Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.
1
Nr 5.
Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1939 kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om skattefrihet för vissa slag av stiftelser och
fonder.
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 155 i
första kammaren av herr Lindström m. fl. och nr 312 i andra kammaren av
herr Nylander m. fl., har hemställts, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla om åvägabringande snarast möjligt av sådana lagbestämmelser,
varigenom skattefrihet uttryckligen fastslås för stiftelser och fonder, vilkas
avkastning går till samhällsgagneliga eller allmänt kulturella ändamål
eller till ändamål av gagn för kommuner».
Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa till
motionen nr 155 i första kammaren.
Enligt 5 § 1 morn. e) kommunalskattelagen äro från skatteplikt till fastighetsskatt
undantagna akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,
sjukvårds- och barmhärtighetsinrättningar jämte andra fromma
stiftelser tillhöriga, för nämnda institutioners verksamhet såsom sådana
avsedda byggnader, så ock dylik institution tillhöriga allmänna platser. Är
byggnad, som förut nämnts, helt eller delvis undantagen från skatteplikt,
gäller detsamma beträffande tomtområde, som hör till byggnaden.
Jämlikt 54 § d) kommunalskattelagen äro förenämnda rättssubjekt frikallade
från skattskyldighet för inkomst av sådan fastighet, som är fri från
fastighetsskatt. Däremot äro nämnda rättssubjekt jämlikt 53 § 1 mom. d)
samma lag skattskyldiga för annan inkomst av fastighet än förenämnda.
För all annan inkomst äro ifrågavarande rättssubjekt frikallade från skattskyldighet
till kommunal inkomstskatt.
Enligt 7 § e) förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äro
förenämnda rättssubjekt befriade från skattskyldighet för all inkomst och
enligt 12 § 1 mom. b) nämnda förordning jämväl för förmögenhet.
Staten och kommuner äro undantagna från skattskyldighet till staten för
all inkomst. I regel äro sistnämnda rättssubjekt i kommunalt hänseende
skattskyldiga för inkomst av fastighet och rörelse men däremot frikallade
från skattskyldighet för all annan inkomst än nyssnämnda.
Andra slag av stiftelser än fromma sådana ävensom ideella föreningar äro
i regel skattskyldiga till såväl stat som kommun för all sin inkomst samt till
Bihang lill riksdagens protokoll 1939. 7 sand. N r 5. t
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.
slaten för förmögenhet enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
Före år 1928 beräknades den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten
för skattskyldiga stiftelser och ideella föreningar efter samma grunder som
för fysiska personer. Genom 1928 års lagstiftning infördes en proportionell
statsskatt för förenämnda skattskyldiga, varvid skattens grundbelopp beräknades
efter 3 procent av det beskattningsbara beloppet. Enligt den år 1938
vidtagna ändringen i förordningen örn .statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
utgör bottenskattens grundbelopp för nämnda skattskyldiga 5 procent
av det beskattningsbara beloppet.
För rättssubjekten stiftelser och ideella föreningar finnas icke några uttryckliga
lagbestämmelser. För en stiftelse har ansetts vara utmärkande, att
den utgör en självständig 1''örmögenhetsenhet, som under fortvarande bestånd
förvaltas för främjande av ett bestämt ändamål. Stiftelser kunna
hava egen styrelse och förvaltning eller ock kan förvaltningen vara överlämnad
till viss statlig eller kommunal myndighet, institution, förening eller
annat rättssubjekt.
Vid tillämpning av skatteförfattningarna synas enligt rådande rättspraxis
till fromma stiftelser hava hänförts allenast sådana stiftelser, som haft till
ändamål att understödja sjuka eller fattiga eller utöva därmed jämförlig
välgörande verksamhet. Däremot hava i praxis till fromma stiftelser icke
hänförts sådana, som hava ett religiöst ändamål eller som idka social verksamhet
eller som äro att hänföra till allmännyttiga, kulturella och välgörande
inrättningar av annat slag än barmhärtighetsinrättningar.
En särskild grupp av stiftelser utgöra vissa kommunala donationsfonder,
varmed avses fonder, vilkas förmögenhet förvaltas av kommuner men där
dessa icke äro ägare till förmögenhetsobjektet. I praxis hava vissa dylika
fonder betraktats såsom självständiga rättssubjekt och i beskattningshänseende
behandlats på samma sätt som andra stiftelser. Har därvid stiftelsen
med hänsyn till sitt ändamål varit hänförlig tili from stiftelse, har densamma
blivit skattefri, i annat fäll har den däremot beskattats.
Både före och efter tillkomsten av 1928 års skatteförfattningar hava såväl
inom som utom riksdagen framkommit förslag örn ändrade bestämmelser rörande
beskattningen av stiftelser och därmed likställda juridiska personer.
Dessa förslag hava hittills icke föranlett några lagstiftningsåtgärder. Förslag
hava även vid flera tillfällen framlagts angående ändring av gällande
bestämmelser om nämnda rättssubjekts skattskyldighet tili arvs- och gåvoskatt.
I det följande lämnas en sammanfattande översikt över de från och
med år 1912 riksdagen underställda förslag till ändringar rörande beskattningen
av stiftelsers med flera inkomst och förmögenhet samt de beslut,
sorn därvid fattats.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.
3
I motion vid 1912 års riksdag föreslogs, att föreningar med ideell verksamhet
skulle befrias från skattskyldighet för annan inkomst än av rörelse
ävensom från skyldighet att utgöra förmögenhetsskatt. 1912
års bevillningsutskott hemställde i sitt betänkande nr 26, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla om utredning i detta ämne. Utskottet
anförde därvid bland annat, att det länge ingått i del allmänna föreställningssättet,
att föreningar, som tjänade sociala, välgörande eller eljest
allmännyttiga syften, icke borde betungas med skatt. Detsamma gällde även
stiftelser och åtskilliga andra inrättningar med liknande ändamål.
Utskottets förslag bifölls i andra men avslogs i första kammaren och därmed
hade frågan fallit.
Vid 1914 års senare riksdag väcktes ånyo en motion med begäran örn
utredning i enlighet med 1912 års bevillningsutskotts hemställan. 1914 års
bevillningsutskott tillstyrkte bifall till motionen men frågans utgång i kamrarna
blev densamma som år 1912 och därmed hade frågan ånyo fallit.
I anledning av en vid 1920 års riksdag väckt motion hemställde riksdagen
på förslag av bevillningsutskottet i skrivelse den 10 april 1920, nr 122, att
Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning, huruvida och i vad mån stiftelser
och därmed jämförliga inrättningar, vilka fullföljde allmännyttiga ändamål,
kunde befrias från skattskyldighet till stat och kommun samt för riksdagen
framlägga det förslag till ändring i skatteförfattningarna, som av utredningen
kunde föranledas.
Till stöd för detta förslag anförde bevillningsutskottet i sitt av riksdagen
godkända betänkande nr 14 bland annat följande:
»Vad den statsfinansiella sidan av frågan beträffar, skulle visserligen en
utvidgad skattefrihet på förevarande område medföra en viss minskning i
skatteintäkt. Härvid får emellertid ihågkommas, att många stiftelser av
allmännyttig art genom sin verksamhet tjäna vissa statsändamål i vidsträckt
bemärkelse, såsom undervisning eller vetenskaplig forskning, sjukvård och
fattigvård, och såmedelst bespara det allmänna ej oväsentliga utgifter. I den
mån berörda statsändamål tillgodoses genom kommunala bidrag, gäller det
sagda även om kommunerna, vilka härförutom också kunna hava direkt gagn
av stiftelser för speciellt kommunala uppgifter.
Tydligt är emellertid, såsom redan antytts, att, innan någonting kan åtgöras,
frågan måste underkastas en sakkunnig utredning.---
Den svårighet, som först kommer att möta vid en sådan utredning, ligger
givetvis däri, att begreppet stiftelse ännu ej blivit definierat i svensk lagstiftning
och att stiftelsernas allmänna rättsställning icke blivit reglerad.
—
Även från ren beskattningssynpunkt torde den ifrågasatta utredningen
erbjuda vanskligheter. Det kan förutsättas, att olika stiftelser i ganska olika
grad äro förtjänta av skattefrihet. Kravet därå är eldigt sakens natur starkare
motiverat i samma mån stiftelsens verksamhet är av mera allmänt
gagn. En gradskillnad mellan olika stiftelser kan därför bliva nödig, men
givetvis måste genomförandet av en sådan ske med synnerlig varsamhet.
Vidare kan anledning måhända förefinnas att göra skillnad mellan statlig
och kommunal skattskyldighet, särskilt beträffande fast egendom. Förhål
-
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.
landena i en kommun kunna vara sådana, att fullständig skattefrihet för vissa
slag av stiftelser skulle allt för mycket betunga övriga skattskyldiga.
I den mån föreningar och stiftelser fullfölja besläktade syften, är uppenbart,
att synpunkterna på frågan om deras skattskyldighet eller skattefrihet
måste i väsentliga avseenden sammanfälla.---
Slutligen vill utskottet såsom lämpligt framhålla, att sistberörda utredning
får omfatta även juridiska personer, som med hänsyn till ändamål och organisation
äro jämförliga med stiftelser utan att vara direkt betecknade såsom
sådana eller enligt gängse språkbruk så benämnas. Särskilt vill utskottet
betona önskvärdheten av, att den oklarhet undanröjes, som vidlåder de nuvarande
undantagsbestämmelserna rörande s. k. fromma stiftelser och med
dem sammanställda privilegierade kategorier.»
Vid 1927 års riksdag framlade Kungl. Majit i proposition nr 102 förslag till
kommunalskattelag m. m. Detta förslag avslogs av riksdagen. I propositionen
anförde departementschefen bland annat, att han vore av den uppfattningen,
att en fullständig skattefrihet för ideella föreningar och stiftelser
ej borde ifrågakomma. Vid meddelande av skattep rivi legiér måste man
nämligen ihågkomma, att den frihet, som meddelades på ett håll, ofelbart
måste motsvaras av en ökning av skattskyldigheten på andra håll och att
en avvägning med hänsyn därtill måste företagas. Det förefölle tillika rimligt,
att den mycket betydande fondbildning, som representerades av ideella
föreningar och stiftelser, i någon mån bidroge till det allmännas utgifter. Departementschefen
anförde vidare, att, ehuru genomförandet av en proportionell
beskattning utan tvivel komme att få en ej oväsentlig statsfinansiell betydelse,
han dock hade den uppfattningen, att beskattningen av ideella föreningar
och stiftelser icke borde vara progressiv.
Vid 1928 års riksdag beslöts på hemställan av särskilda utskottet i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 213 med förslag till kommunalskattelag
m. m. de nu gällande bestämmelserna i förevarande ämne. Vissa i anledning
av nämnda proposition väckta motioner, vari hemställts, att vissa föreningar
och stiftelser med rent ideella ändamål måtte undantagas från skattskyldighet,
avslogos av riksdagen. Till stöd härför åberopade särskilda utskottet
vad departementschefen yttrat i frågan.
I propositionen anförde departementschefen, bland annat, att det enligt
hans mening vore lika uppenbart, såväl att avkastningen på de fonder, som
innehades av ideella föreningar och stiftelser, i princip borde vara underkastad
statens och kommunernas beskattningsrätt, då de enskilda personer,
som i sista hand komme i åtnjutande av deras inkomster, ej beskattades, som
att beskattningen av ideella föreningar och stiftelser enligt dåvarande progressivskalor
vore orättvis. Man måste därför göra klart för sig, att ett avstående
från all beskattning innebure en verklig subvention till dem, som gjordes
skattefria, en subvention till företag, vilka om än så behjärtansvärda till större
delen säkerligen ej skulle erhålla ifrågavarande understöd, örn understödsfrågan
prövades från fall till fall. Rörande frågan om de inrättningar, som
inbegrepes i den sedan gammalt vedertagna skattefriheten för fromma stiftel
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.
ser m. fl., hade genom mångårig praxis en viss klarhet vunnits. Att nu giva
klara begreppsbestämningar, avsedda för en grupp av nytillkomna för sin
1''ondavkastning skattefria institutioner, torde vara synnerligen svårt. Det
vore att befara en rad med nya tvistiglieter rörande gränsfall, vilket helst borde
undvikas.
I motion vid 1933 års riksdag ifrågasattes, att skattefriheten för stiftelser
.skulle borttagas. 1933 års bevillningsutskott hemställde i sitt betänkande nr
33, att motionen icke måtte föranleda någon åtgärd, och denna hemställan
bifölls av riksdagen.
Till stöd för nämnda hemställan anförde bevillningsutskottet bland annat,
att den gällande skattebefrielsen för donationsfonder vore tämligen snävt
begränsad och omfattade endast sådana institutioner, som kunde anses tjäna
ändamål av allmännyttig natur. Med hänsyn härtill hade utskottet icke
ansett sig kunna biträda motionärens förslag att inskränka eller avskaffa denna
skattebefrielse.
I anledning av en vid 1937 års riksdag väckt motion, vari ifrågasatts skattefrihet
för icke erkända arbetslöshetskassor och andra sociala hjälpfonder.
anförde 1937 års bevillningsutskott i sitt betänkande nr 30 bland annat, att
utskottet i likhet med motionären funne skäl tala för att sådana icke erkända
arbetslöshetskassor och hjälpfonder, vilka uteslutande hade till syfte att bereda
behövande medlemmar av fackorganisationer understöd vid oförvållad
arbetslöshet, vid sjukdom eller dylikt, i beskattningshänseende bleve likställda
med sådana understödsföreningar respektive fromma stiftelser, som utgjorde
självständiga rättssubjekt. Utskottet ansåge emellertid, att för sådan likställighet
i beskattningshänseende mellan de i motionen omförmälda arbetslöshetskassorna
och hjälpfonderna, å ena sidan, samt understödsföreningar
och fromma stiftelser, å andra sidan, borde fordras, att de för det särskilda
ändamålet avsedda medlen vore på ett betryggande sätt avskilda från fackorganisationernas
övriga tillgångar, samt att de ifrågavarande kassorna och
fonderna såsom rättssubjekt erhölle en självständig ställning i förhållande
till fackorganisationerna. Ehuru utskottet funne det önskvärt, att den föreliggande
frågan gjordes till föremål för närmare utredning, hade utskottet
likväl icke ansett sig böra biträda motionärens förslag örn skrivelse i ämnet.
Utskottet förutsatte nämligen, att i samband med den pågående utredningen
på beskattningens område jämväl det i motionen berörda spörsmålet kom me
att tagas under närmare omprövning.
I enlighet med utskottets hemställan beslöt riksdagen avslå motionen.
I en motion vid 1938 års riksdag, vari berördes frågan örn beskattningen av
studentorganisationernas fonder, föreslogs skattefrihet för vissa sammanslutningar
av studerande vid rikets universitet och högskolor. 1938 års bevillningsutskott
hemställde i sitt betänkande nr 28, att motionen icke mätte föranleda
någon riksdagens åtgärd, och denna hemställan bifölls av riksdagen.
Utskottet anförde därvid bland annat, att i motionen allenast berörts frågan
G
Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.
Utskottet.
om beskattningen av vissa slag av fonder. Detta beskattningsspörsmål hade
emellertid en vida större räckvidd än som franninge av motionen. Sålunda
kunde problem, jämförliga med de i motionen berörda, uppkomma, exempelvis
i fråga örn donationer, vilka givits till en kommun till allmänt gagn för
dess invånare. Utskottet funne det vara angeläget, att frågan örn beskattningen
i allmänhet av nu ifrågavarande slag av fonder gjordes till föremål för närmare
utredning i ett sammanhang. För utskottet vore känt, att de sakkunniga,
vilka vore sysselsatt med utredningar beträffande reformering av såväl
den statliga som den kommunala beskattningen, jämväl komme att taga
nu berörda spörsmål under närmare övervägande.
Enligt gällande bestämmelser äro bland annat sjukvårds- och barmhärtighetsinrättningar
jämte andra fromma stiftelser i viss omfattning undantagna
från skattskyldighet för inkomst och förmögenhet. Andra slag av stiftelser
än fromma sådana ävensom ideella föreningar äro däremot i regel icke skattefria.
I praxis hava vissa kommunala donationsfonder betraktats såsom
självständiga rättssubjekt och i beskattningshänseende likställts med stiftelser.
Under de senare åren hava beskattningsmyndigheterna ägnat frågan örn
beskattningen av stiftelser och fonder större uppmärksamhet än tidigare.
Därvid lära gällande bestämmelser inom skilda delar av landet hava tillämpats
på olika sätt. En del beskattningsnämnder hava sålunda behandlat stiftelser
med allmännyttigt ändamål såsom örn de vore undantagna från skattskyldighet
och i följd därav icke åsatt dem någon taxering, medan åter andra
beskattningsnämnder förklarat sådana stiftelser vara skattskyldiga för inkomst
och förmögenhet samt taxerat deni härför. Detta förhållande har föranlett
ojämnhet i beskattningen mellan ifrågavarande skattskyldiga samt
vållat tvistigheter mellan beskattningsmyndigheterna och de skattskyldiga.
I de föreliggande motionerna har ifrågasatts, att uttryckliga bestämmelser
skulle införas om skattefrihet för stiftelser och fonder, vilkas avkastning
ginge till samhällsgagneliga eller allmänt kulturella ändamål eller till ändamål
av gagn för kommuner.
På sätt inledningsvis framhållits har frågan örn beskattningen av stiftelser
och därmed likställda juridiska personer vid upprepade tillfällen varit
föremål för riksdagens uppmärksamhet. Förslag innefattande yrkanden örn
såväl utvidgning som begränsning av bestämmelserna örn skattefrihet hava
därvid framlagts. Fragan har emellertid visat sig vara .synnerligen invecklad
och att uppnå en tillfredsställande lösning av densamma har erbjudit
åtskilliga svårigheter. Till belysande härav må omnämnas några av de faktorer,
som försvårat frågans lösning. Då, såsom förut nämnts, stiftelsernas
allmänna rättsställning icke är lagligen reglerad, har det befunnits svårt att
ur beskattningssynpunkt angiva, vilka slag av rättssubjekt som böra hänföras
till stiftelser. Med denna fråga hänger nära samman, att stiftelser och
därmed likställda juridiska personer allt efter deras allmännyttiga ändamål
i olika hög grad kunna vara förtjänta av skattefrihet eller skattelättnad. En
lämplig gränsdragning efter ändamålens natur har dock varit svår att åstad
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.
7
komma. Icke minst statsfinansiella och kommunalekonomiska skäl hava
gjort frågan invecklad. Så länge som beskattningen kunnat hållas på en
relativt låg nivå, har det helt naturligt varit möjligt att bereda vissa rättssubjekt
en privilegierad ställning i beskattningsavseende. 1 den mån skattebördan
för fysiska personer och näringsföretag måst ökas, har tveksamhet
uppkommit rörande möjligheten att ens i samma utsträckning som hittills
helt eller delvis undantaga vissa rättssubjekt från skatteplikt.
Av det anförda framgår, att den i motionerna berörda frågan måste göras
till föremål för ingående undersökningar och för en avvägning mellan olika
på frågan inverkande omständigheter, innan det är möjligt att taga ställning
till, vilka rättssubjekt som böra komma i åtnjutande av skattefrihet eller
skattelättnad och, i sistnämnda fall, i vilken grad lättnad i skattehänseende
kan och hör medgivas. I frågans nuvarande läge är utskottet därför icke
berett att taga ståndpunkt till det i motionerna framlagda förslaget om ändring
av de nuvarande bestämmelserna i ämnet. Med hänsyn till att dessa
tillämpas på olika sätt av olika beskattningsmyndigheter finner utskottet
det vara synnerligen angeläget, att en lösning av frågan snarast möjligt kommer
till stånd. Då det för utskottet är känt, att de på skattelagstiftningens
område verksamma kommittéerna — 1936 års skattekommitté, kommunalskatteberedningen
och 1938 års arvsskattekommitté -— under innevarande
år komma att slutföra sitt utredningsarbete, såvitt angår bär ifrågavarande
spörsmål, finner utskottet skäl ej föreligga för riksdagen att nu i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla örn förslag i ämnet. Utskottet förutsätter nämligen,
att proposition i ärendet i så fall kan föreläggas nästa års riksdag, som
då får tillfälle att taga ställning till frågan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 155 av herr Lindström
m. fl., och 11:312 av herr Nylander m. fl., om skattefrihet
för vissa slag av stiftelser och fonder, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 mars 1939. ''
På bevillningsutskottets vägnar:
IVAR ANDERSON.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Viktor Larsson*,
Heiding*, Wahlmark*, Sjödahl, Elon Andersson, Velander, Ekman, Gustaf Björkman oell
Egnell; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund*, Nylander,
Olsson i Gävle, Ericson i Boxholm, Johanson i Huskvarna, Werner i Hultsfred och
Olsson i Kullenbergstorp.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Reservation
av herr Olsson i Gävle.
397480. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.