Bankoutskottets utlåtande Nr 13.
5
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1939 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion angående reglering av de
s. k. korpralstilläggen från Vadstena krigsmanshuskassa.
I en till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisad, inom första
kammaren under nr 165 väckt motion har herr Holstenson jämte tre av
första kammarens övriga ledamöter hemställt, »att riksdagen matte besluta
att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag angående reglering
av de gratifikationer, som utgå till f. d. korpraler vid armén».
Till stöd för detta yrkande anföres i motionen följande:
Å underhållen från Vadstena krigsmanshuskassa till indelta soldater, som
varit underbefäl, utgår s. k. korpralstillägg till mindre belopp.
Det vill synas som om dessa tillägg, som på sin tid möjligen kunde anses
hava utgjort en tillräcklig kompensation för det merarbete, vilket under tjänstetiden
ålegat de som underbefäl tjänstgörande indelte, med nuvarande
penningvärde icke längre utgör sådan ersättning, som med tilläggen ursprungligen
avsetts.
Med hänsyn härtill torde det kunna ifrågasättas, huruvida icke dessa s. k.
korpralstillägg borde undergå någon förhöjning.
Frågan om ändrade bestämmelser rörande understöd åt avskedat indelt
manskap har upprepade gånger varit föremål för riksdagens prövning. 1
detta avseende tillåter sig utskottet att, såvitt angår arméns manskap, erinra
örn följande.
Före år 1910 utgingo underhållen från Vadstena krigsmanshuskassa med
olika belopp för fyra olika klasser, i vilka underhållstagarna voro indelade.
Det allmännast förekommande beloppet utgick enligt tredje klassen med
36 kronor bland annat till indelt manskap, som erhållit avsked- med fulla
tjänsteår efter ingången av år 1901, och till indelt manskap, som efter den
1 januari 1910 avskedats med rätt att anmälas till underhåll på exspektans.
Till alla underhållstagare, som uppnått 50 års ålder, utgick vidare från och
med år 1910 ett särskilt tillägg av 25 kronor årligen, varigenom totala förmånen
för underhållstagare i tredje klassen utgjorde 61 kronor. F. d. korpraler
och vice korpraler, vilka i sådan egenskap berömligt tjänstgjort minst
två år före avskedet, åtnjöto härutöver tillägg med respektive 24 och 12
kronor. Det korpraler och vice korpraler tillkommande sammanlagda underhållsbeloppet
utgjorde alltså respektive 85 och 73 kronor.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 13.
Utskottet.
Vid 1914 års senare riksdag framlades, efter förutgången sakkunnigutredning,
förslag om vissa förbättringar i underhållen åt indelt manskap
vid armén. Riksdagens beslut i ämnet innebar sådan förhöjning i gratialen,
att underhall skulle utgå med följande årliga belopp, nämligen
till den, som fyllt 60 levnadsår — såväl dåvarande som blivande underhållstagare
— med 100 kronor;
till den, som vore född år 1848, med 110 kronor;
till den, som vöre född år 1847, med 125 kronor; samt
till den, som vore född tidigare än år 1847, med 200 kronor.
Korpraler och vice korpraler skulle såsom förut erhålla årliga tillägg av
24, respektive 12 kronor.
Vid 1919 års lagtima riksdag fattades beslut örn vissa ytterligare förändringar
beträffande ifrågavarande underhåll. Nämnda beslut innebar för
arméns vidkommande,
att indelt manskap med minst 20 tjänstår, som avskedats före den 1
januari 1910 och som styrkte sig vara i behövande omständigheter, finge
trän och med den 1 januari 1919 komma i åtnjutande av gratial från Vadstena
krigsmanshuskassa enligt samma grunder, som gällde beträffande
sådant manskap, som avskedats efter nämnda tidpunkt,
att gratial från Vadstena krigsmanshuskassa finge från och med den 1
januari 1919 utgå med 200 kronor för varje underhållstagare vid fyllda
67 år, samt
att fran Vadstena krigsmanshuskassa enligt gällande bestämmelser utgående
korprals- och vicekorpralstillägg skulle från och med den 1 januari
1919 höjas till 60, respektive 30 kronor för år räknat.
Efter år 1919 har någon förändring av underhållsbeloppet till indelt manskap
icke ägt rum. Däremot hava medgivits särskilda förmåner i form av
dyrtidstillägg och pensionstillägg. Dyrtidstillägg har utgått från och med år
1917 och utgjorde till en början 175 kronor årligen till en var underhållstagare,
som uppnått 60 levnadsår. Beloppet har från och med år 1922 varit
fastställt till 150 kronor årligen. Pensionstillägg har utgått från och med
ingången av budgetaret 1924/25 med 50 kronor ärligen till en var underhållstagare,
som uppnatt 67 levnadsar och som styrker sig vara i behövande omständigheter,
vilket tillägg emellertid från och med den 1 juli 1934 sammanslagits
med underhållsbeloppet. För närvarande utgöra sålunda de fastställda
underhållsbeloppen med därå beviljade tilläggsförmåner för underhållstagare,
som uppnått 67 års ålder, 400 kronor för meniga soldater, 430 kronor
för vice korpraler samt 460 kronor för korpraler.
Beloppen av nu utgående korprals- och vicekorpralstillägg till underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa fastställdes — såsom närmare framgår av
den ovan lämnade redogörelsen — genom beslut av 1919 års riksdag, då tillläggen
efter att sedan år 1910 hava utgjort 24, respektive 12 kronor höjdes
Bankoutskottets utlåtande Nr 13.
7
till 60, respektive 30 kronor. Vid samma riksdag bestämdes också själva
underhållet till de belopp, med vilka detsamma — frånsett en år 1924 genomförd
förhöjning av 50 kronor — alltsedan dess utgått. Utskottet vill erinra,
att riksdagen år 1929 i samband med behandling av fråga örn ändrade
villkor för understöd från krigsmanshuskassan uttalat, att de år 1919 fastställda
underhållsbeloppen med därå belöpande tilläggsförmåner — genom
vilka totalbeloppen för underhållstagare, som uppnått 67 år, uppbringats
beträffande meniga soldater till 400 kronor, beträffande vicekorpraler till
430 kronor och beträffande korpraler till 460 kronor — måste anses vara
i stort sett väl avvägda. Då utskottet delar denna uppfattning, är utskottet
icke berett att förorda en förhöjning av korpralstilläggen, varigenom dessutom
den fastställda relationen mellan förmånerna för å ena sidan meniga
samt å andra sidan korpraler och vicekorpraler skulle rubbas. Härtill kommer,
att en dylik förhöjning skulle medföra ökning av de redan nu betydande
kostnaderna för ifrågavarande understödsverksamhet, vilka kostnader för
övrigt genom innevarande års riksdags beslut att utsträcka verksamheten
till att författningsenligt omfatta nya grupper av avskedat manskap ytterligare
komma att stegras från och med nästa budgetår.
På grund av det anförda finner utskottet icke anledning tillstyrka någon
åtgärd i motionens syfte och får därför hemställa,
att förevarande motion I: 165 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 februari 1939.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 12.