Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.
1
Nr 9.
Ankom till riksdagens kansli den 24 mars 1939 kl. 7 f. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till viss ändring i förordningen
den 2 mars 1934 (nr 34) med ytterligare tillägg till gällande
tulltaxa.
(lia avd.)
I en den 24 februari 1939 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 106, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen besluta att förordningen den 2 mars 1934 (nr 34) med ytterligare
tillägg till gällande tulltaxa, vilken förordning jämlikt förordning den 18
juni 1937 (nr 497) gäller till och med den 30 september 1940, skall från och
med dag, som av Kungl. Majit bestämmes, i nedan angivna del erhålla följande
ändrade lydelse:
Tulltaxe- nr |
Statistiskt nr |
Varuslag |
Tilläggstull |
|
ur 122 |
290 |
Druv- och |
stärkelsesocker samt stärkelse-.............................T |
11:50 |
Beträffande motiveringen för förslaget, i den mån redogörelse härför ej
lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet i ärendet.
Vid behandlingen av propositionen har utskottet anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen
E. Sandquist såsom sakkunnig.
Gällande tulltaxa upptager under nr 122 (stat. nr 290) druv- och stärkelsesocker
samt stärkelsesirap med tull av 23 kronor 50 öre för 100 kilogram.
Stärkelsesirap eller, såsom det mera allmänt benämnes, glykos utgöres av
druv- eller stärkelsesocker i flytande form.
I proposition den 1 februari 1934, nr 90, föreslog Kungl. Majit riksdagen
besluta, bland annat, att från och med den dag, som av Kungl. Majit bestämdes,
till och med den 30 september 1935 vid införsel från utlandet av
varor hänförliga till stat. nr 290 skulle, utöver enligt tulltaxan utgående tull,
utgå tilläggstull med 6 kronor 50 öre för 100 kilogram.
Bihang till riksdaqem protokoll 1939. 7 sami. Nr 9.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.
Vid föredragningen inför Kungl. Majit framhölls, att detta förslag föranleddes
av den ogynnsamma utvecklingen av de inhemska produktionsförutsättningarna
beträffande ifrågavarande varuslag, vilka blivit en följd av de
till stöd för potatisodlingen vidtagna statliga åtgärderna, avseende reglering
av tillverkningen av potatismjöl. Tullförhöjningen föreslogs också skola
gälla lika länge som potatismjölsregleringen, vilken förlänats giltighet till och
med den 30 september 1935.
1934 års bevillningsutskott, som tillstyrkte bifall till propositionen, uttalade
därvid sin anslutning till föredragande departementschefens uppfattning,
att det borde åligga statens potatismjölsnämnd att uppmärksamma frågan
om säkerställande av en jämn och tillfredsställande kvalitet å den inhemska
glykosen samt att, i den mån så kunde ske, stödja strävandena för
en kvalitativ förbättring av den inhemska tillverkningen. Riksdagen anslöt
sig till bevillningsutskottet och förordning i ämnet, som utfärdades den 2
mars 1934 (nr 34), trädde i kraft den 5 i samma månad.
Genom beslut vid 1935 och 1937 års riksdagar har såväl potatismjölsregleringen
som ifrågavarande tilläggstull erhållit fortsatt giltighet till och med
den 30 september 1940.
Till samtidig behandling med frågan om förlängd giltighet av tilläggstullen
förelåg vid 1937 års riksdag en inom andra kammaren väckt motion, nr
466, i vilken bland annat hemställdes örn ytterligare höjning av tilläggstullen
med 5 kronor per 100 kilogram.
I ett över denna motion avgivet yttrande anförde kommerskollegium, att
prishöjning å glykos borde undvikas och att hänsyn härtill borde tagas
vid prissättningen å för glykostillverkning avsedd potatisstärkelse, varför kollegium
ansåge sig ej böra tillstyrka förslaget om höjning av tilläggstullen.
Även bevillningsutskottet avstyrkte motionen men framhöll angelägenheten
av att vid handhavandet av den statliga regleringen på området behörig hänsyn
toges till bland annat glykosindustrien, för vars konkurrensförmåga prissättningen
å potatisstärkelse uppenbarligen vore av stor betydelse.
Riksdagen anslöt sig till utskottet.
I en till statens potatismjölsnämnd ställd, av nämnden med utlåtande
den 12 januari 1939 till Kungl. Majit överlämnad skrivelse hava vissa tillverkare
av glykos, nämligen Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a.,
Aktiebolaget Solfarin, Nya aktiebolaget Fermia och Reppe stärkelsefabriks
aktiebolag, hemställt om förhöjning av importtullen å glykos med minst 5
öre per kilogram.
Såsom motivering för en ändring av tullen har i skrivelsen i huvudsak
anförts följande:
Priset å råvaran för sökandenas tillverkning, d. v. s. potatismjöl, utgjorde
för närvarande 32 kronor 75 öre per deciton vid en fuktighetshalt av 20 %
mot 26 kronor vid tiden för senaste regleringen av glykostullen år 1934.
Med hänsyn härtill hade en höjning av priset å glykos måst företagas.
leffer denna prisförhöjning hade inträtt en starkt ökad import av glykos,
vartill medverkat dels prisfall å i utlandet av majs framställd vara och dels
dumping. P . -
Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.
3
Av nu nämnda förhållanden framginge, att något måste göras till skydd
för den svenska glykosnäringen. Priset å potatismjölet hade icke kunnat
sänkas, och tillverkare av glykos erhölle med nuvarande försäljningspris å
glykos icke mera än sina med tillverkningen förenade kostnader täckta.
Enligt vad som framgår av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
hava sökandena tillika förklarat, att de, därest framställningen om tullförhöjning
bifölles, icke utan medgivande av statens potatismjölsnämnd skulle
höja priset å glykos.
Statens potatismjölsnämnd har under åberopande av nyssnämnda utfästelse
tillstyrkt bifall till ansökningen.
Kommerskollegium har avgivit utlåtande i ärendet den 2 februari 1939
och därvid anfört bland annat följande:
Enligt avtal för varje tillverkningsår (oktober—september) mellan statens
potatismjölsnämnd och Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. inköpte
föreningen till fastställt pris den mängd stärkelse, som på grund av
meddelade licenser framställdes utöver husbehovet. Föreningen skulle vidare
försälja stärkelsen till i avtalet fastställda pris.
Beträffande priserna å av föreningen försåld stärkelse märktes följande.
Utförsäljningspriset för stärkelse i allmänna marknaden hade avpassats
efter potatispriset med tillägg för tillverkningskostnaderna m. m., varvid
emellertid glykosfabrikanterna fått åtnjuta ett pris, som med 2 kronor för
deciton understigit grundpriset för stärkelse i allmänna marknaden. Priset
å glykos hade, sedan priset å råvaran höjts, ej kunnat bibehållas i enlighet
med utfästelsen vid tilläggstullens genomförande år 1934 utan hade successivt
höjts och därvid satts 15 kronor för deciton över nyssnämnda förmånspris
å stärkelse ända till i augusti 1938, från vilken tid skillnaden hade
varit 14 kronor. Anledningen till att skillnaden sålunda minskats uppgåves
vara, att en vid nämnda tid företagen höjning av potatismjölpriset ansetts
kunna blott delvis uttagas genom höjning av glykospriset, då eljest den svenska
glykosens konkurrenskraft mot importvaran skulle hava förlorats.
En sammanställning av prisutvecklingen i stora drag för potatismjöl, för
glykos och för socker utvisade följande:
Potatisstärkelse
allmänt |
pris för gly- |
Glykos |
Socker |
|||
grundpris |
kosframst. |
kr/dt |
kr/dt |
|||
kr/dt |
kr/dt |
|||||
Från |
1 |
okt. 1933 ........ |
....... 28.oo |
26.oo |
41.00 |
30. oo |
» |
1 |
» 1936 ........ |
....... 29.oo |
27.00 |
42.oo |
31.oo |
» |
16 |
febr. 1937 ........ |
....... 32.oo |
30. oo |
45.00 |
32.oo |
» |
1 |
okt. 1937 ........ |
....... 32.50 |
30.5 0 |
45.50 |
32.oo |
» |
26 |
äng. 1938 ........ |
........ 34.75 |
32.7 5 |
46.7 5 |
32.0 o |
Förbrukningen av glykos i Sverige beräknas numera utgöra omkring 5
miljoner kilogram per år. Beträffande fördelningen av denna kvantitet på
inhemsk tillverkning och import av glykos har kommerskollegium anfört
följande:
Den inhemska tillverkningen av druv- och stärkelsesocker samt stärkel*
sesirap hade varit följande:
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.
Ar Ton 1,000 kronor
1931 ............................... 2,500 915
1932 ............................... 2,867 1,001
1933 ............................... 2,773 1,018
1934 ............................... 3,008 1,151
1935 ............................... 3,389 1,370
1936 ............................... 3,789 1,480
1937 ............................... 4,058 1,731.
Till och med år 1937 hade sålunda tillverkningen ökat rätt avsevärt och
ganska stadigt år från år. För år 1938 förelåge ännu icke uppgifter och i
varje fall torde den under årets senare del kännbara förstärkta utländska
konkurrensen knappast hava hunnit avsätta mera märkbara spår i fråga örn
tillverkningskvantiteterna.
Importen av druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap framginge av
följande uppställning:
År |
Ton |
|’! 1,000 kronor |
å-pris kr/dt |
1931................ |
349 |
28.0 |
|
1932................ |
236 |
33.o |
|
1933................ |
217 |
31.5 |
|
1934................ |
223 |
30.2 |
|
1935................ |
........ 633 |
197 |
31.i |
1936................ |
190 |
31.7 |
|
1937 ................ |
258 |
31.2 |
|
1938 (prel.).......... |
258 |
28.0. |
En viss, ehuru obetydlig export hade förekommit.
En rätt markerad ökning av importen inträdde sålunda 1937. Under de
tre första kvartalen 1938 kunde iakttagas en genomgående minskning av
importen, jämförd med 1937 års import, medan däremot 1938 års sista kvartal
uppvisade en betydande ökning, som mer än motvägde minskningen under
årets föregående kvartal.
Det av kommerskollegium sist omförmälda förhållandet framgår närmare
av följande sammanställning av importen av glykos under de olika kvartalen
1937 och 1938.
1937 1938
Januari—mars................. 184 ton 150 ton
April—juni .................... 265 » 210 »
Juli—september................ 194 » 189 »
Oktober—december............. 186 » 402 » .
I anslutning till nu nämnda uppgifter har kommerskollegium vidare anfört
följande:
Den ökning av importen, som inträtt efter september månad 1938, sammanfölle
till tiden med den senaste höjningen av glykospriset. Det hade från
fabrikanthåll gjorts gällande, att anledningen vore, att de från vissa utländska
håll offererade priserna vöre så låga, att även med gällande höga
tullbelastning den utländska varan vore konkurrenskraftig i fråga om
priset.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.
5
Man torde få räkna nied att, om ej prisskillnaden till den utländska varans
nackdel bleve allt för stor, normalt en ej alldeles obetydlig import av
glykos komme att förefinnas. Den svenska varan torde nämligen i vissa
hänseenden få betraktas som underlägsen till kvaliteten, ehuru den vore fullt
användbar i kanske de flesta fall.
Att importen åren före 1937, då en rätt avsevärd prisförhöjning å den
svenska varan genomförts, varit på det hela taget konstant, torde få betraktas
som ett belägg för riktigheten av det anförda. Ehuru de medeltal å
importvärdet, som kunde utläsas ur handelsstatistiken, ej medgåve en
delaljgranskning av priserna, kunde nämnda förhållande möjligen betraktas
som ett tecken till att den svenska prisnivån redan genom 1937 års prisförhöjning
börjat närma sig en kritisk nivå med avseende på konkurrenskraften
gentemot utlandet.
Av vad som förekommit i fråga örn prisreglering på förevarande område
sedan kollegium i sitt år 1937 i anledning av väckt motion om höjning av
tilläggstullen å glykos avgivna yttrande föreslagit, att glykosfabrikanterna
skulle tillhandahålla stärkelse till ett så lågt pris, att framställningskostnaden
för glykos i Sverige komme att ställa sig på sådan nivå att ytterligare
tullskydd vore obehövligt, finge anses framgå, att denna utväg ej befunnits
framkomlig eller lämplig. Under sådana omständigheter syntes — för den
händelse glykostillverkningen inom landet och därmed avsättning av motsvarande
mängder potatisstärkelse funnes böra upprätthållas på basis av
det av potatismjölsnämnden fastställda, nu gällande priset för potatis —
knappast återstå andra utvägar än å ena sidan importreglering och å andra
sidan höjning av tullen. Vid valet mellan dessa båda alternativ syntes en
höjning av tullen vara att föredraga, för den händelse därmed förbundes
sådant åtagande från glykosfabrikanternas sida rörande priset, varom i förenämnda
ansökning förmäles. En förutsättning för att en ökning av tullen
icke framdeles skulle få ofördelaktiga verkningar torde vara, att prisreglerande
åtgärder i fråga örn stärkelse icke företogcs därhän, att det svenska
glykosprisct återigen måste höjas för täckande av tillverkningskostnaderna.
Även om den nu föreslagna ökningen i tullbeläggningen icke vore avsedd
att uttagas vid prissättningen å den svenska tillverkningen, syntes dock tullsatsen
böra begränsas till vad som kunde anses vara nödvändigt för uppnående
av det åsyftade målet, framför allt till undvikande av att andra
under samma tullposition fallande varor än glykos onödigtvis belastades.
Det vore svårt att på grundval av föreliggande material avgöra, huruvida
den ökning av tilläggstullen, som begärts, eller med minst 5 kronor till
minst 11 kronor 50 öre för 100 kilogram, verkligen kunde vara av behovet
påkallad, eller om icke en ökning med exempelvis 3 kronor skulle vara tillräcklig.
Ett skäl för att nu en höjning med 5 kronor .skulle kunna anses
vara motiverad, vore möjligen det förhållandet, att sedan nuvarande tillläggstull
å glykos fastställts, hade det svenska glykosprisct på grund av
regleringsåtgärder måst höjas med ett något högre belopp än 5 kronor.
Under hänvisning till vad sålunda anförts har kommerskollegium förklarat
sig ej vilja motsätta sig, att tilläggstullen å druv- och stärkelsesocker
samt stärkelsesirap snarast möjligt höjdes från nuvarande 6 kronor 50 öre
till 11 kronor 50 öre för 100 kilogram.
Generaltullstyrelsen har i yttrande den 10 februari 1939 icke framfört
någon erinran mot förslaget.
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.
I sitt yttrande till ovannämnda statsrådsprotokoll har departementschefen
anfört:
»Såsom förut anförts har nu utgående tilläggstull av 6 kronor 50 öre för
kilogram tillkommit såsom stöd åt den svenska glykosnäringen vid den
ogynnsamma utveckling av produktionsförutsättningarna för näringen i
fråga, som föranletts av de till skydd för potatisodlingen vidtagna statliga
åtgärderna. Med hänsyn till att stärkelsepriset till följd av berörda åtgärder
för närvarande ställer sig avsevärt mycket högre än vid tiden för tillläggstullens
införande, anser jag, i likhet med de hörda myndigheterna,
ytterligare stöd numera vara erforderligt, örn den svenska glykosnäringens
konkurrenskraft skall kunna bevaras gentemot utlandet. Jag biträder
kommerskollegii uppfattning, att dylikt stöd bör meddelas i form av höjning
av tilläggstullen. Med hänsyn till vad vid utredningen framkommit
tillstyrker jag, att denna höjning bestämmes till 5 kronor för 100 kilogram.
Tilläggstullen skulle sålunda komma att utgå med tillhopa 11 kronor 50
öre för 100 kilogram. På sätt framgår i ärendet föranledes icke härav
nödvändigtvis motsvarande fördyring av den svenska glykosen; glykosfabrikanterna
hava förbundit sig att icke utan medgivande av statens potatismjölsnämnd
höja det nuvarande glykospriset.
Den föreslagna tullhöjningen torde böra träda i kraft å dag, som Kungl.
Maj:t bestämmer. Tilläggstullens giltighetstid synes böra bibehållas oförändrad
lika med den för potatismjölsregleringen tillsvidare bestämda, eller
till och med den 30 september 1940.
För att hindra ökad import under tiden till dess frågan om tullhöjningen
blivit slutligen avgjord har Kungl. Maj:t genom kungörelse den 3 februari
1939 (nr 36) meddelat förbud tillsvidare mot att till riket utan tillstånd av
kommerskollegium införa druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap under
tiden den 6 februari—den 31 mars 1939.»
Utskottet. I den av vissa tillverkare av glykos gjorda framställningen om förhöjning
av tullen å nämnda vara har till stöd för framställningen åberopats bland
annat, att importen av glykos ökat under de två senaste åren. Därvid har
särskilt hänvisats till den starka importstegring, som inträdde under oktober
och november månader år 1938, då införselkvantiteterna uppgingo till
146 respektive 154 ton. Då emellertid, enligt vad utskottet inhämtat, införseln
under januari och februari månader år 1939 omfattade endast 27 respektive
100 ton, torde berörda ökning av importen kunna betraktas såsom
en mera tillfällig företeelse. I varje fall lär utvecklingen av importen i och
för sig knappast utgöra skäl för vidtagande av en så betydande tullförhöjning
som den föreslagna. Utskottet bär även konstaterat, att den inhemska
tillverkningen synes hava ökat i högre grad än importen. Möjligheten av att
den utländska konkurrensen kommer att skärpas bör dock icke förbises, och
utskottet finner de i propositionen anförda motiven för en ökning av tullskyddet
heaktansvärda. Såsom kommerskollegium framhållit bör dock tullsatsen
begränsas till vad som kan anses vara nödvändigt för uppnående av
Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.
7
det åsyftade målet, framför allt till undvikande av att andra under samma
tullposition fallande varor än glykos onödigtvis belastas. Utskottet, som
delar den av kommerskollegium hävdade uppfattningen, anser att tullförhöjningen
bör begränsas till 3 kronor för 100 kilogram. Tilläggstullen skulle
i sådant fall komma att utgå med 9 kronor 50 öre för 100 kilogram.
I detta sammanhang vill utskottet understryka vikten av att den svenska
stärkelsens pris och kvalitet för framtiden hålles vid sådan nivå, att glykosindustriens
konkurrensförmåga gent emot utlandet så långt möjligt kan upprätthållas.
För uppnående av detta syfte torde det bliva nödvändigt, att den
inhemska stärkelseindustrien underkastas en av utvecklingen på området
betingad modernisering i såväl organisatoriskt som tekniskt hänseende.
Vad beträffar den svenska glykosindustrien synes icke heller denna, enligt
vad inför utskottet uppgivits, vara i alla avseenden på höjden av teknisk
utveckling, vilket delvis anses hava sin grund i bristen på ett organiserat
forskningsarbete.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
. .... .
att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj-.ts
förevarande proposition, nr 106, icke kunnat oförändrad bifallas,
besluta, att förordningen den 2 mars 1934 (nr 34) med
ytterligare tillägg till gällande tulltaxa, vilken förordning jämlikt
förordning den 18 juni 1937 (nr 497) gäller till och
med den 30 september 1940, skall från och med dag, som av
Kungl. Maj:t bestämmes, i nedan angivna del erhålla följande
ändrade lydelse:
Tulltaxe- |
Statistiskt |
Varuslag |
Tilläggstull |
nr |
nr |
kronor |
|
ur 122 |
290 |
Druv- och stärkelsesocker |
|
samt stärkelsesirap.......T |
9: 50 |
Stockholm den 24 mars 1939.
På bevillningsutskottets vägnar:
IVAR ANDERSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Viktor Larsson, Heiding,
Wahlmark, Sjödahl, Elon Andersson, Velander, Ekman och Sylwan; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund, Olsson i
Gävle, Ericson i Boxholm, Johanson i Huskvarna, Werner i Hultsfred, Hammarlund, Hagberg
i Malmö och Jonsson i Skedsbygd.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 9-
Reservation
av herr Elon Andersson, som ansett, att utskottets yttrande bort ha följande
lydelse:
»I den av vissa tillverkare---- (= början av utskottets yttrande sid.
6 — rad 8 nedifrån)---tillfällig företeelse. I varje fall lär utvecklingen
av importen i och för sig knappast utgöra skäl för vidtagande av den föreslagna
tullförhöjningen. Utskottet har även konstaterat att den inhemska tillverkningen
ökat i högre grad än importen. De redan nu utgående höga tullsatserna
på glykos, sammanlagt 30 kronor per 100 kilogram, synas sålunda
ha varit tillräckliga för att trygga den inhemska produktionen och möjliggöra
en fortgående ökning av densamma. En höjning av tullskyddet, vilken
dessutom skulle komma att onödigtvis belasta även andra under samma tullposition
fallande varor än glykos, torde därför icke vara påkallad. Utskottet
finner sig därför böra avstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
I detta sammanhang —--(= utskottets yttrande sid. 7 råd 6 uppifrån
— rad 15 uppifrån)---organiserat forskningsarbete.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts förevarande proposition
nr 106.»
397626. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.