Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

1

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1939 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande understöd
åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer
m. fl.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet
hänvisade framställningar rörande understöd åt efterlevande till vissa i
statens tjänst anställda personer m. fl.

Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet,
i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande
propositioner och motioner.

A. Anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

I. Justitiedepartementet.

l:o.

Förste rådmannen i Falkenberg Leonard Gunnar Ivan Gassels änka och
barn. I motion II: 148 hemställa herrar Andersson i Falkenberg och Persson
i Vinberg, att riksdagen måtte besluta »de/s att tillerkänna avlidne förste
rådman Ivan Gassels efterlevande maka Anna Cassel, född Klinghjert, en
årlig pension av 1,500 kronor, att utgå under hennes återstående levnad,
dock så länge hon förbliver ogift, dels ock att tillerkänna en var av makarna
Gassels barn, Elin Vanja Ingegärd, f. den 7 november 1921, Gilles Per Ernst,
f. den 12 maj 1923, och Ann-Mari, f. den 2 februari 1925, ett årligt understöd
av 240 kronor att utgå till en var av dem till den dag de uppnått
18 år».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Cassel var född den 3 november 1883 och avled den 25 mars 1938;

att han alltsedan år 1913 utan avbrott innehaft anställning i staden Falkenbergs
tjänst, intill utgången av år 1937 som förste rådman och tillförordnad
borgmästare och under tiden därefter såsom tillförordnad kommunalborgmästare; lliliang

till riksdagens protokoll 1939. 8 sami. Nr 40.

1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

att i samband med det vid 1937 års riksdag fattade beslutet att lägga Falkenbergs
stad under landsrätt riksdagen (skr. nr 297) medgivit, att till Cassel
finge från och med den dag, då föreskrift om stadens förenande i judiciellt
avseende med Hallands mellersta domsaga trädde i kraft, från allmänna
indragningsstaten under hans återstående livstid utbetalas årlig gottgörelse
med 5,600 kronor, med iakttagande av ej mindre att å förmånen
dyrtidstillägg icke skulle utgå, än även att, därest Cassel skulle utses till
kommunalborgmästare i Falkenberg, han ej vidare skulle vara i åtnjutande
av berörda gottgörelse;

att Cassel vid sin död efterlämnade änkan Anna Cassel, född Klinghjert, tre
till myndig ålder komna barn i ett tidigare äktenskap samt i äktenskapet
med Anna Cassel barnen Elin Vanja Ingegärd, född den 7 november 1921,
Gilles Per Ernst, född den 12 maj 1923, och Ann-Mari, född den 2 februari
1925;

att bouppteckningen efter Cassel utvisade en brist av 7,177 kronor, varför
boet avträddes till urarvakonkurs;

samt att änkefru Cassel och hennes omyndiga barn för sitt uppehälle endast
haft att tillgå ett belopp av 6,416 kronor, som tillfallit dem såsom förmånstagare
till av Cassel tecknade livförsäkringar, vilket belopp numera
till stor del förbrukats.

I en den 18 oktober 1938 dagtecknad skrift anhöll änkefru Cassel -—- under
förmälan att med rådmanstjänsten icke vore förenad någon rätt till pension,
varför hon icke ägde för sig eller barnen utfå någon pension av Falkenbergs
stad — att Kungl. Maj:t måtte förelägga 1939 års riksdag proposition
om pension för henne och hennes barn med belopp, som med hänsyn
till hennes makes tjänst och övriga omständigheter kunde finnas skäligt.

Stadsfullmäktige i Falkenberg, som beretts tillfälle att avgiva yttrande i
ärendet, tillstyrkte bifall till framställningen under åberopande av ett utav
stadens drätselkammare avgivet yttrande, vari drätselkammaren gjorde gällande,
att då kronan i samband med stadens läggande under landsrätt från
och med den 1 januari 1938 övertagit Gassels pensionering, staden i detta
avseende ej hade någon skyldighet att sörja för Gassels efterlevande.

Länsstyrelsen i Hallands län förordade likaledes bifall till änkefru Gassels
ansökning.

I avgivet utlåtande anförde statskontoret följande:

»I samband med det vid 1937 års riksdag fattade beslutet att lägga Falkenbergs
stad under landsrätt har staten endast övertagit stadens förpliktelser
med avseende å dåvarande förste rådmannen I. G. L. Gassels löneförmåner.
Däremot var Gassels rådmansbefattning icke förenad med någon
pensionsrätt. Vid sådant förhållande lärer staten genom rådmanstjänstens
indragande icke hava iklätt sig någon — vare sig juridisk eller moralisk —
skyldighet att genom understöd sörja för Gassels efterlevande.

Statskontoret vill emellertid fästa uppmärksamheten vid, att Cassel vid
sitt frånfälle alltsedan år 1913 utan något avbrott innehaft anställning i staden
Falkenbergs tjänst, intill utgången av år 1937 som förste rådman och

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

3

under tiden därefter såsom t. f. kommunalborgmästare. Under sådana förhållanden
lärer det böra ankomma på Falkenbergs stad att av stadens medel
bereda Gassels efterlevande maka och minderåriga barn skäligt understöd.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får ämbetsverket hemställa, att
förevarande framställning icke måtte tili någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd
föranleda.»

Genom beslut den 10 mars 1939 fann Kungl. Maj:t änkefru Gassels ansökning
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har statsverket från och
med den 1 januari 1938 i samband med staden Falkenbergs läggande under
landsrätt övertagit stadens förpliktelser med avseende å Gassels löneförmåner
såsom förste rådman därstädes. Då med befattningen ifråga icke varit
förenad vare sig tjänste- eller familjepensionsrätt, föreligger icke någon
skyldighet för staten att på grund av övertagandet av nämnda förpliktelser
genom understöd sörja för Gassels efterlevande.

Med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter finner utskottet
emellertid billighetsskäl tala för att staten träder hjälpande emellan genom
beviljande av ett årligt understöd åt Gassels efterlevande änka och minderåriga
barn. Såsom förutsättning för ett dylikt medgivande synes dock böra
gälla, att bidrag till pensioneringen av Gassels efterlevande lämnas jämväl
från staden Falkenberg med minst samma belopp som det från staten utgående
bidraget. Vad angår storleken av de understödsbelopp, som i förevarande
fall skäligen böra utgå av statsmedel, vill utskottet tillstyrka, att änkefru
Cassel beviljas en årlig pension å 456 kronor samt vart och ett av makarna
Gassels minderåriga barn ett årligt uppfostringsbidrag å 120 kronor
att utgå till och med utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnår
18 års ålder. Å ifrågavarande pension och uppfostringsbidrag torde dyrtidstillägg
böra utgå.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 148,
må medgiva, att förste rådmannen i Falkenberg Leonard
Gunnar Ivan Gassels änka Anna Cassel, född Klinghjert, och
makarnas minderåriga barn Elin Vanja Ingegärd, Gilles Per
Ernst och Ann-Mari må från och med den 1 januari 1939
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära,
änkan en årlig pension av 456 kronor under sin återstående
livstid, så länge hon förblir änka, samt ett vart av
barnen ett årligt uppfostringsbidrag å 120 kronor till och med
utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnår 18 års
ålder, allt under villkor, att staden Falkenberg beviljar Gassels
efterlevande pensionsförmåner till minst samma belopp,
vartill ovanberörda pension och uppfostringsbidrag jämte
därå belöpande dyrtidstillägg sammanlagt uppgå.

Utskottet.

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

II. Försvarsdepartementet.

2:o.

Ingenjören vid Karl Gustavs stads gevärsfaktori Otto Einar Kullbergs
dotter. I en den 10 mars 1939 dagtecknad proposition nr 203 har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen
medgiva, att ingenjören vid Karl Gustavs stads gevärsfaktori Otto Einar
Kullbergs och hans efterlämnade änka Märta Ingegärd Kullbergs, född Asplund,
minderåriga dotter Kerstin Ingegärd må från och med den 1 januari
1938 till och med utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnår 18
års ålder, från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
ett årligt uppfostringsbidrag å 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Kullberg var född den 3 oktober 1891 och avled den 4 december 1937;

att han från den 1 december 1925 intill sin död eller under omkring 12 år
innehade anställning såsom ingenjör vid Karl Gustavs stads gevärsfaktori
enligt ett mellan styresmannen för gevärsfaktoriet och Kullberg upprättat
kontrakt;

att han i nämnda egenskap åtnjöt arvode, som från och med den 1 november
1930 utgjorde 9,000 kronor för år;

att Kullberg vid sin död efterlämnade änkan Märta Ingegärd Kullberg,
född Asplund, vilken är född den 23 november 1899, och dottern Kerstin
Ingegärd, född den 1 december 1926;

att bouppteckningen efter Kullberg utvisade brist, dock att på grund av
försäkringar, till vilka änkan och dottern insatts såsom förmånstagare, dessa
uppburit ett belopp av omkring 2,100 kronor;

att Kullbergs efterlevande uppbära familjepension från Svenska personalpensionskassan,
vilken pension utgår med för år räknat 510 kronor till änkan
och 374 kronor till dottern eller med tillhopa 884 kronor intill utgången
av den månad, under vilken dottern uppnår 21 års ålder, samt med
680 kronor till änkan för tiden därefter, så länge hon lever och ej ingår nytt
äktenskap;

samt att Kungl. Majit genom beslut den 29 april 1938 medgivit, att till
Kullbergs dödsbo finge såsom begravningshjälp utbetalas ett belopp av 400
kronor från lantförsvarets anslag till extra utgifter.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

6

3:o.

Arbetaren vid Karl Gustavs stads gevärsfaktori Johan Arvid Jonssons
änka. I motion 11:234 hemställer herr Nilson i Eskilstuna, att riksdagen
må bevilja arbetaren Johan Arvid Jonssons änka Hilma Lovisa Jonsson,
boende i Flundran 9, Eskilstuna, en årlig pension av lägst 384 kronor att
utgå från ingången av år 1939.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Jonsson avled den 19 februari 1933;

att han var anställd som arbetare vid Karl Gustavs stads gevärsfaktori från
och med den 14 mars 1891 till och med den 14 maj 1927, då han avgick med
pension;

att han vid sin död efterlämnade änkan Hilma Lovisa Jonsson, född Andersson,
vilken är född den 15 januari 1869, samt sonen Arvid Ossvald, vilken
är fabrikör i Eskilstuna och synes befinna sig i goda ekonomiska omständigheter; att

bouppteckningen efter Jonsson utvisade en behållning av 13,013 kronor; samt

att änkefru Jonsson på grund av sjukdom har betydligt nedsatt arbetsförmåga.

Styresmannen vid Karl Gustavs stads gevärsfaktori anhöll i skrivelse den
26 april 1933, att arméförvaltningens artilleridepartement måtte utverka pension
åt änkefru Jonsson från och med den 1 mars 1933. I skrivelse till styresmannen
den 1 maj 1933 ansåg sig emellertid artilleridepartementet för
det dåvarande ej kunna ingå till Kungl. Majit med den begärda framställningen,
enär departementet ej funnit sådana omständigheter vara anförda,
vilka kunde giva skäl för utverkande av pension åt änkan Jonsson.

Utskottet vill erinra, att ifrågavarande pensionsärende är av beskaffenhet
att böra prövas av Kungl. Majit i enlighet med de av 1930 års riksdag godkända
grunderna för handläggning av ärenden om understöd i vissa fall åt
efterlevande till personal i statstjänst. Vid sådant förhållande har utskottet
icke funnit anledning att till behandling upptaga den i förevarande motion
gjorda framställningen och således icke heller ingått på ett bedömande,
huruvida de omständigheter, som år 1933 föranledde arméförvaltningens artilleridepartement
att ställa sig avvisande till en då gjord framställning om
pension åt änkefru Jonsson, alltjämt äga giltighet. På grund härav får utskottet
avstyrka bifall till motionen och hemställer alltså,

att förevarande motion 11:234 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Utskottet.

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

lil. Socialdepartementet.

4:o.

Provinsialläkaren Carl Gustaf Fritzells änka. I en den 10 mars 1939
dagtecknad proposition nr 203 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, i punkten 2 föreslagit riksdagen medgiva, att provinsialläkaren Carl
Gustaf Fritzells änka Maria Kristina Fritzell, född Bergsten, må från och
med den 1 december 1937 under sin återstående livstid, så länge hon förblir
änka, från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en
årlig pension av 801 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Fritzell var född den 9 februari 1863 och avled den 22 november 1937;

att han efter tjänstgöring å olika kommunala och statliga läkarbefattningar
den 19 januari 1924 blev utnämnd till provinsialläkare i Röstånga distrikt, i
vilken befattning han kvarstått till den 17 februari 1928;

att han vid sistnämnda tidpunkt i pensionshänseende kunde åberopa en
anställningstid i statens tjänst av något över 9 år 3 månader och att han därutöver
tjänstgjort såsom extra provinsialläkare under en sammanlagd tid av
nära 3 år;

att 1928 års riksdag efter därom av Kungl. Majit framlagt förslag (prop. nr
78, p. 3; bankoutsk. uti. nr 30, p. 57; riksd. skr. nr 352, p. 41) beviljat Fritzell
en årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp av 3,000 kronor;

att Fritzell, enär han vid utnämningen till ordinarie provinsialläkare redan
uppnått 60 års ålder, jämlikt bestämmelserna i reglementet för civilstatens
änke- och pupillkassa ej kunde vinna delaktighet i denna kassa;

att han vid sin död efterlämnade änkan Maria Kristina Fritzell, född Bergsten,
vilken är född den 26 juli 1869, samt tre till myndig ålder komna barn,
därav en son och två gifta döttrar;

att sonen har kontorsplats i Stockholm och att döttrarna äro gifta, den ena
med en extra hovrättsfiskal i Umeå och den andra med en lärare i Sigtuna;

att bouppteckningen efter Fritzell utvisade en behållning av omkring 300
kronor;

sami att ett belopp av 8,300 kronor tillfallit änkefru Fritzell på grund av en
av mannen under livstiden tagen livförsäkring.

Statskontoret har erinrat, att riksdagen i åtskilliga tidigare fall beviljat pension
åt änkor efter sådana befattningshavare, som på grund av inträdd ålder
antingen icke alls eller ock endast mot erläggande av betungande retroaktivavgifter
kunnat vinna delaktighet i vederbörande änke- och pupillkassa, och
har ämbetsverket med hänsyn härtill förklarat sig icke vilja göra erinran mot
att änkefru Fritzell bereddes en årlig pension genom framställning till riks -

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

7

dagen. Beträffande pensionens storlek har statskontoret såsom skäligt belopp
föreslagit 804 kronor för år.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

5:o.

Intendenten hos statens arbetslöshetskommission, löjtnanten i armén
Ernst Wilhelm Söderströms änka. I punkten 3 av förevarande proposition
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att intendenten hos statens
arbetslöshetskommission, löjtnanten i armén Ernst Wilhelm Söderströms
änka Emma Maria Söderström, född Ellström, må från och med den 1 januari
1938 under sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, uppbära
— förutom henne på grund av mannens militära anställning tillkommande
pension — en årlig pension från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. till belopp av 324 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Söderström var född den 7 december 1880 och avled den 31 januari
1936;

att han inträdde i krigstjänst den 7 december 1897, befordrades till sergeant
av 2. klassen vid Hälsinge regemente den 25 juni 1907 och till sergeant
av 1. klassen vid samma regemente den 5 april 1915;

att han den 5 december 1918 övergick från beställning å aktiv stat till reservstat
vid Hälsinge regemente;

att Söderström, som år 1922 utnämnts till fanjunkare å reservstat, efter
den 7 december 1930 uppnådd pensionsålder avgick från beställningen å reservstat
med rätt till reservstatspension samt i samband därmed inträdde i
Hälsinge regementes reserv;

att han den 31 december 1931 utnämndes till löjtnant i armén;

att han under tiden 13 juli 1921—31 mars 1924 var inköpschef vid södra
Sveriges sta tsarbeten;

att han från och med den 1 april 1924 intill sin död var anställd såsom
intendent vid statens arbetslöshetskommissions kansli;

att hans avlöningsförmåner från och med den 1 juli 1933 uppgingo till
10,500 kronor för år;

att han vid sin död efterlämnade änkan Emma Maria Söderström, född
Ellström, vilken är född den 15 december 1878, samt sex barn i ålder mellan
21 och 30 år, därav två söner och fyra döttrar;

att egendomen efter Söderström avträtts till urarva konkurs;

att änkefru Söderström åtnjuter pension efter mannen på grund av dennes
militära anställning, vilken pension grundats på den änkepensionsrätt,

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

mannen innehade vid övergången å reservstat, och för närvarande utgår
med 480 kronor 60 öre för år jämte dyrtidstillägg;

att änkefru Söderström på grund av sjukdom icke kan försörja sig genom
förvärvsarbete;

samt att barnen icke hava sådan ekonomisk ställning, att de kunna verksamt
bidraga till sin moders uppehälle.

Statskontoret har anfört i huvudsak följande:

Enligt vad handlingarna i ärendet utvisa har Söderströms anställning vid
södra Sveriges statsarbeten och statens arbetslöshetskommission varit av sådan
art, att han i enlighet med vad som i liknande fall tillämpats bort kunna
påräkna pension av statsmedel vid avgång från befattningen efter uppnådd
pensionsålder.

Av handlingarna i ärendet framgår vidare, att boet efter Söderström blivit
avträtt till konkurs samt att änkefru Söderström — vilken, enligt vad
ämbetsverket under hand inhämtat, saknar andra medel till sitt uppehälle
än änkepensionen å 480 kronor årligen — på grund av sjukdom är urståndsatt
att försörja sig själv.

Vid hänsynstagande till nu angivna förhållanden vill statskontoret — ehuru
Söderströms anställning vid ovanberörda statsarbeten och arbetslöshetskommissionen
uppgått endast till något mer än 14V2 år — icke motsätta sig, att
änkefru Söderström erhåller ett årligt understöd av statsmedel. Detta synes
böra sättas i förhållande till den avlöning mannen åtnjutit hos arbetslöshetskommissionen
och till omfattningen av hans tjänstgöring hos kommissionen,
varjämte hänsyn bör tagas till den änkefru Söderström redan tillerkända änkepensionen.
För sin del vill statskontoret förorda, att understödet bestämmes
till sådant belopp, att detsamma jämte den författningsenligt utgående
änkepensionen uppgår till omkring 800 kronor. I enlighet härmed torde understödet
böra fastställas till 320 kronor årligen att utgå från och med tidpunkten
för mannens frånfälle den 31 januari 1936.

Föredragande departementschefen har icke funnit anledning till annan
erinran mot statskontorets förslag än att pensionsbeloppet syntes för vinnande
av delbarhet med tolv böra jämkas till 324 kronor samt att pensionen
syntes böra utgå från och med ingången av år 1938.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

6:o.

Avlidne landsfiskalen Magnus Köhlers frånskilda hustru. I punkten 4
av förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva,
att avlidne landsfiskalen Magnus Köhlers frånskilda hustru Anna Karolina
Köhler, född Petersson, må från och med den 1 januari 1938 under sin
återstående livstid, så länge hon förblir ogift, från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,128 kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

9

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Köhler var född den 30 september 1875 och avled den 9 december 1937;
att han innehade befattning såsom ordinarie kronolänsman i Södra Möre
härads västra distrikt under tiden från och med den 19 december 1905 intill
den 1 januari 1918, då han tillträdde befattning såsom landsfiskal;

att han i sistnämnda egenskap tjänstgjorde i olika distrikt, senast från
och med den 1 juni 1924 och intill sin död i Kungsäters distrikt;

att han var delägare i civilstatens änke- och pupillkassa med ett delaktighetsbelopp,
som senast utgjorde 770 kronor, och att han erlagt stadgade avgifter
till kassan;

att Köhler såsom innehavare av befattning med oreglerad avlöning icke
blivit underkastad bestämmelserna i allmänna familjepensionsreglementet;

att han den 26 mars 1909 ingick äktenskap med Anna Karolina Petersson,
född den 20 augusti 1881;

att vederbörande häradsrätt genom utslag den 3 juli 1931, vilket utslag
fastställdes av Göta hovrätt den 14 mars 1932, dömde till äktenskapsskillnad
mellan makarna Köhler, därvid mannen Köhler förpliktades att såsom
underhållsbidrag till fru Köhler utgiva 150 kronor i månaden;

att makarna Köhler åter flyttade samman den 4 april 1932 och därefter
allt intill mannens död sammanbodde med varandra;

att Köhler vid sin död såsom dödsbodelägare efterlämnade tre bröder;
att bouppteckningen efter Köhler utvisade en behållning av omkring 16,000
kronor;

att enligt ett av Köhler den 27 maj 1934 upprättat testamente all hans
egendom skulle vid hans död med full äganderätt tillfalla fru Köhler jämte
annan person, till lika fördelning dem emellan;
samt att fru Köhler icke ingått nytt äktenskap.

Statskontoret har tillstyrkt pension åt fru Köhler till belopp av 1,128 kronor
för år och därvid anfört följande:

Statskontoret vill erinra, att då i tidigare fall fråga uppkommit om beredande
av pension åt frånskild hustru till sådan befattningshavare inom allmänna
civilförvaltningen, som icke varit underkastad bestämmelserna i allmänna
familjepensionsreglementet — enligt vilka frånskild hustru under vissa
förutsättningar medgivits rätt till familjepension — ämbetsverket ansett
sig icke kunna tillstyrka pension med hänsyn till de vittomfattande och
svåröverskådliga konsekvenser, som skulle kunna följa därav.

Statskontoret, som alltjämt i princip vidhåller denna sin uppfattning, får
emellertid med avseende å nu förevarande fall fästa uppmärksamheten vid
de alldeles särskilda omständigheter som här föreligga, i det att Anna Karolina
Köhler endast helt kort efter det äktenskapsskillnaden fastställts flyttat
samman med sin frånskilde man, och att denna sammanlevnad fortfarit under
en tid av närmare sex år intill mannens frånfälle. Framhållas må också,
att mannen Köhler i ett efter äktenskapsskillnaden upprättat testamente
förordnat, att vid hans död hans kvarlåtenskap skulle med full äganderätt
tillfalla Anna Karolina Köhler jämte viss annan person, till lika fördelning
dem emellan.

På grund av nu anförda omständigheter och med beaktande jämväl av

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

Utskottet.

den omständigheten, att landsfiskalen Köhler, sedan han den 19 december
1905 erhållit ordinarie tjänst, under hela sin tjänstetid erlagt avgift för familjepensionering,
synas starka billighetsskäl tala för att Anna Karolina Köhler
hålles skadeslös för den förlorade pensionsrätten på det sätt att genom
framställning till riksdagen ett årligt understöd utverkas åt henne till belopp,
motsvarande den familjepension, som jämlikt bestämmelserna i kungörelsen
den 4 juni 1937 (nr 356) med bestämmelser angående familjepension
m. m. i vissa fall, då allmänna familjepensionsreglementet ej är tillämpligt
inom den civila statsförvaltningen, skulle hava tillkommit henne, därest
hon varit änka efter mannen Köhler. En dylik änkepension skulle för närvarande
uppgå till — inberäknat dyrtidstillägg och övriga tillägg — 1,400
kronor 40 öre för år räknat, vilket belopp närmast synes motsvara en årspension
av — i med tolv jämnt delbart tal — 1,128 kronor jämte dyrtidstillägg
enligt de grunder, som gälla för av riksdagen beviljade änkepensioner.

Med hänsyn till de i förevarande fall åberopade särskilda omständigheterna
finner utskottet sig kunna tillstyrka bifall till Kungl. Majits förslag och
får alltså hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

IV. Kommunikationsdepartementet.

7:o.

Kontrollanten hos byggnadsstyrelsen Anders Bergholnis änka. I en den

10 mars 1939 dagtecknad proposition nr 203 har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, i punkten 5 föreslagit riksdagen medgiva, att kontrollanten
hos byggnadsstyrelsen Anders Bergholms änka Alma Elise Bergholm,
född Lönnberg, må från och med den 1 april 1938 under sin återstående
livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 660 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Bergholm var född den 10 juli 1877 och avled den 11 mars 1938;

att han under tiden 1 juni 1919—21 augusti 1925 var anställd såsom målarmästare
hos arméns kasernbyggnadsnämnd;

att han under tiden 22 augusti 1925—3 juni 1929 bedrev egen verksamhet
och därunder på entreprenad utförde målningsarbeten för ett flertal i
Boden förlagda regementen, ävensom för garnisonssjukhuset, flygfältet och
telegrafverket i Boden;

att han fran och med den 4 juni 1929 intill sin död innehade anställning
med heltidstjänstgöring såsom kontrollant för målningsarbeten hos byggnadsstyrelsen
;

Bankoutskottets utlåtande Nr 40-

11

att han för sin tjänstgöring hos byggnadsstyrelsen uppbar arvode, som
för tiden intill den 24 oktober 1929 utgick med 7,200 kronor för år och under
tiden därefter med 8,400 kronor för år;

att han vid sin död efterlämnade änkan Alma Elise Bergholm, född Lönnberg,
vilken är född den 4 juli 1873, samt 3 söner och 2 döttrar;

att bouppteckningen efter Bergholm utvisade en behållning av omkring
800 kronor;

samt att änkefru Bergholm ej kan påräkna något mera verksamt bidrag
till sitt uppehälle av sina barn.

Statskontoret har anfört, att änkefru Bergholms barn enligt ämbetsverkets
uppfattning visserligen borde tillsammans kunna draga försorg örn sin moder
men att ämbetsverket med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter
ej ville motsätta sig, att pension av statsmedel bereddes änkefru Bergholm
genom framställning till riksdagen. Pensionens belopp syntes enligt
statskontorets mening böra bestämmas till 660 kronor för år.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

V. Ecklesiastikdepartementet.

8:o.

F. d. folkskolläraren Per August Petterssons änka. I likalydande motionerna
I: 93 av herr Nilsson, Theodor, jämte fem av första kammarens övriga
ledamöter och II: 150 av herr Johansson i Öckerö jämte sju av andra
kammarens övriga ledamöter hemställes, »att riksdagen må medgiva, att
förre folkskolläraren Per August Petterssons änka Hilma Adolfina Pettersson,
född Johansdotter, må från och med den 1 januari 1939 under sin
återstående livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m, uppbära en årlig pension av 444 kronor».

Av tillgängliga handlingar inhämtas,

att Pettersson var född den 14 oktober 1855 och avled den 15 december
1934;

att han vid uppnådd pensionsålder år 1920 erhöll avsked från befattningen
såsom ordinarie folkskollärare i Skaftö skoldistrikt efter en tjänstetid såsom
folkskollärare av 40 år;

att han åren 1879—1919 erlagt avgifter till den numera av statens pensionsanstalt
övertagna folkskollärarnas änke- och pupillkassa å sammanlagt 1,329
kronor;

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

att han vid sin död efterlämnade änkan Hilma Adolfina Pettersson, född
Johansdotter den 16 april 1859, med vilken han ingick äktenskap den 19
december 1923, samt fem myndiga barn i ett tidigare gifte, som år 1893
upplösts genom hustruns då timade frånfälle;

att Hilma Adolfina Johansdotter varit anställd såsom hushållerska hos
Pettersson under åren 1893—1923;

att bouppteckningen i boet efter Pettersson utvisade en behållning av omkring
2,700 kronor;

samt att änkefru Pettersson, som på grund av sjukdom från och med den
18 februari 1938 vårdas å Skaftökommunernas ålderdomshem, ej har andra
inkomster än folkpension med 307 kronor 20 öre samt arrendeinkomst av
en mindre fastighet med 100 kronor, eller sammanlagt 407 kronor 20 öre
för år.

Enligt § 32 i reglementet för statens pensionsanstalt grundlägger äktenskap,
som delägare i anstalten ingår efter det han fyllt 65 år, icke rätt till pension
för änkan. Då Pettersson ingick sitt äktenskap vid en ålder av 68 år, äger
hans efterlämnade änka följaktligen ej åtnjuta pension från nämnda anstalt.

I en till statens pensionsanstalt inkommen skrift anhöll änkefru Pettersson
att komma i åtnjutande av änkepension. Genom beslut den 25 januari 1935
lämnade anstalten ansökningen utan bifall under hänvisning till föreskriften
i § 32 i reglementet för anstalten.

Härefter anhöll änkefru Pettersson i en den 21 oktober 1936 dagtecknad
skrift hos Kungl. Maj:t att komma i åtnjutande av änkepension utan hinder
av den omständigheten, att hennes äktenskap med förre folkskolläraren Pettersson
ingåtts först efter det mannen fyllt 65 år.

I häröver avgivet utlåtande anförde statens pensionsanstalt att, då berörda
stadgande i reglementet för anstalten finge anses vara av principiell betydelse,
anstalten med hänsyn jämväl till konsekvenserna hemställde, att framställningen
icke måtte föranleda till någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Statskontoret,
som jämväl hördes över ansökningen, avstyrkte bifall till densamma på
de skäl, som av statens pensionsanstalt i ärendet anförts.

Genom beslut den 12 februari 1937 fann Kungl. Maj:t den gjorda ansökningen
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Frågan om beredande av pension åt änkefru Pettersson var därefter föremål
för prövning av 1938 års riksdag i anledning av en då i ämnet väckt
motion.

I utlåtande nr 32, punkt 14, anförde bankoutskottet, att det i motionen
väckta förslaget avsåge, att riksdagen skulle med åsidosättande av ovanberörda
bestämmelse i reglementet för statens pensionsanstalt tillerkänna
änkefru Pettersson pension genom särskilt beslut. Utskottet hade icke kunnat
undgå att finna en sådan åtgärd av principiella synpunkter betänklig.
Med hänsyn därtill och då ett bifall till motionen sannolikt skulle medföra
icke önskvärda konsekvenser, ansåg sig utskottet böra avstyrka bifall till
densamma.

bankoutskottets utlåtande Nr 40-

13

Vid utskottets utlåtande var fogad en av två ledamöter i utskottet avgiven
reservation, i vilken hemställdes, att riksdagen måtte bevilja änkefru
Pettersson en årlig pension av 444 kronor. Såsom stöd för sitt yrkande anförde
reservanterna, bland annat, att riksdagen visserligen tidigare i regel
uppehållit principen att icke medgiva pension åt befattningshavares efterlevande,
vilka saknat pensionsrätt på den grund, att befattningshavaren ingått
äktenskap efter uppnåendet av viss i vederbörligt pensionsreglemente
angiven levnadsålder. Undantag från denna regel hade emellertid förekommit,
då särskilda förhållanden synts föreligga. Enligt reservanternas uppfattning
vore omständigheterna i förevarande fall sådana, att pension syntes
kunna beviljas utan risk för omfattande konsekvenser.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Vid den förnyade prövning utskottet i år ägnat förevarande pensions- Utskothet.
ärende, har utskottet funnit starka billighetsskäl tala för att änkefru Pettersson
— oaktat äktenskapet ingåtts efter den tid, då enligt gällande bestämmelser
äktenskapet skulle hava slutits för att i vanlig ordning medföra pensionsrätt
— herodes något understöd av staten. Enligt utskottets mening synas
omständigheterna i förevarande fall, främst det förhållandet, att änkefru
Pettersson under en lång följd av år före äktenskapets ingående i egenskap
av husföreståndarinna varit anförtrodd vårdnaden av Petterssons fem barn i
ett tidigare gifte, vara av den säregna beskaffenhet, att ett beslut i sådan riktning
icke torde kunna bliva prejudicerande. Vad angår pensionsbeloppets
storlek synes detta, på sätt motionärerna föreslagit, skäligen böra bestämmas
till 444 kronor för år.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner I: 93
och II: 150, må medgiva, att förre folkskolläraren Per August
Petterssons änka Hilma Adolfina Pettersson, född Johansdotter,
må från och med den 1 januari 1939 under sin återstående
livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget till
diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 444 kronor.

9:o.

Läroverksadjunkten Sven Fritiof Dehléns änka och barn. I motion I: 162
hemställer herr Herlitz, »att riksdagen måtte medgiva framlidne läroverksadjunkten
Sven Fritiof Dehléns efterlevande rätt till familjepension enligt
bestämmelserna i allmänna familjepensionsreglementet utan hinder därav
att Dehlén avlidit före den 1 januari 1938».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Dehlén var född den 31 juli 1891 och avled den 28 december 1937;

att han, som under tiden den 11 januari—den 7 mars 1915, läsåret 1917/
1918 och höstterminen 1919 tjänstgjorde som vikarierande adjunkt vid olika

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

skolor samt från och med höstterminen 1920 intill utgången av april månad

1936 innehade anställning som extra lärare vid Vasa realskola i Stockholm,
utnämndes till adjunkt vid samma skola från och med den 1 maj 1936;

att han såsom närmaste anhöriga efterlämnade änkan Hildur Dehlén,
född 1893, och tre barn, födda 1922, 1923 och 1929;

att bouppteckningen efter Dehlén utvisade en behållning av 6,693 kronor;

samt att änkan och barnen enligt ett av statens pensionsanstalt den 14
februari 1938 utfärdat familjepensionsbrev från början av januari månad
1938 åtnjuta pension, som under år 1938 uppgått till 2,504 kronor.

I en den 25 september 1938 dagtecknad skrift anhöll änkefru Dehlén, att
Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärd för att hon och hennes barn skulle komma
i åtnjutande av samma pensionsbelopp, som tillkomma läroverksadjunkternas
efterlevande, sedan allmänna familjepensionsreglementets bestämmelser
blivit tillämpliga å dessa befattningshavare från och med den
1 januari 1938.

I ett häröver den 10 oktober 1938 avgivet utlåtande fann sig statens pensionsanstalt
av principiella skäl och med hänsyn till konsekvenserna icke
kunna tillstyrka bifall till framställningen.

Skolöverstyrelsen anförde i utlåtande den 14 november 1938 bland annat
följande:

»överstyrelsen har tidigare haft en liknande ansökan till behandling, nämligen
från fru Greta Stefania Melin, änka efter rektorn vid folkskoleseminariet
i Luleå G. F. Melin, som avled den 23 december 1937. Till ifrågavarande
ansökan ansåg sig överstyrelsen med hänsyn till de synnerligen ömmande
omständigheter, som förelågo, böra förorda bifall. Eders Kungl.
Majit fann den emellertid genom nådigt beslut den 26 augusti 1938 icke
föranleda någon Eders Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Överstyrelsen finner, att liknande billighetsskäl tala för den förevarande
ansökningen och skulle därför helst vilja tillstyrka den men anser sig med
hänsyn till Eders Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut ej kunna göra det.
överstyrelsen tillåter sig emellertid uttala den förhoppningen, att, därest utredning
om förbättring av från statens pensionsanstalt utgående familjepensioner
blir verkställd, en avsevärd förbättring blir beslutad i de fall, då beloppen,
såsom i det förevarande, numera icke kunna anses trygga familjens
försörjning.»

Genom beslut den 9 december 1938 fann Kungl. Maj:t änkefru Dehléns ansökning
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Utskottet. Av den lämnade redogörelsen framgår, att läroverksadjunkten Dehlén avlidit
den 28 december 1937 eller endast fyra dagar före ikraftträdandet av

1937 års avlöningsreglemente för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsende.
Den föreliggande motionen avser, att Dehléns efterlevande
skulle erhålla pension som om bestämmelserna i allmänna familjepensionsreglementet,
vilka blevo tillämpliga å efterlevande till läroverkslärare, som
avlidit efter ingången av år 1938, varit gällande vid tiden för Dehléns frånfälle.
Även örn enligt utskottets uppfattning billighetsskäl kunna tala för

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

15

ett bifall till motionen, bär utskottet likväl av principiella skäl och med hänsyn
till konsekvenserna ansett sig icke kunna tillstyrka, att på sätt i motionen
yrkats nu ifrågavarande bestämmelser skulle givas retroaktiv verkan.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet avstyrka bifall till motionen.
Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion I: 162 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

10:o.

Rektorn vid statens folkskoleseminarium i Luleå Gustaf Frithiof Melins
änka och barn. I motion I: 163 hemställer herr Caap, »att riksdagen måtte
medgiva, att den änkefru Melin och hennes barn Gunvor Viktoria och KarlErik
tillkommande familjepensionen får, från och med den 1 januari 1938,
bestämmas och utgå i enlighet med föreskrifterna i allmänna familjepensionsreglementet
samt i kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 516) angående
ikraftträdande av allmänna familjepensionsreglementet för lärare vid statens
undervisningsväsende m. fl.».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Melin var född den 26 november 1887 och avled den 23 december
1937;

att han, som under åren 1910—1915 tjänstgjorde som vikarierande adjunkt
vid olika statliga, kommunala och enskilda läroanstalter, utnämndes till
ordinarie adjunkt vid statens folkskoleseminarium i Härnösand från och
med den 1 juli 1915, ordinarie lektor vid samma seminarium från och med
den 1 november 1921, lektor vid statens folkskoleseminarium i Luleå från
och med den 1 juli 1935 samt förordnades till rektor vid sistberörda seminarium
den 7 oktober 1926;

att han såsom närmaste anhöriga efterlämnade änkan Greta Stephania
Melin, född Vigström, vilken är född den 19 juli 1888, samt barnen Gunvor
Viktoria, född den 18 juli 1919, och Karl-Erik, född den 9 april 1922;

att bouppteckningen efter Melin utvisade en behållning av allenast omkring
300 kronor;

att änkefru Melin enligt ett den 14 april 1938 dagtecknat läkarintyg på
grund av ett svårartat, kroniskt hjärtfel är oförmögen till kroppsarbete och
även i övrigt måste underkasta sig en skonande regim, som starkt nedsätter
hennes arbetsförmåga;

samt att änkan och barnen enligt ett av statens pensionsanstalt den 14
februari 1938 utfärdat familjepensionsbrev från början av januari månad
1938 åtnjuta en årlig familjepension av 2,130 kronor, å vilket belopp dyrtidstillägg
utgår enligt de för oreglerad familjepension fastställda grunder.

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

I en den 18 april 1938 dagtecknad skrift anhöll änkefru Melin, att Kungl.
Majit måtte antingen förklara henne berättigad att från början av januari
månad 1938 uppbära familjepension med det belopp, som skulle lia utgått,
därest den nya löneregleringen för statens undervisningsväsende, vilken trädde
i kraft från och med den 1 januari 1938, varit tillämplig å hennes man,
eller och vidtaga åtgärder, som kunde leda till beviljande åt henne av det
högre pensionsbelopp, som enligt de nya bestämmelserna skulle hava
tillkommit henne.

Statens pensionsanstalt anförde i anledning av förevarande ansökning följande: Vid

tiden för rektor Melins död den 23 december 1937 ägde rektor vid
folkskoleseminarium tjänstepensionsrätt enligt civila pensionslagen och
familjepensionsrätt i statens pensionsanstalt. Pensionsunderlaget vore 5,600
kronor och familjepensionsunderlaget 0.20 X 5,600 + 300 = 1,420 kronor.
Den sökanden och hennes båda barn tillkommande pensionen utgjorde 150 %
av familjepensionsunderlaget eller 2,130 kronor. Härtill komme dyrtidstillägg
enligt de för oreglerad familjepension fastställda grunder, vilket tilllägg
vid tillämpning av det för innevarande kvartal gällande procenttalet
utgjorde 804 kronor för år. De sammanlagda pensionsförmånerna uppginge
sålunda för närvarande till 2,394 kronor för år.

I samband med lönereglering från och med den 1 januari 1938 för statens
undervisningsväsende hade rektor vid folkskoleseminarium underkastats
bestämmelserna i civila tjänstepensionsreglementet men bibehållits vid familjepensionsrätt
i statens pensionsanstalt. Därvid blev tjänstepensionsunderlaget
6,996 kronor och familjepensionsunderlaget 0.20 X 6,996 + 300
= 1,699 kronor 20 öre. Häremot svarande årliga familjepensionsförmåner
för änka jämte två barn utgjorde familjepension 2,548 kronor 80 öre och
dyrtidstillägg (enligt de för nyreglerad familjepension fastställda grunder)
576 kronor eller sammanlagt 3,124 kronor 80 öre.

Emellertid hade i proposition nr 290 till 1938 års riksdag föreslagits, bland
annat, att de ordinarie befattningshavare vid statens undervisningsväsende,
vilka blivit underkastade civila tjänstepensionsreglementet men som för familjepension
ägde delaktighet i statens pensionsanstalt, skulle inordnas under
allmänna familjepensionsreglementet från och med den 1 juli 1938 samt
att för de befattningshavare, som erhållit lönereglering från 1938 års ingång
och som före den 1 juli 1938 avlidit, familjepensionsrätten skulle regleras
i enlighet med de nya bestämmelserna. Därest i propositionen föreslagna
familjepensionsbestämmelser bleve fastställda, skulle ett bifall till
sökandens framställning innebära, att hon och hennes båda barn skulle
komma i åtnjutande av årlig familjepension till belopp, som enligt allmänna
familjepensionsreglementet tillkomme änka jämte två barn efter befattningshavare
i lönegrad B 30 eller fast pensionsdel 4,539 kronor och
rörlig pensionsdel (enligt för innevarande kvartal gällande procenttal) 635
kronor 46 öre, tillhopa 5,174 kronor 46 öre.

Då ett bifall till framställningen uppenbarligen skulle kunna få prejudicerande
verkningar och medföra vittgående konsekvenser, fann sig pensionsanstalten
förhindrad att tillstyrka densamma.

I avgivet utlåtande ansåg sig skolöverstyrelsen, med hänsyn till de synnerligen
ömmande omständigheter, som förelåge, böra förorda bifall till framställningen.

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

17

Statskontoret anförde, att i betraktande av de i detta ärende föreliggande
omständigheterna billighetsskäl visserligen kunde åberopas till stöd för ett
tillmötesgående av förevarande framställning. Såsom statens pensionsanstalt
framhållit, skulle emellertid ett bifall till densamma kunna få prejudicerande
verkningar och medföra vittgående konsekvenser. Vid sådant förhållande
fann sig statskontoret icke böra förorda bifall till framställningen.

Genom beslut den 26 augusti 1938 fann Kungl. Maj:t ansökningen icke
föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Då omständigheterna i förevarande fall synas vara väsentligen likartade
med dem, som föreligga beträffande det under nästföregående punkt behandlade
ärendet, torde icke heller nu ifrågavarande motion böra föranleda
till någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion I: 163 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

B. Affärsdrivande verks medel.

I. Postmedel.

ll:o.

Avlidne brevbäraren Hjalmar Hedenborgs frånskilda hustru. I en den

10 mars 1939 dagtecknad proposition nr 203 har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, i punkten 6 föreslagit riksdagen medgiva, att avlidne
brevbäraren Hjalmar Hedenborgs frånskilda hustru Johanna Axelina Hedenborg,
född Broberg, må från och med den 1 januari 1939 under sin återstående
livstid, så länge hon förblir ogift, uppbära en årlig pension av 588
kronor, att utgå av postmedel.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Hedenborg var född den 27 juni 1874 och avled den 23 februari 1927;

att han konstituerades till ordinarie brevbärare vid postverket från och
med den 1 januari 1909 och erhöll avsked med rätt till sjukpension å 1,248
kronor för år från och med den 1 maj 1925;

att han var delägare i civilstatens änke- och pupillkassa med ett dclaktighetsbelopp,
som vid tidpunkten för hans frånfälle utgjorde 470 kronor;

att han den 7 november 1903 ingick äktenskap med Johanna Axelina Broberg,
född den 31 maj 1878;

llilläng lill riksdagens protokoll 1939. 8 sami. Nr 40. Sä

Utskottet.

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

att i äktenskapet föddes 2 söner och 2 döttrar, av vilka barn det yngsta föddes
år 1913;

att Stockholms rådhusrätt den 28 maj 1925 dömde till äktenskapsskillnad
mellan makarna, därvid hustrun berättigades att hava vårdnaden örn de
omyndiga barnen ävensom att av mannen utbekomma visst bidrag till det
yngsta barnets underhåll;

att icke någon av makarna efter äktenskapsskillnaden ingått nytt äktenskap; att

efter mannen Hedenborgs frånfälle vart och ett av de två yngsta barnen
åtnjutit pension från civilstatens änke- och pupillkassa, till dess barnet
uppnått 21 års ålder, varemot fru Hedenborg såsom frånskild icke ägt utbekomma
någon pension;

samt att fru Hedenborg, som är medellös och numera icke kan genom eget
arbete förtjäna sitt uppehälle, lever under synnerligen bekymmersamma
ekonomiska omständigheter.

Statskontoret har tillstyrkt utverkande av pension åt fru Hedenborg till
belopp, motsvarande vad som skulle hava tillkommit henne, därest makarnas
äktenskap varit beståndande vid mannens död, och har statskontoret
härvid anfört, bland annat, följande:

Sökanden är såsom frånskild icke författningsenligt berättigad att erhålla
pension efter sin framlidne make. Med hänsyn till den ställning fullmäktige
för civilstatens änke- och pupillkassa tidigare intagit i liknande fall —- t. ex.
enligt beslut av 1926 års fullmäktige angående pension åt f. d. vaktmästaren
J. F O. Bäckströms frånskilda hustru och 1929 års fullmäktiges beslut i
fråga om pension åt f. d. brevbäraren K. A. L. Ahlstrands och f. d. postassistenten
J. H. Nyléns frånskilda hustrur — synes emellertid anledning
förefinnas för antagandet, att, därest kassan icke övertagits av statsverket,
kassans fullmäktige på grund av föreliggande omständigheter av ömmande
art beviljat sökanden i nu förevarande ärende pension från kassan till enahanda
belopp, som skulle hava tillkommit henne, därest makarnas äktenskap
varit beståndande vid mannens död.

Förutom de billighetsskäl, som i förevarande fall tala för ett dylikt medgivande,
får statskontoret framhålla, att enligt vad ett till ämbetsverket ingivet
läkarintyg utvisar sökanden på grund av blodkärlssjukdom och reumatisk
muskel- och ledvärk är oförmögen till förvärvsarbete.

Enligt statskontorets mening bör sökanden icke i familjepensionshänseende
komma i en sämre ställning genom statsverkets övertagande av änkeoch
pupillkassan. Med hänsyn till de omständigheter av säregen och ömmande
art, som i förevarande fall äro för handen, vill ämbetsverket därför
förorda, att riksdagens medgivande inhämtas därtill, att sökanden måtte
från och med den 1 januari 1939 komma i åtnjutande av familjepension
till enahanda årliga belopp, som skulle hava tillkommit henne, därest makarnas
äktenskap fortfarit till mannens död.

Föredragande departementschefen har i ärendet anfört i huvudsak följande: Med

hänsyn till vad i ärendet anförts till stöd för den föreliggande framställningen
ville departementschefen icke motsätta sig, att förslag förelädes
riksdagen i fråga örn pension åt fru Hedenborg. Pensionen syntes böra be -

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

19

stämmas till ett belopp av 588 kronor för år, vilket belopp jämte därå utgående
dyrtidstillägg ungefärligen motsvarade vad som sammanlagt skulle
hava tillkommit fru Hedenborg, örn makarnas äktenskap bestått till mannens
död.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

12 :o.

Befälhavaren å postångfartyget Öland Nils August Richard Julins änka.

I likalydande motionerna I: 8 av herrar Magnusson, Karl, och Heiding samt
11:60 av herr T arnegård jämte fyra av andra kammarens övriga ledamöter
har hemställts, »att riksdagen måtte tillerkänna kapten Julins efterlevande
änka, Agda Emilia Julin, född Dufva, och hans minderåriga dotter Eira Birgitta
pension eller understöd till skäligt belopp — förslagsvis änkan Julin
1,500 kronor för år, så länge hon lever ogift, och den minderåriga dottern
500 kronor intill utgången av den månad, under vilken hon fyller 19 år —
att utgå av postmedel från och med dagen näst efter kapten Julins frånfälle».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Julin var född den 11 oktober 1875 och avled den 22 september 1938;

att han var anställd som befälhavare å postångfartyget Öland från och
med den 1 november 1922 intill sin död;

att han vid sin död efterlämnade änkan Agda Emilia Julin, född Dufva,
som är född den 24 november 1888, samt fyra barn, av vilka det yngsta är
fött år 1921;

att bouppteckningen i boet efter Julin utvisade en behållning av 5,817
kronor;

att enligt tvenne under 1939 utfärdade läkarintyg änkefru Julins arbetsförmåga
är nedsatt på grund av kronisk hjärtsjukdom;

samt att hon icke kan påräkna något bidrag till sin försörjning av barnen,
av vilka ende sonen, född år 1918, för närvarande vårdas på sanatorium
för behandling av lungtuberkulos.

över föreliggande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande
av statskontoret, som hört generalpoststyrelsen.

Generalpoststyrelsen har anfört följande:

I skrivelse till Konungen den 14 juni 1935 angående pensionering av befälspersonalen
å postångfartyget Öland anförde generalpoststyrelsen bl. a.
följande: »Sedan generalpoststyrelsen i annat sammanhang till Kungl. Maj:t
avgivit yttrande och förslag angående de vid postverket anställda icke ordinarie
tjänstemän, vilka böra genom beslut av Kungl. Maj:t jämlikt 1 § 2

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

morn. b) civila tjänstepensionsreglementet erhålla pensionsrätt enligt nämnda
reglemente, får generalpoststyrelsen härigenom, under åberopande av bestämmelsen
i 1 § 4 mom. sagda reglemente, till Kungl. Maj:ts avgörande hänskjuta
frågan angående pensionering av den å postångfartyget Öland anställda
befälspersonal.

Beträffande här ifrågavarande personal, som för närvarande är helt i avsaknad
av pensionsrätt, har pensionsfrågan hitintills måst från fall till fall
lösas genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen. Då detta sätt för pensionering
uppenbarligen måste anses såsom mindre tillfredsställande och då en
på bidragsplikt grundad tjänstepensionsrätt ur såväl den enskilda befattningshavarens
sorn statens synpunkt avgjort är att föredraga, synes det generalpoststyrelsen
önskvärt, att sagda personal nu beredes pensionsrätt inom
ramen för civila tjänstepensionsreglementets bestämmelser. —--

Ehuru postångfartyget endast uppehåller trafik under sex månader varje
år — seglationsperioden omfattar tiden november—april — kommer dock
personalen på grund av utrustnings-, uppläggnings- och reparationsarbeten
att vara i tjänst under avsevärt längre tid. Den årliga tjänstetiden beräknas
därför i medeltal uppgå till:

för kaptenen 9 månader,---

Det förtjänar i detta sammanhang anmärkas, att kaptenen, även under
den tid han icke tjänstgör å fartyget, månatligen avgiver medelsredovisningar
för postångfartyget samt i övrigt står till generalpoststyrelsens förfogande för
avgivande av yttrande och förslag i allt vad som berör fartyg.

Då det gäller att bestämma de lönegrader, till vilka nu ifrågavarande befälsbefattningar
böra hänföras i pensionshänseende, har generalpoststyrelsen,
som finner sagda befattningar såväl i löne- som övriga hänseenden närmast
vara att jämföra med de i löneplanen för tjänstemän vid statens järnvägar
upptagna befattningar: befälhavare av klass 2 å ångfärja — ---an sett

sig böra föreslå, att kaptensbefattningen placeras i 24 :e lönegraden

Generalpoststyrelsen utgår från, att vid beräkning av tjänstår, som avses
i civila tjänstepensionsreglementet, envar av här ifrågavarande befattningshavares
årliga tjänstgöringstid skall läggas till grund.

Under åberopande av vad ovan anförts får generalpoststyrelsen hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte besluta, att postångfartyget Ölands befälspersonal
meddelas pensionsrätt enligt civila tjänstepensionsreglementet med placering
i pensionshänseende i följande lönegrader enligt den för icke ordinarie befattningshavare
fastställda löneplan:

en kaptensbefattning i 24 :e lönegraden,---

samt att envar av här ifrågavarande befattningshavare må äga alt såsom
tjänsteår tillgodoräkna två tredjedelar av den tid, under vilken vederbörande,
innan reglementet blivit å honom tillämpligt, innehaft anställning hos postverket.
»

Genom beslut den 12 januari 1939 har emellertid Kungl. Majit efter statskontorets
hörande funnit förenämnda framställning icke föranleda någon
Kungl. Maj:ts åtgärd.

Därest befälspersonalen å postångfartyget Öland beretts pensionsrätt på
sätt generalpoststyrelsen föreslagit i sin förenämnda skrivelse, hade kapten
Julins efterlevande varit berättigade till familjepension enligt bestämmelserna
i allmänna familjepensionsreglementet.

Då sådan möjlighet till erhållande av familjepension nu icke föreligger,
finner generalpoststyrelsen — i likhet med motionärerna — skäligt med hänsyn
såväl till kapten Julins tjänstgöring i postverket, beträffande vilken de i
motionen lämnade uppgifterna vitsordas, som till övriga i ärendet anförda

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

21

omständigheter, att änkefru Julin av riksdagen tillerkännes en årlig pension
att — så länge hon lever ogift — utgå av postmedel räknat från och med dagen
näst efter kapten Julins frånfälle.

Beträffande storleken av sådan pension torde böra framhållas, att, därest
generalpoststyrelsens förenämnda framställning angående pensionsrätt för
belälspersonalen å postångfartyget Öland vunnit Kungl. Maj :ts bifall, familjepensionens
fasta del för kapten Julins efterlevande maka skulle hava uppgått
till 918 kronor per år (reducering gjord med hänsyn till den avkortade tjänstgöringstiden
per år). Enligt generalpoststyrelsens mening synes eventuell
pension till änkefru Julin icke böra bestämmas till högre belopp än nu
nämnts.

Statskontoret har anfört, att statskontoret i likhet med generalpoststyrelsen
funne skäl tala för att Julins änka, som visserligen icke uppnått högre levnadsålder
än 50 år men vars arbetsförmåga på grund av hjärtsjukdom för
framtiden vore avsevärt nedsatt, bereddes en årlig pension av statsmedel.
Ifråga om pensionens storlek ansåge sig statskonoret böra såsom skäligt belopp
föreslå 800 kronor, eller, efter avrundning uppåt för vinnande av delbarhet
med tolv, 804 kronor. Beträffande den i motionen väckta frågan om
understöd åt makarnas dotter, Eira Birgitta, framhöll statskontoret att, då
dottern redan innevarande år uppnådde 18 års ålder, ämbetsverket med hänsyn
till vad bankoutskottet vid 1930 års riksdag i sitt utlåtande nr 14 uttalat
ifråga om grunderna för beredande av uppfostringsbidrag åt minderåriga
barn, icke ansåge sig kunna tillstyrka motionen i denna del. Därest emellertid
riksdagen skulle anse, att understöd borde ifrågakomma i föreliggande
fall, finge statskontoret föreslå, att detta bestämdes till ett belopp av 240
kronor, för år räknat, att utgå till och med utgången av innevarande kalenderår.

I likhet med de hörda myndigheterna finner utskottet bärande skäl tala
för att änkefru Julin beredes en årlig pension av statsmedel. Beträffande
storleken av pensionsbeloppet vill utskottet i anslutning till vad generalpoststyrelsen
ifrågasatt förorda, att detsamma bestämmes till 912 kronor. Tillräckliga
skäl liava ej synts utskottet föreligga för ett tillmötesgående av det i
motionerna väckta yrkandet örn uppfostringsbidrag åt makarna Julins dotter
Eira Birgitta.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

alt riksdagen, i anledning av förevarande motioner 1: 8 och
II: 00, må medgiva, att befälhavaren å postångfartyget Öland
Nils August Richard Julins änka Agda Emilia Julin, född
Dufva, må, räknat från och med den 1 januari 1939, under
sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, uppbära
en årlig pension av 912 kronor, att utgå av postmedel.

Utskottet.

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

II. Trafikmedel.

13:o.

Arbetschefen hos statens järnvägsbyggnader C. J. A. Wästfelts änka. I

likalydande motionerna I: 7 av herr Gabrielsson jämte fem av första kammarens
övriga ledamöter och 11:21 av herr Arnemark jämte sex av andra
kammarens övriga ledamöter hemställes, »att riksdagen måtte medgiva, att
den till änkefru Wästfelt år 1936 beviljade årliga pensionen av 900 kronor
måtte från och med den 1 januari 1939 höjas till 1,200 kronor».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Wästfelt var född den 2 april 1873 och avled den 26 juni 1935;

att han anställdes vid statens järnvägsbyggnader den 15 oktober 1898, var
est han — med undantag för tiden den 1 maj 1903—den 5 mars 1908 —
tjänstgjorde till sin död eller alltså nära 32 år;

att han såsom anställd vid statens järnvägsbyggnader icke kunde vinna
inträde i statens järnvägars änke- och pupillkassa;

att av honom hos försäkringsbolag sökt livförsäkring icke beviljats på
grund av viss sjukdom, varav han led;

att han vid sin död efterlämnade änkan Märta Maria Louise Wästfelt,
född Vestfelt, vilken är född den 9 januari 1878, samt en son och fem döttrar; att

änkefru Wästfelt enligt läkarintyg lider av vissa sjukdomar, vilka i
avsevärd grad nedsätta hennes arbetsförmåga;

samt att bouppteckningen efter Wästfelt utvisade en behållning av 5,882
kronor.

Frågan örn pension åt änkefru Wästfelt var föremål för prövning av 1936
års riksdag i anledning av då i ämnet väckta motioner (I: 49 och II: 149).

I utlåtande nr 26, punkt 19, anförde bankoutskottet, att utskottet fann
omständigheterna i förevarande fall vara sådana, att en årlig pension syntes
kunna beviljas änkefru Wästfelt utan uppgivande av den principiella
ståndpunkt, riksdagen tidigare intagit vid behandling av frågor rörande understöd
åt efterlevande till avlidna tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader.
Beträffande pensionsbeloppets storlek ansåg sig utskottet böra föreslå
ett årligt belopp av 900 kronor, att utgå av trafikmedel från och med den 1
januari 1936. På grund härav hemställde utskottet, att riksdagen i anledning
av förevarande motioner måtte medgiva, att Wästfelts änka finge från
och nied den 1 januari 1936 under sin återstående livstid, så länge hon förbleve
änka, uppbära en årlig pension av 900 kronor, att utgå av trafikmedel.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.

I nu förevarande motion anföres, bland annat, följande:

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

23

De förhållanden, som lågo till grund för riksdagens förenämnda beslut,
hade numera förändrats såtillvida, att änkefru Wästfelt på grund ay sin
sjukdom blivit helt arbetsoförmögen, vilket franninge av det vid motionen
fogade läkarintyget, och sålunda vore för sin framtida försörjning så gott
som helt beroende av pensionen. Fru Wästfelts barn vore icke i stånd att i
någon avsevärd mån bidraga till hennes uppehälle. Det förtjänade vidare
att påpekas, att riksdagen två år senare, år 1938, i enlighet med Kungl.
Maj:ts proposition nr 249, punkt 11, i ett liknande fall, nämligen till sektionsingenjören
vid statens järnvägsbyggnader Bror Erik Axel Leonard
Rönströms änka, medgivit en årlig pension av 1,200 kronor från och med
den 1 mars 1937. Rönström var född den 8 april 1873 och avled den 2
februari 1937 samt hade tjänstgjort vid statens järnvägsbyggnader omkring
23 år 5 månader. Han efterlämnade vid sin död änkan Stina Margareta
Eyvor Rönström, född Hallqvist den 22 december 1882, samt fyra vuxna
barn. Bouppteckningen efter Rönström utvisade en behållning av omkring
3,580 kronor, varjämte av en av Rönström tecknad livförsäkring ett belopp
av omkring 10,000 kronor tillföll änkefru Rönström såsom förmånstagare.

Med hänsyn till de förhållanden, som legat till grund för riksdagens båda
ovannämnda beslut, samt den omständigheten, att änkefru Wästfelt numera
blivit helt arbetsoförmögen, syntes pensionen till benne skäligen böra höjas
till minst det belopp, som riksdagen beviljat änkefru Rönström.

Förevarande motioner avse, att riksdagen nu skulle företaga en höjning
av det pensionsbelopp, 1936 års riksdag efter prövning av då föreliggande
omständigheter fann skäligt tillerkänna änkefru Wästfelt. Då enligt bankoutskottets
uppfattning någon väsentlig förändring ej inträffat i de förutsättningar,
som lågo till grund för fastställandet av det änkefru Wästfelt
beviljade pensionsbeloppet, har utskottet, med hänsyn jämväl till de konsekvenser
ett bifall till motionerna skulle kunna medföra, ansett sig böra avstyrka
bifall till desamma.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner I: 7 oc

gon riksdagens åtgärd föranleda.

må till nå -

14:o.

Verkstadsarbetaren vid statens järnvägar Olof Fredrik Petterssons änka.

I motion II: 152 hemställa herrar Larsson i Julita och Jonsson i Eskilstuna,
»att änkan efter förrådsarbetaren vid S. J. Olof Fredrik Pettersson, Eskilstuna,
Anna Elisabet Pettersson, f. Kullberg, måtte av trafikmedel från statens
järnvägar erhålla ett årligt understöd av 250 kronor».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Pettersson var född den 23 september 1884 och avled tillföljd av olyckshändelse
utom arbetet den 25 juni 1934;

Utskottet.

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

att han var anställd såsom stationskarl och verkstadsarbetare vid den sedermera
av staten övertagna Norra Södermanlands järnväg under tiden den 1
maj 1908—den 30 juni 1931, eller sammanlagt 23 år 2 månader, samt såsom
verkstadsarbetare vid statens järnvägar från och med den 1 juli 1931 intill
sin död den 25 juni 1934, eller sammanlagt 2 år 11 månader 25 dagar;

att han vid sitt frånfälle efterlämnade änkan Anna Elisabet Pettersson, född
Kullberg, vilken är född den 4 februari 1888, sonen Olov Folke, född den 14
december 1912, samt döttrarna Aina Evelina Elisabet, född den 12 februari
1911, Gerda Cecilia, född den 22 november 1914, Anna Lisa, född den 11
augusti 1919, och Vanja Margareta, född den 21 september 1931;

att bouppteckningen efter Pettersson utvisade en behållning av 3,225 kronor,
varjämte två av Pettersson tecknade försäkringar å sammanlagt 3,500
kronor tillföll änkan såsom förmånstagare;

att enligt beslut av domstol änkefru Pettersson och yngsta dottern Vanja
Margareta äga uppbära ett årligt skadestånd i anledning av mannens död genom
olycksfall, den förra med 450 kronor och den senare med 180 kronor,
varjämte förenämnda dotter enligt Kungl. Maj:ts beslut den 28 juni 1935 från
och med den 1 juli 1934 till och med utgången av det kalenderår, varunder
hon uppnår 18 års ålder, tillerkänts ett årligt uppfostringsbidrag å 120 kronor;

att änkan icke kan påräkna någon ekonomisk hjälp av barnen;

samt att enligt företett läkarintyg änkefru Petterssons arbetsförmåga är
på grund av nervsjukdom nedsatt med 50 procent.

I en den 21 november 1934 dagtecknad skrift anhöll änkefru Pettersson,
att Kungl. Maj:t måtte tillerkänna henne ett årligt understöd.

I anledning av ansökningen anförde järnvägsstyrelsen, bland annat, följande: Sökanden

hade visserligen icke uppnått högre ålder än 46 år men enligt
läkarintyg vore hon på grund av nervsjukdom oförmögen att försörja sig genom
eget arbete. Vid sådant förhållande och då hon icke syntes kunna påräkna
något nämnvärt ekonomiskt bistånd av sina vuxna barn, ansåge järnvägsstyrelsen
med hänsyn jämväl till omständigheterna i övrigt, att sökanden
borde beredas ett årligt understöd av trafikmedel av 384 kronor, att utgå under
hennes återstående livstid så länge hon befunne sig i sitt nuvarande änkestånd.

Vad åter anginge understöd i form av uppfostringsbidrag till sökandens
minderåriga barn fann styx-elsen omständigheterna i fallet ej vara i så hög
grad ömmande, att dylikt understöd borde utgå.

Statskontoret anförde bland annat följande:

Med hänsyn till att sökanden ej uppnått mer än omkring 47 års ålder och
då av handlingarna bilagt läkarutlåtande icke framginge, att sökanden vore
för framtiden oförmögen att försörja sig genom arbete, kunde statskontoret
för sin del icke biträda järnvägsstyrelsens förslag om utverkande av en årlig
pension.

Omständigheterna i föreliggande fall syntes dock vara sådana, att understöd
i form av uppfostringsbidrag till sökandens minderåriga barn borde kunna
ifrågakomma. Statskontoret ville därför tillstyrka, att dylikt understöd

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

25

beviljades dottern Vanja Margareta, född den 21 september 1931, med 120
kronor årligen, att utgå till och med det kalenderår, varunder hon uppnådde
18 års ålder.

Genom förenämnda beslut den 28 juni 1935 fann Kungl. Maj:t skäligt på
det sätt bifalla ansökningen, att makarna Petterssons dotter Vanja Margaret
tillerkändes ett årligt uppfostringsbidrag av trafikmedel å 120 kronor från
och med den 1 juli 1934 till och med utgången av det kalenderår, varunder
hon uppnådde 18 års ålder.

Utskottet vill först erinra, att ifrågavarande pensionsärende är av beskaffenhet
att böra prövas av Kungl. Majit i enlighet med de av 1930 års riksdag
godkända grunderna för handläggning av ärenden om understöd i vissa fall
åt efterlevande till personal i statstjänst. Frågan om beredande av understöd
åt änkefru Pettersson var, såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen,
föremål för prövning av Kungl. Majit år 1935, som därvid dock endast medgav,
att ett uppfostringsbidrag av träfikmedel finge utgå åt makarna Petterssons
yngsta dotter. Det torde ankomma på Kungl. Majit att efter vederbörlig
ansökan pröva och avgöra, huruvida numera förutsättningar föreligga
för att bereda jämväl änkefru Pettersson ett årligt understöd av trafikmedel.
Vid sådant förhållande har utskottet ansett sig sakna anledning att till behandling
upptaga den i föreliggande motion gjorda framställningen.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion lii 152 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 april 1939.

På bankoutskottets vägnar:

BJ. HOLMGREN.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Ehrnberg, Berling, Sandén, Nilsson i Mölndal, Sundvik,
Swartling, Bodin i Visby och Albertsson;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen, Andersson i Falkenberg,
K. A. Westman, Gustavson i Västerås, Osberg och Andersson i Lindome; dock att i behandlingen
av punkterna 8—J4 deltagit herr Leander i stället för herr Sandén och herr
Johansson i Djursnäs i stället för herr Andersson i Falkenberg.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. S sami. Nr 40.

8

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

Reservation

vid punkten 8 (ang. pension åt f. d. folkskolläraren Per August Petterssons
änka):

av herrar Holmgren, Ehrnberg, Swartling, Osberg och Andersson i Lindome,
vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Då några nya omständigheter av betydelse för bedömande av den föreliggande
pensionsfrågan icke förebragts, saknar utskottet anledning frångå den
ståndpunkt utskottet i förevarande ärende intog vid nästföregående års riksdag.
Utskottet är således alltjämt av den uppfattningen, att ett bifall till
motionen skulle med hänsyn till ärendets principiella innebörd medföra vittgående
konsekvenser. Ett avsteg från den i reglementet för statens pensionsanstalt
meddelade föreskriften, att äktenskap, som ingås efter det delägare
fyller 65 år, icke grundlägger rätt till pension, måste framstå såsom så mycket
mer anmärkningsvärt, som riksdagen vid de senaste årens pensionslagstiftning
funnit sig böra bestämma gränsåldern för ingående av äktenskap,
som berättigar till pension, till 60 år. Enligt bestämmelserna i såväl allmänna
familjepensionsreglementet som familjepensionsreglementet för folkskollärare
m. fl. tillkommer pensionsrätt sålunda ej make, örn äktenskapet ingåtts
efter det befattningshavaren uppnått 60 års ålder.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motioner I: 93 och II: 150 ej må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.»

397446, Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939