Bankoutskottets utlåtande Nr 2i.
1
Nr 24.
Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1939 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion angående viss ändring av
i lagen om sparbanker meddelade bestämmelser rörande
återbäring av sparbanks grundfond jämte ränta.
I en inom första kammaren väckt, till bankoutskottets förberedande handläggning
hänvisad motion nr 27 hava herrar Bengtsson och Johanson, Karl
Emil, hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn
framläggande snarast möjligt för riksdagen av förslag till ändring av gällande
sparbankslag, i syfte att ränta å grundfond skulle kunna utbetalas till
bidragstecknarna, innan villkoren för återbäring av grundfonden uppfyllts.
Enligt 3 § andra stycket 4) sparbankslagen skall i reglemente för sparbank
bland annat angivas, huruvida sparbankens grundfond eller del därav
skall med eller utan ränta återbäras. I 36 § äro vissa bestämmelser meddelade
örn återbetalning av grundfond. Om jämlikt förbehåll i reglementet
sådan fond eller del därav med den ränta, som må vara utfäst, skall återbäras,
må det ej ske annat än i den mån reservfonden uppgår till belopp,
som motsvarar antingen tio gånger grundfonden eller ock en tiondedel av
insättarnas behållning enligt senaste bokslut. Ej heller må återbäring ske,
så länge säkerhetsfond, där sådan bildats, ej återbetalts eller om genom
återbäringen det förhållande, som skall förefinnas emellan sparbankens
inlåning och fonder, skulle rubbas. Ränta å grundfond må ej beräknas
efter högre räntefot än sex procent.
1935 års sparbankssakkunniga framhöllo i sitt den 9 juni 1936 avgivna
betänkande med förslag till lag angående ändring i vissa delar av sparbankslagen,
att de i det föregående angivna reglerna vore av sådan innebörd,
att de, som tillskjuta medel för bildandet av en sparbank, hade tämligen
ovissa utsikter att inom överskådlig framtid återfå sina medel eller
att erhålla ränta därå. De sakkunniga anförde, att alltför restriktiva bestämmelser
i fråga örn möjligheterna att återfå grundfondstillskott och
ränta därå kunde medföra mindre lyckliga konsekvenser i olika hänseenden.
Sålunda kunde härigenom försvåras bildandet av nya sparbanker
i mera kapitalfattiga delar av vårt land, där det kunde erbjuda vanskligheter
att med de nu i lagen stadgade villkoren för grundfondstillskottens
återbetalning och förräntning ernå tillräckliga bidrag för inrättandet av
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 8 sami. Nr 24—26''. 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 21.
en sparbank. Det kunde vidare tänkas fall, då de nuvarande bestämmelserna
på förevarande område rent av kunde föranleda risk för att redan
existerande sparbanker utan hänsyn till det samhälleliga intresset av deras
iortvaro bleve upplösta. De sakkunniga erinrade härvid örn den frestelse
att företaga dylik åtgärd, som läge däri att, i den män sparbanks tillgångar
därtill försloge, återbäring av grundfonden jämte ränta enligt 52 §
sparbankslagen skulle äga rum, då sparbanken likviderades. Såsom ytterligare
en olägenhet, som följde av de hittillsvarande bestämmelserna örn
återbäring av grundfond och som måhända hade större praktisk betydelse
än de nyss antydda, borde uppmärksammas faran för att, vid en ny sparbanks
bildande, grundfonden ej bestämdes till ett tillräckligt högt belopp
för att möjliggöra en skälig utveckling av sparbankens rörelse och lämna
insättarna den trygghet, som skulle vara önskvärd.
Med utgångspunkt från sålunda angivna olägenheter, vilka vore förknippade
med gällande lagstiftning, hade de sakkunniga upptagit till övervägande
frågan, huruvida möjligheter funnes att bättre än vad för närvarande
vore fallet tillgodose bidragstecknarnas intressen, utan att grundfondens
ändamål att säkerställa sparbankens verksamhet därigenom behövde
äventyras. De sakkunniga anförde i förevarande hänseende följande:
»I detta^ syfte hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att, under det
att ränta å grundfond enligt gällande bestämmelser ej kan utbetalas förrän
villkoren för återbäring av grundfonden äro uppfyllda och då utgår kumulerad
för de förflutna åren, ränta i stället skall utbetalas av varje års vinst,
oavsett örn förutsättningarna för återbäring av grundfondens kapitalbelopp
äro för handen. Såsom förutsättning härför bör dock gälla, att sparbankens
fonder äro tillräckliga för upprätthållande av det förhållande, som jämlikt
sparbankslagen skall förefinnas emellan sparbankens inlåning och dess fonder,
samt vidare att, i den mån säkerhetsfond, därest sådan bildats, eller
grundfonden gått förlorad, sådan fond uppbringats till det belopp, vartill
den skall uppgå. Därjämte skall, enligt vad förut framhållits, där säkerhetsfond
bildats och ränta därå utfästs, ränta å sådan fond utgå med företrädesrätt
framför ränta a grundfonden. Örn det härefter av årsvinsten återstående
beloppet icke helt skulle förslå till räntebetalning åt grundfondstecknarna,
bör enligt de sakkunnigas mening den ränta, som ej kan täckas avårsvinsten,
icke få, på sätt nu gäller och är avsett att fortfarande gälla i fråga
örn ränta å säkerhetsfonden, kumuleras utan bör sådan ränta bortfalla. Såvitt
de sakkunniga kunna finna bör nu antydda anordning i stort sett bliva
till fördel för bidragstecknarna, vilka icke såsom nu nödgas vänta på ränta
tiil en mer eller mindre avlägsen framtid. Ett dylikt tillvägagångssätt kan
jämväl ur den synpunkten vara att förorda, att sparbankerna icke längre
behöva, på sätt vid tillämpning av hittills gällande bestämmelser rätteligen
borde ske, år efter år räkna med den kumulerade räntan till grundfondstecknarna.
Mot den nu föreslagna anordningen skulle måhända kunna erinras, att
densamma kan bliva alltför förmånlig för bidragstecknarna och omvandla
tecknandet av grundfond för en sparbank till en icke avsedd form av vinstbringande
medelplacering. En sådan utveckling motverkas emellertid av
Bankoutskottets utlåtande Nr 24.
3
att enligt förslaget fastslås en skyldighet för sparbank att återbetala grundfonden
till bidragstecknarna, så snart reservfonden uppgår till belopp motsvarande
en tiondedel av insättarnas behållning enligt senaste bokslut, dock
att så ej må ske så länge säkerhetsfond, där sådan bildats, ännu ej återbetalts.
»
1 det av de sakkunniga framlagda lagförslaget hade bestämmelser örn
utbetalande av grundfondsräntan införts i 35 §.
På grundval av sparbankssakkunnigas förslag framlades vid 1937 års
riksdag proposition med förslag till lag om vissa ändringar i sparbankslagen.
I propositionen, som endast behandlade en begränsad del av de spörsmål,
som varit föremål för utredning genom de sakkunniga, upptogs icke något
förslag örn ändring av bestämmelserna om grundfondsräntan.
Motionärerna hava såsom stöd för sitt yrkande anfört i huvudsak följande:
De
nu gällande bestämmelserna att räntan till grundfondstecknarna skall
kumuleras funne motionärerna i likhet med 1935 års sparbankssakkunniga
vara förenade med väsentliga olägenheter. Särskilt i sådant fall, då en sparbanks
grundfond uppginge till ett mera betydande belopp, förefölle det synnerligen
otillfredsställande, att grundfondstecknarna under en avsevärd tidrymd
skulle avstå från avkastning å sina kapitalinsatser. Såvitt motionärerna
hade sig bekant hade det även förekommit fall, då det ifrågasatts att en
sparbank skulle upphöra med sin verksamhet för att därigenom bereda
grundfondstecknarna möjlighet att återbekomma sina kapitalinsatser jämte
ränta. Med hänsyn härtill syntes det vara ett trängande behov, att en lagändring
i förevarande avseende genomfördes. Det förslag härutinnan, som
framlagts av nyssnämnda sakkunniga, ansåge motionärerna vara väl ägnat
att tillvarataga grundfondstecknarnas intressen. Det av motionärerna åsyftade
målet syntes bäst ernås därigenom, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhölle örn framläggande snarast möjligt för riksdagen av ett förslag
till ändring av sparbankslagen i huvudsaklig överensstämmelse med vad
sparbankssakkunniga föreslagit. Motionärerna förutsatte därvid, att de nya
bestämmelserna komme att bliva tillämpliga ej blott å nytillkommande sparbanker
utan även å redan befintliga sparbanker.
över motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande av
sparbanksinspektionen, varjämte styrelsen för svenska sparbanksföreningen
bereus tillfälle alt avgiva yttrande över densamma.
Sparbanksinspektionen har anfört följande:
I motionen nr 27 i första kammaren åsyftas sådan ändring av sparbankslagen
alt ränta å grundfond, som enligt gällande bestämmelser ej kan utbetalas
förrän villkoren för återbäring av grundfonden äro uppfyllda och
då utgår kumulcrad för de förflutna åren, i stället skall utbetalas av värjo
års vinst, oavsett örn förutsättningarna för återbäring av grundfondens
kapitalbelopp äro för handen. Motionärernas yrkande ansluter sig helt till
det förslag, som i förevarande hänseende framlagts i 1935 års sparbankssakkunnigas
den 9 juni 1936 avgivna betänkande med förslag till lag an
-
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 24.
gående ändring i vissa delar av sparbankslagen. Utan motivering tillstyrktes
sistnämnda förslag i den del varom nu är fråga av inspektionen i ett den
15 oktober 1936 efter remiss avgivet utlåtande.
Inspektionens ståndpunkt till denna fråga har icke undergått någon förändring,
sedan inspektionen avgav nyssnämnda utlåtande. Inspektionen
kan vitsorda vad motionärerna anfört därom att det i något fall ifrågasatts
likvidation av sparbank för att därigenom bereda möjlighet för grundfondstecknarna
att återbekomma sina insatser jämte ränta.
Även örn grundade skäl sålunda föreligga för en sådan ändring av sparbankslagens
bestämmelser i nu förevarande ämne, som i berörda motion
ifrågasatts, och även örn en sådan ändring skulle kunna genomföras utan
samband med andra ändringar i samma lag, varom olika förslag blivit
framställda, synes dock frågan örn genomförande av en dylik ändring böra
kunna anstå till dess anledning visar sig föreligga att vidtaga en allmännare
omarbetning av sparbankslagen.
Styrelsen för svenska sparbanksföreningen har anfört följande:
Vad beträffar motionen om ändring av bestämmelserna örn återbäring
och förräntning av sparbanks grundfond synes det uppenbart, att de regler,
som härutinnan meddelas genom 1923 års lagstiftning, äro alltför restriktiva
och ägnade att medföra väsentliga olägenheter dels i så måtto, att svårigheter
kunna uppstå att erhålla erforderliga tillskott till grundfond, varigenom bildandet
av nya sparbanker försvåras och detta särskilt i de mera kapitalfattiga
delar av vårt land såsom t. ex. i Norrland, där behov av ytterligare
sparbanker förefinnes, dels även därigenom att de ovissa utsikter, som äro
förknippade med nuvarande bestämmelser i fråga om möjligheten att inom
överskådlig framtid återfå grundfondstillskott och ränta därå, kunna innebära
frestelse för dem, som tillskjutit medel för bildandet av sparbank, att
sedan reservfond bildats, söka genom sparbankens likvidation återbekomma
tillskjutna medel jämte ränta.
De med de nuvarande reglerna förenade olägenheterna skulle enligt styrelsens
mening kunna till väsentlig del elimineras genom en uppmjukning
av gällande bestämmelser örn ränta å grundfond. I sådant syfte vill styrelsen
för sin del i anslutning till det förslag, som 1935 års sparbankssakkunniga
framlade i ämnet, föreslå bestämmelser av innebörd att under förutsättning
att sparbanks fonder äro tillräckliga för upprätthållande av det förhållande,
som enligt sparbankslagen skall förefinnas mellan dessa och sparbankens
inlåning, och sedan av årets vinst ränta utgått å eventuellt förefintlig
säkerhetsfond, därefter skall av vinsten utgå ränta å grundfond efter en räntefot,
sorn med högst J/2 procent överstiger sparbankens inlåningsränta under
året, därvid dock i intet fall högre ränta än 6 procent örn året skall
beräknas.
Därest under något år ränta icke kunnat lämnas, kunde vad som brustit
få utbekommas av ett följande års vinst, dock med iakttagande därvid av
att räntan, inom nämnda övre gräns, på angivet sätt beräknas efter inlåningsräntan
för det år, då ränta icke kunnat utgå.
De föreslagna reglerna, som därest de upphöjas till lag, givetvis komma
att omfatta allenast sparbanker, som inrättats efter den nya lagstiftningens
ikraftträdande, måste emellertid kompletteras med erforderliga övergångsbestämmelser.
I sådant hänseende vill styrelsen föreslå, att för de äldre
sparbankernas del bör gälla, att de som gjort tillskott till grundfond medgi
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 24.
5
vas att, därest de vilja avstå från den rätt de äga att i fortsättningen få nuvarande
regler tillämpade, erhålla möjlighet att efter skriftlig ansökan övergå
till den nya lagens bestämmelser och omedelbart komma i åtnjutande av
ränta, därvid enligt styrelsens mening utbetalning av kumulerad ränta för
tiden före de nya bestämmelsernas ikraftträdande ej skulle få ifrågakomma.
Styrelsen, som ej förbisett att de av styrelsen föreslagna bestämmelserna
kunna vålla svårigheter dels genom att bland sparbanks grundfondsdelägare
kunna råda olika uppfattningar om lämpligheten av en övergång
till det nya systemet eller av att förbliva vid det gamla dels även därigenom
att i vissa fall utredning måhända ej kan vinnas om äganderätten till grundfondsbevis,
föreställer sig emellertid att man till undvikande av dylika olägenheter
kunde träffa sådan anordning, att innehavare av grundfondsandelar,
som önskade utfå ränta, omedelbart erhölle denna, under det att för
de övriga medel avsattes för utbetalning då vederbörande överginge till det
nya systemet eller då de villkor, som gälla enligt nuvarande regler, bleve uppfyllda.
En ändring av den begränsade omfattning, som ovan föreslagits, kan enligt
styrelsens mening ske utan samband med en allmän revision av sparbankslagen.
De ändringar, som hittills ifrågasatts men ej genomförts, äro av
sådan natur, att man enligt styrelsens mening innan man slutgiltigt tager
ställning till desamma bör avvakta utvecklingen och detta särskilt med hänsyn
till att de förhållanden, under vilka sparbankerna liksom andra kreditinrättningar
för närvarande arbeta, väsentligen avvika från vad som förut
ansetts som normala. Den av styrelsen ovan förordade ändringen torde emellertid
få anses vara av behovet verkligen påkallad och styrelsen vill i detta
sammanhang meddela, att enligt vad styrelsen har sig bekant fall förekommit,
då det ifrågasatts att sparbank skulle bringas till likvidation för att
på sådant sätt möjliggöra för grundfondstecknare att återfå sina kapitalinsatser
jämte ränta. Styrelsen vill förty uttala sig för att förslag till bestämmelser
av den innebörd, ovan angivits, framlägges örn möjligt redan till
nästa års riksdag.
Utskottet delar den uppfattning, som kommit till uttryck i motionen och
i de över densamma avgivna utlåtandena, nämligen att nuvarande bestämmelser
örn återbetalning och förräntning av sparbanks grundfond äro i behov
av ändring samt att en dylik ändring i första hand bör taga sikte på införande
av regler för utbetalning av ränta å grundfond. I likhet med sparbanksinspektionen
finner utskottet emellertid, att med genomförande av en ändring
av sparbankslagen i motionens syfte bör kunna anstå, till dess en
allmännare omarbetning av denna lag vidtages. Även örn ett närmare samband
mellan den i motionen upptagna frågan och övriga framställda ändringsförslag
beträffande sparbankslagen icke föreligger, måste det givetvis
få anses vara till fördel, att — till undvikande av ofta förekommande lagändringar
-— samtliga dessa förslag såvitt möjligt upptagas i ett sammanhang.
Enligt utskottets mening torde icke heller några större olägenheter
vara förenade med ett uppskov med den nu förevarande frågans lösning,
särskilt sorn det icke gjorts gällande, att nuvarande bestämmelser skulle innebära
omedelbar risk för några mindre gynnsamma konsekvenser för spar
-
Utskottet.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 24.
banksväsendet. Härtill kommer, att grundfondstillskotten skett på nu gällande
villkor i fråga om återbetalning och räntegottgörelse samt grundfondsdelägarnas
insatser i allmänhet torde avse jämförelsevis små belopp. Emellertid
vill utskottet i detta sammanhang uttala önskvärdheten av att ovan
antydda allmänna översyn av sparbankslagen kommer till stånd, så snart
detta överhuvud är möjligt och lämpligt. Med hänsyn till vad nu anförts
linner utskottet sig böra avstyrka bifall till den väckta motionen och får
alltså hemställa,
att förevarande motion I: 27 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 14 mars 1939.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandén, Holmström, Nilsson i Mölndal*,
Swartling*, Bodin i Visby, Lindbärg* och Albertsson;
från andra kammaren: herrar Lovén, Paulsen*, Andersson i Falkenberg, K. A.
Westman, Gustavson i Västerås, Osberg, Svedman* och Andersson i Lindome*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Holmström och Lovén, som ansett, att utskottets yttrande och
förslag bort hava följande lydelse:
»Av det ovanstående framgår, att sparbanksinspektionen anser grundade
skäl föreligga för den ändring av sparbankslagen, som föreslås i motionen.
Enligt inspektionens mening bör emellertid denna ändring anstå till dess
en allmän omarbetning av sparbankslagen kommer till stånd. Styrelsen för
svenska sparbanksföreningen anser däremot, att en lagändring av den begränsade
omfattning, som styrelsen förordat, skulle kunna ske utan samband
med en allmän revision av sparbankslagen. Ändringen vore dessutom
av behovet påkallad och styrelsen ville därför uttala sig för att förslag
i ämnet måtte framläggas örn möjligt redan till nästa års riksdag.
Bankoutskottets utlåtande Nr 24.
7
Då det torde vara ovisst, huruvida omförmälda allmänna revision av
sparbankslagen verkligen kommer att genomföras inom en snar framtid och
då en ändring av här ifrågavarande bestämmelse kan ske oberoende av
övriga ifrågasatta ändringar av sparbankslagen, torde det enligt utskottets
mening vara mest ändamålsenligt, att såsom i motionen föreslås riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om framläggande snarast möjligt av
förslag till ändring av sparbankslagen i anslutning till vad som föreslås i
motionen.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion I: 27,
må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit ville
snarast möjligt för riksdagen framlägga förslag till ändring
av sparbankslagen i huvudsaklig överensstämmelse med vad
utskottet ovan förordat.»