Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
1
Nr 20.
Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1939 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande
för riksgäldskontoret att ställa medel till
förfogande för statliga inköp från utlandet.
I en till riksdagen avlåten, den 20 januari 1939 dagtecknad proposition
nr 59, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att riksgäldskontoret intill utgången av budgetåret 1939/40 må förskottsvis,
genom överlämnande av statsskuldbevis med form och förfallotid bestämda
i samråd med riksbanken, ställa medel till förfogande för myndighet,
åt vilken uppdrages att enligt fastställda direktiv och i av riksdagen medgiven
utsträckning verkställa inköp för statens räkning från utlandet, att användas
för förvärv från riksbanken av för nämnda verksamhet erforderliga
belopp i guld och valutor.
I samband med anmälan av en av fullmäktige i riksbanken ingiven framställning
om fortsatt suspension av sedlarnas inlöslighet med guld behandlades
i propositionen nr 318 till 1937 års riksdag spörsmålen om riktlinjerna
för den ekonomiska politikens utformning i dåvarande konjunkturläge och
om medlen för förverkligandet av denna politik. I syfte att bereda riksbanken
ökade möjligheter att genom operationer i kapitalmarknaden öva
inflytande på ränteutvecklingen och samtidigt låta valutareserven komma
lill en för folkhushållet värdefull användning framlades i anslutning därtill
förslag om bemyndigande för riksgäldskontoret att förskottsvis, genom
överlämnande av statsskuldbevis med form och förfallotid bestämda i samråd
med riksbanken, ställa medel till förfogande för den myndighet, åt vilken
kunde komma att uppdragas att enligt fastställda direktiv verkställa
inköp för statens räkning från utlandet. Statsskuldbevisen skulle av myndigheten
användas för förvärv från riksbanken av för myndighetens verksamhet
erforderliga belopp i guld och valutor intill ett värde efter dagskurs
av högst 100 miljoner kronor.
I propositionen nr 308 till 1938 års riksdag, i vilken anmäldes frågan örn
fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa sedlarna med
guld, föreslog Kungl. Majit riksdagen att lämna riksgäldskontoret bemyndigande
att förskottsvis, i samma ordning som tidigare, ställa ytterligare
Bihang lill riksdagens protokoll 1939. 8 sami. Nr 20.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
medel till förfogande för statlig upphandling från utlandet. Bemyndigandet
skulle även denna gång avse ett belopp av 100 miljoner kronor.
De bemyndiganden som riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts här nämnda
förslag givit riksgäldskontoret hava utnyttjats för upphandling och lag
ring för statens räkning av varor erforderliga såsom beredskapsreserv i händelse
av avspärrning. Delta har skett med stöd av beslut vid 1937 och
19.38 års riksdagar innefattande medgivande till sådana inköp intill ett
sammanlagt belopp av 140 miljoner kronor. Inköpen hava verkställts genom
ett särskilt organ, statens reservförrådsnämnd. Särskilda medel lia anvisats
för bestridande av med upphandlingen förenade kostnader i svenskt
mynt. Medel ha anvisats, respektive i riksstatsförslaget för nästa budgetår
äskats jämväl för täckning av förskotten, i den mån dessa beräknats bliva
utnyttjade.
Beträffande det i nu förevarande proposition framlagda förslaget har c helen
för finansdepartementet anfört följande.
Under den tid det system för statlig upphandling, örn vars grunddrag jag
här erinrat, ägt bestånd, har behovet av statliga reservlager av olika varor
allt mera trätt i förgrunden under det att minskad betydelse tillkommit de
penningpolitiska synpunkter som ursprungligen motiverade tillskapandet av
en form för utnyttjandet av riksbankens valutareserv, varigenom denna i
viss utsträckning omvandlades i en reserv av inhemska statsskuldbevis. Anledning
föreligger därför knappast längre att behandla frågan om den statliga
upphandlingen som en del av det större problemet om riktlinjerna för
valutapolitiken och utformningen av de hjälpmedel varmed penningpolitiken
har att arbeta.
Enligt vad chefen för handelsdepartementet denna dag i annat sammanhang
närmare utvecklar finnes anledning att redan innevarande budgetår
fortsätta med inköpen av varor för statlig lagerhållning utöver den tidigare
beslutade ramen, 140 miljoner kronor. Då den ytterligare utvidgning av
lagerhållningen som nu kan övervägas synes böra gå utöver även den gräns
som uppdrages av de riksgäldskontoret lämnade förskottsbemyndigandena
å sammanlagt 200 miljoner kronor, torde förslag lämpligen böra föreläggas
riksdagen örn en vidgad finansieringsfullmakt utan avvaktande av den proposition
i valutafrågan som senare bör framläggas.
Utnyttjandet av den riksgäldskontoret lämnade finansieringsfullmakten är
bundet genom riksdagens beslut örn den omfattning vari inköp må verkställas.
Fullmaktens utsträckning synes mig därför icke, såsom hittills skett,
behöva siffermässigt bestämmas av riksdagen. Mera praktiskt synes vara
att ett bemyndigande gives riksgäldskontoret att intill utgången av nästa
budgetår förskottsvis tillhandahålla de medel som erfordras för den av riksdagen
medgivna upphandlingen. Frågan örn eventuell förnyelse av fullmakten
torde få anmälas för riksdagen i samband med att medel äskas för täckande
av utgifter finansierade genom förskott.
Utskottet. Med hänsyn till vad departementschefen anfört till stöd för det föreliggande
förslaget har utskottet — som icke funnit anledning till erinran mot att
förevarande spörsmål utbrytes från sitt tidigare sammanhang med penningpolitiken
— ansett sig höra tillstyrka, att riksdagen lämnar riksgäldskontoret
bemyndigande att förskottsvis finansiera inköp av varor för statlig la
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
3
gerhållning utan att, såsom förut skett, samtidigt begränsa bemyndigandet
till att avse visst belopp. Såsom i propositionen framhålles, är utnyttjandet
av finansieringsfullmakten bundet genom riksdagens beslut örn den omfattning,
vari inköp må verkställas. Härtill kommer, att det ifrågasatta bemyndigandet
är begränsat intill utgången av budgetåret 1939/40.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj.ts förevarande proposition.
Stockholm den 14 mars 1939.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Ehrnberg, Sandén, Holmström, Sundvik,
Bodin i Visby, Lindbärg* och Albertsson;
från andra kammaren: herrar Lovén, Andersson i Falkenberg, K. A. Westman, Gustavson
i Västerås. Osberg, Svedman*, Andersson i Lindome* och Sundberg*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.