Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
1
Nr 38.
Ankom till riksdagens kansli den 3 juni 1939 kl. 7 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till vissa ändringar i gällande
tulltaxa m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Genom en den 5 maj 1939 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 303, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag ur statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att
dels antaga följande förslag till ändringar i den vid tulltaxeförordningen
den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan att träda i kraft å dag som
Kungl. Majit bestämmer:
Plåtar, även korrugerade:
Tull
för 100 kg
kronor
779
780
781
782—783
784
785
böjda och med kanterna nitade, falsade eller
lödda; samt perforerade, med en tjocklek av:
3 mm eller däröver......................N
mindre än 3 mm men icke under 1.6 mm N
mindre än 1.6 mm......................N
Stålrör1:
utan söm, hållande i yttre diameter 215 mm
eller däröver; ävensom rördelar av motsvarande
beskaffenhet........................
andra slag; ävensom lednings- och lyktstolpar
av rör, hållande i yttre diameter:
50 mm eller däröver ....................N
mindre än 50 mm.......................N
Anm. Svetsade rör, hållande i yttre diameter mer
än 250 mm och med en godstjocklek av mindre
än 3 mm, hänföras till nr 780—781.
För elektrotekniskt ändamål arbetat kol, ej särskilt
nämnt, vägande per stycke:
6: —
7:50
12: —
fria
6: —
8: —
mindre än 3 kg:
1020
1065: 1
1065: 2
andra slag..............................E
Anm. För kol, hänförligt till nr 1020, inkommande
i form av korn eller pulver och avsett uteslutande
för tillverkning av elektroder till galvania
element, skall tull icke utgå.
Barometrar och termometrar ..................E
Vattenmätare med högst 40 mm genomloppsöppninö.
.......................................E
20: —
100: -300: -
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 7 sami. 1 avd. Nr 38.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
dels såsom ytterligare tillägg till gällande tulltaxa besluta
att vid införsel från utlandet skall för tiden från och med den 1 juli 1939
till och med den 30 juni 1941 utöver enligt tulltaxan stadgad tull utgå till -iäggstull på sätt nedan sägs:
Tulltaxe- |
Statistiskt |
Varuslag |
Tilläggstull |
nr |
nr |
kronor |
|
ur 397 |
ur 916 |
Vadd av bomull, kardad bomull härunder |
|
inbegripen, blekt ....................N |
15: — |
Till utskottets behandling hava jämväl överlämnats följande i anledning av
propositionen väckta motioner, nämligen de likalydande motionerna nr
340 i första kammaren av herrar Elof Andersson och Albertsson samt nr
512 i andra kammaren av herr Carlström m. fl., vari hemställts, »att förevarande
proposition, nr 303, i vad den gäller tullsatserna å rör icke måtte av
riksdagen bifallas».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för dels propositionens förslag
dels ock motionärernas yrkande, får utskottet, i den mån redogörelse härför
ej lämnas i det följande, hänvisa till förenämnda statsrådsprotokoll samt till
motionen I: 340.
Vid behandlingen av propositionen har utskottet anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen
E. Sandquist såsom sakkunnig.
Vadd och bomull. Vadd, alla slag, kardad bomull härunder inbegripen,
hänföres, med en tullsats av 10 kronor för 100 kilogram, i gällande tulltaxa
till nr 397, som är uppdelat på statistiskt nr 916, omfattande vadd av bomull,
kardad bomull inbegripen, och statistiskt nr 917, omfattande annan vadd.
Okardad bomull (tulltaxenr 395, stat. nr 901) liksom även bomullsavfall (tulltaxenr
395, stat. nr 909) med flera spånadsämnen i form av råvaror och avfall
åtnjuta tullfrihet.
I propositionen föreslås, att en tilläggstull å 15 kronor för 100 kilogram
införes för blekt bomullsvadd och blekt kardad bomull. Tullen är avsedd
att gälla under två år räknat från och med den 1 juli 1939. I
I skrivelse till Kungl. Majit den 31 januari 1939 har Mölnlycke väfveriaktiebolag
anhållit om sådan ändring i tulltaxan, att vadd av blekt och kardad
bomull, även för medicinskt bruk beredd, komme att förses med tullskydd
av 35 öre för kilogram.
Till stöd för ansökningen har bolaget anfört bland annat, att bolaget vore
den ende tillverkaren inom landet i fabriksmässig skala av ifrågavarande
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 3
slag av bomull, samt att bolaget icke ansåge sig kunna fortsätta med tillverkningen,
såvida icke åtgärder vidtoges att säkerställa densamma. Bolaget
hade sålunda allvarligt tagit under övervägande att lägga ned denna
gren av sin tillverkning och avyttra anläggningen till Norge.
över framställningen ha kommerskollegium och generaltullstyrelsen den
29 april 1939, efter remiss, gemensamt avgivit yttrande och därvid överlämnat,
förutom nyss omförmälda skrivelse från bolaget, införskaffade yttranden
från medicinalstyrelsen, rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap,
svenska bomullsfabrikantföreningen, Sveriges färghandlares riksförbund
samt Sveriges grossistförbund ävensom en påminnelseskrift från sökandebolaget
och en i anledning därav inom rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap
upprättad promemoria med tillhörande bilagor. Vid medicinalstyrelsens
yttrande ha fogats yttranden från föreståndaren för statens
farmacevtiska laboratorium och apotekarsocietetens direktion.
Föreståndaren för nämnda laboratorium har tillstyrkt bifall till framställningen,
enär det vid en eventuell krigsavspärrning måste anses vara av stor
betydelse, att det inom landet funnes en fabrik för framställning av bomull
för medicinskt bruk.
Även apotekarsocietetens direktion har ansett en tullhöjning nödvändig för
att säkerställa tillverkningen inom landet.
Medicinalstyrelsen har ansett sig böra tillstyrka bifall till framställningen,
därest stöd åt tillverkningen i fråga ej kunde beredas i annan ordning. Härvid
har styrelsen dock förutsatt, att tullförhöjningen icke skulle komma
att medföra prisökning i fråga om förbandsbomull, beredd av för statens
räkning importerad råvara.
Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap har framhållit, att
det uppenbarligen ur beredskapssynpunkt vore ett verkligt intresse, att den
tillverkningskapacitet, som förefunnes inom landet, under rådande oroliga
förhållanden icke förminskades. Då viss fara syntes föreligga för att så
verkligen kunde bliva fallet, därest den tillverkning, det här gällde, ej bereddes
tillräckligt stöd i ena eller andra formen, syntes frågan gälla mindre,
örn dylikt stöd borde lämnas, än i vilken form — genom tullskydd eller
på annat sätt — detta borde ske.
Svenska bomullsfabrikantföreningen har bland annat anfört, att en viss
höjning av gällande tullsats syntes föreningen motiverad, men att den föreslagna
höjningen till 35 öre för kilogram förefölle väl kraftig icke minst
örn hänsyn toges till gällande tullsatser å bomullsgarn.
Sveriges färghandlares riksförbund har erinrat örn att ifrågavarande industri
i mycket hög grad vore en förädlingsindustri samt i anslutning härtill
bland annat anfört att det med hänsyn till den skarpa utländska konkurrensen,
som hotade att förkväva den inhemska tillverkningen, vore
önskvärt, att en förhöjning av tullen komme till stånd. Örn den föreslagna
tullökningen möjligen ansåges för hög, bleve det dock en lättnad för
sökandebolaget, örn tullsatsen bestämdes till 25 öre för kilogram.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
Sveriges grossistförbund har förklarat sig icke kunna tillstyrka en höjning
av tullen till 35 öre för kilogram, men icke velat direkt avstyrka en
höjning av tullen till högst 25 öre för kilogram, då det syntes som örn tullen
utan menlig inverkan på landets försörjning med varan skulle kunna
något höjas.
Kommerskollegium och generaltullstyrelsen lia förordat en höjning av
tullen från 10 till 25 kronor för 100 kilogram men framhållit, att höjningen
torde böra inskränkas till att avse endast blekt bomullsvadd samt medicinsk
kardad bomull.
Föredragande departementschefen har för egen del anfört följande:
»Det torde ur försvarsberedskapspunkt vara av vikt, att viss tillverkning
inom landet av bomull för medicinskt bruk uppehälles. I ärendet synes
utrett, att den inhemska industrin på detta område emellertid icke kan bestå
i den utländska konkurrensen utan ytterligare skydd. Såsom framgår av utredningen
har visserligen statens reservförrådsnämnd för avsikt att låta inom
landet tillverka förbandsmateriel i ej obetydlig utsträckning. Den sysselsättning,
som sålunda beredes den svenska industrin, innebär naturligtvis ett
visst stöd för denna. Någon mer varaktig hjälp erhålles dock ej härigenom.
För tryggande av den inhemska produktionen synes en tullhöjning erforderlig.
Då, i enlighet med vad nyss anförts, det ökade tullskyddet närmast motiveras
av beredskapshänsyn, förordar jag emellertid, att tullhöjningen ej inarbetas
i tulltaxan utan beredes i form av tilläggstull att gälla under viss tid, förslagsvis
två år från och med den 1 juli 1939, varefter frågan får, under beaktande
av föreliggande förhållanden, tagas under förnyad prövning. Det må nämnas,
att, enligt vad jag förvissat mig örn, en höjning av tullskyddet icke kommer
att påverka prissättningen vid den av reservförrådsnämnden föranstaltade
tillverkningen.
I anslutning till vad kommerskollegium och generaltullstyrelsen föreslagit
torde tilläggstullen böra bestämmas till 15 öre för kilogram och begränsas att
avse blekt bomullsvadd och blekt kardad bomull.»
Rör av smidbart järn och stål. De bestämmelser i gällande tulltaxa, som
avse rör av smidbart järn och stål, ha, såvitt i förevarande sammanhang är
av betydelse, följande lydelse:
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
5
Statistiskt
nr
XV. Oädla metaller samt arbeten därav.
Tull
för 100 kg
kronor
Tulltaxe nr -
A. Järn och stål samt arbeten därav.
2. Smidbart järn och stål samt
arbeten därav.
Plåtar, även korrugerade:
1420
1421
1422
böjda och med kanterna hopsvetsade;
samt perforerade, med en tjocklek
av:
3 mm eller däröver............N
mindre än 3 mm men icke under
1.6 mm ....................N
mindre än 1.6 mm........... N
1423
1424
1425-1426
1427
1428:1
1428: 2
Anm. Plåtar, böjda till rör och med
kanterna hopsvetsade, tulltaxeras såsom
rör, för så vitt den inre diametern
icke överstiger 250 mm.
Rör:1
valsade eller varmdragna:
icke bearbetade, härunder inbegripna
nitade och falsade; ävensom lednings-
och lyktstolpar av rör:
lednings- och lyktstolpar av rörN
tubämnen, runda, ihåliga.......N
andra:
överdragna med färg........N
andra.......................N
bearbetade, härunder inbegripna böjda,
formade till spiraler, försedda med
flänsar, rör med ökad godstjocklek
på ändarna samt rör med ändarna
hopvällda:
förzinkade ....................N
andra.........................N
Anni. 1. Rör, hållande i inre diameter
mer än 250 mm, hänföras, örn de äro
vällda, till plåtar, böjda och med kanterna
hopsvetsade, nr 1420—1422 (779
—781), eljest till plåt- och bleckvaror,
ej särskilt nämnda, nr 1547—1554
(878—882).
Anm. 2. Rör med en godstjocklek av
mindre än 2.6 mm tulltaxeras såsom
kalldragna rör, nr 1429—1432 (784
—785).
6: —
7: 50
12: —
779
780
781
782
783
1 Angående isoleringsrör, se nr 1871—1872 (1032—1033) under Avd. XVI B.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
Statistiskt nr |
Tull för 100 kg |
Tulltaxe- nr |
||
kalldragna, med en godstjocklek av: |
||||
2 mm eller däröver: |
||||
1429 |
ångpannetuber och ångrör..... |
. N |
6:- 1 |
784 |
1430 |
andra......................... mindre än 2 mm: |
. N |
6:- / |
|
1431 |
ångpannetuber och ångrör..... |
. N |
8:- | |
785 |
1432 |
andra......................... |
. N |
8:- } |
I skrivelse den 13 mars 1937 anhöllo Sandvikens jernverks aktiebolag och
Uddeholms aktiebolag örn ökat tullskydd genom påläggande av tilläggstullar
å vissa rör av smidbart järn och stål, fallande under tulltaxenummer 782—
785, till vilken framställning Wirsbo aktiebolag i skrivelse den 15 mars 1937
anslöt sig.
Vidare hemställde Victor Berg, aktiebolag, Aktiebolaget Stahlunion och
bolaget Harald Pihl i skrivelse den 21 december 1937 om vidtagande av sådan
ändring i tulltaxan, att helvalsade stålmuffrör med större invändig diameter
än 150 mm och delar till dylika rör samt svetsade järnrör med en invändig
diameter av 600 mm och däröver bleve fria från tull.
Efter remiss avgåvo kommerskollegium och generaltullstyrelsen gemensamt
den 19 februari 1938 utlåtanden över dessa ansökningar. Ämbetsverken
anförde därvid bland annat, att gällande tullsatser å rör av smidbart järn och
stål ej borde väsentligt ändras utan att tullsatsema å hela den berörda rörgruppen
underkastades en översyn och hemställde därför, att åtgärder måtte
vidtagas i detta syfte under hänsyntagande till de önskemål, som blivit framförda.
Ärendena i fråga hava sedermera varit föremål för överväganden av de
inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga för viss översyn av gällande
tulltaxa (1938 års tulltaxerevision).
Sedermera har kommerskollegium den 20 april 1939 avgivit förnyat utlåtande
över framställningarna.
Vidkommande den av Sandvikens jernverks aktiebolag och Uddeholms
aktiebolag gjorda framställningen om ökat tullskydd för vissa rör av smidbart
järn och stål anför kommerskollegium inledningsvis bland annat följande:
Sandvikens
och Uddeholms järnverk vore för närvarande de enda rörverken
i Sverige, som tillverkade valsade, sömlösa rör av stål. Vid Hofors järnverk
tillverkades valsade rörformiga ämnen, vilka i huvudsak vore avsedda
att vidare förarbetas till kullagerdelar och som i förevarande sammanhang
saknade betydelse, varjämte vid Wirsbo bruk tillverkades svetsade rör av
stål, som i vissa hänseenden konkurrerade med valsade rör men beträffande
vilka särskilda synpunkter i åtskilliga hänseenden måste anläggas. De förstnämnda
två verken vore av gammalt inriktade på tillverkning av kvalitetsrör
och särskilt ihåliga rörämnen av material av hög kvalitet, vilka exportera
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. >
des för vidare förarbetning utomlands, främst i Tyskland och Storbritannien.
Till följd av tekniska framsteg samt med stöd av tullar och andra åtgärder
hade emellertid de utländska verken i allt större utsträckning kunnat göra
sig oberoende av dessa ämnen, som numera kunde avsättas endast i ganska
begränsad omfattning. Jämväl i fråga om en annan svensk exportartikel av
hithörande slag, nämligen s. k. marintuber, avsedda för krigsfartygsångpannor,
hade utvecklingen beträffande avsättningsmöjligheterna varit ofördelaktig.
De svenska verken hade av dessa omständigheter föranletts att söka
upparbeta marknader för billigare gas- och ångrör samt värmeledningsrör
m. m., varigenom de hade kommit i mera utpräglat konkurrensförhållande
till de utländska rörverken.
Kommerskollegium lämnar härefter en redogörelse för vissa på ärendets
bedömande inverkande förhållanden på såväl världsmarknaden som hemmamarknaden
för rör av smidbart järn och stål.
Kollegium erinrar i förevarande hänseende örn att vid mitten av 1920-talet ett internationellt samarbete inleddes för reglering av marknaderna för
gas-, petroleum- m. fl. rör av ordinär kvalitet med relativt lågt prisläge. Detta
samarbete, som till en början endast omfattade ett antal å kontinenten belägna
verk, utsträcktes småningom till att avse jämväl engelska, kanadensiska
och amerikanska intressen. Internationell samverkan hade sedermera,
med undantag för ett avbrott åren 1935—1936, i skiftande former uppehållits
genom kartellsammanslutningar, vilka huvudsakligen åsyftat skyddande
av hemmamarknaderna, kvotering av försäljningarna samt fixering av exportpriserna.
Med dessa sammanslutningar hade de svenska rörverken, Sandvikens
och Uddeholms järnverk, tidvis samarbetat. Det hade emellertid varit
förenat med stora svårigheter och tidvis betydande ekonomiska uppoffringar
för de svenska verken att komma till någon för dem godtagbar uppgörelse
med kartellmedlemmarna. Man hade emellertid å svensk sida i den män så
varit möjligt sökt undvika öppet priskrig, vilket på den förhållandevis lågt
tullskyddade svenska marknaden för rör medförde betydande förluster för
de svenska verken. Ifrågavarande den 13 mars 1937 av Sandvikens jernverks
aktiebolag och Uddeholms aktiebolag gjorda framställning om förhöjt tullskydd
å rör av smidbart järn och stål hade sålunda endast avsett att bereda
de svenska rörverken ökat skydd, om än ett relativt svagt sådant, mot otillbörlig
utländsk konkurrens och därigenom försätta dem i ett bättre förhandlingsläge
internationellt sett. Sökandena hade därvid under hand förklarat
sig beredda att förbinda sig att icke utnyttja det begärda ökade tullskyddet
till prisförhöjningar å den svenska marknaden.
Det samarbete, som på senare tid förekommit, hade avsett prissättningen
å rör, medan i fråga om kvoteringen av rör de svenska verken icke kunnat
uppnå en för dem godtagbar överenskommelse. Därtill hade särskilt medverkat,
att den internationella kartellsammanslutningen såsom basperiod
lör kvoternas beräkning lagt en tid, under vilken Uddeholms aktiebolags
leveranskapacitet varit avsevärt nedsatt på grund av att dess rörverk härjats
av eld. Efter tillkomsten av ett nytt modernt rörverk hade emellertid
bolagets produktionskapacitet i fråga om hithörande varuslag ökats åtskilligt
utöver tidigare leveransförmåga. Vederbörligt hänsynstagande till
nämnda faktorer från den internationella kartellsammanslutningens sida
hade icke stått att ernå och efter segslitna förhandlingar hade kartellsammanslutningen
den 15 april 1939 förklarat, att den icke kunde godtaga de
av de svenska rörverken i sista hand framförda förslagen rörande kvantiteter
samt meddelat, att den internationella prisöverenskommelsen, i vad
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
den avsåge Sverige, komme att upphöra den 16 april 1939. Kartellen hade
omedelbart företagit prissänkningar på den svenska marknaden uppgående
till i genomsnitt omkring 20 procent å priset av de rör, som omfattades av
prisöverenskommelsen, s. k. kartellrör, i syfte att genom en destruktiv prispolitik
försvåra de svenska rörverkens försäljningar å hemmamarknaden.
För att möjliggöra ett närmare bedömande av verkningarna av den sålunda
företagna prissänkningen av kartellrör å den svenska marknaden har
kommerskollegium upprättat följande sammanställning utvisande storleken
av den svenska rörindustriens tillverkning av stålrör på senare år samt den
inhemska förbrukningen av dylika rör.
1935 |
1936 |
1937 |
1938 |
|
ton |
ton |
ton |
ton |
|
1 Tillverkning: |
||||
Uddeholms aktiebolag, Sandvikens |
55,550 |
53,650 |
54,600 |
52,300 |
2. Därav »kartellrör*: |
||||
Uddeholms aktiebolag och Sand-vikens jernverks aktiebolag .... |
34,850 |
31,400 |
24,400 |
31,500 |
3. Förbrukning: |
||||
Import ........................ |
19,946 55,550 |
36,597 53,650 |
36,896 54,600 |
20,101 52,300 |
Tillverkning.................... |
||||
75,496 |
90,247 |
91,496 |
72,401 |
|
Export ........................ |
38,498 |
39,680 |
37,107 |
33,619 |
Förbrukning1 .................. |
36,998 |
50,567 |
54,389 |
38,782 |
I anslutning till sammanställningen har kommerskollegium anfört i huvudsak
följande:
Den svenska rörindustriens produktionskapacitet överskrede för närvarande
75,000 ton för år. Uddeholms aktiebolags kapacitet hade åren 1936
och 1937 varit avsevärt nedsatt genom att dess rörverk, såsom förut nämnts,
härjats av eld, men efter tillkomsten av ett nytt modernt rörverk, som färdigställts
år 1937, hade bolagets leveransförmåga ökats åtskilligt utöver dess
tidigare kapacitet. I fråga örn Sandviken hade efter 1934 förekommit i huvudsak
endast smärre förbättringar, som i begränsad omfattning ökat leveransförmågan.
De vid dessa båda verk förefintliga rörvalsverken och
dragverken vöre stora och dyrbara anläggningar, vartill komme anläggningarna
för järn- och stålmaterialets framställning ur de primära råvarorna.
Wirsbo aktiebolags anläggning för tillverkning av svetsade rör hade på
senare tiden fått sin kapacitet avsevärt ökad, ehuru totalkvantiteten alltjämt
vore ganska måttlig. Anläggningarna vore av relativt enkelt och mindre
dyrbart slag och tillverkningen avsåge bearbetning av från annat håll inköpt
grov plåt.
Tillverkningen av alla slag av rör hade för de tre verken sammantagna
kunnat rätt väl upprätthållas, ehuru med någon minskning år 1938. Uddeholms
aktiebolag hade dock icke på långt när kunnat utnyttja sin nytillkomna
kapacitet. I fråga örn kartellrör hade värdet av de tillverkade pro
1
Hänsyn icke tagen till olika lagerhållning resp. år.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. “
dukterna åren 1935—1938 i runda tal belöpt sig till respektive 12.6, 9.6, 9.7
och 13.6 miljoner kronor. Uddeholms och Sandvikens rörverk hade efter en
nedgång år 1937 åter kunnat öka sin tillverkning av kartellrör år 1938, vilket
sammanhängde med speciella förhållanden på rörmarknaden. På grund
av kraftigt stigande prisnivå år 1936 och tilltagande svårigheter att från rörverken
erhålla snabba leveranser — för Sveriges del förstärkta genom antydda
besvärligheter för Uddeholms del — hade företagen inom rörhandeln
och de större förbrukarna täckt sig ej blott för de närmaste behoven utan
även för de längre i framtiden liggande. Härigenom nådde importen, såsom
av sammanställningen framginge, mycket höga kvantitetssiffror åren 1936
och 1937. Konsumtionen hade visserligen samtidigt varit stor, men rätt avsevärda
lager hade dock samlats på åtskilliga händer. När under 1938 lagren
började taga slut och ett större köpbehov inträdde, samtidigt som den
relativt höga prisnivån föranledde försiktighet i fråga om avslut på längre
sikt, hade befunnits, att de väl sysselsatta utländska verken i regel fordrade
långa leveranstider. De svenska verken hade emellertid härutinnan varit
bättre ställda och kunnat tillförsäkra sig en relativt god inhemsk avsättning
av kartellrör, samtidigt som importen kraftigt avtagit. Följden hade
blivit en statistiskt sett relativt gynnsam utveckling för de svenska verken på
den inhemska marknaden under år 1938, vilken emellertid under nu inträdda
förhållanden icke vöre att påräkna i fortsättningen.
Till belysning av den statistiska utvecklingen av Sveriges handelsomsättning
av rör med utlandet har inom kommerskollegium upprättats följande
sammanställning.
Import och export av smidda rör och tubämnen, kvantitet och värde.
Valsade eller varmdragna |
Kalldragna |
||||||||
År |
(Stat. nr |
(Stat. nr |
(Stat. nr |
Summa |
|||||
ton |
kr. /kg |
ton |
kr./kg |
ton |
kr./kg |
ton |
kronor |
kr./kg |
|
Import: |
|||||||||
1929 |
26,533 |
0.31 |
2,888 |
0.50 |
221 |
0.77 |
29,642 |
9,862,729 |
0.33 |
1930 |
23,647 |
0.34 |
3,941 |
0.48 |
381 |
0.71 |
27,969 |
10,198.961 |
0.36 |
1931 |
15,539 |
0.35 |
3,214 |
0.48 |
580 |
0.66 |
19,335 |
7,345,745 |
0.38 |
1932 |
9,787 |
0.34 |
1,890 |
0.52 |
295 |
0.65 |
11,972 |
4,510,544 |
0.38 |
1933 |
9,363 |
0.32 |
1,255 |
0.56 |
476 |
0.48 |
11,094 |
3,930,205 |
0.85 |
1934 |
13,623 |
0.36 |
1,448 |
0.65 |
1,677 |
0.52 |
16,748 |
6,687,622 |
0.40 |
1935 |
16,036 |
0.27 |
1,491 |
0.61 |
2,419 |
0.52 |
19,946 |
6,537,115 |
0.33 |
1936 |
31,047 |
0.21 |
2,513 |
0.48 |
3,037 |
0.4 9 |
36,597 |
9,075,049 12,094,504 |
0.26 |
1937 |
31,119 |
0.28 |
2,114 |
0.54 |
3,663 |
0.62 |
36,896 |
0.33 |
|
1 1938 |
14,511 |
0.35 |
2,163 |
0.65 |
3,427 |
0.71 |
20,101 |
8,818,577 |
0.44 |
Export: |
|||||||||
1929 |
8,129 |
0.63 |
16,194 |
0.53 |
1,128 |
0.87 |
25,451 |
14,698,714 |
0.58 |
1930 |
7,185 |
0.57 |
13,609 |
0.45 |
2,943 |
1.59 |
23,737 |
15,241,379 |
0.64 |
1931 |
11,902 |
0.47 |
11,828 |
0.44 |
2,156 |
2.16 |
25,886 |
15,022,855 |
0.68 |
1932 |
20,893 |
0.45 |
7,715 |
. 0.45 |
3,773 |
1.35 |
32,381 |
17,677,623 |
0.65 |
1933 |
28,453 |
0.43 |
9,791 |
0.55 |
1,672 |
1.03 |
39,916 |
17,660,163 |
0.44 |
1934 |
26,588 |
0.47 |
15,277 |
0.48 |
2,587 |
1.21 |
44,452 |
22,639,727 |
O.öl |
1935 |
23,115 |
0.4 6 |
13,617 |
0.50 |
1,766 |
1.32 |
38,498 |
19,773,733 |
0.61 |
1936 |
17,697 |
0.46 |
20,103 |
0-64 |
1,880 |
1.34 |
39,680 |
21,505,833 |
0.54 |
1937 |
8,891 |
0.48 |
25,497 |
0.54 |
2,719 |
1.72 |
37,107 |
22,761,841 |
0.61 |
1 1938 |
10,982 |
0.60 |
18,250 |
0.61 |
4,587 |
1.57 |
33,619 |
23,757,948 |
0.71 |
1 Preliminära siffror.
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
Import och export av valsade eller varmdragna rör och tubämnen fördelade
på länder.
I |
m p o r |
tito |
n |
E |
x p o r |
tito |
n |
|
rör |
stat. nr |
1423—1428: 2) |
rör (stat. nr 1423, |
tubämnen |
||||
1935 |
1936 |
1937 |
11938 |
1936 |
1937 |
1936 |
1937 |
|
Totalt ............ därav: |
17,527 |
33,566 |
33,234 |
16,674 |
18,150 |
9,342 |
19,649 |
25,047 |
Tyska riket...... |
8,098 |
19,089 |
16,415 |
5,320 |
548 |
238 |
3,277 |
2,258 |
Tjeckoslovakien .. |
2,208 |
3,825 |
6,176 |
3,383 |
43 |
13 |
200 |
''348 |
Storbritannien .. |
3,635 |
3,956 |
3,622 |
1,621 |
5,547 |
1,377 |
10,432 |
16,121 |
Polen............ |
1,544 |
3,109 |
3,476 |
3,236 |
313 |
133 |
_ |
|
Frankrike........ |
598 |
1,089 |
1,529 |
290 |
500 |
218 |
1,844 |
2,207 |
Belgien.......... |
605 |
2,257 |
1,361 |
175 |
1,464 |
1,160 |
||
Danmark........ |
377 |
114 |
543 |
1,729 |
1,387 |
845 |
18 |
_ |
Övriga länder.... |
452 |
127 |
112 |
920 |
8,348 |
5,358 |
3,878 |
4,113 |
I sammanställningen har huvuddelen av de rör, som drabbas av nämnda
prissänkningar, de s. k. kartellrören, sammanförts till en grupp (stat. nr
1425—1428:1). övriga rörslag, som icke beröras av den internationella prisöverenskommelsen,
hava sammanförts i två grupper, den ena omfattande valsade
eller varmdragna lednings- och lyktstolpar av rör samt tubämnen jämte
vissa bearbetade rör (stat. nr 1423—1424 och 1428: 2), den andra avseende
kalldragna rör (stat. nr 1429—1432). Enligt den statistiska sammanställningen
uppgick totalimporten av rör av smidbart järn och stål hänförliga
till stat. nr 1423—1432 åren 1933—1938 till respektive 11,094, 16,748, 19,946
36,597, 36,896 och 20.1011 ton. Sammanlagda värdet av importen var åren
1935—1938 respektive 6,537,000, 9,077,000, 12,095,000 och 8,819,00c1 kronor.
De viktigaste leverantörländerna voro Tyskland, Tjeckoslovakien, Storbritannien
och Polen. Vidare må nämnas Frankrike och Belgien, vilka länder
emellertid på senare år synas hava förlorat i betydelse, samt Danmark,
varifrån införseln av rör på sistone ökat. Beträffande exporten märkes en
måttlig men dock kännbar kvantitativ nedgång under de senare åren, beroende
pa att exporten av kartellfria kvalitetsrör endast med svårighet kunnat
upprätthallas, såväl av tekniska som av handelspolitiska orsaker.
Vidkommande den svenska rörtillverkningens betydelse ur sysselsättningssynpunkt
har kommerskollegium framhållit, att det på grund av svårigheter
att särskilja denna tillverkning från järnverkens övriga tillverkningar vore
svårt att erhålla ett mått å dess sysselsättningseffekt. Kollegium uppskattade
emellertid totala antalet vid tillverkningen av rör av smidbart järn och stål
inom landet direkt sysselsatta arbetare till avsevärt över 1,000 personer, vartill
komme att rörtillverkningen genom att bidraga till att järnverkens totala
tillverkningsvolym hölles uppe på en hög nivå medförde åtskilliga fördelar
jämväl beträffande andra tillverkningsgrenar.
Kommerskollegium ingår härefter på en närmare redogörelse för nu gällande
tullbeskattning av rör av smidbart järn och stål samt för den omlägg
-
1 1938 års siffror preliminära.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
11
ning av tulltaxan i hithörande delar, som i och för sig synts kollegium motiverad
av den senaste tekniska utvecklingen på området.
Kollegium anför härom följande:
Rör av smidbart järn eller stål och med en inre diameter av 250 mm eller
mindre tulltaxerades, därest desamma vöre valsade eller varmdragna, enligt
tulltaxenummer 782 eller 783 (stat. nr 1423—1427 respektive stat. nr 1428: 1
och 1428: 2) med en tullsats av 4 respektive 5 kronor för 100 kilogram, beroende
på om rören inkommit i obearbetat eller bearbetat skick. Till samma
nummer hänfördes även svetsade rör av motsvarande dimension. Rör hållande
i diameter mer än nyssnämnda 250 mm tulltaxerades däremot, därest
de vore svetsade, enligt tulltaxenummer 779—781 (stat. nr 1420—1422) med
en tullsats av respektive 6 kronor, 7 kronor 50 öre och 12 kronor för 100 kilogram
samt i annat fall som plåt- och bleckvaror, ej särskilt nämnda, tulltaxenummer
878 och 879 (stat. nr 1548: 2, 1549), varvid tull utginge allt efter rörens
utförande med 8 respektive 6 kronor för 100 kilogram. I flertalet fall
torde därvid den sistnämnda tullsatsen komma i fråga. Enligt anmärkning
2 efter tulltaxenummer 783 (stat. nr 1428: 2) tulltaxerades rör med en godstjocklek
av mindre än 2.5 mm såsom kalldragna och hänfördes till tulltaxenummer
784 och 785 (stat. nr 1429—1432). Dylika rör vore belagda med
en tull av 6 kronor för 100 kilogram, därest rörens godstjocklek uppginge till
2 mm eller mera, eljest med 8 kronor för 100 kilogram.
Tulltaxeringen av rör av smidbart järn eller stål hade sålunda gjorts beroende
icke blott av olika framställningssätt — svetsade, valsade, varm- eller
kalldragna — utan även av rörens inre diameter och godstjocklek. Förutom
under positionen rör fördes vidare i nuvarande tulltaxa rör i en del fall till
plåtar, i andra fall till bleck- och plåtvaror. Nu gällande bestämmelser hade
bland annat medfört, att tulltaxan i här berörda del blivit mindre överskådlig.
I många fall vore det vid tulltaxeringen jämväl förenat med betydande
svårigheter att kunna avgöra om rören vid framställningen blivit varm- eller
kalldragna. Alla varmbearbetningsmetoder för rör hade sin praktiska begränsning
nedåt vad beträffade dimensionen, vilken gräns dock läge olika
för olika tillverkningsmetoder. Då den fortsatta bearbetningen till rör av
mindre dimensioner oftast måste ske i kallt tillstånd eller eventuellt i kombination
med varmdragning kunde i fråga örn tulltaxeringen i många fall en bestämd
gräns mellan varm- eller kalldragna rör icke dragas. På grund av dessa
svårigheter och för att i viss mån förenkla tulltaxeringsarbetet hade 1934 års
riksdag, efter förslag av generaltullstyrelsen, beslutat, att rör med en godstjocklek
av mindre än 2.5 mm skulle tulltaxeras som kalldragna rör och sålunda
komma i åtnjutande av de för kalldragna rör gällande högre tullsatserna,
oavsett om rören i fråga vid tillverkningen framställts kalldragna.
Kollegium påpekade i detta sammanhang, att för vissa slag av rör motsvarades
en godstjocklek av mindre än 2.5 mm av en yttre diameter av upp till 47.5
mm. Så vore exempelvis fallet med värmeledningsrör.
Vidkommande den i gällande tulltaxa tillämpade metoden att angiva ett
rörs dimension i dess inre diameter ville kollegium framhålla, att den inre
diametern tidigare betraktats såsom viktigast vid avgörande av dimensioner,
emedan rörets genomsläppningsförmåga vore en funktion därav. Numera
strävade man emellertid därhän alt den yttre diametern, ur såväl tillverknings-
som handelssynpunkt, skulle bliva det mått, som närmast komme i
fråga vid avgörande av dimensionen. I gängse standardiseringsnormer och
praxis hade man därför allmänt övergått till att angiva den yttre diametern
och godstjockleken för att beteckna rörens dimensioner.
Beträffande olika förekommande benämningar å rör av smidbart järn el -
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38-
ler stål erinrade kollegium om att Sveriges standardiseringskommission numera
fastställt benämningen sömlösa rör, vilken vore avsedd att ersätta tidigare
mer eller mindre ofullkomliga benämningar, såsom helvalsade, heldragna
eller varmvalsade rör. Vidare hade benämningen för alla slag av svetsade
rör av kommissionen fastställts till rör med söm. Äldre benämningar, som
hänsyftade på själva materialet i rören, såsom »lancashirerör», järnrör, smidda
rör etc., hade dessutom av kommissionen ersatts med den enhetliga beteckningen
stålrör.
Med hänsyn till vad sålunda anförts har kommerskollegium ansett det
önskvärt, att en eventuell omläggning av tullbeskattningen å rör av smidbart
järn eller stål företoges på sådant sätt att dessa rör i tullhänseende bomme
att behandlas mera enhetligt. Med beaktande av detta önskemål och i anslutning
till förut berörda synpunkter utvecklar kollegium härefter ett förslag
till ändring av gällande tulltaxa i hithörande delar, varigenom de svenska
rörverkens önskemål samtidigt i viss utsträckning skulle bliva tillgodosedda.
Kollegium anför härutinnan:
Kollegium ville för sin del förorda, att samtliga stålrör i tulltaxan sammanfördes
under en gemensam position samt med de tullsatser, som för närvarande
gällde för kalldragna rör (nuvarande tulltaxenummer 784 och 785).
Beträffande den dimensionsgräns, som måste dragas mellan klenare rör, vilka
skulle komma att beläggas med den högre tullen av 8 kronor för 100
kilogram, och grövre rör, varå tullen skulle komma att utgå med 6 kronor
för 100 kilogram, hade en företagen undersökning givit vid handen, att en
yttre diameter av 50 mm i flera hänseenden vore att betrakta såsom en
lämplig dimensionsgräns. Härvid hade särskilt beaktats de ändrade förhållanden
inom den internationella stålindustrien, vilka inledningsvis berörts
och som föranlett de svenska rörverken att på senare år i allt större utsträckning
inrikta sig på tillverkning av billiga s. k. handelsrör, företrädesvis
sådana av mindre dimensioner. Sålunda utgjordes de av Uddeholms
aktiebolag tillverkade gängade värmelednings- och ångrören till omkring 80
å 85 procent av rör med en yttre diameter av 50 mm eller mindre. Produktionskostnaderna
för dessa mindre rörstorlekar ställde sig ofta väsentligt
högre än för motsvarande rör av större dimensioner. En ytterligare anledning,
som talade till förmån för nämnda dimensionsgräns, vore, att densamma
nära motsvarade den i tulltaxan för kalldragna rör gällande gränsen
av en godstjocklek av 2 mm.
Det vore enligt kollegii mening vidare önskvärt, att i detta sammanhang
toges under övervägande huruvida icke sådana rör, som icke för närvarande
och, så vitt nu kunde bedömas, ej heller framdeles hade förutsättningar att
kunna framställas inom landet, borde göras tullfria. Såsom inledningsvis
omnämnts förelåge en särskild framställning avseende, bland annat, tullfrihet
å s. k. helvalsade stålmuffrör av grövre dimensioner. Sömlösa rör av detta
slag med en yttre diameter av upp till ungefär 210 mm torde för närvarande
kunna framställas inom landet. Emellertid förekomme till import
ett tiotal rörstorlekar av grövre dimensioner, för vilka tullbeloppen kunde
uppgå till rätt betydande summor, särskilt där rören komme i fråga i större
poster vid kommunala anläggningar. Enligt kollegii uppfattning vore det
önskvärt, att sådana grövre sömlösa rör befriades från tull, därvid tullfriheten
samtidigt borde utsträckas till att omfatta jämväl rördelar. Förutom
rör av nu nämnt slag åsyftade nyssnämnda framställning även tullfrihet för
grövre svetsade rör med en invändig diameter av 600 mm och däröver.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
13
Därvid torde särskilt hava avsetts rör för kommunala eller liknande vattenledningsanläggningar.
Någon mera avsevärd regelbunden tillverkning av
sådana rör med en diameter av minst 600 mm ägde, såvitt kollegium hade
sig bekant, för närvarande knappast rum inom landet, ehuru industrien i
flera fall syntes vara utrustad därför. Från industriens sida hade framhållits,
att under senare år uppmärksamheten riktats på tillverkning av dylika
rör och att flera verk, där så ej redan skett, vore beredda att, när prisförhållandena
det medgåve, upptaga en dylik tillverkning. Utvecklingen syntes
även, åtminstone till en viss grad, och i avseende å rör för vissa ändamål
— varvid de med framställning av svetsade rör förenade lägre framställningskostnaderna
vore av icke ringa betydelse — mer och mer gå över
från helvalsade till svetsade rör, varför det finge anses vara av betydelse,
att det tuilskydd, som för närvarande funnes för grövre sådana rör, bibehölles.
Till förmån härför talade även att den stora tillverkning av svetsade
rör, som för närvarande bedreves utomlands, i betydlig utsträckning konkurrerade
med de helvalsade eller sömlösa rören.
Vid en eventuell justering av tullsatserna förelåge, enligt kollega uppfattning,
ur tillverkningssynpunkt knappast någon anledning att för närvarande
företaga en ändring av den för kalldragna rör gällande tullbeskattningen
i annat avseende än att dimensionsgränsen, i överensstämmelse med vad
förut framhållits, sattes vid en yttre diameter av 50 mm i stället för som
nu vid en godstjocklek av 2 mm. Kollegium funne det vidare lämpligt, att
i sådant sammanhang alla rör av här ifrågavarande slag sammanfördes under
en gemensam överrubrik. Undantag borde därvid göras för sådana rör
av grövre dimensioner med förhållandevis klen godstjocklek, som närmast
vore att hänföra till tunna plåtrör och vilka därför även i fortsättningen
lämpligen borde falla under rubriken plåtar, böjda, med kanterna hopfogade.
Inom 1938 års tulltaxerevision har med beaktande av förenämnda synpunkter
utarbetats ett förslag till ändring av tulltaxans ifrågavarande rubriker,
vartill kommerskollegium för sin del givit sin anslutning.
Beträffande innebörden av förslaget anför kommerskollegium väsentligen
följande:
Rör med kanterna nitade, falsade eller lödda, folie för närvarande i vissa
och möjligen flertalet fall, örn den inre diametern vore högst 250 mm, under
tulltaxenummer 784 och 785 med en tull av 6 respektive 8 kronor för 100
kilogram, i vissa fall åter under nummer 782 och 783 med en tull av 4 respektive
5 kronor, nion eljest under plåt- och bleckvaror, ej särskilt nämnda,
nummer 878—879 eller 881 med tull av respektive 8, 6 och 15 kronor för
100 kilogram. Enligt det föreliggande förslaget skulle samtliga dylika rör
komma att falla under nummer 779—781 och draga en tull av respektive
6 kronor, 7 kronor 50 öre och 12 kronor för 100 kilogram. Förslaget innebure
på dessa punkter sålunda i vissa fall en tullförhöjning och i vissa fall
en tullnedsättning. Ur handelsstatistiken kunde icke utläsas fördelningen på
olika tulltaxenummer av ifrågavarande slag av rör. Det syntes dock förhålla
sig så, att importen vore ganska obetydlig, vadan ifrågavarande smärre jämkningar
i tullbeskattningen torde sakna betydelse.
I fråga örn storleken av de föreslagna tullsatserna å stålrör i förhållande
till de nuvarande kunde sammanfattningsvis anföras följande. Gällande
tullsatser av 4 respektive 5 kronor för tulltaxenummer 782 och 783 (stat. nr
1423—1428: 2) komme att helt bortfalla. Av de stålrör, som för närvarande
folie under nummer 782 och 783, skulle enligt förslaget sömlösa stålrör med
14
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
en yttre diameter understigande 215 mm samt stålrör med söm — med undantag
för sådana hållande i yttre diameter mer än 250 mm och med godstjocklek
av mindre än 3 mm, vilka skulle tulltaxeras enligt nummer 780
och 781 — hänföras till nummer 784 och 785 och alltså beläggas med en
lull av 6 respektive 8 kronor för 100 kilogram. Redan enligt gällande tulltaxa
hänfördes emellertid en del av dessa rör, nämligen sådana med en godstjocklek
av mindre än 2.5 mm, till nummer 784 och 785 och belädes därvid
med en tull av 6 respektive 8 kronor för 100 kilogram, eller samma som i
det framlagda förslaget. Förslaget komme sålunda att innebära, att de mindre
dimensionerna av stålrör såväl med som utan söm, vilka torde utgöra
huvudparten av importen och tillverkningen, erhölle ett något ökat tullskydd.
För rör av grövre dimensioner, vilka vore av särskild betydelse för, bland
annat, kommunala anläggningar och förbrukades i stora kvantiteter, innebure
förslaget, att sömlösa rör med yttre diameter av 215 mm eller däröver
bleve tullfria, under det att för närvarande dessa rör, om diametern vore
mindre än 250 mm, belädes med en tull av 4 eller 5 kronor och, om diametern
vöre 250 mm eller mera, belädes med en tull av 6 kronor. Tullfriheten
för dessa rör syntes i viss mån ägnad att kompensera den något förhöjda
tullen å sömlösa rör av klenare dimensioner.
Den föreslagna ändringen av tullbeskattningen för till nuvarande tulltaxenummer
782—-785 hänförliga rörslag beräknades av kollegium komma att
medföra en ökning av tullskyddet å ifrågavarande slag av rör från ungefärligen
11 till i medeltal omkring 16 V2 å 17 procent å 1938 års genomsnittliga
importpris.
Under hänvisning till vad sålunda anförts har kommerskollegium förordat,
att tulltaxan erhölle ändrad lydelse i enlighet med det inom 1938
års tulltaxerevision utarbetade förslaget. Kollegium har därvid förutsatt,
att de svenska rörverken avgåve förbindelse att icke utnyttja det ökade tullskydd,
som därigenom skulle uppstå.
Generaltullstyrelsen har i utlåtande den 24 april 1939 uttalat sin anslutning
till förenämnda förslag såväl i vad det gällde frågans bedömande ur
tullskyddssynpunkt som beträffande utformningen av ändringarna i tulltaxan.
I avgivna förbindelser hava därefter Sandvikens jernverks aktiebolag och
Uddeholms aktiebolag bekräftat, att de icke hade för avsikt att utnyttja det
föreslagna ökade tullskyddet till höjning av den svenska prisnivån för ifrågavarande
rör utöver den nivå, som gällde under tiden till den 15 april 1939,
då den internationella rörkartellen igångsatte stridsåtgärder mot de svenska
verken, ävensom förbundit sig att, örn de framdeles av andra orsaker än
ifrågavarande tullhöjningar skulle anse sig nödsakade att höja försäljningspriserna
å Tören, icke vidtaga sådan höjning annat än efter överenskommelse
med kommerskollegium eller ock finna sig i att tullhöjningarna åter
borttoges.
Till stöd för det nu föreliggande förslaget har departementschefen anfört
följande:
»Av den förebragta utredningen torde framgå att gällande tullskydd i fråga
örn valsade eller varmdragna rör av järn eller stål, tulltaxenummer 782 och
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
15
783, måste betecknas såsom förhållandevis lågt. Följderna härav ha för
de svenska rörtillverkarna blivit särskilt kännbara därigenom att under
nämnda positioner tulltaxeras, bland annat, huvuddelen av de rör, vilka
omfattas av den internationella sammanslutningen på området. De svenska
rörfabrikanterna lia städse funnit det förenat med stora svårigheter att
på för dem godtagbara grunder uppnå samarbete med berörda sammanslutning,
vilken sökt utnyttja den svenska marknadens svaga tullskydd till
att genom en destruktiv prispolitik framtvinga för sammanslutningen gynnsamma
uppgörelser på bekostnad av de svenska rörverkens intressen. Ett
utslag av dessa strävanden är den i det föregående omnämnda, av den
internationella sammanslutningen nyligen vidtagna reduceringen av priserna
på den svenska marknaden å de rör, som det internationella avtalet avser,
med i genomsnitt 20 procent.
I likhet med kommerskollegium och generaltullstyrelsen finner jag det
med hänsyn till anförda omständigheter befogat, att ett något högre tullskydd
beredes den inhemska tillverkningen av ifrågavarande rörslag. Det
förefaller också lämpligt, att, på sätt föreslagits, i samband därmed verkställes
en sådan omläggning av tulltaxan i hithörande delar, som motiveras
av den tekniska utvecklingen på området. Det från angivna utgångspunkter
inom 1938 års tulltaxerevision utarbetade av kommerskollegium och generaltullstyrelsen
förordade förslaget till ändrad lydelse av tulltaxan anser jag mig
kunna biträda. Jag erinrar, att de föreslagna tullhöjningarna beräknas icke
skola medföra någon fördyring av rören på den svenska marknaden, i jämförelse
med vad som gällde före den 15 april 1939, eftersom de svenska
rörfabrikanterna förbundit sig att icke utnyttja det ökade tullskyddet i prishöjande
syfte.»
På uppdrag av utskottet har chefen för kommerskollegii industribyrå,
kommerserådet H. Carlborg utarbetat en promemoria angående höjning
av tullen å rör av smidbart järn och stål. Beträffande innehållet i nämnda
promemoria får utskottet hänvisa till den vid förevarande betänkande fogade
Bilaga 1.
Från tre rörimportfirmor har till utskottet inkommit en skrivelse, i vilken
hemställts bland annat, att utskottet måtte tillstyrka bifall till Kungl.
Maj:ts förslag om medgivande av tullfrihet för stålmuffrör, hållande i yttre
diameter 215 mm eller däröver jämte rördelar av motsvarande beskaffenhet,
samt att stålmuffrör av mindre diameter än 215 mm måtte undantagas
vid eventuell förhöjning av tullen för andra slag av järnrör. Till stöd
för denna hemställan bär i skrivelsen bland annat anförts, att stålmuffrören
icke tillhörde gruppen kartellrör och alltid försålts i fri konkurrens
de olika rörproducerande länderna emellan, samt att för närvarande gällande
tullsatser för rören ifråga finge anses vara höga.
I skrivelse till utskottet har aktiebolaget Calvert & c:o hemställt, att i
propositionen framlagt förslag örn tullfrihet för heldragna stålrör med en
diameter av över 215 mm icke måtte bifallas.
16
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
Kolpulver för torrelement. Till riket inkommande kolpulver, vilket blivit
särskilt berett för tillverkning av torrelement, hänföres i tulltaxan till
nr 1020 (stat. nr 1850), som avser för elektroteknisk! ändamål arbetat kol,
ej särskilt nämnt, vägande per styck mindre än 3 kilogram, dock ej kolborstar.
Tullen utgår med 20 kronor för 100 kilogram.
Kolpulver, avsett för dylik användning, tillverkas visserligen inom landet
men underkastas ej den nämnda beredningen. Importen, som uteslutande
sker från Frankrike, uppgår till omkring 25 ton årligen. Den franska benämningen
å varan kan närmast översättas med »aktiverat kol» men avser
ej sådan produkt, som i svenskt språkbruk benämnes aktivt kol.
Vid de nyligen avslutade handelsförhandlingarna med Frankrike har
svenska beskickningen i Paris i enlighet med för förhandlingarna gällande
instruktioner lämnat utfästelse därom att svenska regeringen skulle föreslå
riksdagen införande av tullfrihet för kol av ifrågavarande slag.
Beträffande detta förslag har departementschefen anfört:
»Den gjorda utfästelsen bör nu infrias. Några svenska intressen torde, såvitt
kunnat utrönas, icke lida förfång av att ifrågavarande tull borttages.
Tullfriheten synes lämpligen kunna ernås genom att till tulltaxenummer 1020
fogas en anmärkning av innehåll, att för sådant kol, hänförligt till sagda
nummer, som inkommer i form av korn eller pulver och är avsett uteslutande
för tillverkning av elektroder till galvaniska element, tull icke skall
utgå.»
Vattenmätare. Vattenmätare hänföras i gällande tulltaxa till nr 1065 (statistiskt
nr 1947), därest de ha en genomloppsöppning av högst 40 mm, och
till nr 1067 (statistiskt nr 1950), örn genomloppsöppningen är större än
40 mm. I förra fallet utgår tull med 100 kronor för 100 kilogram, i senare
fallet med 50 kronor för 100 kilogram.
I skrivelse den 12 oktober 1938 ha Aktiebolaget Svenska Metallverken, Aktiebolaget
Imo-industri och Aktiebolaget Zander & Ingeström anhållit om
vidtagande av åtgärder för att tullen å vattenmätare med högst 40 mm ge
nomloppsöppning måtte höjas till 300 kronor för 100 kilogram samt att vattenmätare
med större genomloppsöppning måtte beläggas med en tull av 100
kronor för 100 kilogram. Till stöd för framställningen lia bolagen anfört
bland annat följande:
Vattenmätare hade under de senaste åren kommit till ökad användning i
Sverige. Landets nuvarande behov kunde antagas uppgå till 10,000 å 12,000
st. per år. En betydande del (c:a 85 %) av behovet hade hittills blivit
täckt genom import. Den ojämförligt största delen av införseln härrörde
från Tyskland.
År 1933 hade Aktiebolaget Imo-industri upptagit tillverkning av en vattenmätare
med mätsystem av helt ny typ, den s. k. Imo-vattenmätaren. Denna
mätare erbjöde vid jämförelse med alla andra i marknaden förekommande
vattenmätare stora fördelar. Så gott som samtliga delar till Imovattenmätaren
framställdes inom Sverige. Materialet till metalldelarna levererades
sålunda av Aktiebolaget Svenska Metallverken och eboniten av
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
17
Aktiebolaget Trelleborgs Gummifabrik. Den enda detalj, som tillsvidare infördes
från utlandet, vore räkneverket, vilket tillverkades i Schweiz. Försäljningen
av imomätaren handhades av Aktiebolaget Zander & Ingeström.
Fabrikatet hade för avsättning hittills huvudsakligen varit hänvisat till hemmamarknaden.
Under de första åren efter tillverkningens upptagande hade imomätaren
på grund av sina goda egenskaper kunnat framgångsrikt hävda sig i konkurrensen
med andra fabrikat. Avsättningen hade stigit och år 1936 hade
försäljningsvärdet uppgått till omkring 129,000 kronor. Följande år hade
emellertid de tyska tillverkarna av vattenmätare successivt vidtagit högst betydande
prissänkningar i vårt land, uppenbarligen i syfte att förhindra imomätarnas
införande på den svenska marknaden och sålunda försvåra eller
omöjliggöra dessa vattenmätares introduktion på världsmarknaden. Omfattningen
av de vidtagna prissänkningarna framginge därav, att priset på vattenmätare
med en genomloppsöppning av högst 40 mm och en kapacitet
av 5 m3, vilka mätare mest komme till användning, av de tyska leverantörerna
sänkts från 49 kronor per styck år 1935 lill 29 kronor 80 öre per
styck år 1938 eller med omkring 40 %. På den tyska marknaden betingade
dylika mätare ett pris av omkring 60 kronor. I Danmark försåldes de till
eli pris av omkring 50 kronor. För mätare med högst 40 mm genomloppsöppning
och en kapacitet av 7 respektive 10 m3 vore prissänkningen procentuellt
ännu större.
Berörda förhållanden hade medfört, att den inhemska tillverkningen av
vattenmätare lidit betydande avbräck. Försäljningsvärdet å imomätare
hade sålunda sjunkit från 129,000 kronor år 1936 till 107,000 kronor år
1937. Därest icke åtgärder snarast vidtoges i syfte att i möjligaste mån
eliminera verkningarna av den osunda prispolitik, som tillämpades av de
utländska tillverkarna av vattenmätare, syntes den svenska industrin på området
inom en nära framtid få se sina avsättningsmöjligheter ytterligare beskurna.
över förevarande framställning hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen
gemensamt avgivit yttrande. Kommerskollegium har därvid överlämnat
införskaffade yttranden från bland andra Stockholms handelskammare,
Sveriges industriförbund samt Järn- och metallvaruleverantörföreningen,
vilka tillstyrkt framställningen.
Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava efter en redogörelse för
utvecklingen av den inhemska tillverkningen av vattenmätare anfört bland
annat följande:
Ämbetsverken ha ansett sig i stort sett kunna vitsorda den av sökandena
åberopade prissänkningen å särskilt ringkolvmätare av tysk tillverkning. Ämbetsverken
ha sålunda funnit, att priset å de vanligast förekommande mätarestorlekarna
sedan år 1935 sänkts med cirka 40 å 50 procent. Att den vid
nämnda tidpunkt uppträdande svenska konkurrensen åtminstone till stor del
varit anledningen därtill, ha ämbetsverken ansett bestyrkt av att motsvarande
försäljningspriser i Tyska riket, där hemmamarknaden finge anses väl
skyddad, och i andra Sverige närliggande länder med avsaknad av inhemsk
tillverkning vore upp till dubbelt så höga som här i landet även vid försäljning
till kunder, åt vilka högsta rabatt lämnades. Kommerskollegium har
inhämtat, att de tyska mätarna, trots den nuvarande tullen av 100 kronor
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 7 sami. I anil. Sr 3S.
ii
18
Bevillninflsutskottets betänkande Nr 38.
för 100 kilogram, såldes i Sverige till priser, som läge cirka 20 å 30 procent
lägre än den normala prisbildningen å imomätare av de mest gångbara storlekarna.
Ämbetsverken ha funnit, att de tyska försäljningspriserna på Sverige
för närvarande syntes understiga de inhemska tillverknings- och försäljningskostnaderna.
En förbättring av nämnda förhållande lia ämbetsverken ansett
knappast vara alt förvänta, därest icke åt industrin ifråga kunde beredas
ett ökat tullskydd. En ökning av tullen till av sökandena föreslagna 300
kronor för 100 kilogram skulle å nuvarande priser å mätare hänförliga till
statistiskt nr 1947 enligt ämbetsverkens uppfattning icke behöva medföra
större förhöjning än att priserna fortfarande skulle komma att rätt avsevärt,
eller med cirka 30 procent, understiga 1935 års prisnivå. Skulle däremot
nu rådande låga priser så småningom leda till att tillverkningen av vattenmätax-e
tvingades att upphöra inom landet, torde man, enligt ämbetsverkens
åsikt, hava att förvänta, att priserna åter höjdes i en sådan utsträckning att
desamma ungefärligen komme i nivå med 1935 års priser. Ämbetsverken ha
därför med hänsyn till såväl den inhemska industrins som konsumenternas
intressen ansett det vara av icke ringa betydelse, att industrin på ifrågavarande
område genom ett förbättrat tullskydd bereddes möjlighet att i ej allt
för begränsad omfattning fortsätta tillverkningen av vattenmätare.
Beträffande mätare hänförliga till statistiskt nr 1947 med en genomloppsöppning
av högst 40 mm ha ämbetsverken ansett, att en lägre tull än den
begärda ej lämpligen borde ifrågakomma, därest ett tillräckligt skydd skulle
kunna uppnås. I fråga om vattenmätare med en genomloppsöppning av över
40 mm och fallande under statistiskt nr 1950 ha ämbetsverken framhållit,
att till nämnda nummer hörande mätare vore av mycket olika slag och för
närvarande endast i mindre omfattning tillverkades inom landet, varför den
föreslagna tullökningen i detta fall även komme att drabba andra typer av
mätare, som icke sällan vore avsedda att användas under andra förhållanden
än varom här närmast vöre fråga. Kommerskollegium har inhämtat, att
av Stockholms vattenledningsverk under åren 1933—1937 inköpta mätare
endast cirka 5 procent utgjorts av mätare hänförliga till statistiskt nr 1950.
Med hänsyn härtill lia ämbetsverken ansett, att tillräckliga skäl knappast
förebragts för genomförande av den för dessa mätare föreslagna tulländringen-
Ämbetsverken ha därför icke funnit sig böra biträda sökandenas
framställning i denna del.
Till stöd för förslaget har departementschefen anfört följande:
»Utredningen i ärendet måste anses hava ådagalagt, att den svenska tillverkningen
av vattenmätare av de i landet mest gångbara storlekarna starkt
hotas av pristryckande utbud från utländska tillverkare. Vad i ärendet
anförts angående prisförhållanden beträffande motsvarande artiklar i vissa
andra länder synes giva vid handen, att den nuvarande prissättningen å utländska
vattenmätare på den svenska marknaden direkt har till syfte att
utestänga svensk konkurrens på området. Såsom kommerskollegium och
generaltullstyrelsen framhållit kan det befaras, att om denna konkurrens
upphör, en återgång kommer att ske till de högre priser, som tillämpades,
innan de av sökandena påtalade prisreduktionerna inträdde. Då belägg ej
heller erhållits för att den svenska tillverkningen skulle vara den utländska
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
19
underlägsen i kvalitetshänseende, anser jag mig böra biträda den av ämbetsverken
intagna ståndpunkten, att det begärda tullskyddet bör beredas för
vattenmätare av de slag, som i mera betydande omfattning tillverkas inom
landet. Jag tillstyrker alltså, att tullen å vattenmätare med en genomloppsöppning
av högst 40 mm höjes från 100 kronor till 300 kronor för 100 kilogram.
1 likhet med ämbestverken finner jag däremot icke tillräckliga skäl hava
förebragts för höjning av den nuvarande tullsatsen å andra vattenmätare.»
Vad angår de i propositionen framlagda förslagen till ändringar i gällande
tullbeskattning å vadd och bomull samt kolpulver för torrelement har
utskottet icke funnit anledning till erinran mot nämnda förslag.
Vidkommande härefter förslagen till vissa ändringar rörande tullarna å
rör av smidbart järn och stål får utskottet anföra följande.
Genom de åtgärder, som enligt vad av propositionen framgår nyligen blivit
vidtagna av utländska, i en internationell kartell sammanslutna järnrörfabrikanter,
hava de svenska rörverken försatts i ett läge, som kan komma
att medföra betydande svårigheter för upprätthållandet av den inhemska
produktionen av vissa ur förbrukningssynpunkt viktiga typer och dimensioner
av järnrör. Så länge berörda åtgärder tillämpas, synes det av olika
skäl nödvändigt, att sistnämnda produktion beredes erforderligt stöd från
statsmakternas sida. Ett dylikt stöd torde, såsom i propositionen föreslagits,
lämpligen böra åstadkommas genom höjning av tullarna å de slag av järnrör,
varom här är fråga. Utskottet anser emellertid lämpligt, att tullförhöjningen
tills vidare begränsas till viss tid, räknad från och med dag, som må
av Kungl. Majit bestämmas, till och med den 30 april 1940. Härigenom beredes
nämligen riksdagen tillfälle att redan nästkommande år med beaktande
av då rådande förhållanden upptaga frågan till förnyad prövning.
Därest tullförhöjningen på dylikt sätt tidsbegränsas, torde densamma böra
erhålla formen av tilläggstullar till nu gällande grundtullar. Någon ändring
i dessa senare tullar synes alltså icke böra i detta sammanhang vidtagas. Därav
följer bland annat, att ovannämnda, av Henne rörimportfirmor hos utskottet
gjorda framställning om tullfrihet för stålmuffrör med en yttre diameter
av 215 millimeter eller däröver icke bör för närvarande föranleda någon åtgärd.
Däremot synes det av samma firmor framförda önskemålet, att stålmuffrör
utan söm i varje fall icke åsättas tilläggstullar, böra tillgodoses. Dylika rör
falla nämligen utanför ramen av den internationella prisöverenskommelsen.
Av skäl. som anföras i förut omförmälda promemoria från chefen för kommerskollegii
industribyrå, kommerserådet H. Carlborg, böra från tilläggstullarna
jämväl undantagas till statistiska nr 1423—1424 hänförliga lednings-
och lyktstolpar av rör samt runda, ihåliga tubämnen.
Med de undantag, som ovan angivits eller som betingas av anmärkningarna
1—2 under statistiska nr 1423—1428:2, böra alla valsade eller
varmdragna järnrör beläggas med tilläggstullar. Sådana tullar skulle alltså
komma att utgå för samtliga under statistiska nr 1425—1428 fallande rör
med undantag av stålmuffrör utan söm. Till undvikande av vissa i nämnda
promemoria berörda, mindre önskvärda konsekvenser i tullbeskattningsavseende
synas tilläggstullar därjämte böra åsättas i statistiska nr 1429—1430
upptagna kalldragna rör med en godstjocklek av 2 millimeter eller däröver.
Utskottet.
20
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
Vid uppgörandet av det i promemorian framlagda förslaget till tilläggstullar
har, enligt vad i promemorian framhållits, åsyftats att grund- och tillläggstullsatserna
tillsammans skulle i möjligaste mån motsvara de i propositionen
föreslagna tullsatserna. Emellertid har det visat sig lämpligt att i
dessa vidtaga vissa smärre jämkningar.
I de likalydande motionerna I: 340 och II: 512 har hemställts örn avslag
å propositionen, i vad den avser tullen å rör. Såsom skäl härför har anförts,
att tullförhöjningen företrädesvis skulle komma att drabba sådana rör, som
användas inom byggnadsindustrien. Enligt vad i propositionen upplysts
hava de svenska rörtillverkarna utfäst sig att icke utnyttja det föreslagna
ökade tullskyddet till höjning av den svenska prisnivån för ifrågavarande
rör utöver den nivå, som gällde under tiden till den 15 april 1939. Med hänsyn
till användningen av nämnda rör, särskilt för byggnadsändamål, finner
utskottet angeläget, att dessa rör icke på grund av tullförhöjningen drabbas
av någon prisfördyring.
På grund av det förut anförda får utskottet avstyrka motionerna.
Vad därefter angår den föreslagna höjningen av tullen å vattenmätare med
en genomloppsöppning av högst 40 millimeter från nuvarande 100 till 300
kronor för 100 kilogram föranleder densamma icke någon annan erinran
från utskottets sida än att tullförhöjningen på grund av vissa handelspolitiska
skäl bör erhålla formen av en tilläggstull, vilken i likhet med de föreslagna
tilläggstullarna å järnrör bör tillsvidare begränsas till viss tid, räknat från
och med dag, som må av Kungl. Majit bestämmas, till och med den 30 april
1940.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
proposition nr 303 icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas
samt med avslag å de likalydande motionerna 1: 340
av herrar Elof Andersson och Albertsson samt II: 512 av herr
Carlström m. fl.,
1) antaga följande förslag till ändringar i den vid tulltaxeförordningen
den 4 oktober 1929 (nr 310) fogade tulltaxan
att träda i kraft å dag som Kungl. Majit bestämmer:
För elektrotekniskt ändamål arbetat kol, ej sär-skilt nämnt, vägande per stycke: mindre än 3 kg: |
Tull för 100 kg |
|
1020 |
andra slag ..............................E Anm. För kol, hän förligt till nr 1020, inkomman-de i form av korn eller pulver och avsett ute-slutande för tillverkning av elektroder till gal-vaniska element, skall tull icke utgå. |
20: — |
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 21
2) besluta såsom ytterligare tillägg till gällande tulltaxa
att vid införsel från utlandet skall för tiden från och med
den 1 juli 1939 till och med den 30 juni 1941 utöver enligt
tulltaxan stadgad tull utgå tilläggstull på sätt nedan sägs:
Tilläggstull |
|||
Tulltaxe- |
Statistiskt |
Varuslag |
för iÖO kg |
nr |
nr |
kronor |
|
ur 397 |
ur 916 |
Vadd av bomull, kardad bomull härunder |
15: — |
3) besluta såsom ytterligare tillägg till gällande tulltaxa
att vid införsel från utlandet skall från och med dag, som
av Kungl. Maj:t bestämmes, till och med den 30 april 1940
utöver enligt tulltaxan stadgad tull utgå tilläggstull på sätt
nedan sägs:
Tulltaxe- nr |
Statistiskt nr |
Varuslag |
Tilläggstull |
ur 782 |
ur 1425—1427 |
Rör: valsade eller varmdragna, andra än 1 50 mm eller däröver ...... N \ mindre än 50 mm ........ N |
2: — 3: — |
ur 783 |
ur 1428 |
bearbetade, härunder inbegripna 1 50 mm eller däröver ...... N 1 mindre än 50 mm ........ N |
2: — 3: — |
784 |
1429-1430 |
kalldragna, med en godstjocklek av: 2 mm eller däröver............ N |
2: — |
ur 1065 |
1947 |
Vattenmätare med högst 40 mm ge-nomloppsöppning................ E |
200: — |
Stockholm den 3 juni 1939.
På bevillningsutskottets vägnar:
IVAR ANDERSON.
22
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Viktor Larsson, Heiding, Sjödahl*, Elon
Andersson, Velander, Ekman, Gustaf Björkman, Robert Berg* och Sylwan; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Björklund, Olsson i Gävle,
Andersson i Dunker, Ericson i Boxholm, Werner i Hultsfred, Hammarlund, Eklund, Hagberg
i Malmö och De Geer* i Lesjöfors.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Reservation
av herrar Elon Andersson, Andersson i Dunker, Hammarlund och De Geer
i Lesjöfors.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38-
23
Bilaga 1.
P. M.
angående höjning av tullen å rör av smidbart järn och stål.
Genom proposition nr 303 har Kungl. Maj:t föreslagit innevarande års
riksdag att besluta bland annat ökat tullskydd för vissa slag av rör av järn
och stål (och i en del fall tullfrihet) samt att i samband därmed vidtaga en
omläggning av tulltaxan i hithörande delar.
Sedermera har uppkommit fråga att giva nämnda tullförhöjning tillfällig
karaktär, så att vid lämplig tidpunkt en återgång till nuvarande tullbeskattning
kunde ske på enklaste sätt. Det synes då lämpligt att genomföra den
erforderliga tullhöjningen genom påläggande av tilläggstullar, som skulle få
begränsad giltighetstid.
En uppdelning av de i propositionen föreslagna tullsatserna i grundtullar
och tilläggstullar kan givetvis genomföras. Genom att tulltaxans uppställning
föreslagits omlagd i avsevärd utsträckning möta emellertid stora svårigheter
att genomföra nämnda uppdelning av tullsatserna på sådant sätt,
alt nu gällande tullbeskattning ens i huvudsak återställes genom att tilläggstullarna
borttagas.
Om man vill bevara möjligheten till ett dylikt återställande synes därför
vara lämpligast, att nuvarande uppställning av tulltaxan lägges till grund och
att sålunda tilläggstullarna anpassas till de nuvarande tullpositionerna utan
ändring av de för dessa gällande grundtullsatserna. Under denna förutsättning
ha uppgjorts---förslag (Bilaga 2) till tilläggstullar, varvid åsyftats, att
grund- och tilläggstullsatserna tillsammans i möjligaste mån skulle motsvara
de i propositionen föreslagna tullsatserna.
Genom nyssnämnda förfarande ernås emellertid icke den rationalisering
och anpassning av nu gällande tulltaxa i dessa delar efter de senare årens
tekniska utveckling på området, som Kungl. Maj:ts förslag innebär. I stället
fastlåses tills vidare den nuvarande uppställningen, vilket förhållande kanske
i viss mån kan anses betänkligt med hänsyn till pågående översyn av tulltaxan
genom 1938 års tulltaxerevision.
Föreliggande förslag innebär följande mera väsentliga avvikelser från de
i propositionen föreslagna tullbeläggningarna.
För stat. nr 1423, lednings- och lyktstolpar av rör, har någon tilläggstull
ej föreslagits, då införseln under denna rubrik är obetydlig och ett förbättrat
tullskydd ej skulle hava nämnvärd betydelse för den inhemska industrien.
I fråga örn stat. nr 1424, tubämnen, runda, ihåliga, har likaledes tilläggstull
ej föreslagits. Någon införsel av detta varuslag redovisas nämligen icke
i handelsstatistiken. Då det vid tullbehandlingen lär i åtskilliga fall vara
svårt att skilja mellan tubämnen och färdiga rör, kan det emellertid tänkas,
att färdiga rör skulle komma att införas under benämningen tubämnen för
ernående av lägre tullbeläggning. Skulle det visa sig att sådana manipulationer
tillgripas, torde en ändring på denna punkt kunna genomföras vid
24
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
den översyn av ifrågavarande tilläggstullar, som i varje fall torde bliva nödvändig
inom relativt kort tid.
För icke bearbetade rör med yttre diameter mindre än 50 mm, vilka falla
under stat. nr 1425—1427, har föreslagits en tilläggstull av tre kronor för
100 kg, varigenom totala tullbeläggningen skulle bliva sju kronor, i stället
för att i propositionen för dessa slag av rör föreslagits en tullsats av åtta kronor
för 100 kg. Däremot har för bearbetade rör med en yttre diameter av
50 mm eller däröver, stat. nr 1428:1 och 1428: 2, föreslagits en tilläggstull
av två kronor för 100 kg, så att totala tullbeläggningen skulle bliva sju kronor
mot i propositionen föreslagna sex kronor. Bearbetade, förzinkade
rör av sistnämnda dimensioner, fallande under stat. nr 1428:1, torde,
såvitt kan bedömas utan en mera ingående undersökning, förekomma
1 relativt ringa omfattning, men däremot synes man böra räkna med en
kanske ej obetydlig införsel av andra bearbetade rör med en diameter av 50
mm och däröver, stat. nr 1428: 2.
I fråga om stat. nr 1429 och 1430, kalldragna rör med en godstjocklek av
2 mm eller däröver, föreslås en tilläggstull av två kronor för 100 kg, så att
totala tullbeläggningen å samtliga kalldragna rör skulle bliva åtta kronor
för 100 kg, oberoende av godstjockleken. Anledningen är, att jämlikt Anm. 2
i tulltaxan efter tulltaxenr 783 (stat. nr 1428: 2) samtliga rör med en godstjocklek
av mindre än 2.5 mm tulltaxeras som kalldragna rör. Då en del
valsade eller varmdragna rör enligt förevarande förslag skulle komma att
draga en tull av sammanlagt åtta kronor för 100 kg, om godstjockleken uppgår
till eller överstiger 2.5 mm, synes konsekvensen fordra, att tullbeläggningen
ej blir lägre, för den händelse godstjockleken är mindre än 2.5 mm.
Stockholm den 30 maj 1939.
HARALD CARLBORG.
Kommerseråd.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
25
Bilaga 2.
Tulltaxe nr -
ur 782
783
784
Statistiskt
nr
Rör:
Varuslag
1425—1427
1428
{
1429—1430
valsade eller varmdragna:
icke bearbetade, härunder inbegripna
nitade och falsade, hållande
i yttre diameter:
50 mm eller däröver........
mindre än 50 mm..........
bearbetade, härunder inbegripna
böjda, formade till spiraler, försedda
med flänsar, rör med ökad
godstjocklek på ändarna samt
rör med ändarna hopvällda,
hållande i yttre diameter:
50 mm eller däröver........
mindre än 50 mm..........
kalldragna, med en godstjocklek av:
2 mm eller däröver.............
Tilläggstull
för 100 kg
kronor
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 7 sami. 1 aud. Nr 38.
3