Bankoutskottets utlåtande Nr 45.
1
Nr 45.
Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1939 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning au Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen
med förslag till lag om ändrad lydelse av 14, 16
och 36 §§ lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges
riksbank.
I en till riksdagen avlåten, den 31 mars 1939 dagtecknad proposition nr
253, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga
vid propositionen fogat förslag till lag örn ändrad lydelse av 14, 16
och 36 §§ lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank.
Berörda lagförslag är av följande lydelse:
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 14,16 och 36 §§ lagen den 30 juni 1934 (nr 437)
för Sveriges riksbank.
Härigenom förordnas, att 14, 16 och 36 §§ lagen den 30 juni 1934 för
Sveriges riksbank skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
14 §.
Riksbanken må köpa och sälja utländska valutor, som förfalla till betalning
inom ett år.
16 §.
Riksbanken må köpa och sälja:
a) svenska statsobligationer och övriga svenska statspapper;
b) andra svenska obligationer;
c) lätt säljbara utländska statsobligationer och övriga statspapper;
d) andra lätt säljbara utländska obligationer än statsobligationer, därest
de förfalla till betalning inom ett år.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 8 sami. Nr 45—46.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 45.
Riksbanken må även förmedla köp och försäljning av obligationer och
statspapper, varom ovan sägs.
Därjämte må---och riksdagen.
36 §.
Fullmäktige i---hållas hemligt.
Utan hinder härav äga fullmäktige lämna bank- och fondinspektionen
samt sparbanksinspektionen upplysningar om sådana förhållanden rörande
riksbankens förvaltning, som fullmäktige finna vara av betydelse för dessa
myndigheters ämbetsutövning.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Ifrågavarande paragrafer hava i deras nu gällande avfattning följande lydelse:
14
§.
Riksbanken må köpa och sälja utländska valutor, som förfalla till betalning
inom sex månader.
16 §.
Riksbanken må köpa och sälja svenska obligationer och statspapper samt
lätt säljbara utländska statspapper ävensom förmedla köp och försäljning
av sådana obligationer och statspapper.
Därjämte må riksbanken förvärva aktier i banken för internationell betalningsutjämning
(Banque des Regements Internationaux) intill belopp, sorn
bestämmes av Konungen och riksdagen.
36 §.
Fullmäktig i riksbanken, den av fullmäktige utsedde suppleanten för
förste deputeraden, ledamöter av avdelningskontorens styrelser samt vid
riksbanken anställda tjänstemän skola dolt och förtegat hålla vad enligt
denna lag skall hållas hemligt.
Utan hinder härav äga fullmäktige lämna bank- och fondinspektionen
upplysningar om sådana förhållanden rörande riksbankens förvaltning, som
fullmäktige finna vara av betydelse för bank- och fondinspektionens ämbetsutövning.
I en till Kungl. Majit ställd, den 16 mars 1939 dagtecknad skrivelse hava
fullmäktige i riksbanken hemställt örn vissa ändringar i lagen den 30 juni
1934 (nr 437) för Sveriges riksbank.
Skrivelsen behandlar till en början frågan örn riksbankens rätt att köpa
och sälja utländska valutor. I denna del är framställningen i huvudsak av
följande lydelse:
Bankoutskottets utlåtande Nr 45.
3
Under de senaste åren har man från svensk sida i stor utsträckning verkställt
säkringar mot förändringar i växelkurserna. Detta gäller framför allt
de delar av den svenska exportindustrien, vilka avsluta leveranskontrakt
i utländsk valuta för långa perioder.
Sedan juli 1933 kunna exportvalutor försäljas per termin även till riksbanken.
Eftersom riksbanken enligt 14 § lagen för Sveriges riksbank kan
köpa endast sådana utländska valutor, som förfalla till betalning inom sex
månader, ha terminsaffärerna måst begränsas till högst denna tidsperiod.
Örn en valuta säkras, betyder detta, att riksbanken får taga hela risken för
en sänkning av växelkurserna. Detta gäller vare sig valutan sålts per termin
till riksbanken eller säkringen verkställts på annat sätt. Däremot föreligga
i andra avseenden vissa olikheter mellan det fall, då säkringen sker i riksbanken,
och övriga fall. Göres säkringen i riksbanken, kommer nämligen
valutan in i landet först vid den tidpunkt, då likviden förfaller till betalning.
Vidare kan exportören disponera över det mot valutan svarande beloppet i
svenska kronor först sedan valutan levererats till riksbanken. Om säkringen
å andra sidan företages utanför riksbanken, blir resultatet för riksbankens
del en omedelbar ökning av valutabehållningen. Dessutom ställes i regel
omedelbart till exportörens förfogande ett mot valutan svarande belopp,
minskat med kostnaderna för säkringstransaktionen. Detta leder till att den
verkan på penningmarknaden, som ett valutainflöde har, gör sig gällande
tidigare än vad som blivit fallet, om valutan sålts per termin till riksbanken.
Det ovan anförda talar enligt fullmäktiges mening för en utsträckning av
riksbankens befogenheter att köpa valutor per termin. Detta torde lämpligen
kunna ernås därigenom, att riksbanken genom ändring av 14 § lagen för Sveriges
riksbank medgives rätt att köpa och sälja utländska valutor, som förfalla
till betalning inom ett år. Såsom ytterligare skäl för en dylik ändring
av riksbankslagen vilja fullmäktige framhålla följande.
Då säkringarna ske genom terminsförsäljningar till riksbanken, gå vinsterna
på säkringstransaktionerna till riksbanken, medan i övriga fall dessa delvis
tillfalla de svenska banker, som förmedla transaktionerna, men huvudsakligen
komma utländska banker till godo. Vidare bör nämnas, att önskemål
framkommit från olika statliga myndigheters, bl. a. utrikesdepartementets,
sida örn att kunna i riksbanken inköpa utländska valutor för perioder
av upp till ett års längd.
Fullmäktige hava i sin framställning vidare uttalat, att med anledning av
de erfarenheter, som gjorts under de senaste åren, frågan om en utvidgning
av riksbankens place rings möjlig het er utom landet torde böra upptagas till
omprövning.
Härutinnan hava fullmäktige — efter att hava framhållit svårigheterna
att för närvarande erhålla ränta å riksbankens dollartillgodohavanden —
anfört i huvudsak följande:
Det bar visat sig, att i vissa fall ränta på dollartillgodohavanden kunde ha
erhållits, örn medlen bundits på längre tid än sex månader. Riksbanken
bar emellertid med hänsyn till bestämmelserna i 14 § riksbankslagen icke
ansett detta möjligt. Olli den föreslagna förändringen av dessa bestämmelser
vidtoges, skulle placeringar på upp till ett år kunna ske. I andra lall kunde
man lia erhållit viss förräntning genom inköp av andra obligationer än statsobligationer.
Enligt nämnda lags 16 § bar riksbanken emellertid för närvarande
icke rätt att inköpa dylika värdepapper, även örn de förfalla lill liela!-
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 4o.
Utskottet.
ning efter kort tid. —• Vad ovan sagts om placeringar på den amerikanska
marknaden gäller i viss utsträckning även om placeringar i andra länder.
Under sådana förhållanden anse fullmäktige, att riksbanken borde medgivas
rätt att köpa och sälja även andra lätt säljbara utländska obligationer
än statsobligationer, under förutsättning att de förfalla till betalning inom
ett år.
Fullmäktige vilja framhålla, att till lätt säljbara utländska statspapper
hittills alltid räknats även sådana lätt säljbara utländska värdepapper, som
äro försedda med utländsk stats garanti.
Någon motsvarande förändring av bestämmelserna i 10 § riksbankslagen
om den s. k. supplementära sedeltäckningen bör enligt fullmäktiges mening
icke ifrågakomma. Enligt gällande bestämmelser kunna bland utländska
värdepapper endast lätt säljbara statspapper ingå i den supplementära sedeltäckningen.
Därigenom att andra slag av värdepapper icke få inräknas
i denna, torde vissa garantier skapas för att riksbanken icke i alltför hög
grad ökar sin behållning av dylika värdepapper.
Enligt fullmäktiges mening böra, örn den föreslagna ändringen i bestämmelserna
örn riksbankens placeringar i utlandet kommer till stånd, de utvidgade
möjligheterna att verkställa dylika placeringar begagnas med försiktighet.
Slutligen hava fullmäktige erinrat örn att fullmäktige jämlikt 36 § andra
stycket riksbankslagen äga att utan hinder av gällande sekretessbestämmelser
(35 § samt 36 § första stycket) lämna bank- och fondinspektionen upplysningar
om sådana förhållanden rörande riksbankens förvaltning, som
fullmäktige finna vara av betydelse för bank- och fondinspektionens ämbetsutövning.
Nämnda stadgande bör enligt fullmäktiges mening utsträckas att avse befogenhet
för fullmäktige att lämna motsvarande upplysningar även till sparbanksinspektionen.
Departementschefen har tillstyrkt fullmäktiges ifrågavarande förslag.
Det av fullmäktige i riksbanken framlagda, av departementschefen biträdda
förslaget innebär till en början, att möjlighet skulle beredas riksbanken,
vars rätt till terminsaffärer för närvarande är begränsad till köp och
försäljning av valutor, som förfalla till betalning inom sex månader, att avsluta
terminsaffärer i utländska valutor, som förfalla till betalning inom ett
år. Enligt förslaget skulle riksbanken vidare erhålla rätt att köpa och sälja
även andra lätt säljbara utländska obligationer än statsobligationer, under
förutsättning att de förfalla till betalning inom ett år. Slutligen skulle fullmäktige
givas befogenhet att utan hinder av riksbankslagens sekretessbestämmelser
lämna sparbanksinspektionen upplysningar om sådana förhållanden
rörande riksbankens förvaltning, som fullmäktige finna vara av betydelse för
inspektionens ämbetsutövning.
Vad sålunda föreslagits har icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet
tillstyrker fördenskull, att lagen för Sveriges riksbank ändras i de
hänseenden, som innefattas i det vid förevarande proposition fogade lagförslaget.
Bankoutskottets utlåtande Nr 45- 0
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
Stockholm den 11 maj 1939.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Ehrnberg*, Berling, Holmström, Nilsson i Mölndal,
Sundvik, Leander, Bodin i Visby och Albertsson*;
från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén*, Paulsen, Andersson i Falkenberg,
K. A. Westman, Gustavson i Västerås, Osberg och Andersson i Lindome.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.