Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
1
Nr 39.
Ankom till riksdagens kansli den 16 april 1939 kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning av framställningar angående pensioner
och understöd dt vissa i statens tjänst anställda eller
förut anställda personer m. m.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet
hänvisade framställningar rörande pensioner att utgå dels från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m., dels ock av affärsdrivande verks
medel.
Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet,
i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande
proposition och motioner.
A. Anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
I. Försvarsdepartementet.
l:o.
Indelte korpralen vid Västerbottens regemente, furiren Edvard Appelfäldt.
I en den 10 mars 1939 dagtecknad proposition nr 194 har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen
medgiva, att indelte korpralen vid Västerbottens regemente, furiren Edvard
Appelfäldt må från och med månaden näst efter den, varunder hans tjänstgöring
vid regementet upphör, under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 468
kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Appelfäldt är född den 9 september 1874 och således 64 år gammal;
att han innehaft fast anställning vid armén under tiden 1 maj 1894—30
april 1898;
att han anställts såsom indelt soldat vid Västerbottens regemente den 11
februari 1899 samt befordrats till korpral vid regementet den 9 oktober 1901
och till furir i regementet den 4 februari 1922;
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 8 sand. Nr 39.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
att han under tiden december 1911—augusti 1919 varit antagen i tillfälligt
arbete vid statens järnvägar;
att han under åren 1920—1938 varit inkallad till ständig tjänstgöring vid
regementet, senast i egenskap av biträde åt förrådsvaktmästare å huvudförrådet,
under en tid av sammanlagt något över 15 år, därvid frånräknats den
tid av omkring 30 dagar årligen, varunder han fullgjort honom såsom indelt
soldat åliggande repetitionsövningar;
att Appelfäldts avlöning under de senaste fem åren uppgått till i medeltal omkring
1,200 kronor för år förutom dyrtidstillägg och naturaförmåner;
samt att Appelfäldt är ägare av en fastighet, taxeringsvärderad till 2,500
kronor, och ett kapital av 1,400 kronor.
Enär Appelfäldt före uppnådda 60 levnadsår icke varit under en tid av sammanlagt
minst 15 år inkallad till ständig tjänstgöring, är han ej berättigad
till pension enligt kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter
angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, jämförd
med kungörelsen den 18 juni 1937 (nr 449) angående tillämpning å viss indelt
personal vid armén av förstnämnda kungörelse.
Utskottet får hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
2:o.
Förra maskintvätterskan vid Norrlands artilleriregemente Anna Edit
Barbara Petterson. Under punkten 2 av förevarande proposition har
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förra maskintvätterskan vid
Norrlands artilleriregementes tvättinrättning Anna Edit Barbara Petterson
må, räknat från och med den 1 januari 1939, under sin återstående livstid
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en
årlig pension av 504 kronor, under villkor dock att hon frånträder den rätt
till uppskjuten livränta, som enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare
kan tillkomma henne.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Petterson är född den 4 december 1882 och således 56 år gammal;
att hon varit anställd i statens tjänst som maskintvätterska vid Norrlands
artilleriregementes tvättinrättning under tiden från och med den 1 maj 1924
till och med den 31 mars 1936, eller sammanlagt 11 år 11 månader, och
därunder haft en arbetstid av 48 timmar i veckan;
att hennes avlöningsförmåner uppgått till omkring 1,720 kronor för år;
att hon från och med den 1 april 1936 till följd av sjukdom — lungtu
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
3
herkules — entledigats från sin anställning, vilket entledigande grundats
på intyg av vederbörande regementsläkare, dagtecknat den 9 januari 1936
och av innehåll, bland annat, att Petterson med till visshet gränsande sannolikhet
icke bleve återställd från sin sjukdom före den 1 juli 1936, att
ytterligare minst sex månaders sjukledighet räknat från och med sistnämnda
dag syntes för Petterson bliva erforderlig, samt att Petterson, såvitt vid
intygets utfärdande kunde bedömas, icke kunde anses för framtiden komma
att bliva oförmögen att på tillfredsställande sätt utföra henne åliggande
arbete men att -—under hänsynstagande till de tänkbara risker, för vilka såväl
hon själv som medpersonalen och möjligen också truppen kunde komma
att utsättas — det icke syntes tillrådligt, att hon i fortsättningen finge fullgöra
sitt arbete vid tvättinrättningen;
att Petterson enligt år 1938 utfärdat läkarintyg lider av allmän svaghet på
grund av lungtuberkulos och att hennes arbetsförmåga i anledning härav är i
väsentlig grad nedsatt;
att Petterson, som från och med den 1 januari 1935 varit underkastad tjänstepensionsreglementet
för arbetare, på grund av de i detta reglemente innefattade
bestämmelserna om viss reduktion av anställningstid före reglementets
ikraftträdande äger att av förenämnda tjänstetid örn 11 år 11 månader såsom
tjänstår för pension tillgodoräkna allenast 9 år 9 månader 12 dagar;
att statens pensionsanstalt i anledning av en av Petterson gjord ansökning
örn sjukpension förklarat sig, enär Petterson icke kunde räkna minst 10 tjänstår
för pension, jämlikt 7 § c) tjänstepensionsreglementet för arbetare förhindrad
tilldela henne någon pension;
att Petterson däremot enligt nämnda reglemente är tillförsäkrad rätt till
uppskjuten livränta till belopp av omkring 200 kronor för år, utgående från
och med månaden näst efter den, varunder Petterson uppnår 63 års ålder;
samt att Petterson, efter det hon entledigats från anställningen vid Norrlands
artilleriregemente, på grund av sin nedsatta arbetsförmåga icke kunnat
vinna förnyad anställning och, enär hon saknar egna tillgångar, numera är
för sitt uppehälle hänvisad till understöd av fattigvården.
Föredragande departementschefen har anfört:
Petterson hade på grund av lungtuberkulos och därmed förenad smittorisk
entledigats från sin anställning kort innan hon uppnått sådan tjänstålder,
att statens pensionsanstalt kunnat tillerkänna henne sjukpension enligt
bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet för arbetare. Med hänsyn till
omständigheterna i samband med entledigandet ävensom vad i ärendet blivit
upplyst rörande Pettersons nuvarande hälsotillstånd och försörjningsmöjligheter
ansåge departementschefen emellertid billigheten bjuda, att Petterson
— med frånträdande av henne tillkommande rätt att efter uppnådd
ålder av 63 år uppbära uppskjuten livränta —• redan nu finge komma i åtnjutande
av understöd av statsmedel i form av pension.
Pensionsbeloppet syntes skäligen böra bestämmas till ett belopp av
504 kronor för år, att utgå från och med ingången av innevarande år. Departementschefen
ville härvid till jämförelse framhålla, att Petterson skulle
hava varit författningsenligt berättigad till sjukpension till belopp av 600
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
kronor för år, om hon fått kvarstå i tjänst den korta tid av knappt tre månader,
varmed hennes för pension beräkneliga tjänstetid understege för sjukpension
erforderliga tio tjänstår.
Utskottet. Med hänsyn till vad departementschefen anfört till stöd för det föreliggande
förslaget, har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till detsamma.
Utskottet hemställer således,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
II. Socialdepartementet.
3:o.
F. d. underståthållaren Vilhelm Adolf Tamm. I en den 10 mars 1939
dagtecknad proposition nr 194 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, i punkten 3 föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. underståthållaren
Vilhelm Adolf Tamm må, räknat från och med den 1 januari 1939, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära en årlig pension av 1,536 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Tamm är född den 26 maj 1867 och således nära 72 år gammal;
att han efter avlagd juris utriusque kandidatexamen antogs till extra
ordinarie notarie i Svea hovrätt den 29 september 1891;
att han under tiden 1 oktober 1891—20 juli 1895 tjänstgjorde i domsaga
och därunder förrättade fem lagtima ting om tillhopa 20 rättegångsdagar
och förvaltade domarämbete under 88 dagar;
att han under vissa perioder av nyssnämnda tid, då han icke var sysselsatt
med arbete i domsagan, tjänstgjorde i Stockholm dels i Svea hovrätt
och dels — efter den 9 mars 1893 — jämväl i finansdepartementet, i vilka
verk han efter avslutad tingstjänstgöring den 20 juli 1895 stadigvarande
tjänstgjorde intill den 1 april 1899;
att han under sin tjänstgöring i finansdepartementet innehade förordnande
såsom registrator under 1 månad och såsom kanslisekreterare under
IV2 månad;
att han vid 1896 och 1897 års riksdagar tjänstgjorde i statsutskottet, förstnämnda
år såsom kanslist och sistnämnda år såsom notarie;
att han, som sedan den 8 juni 1896 varit extra tjänsteman vid överståthållarämbetets
avdelning för polisärenden, under tiden 1 april 1899—4 februari
1918 innehade befattningar i Stockholms stads tjänst såsom andre
polisintendent, förste polisindendent och polismästare, till vilka befattning
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
5
ar han av Kungl. Majit förordnats respektive den 24 mars 1899, den 23
januari 1903 och den 23 juli 1908;
att Tamm, efter att under tiden 21 juli—5 augusti 1917 och 1 november
1917—4 februari 1918 hava på förordnande uppehållit befattningen såsom
underståthållare i Stockholm, den 5 februari 1918 av Kungl. Majit utnämndes
till innehavare av denna befattning, i vilken han kvarstod intill utgången
av år 1929, då avsked beviljades honom;
att han under större delen av år 1928 på grund av dåvarande överståthållarens
sjukdom förrättade jämväl överståthållarens åligganden;
att Tamm i egenskap av underståthållare under de senaste åren av sin
anställning åtnjöt avlöning av statsmedel med 10,600 kronor för år, därav
7,400 kronor lön och 3,200 kronor tjänstgöringspenningar, samt avlöning
av Stockholms stad med 2,850 kronor för år;
samt att Tamm år 1929 respektive 1930 av allmänne åklagaren ställdes
under åtal för förseelser i samband med fullgörande av uppdrag dels såsom
överståthållarämbetets ombud hos aktiebolaget Stockholms hypotekskassa
och dels såsom allmänt ombud i Allmänna sparbanken i Stockholm
samt att de mot Tamm sålunda anhängiggjorda målen blevo slutligen avgjorda
genom högsta domstolens utslag den 11 februari 1933, varigenom
Tamm dömdes dels för visat oförstånd såsom ombud hos förenämnda bolag
att böta sexhundra kronor och dels för vårdslöshet och försummelse
såsom allmänt ombud i omförmälda sparbank att böta likaledes sexhundra
kronor, motsvarande beloppet för ett år av det med uppdraget förenade
arvodet.
Genom brev till Överståthållarämbetet den 9 juli 1920 har Kungl. Majit,
i överensstämmelse med riksdagens beslut (prop. nr 154/1920; riksd. skriv,
nr 139/1920), förordnat, att pensionsunderlaget för överståthållaren och
underståthållaren skulle utgöra 6,000 kronor. Å överståthållare eller underståthållare
i enlighet härmed tillkommande pension utgår pensionsförhöjning
jämlikt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280). Enär Tamm avgått
ur tjänst före uppnådd pensionsålder, 67 år, är han författningsenligt
icke berättigad till pension enligt sålunda fastställda grunder.
I proposition nr 245, punkt 16, till 1934 års riksdag föreslog Kungl.
Majit riksdagen medgiva, att Tamm finge från och med den 1 juni 1934
under återstående livstiden å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 4,008 kronor.
I utlåtande nr 42, punkt 29, anförde bankoutskottet, att utskottet vid det
förhållandet att Tamm icke vore berättigad till pension och med hänsyn till
de omständigheter, som föranlett hans avskedstagande från underståthållarbefattningen,
icke ansåge sig kunna tillstyrka, att pension beviljades honom,
och hemställde utskottet förty om avslag å propositionen.
Riksdagen (skriv, nr 278) beslöt i enlighet med vad bankoutskottet sålunda
hemställt.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
I skrivelse den 2 februrari 1939 har Överståthållarämbetet gjort framställning
om utverkande åt Tamm av pension av statsmedel till belopp av 1,536
kronor och därvid anfört följande:
Sedan Stockholms stadsfullmäktige för stadens befattningshavare antagit
principen om rätt till uppskjuten livränta i fall, då sådan befattningshavare
avgår före den för befattningen bestämda pensionsåldern, ansåg ämbetet
det böra övervägas, huruvida icke Tamm, som, därest denna princip
gällt vid hans avgång från polismästartjänsten, hade ägt rätt till en årlig livränta
av i runt tal 4,000 kronor, borde med en analogisk tillämpning av
principen kunna tillerkännas en däremot svarande pension.
I skrivelse till stadsfullmäktige den 19 maj 1938 hemställde därför ämbetet,
att stadsfullmäktige ville tilldela Tamm en årlig pension till belopp av
4,000 kronor.
I sin skrivelse erinrade ämbetet därom att det givetvis icke förefanns någon
juridisk skyldighet för staden att lämna Tamm pension, ehuru han
hade bakom sig en lång tjänstetid i befattning å stadens lönestat. Vid sidan
av statlig befattning hade han nämligen varit extra tjänsteman i ämbetets
avdelning för polisärenden från den 8 juni 1896, till dess han den 1
april 1899 utsågs till andre polisintendent. Från denna befattning hade han
förordnats till förste polisintendent. Polismästarens ämbete hade han beklätt
från den 23 juli 1908 till den 5 februari 1918, då han utnämndes till underståthållare.
Han hade alltså innehaft fulltidstjänst med avlöning av stadens
medel under en tid av något mer än 18 år 10 månader.
Framställningen har icke gjorts till föremål för behandling av stadsfullmäktige.
Stadskollegiet har enligt skrivelse till Överståthållarämbetet den
15 december 1938 beslutat bordlägga ärendet, sedan tjänstenämnden i yttrande
den 16 november 1938 avstyrkt bifall till framställningen. Samtidigt
har emellertid stadskollegiet meddelat, att kollegiet vore villigt att, under
förutsättning att staten beviljade Tamm en däremot svarande förmån
med avseende å den tid, han innehaft underståthållartjänsten, föreslå stadsfullmäktige
att bevilja Tamm uppskjuten livränta för den tid han innehaft
fulltidstjänst nied avlöning av stadens medel, med iakttagande av att
beloppet å livräntan från staden erhölle den begränsning, som betingades av
att Tamm såsom underståthållare hade rätt till en till 6,000 kronor vid fullt
antal tjänstår begränsad ålderspension samt att staden ej borde svara för
större kvotdel av denna pension än vad som belöpte å staden vid fördelning
efter antalet tjänstår på å ena sidan underståthållartjänsten och å andra
sidan de kommunalt avlönade tjänsterna.
Överståthållarämbetet vill i anslutning härtill omnämna, att Tamm efter
avgången från sin tjänst kunnat nödtorftigt draga sig fram huvudsakligen
endast tack vare inkomst av visst arbete, som blivit honom betrott, samt att
hans ålder, 72 år, nu gör, att det måste räknas med att han icke så länge till
kan behålla åsyftade arbetsuppgift, med påföljd att läget blir för honom synnerligen
brydsamt.
Med hänsyn till det nya läge, vari frågan sålunda genom stadskollegiets
erbjudande kommit, tillåter sig Överståthållarämbetet att på nytt vända
sig till Kungl. Majit med hemställan, att jämväl från statens sida Tamms
nödställda belägenhet måtte behjärtas och bidrag lämnas till hans pensionering.
Överståthållarämbetet får i sådant avseende föreslå, att Tamm
beviljas pension med så stort belopp, att hans sammanlagda pensionsförmåner
från staten och staden komma att uppgå lill det av föredragande departementschefen
vid frågans tidigare behandling förordade beloppet 4,008
kronor.
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
7
I enlighet med stadskollegiets skrivelse får Överståthållarämbetet föreslå
en uppdelning av beloppet på grundval av Tamms tjänstgöring under tiden
efter den 1 april 1899, då Tamm tillträdde ordinarie fulltidstjänst hos
Stockholms stad. Då Tamms tjänstgöring efter sistnämnda dag omfattar
sammanlagt 30 år 9 månader, därav 11 år 10 månader 26 dagar i statlig
samt 18 år 10 månader 4 dagar i stadens tjänst, skulle en uppdelning efter
dessa grunder medföra, att statsverkets andel av pensionen skulle uppgå
till 1,536 kronor. Enligt vad Överståthållarämbetet inhämtat, skulle den
å staden belöpande andelen av pensionen komma att understiga det årliga
beloppet av en uppskjuten livränta, beräknad på det sätt, som angives i
stadskollegiets skrivelse.
Statskontoret har biträtt överståthållarämbetets framställning.
Med hänsyn till i ärendet numera föreliggande omständigheter synes det
utskottet skäligt, att staten medverkar till Tamms pensionering i enlighet
med det förslag, som innefattas i överståthållarämbetets föreliggande, av
statskontoret biträdda framställning. Utskottet hemställer förty,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna riksdagens
bifall.
4:o.
Förre t. f. landsfogden i Hallands län Anton Johan Arvid Jacobson. Under
punkten 4 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit riksdagen
medgiva, att förre t. f. landsfogden i Hallands län Anton Johan Arvid
Jacobson må, räknat från och med den 1 januari 1939, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 2,004 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Jacobson är född den 5 december 1881 och således 57 år gammal;
att han efter år 1905 avlagd examen till rikets rättegångsverk tjänstgjort
vid polisväsendet under tiden 26 april 1906—30 juni 1914;
att han under tiden 28 januari 1918—3 mars 1919 tjänstgjort å landskontoret
i Kronobergs län;
att han under tiden 31 mars 1919—9 september 1924 tjänstgjort såsom
rättsbildat biträde i olika domsagor, därav såsom förste notarie från och med
den 1 juli 1920;
att han varit av länsstyrelsen i Hallands län förordnad att från och med
den 10 september 1924 intill utgången av samma år uppehålla befattningen
såsom landsfogde i länet;
att han den 19 december 1924 av Kungl. Majit förordnats att tillsvidare
vara landsfogde i Hallands län, vilket förordnande upphört med utgången
av juni månad 1936, dock att Jacobson under tiden 9 februari 1934—30
juni 1936 åtnjutit tjänstledighet på grund av sjukdom;
Utskottet.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
att Jacobson för tid, varunder han i enlighet med sistnämnda förordnande
uppehållit landsfogdebefattningen, åtnjutit för befattningen i stat upptagen
lön — med avdrag av ett belopp, motsvarande ordinarie innehavare av
landsfogdebefattning åvilande avgift för egen pensionering — ävensom
tjänstgöringspenningar, varjämte han från och med den 1 juli 1926 uppburit
tillfällig löneförbättring;
att Jacobson under den tid av omkring 18 år, varunder han alltså varit
anställd i statens tjänst, icke varit tjänstledig av anledning, som enligt 1907
års civila pensionslag medför avbrott i tjänstårsberäkning, i annan mån än
att han under en tid av två månader varit suspenderad från tjänsten enligt
av Göta hovrätt meddelat utslag;
samt att, därest Jacobson varit ordinarie innehavare av landsfogdetjänsten,
för honom skulle hava gällt ett pensionsunderlag av lägst 3,400 kronor
och högst 4,900 kronor.
Frågan om beredande av pension åt Jacobson har varit föremål för prövning
av 1935 och 1936 års riksdagar.
I proposition nr 207, punkt 13, till 1935 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t
riksdagen medgiva, att Jacobson finge från och med månaden näst efter den,
varunder han frånträdde förordnandet såsom landsfogde, under återstående
livstiden från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 3,120 kronor. I utlåtande nr 45, punkt 35, anförde
bank o ut skott et, att utskottet för sin del icke funnit tillräckliga skäl föreligga
för beredande av sjukpension åt Jacobson. Frånsett att Jacobsons tjänstgöring
icke varit fri från anmärkning kunde, enligt vad utskottet hade sig
bekant, den sjukdom, på grund av vilken Jacobson jämlikt läkarintyg för
framtiden förklarats oförmögen till tjänstgöring, anses vara i väsentlig mån
självförvållad. Utskottet kunde följaktligen icke biträda Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag. Under åberopande härav hemställde bankoutskottet, att
Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke måtte av riksdagen bifallas.
Riksdagen beslöt i enlighet med vad bankoutskottet sålunda hemställt (riksd.
skriv, nr 256).
I proposition nr 92, punkt 4, till 1936 års riksdag, framlade Kungl. Majit
därefter förnyat förslag om pension åt Jacobson, därvid förordades ett pensionsbelopp
av 2,700 kronor för år. I sitt i anledning av sistberörda förslag
avgivna utlåtande (nr 20, p. 14) anförde bankoutskottet vid 1936 års riksdag,
att enligt utskottets uppfattning omständigheterna i förevarande fall
vöre sådana, att pension av statsmedel icke borde beviljas. Utskottet hemställde
i anledning härav, att den föreliggande framställningen icke måtte
av riksdagen bifallas, och riksdagen (skriv, nr 364) beslöt i enlighet med
utskottets hemställan.
I skrivelse till chefen för finansdepartementet av den 2 februari 1939 har
nu länsstyrelsen i Hallands län gjort framställning i syfte att förslag ånyo
måtte föreläggas riksdagen om pension åt Jacobson enligt i propositionen till
1936 års riksdag angivna grunder. Länsstyrelsen har därvid anfört följande:
Jacobson lever under bekymmersamma omständigheter, och enligt egen
uppgift äro hans ekonomiska hjälpkällor snart utsinade. Jacobson har haft
en lång tjänstetid i statens tjänst. Att han ej varit berättigad till pension,
beror endast därpå att den befattning, för vilken pension sökts för honom, ej
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
9
varit ordinarie utan uppehållits på förordnande, vilket, med frånräknande
av den tid han varit tjänstledig för sjukdom, sträcker^ sig över en tidrymd
av nära 10 år. Den sjukdom, som föranlett hans avgång, förklaras av den
medicinska sakkunskapen vara av den art, att lian för sin hälsa varit beroende
av faktorer, över vilka han praktiskt taget icke har något inflytande.
Under sådana förhållanden måste länsstyrelsen, i trots av vad som kunnat
anföras mot Jacobson under hans tjänstetid, linna sa starka skäl tala föi
att staten drager försorg om hans försörjning under återstående dagar, att
länsstyrelsen vågar göra hemställan om förnyad framställning till riksdagen
om beredande av pension åt Jacobson.
Statskontoret har häröver avgivit yttrande av följande innehåll:
Såsom av handlingarna i ärendet framgår, har frågan om beredande av
pension åt Jacobson redan varit föremål för prövning vid 1935 och 1936
års riksdagar.
Beträffande då föreliggande framställningar har statskontoret avgivit utlåtanden
den 28 februari 1935 och den 23 december 1935 och därvid tillstyrkt,
att en årlig pension å 3,120 kronor måtte utverkas åt Jacobson. Då
det uttryckligen angivits vara en för medicinsk åskådning främmande uppfattning,
att här avsedda sjukdom skulle anses i så mån självförvållad, att
den skulle utgöra hinder för pension, saknar statskontoret anledning frångå
sin i nämnda utlåtanden uttalade uppfattning i ämnet.
Därjämte vill statskontoret erinra, att ämbetsverket i sistnämnda utlåtande
uttalade, att — även om den sjukdom, varav Jacobson lede, skulle vara självförvållad
— denna omständighet enligt tidigare praxis icke ansetts böra inverka
vid bedömandet av frågan om sjukpension.
Under hänvisning till vad sålunda anförts har statskontoret för sin del intet
att erinra mot att en årlig pension utverkas åt Jacobson till ovannämnda
belopp.
Föredragande departementschefen har i ärendet anfört följande:
I ärendet hade icke ifrågasatts annat än att Jacobson i avseende å omfattningen
av sin verksamhet i statens tjänst uppfyllde förutsättningarna för erhållande
av sjukpension. Att riksdagen trots detta ställt sig avvisande gentemot
tidigare framlagda förslag örn beredande av pension åt Jacobson syntes
hava sin grund dels i framkomna anmärkningar mot Jacobson med avseende
å hans ämbetsutövning och dels däri, att riksdagen med hänsyn till
arten av Jacobsons sjukdom icke ansett sig böra tillmäta denna den betydelse
för grundläggande av rätt till pension, som eljest regelmässigt tillädes
i vederbörlig ordning styrkt sjukdom. Då det emellertid måste antagas, att
vad Jacobson låtit komma sig till last beträffande utövningen av sin tjänst
åtminstone i väsentlig mån haft sin grund i hans sjukliga tillstånd och då
det icke syntes förenligt med hittills tillämpade principer att, på det sätt som
skett i detta fall, vid avgörande av fråga örn beviljande av sjukpension taga
hänsyn till sjukdomens beskaffenhet, ansåge departementschefen tillräckliga
skäl icke föreligga att förvägra Jacobson varje pension. I enlighet härmed
och med hänsyn till det ekonomiskt bekymmersamma läge, vari Jacobson
numera efter avgång ur tjänst befunne sig, ansåge sig departementschefen
— i anslutning till de tillstyrkande utlåtanden, som avgivits av de i
ärendet hörda myndigheterna — böra förorda, att förevarande pensionsfråga
ånyo bringades under riksdagens prövning. Med hänsyn til! de betänkligheter,
som framkommit mot de tidigare framlagda förslagen, enligt vilka
till utgångspunkt vid pensionsberäkningen tagits för landsfogde gällande
pensionsunderlag, ville departementschefen nu tillstyrka, att pensionen be
-
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
Utskottet.
räknades efter fri prövning till belopp, som kunde bereda Jacobson skälig
bärgning under återstående livstiden, och ansåge sig departementschefen böra
i dylikt hänseende föreslå ett belopp av 2,004 kronor för år. Pensionen
syntes skäligen böra få av Jacobson åtnjutas från och med ingången av innevarande
år.
Med hänsyn till i ärendet numera upplysta omständigheter har utskottet
ansett sig icke böra motsätta sig bifall till förevarande framställning. Utskottet
hemställer således,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen
bifallas.
lil. Ecklesiastikdepartementet.
5:o.
Direktören vid musikkonservatoriet professorn Sven Kjellström. I en
den 10 mars 1939 dagtecknad proposition nr 194 har Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, i punkten 5 föreslagit riksdagen medgiva, att
direktören vid musikkonservatoriet professorn Sven Kjellström må från och
med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin befattning, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära en årlig pension av 5,004 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Kjellström är född den 30 mars 1875 och alltså 64 år gammal;
att Kjellström uppehållit befattningen såsom direktör vid det med musikaliska
akademien förenade musikkonservatoriet sedan den 29 juli 1929;
samt att hans nuvarande förordnande i nyssnämnda egenskap utgår den
30 mars 1940, då han förväntas komma att lämna sin befattning.
Beträffande anställnings- och avlöningsförhållandena för direktör vid musikkonservatoriet
gäller för närvarande följande:
Direktör vid musikkonservatoriet utses av musikaliska akademien genom
val för en tid av sex år i sänder. Arvodet till direktören utgör 8,600 kronor,
som efter 3, 6 och 9 år kan höjas med 480 kronor för varje gång. Kjellström
åtnjuter samtliga arvodesförhöjningar, i anledning varav hans avlöningsförmåner
för närvarande uppgå till 10,040 kronor för år jämte dyrtidstilllägg.
Dessa löneförmåner motsvara närmast lönen i 26 lönegraden i gällande
löneplan för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra
verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.
Innehavare av befattningen såsom direktör vid musikkonservatoriet äger
icke enligt gällande^bestämmelser rätt till pension. Frågan om ordnande av
pensionsrätt för ifrågavarande befattning har senast varit föremål för övervägande
i samband med ikraftträdandet av civila tjänstepensionsreglementet
Bankoutskottets utlåtande Nr 39-
11
men föranledde därvid icke någon åtgärd. I anledning av framkommet förslag,
att konservatoriedirektörens pensionsrätt borde regleras enligt de bestämmelser,
som gälla för ordinarie tjänstemän, tillsatta genom förordnande
på viss tid (3 kap. civila tjänstepensionsreglementet), uttalade chefen för finansdepartementet
i den till grund för civila tjänstepensionsreglemetet liggande
propositionen nr 222 till 1934 års riksdag (sid. 67), att en förutsättning
för beredande av pensionsrätt åt konservatoriedirektören enligt nämnda
grunder vore att befattningen inordnades under 5 § 1 mom. av det för
allmänna civilförvaltningen gällande avlöningsreglementet såsom sådan ordinarie
befattning, vars innehavare tillsättes genom förordnande på viss tid.
Dylikt inordnande har hittills icke skett.
Statskontoret har tillstyrkt pension åt Kjellström och därvid anfört följande:
Bestämmelser
om rätt till pension för innehavare av befattningen som direktör
vid musikkonservatoriet torde kunna meddelas först i samband med
en blivande reglering av de med befattningen förenade löneförmånerna.
Därest berörda spörsmål icke kan vinna sin lösning innan den nuvarande
innehavaren av befattningen i fråga avgår, torde fragan örn hans pensionering
böra, såsom i förevarande framställning föreslagits, lösas genom särskild
framställning till riksdagen.
Vad angår storleken av det pensionsbelopp, som härvid bör fastställas, har
statskontoret i anslutning till 1929 års riksdags beslut i fråga om pension åt
dåvarande innehavaren av ifrågavarande befattning, professor B. Beckman
(prop. nr 69; bankoutsk. uti. nr 24, p. 101; riksd. skr. nr 215, p. 77), intet att
erinra mot att pensionsbeloppet avväges enligt de grunder, som gälla beträffande
pensionering av befattningshavare, som tillsättas genom förordnande
på viss tid. Då Kjellström emellertid vid en uppnådd ålder av 65 år icke
kommer att innehava längre tjänstetid än 10 ar 8 manader, torde pensionen
i detta fall icke böra medgivas utgå med högre belopp än 5,000 kronor för
år räknat. Därjämte synes jämväl ytterligare någon reduktion böra vidtagas
med hänsyn till att Kjellström icke haft att erlägga några pensionsavgifter
eller vidkännas pensionsavdrag.
Föredragande departementschefen har i ärendet anfört följande:
Då frågan om omreglering av löneförhållandena för innehavaren av direktörsbefattningen
vid musikkonservatoriet icke kunde väntas bliva slutligt
avgjord före professor Kjellströms avgång, syntes departementschefen spörsmålet
om utfärdande av generella pensionsbestämmelser för nämnda befattning
icke böra för närvarande upptagas till avgörande. Beträffande frågan
örn beredande av pension åt Kjellström personligen funne departementschefen
sig böra tillstyrka, att denne efter avgången från direktörsbefattningen
komme i åtnjutande av pension med belopp, som med hänsyn till omständigheterna
kunde anses skäligt. Vid övervägande härutinnan hade departementschefen
funnit sig kunna förorda ett pensionsbelopp av 5,000 kronor för
år, för vinnande av delbarhet med tolv lämpligen jämkat till 5,004 kronor.
Med biträdande av Kungl. Majlis förevarande förslag får utskottet hemställa,
alt Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen
bifallas.
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
6:o.
Kontorsbiträdet vid akademiska sjukhuset i Uppsala Agnes Vilhelmina
Thulin. Under punkten 6 av förevarande proposition har Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen medgiva, att kontorsbiträdet vid akademiska sjukhuset
i Uppsala Agnes Vilhelmina Thulin må från och med månaden näst efter
den, varunder hon lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 1,548 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Thulin är född den 27 januari 1873 och således 66 år gammal;
att hon från och med den 15 mars 1907 innehaft anställning såsom kontorsbiträde
vid akademiska sjukhuset i Uppsala med en daglig arbetstid av minst
7 timmar;
att hon dessförinnan under en tid av sammanlagt omkring 2 år 4 månader
tjänstgjort såsom extra biträde vid nämnda sjukhus;
samt att hennes avlöning utgör 3,192 kronor för år, å vilket belopp utgår
dyrtidstillägg enligt för befattningshavare vid statens nyreglerade verk gällande
bestämmelser.
Statskontoret har tillstyrkt pension åt Thulin till belopp av 1,548 kronor
för år och därvid beträffande pensionsbeloppets storlek anfört, bland annat,
följande:
De avlöningsförmåner, 3,192 kronor förutom dyrtidstillägg, som Thulin åtnjutit,
motsvara närmast lön enligt 10 löneklassen å F-ort i de för nyreglerade
verk inom allmänna civilförvaltningen gällande löneplanerna. Avlöningen
å A-ort i samma löneklass utgör 2,580 kronor. Med utgångspunkt från 73
av detta belopp, eller 1,720 kronor, synes pensionen med hänsyn till att Thulin
har en tjänstetid av mer än 30 år böra bestämmas till 1,720 kronor,
minskat med 10 procent på grund av att pensionsavgifter icke blivit erlagda,
eller sålunda till 1,548 kronor för år.
Beträffande sättet för bestridande av ifrågavarande pensioneringskostnad
har statskontoret vidare anfört i huvudsak följande:
Akademiska sjukhuset i Uppsala är en statsinstitution, som med sin verksamhet
även tillgodoser Uppsala läns landstingsområde i fråga om dess sjukvårdsbehov.
Landstingets ställning till sjukhuset regleras genom ett mellan
universitetet och landstinget upprättat kontrakt (av år 1900 med sedermera
vidtagna ändringar), enligt vilket landstinget har att ersätta universitetet
bland annat dels med viss avgift för varje sjukdag, dels ock med hälften av
den brist, som kan uppstå i kostnaderna för vård vid sjukhuset av sjuka
från Uppsala län. Den andra hälften av denna brist täckes från det under
riksstatens åttonde huvudtitel uppförda förslagsanslaget till akademiska sjukhuset.
Statskontoret har för sin del intet att i och för sig erinra mot att sjukhusets
personal genom framställning till riksdagen från fall till fall beredes pension i
enlighet med de grunder, som tillämpas beträffande övriga befattningshavare i
statens tjänst, men anser i anslutning till vad nyss framhållits angående för
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 39-
13
delningen mellan staten och landstinget av sjukhusets utgifter, att landstinget
i lika mån med staten bör vidkännas kostnaderna för denna pensionering,
i vilket syfte dessa kostnader torde böra uppföras å sjukhusets stat såsom
driftskostnad för sjukhuset.
Föredragande departementschefen har anfört:
I likhet med myndigheterna ansåge departementschefen, att Thulin borde
komma i åtnjutande av pension efter avgången ur tjänst, och departementschefen
ville ej heller rikta erinran mot det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet,
1,548 kronor för år. Beträffande sättet för bestridandet av
kostnaden för ifrågavarande pensionering funne departementschefen sig kunna
förorda, att kostnaden i första hand bestredes från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. Departementschefen kunde sålunda icke
biträda förslaget, att pensionskostnaden skulle uppföras på akademiska sjukhusets
stat, men förutsatte att i stället vad av statskontoret anförts på det
sätt beaktades att såvitt möjligt hänsyn till ifrågavarande kostnad toges vid
fastställandet av den ersättning, som Uppsala läns landsting hade att erlägga
till universitetet.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, får hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.
7:o.
Förre specialläraren vid tekniska högskolan Otto Waldemar Strandman.
Under punkten 7 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen medgiva, att förre specialläraren vid tekniska högskolan
Otto Waldemar Strandman må, räknat från och med den 1 juli 1938, under
sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 1,836 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Strandman är född den 26 december 1871 och alltså 67 år gammal;
att han tjänstgjort vid tekniska högskolan under tiden 8 december 1906—
30 juni 1938, därav under tiden intill utgången av år 1911 såsom extralärare
i modellering, under tiden 1 januari 1912—30 juni 1931 såsom speciallärare i
samma läroämne samt under tiden därefter såsom speciallärare i frihandsteckning
och modellering;
att Strandmans undervisningsskyldighet sedan år 1913 omfattat ett antal
veckotimmar, som varierat mellan 5 och 9 timmar, vartill kommit granskning
och bedömning av inlämnade övningsuppgifter samt tentamen av de
studerande, vilkas antal under senare år uppgått till i medeltal 60;
att avlöningen åt Strandman utgått i form av arvode, som från och med
läsåret 1931/1932 utgjort 3,900 kronor för år jämte dyrtidstillägg;
att Strandmans anställning vid högskolan utgjort hans huvudsyssla;
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 39-
att han härjämte berett sig viss inkomst såsom utövande konstnär, vilken
inkomst emellertid varit synnerligen växlande och i allmänhet av icke avsevärd
omfattning;
samt att Strandman är i avsaknad av personlig förmögenhet.
Statskontoret har tillstyrkt pension åt Strandman till belopp av 1,836 kronor
för år och därvid anfört, bland annat, följande:
Statskontoret har under hand inhämtat, att den av Strandman innehavda
befattningen såsom speciallärare i frihandsteckning och modellering vid tekniska
högskolan utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.
På grund härav och under erinran, att 1931 års riksdag i samband med sammanförandet
av de då skilda lärarbefattningarna i frihandsteckning och modellering
i en enda befattning, vilken därefter innehafts av Strandman, tillerkänt
dåvarande innehavaren av lärarbefattningen i frihandsteckning C. A.
E. Kjellin en tilläggspension å 1,152 kronor (prop. nr 82, p. 4; bankoutsk.
uti. nr 27, p. 76; riksd. skr. nr 202, p. 67) finner sig statskontoret böra tillstyrka,
att pension beviljas Strandman.
Enligt vad i ärendet upplysts har Strandman å sin speciallärarbefattning
uppburit ett arvode av 3,900 kronor för år, vartill kommit dyrtidstillägg enligt
nyreglerade grunder. Med utgångspunkt från lönen vid samma befattnings
placering å A-ort — 3,060 kronor — skulle, med beaktande av att
Strandmans anställning vid högskolan omfattat en tid av mer än trettio år,
pensionen för Strandman kunna fastställas till två tredjedelar av detta belopp
d. v. s. 2,040 kronor efter avdrag med tio procent på grund av att pensionsavgifter
icke blivit erlagda eller till 1,836 kronor.
Med biträdande av vad Kungl. Maj:t föreslagit hemställer utskottet,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.
8:o.
Sömmerskorna vid serafimerlasarettet Hilma Augusta Nilsson och Engla
Helena Nordin samt badbiträdet därstädes Hilda Sofia Johansson. Under
punkten 8 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit riksdagen
medgiva, att sömmerskorna vid serafimerlasarettet Hilma Augusta Nilsson
och Engla Helena Nordin samt badbiträdet därstädes Hilda Sofia Johansson
må från och med månaden näst efter den, varunder de lämna sina
anställningar, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära årliga pensioner, Nilsson med 720 kronor,
Nordin med 852 kronor och Johansson med 732 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att förenämnda anställningshavare äro födda, Nilsson den 10 mars 1878,
Nordin den 23 februari 1878 och Johansson den 23 september 1873 samt
således uppnått en levnadsålder av, Nilsson och Nordin 61 år och Johansson
65 år;
Bankoutskottets utlåtande Nr 39-
15
att de varit anställda vid serafimerlasarettet, Nilsson under tiden 1 september
1915—-30 juni 1916, 1 oktober 1916—15 november 1920 samt från och
med den 15 oktober 1921, Nordin under tiden 1 november 1910—31 augusti
1919 samt från och med den 1 augusti 1921 samt Johansson från och med
den 17 september 1913;
att — sedan staten från och med den 1 juli 1937 övertagit serafimerlasarettets
drift, varvid lasarettet ställts under direktionens för karolinska sjukhuset
förvaltning — ifrågavarande anställningshavare erhållit ställning såsom
extra tjänstemän med avlöning enligt av nämnda direktion fastställd
löneplan (U);
att avlöningsförmånerna, inberäknat dyrtidstillägg, under tiden 1 juli 1933
—30 juni 1938 uppgått till i medeltal 2,083 kronor för år för var och en av
Nilsson och Nordin samt 1,948 kronor för år för Johansson;
samt att omförmälda anställningshavare förväntas bliva entledigade från
sin tjänst, sedan beslut fattats i fråga örn deras rätt till pension.
Direktionen för karolinska sjukhuset har hemställt om beredande av
årlig pension åt Nilsson med 720 kronor, åt Nordin med 852 kronor och åt
Johansson nied 732 kronor och därvid anfört i huvudsak följande:
Vid den lönereglering för personalen vid serafimerlasarettet, som genomfördes
vid statens övertagande av driften den 1 juli 1937, erhöll en avsevärd
del av personalen ställning som extra tjänstemän. Civila tjänstepensionsreglementet
är sålunda icke tillämpligt å denna del av personalen.
Bland ifrågavarande personal har en betydande grupp sjukvårds- och ekonomipersonal
fått en särställning, i det avlöningen utgår efter en löneplan
(benämnd U), som är lägre än statens allmänna löneplan för extra tjänstemän.
Denna grupp omfattar fotografibiträde vid röntgenavdelningen, baderska
och badbiträden, sköterskebiträden, sömmerskor, städerskor samt biträden
och första biträden i kök och tvätt, sammanlagt omkring 170 personer.
Enligt av direktionen fattat beslut skola befattningshavare tillhörande löneplan
U vara skyldiga att avgå vid 60 års ålder. Enligt civila tjänstepensionsreglementets
allmänna bestämmelser får tjänsteman icke räkna tjänstår
längre än till dess han uppnår den för hans tjänst stadgade pensionsåldern.
Under de tidigare anställningsförhållandena — under vilka pension beviljats
efter prövning i varje särskilt fall — hade emellertid ifrågavarande tre
befattningshavare icke blott kunnat påräkna att få kvarstå så länge de voro
arbetsföra utan även att få räkna tjänstår till och med avgångsdagen. Det
synes därför direktionen skäligt att de få räkna tjänstår till och med utgången
av juni månad 1938, då de beräknas avgå ur tjänst.
Vid sålunda beräknad avgång ur tjänst kommer Nilssons tjänstetid att
uppgå till 21 år 7 månader och Nordins till 25 år 8 månader. Deras genomsnittliga
bruttoavlöning under vart och ett av de fem sista åren har beräknats
till 2,083 kronor. Dragés härifrån beräknat värde av åtnjutna naturaförmåner,
906 kronor för år, återstår en kontant lön av 1,177 kronor för år. Enligt
tidigare tillämpade grunder — därvid till utgångspunkt för pensionsberäkningen
tagits den kontanta nettoavlöningen, vilken reducerats dels i förhållande
till antalet tjänstår och dels med 15 procent på grund av att pensionsavgifter
icke erlagts —■ kan pensionen åt Nilsson beräknas lill 720 kronor
för år samt åt Nordin till 852 kronor för år.
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 39■
Tjänstetiden för Johansson kommer vid beräknad avgång från tjänsten att
uppgå till sammanlagt 24 år 9 månader. Genomsnittliga bruttoavlöningen
under tjänstgöringens fem sista år har beräknats till 1,948 kronor. Efter
avdrag härifrån av 906 kronor, motsvarande årliga värdet av åtnjutna naturaförmåner,
återstår en kontant lön av 1,042 kronor. Enligt förenämnda tidigare
tillämpade grunder kan pensionen åt Johansson beräknas till 732 kronor
för år.
Statskontoret har i avgivet utlåtande förklarat sig icke hava något att erinra
mot att pension beredes ifrågavarande anställningshavare med de av
direktionen för karolinska sjukhuset föreslagna beloppen.
Med biträdande av vad Kungl. Maj:t föreslagit hemställer utskottet,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.
9:o.
Förste vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Norrköping Clas
Johan Classon Mild. Under punkten 9 av förevarande proposition har
Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att förste vaktmästaren vid
högre allmänna läroverket i Norrköping Clas Johan Classon Mild må från
och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, under
sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 1,584 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Mild är född den 6 juni 1870 och således 68 år gammal;
att han under tiden 10 oktober 1890—22 oktober 1901 innehaft manskapsanställning
vid armén;
att han sedan den 1 oktober 1900 eller under mer än 38 år varit anställd
vid högre allmänna läroverket i Norrköping, därav såsom eldare och biträdande
vaktmästare intill utgången av juli månad 1917 samt såsom förste
vaktmästare under tiden därefter;
att hans kontanta avlöningsförmåner — förutom dyrtidstillägg — uppgå
till 2,400 kronor för år, varjämte Mild åtnjuter till 600 kronor för år uppskattad
förmån av fri bostad jämte värme och lyse;
samt att han beräknas komma att frånträda sin befattning med utgången
av juni månad 1939.
Med biträdande av Kungl. Majlis ifrågavarande förslag hemställer utskottet,
att Kungl. Majlis förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
17
10:o.
Förste vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Växjö August Samuelsson.
Under punkten 10 av förevarande proposition har Kungl. Majit
föreslagit riksdagen medgiva, att förste vaktmästaren vid högre allmänna
läroverket i Växjö August Samuelsson må från och med månaden näst efter
den, varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig
pension av 1,584 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Samuelsson är född den 3 december 1871 och således 67 år gammal;
att han sedan den 1 januari 1899 eller under mer än 40 år varit anställd
vid högre allmänna läroverket i Växjö, därav såsom eldare intill utgången av
juli månad 1913 och såsom förste vaktmästare under tiden därefter;
att hans kontanta avlöningsförmåner — förutom dyrtidstillägg — uppgå
till 2,160 kronor för år, varjämte han åtnjuter till 600 kronor för år uppskattad
förmån av fri bostad jämte bränsle;
samt att han beräknas komma att lämna sin anställning med utgången av
juni månad 1939.
Med biträdande av vad Kungl. Majit föreslagit hemställer utskottet,
att Kungl. Majits förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.
Illo.
Vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Jönköping Karl Richard
Widegren. Under punkten 11 av förevarande proposition har Kungl. Majit
föreslagit riksdagen medgiva, att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket
i Jönköping Karl Richard Widegren må från och med månaden näst efter
den, varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig
pension av 1,584 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Widegren är född den 18 november 1867 och således 71 år gammal;
att han sedan den 3 februari 1900 eller under mer än 39 år varit anställd
såsom vaktmästare vid högre allmänna läroverket i Jönköping;
att hans kontanta avlöningsförmåner — inberäknat dyrtidstillägg — uppgå
till 2,692 kronor för år, varjämte han åtnjuter till 600 kronor för år uppskattad
förmån av fri bostad jämte vedbrand och lyse;
samt att han beräknas komma att frånträda sin anställning med utgången
av juni månad 1939.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 8 sami. Nr 39.
2
18 Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag får utskottet hemställa,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen
bifallas.
12:o.
Förste vaktmästaren vid realskolan i Malmö Albert Edvard Hallgren.
Under punkten 12 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen medgiva, att förste vaktmästaren vid realskolan i Malmö Albert
Edvard Hallgren må från och med månaden näst efter den, varunder han
lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,584 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Hallgren är född den 20 juli 1874 och således 64 år gammal;
att han under läsåren 1894/1895—1901/1902 tjänstgjort såsom eldare och
biträdande vaktmästare vid högre allmänna läroverket i Malmö;
att han från och med höstterminen 1902 varit anställd såsom vaktmästare
vid realskolan i Malmö;
att han vid avgång ur tjänst den 30 juni 1939 kan tillgodoräkna en tjänstetid
i statens tjänst av 45 år;
samt att hans kontanta avlöningsförmåner uppgå till 3,762 kronor för år,
varjämte han åtnjuter till omkring 1,000 kronor för år uppskattad förmån
av fri bostad jämte värme och lyse.
Med biträdande av Kungl. Majits förevarande förslag får utskottet hemställa,
att Kungl. Majits ifrågavarande framställning må av riksdagen
bifallas.
13:o.
Gymnastikvaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Linköping Carl
Ludvig Karlsson. Under punkten 13 av förevarande proposition har
Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att gymnastikvaktmästaren vid
högre allmänna läroverket i Linköping Carl Ludvig Karlsson må från och
med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, under
sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 756 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Karlsson är född den 27 juni 1871 och således 67 år gammal;
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
19
att han från och med den 1 september 1922 varit anställd såsom gymnastikvaktmästare
vid högre allmänna läroverket i Linköping;
att han vid beräknad avgång ur tjänst den 30 juni 1939 sålunda kan tillgodoräkna
en tjänstetid av i det närmaste 17 år;
samt att hans avlöningsförmåner — förutom dyrtidstillägg — uppgå till
2,000 kronor för år.
Med biträdande av vad Kungl. Majit föreslagit hemställer utskottet,
att Kungl. Maj :ts förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.
14:o.
Vaktmästaren vid samrealskolan i Anderslöv Nils Persson Nydahl. Under
punkten 14 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit riksdagen
medgiva, att vaktmästaren vid samrealskolan i Anderslöv Nils Persson
Nydahl må från och med månaden näst efter den, varunder han avgår
ur tjänst, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 708 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Nydahl är född den 10 april 1871 och sålunda 68 år gammal;
att han från och med den 1 november 1919 tjänstgjort såsom vaktmästare
först vid kommunala mellanskolan i Anderslöv, vilken skola enligt beslut av
1927 års riksdag successivt med början den 1 juli 1929 ombildats till statlig
samrealskola, och därefter vid denna skola;
att han av samrealskolans lokalstyrelse på egen begäran entledigats från
vaktmästarbefattningen från och med den 1 november 1937 men erhållit tillstånd
att kvarstå i tjänst såsom vikarie intill utgången av juni månad 1939;
att hans avlöningsförmåner utgöras av dels kontant lön å 1,950 kronor för
år och dels av förmån av fri bostad jämte värme och lyse, vilka naturaförmåner
värderats till 450 kronor för år;
att han intill utgången av år 1925 jämsides med anställningen vid kommunala
mellanskolan tjänstgjort såsom vaktmästare vid folkskolan och epidemisjukhuset
i Anderslöv;
samt att Nydahl icke är medlem i någon pensionskassa eller på annat sätt
tillförsäkrad pension.
Statskontoret har i ärendet anfört huvudsakligen följande.
Med hänsyn till omständigheterna i ärendet finner sig statskontoret böra
tillstyrka, att genom framställning till riksdagen pension av statsmedel utverkas
åt Nydahl på grund av hans anställning vid samrealskolan i Anderslöv
samt att vid bestämmandet av pensionsbeloppet hänsyn tages jämväl till
hans tidigare anställning såsom vaktmästare vid den statsunderstödda kommunala
mellanskolan. Beträffande spörsmålet i vilken utsträckning den
utomstatliga anställningen må i pensionshänseende räknas Nydahl tillgodo,
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
vill statskontoret förorda, att, såsom i tidigare liknande fall plägat ske, den
ifrågavarande anställningen tillgodoräknas till två tredjedelar. Vid bifall härtill
synes Nydahl i händelse av avgång den 1 november 1937 kunna för pension
åberopa en sammanlagd anställningstid av 14 hela år.
På grund av vad sålunda anförts och med utgångspunkt från det av skolöverstyrelsen
angivna pensionsunderlaget, 1,320 kronor, lärer pensionen till
sökanden böra bestämmas till (14/so X 1,320 =) 616 kronor eller, efter vederbörlig
avrundning, till 624 kronor.
Föredragande departementschefen har tillstyrkt, att pension utverkades
åt Nydahl. Pensionen syntes böra bestämmas i huvudsaklig överensstämmelse
med av statskontoret angivna grunder, dock att pensionen med hänsyn
till att Nydahl numera kunde räkna något längre tjänstetid än statskontoret
förutsatt syntes böra jämkas uppåt till 708 kronor.
Med biträdande av vad Kungl. Majit föreslagit hemställer utskottet,
att Kungl. Majits förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.
15:o.
Vaktmästaren och eldaren vid samrealskolan i Ström Per Walfrid Persson.
Under punkten 15 av förevarande proposition har Kungl. Majit före*
slagit riksdagen medgiva, att vaktmästaren och eldaren vid samrealskolan i
Ström Per Walfrid Persson må från och med månaden näst efter den, varunder
han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
540 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Persson är född den 5 oktober 1867 och således 71 år gammal;
att han från och med höstterminen 1885 till och med vårterminen 1894
varit anställd såsom småskollärare i Ströms kommun;
att han från och med den 1 juli 1919 innehaft anställning såsom vaktmästare
först vid kommunala mellanskolan i Ström, vilken skola enligt beslut
av 1927 års riksdag successivt med början den 1 juli 1928 ombildats till statdg
samrealskola, och därefter vid sistnämnda skola;
att han beräknas komma att avgå från nämnda anställning den 30 juni
1939;
att han från samrealskolan uppbär avlöning med inalles 1,725 kronor för
år;
att Persson sedan den 1 juli 1919 jämsides med sin anställning vid förenämnda
skolor tjänstgjort såsom vaktmästare vid folkskolan i Strömsund;
att hans avlöningsförmåner från folkskolan för närvarande utgöras av
kontant lön å 1,950 kronor för år jämte förmån av fri bostad med värme;
samt att han icke åtnjuter pension vare sig för tjänstgöringen såsom vakt
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
21
mästare vid kommunala mellanskolan eller för anställningen såsom småskollärare.
Skolöverstyrelsen har hemställt om utverkande av pension åt Persson till
belopp av 756 kronor för år och därvid beträffande beräkningen av pensionsbeloppet
anfört i huvudsak följande:
I överensstämmelse med 1937 års riksdags beslut i fråga örn pension åt
vaktmästaren vid samrealskolan i Ulricehamn Adelina Justina Carlson (prop.
nr 259, p. 14; bankoutsk. uti. nr 35, p. 20; riksd. skr. nr 245) torde Persson
böra vid beräkning av pensionen för nu innehavande statstjänst tillgodoräknas
två tredjedelar av sin tjänstgöring vid den kommunala mellanskolan
i Ström eller 6 år, till följd varav han vid avgång ur tjänst synes för pension
kunna åberopa en sammanlagd anställningstid av 17 år.
Perssons befattning torde motsvara sådan befattning, åt vars innehavare
riksdagen vid fullt antal tjänstår plägat bevilja pension å 1,320 kronor för
år. Med utgångspunkt från detta belopp torde pensionen böra bestämmas
till (17,30 X 1,320 =) 748 kronor eller, efter vederbörlig avrundning, till 756
kronor för år.
Statskontoret har tillstyrkt pension åt Persson till belopp av 540 kronor
för år och därvid anfört, bland annat, följande:
Av utredningen i ärendet framgår, att Persson förutom sin tjänst vid samrealskolan
även uppehåller befattning som vaktmästare vid folkskolan i Ström
och för denna tjänst uppbär ungefär samma kontanta avlöning som för sin
statstjänst och därjämte fri bostad och bränsle. Statskontoret, som förutsätter
att Persson vid sin avgång såsom vaktmästare vid folkskolan kommer
att tillerkännas pension för denna befattning av kommunala medel, finner sig
böra föreslå, att Persson å sin vaktmästartjänst vid samrealskolan beredes
pension av statsmedel till ett i förhållande till skolöverstyrelsens förslag något
reducerat belopp eller till 540 kronor, vilket belopp synes statskontoret väl
avvägt med hänsyn till Perssons avlöningsförmåner å ifrågavarande tjänst.
Vid bedömande av den föreliggande pensionsfrågan har utskottet för sin
del bibragts den uppfattningen, att övervägande skäl tala för att pensionen
åt Persson beräknas enligt de av skolöverstyrelsen angivna grunderna och
således bestämmes till 756 kronor för år.
På grund härav hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att vaktmästaren och eldaren vid
samrealskolan i Ström Per Walfrid Persson må från och med
månaden näst efter den, varunder lian lämnar sin anställning,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 756
kronor.
16:o.
Vaktmästaren oell eldaren vid samrealskolan i Askersund Karl Johan
Karlsson. Under punkten 16 av förevarande proposition bar Kungl. Majit
föreslagit riksdagen medgiva, att vaktmästaren och eldaren vid samrealsko
-
Utskottet.
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 39-
lan i Askersund Karl Johan Karlsson må från och med månaden näst efter
den, varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 360 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Karlsson är född den 10 september 1863 och således 75 år gammal;
att han sedan den 1 oktober 1906 eller under mer än 32 år tjänstgjort såsom
vaktmästare och eldare vid samrealskolan i Askersund;
att hans avlöningsförmåner under åren 1928—1937 utgått med i medeltal
636 kronor för år;
att han beräknas komma att lämna anställningen vid samrealskolan den
30 juni 1939;
samt att han jämsides med nämnda anställning tidigare varit anställd såsom
kyrkvaktare i Askersund, i vilken egenskap han från staden åtnjuter en
årlig gratifikation av 500 kronor.
Föredragande departementschefen har anfört, att med hänsyn till den
långa tid, varunder Karlsson varit anställd i statens tjänst, departementschefen
icke ville motsätta sig att förslag förelädes riksdagen örn beredande åt
Karlsson av en mindre pension, förslagsvis 360 kronor för år.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, får hemställa,
att Kungl. Maj :ts förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.
B. Affärsdrivande verks medel.
I. Telegrafverkets medel.
17 :o.
Förra reservtelegrafexpeditören Hanna Elisabeth Arnberg, född Arnelius.
I en den 10 mars 1939 dagtecknad proposition nr 194 har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, i punkten 17 föreslagit riksdagen
medgiva, att förra reservtelegrafexpeditören Hanna Elisabeth Arnberg, född
Arnelius, må, räknat från och med den 1 januari 1939, under sin återstående
livstid uppbära — utöver henne författningsenligt tillkommande familjepension
— en årlig pension av 732 kronor, att utgå av telegrafverkets medel.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Arnberg är född den 4 augusti 1869 och således 69 år gammal;
att hon antogs till elev vid telegrafverket den 4 november 1887 och till e. o.
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
23
telegrafist den 7 maj 1889, utnämndes till ordinarie telegrafist från och med
den 1 januari 1903, erhöll på grund av ingånget äktenskap avsked från sistnämnda
befattning med utgången av oktober 1912 med rätt att kvarstå såsom
e. o. telegrafist, klassificerades såsom reservtelegrafist från och med den
1 juli 1920 samt avfördes ur vederbörlig tjänsteförteckning med utgången av
år 1933;
att hon under tiden för anställningen vid telegrafverket tagits i anspråk för
effektiv tjänstgöring under sammanlagt omkring 26 år 3 månader, nämligen
såsom extra ordinarie befattningshavare under omkring 13 år 1 månad, såsom
ordinarie tjänsteman under 9 år 10 månader samt såsom reservtelegrafist
under omkring 3 år 4 månader;
att Arnbergs inkomster från telegrafverket — bortsett från dyrtidstillägg —
under åren 1929—1933 uppgått till i medeltal 1,268 kronor för år;
att Arnberg efter sin den 17 september 1937 avlidne man, telegrafkommissarien
i Sollefteå Adolf Arnberg uppbär familjepension, vilken för henne jämte
en omyndig dotter utgår med 2,925 (1,950 + 975) kronor för år jämte
rörligt tillägg;
att Arnberg utöver nyssnämnda dotter äger två barn, nämligen en son och
en dotter;
samt att barnen ännu icke vunnit anställningar, varav de kunna erhålla sin
försörjning.
Hos Kungl. Majit har Arnberg anhållit, att Kungl. Majit ville utverka en
årlig pension åt henne till belopp av 732 kronor för år.
Statskontoret har förklarat sig icke vilja motsätta sig bifall till föreliggande
ansökning.
Föredragande departementschefen har anfört följande:
För egen del hyste departementschefen tvekan, huruvida tillräckliga skäl
kunde anses föreligga att bereda Arnberg pension på grund av hennes tjänstgöring
vid telegrafverket. Med hänsyn till vad i samband med den nu föreliggande
ansökningen anförts till stöd för tillmötesgående av framställningen
ville departementschefen dock icke motsätta sig, att — i enlighet med den
ståndpunkt de båda hörda ämbetsverken intagit — förslag förelädes riksdagen
om tjänstepension åt Arnberg. Mot det av ämbetsverken ifrågasatta
pensionsbeloppet, 732 kronor, ville departementschefen icke rikta erinran.
Pensionen syntes böra utgå från och med den 1 januari 1939.
Under åberopande av vad departementschefen anfört får utskottet hemställa,
att Kungl. Majits förevarande framställning må vinna riksdagens
bifall.
24
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
II. Statens domäners fond.
18:o.
Förre kronoskogvakfarcn Daniel Jansson. I en den 10 mars 1939 dagtecknad
proposition nr 194 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, i punkten 18 föreslagit riksdagen medgiva, att förre kronoskogvaktaren
Daniel Jansson må, räknat från och med den 1 maj 1938, under sin
återstående livstid uppbära en årlig pension av 360 kronor, att utgå av statens
domäners fond.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Jansson är född 7 mars 1870 och således 69 år gammal;
att han under tiden 11 april 1896—12 november 1904 tjänstgjort såsom
skogvaktare å Burängsbergs gruvallmänningsskog i Västerdalarnas revir i dåvarande
nyttjanderättshavarens tjänst;
att han under tiden 13 november 1904—31 december 1915 varit av domänstyrelsen
förordnad såsom kronoskogvaktare å nämnda gruvallmänning;
att Jansson under åren 1916—1926 tjänstgjort såsom av domänstyrelsen
förordnad extra kronojägare med placering företrädesvis å Burängsbergs
gruvallmänning, därunder avlöningen uppgått till 500 å 600 kronor för år
jämte förekommande kristids- och dyrtidstillägg;
att, sedan driften vid Burängsbergs gruva under september månad 1907
upphört, avlöningen till Jansson liksom övriga kostnader för förvaltningen
av Burängsbergs gruvallmännings skog, vilka kostnader tidigare bestritts av
nyttjanderättshavaren, jämlikt särskilda Kungl. Maj:ts beslut bestritts av
gruvallmänningens skogsavkastning samt att nettobehållningen av denna under
samma tid tillgodoförts statsverket;
att han under tiden 1 december 1917-—30 april 1938 varit — intill utgången
av år 1926 jämsides med tjänstgöringen å Burängsbergs gruvallmänning
— av domänstyrelsen förordnad såsom kronoskogvaktare å Grängesbergs
gruvallmännings skog med avlöning av nyttjanderättshavaren med årliga
belopp, växlande mellan 600 och 1,200 kronor, vartill kommit förmån av fri
bostad och vedbrand;
att han av domänstyrelsen från och med den 1 maj 1938 erhållit avsked
från kronoskogvaktarbefattningen med rätt för honom att av nyttjanderättshavaren
till Grängesbergs gruvallmänning uppbära en årlig pension med av
vederbörande gruvförvaltning erbjudet belopp av 900 kronor för år;
samt att han härutöver från Grängesbergs gruvförvaltning för annat arbete
för gruvförvaltningens räkning såsom pension åtnjuter ett belopp av 400
kronor för år.
Domänstyrelsen har hemställt, att Jansson måtte för sin tjänstgöring å
Burängsbergs gruvallmänning komma i åtnjutande av pension från statens do
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
25
maners fond till belopp av 660 kronor för år, att utgå från och med den 1
maj 1938, och därvid anfört, bland annat, följande:
Janssons pension är reglerad för den tid, 1 december 1917—30 april 1938,
under vilken han tjänstgjort såsom kronoskogvaktare å Grängesbergs gruvallmänning.
Däremot har han ej erhållit någon pension för sitt arbete å
Burängsbergs gruvallmänning, där han tjänstgjort under tiden 11 april 1896
—31 december 1926 eller mer än 30 år. Någon pension torde ej heller vara
att påräkna från nyttjanderättshavaren.
Enligt domänstyrelsens uppfattning bör Jansson tilldelas pension för sin
långa och väl vitsordade tjänstgöring å Burängsbergs gruvallmänning, vilket
även tillstyrkts av vederbörande jägmästare och Överjägmästare. Med hänsyn
till att statsverket alltsedan september månad 1907 tillgodonjutit gruvallmänningens
skogsavkastning, bör denna pension utgå av statsmedel.
Beträffande beräkningen av pensionsbeloppet saknas bestämmelser, som
i detta fall kunna tillämpas. Styrelsen har emellertid — med utgångspunkt
från den pension Jansson tilldelats av Grängesbergs gruvförvaltning, de arealer
han haft att bevaka samt den tid tjänstgöringen på respektive skogar omfattat
— beräknat pensionen till ett belopp av 660 kronor för år. Såsom
tjänstetid vid Burängsbergs gruvallmänning har domänstyrelsen därvid tillgodoräknat
Jansson allenast nyssnämnda tid, varunder gruvallmänningens
skogsavkastning tillgodoförts statsverket.
Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört, att enär Jansson i egenskap
av kronoskogvaktare å Burängsbergs gruvskog icke varit anställd i statens
tjänst, ämbetsverket måste hysa vissa betänkligheter mot bifall till förevarande
framställning örn beredande av pension åt honom av statsmedel. I
betraktande emellertid av att nettoavkastningen från nämnda gruvskog, enligt
vad domänstyrelsen i ärendet uppgivit, tillgodoförts statsverket under
icke mindre än 19 år av den tid, Jansson tjänstgjort som skogvaktare därstädes,
och då någon pension från vederbörande nyttjanderättsinnehavare icke
vore att förvänta, ville statskontoret icke motsätta sig, att hänvändelse gjordes
till riksdagen örn en årlig pension åt Jansson, att utgå av statens domäners
fond.
Med utgångspunkt från Janssons tjänstetid å omförmälda gruvallmänning
och de avlöningsförmåner, han för denna tjänstgöring åtnjutit, har statskontoret
ansett, att pensionen borde beräknas till belopp ej överstigande 228
kronor för år.
Föredragande departementschefen har anfört, att han för egen del funne
sig böra tillstyrka, att någon pension av statsmedel utverkades åt Jansson
på grund av dennes tjänstgöring vid Burängsbergs gruvallmänning. Beträffande
pensionsbeloppets storlek ville departementschefen såsom i förevarande
fall skälig pension förorda 360 kronor för år, att utgå från och med
den 1 maj 1938.
I motion 11:371 har herr Karlsson i Grängesberg hemställt, »att riksdagen
måtte medgiva, att förre kronoskogvaktaren Daniel Jansson må, räknat
från och med den 1 maj 1938, under sin återstående livstid uppbära en årlig
pension av 660 kronor att utgå av statens domäners fond».
Billan!) till riksdagens protokoll 1939. 8 sami. Nr 39.
3
26
Bunkoutskottets utlåtande Nr 39.
Utskottet.
Till stöd för yrkandet har i motionen bland annat framhållits, att med
hänsyn till Janssons långa och väl vitsordade tjänstgöring och under beaktande
av det utomordentliga intresse, varmed Jansson, trots en mycket låg
betalning för sitt utförda arbete, under en lång följd av år fullgjort sin skogvaktaregärning,
kunde det av domänstyrelsen förslagna pensionsbeloppet,
660 kronor för år ingalunda anses vara för högt.
Utskottet tillstyrker, att pension beviljas Jansson. I fråga örn pensionsbeloppets
storlek finner utskottet det utav Kungl. Majit föreslagna beloppet
väl avvägt. Utskottet avstyrker alltså bifall till det i motionen framställda
yrkandet.
Utskottet hemställer,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Majits förevarande
framställning och med avslag å motionen II: 371, i vad densamma
skiljer sig från Kungl. Majits förslag, må medgiva,
att förre kronoskogvaktaren Daniel Jansson må, räknat från
och med den 1 maj 1938, under sin återstående livstid uppbära
en årlig pension av 360 kronor, att utgå av statens domäners
fond.
19:o.
Förre kronoarrendator!» C. A. Bjurling. I motion 11:43 hemställer herr
Sundström i Vikmanshyttan, att riksdagen måtte bevilja förre kronoarrendatorn
Carl August Bjurling en årlig pension, att utgå av statens domäners
fond med belopp, som kan anses skäligt.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Bjurling är född den 21 juli 1857 och alltså 81 år gammal;
att han arrenderat lägenheten Sågstugan på Bjurfors kronopark från den
14 mars 1896 till den 14 mars 1917, varvid hans arbete omfattat maskinisttjänstgöring
och sågning ävensom, i ganska stor utsträckning, byggnadsarbete;
att
han arrenderat egendomen Bosjö å Garpenbergs kronopark från den 14
mars 1917 till den 31 augusti 1925, då arrendet överläts på en son till honom,
hos vilken han nu bor;
att det numera icke är möjligt att säkert utreda, i huru stor utsträckning
Bjurling arbetat åt reviren, men att hans arbetskraft under arrendetiden i
Garpenbergs revir huvudsakligen tagits i anspråk för den arrenderade egendomens
skötsel och endast i mindre omfattning disponerats för arbete åt revirförvaltningen
;
att han sedan 1926 endast arbetat åt reviret ett fåtal dagar, nämligen
omkring 30 dagar under 1928, 2 dagar under 1933, 7 dagar under 1935 och
3 dagar under 1938;
Bankoutskottets utlåtande Nr 39. *1
samt att han för närvarande icke åtnjuter annan pension än folkpension.
över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
utlåtande av statskontoret, som hört domänstyrelsen.
. Domänstyrelsen har, då ett bifall till motionen med största sannolikhet
skulle medföra liknande framställningar från andra förutvarande arrendatorer,
vilka med lika rätt syntes kunna göra anspråk på pension, och då
några särskilda omständigheter, som motiverade beviljandet av understöd,
icke framkommit, ansett sig böra avstyrka bifall till motionen.
Statskontoret har anslutit sig till vad domänstyrelsen i ärendet anfört samt
följaktligen ansett, att motionen icke borde föranleda någon riksdagens åtgärd.
Enligt utskottets mening har i förevarande ärende icke förebragts utredning
om att Bjurling förrättat arbete i statens tjänst i den omfattning, att
% detsamma bör föranleda beslut örn pension. Pa grund härav avstyrker utskottet
åtgärd i anledning av motionen och hemställer,
att förevarande motion II: 43 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 14 april 1939.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Berling, Friggeråker, Sandén, Holmström,
Nilsson i Mölndal, Bjurström och Swartling;
från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen, Andersson i Falkenberg,
K. A. Westman, Gustavson i Västerås, Osberg och Svedman: dock att i behandlingen av
punkt 19 i utlåtandet herr Sundström i Vikmanshyttan deltagit i stöllet för herr Gustavson
i Västerås.
Utskottet.