (ivrigt rörande paragrafens tillämpning skulle
jämlikt 2C) § 3 mom. reglemcntsförslaget meddelas av vederbörande myndighet,
som därvid torde böra i möjligaste mån söka anslutning till de motsvarande
bestämmelser, sorn Kungl. Majit kan komma att utfärda för närmast
jämförliga verk vid civilförvaltningen.
40
Såsom förut berörts har vid riksbanken den praxis utbildat sig, att vid
visst slag av övertidsarbete fri middagsmåltid tillhandahållits tjänstemännen.
Anledningen härtill har varit, att den i övertidsarbetet deltagande personalen
på grund av arbetets beskaffenhet icke ansetts böra lämna banken för intagande
av måltid utan i stället tillhandahållits dylik inom bankens lokaler,
varvid det synts rimligt att låta banken bestrida kostnaderna härför. Då
denna av de speciella arbetsförhållandena vid riksbanken betingade anordning
torde tå anses ändamålsenlig och för statsverket dessutom i regel vållar
mindre kostnad än utbetalandet av kontant övertidsersättning skulle medföra,
har kommittén i 9 kap. reglementsförslaget bland de särskilda bestämmelserna
för riksbanken intagit ett .stadgande angående ifrågavarande
förmån (49 § 5 morn.).
27 §.
1 27 § civila avlöningsreglementet stadgas, att tjänsteman, tillhörande någon
av lönegraderna A 1—18, må för utförande av visst arbete kunna efter
därom träffad överenskommelse i stället för fastställd avlöning uppbära ersättning
efter ackord eller beting, där så prövas lämpligt för tillgodoseende
av statens intressen. Någon motsvarighet till detta stadgande, som hämtats
fran kommunikationsverkens hittillsvarande avlöningsreglemente, finnes icke
i det nu gällande avlöningsreglementet för riksdagens verk. Då det icke synts
uteslutet, att systemet med ersättning efter ackord eller beting för vissa arbeten
inom riksbanken och riksgäldskontoret kan visa sig ändamålsenligt, har
kommittén emellertid ansett sig böra medtaga stadgandet i fråga. Härigenom
vinnes ock, att den i civila avlöningsreglementet tillämpade paragrafföljden
kan oförändrad användas i reglementet för riksdagens verk i fråga örn de
för tjänstemän i allmänhet gällande bestämmelserna (1—8 kap.).
28 §.
/ morn. De särskilda ersättningar och förmåner, som avses i 28 § 1 inom.,
liro bl. a. vid riksbanken eventuellt utgående tilläggsarvode till vice riksbankschef
samt ersättning till vikarie för riksbankschefen och andre deputerad,
vid riksgäldskontoret eventuellt tilläggsarvode till riksgäldsdirektör.
som ej är fullmäktig, samt arvode till riksgäldsdirektörens ersättare ävensom
vid riksdagens hus portvakten tillkommande förmån av fri bostad med
värme och lyse.
2 inom. Bestämmelserna i 2 mom. om gratifikation eller belöning sakna
motsvarighet i nu gällande avlöningsreglemente för befattningshavare vid
riksdagens verk. I 1921 års särskilda bestämmelser angående reglementets tilllämpning
tinnes dock (avd. I, punkten 5) en föreskrift i ämnet, ehuru av begränsad
räckvidd. Genom sagda föreskrift hava fullmäktige i riksbanken tillerkänts
befogenhet att, när skäl därtill anses föreligga, tilldela .chaufför lämpliga
premier för sparsamhet med förbrukningsartiklar och god skötsel av materielen.
Möjlighet har emellertid synts kommittén böra stå öppen att tilldela
även andra tjänstemän vid riksdagens verk gratifikation eller belöning,
under förutsättning att medel för ändamålet blivit uppförda i vederbörande
stat eller eljest av riksdagen anvisade. Anmärkas må, att hinder ej skulle
föreligga att under angiven förutsättning bevilja gratifikation eller belöning
även för prestation, som faller inom tjänstemannens vanliga tjänstutövning,
medan däremot särskild gottgörelse enligt 3 inom. mäste, därest ej riksdagen
41
annorlunda bestämt, förutsätta uppdrag eller arbete, som faller utom den
vanliga tjänstutövningen.
3 inom. ansluter sig med avseende å det sakliga innehållet i huvudsak till
30 § nu gällande avlöningsreglemente för riksdagens verk. Viss ändring har
dock vidtagits. För närvarande gäller såsom förutsättning för beviljande av
gottgörelse, varom i momentet är fråga, bland annat att särskilda medel för
ändamålet anvisats eller att den myndighet, varunder tjänstemannen lyder,
finner skäl medgiva särskild gottgörelse. Denna avfattning — som torde
vara att betrakta såsom ett överförande av det för allmänna civilförvaltningen
gällande motsvarande stadgandet (»så framt ej---—- anvisats sär
skilda
medel eller Kungl. Majit finner skäl medgiva särskild gottgörelse») —
synes i avlöningsreglementet för riksdagens verk vara skäligen meningslös.
Gottgörelse kan nämligen självfallet ej av vederbörande myndighet medgivas,
därest ej medel för ändamålet stå till myndighetens förfogande, och dylika
medel måste för här ifrågavarande verk anvisas av riksdagen, medan för
civilförvaltningen anvisning kan beslutas av anslag, som av riksdagen ställts
till Kungl. Maj:ts fria disposition (t. ex. anslagen till extra utgifter). Kommittén
har med hänsyn härtill i sitt reglementsförslag ändrat ordet »eller»
till »och». Förutsättningen för beviljande av gottgörelse, varom i momentet
förmäles, blir alltså såväl att medel för ändamålet finnas anvisade som att
vederbörande myndighet i det särskilda fallet prövar gottgörelse skola utgå.
Beträffande vissa särskilda arvoden och ersättningar utöver lönen, vilka
nu utgå till vissa tjänstemän vid riksdagens verk, torde få hänvisas till vad
som anföres under 48—51 §§ i det följande.
29—31 §§.
Rörande den närmare innebörden av de nya bestämmelserna angående
rörligt tillägg har redogörelse lämnats i den allmänna motiveringen (sid. 9 ff.).
Genom vissa direkta hänvisningar till den för den civila statsförvaltningen
gällande ordningen rörande beräkning av levnadskostnadernas storlek, fastställande
av levnadskostnadstal m. m. har 29 § kunnat erhålla en i jämförelse
med förebilden i civila avlöningsreglementet förenklad och förkortad
avfattning. Självfallet har kommittén med den åt 29 § 2 mom. givna formuleringen
avsett, att den tidrymd, under vilken fastställt levnadskostnadstal
skall lända till efterrättelse, för riksdagens verk skall vara densamma som
lör övriga grenar av statsförvaltningen.
32 §.
Rätten till sjukvård i viss utsträckning på statens bekostnad ej blott vid
olycksfall i tjänsten utan även vid vanlig sjukdom har, såsom i det föregående
omnämnts, genom civila avlöningsreglementet införts för samtliga
befattningshavargrupper, vilka äro underkastade nämnda reglemente.
Lönekommitténs förslag till avlöningsreglemente för riksdagens verk bygger
i förevarande hänseende på samma principer, som av statsmakterna godkänts
för den civila statsförvaltningen. Personalen vid dessa verk skulle .sålunda
nu bliva delaktig av de vidsträcktare förmåner i detta hänseende, soln
hittills förekommit endast för kommunikationsverkens tjänstemän.
1 mom. Rörande den i andra stycket omförmälda tandvården må erinras.
ali den använda formuleringen av stadgandet avser alt — där ej fråga
är örn olycksfall i tjänsten — utesluta ersättning för vanlig tandläkarvård
(konserverande tandvård och botande av abnormiteter i tänderna) men mell
-
42
giva ersättning för tandvård på direkt medicinsk indikation. Bedömandet av
Irågan, i vilka fall tandvård må bestridas med bidrag av statsmedel, skall i
första hand ankomma på vederbörande verksläkare. I den mån tandvården
bestrides av tandläkare, kan vidare ersättning för sådan vård utgå endast
under de förutsättningar och på de villkor, som stadgas i fråga örn specialistvård.
3 mom. I fråga örn 3 mom. förutsätter kommittén, att delegerade vid utfärdandet
av erforderliga tillämpningsföreskrifter till avlöningsreglementets
stadganden angående sjukvård söka anslutning till de bestämmelser i ämnet,
vilka må bliva meddelade av Kungl. Majit för den civila statsförvaltningen.
33 §.
Närmare utredning rörande verksläkarinstitutionens organisation har på
uppdrag av Kungl. Majit verkställts av medicinalstyrelsen. De bestämmelser,
som torde komma att utfärdas på grundval av utredningens resultat, lära
kunna bilda utgångspunkt för verksläkarorganisationens ordnande även vid
riksdagens verk. Självfallet måste verksläkare anställas för riksdagens verk,
och medel för ersättning till dessa böra beräknas i vederbörande avlöningsstater.
34 §.
Bestämmelsen, att läkarintyg, som i tjänsten åberopas, skall vara utfärdat
av verksläkaren eller försett med dennes attest, upptogs av 1936 års lönekommitté
i förslaget till civilt avlöningsreglemente med hänsyn till vikten
av att den sjukvårdsberättigade personalen i avseende å sjukledigheter m. m.
underställes kontroll genom verksläkare. Rätten att utfärda för tjänstledighet
gällande intyg blir sålunda efter löneregleringens genomförande väsentligt
inskränkt i jämförelse med nuvarande ordning.
35 §.
I 35 § av det i propositionen 1938: 263 framlagda förslaget till civilt avlöningsreglemente
upptogos bestämmelser angående ersättning för sjukhusvård
åt olika kategorier av tjänstemän. I anledning av förslaget i denna del
uttalade riksdagen, att en omarbetning av paragrafen borde ske, sedan ytterligare
utredning i ärendet verkställts. Paragrafen syntes i reglementet böra
ersättas med en allmän bestämmelse om att frågan örn vård å allmänt sjukhus
och ersättningen därför skulle regleras genom särskilda föreskrifter,
beslutade av Kungl. Majit och riksdagen. Riksdagen förväntade, att förslag
i sådant hänseende skulle föreläggas 1939 års riksdag redan vid tiden för
riksdagens sammankomst.
Kungl. Majit har sedermera anbefallt allmänna civilförvaltningens och
kommunikationsverkens lönenämnder gemensamt att verkställa den av riksdagen
begärda utredningen. Förslag i ämnet har av lönenämnderna framlagts
i underdånig skrivelse den 10 november 1938.
Kommittén har för sin del ansett, att riksdagens beslut i frågan bör avvaktas
före utformningen av bestämmelser om sjukhusvård åt befattningshavare
vid riksdagens verk, och har fördenskull icke intagit några bestämmelser
rörande sjukhusvård i reglementsförslaget utan endast berett plats för blivande
föreskrifter härom i 35 §.
48
36 §.
Enligt förslaget skola, i överensstämmelse med civila avlöningsreglementets
36 §, kostnader för specialistvård vid olycksfall i tjänsten samt vid fall
av tuberkulos bestridas helt och eljest till tre fjärdedelar av statsmedel.
Vid vissa allmänna sjukhus finnas anordnade polikliniker, där till specialistbehandling
mottagas patienter mot en tämligen låg avgift. Anlitande av
poliklinik i stället för enskild specialist medför fördenskull besparing för
statsverket. I syfte att hänvisning, då sådant i övrigt finnes lämpligt, må ske
lill dylik klinik, har i kommitténs förslag liksom i civila avlöningsreglementet
intagits ett särskilt stadgande örn att kostnad för specialistvård, som
meddelas å poliklinik vid allmänt sjukhus, skall helt bestridas av statsmedel.
37—38 §§.
Dessa paragrafer överensstämma, 37 § i allt väsentligt samt 38 § helt, med
motsvarande paragrafer i civila avlöningsreglementet.
39 §.
Vid prövning av frågor rörande ersättning för resor och sjuktransporter
bör, såsom 1936 års lönekommitté framhållit, tillses, att statsverket icke belastas
med kostnader för längre resor eller dyrare färdsätt, än som kan anses
oundgängligen nödvändigt i det särskilda sjukdomsfallet. Till resekostnad
må icke hänföras kostnad för uppehälle under resan eller under vistelsen å
annan ort för konsultation eller behandling i annan mån än sorn kan komma
att följa av blivande bestämmelser angående ersättning för sjukhusvård.
Uppmärksammas bör ock, att traktamentsersättning icke må utgå under här
avsedd resa.
40 §.
Begravningshjälp skall enligt förslaget utgå med ett för alla lika belopp
av 400 kronor. Därtill kommer emellertid för det fall, att tjänstemannen
efterlämnar familjepensionsberättigade anhöriga, ett belopp, motsvarande
skillnaden mellan den avlidne tjänstemannens lön för månad jämte därå
belöpande rörligt tillägg och den till de efterlevande utgående familjepensionen
för månad. I avseende å beräkningen av denna skillnad må i anslutning
till vad i propositionen 1938:263 yttrats här påpekas, att med lön
för månad bör förstås den i enlighet med vederbörande löneplan beräknade
oavkortade bruttolönen för månad, jämte därå eventuellt belöpande rörligt
tillägg, oavsett huruvida tjänstemannen vid frånfället hade att vidkännas
t jänstlediglietsavdrag eller ej. Åtnjöt tjänstemannen vid dödsfallet vikariatslön,
bör givetvis hans lön beräknas enligt de därför gällande grunderna.
Hänsyn bör däremot icke tagas till vikariatsersättning, kallortstillägg eller
andra kontanta förmåner, som kunna utgå utöver lön och rörligt tillägg.
2 mom. innehåller bestämmelser rörande beräkning av begravningshjälpens
förhöjning, såvitt angår tjänstemän, vilka icke i familjepensionshänseende
varit underkastade familjepensionsreglementet för riksdagens verk.
Detta är fallet med vissa tjänstemän, vilka i samband med familjepensioneringens
förstatligande anmält sill önskan att alltjämt vara underkastade förut
gällande reglementsbestämmelser. Då tjänstemän av denna kategori torde
linnas endast i riksbanken, har det icke ansetts erforderligt att pålägga delegerade
prövningen av frågan örn förhöjningens fastställande, utan denna
angelägenhet bar anseus kunna ankomma på vederbörande myndighet.
44
3 inom. I skrivelse den 27 januari 1939 rörande vissa ändringar i oell
tillägg till civila avlöningsreglementet har 1936 års lönekommitté föreslagil,
att bestämmelserna angående begravningshjälp skulle kompletteras med ett
stadgande om bestridande av kostnaderna för hemtransport av tjänsteman,
som avlidit under tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten. Den nya
föreskriften har hämtats från samma kommittés den 23 december 1938 framlagda
förslag till militärt avlöningsreglemente.
Vid bifall till det sålunda framlagda förslaget har det synts lönekommittén
för riksdagens verk följdriktigt, att ett motsvarande stadgande införes även
i det blivande avlöningsreglementet för riksdagens verk.
Prövning av uppkommen fråga om transportkostnadens bestridande av
statsmedel synes kommittén böra få ankomma på vederbörande myndighet.
41—44 §§.
Bestämmelserna rörande tjänstebostad m. m. överensstämma i allt väsentligt
med motsvarande föreskrifter i civila avlöningsreglementet. Med den i
41 § införda definitionen av begreppet tjänstebostad såsom en lägenhet, vars
upplåtande åt viss tjänsteman finnes påkallat ur tjänstesynpunkt, har man
velat fastslå, att upplåtelse av tjänstebostad, från att tidigare lia haft karaktären
av löneförmån, numera är att anse såsom uteslutande eller till övervägande
del betingad av tjänstens intressen. En avveckling av det statens
bostadsbestånd, som icke är betingat av det direkta tjänstintresset, har, enligt
vad som framhållits i 1936 års lönekommittés betänkande, ansetts böra
komma till stånd. Denna fråga torde dock sakna aktualitet för riksdagens
verk, där kommittén veterligt icke finnas andra bostäder än sådana, som
äro att hänföra till tjänstebostäder i den nya definitionens mening.
I överensstämmelse med den ordning, som för närvarande gäller vid riksdagens
verk, skulle de särskilda uppgifter rörande prövning av tvistefrågor
angående den för tjänstebostads begagnande fastställda ersättningen, vilka
inom den civila statsförvaltningen ankomma på en särskild bostadsnämnd,
bär åvila lönenämnden för riksdagens verk. Stadgande härom bar intagits i
42 § 3 mom. reglementsförslaget.
45-47 §§.
De under dessa paragrafer upptagna bestämmelserna om tjänstedräkt överensstämma
i de flesta delar med motsvarande paragrafer i civila avlöningsreglementet,
ehuru de på en viktig punkt innebära viss avvikelse från civila
avlöningsreglementets föreskrifter. Såsom motivering för sitt ställningstagande
i ämnet får lönekommittén anföra följande.
Den år 1919 genomförda löneregleringen för kommunikationsverken, vilken
bildat grundvalen till det för statsförvaltningens flesta grenar nu gällande
avlöningssystemet, innebar bl. a. avveckling av tidigare förekommande
naturaavlöningsformer och övergång till ett renodlat kontant- eller
bruttolönesystem. Även i fråga örn befattningshavares tjänstedräkt fullföljdes
denna princip. I överensstämmelse härmed beslöts, att den tidigare för vissa
personalgrupper tillämpade avlöningsformen fri beklädnad eller beklädnadsersättning
skulle indragas och uppgå i den egentliga avlöningen. I de fall, då
klädespersedlar eller materialier till sådana persedlar ansåges böra av vederbörande
verk tillhandahållas personal med uniformsplikt, skulle ersättning
härför erläggas genom löneavdrag. Denna ersättning skulle i regel bestäm
-
mas efter verkets självkostnadspris. Emellertid funnes vissa grupper av
tjänstemän med sådan tjänstgöring, att på dem måste ställas större krav i
fråga om väl vårdad uniform, eller med sådant arbete, att beklädnaden utsattes
för särskilt stark slitning. För att icke onödigt försvåra placeringen
av dylika tjänstemannagrupper på löneskalan förutsattes, att vederlag för
de större löneavdrag, som dessa tjänstemän på grund av sin tjänstgöring
finge vidkännas, skulle lämnas dem genom fastställandet av en lägre beräkningsgrund
för ersättningen till verket.
I enlighet med denna ståndpunkt har sedermera rabatt till 30 procent
generellt medgivits för vissa särskilt angivna befattningshavargrupper vid
ifrågavarande verk (brevbärarförmän och värdebrevbärare vid postverket
samt tågmästare, konduktörer och vagnskötare vid statens järnvägar); vissa
andra grupper må enligt vederbörande styrelses beprövande komma i åtnjutande
av prisnedsättning.
Vid riksdagens verk förekom före 1921 års lönereglering fri uniformsbeklädnad
såsom avlöningsform för vaktpersonalen vid riksbanken och riksgäldskontoret.
Vid löneregleringen borttogs denna förmån för riksgäldskontorets
vidkommande, men för vissa befattningshavare inom riksbanken bibehölls
förmånen, oaktat man i övrigt även beträffande riksdagens verk övergav
naturaavlöningssystemet. I sitt förenämnda betänkande angående reglering
av löneförhållandena för tjänstemän vid riksdagens verk anförde 1902
års löneregleringskommitté i detta avseende, att kommittén med hänsyn till
de särskilda förhållanden, som vore rådande i riksbanken, funnit lämpligt
att bankvaktmästarna, förste bankvaktmästaren, riksbankens chaufförer
ävensom brandmästaren finge åtnjuta fri uniformsbeklädnad. Föreskrifter
härom infördes i 1921 års bestämmelser angående tillämpning av avlöningsreglementet
för befattningshavare vid riksdagens verk. Dessa bestämmelser
konstituera dock ingen ovillkorlig rätt för personalen i detta hänseende utan
innebära endast ett medgivande för fullmäktige att tilldela ifrågavarande
befattningshavare lämplig uniformsbeklädnad.
För materialförvaltaren och övervaktmästaren vid riksdagens hus samt för
portvakterna därstädes — f. n. finnes endast en portvaktsbefattning — medgavs
vid löneregleringen rätt till fri uniformsbeklädnad. Föreskrift härom
återfinnes i nyssnämnda tillämpningsbestämmelser.
I samband med 1935 års omorganisation av riksgäldskontoret infördes
ånyo rätt för fullmäktige i detta verk att tilldela riksgäldskontorets
vaktpersonal fri uniformsbeklädnad. Bestämmelser härom hava jämväl intagits
i nyssnämnda tillämpningsföreskrifter. Ifrågavarande personal erhåller
sålunda numera i likhet med riksbankens vaktpersonal tjänstedräkt på
verkets bekostnad.
I det nya civila avlöningsreglementet har det hittills endast för ett fåtal
personalgrupper tillämpade rabattsystemet vid utlämnande av uniformspersedlar
och materialier utsträckts att gälla samtliga tjänstemän, vilka äro
pliktiga att under tjänstgöring bära fullständig uniform. Rabatten har bestämts
till 30 procent av självkostnadspriset, med rätt likväl för vederbörande
myndighet att, där särskilda skäl föreligga, besluta större avdrag,
dock högst 50 procent.
Såsom av det anförda framgår, har vid riksdagens verk jämväl efter tillkomsten
av nu gällande avlöningsreglemente medgivits befogenhet för vederbörande
fullmäktige alt tilldela vaktmästare, chaufförer lii. fl. fri uniformsbeklädnad,
detta oaktat att denna förmån vid verk tillhörande den civila
40
statsförvaltningen avvecklades i samband med det nuvarande lönesystemets
införande. Beträffande riksgäldskontorets personal prövades denna fråga
så sent som år 1935. Det kan därför vara tveksamt, huruvida det
överhuvud taget kan föreligga anledning att nu — sedan den uniformspliktiga
personalens ställning i förevarande hänseende vid civilförvaltningen
förbättrats genom civila avlöningsreglementet — försämra villkoren för personalen
vid riksdagens verk genom att stadga skyldighet för densamma att
i större eller mindre utsträckning bidraga till kostnaderna för uniformsbeklädnaden.
Skäl kunna sålunda tala för att överflytta gällande bestämmelser
i ämnet till det nya avlöningsreglementet. Det må i detta sammanhang omnämnas,
att vid överläggningar, som kommittén haft med representanter
för fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, betonats angelägenheten
av att den uniformspliktiga personalen under tjänstgöring vore välvårdad i
sin klädsel, varför det vore önskvärt, att nuvarande befogenhet för fullmäktige
finge i huvudsak bibehållas.
Eftersom det av kommittén framlagda förslaget till avlöningsreglemente i
andra avseenden — då det gäller nya förmåner för personalen — bygger på
föreskrifterna i civila avlöningsreglementet, har emellertid kommittén ansett
sig icke böra förorda ett så betydande avsteg från bestämmelserna i sistnämnda
reglemente, som ett överförande till förslaget av gällande regler
beträffande uniformsbeklädnad vid riksdagens verk i oförändrad form skulle
innebära. Det har med andra ord befunnits rimligt, att personalen får i
någon mån bidraga till sin uniformsbeklädnad. Ur verkens synpunkt torde
också detta vara lämpligt, enär härigenom vissa garantier skapas för aktsam
vård av persedlarna.
Vad beträffar storleken av det bidrag av verkets medel, som befattningshavarna
böra få åtnjuta, har det synts kommittén lämpligt att överlämna
avgörandet till vederbörande fullmäktige, utan att dessa därvid skola vara
bundna av ett stadgande örn bidragets bestämmande till högst 50 procent av
verkets självkostnadspris. Kommittén har därför i reglementsförslagets 46
1 mom. uteslutit den i civila avlöningsreglementet meddelade bestämmelse,
vilken stadgar dylik begränsning i myndigheternas befogenhet.
Vid genomförande av den föreslagna anordningen torde någon övergångsbestämmelse,
varigenom den nuvarande uniformspliktiga personalen skulle
förbehållas fri uniformsbeklädnad, icke erfordras. En sådan övergångsbestämmelse
skulle för övrigt, om den beträffande sagda personal skulle äga
tillämpning under hela anställningstiden, få en mycket lång giltighetstid.
För denna personal synes emellertid av billighetshänsyn böra vid tillämpningen
av 46 § 1 mom. bestämmas endast ett obetydligt löneavdrag. Beträffande
nytillträdande personal kunna däremot skäl föreligga att söka
närmare anknytning till motsvarande bestämmelser i civila avlöningsreglementet.
Vad här anförts har avseende å vaktpersonalen i riksbanken och riksgäldskontoret
samt å portvakten i riksdagshuset. Materialförvaltaren och
övervaktmästaren vid riksdagshuset torde, enligt vad kommittén inhämtat,
icke vara skyldig att under tjänstgöring bära tjänstedräkt, och han lärer
under tjänstutövningen icke vara iförd uniform, vadan uniformspersedlar ej
heller på senare tid utlämnats till honom. Då avlöningsreglementets bestämmelser
om tjänstedräkt över huvud avse endast tjänstemän, som äro
skyldiga att under tjänstgöringen bära uniform, bliva dessa bestämmelser
åtminstone för närvarande ej tillämpliga å sistnämnda befattningshavare.
47
Några särskilda föreskrifter med avseende å tjänstedräkt för materialförvaltaren
hava synts kommittén icke vara erforderliga.
Kommittén anser sig böra tillägga att, i den mån fullständig uniformsplikt
föreligger, enhetliga grunder i fråga örn personalens bidrag till uniformsbeklädnad
i möjligaste mån böra vinna tillämpning vid riksdagens olika verk.
Vad angår bestämmelserna i reglementsförslagets 45 §, 46 § 2 och 3 mom.
samt 47 §, liava dessa avfattats i överensstämmelse med motsvarande författningsrum
i civila avlöningsreglementet.
48 §.
Nuvarande avlöningsreglemente för befattningshavare vid riksdagens verk
innehåller med få undantag endast stadganden av allmän innebörd och
räckvidd, medan däremot erforderliga specialföreskrifter för de skilda verken
meddelats i annan ordning, huvudsakligen i de av 1921 års riksdag beslutade
särskilda bestämmelserna angående reglementets tillämpning med
däri sedermera gjorda ändringar och tillägg. En motsvarande systematik
har hittills följts i fråga örn avlöningsbestämmelserna för den civila statsförvaltningens
olika grenar.
I syfte att nedbringa antalet avlöningsförfattningar och åstadkomma större
överskådlighet har kommittén efter mönster från civila avlöningsreglementet
intagit erforderliga specialföreskrifter i ett särskilt kapitel, 9 kap., av
reglementsförslaget under rubriken »Särskilda bestämmelser».
49 §.
(Riksbanken.)
1 mom. Under detta moment har införts bestämmelse angående bankofullmäktiges
befogenhet att medgiva särskilt tilläggsarvode utöver lönen åt
vice riksbankschef, som ej är fullmäktig, varom för närvarande stadgas i
avlöningsstaten för riksbanken. Kommitténs förslag innefattar icke någon
saklig ändring i vad som nu gäller.
2 och 3 mom. Bestämmelser av samma innebörd som de i förevarande
moment intagna finnas för närvarande i §§ 5 och 6 av 1933 års avlöningsbestämmelser
för fullmäktige i riksbanken samt ledamöter i riksbankens
direktion.
4 mom. Med avseende å felräkningspenningar vid vissa befattningar
inom riksbanken och riksgäldskontoret finnas för närvarande föreskrifter
meddelade i förenämnda av 1921 års riksdag beslutade tillämpningsbestämmelser
till avlöningsreglementet för befattningshavare vid riksdagens verk.
De fastställda beloppen för dessa felräkningspenningar, beträffande vilka
förslag avgåvos av 1902 års löneregleringskommitlé, äro avsevärt högre än
de vid civilförvaltningen eljest förekommande, vilket torde sammanhänga
med storleken av de kassor, varom det här är fråga, och därmed förenad
ökning av felräkningsriskerna.
Nuvarande föreskrifter i ämnet, tillkomna genom beslut vid 1937 års riksdag,
innehålla dels en specifikation av de tjänster, som äro förenade med
rätt till felräkningspenningar (upptagande tjänsternas antal och felräkningspenningarnas
belopp), dels ock bestämmelser angående fondering av viss
del av felräkningspenningarna och huru med sålunda innehållna medel skall
förfaras. Kommittén har emellertid funnit föreskrifterna onödigt vidlyftiga
och tyngande och därför underkastat dem en tämligen genomgripande örn
-
48
redigering, sein visserligen i huvudsak är av formell natur men dock innefattar
vissa ändringar även i sakligt hänseende. Det har sålunda synts opraktiskt
att i avlöningsreglementet angiva antalet befattningar, vid vilka felräkningspenningar
skola utgå, varigenom exempelvis inrättandet av en ny kassörstjänst
skulle påkalla ändring av avlöningsreglementet. Vidare har det
ansetts lämpligt att giva riksbanksledningen möjlighet till önskvärd jämkning
av utgående felräkningspenningar, örn tjänstgöringsförhållandena så
påkalla, varför de för olika befattningar angivna felräkningspenningarna
betecknats såsom maximibelopp, vilka alltså, då så befinnes skäligt, kunna
nedsättas. Med detta förslag har kommittén icke för sin del velat föreslå
någon ändring av nu utgående felräkningspenningar — en fråga som synes
äga ett visst samband med pågående utredning om riksbankens inre organisation
— men det har ansetts önskvärt att på detta område bereda något
större rörelsefrihet för riksbanksledningen än vad de nuvarande bestämmelsernas
avfattning möjliggör. Det må erinras, att inom civilförvaltningen
Kungl. Maj:t äger frihet att bestämma felräkningspenningarnas storlek inom
ramen av ett i avlöningsreglementet angivet maximibelopp. Av samma skäl
och för att möjliggöra viss önskvärd förenkling av fonderingsföreskrifterna
har kommittén företagit sådan jämkning i de nuvarande relationstalen, att
de medel, som skola innehållas, genomgående bestämts till tre gånger beloppet
av felräkningspenningarna, vilket innebär en mindre sänkning av de
belopp, som enligt nuvarande grunder skola fonderas.
I övrigt har någon saklig ändring icke åsyftats med omformuleringen av
nuvarande bestämmelser. Framhållas må, att de nu särskilt angivna befattningarna
såsom föreståndare för mynträkningsavdelningen, respektive föreståndare
för sedelräkningsavdelningen (båda vid huvudkontoret) i förslaget
äro innefattade under den gemensamma beteckningen kassör.
5 mom. Under detta moment har intagits den i det föregående (sid. 40)
omnämnda bestämmelsen angående tillhandahållande i vissa fall av måltid
på riksbankens bekostnad i samband med anbefallt övertidsarbete.
Vissa av de i 19 2 1 års särskilda bestämmelser angående
tillämpning av avlöningsreglementet för befattningshavare
vid riksdagens verk meddelade föreskrifterna rörande riksbanken (avdelning
1) hava icke erhållit någon motsvarighet i kommitténs förslag under
49 §. Kommittén lämnar här en översikt över huru härmed förhåller sig.
De i punkterna 1—2 av förenämnda bestämmelser givna föreskrifterna
angående tjänsteförening avse förhållanden, vilka regleras genom 4 § reglementsförslaget.
Genom förslagets uppställning bortfaller även behovet av särskilda föreskrifter
rörande semester, tjänstledighet och vissa särskilda ersättningar
m. m. för tjänstemän, tillsatta genom förordnande, vilka föreskrifter nu
återfinnas i punkten 3 av tillämpningsbestämmelserna.
Bestämmelserna i punkten 4 avse felräkningspenningar och hava nied viss
överarbetning införts i 49 § reglementsförslaget.
Den fullmäktige i riksbanken nu enligt punkten 5 tillämpningsbestämmelserna
givna rätten att utan ersättning tilldela vaktmästarpersonalen lämplig
uniformsbeklädnad och chaufför erforderliga uniforms- och arbetskläder
49
skulle ersättas genom bestämmelserna i reglementets 45—47 §§. De i nämnda
punkt innefattade bestämmelserna örn rätt för fullmäktige att utbetala premier
till chaufför för sparsamhet med förbrukningsartiklar och god skötsel
av materielen hava berörts under 28 § i det föregående.
Punkten 5 innehåller även -— förutom ett stadgande angående ersättning
för tjänstgöring vid brandanstalterna, som numera saknar aktualitet — bemyndigande
för fullmäktige i riksbanken att tilldela vaklmästarpersonalen
vid riksbankens huvudkontor särskilda arvoden för postbefordran och inkasseringsuppdrag.
När ifrågavarande bemyndigande av 1921 års riksdag
infördes i tillämpningsbestämmelserna, innebar detta endast ett bibehållande
av redan dessförinnan gällande ordning. Arvodena i fråga hade före den
1 januari 1910 utgått med 25 kronor i månaden till varje inkasserare och
med 40 kronor i månaden till varje postvaktmästare men höjdes från och
med nämnda dag till 50 kronor i månaden för båda dessa kategorier.
Sedermera hava å ifrågavarande arvoden tillkommit dyrtidstillägg enligt
vanliga grunder.
Vaktmästare, som tillerkänts arvode av förevarande slag, bibehåller detsamma
under semester. Under annan ledighet än semester utgår däremot
icke arvode. Annan vaktmästare, som under semester eller tjänstledighet
fullgjort uppdrag i den lediges ställe, har enligt praxis därvid bereus arvode
efter samma grunder, som gällt för den ledige befattningshavaren.
Enligt uppgift åtnjuta för närvarande 9 av riksbankens äldsta ordinarie
vaktmästare arvoden av här ifrågavarande slag, därav 4 för inkassering och
5 för postbefordran.
Att de bankvaktmästare, vilka för närvarande uppbära arvoden av ifrågavarande
art, även efter det nya avlöningsreglementets ikraftträdande få behålla
dessa ersättningar i huvudsak oförändrade, i den mån de fortfarande
fullgöra de göromål, för vilka arvodena beviljats, synes kommittén vara
motiverat av billighetsskäl. Huruvida, sedan någon av dessa befattningshavare
avgått ur tjänst eller eljest frånträtt uppdraget, motsvarande arvode
bör tillkomma befattningshavare, som ännu ej kommit i åtnjutande av sådan
förmån, kan däremot vara föremål för tvekan. Lämpligheten av en permanent
ersättning i form av fyllnadsarvode för göromål, som mera regelmässigt
ingå i vaktmästarpersonalens åligganden, synes nämligen kommittén kunna
ifrågasättas. Denna fråga synes äga sådant samband med den för närvarande
pågående utredningen angående riksbankens inre organisation, att
den bör komma under omprövning vid denna utredning.
Därest här avsedda arvoden skulle befinnas böra helt eller delvis bibehållas
icke endast övergångsvis utan såsom en för framtiden bestående ersättning,
synas arvodena otvivelaktigt vara av natur att böra såsom särskild
ersättningsform införas under 49 § avlöningsreglementet. I frågans
nuvarande läge har emellertid kommittén funnit det vara lämpligare, att
bestämmelser i detta ämne icke upptagas i reglementet. Kommittén vill i
stället föreslå, att riksdagen, i avvaktan på en närmare prövning av spörsmålet
ifråga, vid sidan av reglementet lämnar fullmäktige i riksbanken bemyndigande
att fortsättningsvis utbetala tilläggsarvoden till vaktmästare
med här ifrågavarande uppdrag. Medel härför böra upptagas i riksbankens
avlöningsstat. För ändamålet erforderligt belopp kan, om uppräkning av
arvodena sker med hänsyn till utgående dyrtidstillägg, hållas inom en kostnadsram
av högst 7 000 kronor för år räknat. Till jämförelse må nämnas,
4—016093
50
att sammanlagda arvodesbeloppen, inklusive dyrtidstillägg, utgjort under
år 1937 6 537 kronor och under år 1938 6 686 kronor.
Enligt punkten 6 i tillämpningsbestämmelserna äga fullmäktige, där de
finna särskilda omständigheter sådant påkalla, tilldela tjänstemän i riksbanken
lämpliga arvoden, dock att högst 10 000 kronor för år må användas för
sådant ändamål. Nämnda begränsning i fråga om det belopp, som må tagas
i anspråk för dylika arvoden, tillkom på fullmäktiges förslag genom beslut
av 1935 års riksdag. Dessförinnan var beloppet till sin storlek obegränsat,
men i stället gällde den inskränkningen i fullmäktiges beslutanderätt, att
fyllnadsarvoden finge tillerkännas endast utrikesavdelningens tjänstemän
samt, under viss förutsättning, föreståndaren för stora förvaringsvalvet vid
huvudkontoret.
Vad nyss sagts beträffande arvoden för postbefordran och inkasseringsuppdrag
synes kommittén äga tillämplighet även i fråga om här avsedda
arvoden. En närmare prövning bör i samband med utredningen om riksbankens
inre organisation äga rum av frågan om här avsedda särskilda ersättningar.
I den mån dylika ersättningar finnas böra för framtiden bestå i
annan form än såsom gratifikation eller belöning enligt 28 § 2 morn., böra
bestämmelser därom införas under 49 §. I avvaktan på en dylik närmare
prövning synes det böra få ankomma på fullmäktige att för arvoden, örn
vilka här är fråga, använda erforderligt belopp inom en kostnadsram, som
torde böra bestämmas i samband med fastställande av ny avlöningsstat för
riksbanken.
Punkten 7 i tillämpningsbestämmelserna innehåller vissa föreskrifter angående
personliga lönetillägg till nuvarande föreståndaren för riksbankens
sedeltryckeri E. Lagrelius och nuvarande förvaltaren vid riksbankens pappersbruk
C. A. Wallentin. Motsvarande föreskrifter böra intagas i blivande
övergångsbestämmelser till det nya avlöningsreglementet. I samband därmed
torde för ifrågavarande befattningshavare böra föreskrivas de tjänstledighetsavdrag,
som motsvara deras personliga löneställning, nämligen de
i reglementet upptagna tjänstledighetsavdragen för lönegraderna RC 6, respektive
RC 3.
De särskilda avlöningsvillkor, som enligt punkten S i tillämpningsbestämmelserna
gälla för skolläraren vid Tumba bruk E. R. Castegren, beröras
icke av den föreslagna löneregleringen och behöva fördenskull icke överföras
till det nya avlöningsreglementet eller övergångsbestämmelserna till
detsamma. Föreskrifterna böra förbliva oförändrade, så länge Castegren
kvarstår såsom lärare vid den folkskola, som av Botkyrka församling hålles
inrättad vid Tumba bruk eller i dess omedelbara närhet.
I punkten 9 av nuvarande tillämpningsbestämmelser finnas intagna vissa
helt allmänt avfattade föreskrifter örn rätt till läkarvård och läkemedel på
riksbankens bekostnad för tjänstemän, som den 1 juli 1935 varit anställda vid
sedeltryckeriet och pappersbruket. Med hänsyn till den rätt till sjukvård
på riksbankens bekostnad, som jämlikt 6 kap. reglementsförslaget skulle
tillkomma tjänstemän i allmänhet vid riksdagens verk, böra nämnda föreskrifter
i samband med det nya avlöningsreglementets ikraftträdande upphöra
att gälla.
Vad slutligen angår den i punkten 10 av tillämpningsbestämmelserna upptagna
föreskriften rörande personligt avlöningstillägg till vaktmästaren vid
avdelningskontoret i Göteborg G. A. Hansson, saknar denna föreskrift numera
tillämplighet, sedan Hansson erhållit avsked med pension.
51
50 §.
( Riksgäldskontoret.)
1 och 2 mom. De i dessa moment intagna bestämmelserna angående särskilt
arvode utöver lönen för riksgäldsdirektör, som ej är fullmäktig, och för
riksgäldsdirektörens ersättare samt om gottgörelse åt tillfällig ersättare för
riksgäldsdirektören hava med i huvudsak oförändrat sakinnehåll överflyttats
från § 21 reglementet för riksgäldskontoret.
3 mom. Vad i förevarande moment stadgas angående felräkningspenningar
till kassören ansluter sig till de i avd. II punkten 1 av tillämpningsbestämmelserna
till nuvarande avlöningsreglemente för befattningshavare
vid riksdagens verk meddelade föreskrifterna, dock med viss jämkning beträffande
fonderingsbestämmelserna av liknande innebörd, som ovan föreslagits
beträffande riksbanken.
De under avdelning II, punkten 2 av nyssnämnda tillämpningsbestämmelser
innefattade stadgandena angående vissa särskilda arvoden
vid riksgäldskontoret (arvoden å högst 360 kronor till förste vaktmästaren
och en vaktmästare för postbefordran samt å högst 200 kronor till en vaktmästare
för biträde vid mottagande och utlämnande av riksdagstryck) hava
icke erhållit någon motsvarighet i kommitténs reglementsförslag. I fråga örn
dessa arvoden kunna göras gällande synpunkter liknande dem, som ovan
anförts i fråga örn de under avd. I punkterna 5 och 6 av tilläggsbestämmelserna
avsedda arvodena till vissa befattningshavare vid riksbanken. Frågan
om ett framtida fortbestånd av dessa arvoden såsom permanent avlöningsform
—- varvid de synas vara av beskaffenhet att böra upptagas under
50 § — torde sålunda böra göras till föremål för prövning i samband med
ståndpunktstagande till motsvarande arvoden inom riksbanken. I avvaktan
härpå böra fullmäktige i riksgäldskontoret vid sidan av avlöningsreglementet
bemyndigas att tills vidare utbetala ifrågavarande arvoden enligt nu
gällandé regler, dock med viss jämkning med hänsyn till att dyrtidstillägg
ej längre komma att utgå.
51 §.
(Riksdagens hus.)
Det har synts kommittén motiverat, att portvakten i riksdagshuset även i
fortsättningen bibehålies vid den honom enligt avd. III, punkten 3 i 1921
års tillämpningsbestämmelser medgivna rätten till fri bostad med värme och
lyse i riksdagshuset. I viss mån kan detta sägas utgöra ett undantag från
den allmänna regeln örn skyldighet för befattningshavare, åt vilken anvisats
särskild tjänstebostad, att härför erlägga ersättning enligt de grunder,
som i avlöningsreglementet angivas. Ett dylikt undantag är emellertid
påkallat av att ifrågavarande tjänstebostad jämväl är att i viss utsträckning
betrakta såsom tjänstelokal, vilket givetvis avsevärt förringar dess
värde såsom privatbostad. Att, såsom för närvarande är fallet, föreskriva
någon begränsning i den förbrukning av elektrisk ström, som må bekostas
av statsmedel, har synts kommittén icke vara erforderligt.
Däremot har kommittén i sitt förslag icke upptagit någon motsvarighet
lill punkten 1 av de för befattningshavare vid riksdagens hus meddelade
52
tillä lii pningsbestämmelser na till gällande avlöningsreglemente.
Denna punkt innehåller bemyndigande för fullmäktige att medgiva ersättning
nied högst 400 kronor till vardera av materialförvaltaren och övervaktmästaren
samt övermaskinisten vid riksdagshuset för övertidstjänstgöring under
riksdagstiden. Då någon bestämd daglig tjänstgöringstid för dessa befattningshavare
av naturliga skäl icke kan upprätthållas under riksdagstiden
och då dessutom dessa befattningshavare äga att i viss utsträckning utöva
självständigt befäl, kan det svårligen anses förenligt med avlöningsreglementets
allmänna grunder, att en särskild gottgörelse i form av övertidsersättning
utgår till deni. Det i 28 § 2 mom. innefattade stadgandet angående gratifikation
eller belöning synes inrymma möjlighet till gottgörelse för påfrestande
tjänstgöring eller särskilda prestationer vid vissa tillfällen, i den mån
skäl därtill föreligga. Med hänsyn härtill har något stadgande örn en särskild
ersättningsform nied här avsett syfte ansetts icke böra medtagas i reglementsförslaget.
övergångsvis torde emellertid i fråga om nuvarande innehavare
av befattningarna fullmäktiges rätt att medgiva särskild ersättning
för övertidstjänstgöring böra bibehållas.
Beträffande den i punkten 2 av de för befattningshavare vid riksdagens
hus gällande tillämpningsbestämmelserna omförmälda rätten till fri uniformsbeklädnad
för materialförvaltaren och övervaktmästaren hänvisas till
vad kommittén i det föregående anfört i motiveringen till 45—47 §§.
Vad slutligen angår föreskrifterna i punkten 4 om ersättning till viss
biträdespersonal, höra dessa föreskrifter — som ej avse förmåner till tjänstemän,
underkastade avlöningsreglementet, utan innefatta bemyndigande
för riksgäldsfullmäktige att anställa biträdande personal vid riksdagshuset
_ enligt kommitténs mening icke hemma bland avlöningsbestämmelserna.
De hava därför ej erhållit någon motsvarighet i reglementsförslaget. Erforderliga
medel för ifrågavarande ändamål torde böra beräknas under staten
för riksdagens hus.
Det särskilda stadgande angående befogenhet för justitie- och militieombudsmännen
att vid uppkommande ledighet i befattning låta med återbesättandet
anstå under viss tid, som återfinnes i avd. IV av 1921 års t i 11-lämpningsbestämm elser, är av instruktions natur och har därför
icke intagits i förslaget till avlöningsreglemente. Bestämmelsen i fråga, vilken
i och för sig synes vara ändamålsenlig, bör enligt kommitténs mening lämpligen
inarbetas i instruktionerna för riksdagens ombudsmän.
52 §.
Frånsett vissa formella jämkningar överensstämmer denna paragraf med
34 § i nuvarande avlöningsreglemente.
53 §.
Nuvarande relativt komplicerade bestämmelser angående missnöjesanmälan
och besvär över delegerades beslut (36 § i gällande avlöningsreglemente)
hava i kommitténs reglementsförslag förenklats och i formellt hänseende
överarbetats. Som närmaste förebild för de föreslagna bestämmelserna
hava tjänat stadgandena i § 19 reglementet för riksgäldskontoret.
53
54 §.
Beträffande sammansättningen av lönenämnden för riksdagens verk föreslår
kommittén icke någon ändring i vad som nu gäller. Förevarande paragraf
har i övrigt avfattats i tämligen nära anslutning till 58 § civila avlöningsreglementet.
Med hänsyn till att ordföranden i civilförvaltningens
lönenämnd förordnas av Kungl. Majit har det synts kommittén lämpligt att
ordföranden i lönenämnden för riksdagens verk särskilt utses av bankoutskottet
i stället för att, som nu sker, lönenämnden inom sig väljer ordförande.
I samma ordning torde även vice ordföranden i nämnden böra
utses.
Enligt vad kommittén inhämtat, utlöpa de nuvarande mandaten för ledamöterna
av lönenämnden för riksdagens verk med utgången av år 1939, varför
kommitténs förslag beträffande sättet för utseende av ordförande och vice
ordförande i nämnden lämpligen bör komma i tillämpning vid det val,
som av bankoutskottet förrättas innevarande år......
Då det föreliggande reglementsförslaget i allt väsentligt överensstämmer
med civila avlöningsreglementet, skulle det efter kommitténs förmenande
vara av värde för ärendenas behandling, örn kontakt kunde upprätthallas
mellan den civila lönenämndsinstitutionen och lönenämnden för riksdagens
verk. Icke minst framträder önskemålet härom mot bakgrunden av den
centralisering av lönenämndsverksamheten, som för den civila statsförvaltningens
vidkommande förutsatts av statsmakterna i samband med antagande
av civila avlöningsreglementet, och i betraktande av den relativt begränsade
omfattning, som verksamheten inom en lönenämnd enbart för. riksdagens
verk alltid måste komma att få. Lönekommittén har ansett sig icke i dessa
avseenden kunna framställa några förslag men har genom det anförda velat
rikta uppmärksamheten på frågan. „ .. .
I detta sammanhang vill kommittén något beröra fragan örn ersättningen
till ordföranden hos lönenämnden. Härutinnan gäller nu enligt bankoutskottets
skrivelse till lönenämnden den 1 mars 1923, att ersättningen till
ordföranden hos nämnden och hos delegerade för riksdagens verk fr. o. m.
den 1 oktober 1922 fastställts att utgå med 300 kronor för år räknat. Anordningen
med en gemensam ersättning för ordförandeskapet såväl hos
lönenämnden som hos delegerade tillkom vid en tidpunkt, da dessa båda
uppdrag voro förenade på en hand. Så är emellertid icke numera tallet,
varför ersättningen lämpligen bör bestämmas särskilt för vartdera uppdraget.
Då lönenämndens verksamhet torde ha erhållit ökad omfattning och betydelse,
sedan bankoutskottets ovan omförmälda beslut fattades, måste det
ifrågasättas, örn ej det fastställda beloppet 300 kronor utgör en alltför låg
ersättning även ensamt för uppdraget att vara ordförande i denna nämnd.
Ersättningsfrågan bör därför enligt kommitténs mening upptagas till omprövning,
varvid särskilt arvode med skäligt belopp torde böra fastställas
även för ordföranden hos delegerade för riksdagens verk.
55 §.
Bestämmelserna rörande avlöningsreglementets tillämplighet m. m. hava
i jämförelse med motsvarande föreskrifter i 59 § civila avlöningsreglementet
kunnat givas en väsentligt förenklad och förkortad avfattning, enär
åtskilliga i nyssnämnda paragraf berörda förhållanden sakna aktualitet vid
riksdagens verk.
54
1 mom. Då ordinarie tjänstemän icke äro skyldiga att — i den mån ej
särskilda förbehåll härutinnan blivit gjorda — mot sin vilja övergå på nya
avlöningsbestämmelser, bör, i anslutning till vad fallet varit vid tidigare
löneregleringar, generellt lämnas möjlighet för tjänstemännen att, därest
de icke önska underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser, härom
göra anmälan före viss av delegerade fastställd tidpunkt. Enligt vad som
— utan erinran från riksdagens sida — framhållits av föredragande departementschefen
i lönepropositionen 1938: 263, skulle de tjänstemän, som icke
vilja övergå på det nya avlöningsreglementet, i anslutning till hittillsvarande
praxis tillsvidare få behålla dyrtidstillägg (efter sedvanlig årlig prövning)
men däremot ej komma i åtnjutande av de förmåner av provisorisk
natur, som beviljats i avvaktan på ny lönereglering, nämligen provisoriskt
dyrortstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning.
2 mom. Tjänstemän, å vilka reglementets bestämmelser bliva tillämpliga,
böra liksom hittills vara pliktiga att underkasta sig framtida ändringar
i en del hänseenden, om vilka i avlöningsreglementet förmäles. Stadganden
härom återfinnas i 2 mom. I huvudsak ansluta sig dessa stadganden såväl
till vad som i motsvarande hänseenden föreskrivits i nu gällande avlöningsreglemente
som till civila avlöningsreglementets regler. Ändringssltyldigheten
skulle sålunda icke avse lön — där ej sådant fall är för handen, som
avses i 3 mom. — eller med lön närmast jämförliga avlöningsförmåner
(vikariatsersättning, kallortstillägg m. m.); semester, tjänstledighetsavdrag
och begravningshjälp lämnas även oberörda av ändringsskyldigheten. Ej
heller skulle tjänstemännen vara pliktiga att underkasta sig ändringar i reglerna
örn det rörliga tillägget. Däremot skulle ändringsskyldigheten avse
sådana särskilda ersättningsformer som reseersättning, tjänstgöringstraktamente,
flyttningsersättning, felräkningspenningar och övertidsersättning
m. m. ävensom bestämmelserna om sjukvård, tjänstebostad och tjänstedräkt.
3 mom. Skyldigheten för tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tilllämpning,
att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med 10 procent
eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader, efter
prövning av riksdagen underkasta sig minskning av lönen med högst 5 procent
av de i vederbörande iöneplaner upptagna årslönebeloppen, har kommittén
berört i samband med den inledningsvis lämnade redogörelsen för
reglerna om rörligt tillägg.
Det nya avlöningsreglementet för riksdagens verk torde lämpligen böra
träda i kraft vid samma tidpunkt som civila avlöningsreglementet eller den
1 juli 1939. Tidigare av riksdagen eller, i anslutning till riksdagens beslut,
av delegerade meddelade föreskrifter, vilka innehålla mot reglementets bestämmelser
stridande stadganden, skulle samtidigt upphöra att gälla, såvitt
angår tjänstemän, som bliva underkastade reglementet. De bestämmelser av
skilda slag, som i överensstämmelse härmed upphöra att gälla i och med
avlöningsreglementets ikraftträdande, äro i främsta rummet följande:
1) avlöningsreglementet för befattningshavare vid riksdagens verk, antaget
av 1921 års riksdag, med däri sedermera vidtagna ändringar;
2) särskilda av 1921 års riksdag beslutade bestämmelser angående tilllämpning
av avlöningsreglementet för befattningshavare vid riksdagens
verk, dock med undantag av avdelning I, punkten 8 angående vissa förmåner
åt skolläraren vid Tumba bruk E. R. Castegren;
3) avdelning B, punkterna 3—6 samt 9 i övergångsbestämmelser i anled -
55
ning av ändringar i förenämnda avlöningsreglemente, utfärdade av delegerade
den 17 juli 1925;
4) tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet för befattningshavare
vid riksdagens verk, utfärdade av delegerade den 26 augusti 1925;
5) av 1932 års riksdag meddelat beslut örn dyrtidstillägg till befattningshavare
vid riksdagens verk m. fl.; samt
6) avlöningsbestämmelser för fullmäktige i riksbanken samt ledamöter
i riksbankens direktion, antagna av 1933 års riksdag.
Vid godkännande av kommitténs utkast till nya avlöningsbestämmelser
för justitie- och militieombudsmännen skulle jämväl de i 1929 års reglemente
för riksgäldskontoret, § 32 punkterna 7 och 8, innefattade stadgandena
upphöra att gälla.
Tjänsteförteckningen.
Den nu gällande, såsom bilaga till 1921 års avlöningsreglemente för befattningshavare
vid riksdagens verk fogade tjänsteförteckningen avviker
i så måtto från förebilden i nuvarande avlöningsreglemente för allmänna
civilförvaltningen, att den angiver icke blott de befattningar, för vilka reglementet
skall gälla, jämte de särskilda lönegrader, till vilka dessa befattningar
äro hänförliga, utan även antalet befattningar av varje slag. Inom
allmänna civilförvaltningen har i stället antalet ordinarie befattningar vid
vederbörande verk plägat angivas i en särskild, av Kungl. Majit och riksdagen
för verket fastställd personalförteckning. Sistnämnda ordning har
numera genom föreskrift i 1 § 2 mom. civila avlöningsreglementet gjorts
till allmän regel. På sätt framgår av detaljmotiveringen till l § av det nu
föreliggande reglementsförslaget skulle en liknande ordning enligt förslaget
tillämpas även vid riksdagens verk, varigenom bl. a. vinnes, att ändringar
med avseende å befattningarnas antal icke behöva föranleda ändring i den
till själva avlöningsreglementet hörande tjänsteförteckningen. I anslutning
härtill har i kommitténs förslag tjänsteförteckningen omarbetats så, att den
endast angiver benämning och lönegradsplacering för de olika befattningarna.
Den av kommittén verkställda överarbetningen av tjänsteförteckningen
har i övrigt varit av rent formell art. En viss förenkling i titulaturen för
befattningarna har ansetts böra på vissa punkter företagas utan att därmed
någon saklig ändring åsyftats. Kommittén vill i detta sammanhang erinra om
att bankoutskottet vid 1936 års riksdag i sitt av riksdagen godkända utlåtande
nr 79 framhållit, att det borde tagas under övervägande, huruvida icke lämpligen
titlarna även för andra tjänster inom riksbanken än vissa då avsedda
befattningar borde ändras, så att de bleve mera praktiska och bomme att
bättre än hittills motsvara tjänstemännens ställning. I kommitténs förslag
hava för riksbankens vidkommande de i 22 lönegraden placerade befattningarna
såsom bokhållare, revisor, korrespondent och registrator sammanslagits
under den gemensamma beteckningen revisor och bokhållare. Befattningarna
såsom föreståndare för mynträkningsavdelningen, respektive föreståndare för
sedelräkningsavdelningen hava ansetts kunna hänföras under beteckningen
kassör (22 lönegraden). Benämningen verkställande styrelseledamot vid avdelningskontor
har ersatts med den mindre tyngande och efter praktiska behov
bättre avpassade beteckningen direktör vid avdelningskontor. Ett godkännande
av sistberörda förslag förutsätter vissa ändringar i §§ 26 och 28
av gällande bankoreglemente.
56
För riksgäldskontorets vidkommande hava benämningarna å befattningarna
såsom riksgäldssekreterare och riksgäldskommissarie kompletterats i
syfte att angiva befattningarnas karaktär av byråchefstjänster.
I den mån en även med hänsyn till tjänstebenämningarna inom statsförvaltningen
i övrigt mera enhetlig nomenklatur och en ytterligare förenkling
med avseende å tjänstebenämningarna anses böra genomföras, synas,
på sätt 1936 års lönekommitté för sin del förutsatt, dessa frågor lämpligen
kunna upptagas till närmare prövning i samband med en blivande revision
av tjänsteförteckningen i fråga örn de olika befattningarnas inplacering i
lönegrader.
De förenklingar i tjänstebenämningarna, som kommittén i detta sammanhang
föreslagit, synas icke vara av beskaffenhet att föregripa den prövning
av dessa frågor, som bör äga rum i samband med en reell tjänsteförteckningsrevision.
3. Övergångsanordningar.
De bestämmelser, som erfordras för att reglera tjänstemännens övergång
till det nya avlöningsreglementet för riksdagens verk, måste delvis Wiva
av den detaljerade beskaffenhet, att de icke lämpligen böra införas i själva
avlöningsreglementet. Dessa bestämmelser torde i stället böra utfärdas av
delegerade för riksdagens verk. Bemyndigande härutinnan torde böra lämnas
delegerade av riksdagen. Härvid böra självfallet följas samma huvudgrunder,
som vunnit statsmakternas godkännande i fråga örn övergången
till civila avlöningsreglementet.
Lönekommittén för riksdagens verk, som icke ansett lämpligt att detaljförslag
i ämnet utarbetas, innan motsvarande bestämmelser blivit av Kungl.
Majit utfärdade för den civila statsförvaltningen, vill bär inskränka sig
till att, i anslutning till vad 1936 års lönekommitté angivit, antyda de
allmänna riktlinjerna för övergångsanordningarnas utformande. Till en
början torde då få beröras de övergångsföreskrifter, som skulle gälla för
samtliga tjänstemän, vilka övergå till det nya avlöningsreglementet. Rörande
dessa har 1936 års lönekommitté anfört, att kommittén av såväl principiella
som praktiska skäl utgått från att det nya avlöningsreglementet
icke bör givas retroaktiv tillämpning. Beträffande frågor, som äro av beskaffenhet
att jämväl äga tillämpning å tjänstemän vid riksdagens verk,
har 1936 års lönekommitté tillagt i huvudsak följande (betänkandet sid. 254):
Vad t. ex. angår tjänstemännens lönetursrätt, skulle således någon omräkning
av löneturen icke förekomma, utan en var tjänsteman, som vid reglementets ikraftträdande
kvarstår i samma befattning eller innehar tjänst inom samma lönegrad
som den, han omedelbart före övergången tillhörde, bibehålies vid den löneklassplacering
ävensom den rätt till uppflyttning i högre löneklass, som före övergången
tillkommit honom. Då varje löneklass inom en var lönegrad av nuvarande löneklassindelade
löneplaner har sin direkta motsvarighet inom den nya löneplanen A —
löneplanen RA i avlöningsreglementet för riksdagens verk — vållar en dylik anordning
icke några svårigheter. En retroaktiv tillämpning av de nya reglerna om
löneklassplacering skulle däremot vålla synnerliga olägenheter av praktisk art.
Från nyssnämnda allmänna princip ifrågasätter emellertid kommittén visst undantag.
Kommittén, som ansett, att den för kvinnlig tjänsteman nu gällande begränsningen
i fråga örn rätt att erhålla uppflyttning till högsta löneklassen inom vederbörande
lönegrad bör bortfalla, förordar, att de kvinnliga tjänstemän, som vid
57
reglementets ikraftträdande under minst tre år innehaft näst högsta löneklassen
inom vederbörande lönegrader, berättigas att omedelbart komma i åtnjutande av
lön enligt lönegradens högsta löneklass.
För det fall, att tjänsteman i och med civila avlöningsreglementets ikraftträdande
befordras till tjänst inom högre lönegrad av löneplan A, torde en föreskrift bliva
erforderlig därom, att bestämmelserna i 8 § 1 mom. civila avlöningsreglementet
skola tillämpas med utgångspunkt från den löneställning tjänstemannen innehade
omedelbart före ikraftträdandet.
Vid tidigare löneregleringar hava särskilda övergångsbestämmelser plägat meddelas
av innebörd, att tjänstemännen icke genom övergången skulle lida minskning
i förut innehavda löneförmåner. Kommittén har övervägt, huruvida några åtgärder
av övergångsnatur böra vidtagas för att generellt skydda befattningshavare, som nu
övergå till det nya civila avlöningsreglementet, mot en på grund av övergången till
äventyrs inträdande avlöningsminskning. Med hänsyn till vad den nu föreslagna
löneregleringen innebär i fråga örn uppräkning av de fasta lönerna genom inräknande
av dyrtidstillägg samt det rörliga tilläggets införande i avlöningsreglementet
med samma rättsliga karaktär som den fasta lönen har kommittén emellertid av
såväl principiella som lönetekniska skäl ansett dylika åtgärder icke böra ifrågakomma.
Det kan anmärkas, att en lönejämförelse med iakttagande å ena sidan av
nuvarande bestämmelser örn dyrtidstillägg och å andra sidan av de nya reglerna
för rörligt tillägg skulle nödvändiggöra mycket svårbemästrade övergångsföreskrifter.
I vissa fall äga tjänstemän för närvarande övergångsvis åtnjuta längre årlig
semester än som följer av bestämmelserna i nu gällande avlöningsreglementen och
av föreskrifterna i det nya civila avlöningsreglementet. I de övergångsbestämmelser,
som meddelats vid tidigare löneregleringar, har plägat stadgas, att tjänsteman
icke skall genom övergång till ny lönestat lida minskning i honom före övergången
tillkommande semester. De försämringar i semesterrätten, som skulle inträda vid
övergång till det civila avlöningsreglementet, äro emellertid icke av den omfattning,
att kommittén ansett särskilda undantagsföreskrifter vara av omständigheterna påkallade.
Det synes kommittén icke oskäligt, att tjänstemännen — för undvikande
i möjligaste mån av undantagsföreskrifter på grund av införandet av ett nytt avlöningsreglemente
— vid sidan av de fördelar en övergång till det nya reglementet
i åtskilliga avseenden medför, få underkasta sig de nackdelar i ett eller annat hänseende,
som till äventyrs kunna följa av övergången.
Vad härefter angår för särskilda befattningshavare eller grupper av befattningshavare
erforderliga övergångsbestämmelser, har lönekommittén
för riksdagens verk i det föregående berört vissa förhållanden, som påkalla
särskilda övergångsanordningar.
Sålunda har kommittén på skäl, som angivits i detaljmotiveringen till 8 §
reglementsförslaget, ansett billigheten kräva, alt en förbättrad lönetursberäkning
herodes de extra ordinarie tjänstemän vid riksbanken och riksgäldskontoret,
som före den 1 juli 1938 antagits i extra ordinarie befattning och
vilka efter reglementets ikraftträdande befordras till tjänst i lönegraden
RA 1(3. De övergångsföreskrifter, som höra meddelas härom, torde böra
givas det innehåll, att dylik tjänsteman skall i den ordinarie tjänsten erhålla
den löneklassplacering, som enligt den vid ifrågavarande verk tillämpade
löneturspraxis skulle hava tillkommit tjänstemannen, därest de omedelbart
före reglementets ikraftträdande gällande avlöningsföreskrifterna alltjämt
varit å honom tillämpliga, under förutsättning givetvis ali denna löneklassplacering
blir för tjänstemannen förmånligare än en tillämpning av reglementets
lönetursregler.
58
Den särskilda ersättning för övertidstjänstgöring, som enligt närmare
bestämmande av fullmäktige i riksgäldskontoret under senare år utgått till
vardera av materialförvaltaren och övervaktmästaren samt övermaskinisten
vid riksdagens hus, skulle enligt kommitténs förslag övergångsvis garanteras
nuvarande innehavare av ifrågavarande befattningar.
Till blivande övergångsbestämmelser skulle vidare, såsom förut framhållits,
överflyttas de föreskrifter, som i tillämpningsbestämmelserna till
nuvarande avlöningsreglemente intagits angående vissa personliga lönetillägg
till föreståndaren för riksbankens sedeltryckeri E. Lagrelius och förvaltaren
vid riksbankens pappersbruk C. A. Wallentin.
Slutligen må erinras, hurusom enligt vad kommittén i det föregående
föreslagit den nuvarande innehavaren av byråchefsbefattningen hos justitieombudsmannen
i händelse av tjänstens inplacering i lönegraden RC 1 bör
genom särskild övergångsbestämmelse personligen berättigas att uppbära
lön och övriga avlöningsförmåner enligt vad i reglementet stadgas beträffande
tjänsteman i lönegraden RA 30.
Måhända bliva jämväl i övrigt vissa föreskrifter erforderliga för reglerande
av övergången till de nya avlöningsbestämmelserna. Beslut härom
torde, såsom förut framhållits, böra meddelas av delegerade, som i dessa
avseenden torde böra erhålla frihet att förfoga efter omständigheterna.
4. Pensionsbestämmelscr. Avlöningsbcstämmelser för icke-ordinarie
personal.
Genomförandet av lönekommitténs förslag till nytt avlöningsreglemente
för riksdagens verk påkallar vissa ändringar i tjänste- och familjepensionsreglementena
för dessa verk för att skapa formell kongruens mellan löneoch
pensionsbestämmelserna. De nödvändiga ändringarna avse i främsta
rummet de i 17 och 26 §§ tjänstepensionsreglementet samt 9 § familjepensionsreglementet
meddelade bestämmelserna angående pensionsunderlag och
pensionsavdrag, vilka mäste undergå jämkning med hänsyn till lönepianernas
uppställning m. m. Även i vissa andra hänseenden — t. ex. beträffande
de förut berörda reduktionsreglerna (jfr sid. 26) — torde emellertid formella
jämkningar i pensionsbestämmelserna bliva erforderliga.
En reglering av dessa frågor synes böra äga rum i nära anslutning till
de förslag rörande ändringar i civila tjänstepensionsreglementet och i allmänna
familjepensionsreglementet, som i betänkande den 3 januari 1939
framlagts av 1938 års pensionssakkunniga och som lärer bliva underställt
1939 års riksdags prövning.
I detta sammanhang må vidare framhållas, att antagandet av ett nytt
avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän vid riksdagens verk förutsätter
utfärdande av nya avlöningsbestämmelser jämväl för icke-ordinarie personal
vid. dessa verk- Av fIera skäl torde det vara önskvärt — för att icke
säga nödvändigt — att dessa bestämmelser kunna träda i kraft samtidigt
som avlöningsreglementet för ordinarie befattningshavare. En sådan ordning
har ock förutsatts beträffande personal vid den civila statsförvaltningen.
I betänkande den 21 december 1938 (stat. off. utredn. 1938:52) har i936
års lönekommitté framlagt förslag till avlöningsreglemente för icke-ordinarie
befattningshavare vid den civila statsförvaltningen (civila icke-ordinariereglementet),
och det synes naturligt, att detta förslag tages till utgångspunkt
för en omarbetning av nu gällande avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie
befattningshavare vid riksdagens verk.
Förslag
till
avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän vid riksdagens
verk (aviöningsregiemcntet för riksdagens verk).
1 kap. Allmänna bestämmelser.
1 §•
1 mom. Detta reglemente äger tillämpning dels å innehavare av ordinarie Reglementets
befattningar vid riksdagens verk, dels ock å innehavare av befattningarna 11
såsom förste deputerad och riksbankschef, vice riksbankschef, andre depute- m m
rad i riksbanken samt riksgäldsdirektör.
De befattningar, för vilka reglementet sålunda skall gälla, upptagas i en av
riksdagen fastställd, vid reglementet såsom bilaga fogad tjänsteförteckning.
2 mom. Antalet befattningar vid varje särskilt verk bestämmes genom en
av riksdagen för verket fastställd personalförteckning.
3 morn. Befattning, varå reglementet äger tillämpning, tillsättes, i enlighet
med vad därom är särskilt stadgat, genom fullmakt eller konstitutorial eller
genom förordnande på viss tid eller tills vidare.
Tillsättning genom konstitutorial innebär, att tjänsteman kan i administrativ
väg avsättas från sin befattning på grund av fel eller försummelse i
tjänsten.
2 §■
1 mom. Tjänsteman äger åtnjuta avlöning enligt de föreskrifter och under Avlöning,
de villkor, som innehållas i detta reglemente jämte de tilläggsbestämmelser,
som på grund av stadgande i reglementet utfärdas av delegerade för riksdagens
verk (delegerade).
Avlöning utgöres dels av lön jämte i reglementet angivna fasta lönetillägg
och särskilda ersättningar, dels ock av rörligt tillägg.
2 mom. liv tjänsteman berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepension
eller årligt understöd, beror på prövning av delegerade, om och i vad mån
av sådan anledning avdrag å lönen skall ske; dock att sådant avdrag ej må
äga rum på grund av pension, som åtnjutes enligt gällande bestämmelser angående
pensionering av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär
personal.
3 mom. Avlöning utgår, där ej annorlunda stadgas i reglementet, från och
med den dag tjänsten enligt utnänmingshandlingen tillträdes till och med
den dag tjänstemannen frånträder densamma.
60
Tjänstgöringsföreskrifter,
förflyttningsskyldighet
m. m.
Förening
tjänster
m. m.
Angående tjänstemans skyldighet alt avgå från tjänsten samt att å avlöningen
vidkännas pensionsavdrag stadgas i gällande bestämmelser om tjänsteoch
familjepension.
i mom. Avlöning utbetalas månadsvis i efterskott, i den män icke beträffande
särskild ersättning utbetalning i annan ordning är särskilt stadgad
eller eljest finnes lämpligen böra ske.
3 §•
1 mom. Tjänsteman är underkastad de tjänstgöringsföreskrifter, som meddelas
i för vederbörande verk gällande reglementen, instruktioner, stadgar
eller andra dylika författningar. Han är ock pliktig underkasta sig minskning
i eller upphörande av extra inkomster, vilka kunna medfölja befattningen
eller utgå för bestyr i sammanhang därmed.
Tjänsteman är vidare skyldig att såsom vikarie bestrida befattning inom
högre lönegrad vid det verk han tillhör.
2 moni. Tjänsteman är pliktig att låta förflytta sig till annan stationeringsort
eller annan befattning vid det verk han tillhör liksom ock, därest delegerade
på framställning av vederbörande myndighet så pröva lämpligt, till
befattning vid annat riksdagens verk.
Tjänsteman är vidare pliktig att, där så av organisatoriska skäl finnes påkallat,
efter beslut av riksdagen låta förflytta sig till verk vid den civila statsförvaltningen.
Vad i detta moment stadgas skall dock icke gälla innehavare av befattning,
tillhörande den i 5 § intagna löneplan RC.
4 §•
1 mom. Med tjänst, som avses i detta reglemente, må icke förenas annan
ordinarie eller extra ordinarie befattning i statens tjänst eller därmed jämförlig
kommunal befattning, så framt icke riksdagen beträffande viss tjänst
annorlunda beslutat.
2 mom. Utan tillstånd av den myndighet, varunder tjänsteman lyder, må
han ej åtaga sig:
uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening
eller inrättning, som har till ändamål att driva rörelse inom industri, handel,
transport-, bank- eller försäkringsväsen eller annan näringsgren eller vars
verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte;
befattning såsom tjänsteman hos verk, bolag, förening eller inrättning, som
nyss sagts; eller
annan tjänstebefattning eller därmed jämförligt uppdrag.
Tillstånd må beviljas endast för så vitt uppdraget eller befattningen prövas
icke inverka hinderlig! för utövandet av den ordinarie tjänsten och bör,
där så lämpligen kan ske, avse viss tid.
Vad bär ovan stadgas gäller icke i fall, där den myndighet, som äger bevilja
tillstånd, meddelat uppdrag eller tillsatt tjänstebefattning, varom i detta
moment är fråga, och ej heller i fråga om uppdrag såsom ledamot i styrelsen
för postsparbanken eller banken för internationell betalningsutjämning.
3 mom. Föranleder befattning eller uppdrag, varom i 1 och 2 mom. förmäles,
att tjänsteman tillfälligtvis icke kan bestrida sin tjänst, skall han göra
framställning om ledighet i erforderlig omfattning.
4 mom. I fråga om förbud för tjänsteman vid visst verk eller för innehavare
av viss befattning att åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet, som
lämpligen icke bör förenas med hans ordinarie tjänst, äger vederbörande
myndighet utfärda erforderliga föreskrifter.
61
» kap. Liöneplawer och löneklassplacering.
5 §•
Löncplan RA.
(Tjänstemän, tillsatta medelst fullmakt eller konstitutorial.)
Lönegrad |
Löne- |
0 r |
t s |
g r u |
P P |
||||||
omfattar |
klass |
A |
B |
C |
D |
E |
F |
G |
H |
I |
|
nr |
löneklas- |
||||||||||
serna nr |
Å |
r s 1 ö |
n, k |
rönö |
r |
||||||
1 |
1—5 |
1 |
1 938 |
2 016 |
2 094 |
2 172 |
2 250 |
2 328 |
2 406 |
2 484 |
2 562 |
2 |
2—6 |
2 |
2 070 |
2 154 |
2 238 |
2 322 |
2 406 |
2 490 |
2 574 |
2 658 |
2 742 |
3 |
3—7 |
3 |
2 202 |
2 292 |
2 382 |
2 472 |
2 562 |
2 652 |
2 742 |
2 832 |
2 922 |
4 |
4—8 |
4 |
2 334 |
2 430 |
2 526 |
2 622 |
2 718 |
2 814 |
2 910 |
3 006 |
3 102 |
5 |
5—9 |
5 |
2 466 |
2 568 |
2 670 |
2 772 |
2 874 |
2 976 |
3 078 |
3 180 |
3 282 |
6 |
6—10 |
6 |
2 601 |
2 709 |
2 817 |
2 925 |
3 033 |
3 141 |
3 249 |
3 357 |
3 465 |
7 |
7—11 |
7 |
2 739 |
2 853 |
2 967 |
3 081 |
3 195 |
3 309 |
3 423 |
3 537 |
3 651 |
8 |
8—12 |
8 |
2 877 |
2 997 |
3 117 |
3 237 |
3 357 |
3 477 |
3 597 |
3 717 |
3 837 |
9 |
9—13 |
9 |
3 015 |
3 141 |
3 267 |
3 393 |
3 519 |
3 645 |
3 771 |
3 897 |
4 023 |
10 |
10—14 |
10 |
3 153 |
3 285 |
3 417 |
3 549 |
3 681 |
3 813 |
3 945 |
4 077 |
4 209 |
11 |
11—15 |
11 |
3 291 |
3 429 |
3 567 |
3 705 |
3 843 |
3 981 |
4 119 |
4 257 |
4 395 |
12 |
12—16 |
12 |
3 438 |
3 582 |
3 726 |
3 870 |
4 014 |
4 158 |
4 302 |
4 446 |
4 590 |
13 |
13—17 |
13 |
3 630 |
3 780 |
3 930 |
4 080 |
4 230 |
4 380 |
4 530 |
4 680 |
4 830 |
14 |
14—18 |
14 |
3 822 |
3 978 |
4 134 |
4 290 |
4 446 |
4 602 |
4 758 |
4 914 |
5 070 |
15 |
15—19 |
15 |
4 050 |
4 212 |
4 374 |
4 536 |
4 698 |
4 860 |
5 022 |
5 184 |
5 3^6 |
16 |
16—20 |
16 |
4 278 |
4 446 |
4 614 |
4 782 |
4 950 |
5 118 |
5 286 |
5 454 |
5 022 |
17 |
17—21 |
17 |
4 596 |
4 773 |
4 950 |
5 127 |
5 304 |
5 481 |
5 658 |
5 835 |
6 012 |
18 |
18—22 |
18 |
4 926 |
5 112 |
5 298 |
5 484 |
5 670 |
5 856 |
6 042 |
6 228 |
6 414 |
19 |
19—23 |
19 |
5 256 |
5 451 |
5 646 |
5 841 |
6 036 |
6 231 |
6 426 |
6 621 |
6 816 |
20 |
20—23 |
20 |
5 586 |
5 793 |
6 000 |
6 207 |
6 414 |
6 621 |
6 828 |
7 035 |
7 242 |
21 |
21—24 |
21 |
5 916 |
6 135 |
6 354 |
6 573 |
6 792 |
7 011 |
7 230 |
7 449 |
7 668 |
22 |
22—25 |
22 |
6 300 |
6 525 |
6 750 |
6 975 |
7 200 |
7 425 |
7 650 |
7 875 |
8 100 |
23 |
23—26 |
23 |
6 750 |
6 975 |
7 200 |
7 425 |
7 650 |
7 875 |
8 100 |
8 325 |
8 550 |
24 |
24—27 |
24 |
7 230 |
7 455 |
7 680 |
7 905 |
8 130 |
8 355 |
8 580 |
8 805 |
9 030 |
25 |
25—28 |
25 |
7 725 |
7 950 |
8 175 |
8 400 |
8 625 |
8 850 |
9 075 |
9 300 |
9 525 |
26 |
26—29 |
26 |
8 220 |
8 445 |
8 670 |
8 895 |
9 120 |
9 345 |
9 570 |
9 795 |
10 020 |
27 |
27—30 |
27 |
8 715 |
8 940 |
9 165 |
9 390 |
9 615 |
9 840 |
10 065 |
10 290 |
10 515 |
28 |
28—31 |
28 |
9 210 |
9 435 |
9 660 |
9 885 |
10 ilo |
10 335 |
10 560 |
10 785 |
11 010 |
29 |
29—32 |
29 |
9 705 |
9 930 |
10 155 |
10 380 |
10 605 |
10 830 |
11 055 |
11 280 |
11 505 |
30 |
30—33 |
30 |
10 200 |
10 425 |
10 650 |
10 875 |
11 100 |
11 325 |
11 550 |
11 775 |
12 000 |
31 |
31—34 |
31 |
10 695 |
10 920 |
11 145 |
11 370 |
11 595 |
11 820 |
12 045 |
12 270 |
12 495 |
32 |
32—35 |
32 |
11 190 |
11 415 |
11 640 |
11 865 |
12 090 |
12 315 |
12 540 |
12 765 |
12 990 |
33 |
33—36 |
33 |
11 700 |
11 925 |
12 150 |
12 375 |
12 600 |
12 825 |
13 050 |
13 275 |
13 500 |
34 |
34—37 |
34 |
12 210 |
12 435 |
12 660 |
12 885 |
13 110 |
13 335 |
13 560 |
13 785 |
14 010 |
35 |
12 720 |
12 945 |
13 170 |
13 395 |
13 620 |
13 845 |
14 070 |
14 295 |
14 520 |
||
36 |
13 230 |
13 455 |
13 680 |
13 905 |
14 130 |
14 355 |
14 580 |
14 805 |
15 030 |
||
37 |
| 13 740 |
13 965 |
14 190 |
14 415 |
14 640 |
14 865 |
15 090 |
15 315 |
15 540 |
62
Löneplan RC.
(Tjänstemän, tillsatta medelst förordnande för viss tid eller tills vidare.)
Lönegrad och |
Årslön |
Lönegrad och |
Årslön |
Lönegrad och |
Årslön |
nr |
kronor |
nr |
kronor |
nr |
kronor |
i |
13 000 |
6 |
18 000 |
ii |
26 000 |
2 |
14 000 |
7 |
19 000 |
12 |
29 000 |
3 |
15 000 |
8 |
20 000 |
13 |
37 000 |
4 |
16 000 |
9 |
22 000 |
||
5 |
17 000 |
10 |
24 000 |
6 §•
Lönegrader Den lönegrad, till vilken varje särskild befattning är att hänföra, angives
och löne- j tjänsteförteckningen.
klasser. För tjänsteman med lön enligt löneplan RA fastställes den löne klass, enligt
vilken lönen skall utgå, i enlighet med föreskrifterna i 7—9 §§; inom löneklass
bestämmes lönebeloppet efter den ortsgrupp, till vilken tjänstemannens
stationeringsort blivit hänförd.
Beträffande fördelningen av stationeringsorter å de olika ortsgrupperna
gäller vad härutinnan av Kungl. Maj:t fastställes för tjänstemän vid den
civila statsförvaltningen.
7 §•
Begynnelse- 1 morn. Vid tillträdandet av ordinarie befattning, tillhörande löneplan RA,
lön och löne- erhåller tjänsteman lön enligt den för vederbörande lönegrad fastställda
klassupp- lägsta löneklassen, där ej föreskrifterna i 8 och 9 §§ giva anledning till avy
ning- vikelse härutinnan.
2 mom. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas
tjänstemannen till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre
år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess högsta
löneklassen inom lönegraden uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna
i 3 mom. här nedan eller i 8 eller 9 §.
3 mom. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet
näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade
tiden i den lägre löneklassen tilländagått.
I övrigt gäller såsom villkor för tjänstemans uppflyttning till högre löneklass:
a)
att tjänstemannen under minst fyra femtedelar av den tid, som erfordras
för vinnande av uppflyttning, bestritt sin egen eller på grund av förordnande
annan statens tjänst, dock att härvid såsom tjänstetid skall räknas
jämväl semester ävensom tjänstledighet, som avses i 13 § 1—3 mom. eller
i 14 §;
b) att uppskov med uppflyttning icke prövats böra äga rum på grund av
mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid, tjänstemannen tillhört den
lägre löneklassen; dock att härvid hänsyn till viss i tjänsten begången förseelse,
för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, må tagas endast då förseelsen
kan sägas karakterisera arten av tjänstgöringen i dess helhet; samt
63
c) att tjänstemannen icke uppnått den för honom gällande pensionsåldern.
Beslut örn uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas,
utan att tjänstemannen erhållit tillfälle att förklara sig, och skall sådant
beslut avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång
skall uppflyltning ske, örn ej tjänstgöringen under nämnda tid givit
anledning till förnyat uppskov därmed.
4 mom. Har tjänsteman, med tillämpning av föreskrifterna i 3 mom. andra
stycket punkten b), först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre
löneklass, må sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda
därtill, kunna förordnas, att han för uppflyttning till än högre löneklass skall
äga tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet varat.
8 §•
1 mom. Ordinarie tjänsteman, som befordras till tjänst inom högre löne- Löneklassgrad,
skall placeras lägst i löneklassen närmast över den, som han i denplbefo!-drand
lägre tjänsten senast tillhörde. Dessutom skall för bestämmande av tidpunkt m m
för löneklassuppflyttning i den högre tjänsten tagas i beräkning den tid,
dock högst tre år, varunder tjänstemannen i den lägre tjänsten tillhört eller
beräknas hava tillhört löneklassen närmast under den, till vilken han på
grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 7 § 1 morn., skall hänföras.
Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn
den, vilken vinner befordran till ordinarie tjänst från extra ordinarie eller
extra befattning med avlöning enligt fastställd löneplan, så ock i fråga om
den, vilken vinner befordran från förordnande med vikariatslön, varom förmäles
i 21 § 3 mom. Tjänsteman, som från extra ordinarie befattning eller
förordnande med vikariatslön befordras till ordinarie tjänst inom samma
lönegrad som den, vilken han i den extra ordinarie befattningen eller under
förordnandet tillhört, må dock icke placeras i högre löneklass än som skulle
hava tillkommit honom, örn han erhållit den ordinarie tjänsten vid tidpunkten
för tillträdandet av den extra ordinarie befattningen eller förordnandet.
2 mom. Därest tjänsteman omedelbart före tillträdandet av befattning, som
i detta reglemente avses, i statens tjänst innehade antingen ordinarie befattning
eller beställning, för vilken avlöningen fastställts enligt sådana äldre
eller eljest från reglementet avvikande grunder, att bestämmelserna i 1 mom.
icke kunna tillämpas å honom, eller ock anställning med avlöning enligt kollektivavtal,
skall han i den nya tjänsten hänföras lägst till den löneklass, i
vilken lönen närmast överstiger den avlöning han i den tidigare anställningen
ägt uppbära.
Vad som skall förstås med avlöning i den tidigare anställningen bestämmes
av delegerade.
3 mom. Om och i den mån sådant med hänsyn till föreliggande särskilda
omständigheter prövas skäligt, må delegerade kunna medgiva, att tjänsteman,
vilken tillträder i reglementet avsedd tjänst, placeras i högre löneklass
än den, lill vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest skolat hänföras:
a)
där tjänstemannen omedelbart före tillträdet innehade icke-ordinarie
befattning i statens tjänst med arvode eller med avlöning enligt personligt
kontrakt;
b) där tjänstemannen omedelbart före tillträdet innehade antingen extra
ordinarie eller extra befattning med avlöning enligt av Kungl. Majit eller
64
delegerade fastställd löneplan eller ock förordnande med vikariatslön och
därvid tillhörde högre lönegrad än den, till vilken den ordinarie tjänsten
är hänförd;
c) där tjänstemannen tidigare, örn ock ej omedelbart före tillträdet, under
avsevärd tid innehaft befattning eller förordnande, som under b) sägs.
Föreligga eljest beträffande tjänsteman, som tillträder i reglementet avsedd
befattning, med hänsyn till föregången långvarig statsanställning och därunder
åtnjuten avlöning synnerliga skäl för placering i högre löneklass än
den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. skolat hänföras, må
medgivande i sådant avseende kunna lämnas av delegerade.
4 morn. Har tjänsteman före tillträdandet av tjänst, som i reglementet avses,
under avsevärd tid antingen innehaft kommunal befattning eller ock i
annan icke statlig anställning utfört arbete av allmännyttig beskaffenhet, må
delegerade, där sådant prövas skäligt, kunna lämna medgivande, varom i
3 mom. förmäles.
5 mom. Ordinarie tjänsteman, som efter egen ansökning eller därom uttryckt
önskan erhåller antingen annan tjänst inom samma lönegrad eller
tjänst inom lägre lönegrad, äger bibehålla den placering i löneklass han före
tillträdandet av den nya tjänsten innehade.
6 mom. Tjänsteman må icke på grund av bestämmelserna i denna paragraf
placeras högre än i högsta lönekl assen inom den lönegrad, som gäller
för den nya tjänsten.
9 §•
Undantags- Undantagsvis och där statens intresse sådant påkallar, må delegerade för
er^nTuiné-förvärvande av särskilt kvalificerad person lill viss befattning eller för sådan
klassplace- persons bibehållande vid tjänsten kunna tilldela honom lön enligt högre Finering.
klass inom vederbörande lönegrad än den, till vilken han enligt de i 7 och
8 §§ angivna grunderna skolat hänföras.
Är fråga om bibehållande vid tjänsten av befattningshavare, som redan
kommit i åtnjutande av lön enligt lönegradens högsta löneklass, äga delegerade
under enahanda förutsättning bevilja lön enligt än högre löneklass, där
sådan finnes i löneplanen upptagen, dock högst två löneklasser över den
högsta för lönegraden gällande.
10 §.
Avlöning vid l morn. Varder tjänsteman på grund av bestämmelse i 3 § förflyttad till
förflyttning annan tjänst inom samma lönegrad, skall han bibehållas vid den löneklassm''
m'' placering han vid förflyttningen innehade.
Förflyttas tjänsteman utan eget förvållande till tjänst inom lägre lönegrad,
skall såväl i fråga örn löneklassplacering som beträffande övriga avlöningsförmåner
så anses, som om han fortfarande tillhörde den högre lönegraden.
Har förflyttning till befattning inom lägre lönegrad föranletts av tjänstemannens
förhållande i tjänsten, utgår avlöning enligt den lägre lönegraden,
dock att lön icke i något fall må utgå enligt lägre löneklass än den för tjänstemannen
före förflyttningen gällande.
2 mom. Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, skall den, som då innehar
befattningen, såväl i fråga örn löneklassplacering som beträffande övriga
avlöningsförmåner anses fortfarande tillhöra den högre lönegraden.
65
3 kap. Semester och tjänstledighet.
11 §•
1 mom. Tjänsteman äger årligen å tid, som prövas lämplig med hänsyn
till göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna antal
dagar:
Intill det år,
under vilket
tjänstemannen
fyller
40 år
Från och med
det år, under
vilket tjänstemannen
fyller
40 år
Tjänstemän, tillhörande lönegraderna RA 1—10
» » »RA 11—23
» » »RA 24—34
» » » RC 1—13
20 dagar
25
35 »
30 dagar
35 »
45 »
2 mom. Semester beräknas för kalenderår. Har på grund av tjänstgöringsförhållandena
full semester icke kunnat beredas tjänsteman före kalenderårets
utgång, äger han utfå felande antal semesterdagar under första kvartalet
nästpåföljande år.
Tjänsteman, som är stationerad å ort, där kallortstillägg utgår, må kunna
medgivas rätt att i följd åtnjuta icke blott semester för löpande år utan jämväl
återstående semester för nästföregående år.
3 mom. Därest tjänsteman tillträder eller av annan anledning än avgång
med ålderspension skall frånträda befattning vid annan tidpunkt än vid årsskifte,
beräknas hans semester i förhållande till den del av året, under vilken
befattningen innehaves. Uppstår vid dylik beräkning brutet tal, avrundas semestern
till närmast högre dagantal.
U mom. Såvitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva, må
tjänsteman, vilken vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader åtnjuter
tjänstledighet av anledning, som omförmäles i 15 eller 16 §, icke
komma i åtnjutande av semester för det året, förrän han under sammanlagt
minst 90 dagar bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag
för statens räkning.
5 mom. Kassörer och andra tjänstemän, som hava sig anförtrodd kassavård,
äro pliktiga att begagna sig av semester å tid, som bestämmes av vederbörande
myndighet.
12 §.
För tid, under vilken tjänsteman åtnjuter tjänstledighet från sin befattning,
skall med hans avlöning förhållas på sätt i 13—17 §§ stadgas, så framt icke
delegerade finna skäl att för visst fall annorlunda bestämma. Vid tjänstledighet
förekommande avdrag å avlöningen, tjänstledighetscivdrag, äro av tre
slag, A-, B- och C-avdrag.
A- och B-avdragen utgöra för dag räknat de belopp, som finnas angivna
i följande tabeller:
Semester.
Tjanstledig
hetsavdrag.
5—910093
66
Tjänstledighet
för
offentligt
uppdrag
m. m.
Löneplan RA.
Löneklass nr |
A-avdrag |
B-avdrag |
Löneklass nr |
A-avdrag |
B-avdrag |
i |
0*80 |
1-60 |
20 |
3-20 |
6-40 |
2 |
0-90 |
1-80 |
21 |
3-40 |
6-80 |
3 |
1 — |
2— |
22 |
3-60 |
7-20 |
4 |
M0 |
2-20 |
23 |
3-90 |
7-80 |
5 |
1-20 |
2-40 |
24 |
4-20 |
8-40 |
6 |
1-30 |
2-60 |
25 |
4-50 |
9— |
7 |
1-40 |
2-80 |
26 |
5— |
10 — |
8 |
1-50 |
3— |
27 |
5-50 |
11 — |
9 |
1-60 |
3-20 |
28 |
6— |
12— |
10 |
1-70 |
3-40 |
29 |
6-50 |
13— |
11 |
1-80 |
3-60 |
30 |
7— |
14— |
12 |
1-90 |
3-80 |
31 |
7-50 |
15— |
13 |
2-- |
4— |
32 |
8— |
16— |
14 |
2-10 |
4-20 |
33 |
8-50 |
17— |
15 |
2-20 |
4-40 |
34 |
9— |
18— |
16 |
2-40 |
4-80 |
35 |
9-50 |
19— |
17 |
2-60 |
5-20 |
36 |
10— |
20— |
18 |
2-80 |
5-60 |
37 |
10-50 |
21 — |
19 |
3— |
6— |
Löneplan RC.
Löneklass nr |
A-avdrag |
B-avdrag |
Löneklass nr |
A-avdrag |
B-avdrag |
i |
8— |
16— |
8 |
14— |
28— |
2 |
9— |
18— |
9 |
15-50 |
31 — |
3 |
10— |
20— |
10 |
17— |
34— |
4 |
11 — |
22— |
11 |
18-50 |
37— |
5 |
11-75 |
23-50 |
12 |
21 — |
42— |
6 |
12-50 |
25— |
13 |
27— |
54— |
7 |
13-25 |
26-50 |
Oavdraget utgöres av samtliga på tjänstledighetstiden belöpande kontanta
avlöningsförmåner. I vad mån tjänsteman, som har att vidkännas C-avdrag,
skall avstå jämväl övriga med tjänsten förenade avlöningsförmåner, beror
på prövning i den ordning delegerade bestämma.
13 §.
/ mont. Under tjänstledighet för offentligt uppdrog skall tjänsteman
a) vidkännas A-avdrag, där ersättning för uppdraget ej utgår eller utgår
allenast med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag och tjänstemannen
icke medgivits rätt till gottgörelse för de avlöningsförmåner han
under ledigheten avstått, så ock där fråga är om uppdrag såsom ledamot av
riksdagen;
b) vidkännas C-avdrag, där fråga är örn anställning hos riksdagen eller
dess revisorer eller hos kyrkomötet eller örn uppdrag att deltaga i eller biträda
vid offentlig utredning (kommitté- eller sakkunniguppdrag).
67
2 morn. Under tjänstledighet för militär tjänstgöring skall tjänsteman vidkännas
B-avdrag för tid, under vilken han fullgör honom såsom beställningshavare
i reserven, å reservstat eller å övergångsstat eller såsom officer i vägoch
vattenbyggnadskåren åliggande tjänstgöring eller under vilken han genomgår
utbildningskurs för äldre reservofficerare eller är inkallad till värnpliktstjänstgöring.
3 mom. Under tjänstledighet, som enligt medgivande av vederbörande
myndighet användes för att göra iakttagelser eller idka studier, vilka kunna
tjäna verkets intressen, så ock under tjänstledighet för deltagande såsom
elev i utbildningskurs vid verket skall tjänsteman äga åtnjuta oavkortad lön.
4 mom. Då tjänsteman i andra fall än här ovan under 1—3 mom. omförmälts
åtnjuter tjänstledighet av anledning, varom i denna paragraf är
fråga, skall han vidkännas C-avdrag.
14 §.
1 mom. Vid tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten, varav föran- Tjänstledig
letts
sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, skall tjänsteman åtnjuta oav- 1,11
kortad lön. Med olycksfall i tjänsten skall förstås vad som enligt allmän lag j tjänsten
är att hänföra till olycksfall i arbete. m. m.
2 mom. Oavkortad lön utgår jämväl, där tjänsteman på grund av sin tjänst
blivit utsatt för våld eller annan misshandel eller han i tjänsten ådragit sig
yrkessjukdom eller svårare smittsam sjukdom och av sådan anledning åtnjuter
tjänstledighet, så ock där han förbjudits att tjänstgöra till förekom
mande av smittas spridning.
Härvid förstås med yrkessjukdom sådan sjukdom, varom förmäles i gällande
lag örn försäkring för vissa yrkessjukdomar, och med svårare smittsam
sjukdom sådan sjukdom, som enligt bestämmelserna i gällande epidemilag
skall föranleda anmälan till vederbörande myndighet, för såvitt den ej
enligt förstnämnda lag är att hänföra till yrkessjukdom.
15 §.
1 mom. Vid tjänstledighet till följd av behörigen styrkt sjukdom i andra Tjänstledig
fall
än i 14 § avses skall tjänsteman het Oj1 följd
a) äga uppbära oavkortad lön under högst det antal dagar av ett ochav n)s''uI^dom
samma kalenderår, som här nedan angives, nämligen:
för tjänstemän, tillhörande lönegraderna RA 1—10 .......... 25 dagar
» » » RA 11—23 .......... 20
» » RA 24—34|
» » i> » RC 1—131 .......... * ’
b) vidkännas A-avdrag för tid därutöver.
Vad i detta moment sägs gäller, i enlighet med vad därom är särskilt stadgat,
även i fråga örn avlöning till tjänsteman, som erhåller tjänstledighet för
tvångsvis anordnad läkarundersökning.
2 moni. Har tjänsteman beviljats tjänstledighet för svag hälsas vårdande
och är behovet av sådan ledighet behörigen styrkt, skall han vidkännas Ilavdrag.
3 mom. Såvitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva, må
tjänsteman, som vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader åtnju
ter tjänstledighet av anledning, sorn i 1 eller 2 mom. sågs, vid ledighet på
grund av sjukdom under det året icke komma i åtnjutande av oavkortad lön,
68
förrän han linder sammanlagt minst 90 dagar bestritt sin egen eller annan
statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning.
U mom. Vid tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd skall kvinnlig
tjänsteman
a) vidkännas A-avdrag under en tid av högst 120 dagar, varav högst 90
dagar efter förlossningen;
b) vidkännas C-avdrag för tid därutöver.
16 §.
Tjänstledig- Vid tjänstledighet för enskild angelägenhet skall tjänsteman
''skilnan e” a) uPPbara oavkortad lön för lid, vilken han använder för verkställande
S lägenhet6 av flyttning» då han förflyttats utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan,
dock högst 3 dagar;
b) vidkännas B-avdrag för tid, varunder han idkar studier eller bedriver
arbete, som prövas vara av betydelse för verket eller för tjänstemannens
kompetens för viss uppgift eller befattning inom verket, dock sammanlagt
högst 120 dagar av den tid han innehar befattning inom en och samma lönegrad;
c)
vidkännas B-avdrag för tid, varunder han fullgör uppdrag inom sådan
personalsammanslutning, som avser att tillvarataga befattningshavarnas intressen
i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning, dock högst 15 dagar
av ett och samma kalenderår;
d) likaledes vidkännas B-avdrag, där ledigheten beviljats för annan enskild
angelägenhet av vikt, dock högst 15 dagar av ett och samma kalenderår;
samt
e) vidkännas C-avdrag i andra fall än här ovan under a)—d) sägs.
17 §.
Nedsättning l mom. Där tjänsteman av anledning, som enligt stadgandena i 13—16 §§
lin sticTsamt tjänstledighetsavdrag, medgives nedsättning av tjänstgöringstiden,
'' partiellskall avdraget å lönen beräknas i förhållande till den omfattning, vari tjänstdighet.
göringstiden nedsatts.
2 morn. Har tjänsteman för handläggning av visst ärende eller viss grupp
av ärenden inom verket eller eljest för fullgörande av särskilt åliggande i
tjänsten erhållit befrielse helt eller delvis från övriga honom åliggande
tjänstegöromål, skall han för den tid, sådan befrielse varar, åtnjuta oavkortad
lön.
18 §.
Avstängning 1 morn. Tjänsteman, som är avstängd från tjänstgöring, hålles häktad för
från tjänst-brott eller undergår frihetsstraff, skall under tiden vidkännas C-avdrag, så
göring m. m. framt ej prövas skäligt att låta honom uppbära någon del av avlöningen.
Finnes avstängningsåtgärden hava varit obefogad eller blir för brott häktad
frikänd, skall vad av hans avlöning innehållits till honom utbetalas.
Vad sålunda stadgats i fråga om tjänsteman, vilken hålles häktad för
brott, skall gälla jämväl beträffande den, som av polismyndighet kvarhålles
såsom misstänkt för brott; dock att, där häktningsåtgärd ej vidtages, tjänstemannen
skall äga åtnjuta oavkortad avlöning under tiden för kvarhållandet.
I fråga örn avlöning till tjänsteman, som avstängts från tjänstgöring på
grund av vägran att underkasta sig tvångsvis anordnad läkarundersökning,
är särskilt stadgat.
69
2 mom. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, skall
han för den tiden vidkännas C-avdrag.
19 §.
Där arbetets behöriga gång kräver tjänstgöring jämväl under sön- och
helgdag, skall tjänsteman, i den mån så utan avsevärda svårigheter kan
ske, beredas frihet från tjänstgöring minst varannan sådan dag.
4 kap. Fasta Hine t il lagg och särskilda ersättningar.
20 §.
Till tjänsteman, som är stationerad å ort inom rikets nordliga delar, där
vistelsen på grund av klimatiska förhållanden och levnadsbetingelserna i
övrigt kan anses medföra avsevärda olägenheter i fysiologiskt hänseende,
utgår kallort stillägg med nedanstående, för olika kallortsklasser bestämda
belopp för år räknat, nämligen:
för kallortsklass I ... . 90 kronor för kallortsklass IV .... 360 kronor
» » II____ 150 » » » V---- 540 »
» » III____ 240 » » » VI---- 720 » .
I fråga örn de orter, där kallortstillägg må utgå, samt dessa orters fördelning
å de olika kallortsklasserna skall tillämpas vad härutinnan gäller för
tjänstemän vid den civila statsförvaltningen.
21 §.
1 mom. Tjänsteman med lön enligt löneplan RA, vilken erhållit förordnande
att såsom vikarie uppehålla befattning inom högre lönegrad av samma
löneplan, äger uppbära vikariatsersättning med belopp för dag räknat, motsvarande
skillnaden mellan de i nedanstående tabell angivna beloppen för, å
ena sidan, den lönegrad, till vilken den uppehållna befattningen är hänförd,
och, å andra sidan, den lönegrad den vikarierandes egen tjänst tillhör, dock
med minst 60 öre om dagen:
Lönegrad nr |
Belopp kronor |
Lönegrad nr |
Belopp kronor |
Lönegrad nr |
Belopp kronor |
t |
0-60 |
13 |
2-35 |
24 |
6-25 |
2 |
0-70 |
14 |
2*55 |
25 |
6-85 |
3 |
0-80 |
15 |
2-80 |
26 |
7-45 |
4 |
0-90 |
16 |
3-05 |
27 |
8-05 |
5 |
105 |
17 |
3-35 |
28 |
8-70 |
C |
1-20 |
18 |
3-65 |
29 |
9-35 |
7 |
1-35 |
19 |
4— |
30 |
10— |
8 |
1-50 |
20 |
4-35 |
31 |
10-65 |
9 |
1-65 |
21 |
4-70 |
32 |
11-30 |
10 |
1-80 |
22 |
5-05 |
33 |
11-95 |
11 |
1-95 |
23 |
5-65 |
34 |
12-60 |
12 |
2-15 |
2 mom. De i 1 mom. meddelade bestämmelserna angående vikariatsersättning
skola tillämpas jämväl beträffande tjänsteman, vilken, utan att fråga är
om vikariat, erhållit förordnande all bestrida göromål, sorn eljest ankomma
Helgdags
ledighet.
Kallorts
tillägg.
Vikariatsersättning
och vikari -atslön.
70
på tjänsteman tillhörande högre lönegrad, eller vilken förordnats såsom
vikarie i fall, som avses i 17 §. Då så med hänsyn till göromålens omfattning
finnes skäligt, må emellertid ersättningen därvid bestämmas till lägre
belopp än i 1 mom. föreskrives.
3 mom. Kan förordnande, som avses i 1 eller 2 moni., väntas bliva av
längre varaktighet, äger vederbörande myndighet medgiva, att den förordnade
må, i stället för lön å egen befattning samt vikariatsersättning enligt
bestämmelserna i 1 inom., uppbära vikariatslön. Såsom förutsättning för
åtnjutande av vikariatslön gäller tillika, att förordnandet, i förekommande
lall efter kungörande till ansökning, meddelats i den ordning, som är stadgad
för den uppehållna tjänstens besättande med ordinarie innehavare.
Vikariatslön utgår enligt löneklassen närmast lägre än den, vilken skulle
hava gällt, därest den förordnade varit ordinarie innehavare av den högre
tjänsten, varvid emellertid skall iakttagas, å ena sidan, att vikariatslönen
med minst en löneklass överstiger den för vederbörande i egen befattning
gällande löneklassen och, å andra sidan, att vikariatslönen icke må utgå
enligt högre löneklass än den högsta för den högre tjänsten gällande löneklassen.
Understiger månadsbeloppet av den sålunda beräknade vikariatslönen vad
den förordnade ägt uppbära i lön å egen befattning för hel månad jämte
vikariatsersättning enligt bestämmelserna i 1 mom. för 30 dagar, skall
vikariatslönen utgå med däremot svarande högre belopp.
För den, som uppbär vikariatslön, gälla i övrigt i tillämpliga delar de
stadganden, som meddelats beträffande ordinarie tjänsteman i den lönegrad
förordnandet avser. Den förordnade anses därvid tillhöra den löneklass, enligt
vilken vikariatslönen med tillämpning av bestämmelserna i andra stycket
utgår eller skolat utgå.
4 mom. Ersättning vid vikariat å ordinarie tjänst i andra fall än i 1—3
mom. avses bestämmes, där ej annorlunda i 9 kap. stadgas, av delegerade.
5 mom. Tjänsteman, som förordnas att såsom vikarie bestrida extra ordinarie
befattning inom högre lönegrad, äger uppbära den vikariatsersättning,
som enligt 1 mom. skulle tillkomma honom, därest jämväl den extra ordinarie
befattningen vore ordinarie, och skall i övriga hänseenden ej lida inskränkning
i de förmåner, som tillkomma honom i hans ordinarie tjänst.
22 §.
Reseersätt- l morn. För tjänsteresa inom riket utgår ersättning enligt grunderna för
ning- allmänna resereglemente! samt särskilda av delegerade utfärdade föreskrifter.
2 mom. För sådana regelbundet eller ofta återkommande resor, som innefattas
i tjänstemans vanliga tjänstutövning, må tjänsteman åtnjuta ersättning
enligt särskilda av vederbörande myndighet meddelade bestämmelser.
3 mom. För resor utom riket utgår ersättning enligt grunder, som fastställas
av vederbörande myndighet.
23 §.
Tjänstgö- I fråga örn tjånstgöringstraktamente under tjänstgöring å annan ort inom
ringstrakta- riket än stationeringsorten skola tillämpas de grunder, som i sådant hänn,
ente- seende gälla för tjänstemän i motsvarande löneställning vid den civila statsförvaltningen.
71
24 §.
Tjänsteman, som utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan förflyttats
från en stationeringsort till en annan eller som vid övergång från
icke-ordinarie till ordinarie tjänst eller till följd av befordran eller förordnande
att uppehålla annan tjänst nödgats flytta till annan ort eller som eljest
fått sig ålagt att byta bostad, äger i anledning härav uppbära ersättning för
flyttningskostnad. Beträffande dylik ersättning skola gälla de bestämmelser,
som av Kungl. Majit meddelats för tjänsteman i motsvarande löneställning
vid den civila statsförvaltningen.
Vad nu är sagt gäller ock i fråga örn tjänsteman, som från befattning i
statens tjänst, å vilken detta reglemente icke äger tillämpning, befordrats
till eller förordnats å tjänst, som i reglementet avses.
25 §.
Till tjänsteman med kassörsgöromål utgå felräkningspenningar enligt
grunder, som i 9 kap. angivas.
För tid, under vilken här avsedd tjänsteman icke bestrider sin tjänst, uppbäras
felräkningspenningarna av vikarien.
Förordnas innehavare av befattning, med vilken ej är förenad kassörsgöromål,
att bestrida dylika göromål utan att fråga är örn vikariat, må vederbörande
myndighet kunna tillerkänna honom felräkningspenningar med
iakttagande av de grunder, som i 9 kap. stadgas.
26 §.
1 mom. Där tjänstgöring utöver fastställd arbetstid undantagsvis måste
äga rum, må, i den mån vederbörande myndighet så bestämmer, för dylik
tjänstgöring å befattning, tillhörande någon av lönegraderna RA 1—18, kunna
utbetalas övertidsersättning med nedanstående belopp för timme räknat:
Vid övertidsarbete |
Kronor |
Vid övertidsarbete |
Kronor |
Vid övertidsarbete |
Kronor |
1 |
1.30 |
7 |
1-70 |
13 |
2-30 |
2 |
1-35 |
8 |
1-80 |
14 |
2-40 |
3 |
1-40 |
9 |
1-90 |
15 |
2-50 |
4 |
1-45 |
10 |
2-00 |
16 |
2-70 |
5 |
1-50 |
11 |
2-10 |
17 |
2-90 |
6 |
1-60 |
12 |
2-20 |
18 |
3-10 |
För beräkning av övertidsersättning skall varje timme mellan klockan 22
och 6, varunder övertidsarbete fullgjorts, ävensom varje övertidstimme å
sön- och helgdag samt å påskafton, midsommarafton och julafton räknas
såsom en och en halv timme.
2 mom. Såsom allmänt villkor för utbetalande av övertidsersättning gäller,
att för befattning eller tjänstgöring, varom fråga är, fastställts en arbetstid,
icke understigande 7 timmar för dag eller 42 timmar för vecka, att
överordnad i varje särskilt fall beordrat eller godkänt arbetets utförande å
tid utöver fastställd arbetstid samt att mot övertidsarbetet svarande ledighet
icke lämpligen kan beredas.
.‘i mom. Närmare bestämmelser rörande tillämpningen av föreskrifterna
i denna paragraf utfärdas av vederbörande myndighet.
Ersättning
för flyttningskostnad.
Felräknings
penningar.
övertids
ersättning.
72
27 §.
Aekord ^eller Tjänsteman, tillhörande någon av lönegraderna RA 1—18, må för utförande
>e mg. av visst arbete kunna, efter därom träffad överenskommelse, i stället för fastställd
avlöning uppbära ersättning efter ackord eller beting, där så prövas
lämpligt för tillgodoseende av statens intressen.
28 §.
Osanning 1 morn. I fall, som omförmälas i 9 kap. av reglementet, må vid vissa
uppdrag befatln.!ngar ävensom för särskilda uppdrag eller särskild tjänstgöring vid
lil. ni. vederbörande verk utgå ersättningar och förmåner i enlighet med våd i
nämnda kapitel stadgas.
Har tjänsteman, vilken åtnjuter ersättning för särskilt uppdrag, erhållit
annan ledighet än semester, skall på beslut av vederbörande myndighet
bero, i vad mån ersättningen må för den tiden tillgodonjutas.
2 mom. Gratifikation eller belöning må kunna tilldelas tjänsteman, därest
medel för sådant ändamål finnas anvisade.
3 morn. Utöver vad i detta reglemente förutsättes eller eljest enligt beslut
av riksdagen medgivits, må tjänsteman icke för tjänstgöring vid vederbörande
verk åtnjuta ersättning eller förmån, så framt ej för uppdrag eller
arbete, vilket kan anses falla utom tjänstemannens vanliga tjänstutövning,
anvisats särskilda medel och den myndighet, varunder tjänstemannen lyder,
finner skäl medgiva särskild gottgörelse.
5 kap. Rörligt tillägg.
29 §.
Avlönings- 1 morn. Å lön, vikariatsersättning och vikariatslön utgår under de förutVHkaå"pörliet
?äUningar och ,enligt de. grunder, som i detta kapitel angivas, rörligt tillägg
tillägg "ingår, * förhållande till den ökning i de allmänna levnadskostnaderna, som må
m. m. föreligga i jämförelse med de genomsnittliga levnadskostnaderna under
år 1935.
2 mom. Rörande beräkning av levnadskostnadernas storlek i jämförelse
med 1935 års genomsnittliga levnadskostnader samt fastställande av det
levnadskostnadstal, som angiver levnadskostnadernas förhållande till sagda
levnadskostnadsniva, gäller vad därutinnan föreskrives beträffande den
civila statsförvaltningen.
30 §.
Qnmder för / inom. Rörligt tillägg utgår, då levnadskostnadstalet utvisar ökning i
101 lfog '' förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå med fyra enheter
eller mera, och utgör tre procent å avlöningen för varje hel mångfald
av fyra, vartill ökningen uppgår. Där levnadskostnadstalet, efter att hava
uppnått sådan ökning, åter nedgår, skall dock rörligt tillägg åtnjutas efter
oförändrat procenttal, så länge levnadskostnadstalet överstiger närmast lägre
hela mångfald av fyra.
2 mom. Såsom begränsning av vad i 1 mom. stadgats skall gälla, att
även örn levnadskostnadstalet utvisar ökning med mer än tjugu enheter,
rörligt tillägg likväl icke må utgå efter högre procenttal än femton.
73
31 §.
1 mom. Rörligt tillägg beräknas å sammanlagda beloppet för månad av Beräkning
de avlöningsförmåner, å vilka sådant tillägg enligt bestämmelserna i 29 §
1 mom. må åtnjutas. ‘"
Härvid skall dock iakttagas,
att tillägg ej beräknas å belopp, varmed avlöningen överstiger 900 kronor,
och ej heller å i avlöningen ingående öretal, som överskjuter fullt krontal,
samt att, där beräknat tillägg icke slutar å helt femtal ören, detsamma
skall jämkas till närmaste femtal.
2 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg begagnas de tabeller
och anvisningar, som Kungl. Majit för ändamålet utfärdar för den civila
statsförvaltningen.
6 kap. Sjukvård och begravningshjälp.
32 §.
1 mom. Vid sjukdom erhåller tjänsteman på statens bekostnad läkar- Allmänna
vård jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, som Bestämmelmedfört
förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till ar-ser
betsförmågans höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av olycksfallet
nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de villkor, som i
detta kapitel stadgas eller av delegerade för särskilt fall bestämmas.
Där ej fråga är örn olycksfall i tjänsten, må till läkarvård hänföras tandvård
endast om sådan vård avser botande av sjukdom i tändernas omgivningar
eller prövas vara av väsentlig betydelse för botande av annan sjukdom,
vilken står i orsakssammanhang med tändernas tillstånd.
2 mom. Vad i detta kapitel stadgas i fråga om olycksfall i tjänsten gäller
även i fall, som avses i 14 § 2 mom.
3 mom. Erforderliga föreskrifter rörande tillämpningen av bestämmelserna
i detta kapitel meddelas av delegerade.
33 §.
Läkarvård, som enligt detta reglemente bekostas av statsmedel, skall, där Verksläkare.
ej annat följer av vad här nedan stadgas, ombesörjas av särskilda, för sådant
ändamål anställda verksläkare.
Instruktion för verksläkare utfärdas av delegerade.
34 §.
1 mom. Tjänsteman är berättigad att kostnadsfritt anlita verksläkaren Läkarvård
för erhållande av läkarvård och intyg, som i tjänsten erfordras rörande ocl} ''»kartjänstemannens
hälsotillstånd. Erfordras för ställande av diagnos röntgen- "''hedler
annan undersökning, som ej lämpligen kan utföras av verksläkaren,
skall jämväl kostnaden för sådan undersökning bestridas av statsmedel.
Kostnader för erforderlig läkarvård samt för intyg och undersökning, som
nyss sagts, må bestridas av statsmedel även i de fall, då tjänsteman uppehåller
sig å sådan ort, att han icke lämpligen kan anlita verksläkaren, eller
då vid trängande behov av läkarvård verksläkaren icke hinner anlitas. I
dylika fall bör tjänstemannen i första rummet frånvända sig till annan av
staten eller av kommun anställd läkare.
74
2 moni. Läkarintyg, som i tjänsten åberopas, skall vara utfärdat av verksläkaren
eller försett nied dennes attest. Likaså skall räkning å kostnad för
rådfrågning eller behandling av annan läkare eller av tandläkare vara attesterad
av verksläkaren, innan utbetalning på grund av räkningen äger rum.
35 §.
Sjukhusvård._ _ _ _ _ _ _ _ _ _ ____ _ ____ _ _
36 §.
Specialist- / moni. Kostnad för anlitande av läkare, som specialiserat sig på bevar
• handling av vissa sjukdomsfÖrmer, bestrides vid olycksfall i tjänsten samt
vid fall av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar av statsmedel, under
förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen enligt
bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sådan specialistvård
nödvändig samt verksläkaren antingen själv lämnat anvisning på eller ock
godkänt valet av specialist.
Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock kostnad för specialistvård,
som meddelas å poliklinik vid allmänt sjukhus, bestridas helt av statsmedel.
2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga
örn kostnad för anlitande av tandläkare i fall. som avses i 32 § 1 mom.
andra stycket.
37 §.
Läkemedel. f mom. Av statsmedel bestridas kostnaderna för läkemedel, som föreskrivits
antingen av verksläkaren eller annan läkare, vilken tjänstemannen
enligt bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, eller ock av specialist, till
vilken tjänstemannen enligt bestämmelserna i 36 § 1 mom. hänvänt sig.
2 mom. Räkning å läkemedelskostnad skall vara attesterad av verksläkaren,
innan utbetalning på grund av räkningen äger rum.
38 §.
Råd, massage 1 morn. Behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft m. m., som
m. m. av verksläkaren ordineras såsom nödvändig för botande av viss angiven
sjukdom, må bekostas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av
statsmedel.
2 mom. Konstgjorda lemmar, kirurgisk! bandage och andra dylika hjälpmedel,
som tjänsteman nödgas begagna till följd av olycksfall i tjänsten,
bekostas av statsmedel.
3 mom. I de fall, då vederbörande myndighet finner skäl anordna vaccination
mot epidemisk sjukdom, gäldas kostnaden härför av statsmedel.
39 §.
Resor och I den män så prövas skäligt, må av statsmedel bestridas kostnad för den
sjuktrans- sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning,
porter. under förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen
enligt bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, förklarat resan eller förflyttningen
nödvändig för ställande av diagnos eller för sjukdomens behöriga
behandling. Likaledes må av statsmedel kunna ersättas skälig kostnad för
resa, som tjänsteman nödgats företaga för erhållande av specialistvård samt,
där fråga är örn olycksfall i tjänsten, för erhållande av behandling, som
75
avses i 38 § 1 moni., ävensom för anskaffande av hjälpmedel, varom förmärs
i 38 § 2 mom.
Jämväl skälig kostnad för läkares resa för besök hos den sjuke i det fall,
då denne icke utan våda kan flyttas, må kunna ersättas av statsmedel.
40 §.
1 mom. Avlider tjänsteman, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp
utbetalas ett belopp av 400 kronor. Efterlämnar tjänstemannen anhöriga,
som äro berättigade till familjepension enligt familjepensionsreglementet
för riksdagens verk, skall dock, där tjänstemannens lön för månad
jämte därå belöpande rörligt tillägg överstiger familjepensionen för månad,
begravningshjälpen ökas med ett belopp motsvarande skillnaden. För beräkning
av lön, rörligt tillägg och familjepension skola läggas till grund
förhållandena under den månad, då dödsfallet inträffat.
1 begravningshjälp, varom här stadgas, skall den vid dödsfall till följd
av olycksfall i arbete enligt lag och särskild författning utgående begravningshjälpen
anses inbegripen.
2 moni. Beträffande tjänsteman, som på grund av statstjänsten åtnjuter
familjepensionsrätt enligt andra föreskrifter än som innefattas i familjepensionsreglementet
för riksdagens verk, äger vederbörande myndighet med
tillämpning av de grunder, som i 1 mom. avses, meddela beslut örn förhöjning
av begravningshjälpen.
3 mom. Avlider tjänsteman under tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten,
må utöver begravningshjälp, varom i 1 mom. förmäles, efter
vederbörande myndighets bestämmande i förekommande fall av statsmedel
bestridas kostnaderna för transport av den avlidne till stationeringsorten
eller till annan ort, i sistnämnda fall dock högst med belopp, motsvarande
kostnaderna för transport lill stationeringsorten.
7 kap. Tjänstebostad m. ni.
41 §.
Därest åt tjänsteman anvisas t jämt eb ostad, är han skyldig att bebo densamma.
Med tjänstebostad förstås av staten ägd eller disponerad lägenhet,
vars upplåtande åt viss tjänsteman vid verket finnes påkallat ur tjänstesynpunkt.
1 fråga örn lägenhetens begagnande och bestämmandet av ersättningen
härför gälla de närmare föreskrifter, som i detta kapitel stadgas eller som
eljest meddelas av delegerade eller vederbörande myndighet.
42 §.
7 mom. För tjänstebostads begagnande skall tjänsteman månadsvis erlägga
ersättning genom avdrag å avlöningen eller, i den mån honom tillkommande
avlöningsbelopp ej därtill förslår, genom kontant inbetalning.
2 mom. Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen i förekommande
fall gottgörelse för centraluppvärmning eller annan särskild förmån, som
kan följa med bostaden, bestämmes med hänsyn till det pris, som å orten
i allmänhet gäller för lägenhet, vilken beträffande storlek och bekvämlighet
saint beskaffenhet i övrigt kan anses likvärdig med tjänstebostaden.
3 mom. Kan överenskommelse rörande ersättningens storlek icke träffas
mellan vederbörande myndighet och tjänsteman, sorn skall bebo lägenheten,
Begravnings
hjälp.
.Skyldighet
att bebo
tjänstebostad
m. m.
Ersättning
för tjänstebostad
m. m.
76
Avträdande
av tjänstebostad
ni. m.
Ersättning
för bränsle
och belysning.
Tillhandahållande
av
tjänstedräkt
m. m.
Ersättning
för klädespersedlar
och materialier.
hänskjutes frågan till lönenämnden för riksdagens verk. Över nämndens
beslut i sådant ärende må klagan ej föras.
Intill dess ersättningen blivit bestämd, skall densamma utgå med det av
myndigheten fordrade beloppet, med rätt för bostadsinnehavaren att, därest
beloppet av lönenämnden nedsättes, återbekomma vad han erlagt för mycket.
Jämkning av fastställd ersättning för tjänsteboslad må icke påkallas,
förrän minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes.
43 §.
1 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, örn han avlidit, hans dödsbo
skall, såvida annat icke avtalats, avträda bostaden å fardag, som infaller
näst efter tre månader från det uppsägning skett eller dödsfall timat; dock
skall, örn icke annorlunda överenskommes, avflyttning ske:
a) därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas
och ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men då sådan
bostad ej anvisats honom, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader
från det han erhöll kännedom om beslutet rörande befordringen eller
förflyttningen;
b) därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst med pension, å närmaste
fardag efter avgången;
c) därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den
löpande månadens utgång.
2 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo
skall i den omfattning, som kan finnas lämplig, mot skälig gottgörelse upplåta
utrymme i bostaden för tjänstemannens vikarie eller efterträdare.
44 §.
Då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt att tillhandahålla
tjänsteman bränsle eller belysning för hans bostad, skall han erlägga
ersättning därför, beräknad efter myndighetens självkostnadspris.
8 kap. Tjänstedräkt.
45 §.
Tjänsteman, som är pliktig att under tjänstgöring vara iförd tjänstedräkt
(uniform) eller bära tjänstetecken eller vars tjänstgöring påkallar
nyttjandet av särskild skyddsbeklädnad, äger genom vederbörande myndighets
försorg bekomma för ändamålet erforderliga persedlar och materialier
antingen med äganderätt, mot särskild ersättning enligt de i 46 §
angivna grunderna, eller, där så prövas lämpligt i fråga örn tjänstetecken
eller skyddsbeklädnad, såsom lån.
46 §.
1 mom. Ersättning för utbekomna klädespersedlar eller materialier skall
motsvara myndighetens självkostnadspris. I fråga örn tjänsteman, som är
pliktig alt under tjänstgöring bära fullständig uniform, skall dock vid ersättningens
bestämmande avdragas ett belopp, motsvarande trettio procent
av självkostnadspriset, vederbörande myndighet likväl obetaget att, där särskilda
skäl därtill föreligga, medgiva större avdrag.
2 mom. Ersättning skall i regel erläggas kontant vid persedlarnas eller
materialiernas utbekommande. Efter lämnat medgivande må ersättningen
dock kunna erläggas genom avdrag å tjänstemannens avlöning under viss tid.
3 mom. Smärre tjänstetecken samt tillbehör till uniform, såsom grad -
77
beteckningar, mössmärken och knappar, vilka utlämnats mot ersättning, må,
etter skälig brukningstid, av myndigheten återinlösas med ett belopp, motsvarande
hälften av den erlagda ersättningen.
47 §.
Till tjänsteman må icke utlämnas persedlar eller materialier i större örn- Brukningstid
fattning eller av annat slag, än som erfordras för hans personliga bruk * ^j, Pmateriak
tjänsten. Till ledning vid utlämnandet skall fastställas, vad som för olika lier
persedlar under skilda tjänstgöringsförhållanden skall anses motsvara normal
brukningstid. Därest persedlarna på grund av olyckshändelse, stöld eller
dylikt förstörts, skadats eller frånhänts tjänstemannen, må utlämning av
ersättningspersedlar kunna äga rum utan hinder därav, att den fastställda
brukningstiden ej tilländalupit.
Vad sålunda stadgas gäller även i fråga örn persedlar och materialier,
vilka utlämnats såsom lån.
9 kap. Särskilda bestämmelser.
48 §.
Såsom tillägg till eller undantag från vad i 1—8 kap. stadgas skola för Särskilda bevisa
i detta kapitel avsedda tjänstemän, som här nedan i 49—51 §§ angivas, stämmelser.
gälla de särskilda bestämmelser, som i nämnda paragrafer meddelas.
49 §.
Riksbanken.
1 mom. Vice riksbankschef, som ej är fullmäktig, må av fullmäktige
kunna tillerkännas arvode utöver lönen med högst 7 000 kronor för år.
Tilläggsarvode
till vice
riksbankschef.
2 morn. Till andre deputerad, som förordnats att fullgöra riksbanks- Ersättning
chefen åvilande göromål, utgår särskild ersättning enligt fullmäktiges be- till vikarie
stämmande. bånkschef.
3 mom. Förordnas vikarie för andre deputerad, äger denne åtnjuta ersättning
med belopp, motsvarande den lön jämte rörligt tillägg, som tillkommer
andre deputerad.
4 mom. Felräkningspenningar må till nedan angivna tjänstemän utgå
med högst följande belopp för år räknat:
Ersättning
till vikarie
för andre
deputerad.
Felräknings
penningar.
Huvudkontoret
kassör ................................................ 1 500 kronor
tjänsteman, som förestår bronsmyntkassan ................ 600 »
Avdelningskontoret i Göteborg
kassör ................................................ 1 500 »
biträde åt kassör ...................................... 1 200 »
tjänsteman, som förestår mynträkningsavdelningen ........ 1 200 >
Avdelningskontoret i Malmö
kassör ................................................ 1 500 »
tjänsteman, som förestår sedel- och mynträkningsavdelningen 1 200 »
bilriide åt kassör (växlingsgöromål) ...................... 600 »
övriga avdelningskontor
kassör ................................................ 750 »
78
Måltid vid
övertidsarbete.
Tilläggsarvode
till riksgäldsdirektör.
Arvode till
riksgäldsdirektörens
ersättare
m. m.
Felräknings
penningar.
Fri bostad
för portvakt.
Hälften av vederbörande tjänsteman tillkommande felräkningspenningar
skall av riksbanken innehållas och göras räntebärande, intill dess vad som
innehållits jämte upplupen ränta uppgår till tre gånger årliga beloppet av
de för tjänstemannen fastställda felräkningspenningarna.
För täckande av uppkommen kassaförlust må riksbankens direktion efter
ansökan medgiva utbetalning av innehållna felräkningspenningar jämte upplupen
ränta.
När tjänsteman icke längre ifrågakommer för göromål, med vilka följer
rätt till felräkningspenningar, må direktionen likaledes medgiva sådan utbetalning.
5 mom. Befinnes med hänsyn till tjänstgöringens art och arbetets lämpliga
bedrivande måltid böra i samband med anbefallt övertidsarbete anordnas
inom riksbankens lokaler, må dylik måltid kunna tillhandahållas de i
övertidsarbetet deltagande tjänstemännen på riksbankens bekostnad. I fall,
som här avses, må särskild övertidsersättning ej utgå.
50 §.
Riksgäldskontoret.
/ mom. Riksgäldsdirektör, som ej är fullmäktig, må av fullmäktige kunna
tillerkännas arvode utöver lönen med högst 4 000 kronor för år.
2 mom. Till tjänsteman, som förordnats att vara riksgäldsdirektörens ersättare,
utgår dels arvode med 1 000 kronor för år, dels vid tjänstgöring
under riksgäldsdirektörens semester eller tjänstledighet ett månatligt tjänstgöringsarvode
av 500 kronor.
Därest till ersättare förordnas fullmäktig, äger denne åtnjuta ersättning
med belopp, som fastställes av fullmäktige.
Hava fullmäktige vid förfall för riksgäldsdirektörens ersättare förordnat
annan att fullgöra riksgäldsdirektören åvilande göromål (tillfällig ersättare),
äga fullmäktige bestämma den särskilda ersättning, som i anledning härav
prövas böra utgå till den förordnade.
3 mom. Till kassören må utgå felräkningspenningar till belopp av högst
1 200 kronor för år.
Hälften av de kassören tillkommande felräkningspenningarna skall av
riksgäldskontoret innehållas och göras räntebärande, intill dess vad som innehållits
jämte upplupen ränta uppgår till en och en halv gånger årliga
beloppet av de fastställda felräkningspenningarna.
För täckande av uppkommen kassaförlust må fullmäktige efter ansökan
medgiva utbetalning av innehållna felräkningspenningar jämte upplupen
ränta.
När tjänsteman icke längre ifrågakommer såsom kassör, må fullmäktige
likaledes medgiva sådan utbetalning.
51 §.
Riksdagens hus.
Portvakten i riksdagens hus äger åtnjuta fri bostad med värme och lyse.
Beträffande denna bostad skola i tillämpliga delar gälla föreskrifterna i
43 §.
79
lO kap. Delegerade för riksdagens verk. Lttnenämnd.
52 §.
Delegerade för riksdagens verk utgöras av två av fullmäktige i riksbanken
och två av fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka vederbörande fullmäktige
inom sig utse för ett år åt gången, samt ordföranden i styrelsen för riksdagsbiblioteket.
Gäller fråga, som enligt reglementet skall av delegerade avgöras, tjänsteman
vid justitieombudsmansexpeditionen eller militieombudsmansexpeditionen,
skall vederbörande ombudsman beredas tillfälle att deltaga i ärendets
avgörande.
Instruktion för delegerade utfärdas av bankoutskottet.
53 §.
Den, som icke åtnöjes med delegerades beslut, äger däri hos bankoutskottet
söka ändring genom besvär.
Missnöje med beslut skall, vid äventyr av talans förlust, skriftligen anmälas
hos delegerade inom fjorton dagar efter den dag, då klaganden erhållit
del av beslutet.
Besvären skola därefter, vid enahanda äventyr, inom ytterligare fjorton
dagar ingivas till delegerade, vilka hava att så snart ske kan överlämna
besvären jämte eget utlåtande till bankoutskottet.
54 §.
För beredning av ärenden, vilka angå tillämpningen av detta reglemente
jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser, skall finnas en lönenämnd.
Denna nämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena
böra vara representerade, skall bestå av sju ledamöter, vilka jämte
lika antal suppleanter för dem tillsättas av bankoutskottet varje gång för
en tid av tre år. Bland de sålunda tillsatta förordnar bankoutskottet ordförande
och vice ordförande.
Instruktion för nämnden utfärdas av bankoutskottet.
11 kap. Reglementets tillämplighet m. m.
55 §.
1 mom. Beträffande tjänsteman, vilken vid detta reglementes ikraftträdande
innehar befattning, som i reglementet avses, skall såsom förutsättning
för reglementets tillämpning gälla, att lian ej före viss av delegerade
fastställd tidpunkt gjort anmälan, att han icke vill underkasta sig reglementets
villkor och bestämmelser.
2 mom. Tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning, skall vara
pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande av eller eljest ändrade
bestämmelser rörande de förmåner eller ersättningar, örn vilka förmäles i
4 kap. 22—24 och 26 §§, 6 kap. 32—39 §§, 7 och 8 kap. ävensom 9 kap.
49 § 4 morn., 50 § 2 och 3 mom. samt 51 §.
Delegerade
för riksdagens
verk.
Besvär över
delegerades
beslut.
Lönenämnd.
80
3 mom. Tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning, är jämväl
pliktig att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med tio procent
eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader,
efter prövning av riksdagen underkasta sig minskning av lönen med högst
fem procent av de i vederbörande löneplaner upptagna årslönebeloppen.
Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1939, från och med vilken dag
det av 1921 års riksdag antagna avlöningsreglementet för befattningshavare
vid riksdagens verk samt av samma års riksdag meddelade särskilda bestämmelser
angående tillämpning av nämnda reglemente ävensom vad i
annan av riksdagen meddelad föreskrift finnes stridande mot reglementets
bestämmelser upphöra att gälla, så vitt angår tjänsteman, å vilken reglementet
erhåller tillämpning.
81
Bilaga till avlöningsreglemenlet
för riksdagens verk.
T jänstef Urteckning.
Verk och befattningar Lönegrad
Riksbanken.
Kontorsbiträde ............ RA 4
Gårdskarl ................ » 5
Bankvaktmästare .......... » 6
Bankvaktmästare .......... » 7
Chaufför ................. » 7
Förste eldare ............. » 7
Kameralbiträde............ » 7
Förste chaufför........... » 8
Biträdande maskinist ...... » 11
Kontorsskrivare ........... » 11
Förste bankvaktmästare, tilllika
vice brandmästare ... »12
Maskinist ................ » 15
Övervaktmästare, tillika
brandmästare ........... » 15
Kammarskrivare .......... » 16
Förste kammarskrivare .... » 18
Registrator ............... » 18
Biträdande sekreterare..... »20
Kassör ................... » 20
Arkivarie ................. » 22
Kamrerare ................ » 22
Kassör ................... » 22
Revisor och bokhållare .... »22
Biträdande ombudsman .... »24
Kamrerare ............... » 24
Kamrerare ............... » 26
Sekreterare .............. » 26
Ombudsman .............. » 27
Bankokommissarie ........ » 30
Bankråd ................. itc 1
Direktör vid avdelningskontor
(i andra städer än Göteborg
och Malmö) ...... » t
Förvaltare vid pappersbruket » t
Andre deputerad .......... » 3
Direktör vid avdelningskontor
(i Göteborg och Malmö) » I
Föreståndare för sedeltryckeriet
.................. » 4
Verk och befattningar Lönegrad
Vice riksbankschef ........ RC 12
Förste deputerad och riksbankschef
.............. » 13
Riksgäldskontoret.
Kontorsbiträde ............ RA 4
Kameralbiträde ........... » 7
Riksgäldsvaktmästare ...... » 7
Förste riksgäldsvaktmästare » 9
Kontorsskrivare .......... » 11
Förste kontorsskrivare .... » 14
Registrator ............... » 14
Kammarskrivare .......... » 16
Kammarskrivare .......... » 17
Kassör .................. » 22
Notarie .................. » 22
Revisor .................. » 22
Kamrerare ............... » 24
Sekreterare och ombudsman » 27
Byrådirektör ............. » 28
Riksgäldskommissarie och byråchef
................. » 30
Riksgäldssekreterare och byråchef
................. » 30
Riksgäldsdirektör och chef
för riksgäldskontoret .... RC 8
Riksdagens hus.
Portvakt ................ RA 6
Eldare .................. » 7
Reparatör ................ » 7
Biträdande maskinist ...... » 11
Materialförvaltare och Övervaktmästare
............ » 15
Övermaskinist ............ » 15
Riksdagsbiblioteket.
Expeditionsvakt ........... RA 5
Förste expeditionsvakt..... »7
Andre bibliotekarie ........ » 21
Förste bibliotekarie ........ » 24
Överbibliotekarie .......... » 30
6—1)1609.1
82
Verk och befattningar Lönegrad
Justitieombudsmansexpeditionen.
Expeditionsvakt .......... RA 5
Kanslibiträde ............. » 7
Sekreterare ............... » 26
Byråchef ................. RC 1
Verk och befattningar Lönegrad
Militieombudsmansexpeditionen.
Expeditionsvakt .......... RA 5
Kanslibiträde ............. » 7
Byråintendent ............ » 24
Byråchef ................. RC 1
Kommitténs hemställan.
Under åberopande av vad kommittén i det föregående anfört och föreslagit
får kommittén hemställa, att delegerade tor riksdagens verk måtte
dels anhålla, att riksdagens bankoutskott ville föreslå riksdagen
a) godkänna i betänkandet framlagt förslag till avlöningsreglemente för
riksdagens verk;
b) bemyndiga delegerade att, med iakttagande av de huvudgrunder, som
i sådant hänseende godkänts för den civila statsförvaltningen eller i övrigt
av kommittén föreslagits, utfärda erforderliga bestämmelser om övergången
till avlöningsreglementet för riksdagens verk;
c) medgiva, att barntillägg må övergångsvis utgå till vissa i avlöningsreglementet
för riksdagens verk avsedda tjänstemän enligt samma grunder,
som av riksdagen beslutats för tjänstemän vid den civila statsförvaltningen;
d) med upphävande av gällande avlöningsbestämmelser för fullmäktige i
riksbanken samt ledamöter i riksbankens direktion besluta örn ändrad lydelse
av §§ 16 och 17 bankoreglementet i anslutning till av kommittén utarbetat,
vid betänkandet fogat utkast, att tillämpas från och med den 1 juli
1939;
e) besluta örn ändrad lydelse av §§ 21 och 22 reglementet för riksgäldskontoret
i anslutning till av kommittén utarbetat, vid betänkandet fogat
utkast, att likaledes tillämpas från och med den 1 juli 1939;
f) bemyndiga fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret att för
utbetalande av vissa särskilda ersättningar, varom förmäles i avd. I, punkterna
5 och 6, respektive avd. II, punkten 2 av gällande tillämpningsbestämmelser
till 1921 års avlöningsreglemente för befattningshavare vid riksdagens
verk, använda högst de belopp, som på framställning av vederbörande fullmäktige
fastställas av riksdagen;
g) med upphävande av föreskrifterna i § 32, punkterna 7 och 8 av 1929
års reglemente för riksgäldskontoret meddela bestämmelser angående avlöning
till justitieombudsmannen och militieombudsmannen samt deras ersättare
i anslutning till av kommittén utarbetat, vid betänkandet fogat utkast,
att tillämpas från och med den 1 juli 1939;
dels föranstalta om utredning rörande enhetliga bestämmelser beträffande
tjänsters tillsättande vid riksdagens verk m. m.;
dels ock meddela erforderliga tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet
för riksdagens verk samt i övrigt utfärda de föreskrifter, som för reglementets
tillämpning må befinnas erforderliga.
Särskilt yttrande
av herr Westling:
»Jag har icke kunnat biträda kommitténs förslag, att bestämmelserna angående
tjänstedräkt för befattningshavare vid riksdagens verk (45—47 §§)
skulle avfattas med avvikelse från de principer, som fastställts för statsförvaltningen
i övrigt.
Av den redogörelse, som lämnats i betänkandet, framgår att, enligt de av
1938 års riksdag antagna bestämmelserna för civila förvaltningsgrenar med
samma lönesystem som det för riksdagens verk gällande, rätten till rabatt
vid utlämnande av uniformspersedlar och materialier visserligen utsträckts
att gälla all personal, som är pliktig att under tjänstgöring bära fullständig
uniform, men att denna rätt i intet fall ansetts böra omfatta fri beklädnad
eller full ersättning för beklädnadskostnaderna utan att tvärtom minst hälften
av kostnaden ansetts böra stanna å befattningshavarna själva. Efter
samma principer har i nyligen framlagt förslag till lönereglering för militära
beställningshavare avvägning skett av det årliga ekiperingsbidrag, som enligt
nämnda förslag skulle tillkomma dessa beställningshavare. Då denna ståndpunkt
beträffande statsförvaltningen i övrigt ansetts böra intagas även beträffande
personalgrupper med de strängaste kraven i fråga om prydlig och
väl vårdad tjänstedräkt och med stark slitning av beklädnaden, synes det
mig, att tillämpning av en annan princip beträffande tjänstemän vid riksdagens
verk icke gärna kan ifrågakomma under annan förutsättning än att
lönebestämningen vid dessa verk kunde anses hava skett efter andra, för
personalen mindre förmånliga grunder än dem, vilka tillämpats för den nyreglerade
statsförvaltningen i övrigt. Så är emellertid icke förhållandet.
Då sålunda tillräckliga skäl synts mig icke föreligga att på förevarande
område göra avsteg från en av de grundläggande principerna i lönesystemet
genom bibehållande av möjlighet att tillämpa en eljest avskriven naturaavlöningsform,
anser jag för min del, att de allmänna reglerna örn ersättning
för tjänstedräkt böra för framtiden vinna tillämpning även vid samtliga
riksdagens verk.
Enligt min mening bör därför — i överensstämmelse med föreskrifterna
i civila avlöningsreglementet — i 46 § avlöningsreglementet för riksdagens
verk intagas ett stadgande, enligt vilket nedsältningen i självkostnadspriset
må motsvara högst 50 procent. 46 § 1 mom. reglementsförslaget bör sålunda
erhålla följande lydelse: »Ersättning för---större avdrag, dock högst
femtio procent av självkostnadspriset.»
Ett godkännande av denna ståndpunkt medför en viss, ehuru ej särdeles
betydande försämring i nuvarande avlöningsvillkor. Ehuru avlöningsbestämmelsernas
anpassning efter civila avlöningsreglementet i andra avseenden
— t. ex. beträffande fri sjukvård — medför förbättringar i lönevillkoren,
85
synas mig billighetsskäl tala för att vid bifall till det bär förordade förslaget
vissa övergångsanordningar vidtagas beträffande nuvarande befattningshavare
för att ej vålla deni en omedelbar minskning i de utöver lön utgående avlöningsförmånerna.
Dylika övergångsanordningar kunna utformas på olika
sätt, och den lösning, som härutinnan väljes, synes mig vara av underordnad
betydelse i jämförelse med vikten av att för ifrågavarande befattningshavare
fastslå samma löneprinciper som för statsförvaltningen i övrigt. Man kan
beträffande nuvarande befattningshavare bibehålla fullmäktiges hittillsvarande
befogenhet att medgiva fri beklädnad eller beklädnad mot ett mindre
löneavdrag än 50 % av självkostnaden, varvid eventuellt kan förutsättas att
ett dylikt löneavdrag successivt ökas, då omständigheterna därtill föranleda,
t. ex. vid löneklassuppflyttning eller befordran. Man kan å andra sidan
omedelbart övergå till den ordning för löneavdrag, som rabattsystemets införande
medför, men samtidigt tillerkänna nuvarande befattningshavare ett
kontant årligt belopp, motsvarande den genomsnittliga utgift för år räknat,
som denna ordning föranleder för dem, varvid också ett successivt avskrivningsförfarande
eventuellt kan tillämpas. Den sistnämnda vägen synes vara
den enklaste. Jag vill för min del ifrågasätta en övergångsanordning av innebörd,
att nuvarande ordinarie befattningshavare, vilka hittills ägt åtnjuta fri
uniformsbeklädnad, tillerkännas ett kontant belopp, motsvarande 50 % av
den genomsnittliga årliga uniformskostnaden — eller, därest rabatten å självkostnadspriset
bestämmes till lägre procentsats än 50, ett i motsvarande mån
förhöjt belopp — samt att detta ersättningsbelopp därefter avskrives med
1js årligen under fem år beträffande alla befattningshavare utom dem, som
vid övergången till det nya avlöningsreglementet tillhöra högsta löneklassen
inom lönegraden. Sistnämnda befattningshavare böra få åtnjuta ersättningsbeloppet
oförminskat, så länge de kvarstå i den lönegrad, som de vid övergången
tillhöra.
En motsvarande anordning synes böra vidtagas beträffande de icke-ordinarie
befattningshavare, vilka nu åtnjuta fri uniformsbeklädnad.»
86
Bilaga A.
Utkast
till
ändrad lydelse av §§ 16 och 17 bankoreglementet.
§ 16.
Mom. 5. Envar av fullmäktige äger uppbära ett årligt arvode av 7 000
kronor.
Till fullmäktiges ordförande utgår därutöver jämlikt 29 § lagen för Sveriges
riksbank arvode, för år räknat, med 1 500 kronor. Han äger åtnjuta
ledighet med bibehållet arvode 45 dagar årligen men har att för tid därutöver
avstå arvodet såsom fullmäktig. I sådan ledighet inräknas ej tid,
varunder ordföranden är frånvarande med anledning av tillfälligt uppdrag i
riksbankens tjänst.
Beträffande den avlöning, som — utöver i förekommande fall utgående
arvode såsom fullmäktig — tillkommer riksbankschefen, vice riksbankschefen
samt andre deputerad, så ock beträffande ersättning till vikarie i
fall, som avses i mom. 3, stadgas i avlöningsreglementet för riksdagens verk.
Mom. 6. Av Konungen förordnad eller av riksdagen vald suppleant äger
att under tid, då han tjänstgör såsom fullmäktig, åtnjuta ersättning med
7 000 kronor för år räknat.
Mom. 7. Vid resa för förrättning i riksbankens ärenden äger fullmäktig
åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning
a) vid resa inom riket med belopp, som enligt grunderna i allmänna resereglemente!
tillkommer förrättningsman, vilken är hänförd till rese- och
traktamentsklass I A; samt
b) vid resa utom riket enligt grunder, som av fullmäktige bestämmas.
Suppleant äger att vid resa för inträde i tjänstgöring såsom fullmäktig
samt vid återresa efter slutad tjänstgöring, så ock vid resa såsom fullmäktig
i riksbankens ärenden åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt
vad ovan i detta moment stadgats beträffande fullmäktig.
§ 17.
Fullmäktige äga--— i övrigt.
Fullmäktige äga — — — beträffande pappersbruket.
Till inspektör för sedeltryckeriet eller pappersbruket, vilken icke är ledamot
av riksbankens direktion, utgår särskilt arvode av 1 500 kronor för år.
87
Bilaga B.
Utkast
till
ändrad lydelse av §§ 21 och 22 reglementet för riksgäldskontoret.
§ 21.
Beträffande avlöning till riksgäldsdirektören och arvode till riksgäldsdirektörens
ersättare stadgas i avlöningsreglementet för riksdagens verk.
§ 22.
1. Fullmäktig, som ----än Stockholm.
2. Vid resa för förrättning i riksgäldskontorets ärenden äger fullmäktig
åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning
a) vid resa inom riket med belopp, som enligt grunderna i allmänna resereglemente!
tillkommer förrättningsman, vilken är hänförd till rese- och
traktamentsklass I A; samt
b) vid resa utom riket enligt grunder, som av fullmäktige bestämma^.
Bilaga C.
Utkast
till
bestämmelser beträffande avlöning åt justitieombudsmannen och
militieombudsmannen samt deras ersättare.
1. Till justitieombudsmannen oell militieombudsmannen utgår lön med
18 000 kronor för år räknat. I fråga om semester, avlöning under tjänstledighet,
reseersättning, ersättning för flyttningskostnad, rörligt tillägg samt
sjukvård och begravningshjälp skola beträffande dem tillämpas de föreskrifter,
som enligt avlöningsreglementet för riksdagens verk gälla för tjänstemän
i lönegraden RC 6.
2. Till justitieombudsmannens respektive militieombudsmannens ersättare
utgår under den tid han utövar ombudsmansämbetet arvode efter 18 000
kronor för år räknat jämte, i förekommande fall, rörligt tillägg.
Vid resa för utövning av ämbetet äger ersättare uppbära resekostnadsoclj
traktamentsersättning nied belopp, som enligt grunderna i allmänna
resereglementet tillkommer förrättningsman, vilken är hänförd till rese- och
traktamentsklass I A.
Är ersättaren icke bosatt i Stockholm eller någon av dess förorter, äger
han dessutom uppbära
a) för resan från boningsorten till Stockholm samt för återresan resekostnads-
och traktamentsersättning enligt vad nyss sagts, samt
b) under ämbetsutövning i Stockholm tjänstgöringstraktamente enligt de
grunder, som äro eller må bliva fastställda för tjänstemän vid den civila
statsförvaltningen, dock att sådant traktamente för tiden till och med sjätte
månadens utgång må utgå med högst hälften av de traktamentsbelopp, som
enligt nyssnämnda grunder gälla för tjänstemän i motsvarande löneställning.
3. På delegerade för riksdagens verk ankommer att meddela de närmare
bestämmelser, vilka må erfordras beträffande frågor, som avses under 1
och 2 här ovan.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Skrivelse till Herrar Delegerade för riksdagens verk................ 3
Inledning ...................................................... 5
Gällande lönebestämmelser för allmänna civilförvaltningen och riksdagens
verk s. 5. — Huvudinnehållet i nu gällande lönebestämmelser s. 6.
1938 års lönereglering för civilförvaltningen.......................... 7
Gemensamt avlöningsreglemente för civilförvaltningen s. 7. — Principfrågor
av betydelse för lönesättningen s. 7. — Huvudinnehållet i
civila avlöningsreglementet s. 12.
Kommitténs förslag till avlöningsreglemente för riksdagens verk.......... 14
1. Allmän motivering........................................ 14
Inledning s. 14. — Reglementets tillämpningsområde s. 14. — Tjänste
förteckningsrevision
s. 23.
2. Detaljmotivering.......................................... 24
Reglementsförslaget .......................................... 24
1 § 24
2—3 §§.................................................... 26
4 § 27
5—8 §§.................................................... 29
9—11 §§ .................................................. 31
12—13 §§.................................................. 32
14—20 §§.................................................. 33
21 § ...................................................... 34
22—24 §§.................................................. 36
25 § ...................................................... 37
26 § ...................................................... 38
27—28 §§.................................................. 40
29—32 §§.................................................. 41
33—35 §§.................................................. 42
36—40 §§.................................................. 43
41—47 §§.................................................. 44
48—49 §§.................................................. 47
50—51 §§.................................................. 51
52—53 §§.................................................. 52
54—55 §§.................................................. 53
Tjänsteförteckningen.......................................... 55
3. Övergångsanordningar.................................... 56
4. Pensionsbeslämmelser. Avlöningsbestämmelser för
icke-ordinarie personal .................................. 58
7—910003.
90
Sid.
Förslag till avlöningsreglemente för riksdagens verk.................... 59
Kommitténs hemställan............................................ 83
Särskilt yttrande av herr Westling ................................ 84
Bilagor:
A. Utkast till ändrad lydelse av §§ 16 och 17 bankoreglementet .... 86
B. Utkast till ändrad lydelse av §§ 21 och 22 reglementet för riks
gäldskontoret
.............................................. 87
C. Utkast till bestämmelser beträffande avlöning åt justitieombuds
mannen
och militieombudsmannen samt deras ersättare ...... 88
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1939
916093
Hankoutskotlcts utlåtande Nr 60.
91
Bilaga VI.
Till Riksdagens Bankoutskott.
Efter anmodan av undertecknad i min egenskap av ordförande hos delegerade
för riksdagens verk har den lönekommitté, som utarbetat det av delegerade
nyligen till bankoutskottet avgivna förslaget till avlöningsreglemente
för riksdagens verk, till mig överlämnat bilagda översikt över de jämkningar
i detta förslag, som bliva erforderliga i händelse av riksdagens bifall till
Kungl. Maj:ts prop. nr 279 örn ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet.
Då det med hänsyn till de ifrågakommande jämkningarnas ringa betydelse
och rent formella karaktär synes fullt visst att från delegerades sida ingen
erinran mot desamma skulle framställts, har jag i skyndsamhetens intresse
ansett riktigt att utan den omgång som ärendets behandling av delegerade
måst medföra överlämna lönekommitténs till mig ställda skrivelse till bankoutskottet
för dess omedelbara prövning. Stockholm 14 maj 1939.
NILS ALEXANDERSSON.
Till Herr Ordföranden hos Delegerade för riksdagens
verk.
I det förslag till avlöningsreglemente för riksdagens verk, som lönekommittén
för nämnda verk framlagt i betänkande den 13 februari 1939, har
kommittén — som till grund för sitt arbete lagt det av 1938 års riksdag
antagna civila avlöningsreglementet — tagit hänsyn till vissa förslag till
ändringar i och tillägg till sistnämnda reglemente, vilka framlagts av 1936
års lönekommitté i skrivelse den 27 januari 1939. Dessa ändringsförslag
beträffande civila avlöningsreglementet hava numera framlagts av Kungl.
Majit i proposition nr 279 till innevarande års riksdag. Därvid hava emellertid
samtidigt föreslagits vissa ytterligare ändringar i civila avlöningsreglementet.
Även sistnämnda ändringar torde, i den mån de avse förhållanden,
som äga motsvarighet vid riksdagens verk, böra påverka avfattningen
av avlöningsreglementet för dessa verk. I anledning härav synas vissa tilllägg
och jämkningar böra vidtagas i 1, 4, 12 och 13 §§ av det förslag till
avlöningsreglemente, som av delegerade med skrivelse den 25 april 1939
överlämnats till bankoutskottet.
Lönekommittén för riksdagens verk har ansett sig böra här angiva de
ändringar, vilka i enlighet med det anförda böra iakttagas beträffande förslaget
till avlöningsreglemente för riksdagens verk. Med avseende å motiveringen
för ändringsförslagen får kommittén hänvisa till förenämnda proposition
1939:279.
Under l § bör införas ett nytt moment av följande lydelse:
»4 mom. Befattning, som i detta reglemente avses, kan innehavas endast
av den, som uppnått 21 års ålder.»
4 § 1 mom. bör erhålla följande ändrade avfattning:
»/ mom. Med tjänst, som avses i detta reglemente, må förenas ordinarie
statlig befattning, vilken tillsättes genom förordnande lills vidare och med
vilken pensionsrätt icke är förenad, ävensom extra ordinarie statlig befatt
-
92
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
ning inom högre lönegrad, dock under förutsättning alt tjänstemannen frånträder
utövandet av förstnämnda tjänst.
I övrigt må tjänst, som avses i reglementet, icke förenas med ordinarie
eller extra ordinarie befattning i statens tjänst, ej heller med jämförlig kommunal
befattning, så framt ej riksdagen för visst fall annorlunda beslutit.»
12 § bör jämkas så att den erhåller följande lydelse:
»För tid, under vilken tjänsteman åtnjuter tjänstledighet från sin befattning,
skall med hans avlöning förhållas på sätt i 13—17 §§ stadgas, så framt
icke delegerade finna skäl att för visst fall annorlunda bestämma. Vid tjänstledighet
förekommande avdrag å lönen, tjänstledighetsavdrag, äro av tre
slag, A-, B- och C-avdrcig.
A- och B-avdragen utgöra för dag räknat de belopp, som finnas angivna
i följande tabeller:
C-avdraget utgöres av hela lönen ävensom, i förekommande fall, övriga
på tjänstledighetstiden belöpande kontanta avlöningsförmåner. I vad mån
tjänsteman, som har att vidkännas C-avdrag, skall avstå jämväl andra med
tjänsten förenade avlöningsförmåner, beror på prövning i den ordning delegerade
bestämma.»
13 § 2 mom. bör erhålla följande lydelse:
»2 mom. Under tjänstledighet för militär tjänstgöring skall tjänsteman
a) vidkännas B-avdrag för tid, under vilken han fullgör honom såsom
beställningshavare i reserven, å reservstat eller å övergångsstat eller såsom
officer i väg- och vattenbyggnadskåren åliggande tjänstgöring eller under
vilken han genomgår utbildningskurs för äldre reservofficerare eller är inkallad
till värnpliktstjänstgöring;
b) likaledes vidkännas B-avdrag för tid, under vilken han genomgår för
konstituerad landstormsofficer föreskriven befälskurs, landstormsbefälsövning
eller kompletteringskurs eller med kompletteringskurs jämställd annan
kurs eller övning, dock högst 12 dagar av ett och samma kalenderår.»
I anledning av den ändrade lydelsen av 4 § 1 mom. torde vidare de av
delegerade till införande under 49 § 4 morn., respektive 50 § 1 mom. föreslagna
undantagsbestämmelserna beträffande andre deputerade i riksbanken
och riksgäldsdirektören, därest dessa bestämmelser medtagas i reglementet,
böra omformuleras. Med den övergång från negativ till positiv angivning av
rätten till tjänsteförening, som Kungl. Maj:ts förslag beträffande 4 § 1 mom.
första stycket innebär, böra stadgandena i 49 § 4 inom., respektive 50 §
1 mom. ej utformas så att 4 § 1 mom. generellt undantages från tillämpning
å andre deputerad, respektive riksgäldsdirektör, utan på sådant sätt, att åt
nämnda befattningshavare medgives rätt att med tjänsten förena även annan
statlig befattning än som enligt 4 § 1 mom. må innehavas. Förslagsvis synes
följande avfattning kunna komma till användning:
»Utan hinder av bestämmelserna i 4 § 1 moni. må andre deputerad (som
är fullmäktig) (riksgäldsdirektör, som är fullmäktig) med sin tjänst förena
annan statlig befattning, under förutsättning att han frånträder utövningen
av sistnämnda befattning.»
Lönekommittén tillåter sig hemställa, att innehållet i denna skrivelse
måtte delgivas bankoutskottet för att beaktas vid utskottets behandling av
förslaget till avlöningsreglemente för riksdagens verk.
Slutligen må anmärkas, att de jämkningar i formuleringen av 12 och
13 §§, som här ovan föreslagits, böra iakttagas jämväl vid den slutliga av
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
93
fatlningen av motsvarande stadganden i ickeordinariereglementet för riksdagens
verk. Därest, såsom lönekommittén i sitt den 28 april 1939 avgivna
betänkande föreslagit, delegerade erhålla bemyndigande att utfärda sistnämnda
reglemente i huvudsaklig överensstämmelse med det av kommittén
utarbetade förslaget, torde emellertid nämnda jämkningar i icke-ordinariereglementet
ej förutsätta beslut av riksdagen. Stockholm den 13 maj 1939.
På lönekommitténs vägnar:
A. WESTLING.
_ / E. Norberg.
Bilaga VII.
Till Riksdagens Bankoutskott.
Frågan örn ändrade bestämmelser beträffande utseende av andre deputerade
i riksbanken har under senare år upprepade gånger varit föremål för
behandling. Den upptogs på sin tid av 1911 års bankkommitté, vilken i sitt
betänkande nr 7 härutinnan anförde bland annat följande:
bormerna för val av deputerade i riksbanken beredde icke erforderliga
möjligheter för att vid alla tillfällen de för dessa viktiga befattningar bäst
skickade personerna bleve utsedda. Det måste enligt kommitténs mening i
första hand beaktas, att det för riksbankens hela verksamhet vore av allra
största betydelse, att till befattningarna såsom deputerade utsåges endast de
mest lämpliga personer. Härvidlag vore det icke såsom vid övriga fullmäktigeval
fråga om ett uppdrag vid sidan av vederbörandes huvudsakliga arbete,
utan örn en befattning, vilken toge i anspråk innehavarens hela tid och
arbetskraft. Antalet personer, som kunde komma i fråga till dessa befattningar,
vore mycket begränsat och tillsättandet av dessa funktionärer måste
bliva föremål för mycket ömtåliga och besvärliga förhandlingar. Möjligheten
av att vid varje särskilt tillfälle komma till ett tillfredsställande resultat vore
väsentligen beroende av formaliteterna vid befattningarnas tillsättande och
de anställningsvillkor, som kunde erbjudas. Om härvidlag tillfälle till ett
fullt ändamålsenligt förhandlingsförfarande icke förefunnes, kunde man lätt
komma i det läge, att de personer, som vöre lämpliga för dessa befattningar,
icke kunde erhållas.
Kommittén ville understryka det nödvändiga och berättigade däri, att
fullmäktige tillförsäkrades ett avsevärt inflytande vid utseende av deputerade.
Det kunde icke vara lämpligt, att den myndighet, som bure ansvaret
för riksbankens verksamhet, saknade inflytande på tillsättningen av de för
densamma så viktiga deputeradebefattningarna.
Kommittén hade därför kommit till den slutsatsen, att — särskilt med
hänsyn till att fullmäktige bure liela ansvaret för bankens ledning och till
följd därav också borde äga full handlingsfrihet vid tillsättandet av deputeradebefattningarna
— den ordningen obetingat vöre att föredraga, att
fullmäktige lämnades befogenhet att tillsätta deputerade och bestämma dessas
avlöningsvillkor.
1 motioner tilt 1932 års riksdag (nr 288 i första kammaren och nr 418 i
andra kammaren) framställde därefter herrar J. B. .lohansson samt Magnusson
i Tumhult och Leffler m. fl. förslag till jämförelsevis långt gående
förändringar i riksbankens organisation. Enligt dessa förslag borde bland
94
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
annat fullmäktiges antal ökas till nio, av vilka Konungen skulle utse tre —
därav en ordförande —, riksdagen fyra och de sålunda valda sju i sin tur
två, vilka i samina ställning och under samma ansvar som övriga fullmäktige
skulle handhava den verkställande ledningen av riksbanken.
I utlåtande (nr 34) i anledning av dessa motioner förordade konstitutionsutskottet
under då rådande förhållanden en avvaktande hållning. Utskottet
ansåg sig dock, för att avhjälpa vissa brister i riksbankens organisationsform,
böra föreslå ett tillägg till regeringsformen och riksdagsordningen,
varigenom fullmäktige skulle beredas möjlighet att utse suppleant för förste
deputeraden (vice riksbankschef) utom fullmäktiges krets. Detta förslag
antogs såsom vilande vid 1932 års riksdag och bifölls av 1933 års
riksdag.
I anslutning till de sålunda beslutade grundlagsändringarna framlade
fullmäktige i skrivelse till 1933 års bankoutskott förslag till vissa ändringar
bl. a. i bankoreglementet. Därvid förordade fullmäktige — dock med reservation
av tre ledamöter — införande av rätt att utse de båda andre deputerade
även utom fullmäktiges krets. Med anledning av detta förslag uttalade
bankoutskottet (utlåtande nr 18), att utskottet icke underskattade de
skäl, vilka fullmäktiges majoritet anfört till stöd för sitt förslag. Utskottet
fann emellertid lämpligt att avvakta någon tids erfarenhet av verkningarna
av den omläggning i riksbanksledningens organisation, som inrättandet av
befattningen såsom vice riksbankschef innebure, innan frågan om en ändring
i förevarande hänseende upptoges till avgörande.
I skrivelse till bankoutskottet vid 7934 års riksdag med förslag till nytt
bankoreglemente, vilken skrivelse återgivits i utskottets utlåtande nr 78, anförde
fullmäktiges majoritet bland annat, att genom det löregående år framlagda
förslaget örn sättet för utseende av andre deputerade ramen skulle skapas
för en principiellt lämpligare organisation, men att fullmäktiges majoritet
med hänsyn till den korta tid, som förflutit sedan lörslagets framläggande,
icke ville förnya sitt förslag i ämnet.
Sedermera upptogs frågan ånyo i en vid 1936 års riksdag inom andra kammaren
av herr Leffler väckt motion (nr 456), däri han under hänvisning till
förenämnda motion vid 1932 års riksdag bland annat hemställde om sådan
ändring av § 16 mom. 1 andra stycket bankoreglementet, att fullmäktige
skulle vara berättigade att utse de två andre deputerade inom eller utom sig.
Konstitutionsutskottet, till vilket motionen hänvisades för förberedande
handläggning, inhämtade yttrande från fullmäktige över motionen. Såsom
av konstitutionsutskottets utlåtande nr 30 framgår, tillstyrkte därvid fullmäktiges
majoritet en allsidig utredning rörande organisationen av riksbankens
ledning samt uttalade, att bland annat frågan örn valet av andre deputerade
borde prövas i samband med denna utredning.
En minoritet inom fullmäktige förklarade sig visserligen icke avstyrka, att
en förutsättningslös utredning beträffande riksbanksledningens organisation
verkställdes, men ville i anslutning till den ståndpunkt, som fullmäktige tidigare
intagit i frågan, förorda, att en sådan ändring omedelbart genomfördes
i bankoreglementet, att de båda andre deputerade skulle kunna utses även
utom fullmäktiges krets.
På hemställan av konstitutionsutskottet anhöll därefter riksdagen i skrivelse
till Kungl. Majit örn en allsidig och. med vissa i förenämnda utlåtande
gjorda förbehåll, förutsättningslös utredning av frågan om riksbanksledningens
organisation samt örn framläggande för riksdagen av de förslag, vartill
utredningen kunde giva anledning.
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
95
Riksdagens berörda skrivelse anmäldes inför Kungl. Majit den 21 januari
1938, därvid chefen för finansdepartementet anförde bland annat följande:
Förslaget att utse andre deputerade utom fullmäktiges krets berörde en
organisatorisk detaljfråga, som väl vore av praktisk vikt men eljest utan
större räckvidd. Örn förslaget genomfördes, skulle förutsättningarna för ett
tillgodoseende av det mera vittutseende önskemålet örn en förstärkning av
fullmäktigeinstitutionen förbättras i så måtto som det då skulle bliva möjligt
att utan minskning av riksdagsrepresentationen till fullmäktige i riksbanken
utse jämväl representanter för näringslivet.
Som av en minoritet inom fullmäktige framhållits, kunde frågan om sättet
för utseende av andre deputerade redan nu vinna sin lösning. Fullmäktige
hade tidigare vid olika tillfällen uttalat sin anslutning till förslaget, att
dessa skulle kunna väljas även utom fullmäktiges krets. När en ändring av
gällande regler härutinnan likväl icke kommit till stånd, hade detta berott
därpå, att man ansett sig böra avvakta ytterligare någon tids erfarenhet örn
verkningarna av den omläggning i riksbanksledningens organisation, som
inrättandet av befattningen som vice riksbankschef innebure. Under dessa
förhållanden syntes det lämpligast, att föreliggande organisationsfråga finge
bliva beroende av fortsatt övervägande från fullmäktiges sida. Den torde
kunna lösas fullt fristående och syntes ej påkalla, att särskild utredning genom
Kungl. Maj:ts försorg verkställdes.
Den vidare utredning av frågan örn bankofullmäktiges organisation, varom
riksdagen gjort framställning, syntes utan olägenhet kunna något anstå.
Frågan saknade för närvarande omedelbar aktualitet. Skäl förelåge även att
avvakta ytterligare erfarenhet av riksbankens arbetsförhållanden under de
mera krävande penningpolitiska förhållanden, vilka närmast åberopats såsom
motiv för en organisationsförändring.
Under hänvisning till det anförda hemställde departementschefen, att
Kungl. Majit måtte förklara, att riksdagens förevarande framställning för det
dåvarande ej måtte föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.
Kungl. Majit beslöt i enlighet med denna hemställan.
I en vid 1938 års riksdag inom andra kammaren av herr Leffler väckt
motion nr 58, i vars syfte herr Lundberg instämde, framfördes ånyo ovan
återgivna, i motionen 456: 1936 gjorda hemställan.
Bankoutskottet uttalade i sitt över motionen avgivna utlåtande (nr 40) —
efter att hava lämnat en redogörelse för vad i saken tidigare förekommit
samt för den i motionen lämnade motiveringen — att utskottet delade den
av chefen för finansdepartementet uttalade uppfattningen, att frågan örn
sättet för utseende av andre deputerade lämpligen borde bliva beroende
av fortsatt övervägande från fullmäktiges sida. På grund härav finge utskottet
— utan att därmed taga ställning till det i motionen framställda förslaget
— avstyrka åtgärd i anledning av densamma.
1 enlighet med utskottets hemställan beslöt riksdagen, att motionen icke
skulle föranleda någon riksdagens åtgärd.
Med hänsyn till vad bankoutskottet i sitt nyssberörda utlåtande anfört,
hava fullmäktige upptagit frågan örn siittet för utseende av andre deputerade
till förnyat övervägande. Därvid hava fullmäktige ansett sig böra återupprepa
sitt tidigare framförda förslag angående bemyndigande att, örn
förhållandena skulle diirtill föranleda, utse andre deputerade utom fullmäktiges
krets. Härigenom skulle, såsom i förenämnda motion framhållits,
den fördelen vinnas, att riksdagens elektorer icke behövde vid valet av
fullmäktige taga hänsyn lill att tre av de valda skulle vara lämpade att
96
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
uppehålla befattningarna som riksbankschef, deputerad för huvudkontoret,
respektive deputerad för avdelningskontoren. Om fullmäktige erhölle
befogenhet att, på sätt gäller beträffande vice riksbankschefen, för befattning
såsom andre deputerad utse utomstående personer, skulle elektorerna
endast behöva beakta att en till riksbankschef lämplig person väljes till
fullmäktig. Elektorerna kunde följaktligen vid fullmäktigevalet i övrigt
bortse från huruvida de personer, som anses böra ifrågakomma såsom fullmäktige,
äro villiga att ägna hela sin arbetstid åt riksbanken. Förutsättningarna
för en förstärkning av fullmäktigeinstitutionen skulle med andra
ord i så måtto förbättras, att det skulle bliva möjligt för riksdagen att efter
omständigheterna till fullmäktig antingen välja flera riksdagsmän eller att.
utan inskränkning av dessas antal, därtill utse representanter för näringslivet,
vilka icke äro ledamöter av riksdagen.
För egen del hava fullmäktige, vilka bära ansvaret för riksbankens förvaltning,
självfallet det största intresse av att befattningarna som andre
deputerade besättas med de lämpligaste personer, som stå till förfogande.
En bestämmelse, som hindrar fullmäktige att vid valet gå utom sin egen
krets, kan leda till att för befattningarna icke kunna väljas de personer,
som enligt fullmäktiges egen åsikt vore bäst skickade att uppehålla desamma.
Möjligheten att tillgodose kravet på teknisk och ekonomisk sakkunskap
inom ledningen för riksbankens löpande förvaltning skulle med
andra ord i vissa fall bliva större, om fullmäktige erhölle fria händer att
välja även utomstående personer till andre deputerade.
Fullmäktige vilja i detta sammanhang framhålla, att samma skäl, som
ovan anförts för att andre deputerade böra kunna tillsättas utom fullmäktige,
kunna åberopas till stöd för att även riksbankschefen utses utom fullmäktiges
krets. Med hänsyn till vad chefen för finansdepartementet i ärendet
anfört och då sistnämnda fråga förutsätter ändring av § 72 regeringsformen
samt 28 § riksbankslagen, hava fullmäktige emellertid ansett sig
icke nu böra avgiva något förslag i detta avseende. Denna fråga torde i
tället böra göras till föremål för närmare övervägande i samband med
den utredning örn riksbanksledningens organisation, som i sinom tid torde
komma att verkställas genom Kungl. Maj:ts försorg.
Andre deputerad, som valts utom fullmäktige, bör närvara vid fullmäktiges
sammanträden. Han bör i likhet med vice riksbankschefen, då denne
icke är fullmäktig, hava rätt att deltaga i förhandlingarna. I ärende, vari
han är föredragande, bör han vara skyldig att till protokollet anteckna sin
mening, när denna är skiljaktig från fullmäktiges beslut.
Som det i bankoreglementet för närvarande förutsättes, att andre deputerad
skall vara ledamot av fullmäktige, måste enligt gällande grunder vikarie
för sådan befattningshavare vara fullmäktig eller i egenskap av suppleant
under tiden för förordnandet fungera såsom fullmäktig. Med hänsyn
härtill har riksdagen hittills ansett lämpligt att såsom förste suppleant för
fullmäktige förordna en tjänsteman i riksbanken, vilken lämpar sig såsom
vikarie för andre deputerad. Därest förslaget att bemyndiga fullmäktige
utse andre deputerad utom fullmäktiges krets bifalles, följer därmed automatiskt
att vikarie för andre deputerad bör få väljas även bland utomstående
personer. Riksdagen erhåller därigenom möjlighet att till förste suppleant
utse för uppdraget lämplig person, eventuellt en ledamot av riksdagen,
som icke beräknas stå till förfogande såsom vikarie för andre deputerad.
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
97
Det i § 16 moni. 3 andra stycket bankoreglementet meddelade bemyndigandet
för fullmäktige att vid behov förordna vikarie för andre deputerad
synes i samband därmed böra utbytas mot befogenhet för fullmäktige att
utse ersättare för andre deputerad att vid inträffande förhinder för sådan
befattningshavare inträda såsom ledamot i riksbankens direktion. Med hänsyn
till att fullmäktige i allmänhet samlas endast en gång i veckan, har
nämligen i praxis det förfarandet måst tillämpas, att direktionen vid inträffande
förfall för andre deputerad mellan fullmäktiges sammanträden
förordnat förste suppleanten för fullmäktige att tjänstgöra såsom andre
deputerad. Förordnandet har därefter vid påföljande sammanträde underställts
fullmäktige för godkännande. Skulle förste suppleanten icke vidare
anses självskriven som vikarie, bör i stället ersättare för andre deputerad
hava förordnats, vilken i fall av behov kan av direktionen inkallas till
tjänstgöring.
Vid bifall till vad fullmäktige ovan föreslagit skulle även den fördelen
vinnas, att i händelse av förfall för den ordinarie ersättaren, till exempel
vid militärtjänst eller sjukdom, en annan person kan förordnas att uppehålla
andre deputeradebefattningen. Erfarenheten har visat, att behov därav
ibland föreligger.
Vad ovan föreslagits beträffande ändrade grunder för utseende av andre
deputerade och deras ersättare (vikarier) bör, örn de därmed avsedda fördelarna
skola kunna uppnås, medföra ändringar även i avlöningsbestämmelserna
för direktionsledamöterna m. fl.
Enligt gällande föreskrifter i ämnet utgår till andre deputerad ett årligt
arvode av — förutom 7 000 kronor i hans egenskap av fullmäktig — 14 000
kronor, vartill komma dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning.
Lönekommittén för riksdagens verk har i sitt betänkande med förslag till
avlöningsreglemente för riksdagens verk förordat, att det nya reglementet
skulle erhålla tillämpning jämväl å andre deputerade och övriga direktionsledamöter.
I anslutning härtill Ilar lönekommittén i den vid förslaget fogade
tjänsteförteckningen hänfört andre deputerade till lönegraden RG 3.
Örn provisorisk avlöningsförstärkning och 10 procents dyrtidstillägg inräknas
i nu utgående arvode, innebär detta förslag ett bibehållande i huvudsak
av andre deputerades nuvarande löneställning. Emellertid har lönekommittén
påpekat, att om förslaget genomfördes, andre deputerade skulle
komma att tillhöra en lägre lönegrad än vissa direktionen underställda
tjänstemän. En dylik lönerelation kan, enligt vad lönekommittén uttalat,
knappast anses tillfredsställande. Med hänsyn till den väsentligen formella
innebörden av kommitténs uppdrag, har kommittén dock avstått från att
avgiva något förslag, som innebure en reell ändring i löneställningen, utan
endast velat fästa uppmärksamheten på frågan.
Fullmäktige hava i sitt till delegerade avgivna yttrande över lönekommitténs
betänkande icke ansett sig böra tillstyrka, att det nya avlöningsreglementet
skulle erhålla tillämpning å direktionsledamöterna. I stället
hava fullmäktige förordat, alt avlöningsförmånerna även i fortsättningen
skulle regleras genom en från avlöningsreglementet fristående författning
samt all själva ersättningen skulle liksom hittills fastställas i avlöningsstaten
för riksbanken. Fullmäktige liava därvid utgått ifrån att utöver fullmäkligearvodet
den nuvarande faktiska lönen bör utgå.
Denna fråga kommer afl regleras i avlöningsstaten, vartill förslag senare
kommer att avlåtas; och komma fullmäktige då att föreslå en formell upp
-
98
Hankoutskottets utlåtande Nr 60.
räkning av lönen (arvodet) från 14 000 till 15 000 kronor för år, vartill bör
komma rörligt tillägg enligt samina grunder som tillämpas för riksbankens
tjänstemän.
Skulle däremot det av lönekommittén föreslagna sättet för frågans lösande
genomföras, hava fullmäktige i sitt förenämnda yttrande tillstyrkt,
att andre deputerade skola hänföras till lönegraden RC 5, varmed skulle
följa en lön å 17 000 kronor för år jämte rörligt tillägg. I sitt berörda yttrande
hava fullmäktige utgått från nuvarande bestämmelser angående tillsättande
av andre deputerade och hava sålunda icke behandlat frågan örn
avlöning till andre deputerad, därest han utses utom fullmäktige.
Vad beträffar sistnämnda fråga anse fullmäktige, att grundlönen bör vara
densamma för andre deputerade, oavsett örn de utses inom eller utom fullmäktiges
krets. Fullmäktige böra däremot erhålla befogenhet att utbetala ett
tilläggsarvode till andre deputerad, som ej är fullmäktig. Detta tilläggsarvode
synes böra bestämmas till högst 7 000 kronor för år. Andre deputerade, som
här avses, skulle sålunda kunna komma i åtnjutande av högst samma avlöning
som skulle tillkomma andre deputerad, vilken tillika är fullmäktig.
Ifrågavarande bemyndigande torde, örn fullmäktiges förslag rörande särskilda
avlöningsbestämmelser för direktionsledamöterna bifalles, böra — i
likhet med vad som för närvarande är fallet beträffande vice riksbankschefen
— inrymmas i avlöningsstaten. Skulle däremot lönekommitténs förslag genomföras,
torde bemyndigandet böra införas under 49 § avlöningsreglementet.
Därest i sistnämnda fall formella betänkligheter skulle möta mot utbetalning
av tilläggsarvode, bör andre deputerad, som icke är fullmäktig, i stället
placeras i högre lönegrad än RC 5. Därvid torde det i anseende till de kvalifikationer,
som man måste uppställa på befattningens innehavare, närmast
vara motiverat att hänföra sådan andre deputerad till lönegraden RC 9 (lön
22 000 kronor). I varje fall bör icke ifrågakomma lägre lönegrad än RC 8
med en lön av 20 000 kronor för år jämte rörligt tillägg. Med hänsyn till att
en fast lön utan tilläggsarvode är mindre lämplig, då det gäller tjänst av här
ifrågavarande art, anse fullmäktige emellertid, att förslaget om tjänsternas
hänförande till lönegraden RC 5 med rätt för fullmäktige att utbetala tilläggsarvode
är att föredraga.
Till ersättare för andre deputerad bör utgå särskilt arvode. Det må erinras,
att riksgäldsdirektörens ersättare, om han är tjänsteman i riksgäldskontoret,
äger uppbära ett årsarvode av 1 000 kronor samt vid tjänstgöring under riksgäldsdirektörens
semester eller vid längre förfall för denne därutövef ett
månatligt tilläggsarvode av 500 kronor; är ersättaren fullmäktig i riksgäldskontoret,
åtnjuter han särskild gottgörelse till belopp, som fastställes av riksgäldsfullmäktige.
Ehuru skäl kunde åberopas för att bestämma gottgörelsen
till ersättare för andre deputerad efter samma grunder som gälla beträffande
riksgäldsdirektörens ersättare, synes det dock icke föreligga tillräcklig anledning
att i förevarande hänseende frångå vad som för närvarande tillämpas i
fråga örn vikarie för andre deputerad. Ersättaren bör följaktligen äga uppbära
lön motsvarande avlöningen till andre deputerad under den tid, han
tjänstgör. Därest ersättaren är tjänsteman i riksbanken, bör han under tiden
avstå sina avlöningsförmåner å innehavande befattning.
Vid bifall till vad sålunda föreslagits böra vissa ändringar vidtagas i § 9,
§ 16 mom. 1, 3 och 5 samt §§ 18 och 19 bankoreglementet. Förslag till ifrågavarande
jämte vissa andra ändringar i reglementet återfinnes i härvid fogade
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
99
bilaga A. Såsom motivering till dessa ändringar må, utöver vad ovan anförts,
framhållas följande.
Beträffande behörighet att vara fullmäktig — och därmed enligt nu gällande
grunder andre deputerad — meddelas i 30 och 31 §§ lagen för Sveriges
riksbank vissa bestämmelser. Motsvarande stadganden torde böra tilllämpas
jämväl i fråga om andre deputerad samt ersättare för andre deputerad,
vilka utsetts utom fullmäktiges krets. — Som nyssnämnda båda paragrafer
innehålla föreskrifter i ämnet även beträffande vice riksbankschefen,
kunde det tänkas, att ifrågavarande stadganden rörande andre deputerad och
ersättare för andre deputerad borde inarbetas i sagda paragrafer. Mot en
sådan anordning talar emellertid, att befattningarna som andre deputerad
för närvarande icke finnas omnämnda i riksbankslagen. Till följd härav synes
det lämpligare, att i § 16 mom. 1 bankoreglementet inrymmes en hänvisning
till att vad i 30 och 31 §§ riksbankslagen stadgas skall gälla även
i fall, som här avses.
Vad angår bemyndigandet för fullmäktige att utse ersättare för andre deputerad
synes detsamma likaledes böra erhålla plats i § 16 mom. 1. Samtidigt
bör andra stycket i mom. 3 av samma paragraf utgå.
I detta sammanhang vilja fullmäktige föreslå, att jämväl § 9 andra stycket
sista punkten utgår ur reglementet. Genom ansvarighetslagen den 26 juni
1936 (nr 324), vilken i vad den avser riksbanken gäller endast beträffande
fullmäktig samt ledamot av riksbankens direktion, har nämligen ansvarighetslagen
den 12 maj 1897 för ledamöter i styrelserna vid riksbankens avdelningskontor
m. fl. upphävts utan att sistnämnda lag ersatts av någon ny, för
dessa ledamöter gällande författning i ämnet. Av samma skäl torde § 28
mom. 2 böra upphävas.
Vidare anse sig fullmäktige böra påpeka, att § 39 bankoreglementet bör
utgå med hänsyn till stadgandena i kungl, kungörelsen den 13 maj 1937
(nr 203) örn upphörande av verkningarna av vissa straffpåföljder.
Under åberopande av vad sålunda anförts få fullmäktige i riksbanken hemställa,
att Bankoutskottet måtte föreslå riksdagen besluta att, med tillämpning
från och med den 1 juli 1939,
dels § 9, § 16 mom. 1, 3 och 5, § 18 mom. 1, 2 och 3 samt § 19 bankoreglementet
skola erhålla den ändrade lydelse, som framgår av härvid fogade
bilaga A,
dels ock att § 28 mom. 2 och § 39 i nämnda reglemente skola utgå.
Utdrag av fullmäktiges protokoll i ärendet bifogas.
Stockholm den 23 mars 1939.
Å Fullmäktiges vägnar:
IVAR ROOTH.
/ Hjalmar Ekengren.
100
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
Bilaga A till Bilaga VII.
Förslag
till
vissa ändringar i reglementet för riksbankens styrelse och förvaltning.
Nuvarande lydelse.
§
Fullmäktig i riksbanken, den av
fullmäktige utsedde suppleanten för
förste deputeraden, ledamot av styrelse
vid —--i riksbanken.
Därest fullmäktig överträder detta
förbud, göres anmälan därom hos
riksdagens justitieombudsman, överträdes
förbudet av den av fullmäktige
utsedde suppleanten för förste deputeraden,
där han icke är fullmäktig,
eller av ledamot i avdelningskontors
styrelse, anmäles förhållandet
hos fullmäktige. I fråga örn åtals anställande
i nu angivna fall stadgas i
gällande ansvarighetslagar.
överträder tjänsteman — — —
§ 40 stadgas.
§
Mom. 1. Fullmäktige utse---
(vice riksbankschef).
Därjämte utse fullmäktige inom
sig två andre deputerade
Mom. 3. Därest vid —■ — — riksbankschefens
befattning.
Fullmäktige äga vid behov förordna
vikarie för andre deputerad.
Föreslagen lydelse.
9.
Fullmäktig i riksbanken, ledamot
av riksbankens direktion, ledamot av
styrelse vid---i riksbanken.
Därest fullmäktig överträder detta
förbud, göres anmälan därom hos
riksdagens justitieombudsman, överträdes
förbudet av direktionsledamot,
som ej är fullmäktig, eller av ledamot
i avdelningskontors styrelse, anmäles
förhållandet hos fullmäktige.
överträder tjänsteman — — —
§ 40 stadgas.
16.
Mom. 1. Fullmäktige utse — —- —
(vice riksbankschef).
Därjämte utse fullmäktige två andre
deputerade samt ersättare för dem.
Vad i 30 och 31 §§ lagen för Sveriges
riksbank stadgas i fråga örn
fullmäktig, skall gälla även beträffande
andre deputerad samt ersättare
för andre deputerad, vilka icke åro
fullmäktige.
I fråga örn ersättare för andre deputerad
skola jämväl tillämpas de bestämmelser,
som i 8 och 9 §§ samt
§ 18 mom. 3 detta reglemente meddelats
beträffande direktionsledamot.
Mom. 3. Därest vid---riks
bankschefens
befattning.
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
101
Nuvarande lydelse.
Mom. 5. Angående ersättning åt
fullmäktige och den av fullmäktige
utsedde suppleanten för förste deputeraden
samt åt vikarier för fullmäktige
gäller vad därom är särskilt
stadgat.
§
Mom. 1. För behandling---
beslutet ense.
Framställas under--— härom
framställes.
Vid fullmäktiges sammankomster
skall vice riksbankschefen närvara.
Han äger, även örn han ej är fullmäktig,
deltaga i förhandlingarna. I
ärende, vari han är föredragande, är
han skyldig att låta till protokollet
anteckna sin mening, när denna är
skiljaktig från fullmäktiges beslut.
Expeditioner i---fullmäkti
ges
sammankomst.
Mom. 2. Fullmäktige äga — — —
av utlåningsärenden. Delegationen
skall bestå av antingen minst fyra
fullmäktige eller minst tre fullmäktige
jämte vice riksbankschefen, där
denne ej är fullmäktig; dock att frågor
örn beviljande av lån från avbetalningslånefonden
må, med här nedan
angivna undantag, avgöras av
antingen minst tre fullmäktige eller
minst två fullmäktige jämte vice
riksbankschefen, där denne ej är fullmäktig.
I delegationen — — — av
direktionen.
Lån från---av fullmäktige.
Mom. 3. Fullmäktig eller vice riksbankschef
äger ej deltaga i behandling
av fråga rörande avtal mellan
honom och riksbanken. Ej heller
--- — mot riksbankens. Vad sålunda
är stadgat äge motsvarande
tillämpning beträffande rättegång eller
annan talan mot fullmäktig, vice
riksbankschef eller tredje man.
Föreslagen lydelse.
Mom. 5. Angående ersättning åt
fullmäktige och deras suppleanter
samt direktionsledamöterna och ersättare
för andre deputerad gäller
vad därom är särskilt stadgat.1
18.
Mom. 1. För behandling ----
beslutet ense.
Framställas under — —- — härom
framställes.
Vid fullmäktiges sammankomster
skola ledamöterna av direktionen
närvara. Direktionsledamot, som ej
är fullmäktig, äger deltaga i förhandlingarna.
I ärende, vari han är föredragande,
är han skyldig att låta till
protokollet anteckna sin mening, när
denna är skiljaktig från fullmäktiges
beslut.
Expeditioner i---fullmäkti
ges
sammankomst.
Mom. 2. Fullmäktige äga---
av utlåningsärenden. Delegationen
skall bestå av minst fyra fullmäktige
eller direktionsledamöter; dock att
frågor om beviljande av lån från avbetalning
slånefonden, spannmålskreditfonden
och statens bosättningslänefond
må, med här nedan angivna
undantag, avgöras av minst tre fullmäktige
eller direktionsledamöter. I
delegationen —---av direktionen.
Lån från---av fullmäktige.
Mom. 3. Fullmäktig eller direktionsledamot
äger ej deltaga i behandling
av fråga rörande avtal mellan
honom och riksbanken. Ej heller
--— mot riksbankens. Vad sålunda
är stadgat äge motsvarande
tillämpning beträffande rättegång eller
annan talan mot fullmäktig, direktionsledamot
eller tredje man.
1 Därest lönekommitténs för riksdagens verk förslag om inordnande av andre deputerade
under avlöningsreglementet skulle bifallas, torde i kommitténs utkast till lydelse av
§ 16 mom. 5 sisla stycket orden »vikarie» och »mom. 3» böra utbylas mot »ersättare»,
respektive »mom. 1».
102
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
Nuvarande lydelse.
§
Fullmäktige åligger---och
inventarier.
Härvid skall iakttagas, att varje
avdelningskontor minst en gång varje
år skall såväl inspekteras av fullmäktig
eller vice riksbankschefen eller
suppleant för fullmäktige som
ock undersökas av för detta ändamål
av fullmäktige utsedda tjänstemän.
För dylik förrättning, som verkställes
av fullmäktig eller vice riksbankschefen
eller av suppleant för
fullmäktig, utgår ej särskilt arvode
utan endast ersättning för därav föranledd
resekostnad samt traktamente
enligt vad härom är särskilt stadgat.
Till annat ombud lämnas gottgörelse
efter fullmäktiges bestämmande.
Föreslagen lydelse.
19.
Fullmäktige åligger---och
inventarier.
Härvid skall iakttagas, att varje
avdelningskontor minst en gång årligen
skall
a) inspekteras av fullmäktig eller
suppleant för fullmäktig eller direktionsledamot
eller ersättare för andre
deputerad, samt
b) undersökas av tjänstemän, vilka
därtill utses av fullmäktige.
Till förrätt ning smån, som avses
under a), utgår ej särskilt arvode
utan endast resekostnads- och traktamentsersåttning
enligt därför gällande
bestämmelser. Till annan förrättningsman
lämnas gottgörelse enligt
fullmäktiges bestämmande.
Utdrag av protokoll hos fullmäktige
i riksbanken den 23 mars 1939.
Närvarande: vice ordföranden herr Rooth, herrar Amnér, Björnsson, Stendahl,
Gränebo, Jonsson, Örne ävensom herr Wallberg.
§ 16.
Herr Rooth erinrade, att till fullmäktiges ledamöter under hand utsänts
förslag till skrivelse till bankoutskottet angående sådan ändring av bankoreglementet,
att andre deputerade finge utses utom fullmäktiges krets, m. m.
Föredraganden hemställde nu, att fullmäktige måtte besluta att i ärendet
avlåta skrivelse till bankoutskottet i huvudsaklig överensstämmelse med förenämnda
förslag.
Herr Amnér erinrade örn att han tidigare, då samma fråga behandlats
inom fullmäktige, motsatt sig att andre deputerade skulle kunna utses utom
fullmäktige samt meddelade, att han icke funnit anledning till ändrat ståndpunktstagande
i frågan.
Herr Stendahl anförde: »Den, som äger ett företag, anser sig i allmänhet
böra förbehålla sig ett så stort inflytande över företagets ledning, som förhållandena
medgiva. Detsamma bör gälla även beträffande riksdagen i dess
egenskap av ägare till riksbanken.
Riksdagens inflytande över riksbanken markeras för närvarande därav,
att riksdagen väljer bankofullmäktige, vilka sedan hava att inom sig utse
minst tre av direktionens fyra ledamöter. Genom detta system äger riksdagen
ett örn än indirekt inflytande på den betydelsefulla, av direktionen
utövade löpande förvaltningen av banken.
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
103
Skulle det föreliggande förslaget bifallas, skulle flertalet av direktionens
ledamöter kunna komma att bestå av personer, vilka icke äro ledamöter av
fullmäktige och sålunda icke ansvariga inför riksdagen.
Dessutom skulle fullmäktiges inflytande på riksbankens skötsel bliva minimal,
något som enligt min mening icke är önskvärt.
På grund härav yrkar jag avslag å det gjorda förslaget.»
Herr Jonsson anförde: Han hade icke något att i princip invända mot att
andre deputerade finge utses utanför fullmäktige, då detta kunde leda till
att vid förefallande behov bankteknisk expertis tillfördes direktionen. Däremot
kunde han ej vara med om att andre deputerad, som ej vore fullmäktig,
skulle kunna tillerkännas särskilt arvode utöver lönen, liksom han ej kunde
inse nödvändigheten av att sådan deputerad finge rätt att till protokollet
anteckna sin mening i varje fråga, som vore föremål för behandling i fullmäktige.
Örn förslaget i nu berörda delar bleve godtaget, skulle detta betyda,
att i realiteten en utom fullmäktige utsedd andre deputerad Hnge
samma förmåner och praktiskt taget samma rättigheter som en fullmäktig
utan att hava dennes skyldigheter och ansvar.
övriga fullmäktige förenade sig med föredraganden.
Fullmäktige hade alltså beslutat att, i överensstämmelse med herr Rooths
förslag, avlåta skrivelse i ämnet till bankoutskottet av den lydelse registraturet
utvisar.
Mot beslutet reserverade sig herr Stendahl under hänvisning till vad han
ovan anfört.
Herr Wallberg anhöll att få till protokollet antecknat, att han delade den
uppfattning, som kommit till uttryck i fullmäktiges skrivelse.
Ur protokollet:
Jacob Hagströmer.
104
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
Bilaga VIII.
Förslag
till
avlöningsbestämmelser för fullmäktige i riksbanken samt ledamöter i
riksbankens direktion.
1 §•
Till fullmäktige i riksbanken ävensom till ledamöter av riksbankens direktion
utgå arvoden i enlighet med vad som angives i avlöningsstat för riksbanken.
Angående tilläggsarvode till vice riksbankschef, som ej är fullmäktig, är
likaledes stadgat i avlöningsstaten.
2 §•
Fullmäktiges ordförande äger åtnjuta ledighet med bibehållet arvode 45
dagar årligen, men har att för tid därutöver avstå arvodet såsom fullmäktig.
I sådan ledighet inräknas ej tid, varunder ordföranden är frånvarande med
anledning av tillfälligt uppdrag i riksbankens tjänst.
3 §.
För riksbankschef, vice riksbankschef och andre deputerad skola i fråga
om semester, avdrag under tjänstledighet, ersättning för flyttningskostnad,
rörligt tillägg samt sjukvård och begravningshjälp tillämpas de föreskrifter,
som enligt avlöningsreglementet för riksdagens verk gälla för tjänstemän i
lönegraden G 17, respektive C 16 och C 9.
4 §''
Av Konungen förordnad eller av riksdagen vald suppleant äger att under
tid, då han tjänstgör såsom fullmäktig, åtnjuta ersättning med belopp, motsvarande
i avlöningsstaten anvisat arvode för fullmäktig.
5 §■
Till andre deputerad, som förordnats att fullgöra riksbankschefen åvilande
göromål, utgår särskild ersättning enligt fullmäktiges bestämmande.
6 §•
Ersättare för andre deputerad äger att under den tid, han tjänstgör, åtnjuta
ersättning med belopp, motsvarande vad som skulle hava tillkommit
honom, örn han varit andre deputerad.
7 §•
Vid resa för förrättning i riksbankens ärenden äger fullmäktig samt ledamot
i riksbankens direktion åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning
a) vid resa inom riket med belopp, som enligt grunderna i allmänna resereglementet
tillkommer förrättningsman, vilken är hänförd till rese- och
traktamentsklass I A; samt
b) vid resa utom riket enligt grunder, som av fullmäktige bestämmas.
Suppleant för fullmäktig samt ersättare för andre deputerad äger att vid
resa för inträde i tjänstgöring samt vid återresa efter slutad tjänstgöring, så
ock vid resa såsom fullmäktig eller andre deputerad i riksbankens ärenden
åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt vad ovan stadgats
beträffande fullmäktig.
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
105
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Redogörelse lör lörsloget till nytt avlönlngsreglcmente lör riksdagens verk.
Inledning........................................................
Avlöningsreglementets tillämpningsområde m. ........................
Detaljmotiveringen till reglementsförslaget m. ........................
Delegerades för riksdagens verk hemställan ..........................
Utskottets yttrande.................................................
Bilagor.
I. Utskottets förslag till avlöningsreglemente......................
II. Förslag till ändrad lydelse av §§ 16 och 17 bankoreglementet ----
lil. Förslag till ändrad lydelse av §§ 21 och 22 reglementet för riksgäldskontoret
..............................................
IV. Förslag till bestämmelser angående avlöning m. m. åt J. O. och
M. O. samt deras ersättare..................................
(Paginering i ny följd.)
V. Lönekommitténs för riksdagens verk betänkande................
VI. Lönekommitténs skrivelse den 13 maj 1939 ....................
VII. Bankofullmäktiges skrivelse angående sättet för utseende av andre
deputerade i riksbanken m. ................................
VIII. Bankofullmäktiges förslag till avlöningsbestämmelser för fullmäktige
och ledamöter i riksbankens direktion ........................
1
3
8
17
18
25
50
51
52
1
91
93
104