Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
1
Nr 51.
Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1939 kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Martts proposition angående
fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att
inlösa av banken utgivna sedlar med guld m. m.
I en till riksdagen avlåten, den 21 april 1939 dagtecknad proposition nr
264, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har
Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att riksbanken må för tiden från och med den 1 juni 1939 till och med
den 31 maj 1940 vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa av
banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken
att, om förhållandena därtill giva anledning, före utgången av nämnda
tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.
I skrivelse till Kungl. Maj :t den 30 mars 1939 hava fullmäktige i riksbanken
hemställt om fortsatt befrielse från inlösningsskyldigheten till och med
den 31 maj 1940 och däri anfört följande.
Det program för penningpolitiken, som fastställts av statsmakterna, bör
enligt fullmäktiges mening gälla även i fortsättningen. Grundtanken i detta
program är att en viss stabilitet i prisnivån bör vara det mål, som i första
hand bör eftersträvas.
Med hänsyn till riskerna i det nuvarande politiska och ekonomiska väridsläget
böra enligt fullmäktiges mening de olika möjligheter att påverka utvecklingen
på den svenska penningmarknaden, som ställdes till förfogande
genom statsmakternas beslut åren 1937 och 1938, även i fortsättningen
finnas tillgängliga. I skrivelser denna dag hava fullmäktige därför hemställt
dels att lagen den 4 juni 1937 (nr 305) angående rätt för Konungen
att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv
mätte erhålla förlängd giltighet, dels att fullmäktige i riksgäldskontoret
ville göra framställning hos riksdagens bankoutskott om förlängning
av gällande bemyndigande att till riksbankens förfogande ställa skattkammarväxlar
m. m.
Genom beslut av 1938 års riksdag fritogs riksbanken för tiden till och
med den 31 maj 1939 från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken
utgivna sedlar med guld efter deras lydelse. Under rådande förhållanden
är fortsatt befrielse från denna skyldighet erforderlig.
Åberopande det ovan anförda få fullmäktige hemställa, att Eders Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen, att riksbanken för tiden från och med den 1
juni 1939 till och med den 31 maj 1940 måtte befrias från skyldigheten att
inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt
dock för riksbanken att, om förhållandena därtill giva anledning, före utgången
av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 8 sami. Nr 51—54.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
Utskottet.
Chefen för finansdepartementet har i ärendet anfört följande.
Då en suspension av riksbankens skyldighet att inlösa av banken utgivna
sedlar med guld är grundläggande för den gestaltning av det svenska penningväsendet
och av penningpolitiken, som under en följd av år ägt bestånd
och nu i viktiga avseenden stabiliserat sig, tillstyrker jag bifall till bankofullmäktiges
framställning. Skulle krig eller krigsfara inträda, bliva vissa
modifikationer i den svenska valutapolitiken otvivelaktigt erforderliga. Jag
hänvisar härutinnan till vad jag anfört vid anmälan av förslag till beredskapslagar
angående valutareglering och fastställande av maximipriser.
Den i propositionen gjorda framställningen om fortsatt befrielse för riksbanken
från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar nied guld har
icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet tillstyrker alltså, att dylik
befrielse nu medgives för tiden intill utgången av maj 1940.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
Stockholm den 16 maj 1939.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Berling*, Nilsson i Mölndal, Sundvik*,
Swartling, Bodin i Visby och von Horn;
från andra kammaren: herrar Holmgren, Paulsen*, Andersson i Falkenberg, Gustavson
i Västerås, Osberg, Svedman, Johansson i Djursnäs och Wallén.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.