Bevillningsutskottets betänkande Nr 37-

1

Nr 37.

Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1939 kl. 6 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående visst avtal mellan aktiebolaget
Vin- & spritcentralen och Mo och Domsjö aktiebolag
jämte en i ämnet väckt motion.

I en den 17 mars 1939 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 215, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att

dels medgiva, att aktiebolaget Vin- & spritcentralen må träffa avtal med
Mo och Domsjö aktiebolag om inköp av viss mängd av aktiebolaget tillverkad
sprit i enlighet med vad departementschefen i propositionen förordat,

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de åtgärder för ordnande
av avsättningsförhållandena på den svenska spritmarknaden, som de föreslagna
inköpen kunna föranleda, i huvudsaklig överensstämmelse med av
departementschefen angivna riktlinjer.

Till utskottets behandling har jämväl hänvisats en i anledning av propositionen
väckt motion, nr 498 i andra kammaren av herr Lundell m. fl.,
vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla
om skyndsamt framläggande av förslag till främjande av betydligt ökad tillverkning
av motorsprit och till dess ökade användning redan under normala
förhållanden såsom motorbränsle».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för dels propositionens förslag
dels ock motionärernas yrkande, får utskottet, i den mån redogörelse härför
ej lämnas i det följande, hänvisa till förenämnda statsrådsprotokoll samt
till motionen.

I skrivelse den 29 augusti 1936 till Kungl. Majit har Mo och Domsjö aktiebolag
hemställt, att vid bolagets sulfitfabriker fa uppföra sulfitspritfabrik
bland annat vid Domsjö i Västernorrlands län. I skrivelse den 13 januari
1938 har bolaget förklarat, att avsikten vore att vid nämnda fabrik årligen
tillverka en kvantitet icke understigande 4 miljoner liter sprit av 99.5 procent
alkoholhalt. Utan att binda sig vid någon viss siffra holle bolaget före,
att bolaget kunde åtnöjas med ett pris för liter 95-procentig sprit, som med
4 öre understege det pris, som spritcentralen för det dåvarande betalade till
aktiebolaget Svensk sprit.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 7 sami. 1 avd. Nr 37.

1

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

Jämte berörda framställning från Mo och Domsjö aktiebolag hade från
Hylte bruks aktiebolag och Rydö bruks oell fabriks aktiebolag samt från
Munkedals aktiebolag inkommit ansökningar örn tillstånd att tillverka sulfitsprit.

över ansökningarna hava utlåtanden avgivits av vederbörande länsstyrelser
och kontrollstyrelsen, vilken vid sitt utlåtande fogat yttranden från
aktiebolaget Svensk sprit, Svenska cellulosaföreningen och Vin- & spritcentralen,
ävensom av kommerskollegium, vid vars utlåtande fogats yttranden
från rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap och från ingenjörsvetenskapsakademien.

I statsrådsprotokollet lämnas bland annat redogörelse för innehållet i de
avgivna utlåtandena samt för de preliminära förhandlingar, som av departementschefen
utsedda utredningsmän, kommerserådet H. Carlborg och verkställande
direktören i aktiebolaget Vin- & spritcentralen E. Lyberg, fört med
Mo och Domsjö aktiebolag om ifrågasatta spritleveranser till aktiebolaget
Vin- & spritcentralen ävensom i samband därmed verkställda ytterligare utredningar.

Vad angår det mellan Mo och Domsjö aktiebolag såsom säljare och aktiebolaget
Vin- & spritcentralen såsom köpare uppgjorda förslaget till köpeavtal
örn motoralkohol har avtalet följande innehåll.

Köpet skall avse en kvantitet av 8 miljoner volymliter motorsprit med
en alkoholstyrka av minst 99.1 procent, att levereras med hälften successive
i mån av tillverkning och skeppningsmöjligheter under vartdera av åren 1940
och 1941. Om sådant av säljaren påkallas före utgången av år 1940, skall
tiden för leveransens fullgörande, med oförändrade villkor i övrigt, utsträckas
att omfatta tiden till utgången av 1942.

Priset skall baseras på en beräknad framställningskostnad av 20 öre för
volymliter sprit med en alkoholstyrka av 99.1 procent i enlighet med säljarens
produktionskalkyl, sedan däri beräknad framställningskostnad per liter
sänkts med c:a ett halvt öre. Kolkostnaden har i denna kalkyl beräknats till
4.8 öre per liter, motsvarande i januari 1939 ett pris eif Örnsköldsvik av kr.
22:— Per Ion skotska småkol å 6,200 värmeenheter. Vid denna tidpunkt utvisade
kommerskollegii officiella kolnotering eif ostkusthamn för motsvarande
kolsort kr. 20: 68 per ton. Därest genomsnittspriset per ton skotska småkol
enligt denna notering för månaderna juli 1938—juni 1939 med mer än 5
procent överstiger resp. understiger kr. 20: 68 per ton, skall det definitiva priset
för ar 1940 per liter sprit höjas resp. minskas i motsvarande grad, så att
t. ex., om kolpriset stigit resp. fallit med 25 procent, spritpriset skall ökas
resp. minskas med 1.2 öre per liter. På motsvarande sätt förfares med priset
för återstående års leveranser.

Å det fastställda priset skall göras ett tillägg av 0.05 öre för varje tiondels
volymprocent, varmed den levererade alkoholstyrkan överstiger 99.1 volymprocent.

Priset skall gälla netto vid bolagets spritfabrik.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

3

Likvid skall erläggas den 10 i varje månad för den sprit, som säljaren under
närmast föregående månad levererat till köparen.

För att avtalet skall träda i kraft förutsättes, att detsamma av kontrahenterna
godkänts före utgången av år 1939.

Beträffande det föreliggande förslaget har departementschefen anfört följande: »Vid

remissbehandlingen av de framställningar om rätt att anlägga sulfitspritfabriker
i samverkan med pappersmassetillverkning, som inkommit från
vissa företag, ha olika åsikter kommit till uttryck. Å ena sidan har hävdats,
att den ifrågasatta utvidgningen av sprittillverkningen ej kan utan
skada för berättigade enskilda intressen komma till stånd inom ramen för
gällande spritreglering, å andra sidan har framhållits, att en sådan utvidgning
är önskvärd för tillgodoseende av viktiga allmänna intressen;
främst har åberopats önskvärdheten av att erhålla ökade sysselsättningsmöjligheter
inom skogsindustrierna och av att förutsättningar skapas för
uppbyggandet av en inhemsk kemisk industri, men vidare har hänvisats
till det intresse som föreligger att i händelse av avspärrning äga företag som
kunna täcka behovet av reservbränslen. Under den fortsatta utredningen
har klarlagts, att hinder ej för närvarande behöva anses föreligga att medgiva
viss ökad spritfabrikation, emedan avsättning för denna kan beredas
utan begränsning i det skydd, som äldre företag åtnjuta genom gällande reglering.
Med hänsyn till vikten av de intressen som åberopats till stöd för
framställningarna har jag därför ansett mig böra förorda, att förslag framlägges
för riksdagen avseende att på antytt sätt möjliggöra en ökad sprittillverkning
i viss mån utom ramen för denna reglering.

Jag hemställer senare denna dag om bemyndigande att tillkalla sakkunniga
för utredning av frågan om en anpassning av gällande spritreglering efter
de förändringar som inträtt i marknadsförhållandena; på behovet av en sådan
anpassning lia icke minst de i anledning av här ifrågavarande framställningar
verkställda utredningarna varit ägnade att rikta uppmärksamheten.
I detta sammanhang kan jag därför förbigå detta spörsmål, vars besvarande
ej är av omedelbar vikt för utformningen av det förslag jag här framlägger.
Inledningsvis torde jag dock få i korthet utveckla de näringspolitiska
skäl som synas mig tala för att frågan om viss utvidgning av sulfitsprittillverkningen
upptages till prövning utan att resultaten av den av mig
förordade utredningen avvaktas.

Mo och Domsjö aktiebolag har som ett av skälen för sin här ifrågavarande
framställning anfört, att bolaget såge sig tvingat att inom den närmaste tiden
nedlägga åtminstone ett av sina sågverk. Det försörjningsproblem, som förorsakas
av sågverksdriftens koncentration till ett fåtal större, modernt utrustade
anläggningar och ibland därjämte av en direkt inskränkning av
dess omfattning, påkallad av hänsyn till minskade råvarutillgångar, är aktuellt
ej endast för Mo och Domsjö aktiebolags del, utan har varit orsak
till allvarliga bekymmer även inom andra skogsindustridistrikt. Betydelsen

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

härav ökas genom att utbyggnaden av cellulosaindustrien synes hava uppnått
ett stadium, då någon mera omfattande utvidgning knappast är att förvänta.
Under sådana omständigheter är det tydligen angeläget, att tillgängliga, i
Sverige hittills oprövade vägar för utnyttjandet av förefintliga substanstillgångar
bliva beaktade. Vid den sprittillverkning, det nu närmast är fråga
om, är behovet av arbetskraft mycket begränsat, men inom den kemiska industri,
som det vore sökandebolagets avsikt att igångsätta med alkohol som
ett av utgångsmaterialen, lär ej saknas utsikter att arbete skall kunna beredas
åt en ej obetydlig personal.

På det kemiskt-industriella området försiggår för närvarande en stark utveckling
och det synes — även oavsett sysselsättningssynpunkten — vara av
vikt att de uppslag på området, vilka kunna framkomma inom landet, tillvaratagas
och stödjas i den mån så kan ske utan åsidosättande av andra
viktiga intressen. Bland möjliga tillverkningsobjekt med sprit som utgångsmaterial
ha under utredningen av förevarande ärende nämnts bland annat
ättiksyra, som i kombination med en annan skogsindustriprodukt, sulfitcellulosa,
kan användas för framställning av en sort konstsilke, acetatsilke. Andra
möjliga produkter äro cellulosaacetatfolier och vissa slag av konsthartser.
Lösningsmedel, använda inom konstsilke- och lackindustrierna m. fl., utgöra
också en sådan grupp av varor, som kunna tillverkas med etylalkohol som
utgångsmaterial och som få allt mera ökad användning, ehuru prisläget för
närvarande ej lär vara särskilt uppmuntrande för upptagande av nya tillverkningar
därav. Vidare kunna nämnas glykol (etylenglykol), konstgjord
kautschuk m. m. Det må i detta sammanhang påpekas, att representanter
för Mo och Domsjö aktiebolag meddelat, att bolaget icke hade för avsikt att
använda sprit för framställning av matättika, som redan tillverkas i tillräckräckliga
kvantiteter på andra håll i landet.

En förutsättning för uppkomsten och utvecklingen av sådana nya industrier,
som på av mig här angivna grunder synas vara förtjänta av det allmännas
stöd, är tydligen tillgång i tillräckliga kvantiteter till billiga utgångsmaterialier,
i förevarande fall närmast etylalkohol.

Mo och Domsjö aktiebolag har i föreliggande ansökningar uppgivit sig
hava för avsikt att, om statsmakternas stöd erhålles, såsom underlag för en
framtida kemisk industri anlägga en spritfabrik med en begynnelsekapacitet
av minst fyra miljoner liter 99.5-procentig sprit. Bolagets tillgång till snlfitavfallslut
beräknas motsvara en årstillverkning av minst sex miljoner liter sprit
av denna alkoholhalt. Den på spritförädling inriktade industri, som bolaget
har för avsikt att söka upparbeta, beräknas icke kunna under de närmaste
åren förbruka mera än en del av denna myckenhet. För att i trots av sistnämnda
omständighet kunna hålla nere tillverkningskostnaderna för spriten,
vilka i betydande utsträckning äro kapitalkostnader och som det därför är
önskvärt att fördela på en stor tillverkningsvolym, begär bolaget att under
en övergångstid skall åt bolaget beredas avsättning för till en början rätt
avsevärda kvantiteter sprit, vilka bolaget icke självt kan använda. Samman -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

5

lagt beräknas stå till förfogande för försäljning under de två första åren en
kvantitet av åtta miljoner volymliter sprit av 99.5 procent alkoholhalt, motsvarande
i runt tal sexton miljoner liter av normalstyrka. Det anses, att efter
loppet av överslagsvis fem å sex år hela produktionen av sprit skulle komma
att förbrukas vid bolagets egna anläggningar. Försäljningen av sprit skulle
sålunda under nämnda period successivt minskas för att slutligen helt upphöra.
Bolaget finner sig av naturliga skäl på nuvarande stadium ej kunna
närmare angiva under huru lång tidsperiod eller på vad sätt i övrigt en dylik
avveckling av försäljningen lämpligen bör ske.

Avgörande för frågan, huruvida önskat stöd kan beredas Mo och Domsjö
aktiebolag, är om möjligheter stå till buds att vinna avsättning för ifrågavarande
kvantitet sulfitsprit. I detta avseende föreligga vissa förslag från
spritcentralen och kommerskollegium.

Aktiebolaget Vin- & spritcentralen har för sin del ansett önskvärt att vid
läglig tidpunkt få inköpa, förutom den till återförsäljning i regel avsedda
kvantiteten, en myckenhet av högst 7.6 miljoner volymliter sprit för lagring.
Denna lagring anses erforderlig såsom ersättning för det reservlager av
sprit, som de förefintliga sulfitspritfabrikerna under de gångna åren liopbragt,
men som under löpande leveransår måst anlitas för fullgörande av
fabrikernas leveransåtagande, sedan deras leveransförmåga minskats genom
företagna inskränkningar av tillverkningen av sulfitcellulosa. Reservlagret
skulle enligt spritcentralens mening vara avsett för utjämning av tillgången
inom den normala partihandeln med sprit. För den händelse spritcentralen
bemyndigas att verkställa ifrågavarande lagring, vöre det spritcentralens
avsikt att inköpa ungefär halva kvantiteten från Mo och Domsjö aktiebolag
och återstoden från aktiebolaget Svensk sprit. Om så skedde, skulle inemot
hälften av Mo och Domsjö aktiebolags för de första åren beräknade sammanlagda
tillverkningsmängd vara disponerad.

Enligt de bestämmelser, som gälla rörande avsättningsförhållandena för
skattefri sprit, avsättes på grund av den skyldighet att inköpa motorsprit,
som pålagts bensinimportörer och bensintillverkare jämlikt beslut vid 1934
och 1936 års riksdagar, en årlig kvantitet av 38.4 miljoner liter sprit av
normalstyrka, vilken, inblandad i bensin, distribueras som motorbränsle i
form av lättbentyl. För närvarande, då samma utförsäljningspris tillämpas
för bensin och lättbentyl, synes avsättningen av hela den tillgängliga kvantiteten
av det sistnämnda motorbränslet ej möta svårighet, då lättbentylen
anses i vissa fall hava egenskaper, som göra, att den föredrages framför den
rena bensinen. Dessutom försäljes skattefri sprit för hushålls- och tekniska
ändamål i år från år ökad utsträckning. Den försålda kvantiteten uppgick
till 24.7 miljoner liter av normalstyrka under försäljningsåret 1937/38.

Av kommerskollegium har föreslagits, att Mo och Domsjö aktiebolags försäljningskvantitet
skulle avsättas till förbrukare såsom motorsprit utöver
den myckenhet motorsprit, som nu tvångsvis avsättes genom bensinfirmorna.
Om enligt sprileentralens förslag ungefär hälften av Mo och Domsjö

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

aktiebolags försäljningskvantitet under de första två åren skulle komma att
lagras, behöver avsättning i den av kommerskollegium ifrågasatta ordningen
övervägas endast för en kvantitet av åtta miljoner normalliter fördelad på
två år.

För andra kalenderkvartalet 1939 är bensinfirmornas inköpsskyldighet av
motorsprit fastställd till 2.0 procent av importen, respektive tillverkningen
av bensin. Då nu gällande reglering av spritavsättningen år 1934 genomfördes,
var motsvarande procenttal till en början 3.6. Talet har sedermera till
följd av kraftigt stigande förbrukning av bensin minskats. För disposition
av de ytterligare fyra miljoner normalliter, som under anförda omständigheter
skulle årligen ifrågakomma för avsättning i enahanda ordning, skulle
procenttalet behöva höjas med omkring en tiondel under i övrigt oförändrade
förhållanden.

Vid ett övervägande av de skäl som föreligga för bifall i huvudsak till Mo
och Domsjö aktiebolags framställning och av de möjligheter som finnas att
disponera den kvantitet sulfitsprit, vilken i så fall skulle övertagas av spritcentralen,
har jag funnit tillräckliga motiv föreligga att föranstalta om närmare
förhandlingar i ärendet mellan representanter för spritcentralen och
bolaget. Förhandlingarna ha lett till upprättandet av ett förslag till avtal.

Enligt föreliggande avtalsförslag åtager sig aktiebolaget Vin- & spritcentralen
att inköpa en kvantitet av åtta miljoner volymliter motorsprit under
åren 1940 och 1941. Avtalet är avsett att träda i kraft örn detsamma
av kontrahenterna godkänts före utgången av år 1939. Säljaren har betingat
sig rätt att före utgången av år 1940 påkalla leveranstidens utsträckande till
att omfatta tiden till utgången av år 1942.

Priset för denna preliminärt avtalade leverans är baserat på en framställningskostnad
av 20 öre för volymliter sprit med en alkoholstyrka av 99.1
procent under förutsättning av visst pris å stenkol eif Örnsköldsvik. Vid
ändring av stenkolspriset skall spritpriset ändras enligt i avtalet fastslagna
grunder. Liksom i gällande avtal mellan spritcentralen och nu befintliga
sulfitspritfabriker, representerade av aktiebolaget Svensk sprit, skulle priset
grundas på framställningskostnaden med eliminerande såvitt möjligt
av tillverkarens vinstintresse. För senare leveranser än de i avtalet åsyftade
torde priset böra bestämmas på motsvarande sätt med beaktande av eventuellt
ändrade framställningskostnader. Därest överenskommelse ej kan
träffas, skall prisfrågan jämlikt 24 § förordningen den 11 juni 1926 angående
tillverkning och beskattning av brännvin hänskjutas till prisnämnd.

För innevarande års leveranser av motorsprit från aktiebolaget Svensk
sprit betalas ett pris av 24.5 öre för volymliter, liksom även för jäst- och
melassprit. För den av Mo och Domsjö aktiebolag tillverkade spriten är det
sålunda fråga om ett avsevärt lägre pris än som för närvarande gäller för
annan motorsprit. Såsom även i den i ärendet upprättade promemorian
erinras, torde användningen av motorsprit med det nu ifrågavarande produktionsvärdet
av 20 öre för volymliter knappast medföra någon nämn -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

7

vårt ökad belastning av motortrafiken, så länge spriten är befriad från den
skatt, som från och med den 1 juli 1938 åvilar bensin, eller 12 öre för liter
(jämte tull med 0.1 öre för liter). Däremot skulle den ifrågasatta ökningen
av tvångsinblandningen av motorsprit medföra en förlust för statsverket genom
bortfall av bensinskatt till ett belopp av sammanlagt omkring 480,000
kronor under de två år, på vilka leveranserna i första hand tänkas fördelade.

Det preliminära avtalsförslaget synes mig utgöra en godtagbar basis för
åtgärder från det allmännas sida till stöd för den av Mo och Domsjö aktiebolag
planerade verksamheten. Därvid har jag särskilt beaktat, att aktiebolagets
försäljning av sprit från den nu ifrågasatta anläggningen är avsedd
att bliva av övergående natur och att avsättningen synes kunna ordnas utan
att nu gällande bestämmelser för avsättning av skattefri sprit väsentligt ändras.
Under sådana omständigheter finner jag skäl tala för att Mo och Domsjö
aktiebolags framställning vinner beaktande därhän, att aktiebolaget Vin- &
spritcentralen bemyndigas att med nämnda bolag träffa avtal i huvudsaklig
överensstämmelse med förslaget. Vad angår avsättningen av Mo och
Domsjö aktiebolags sprittillverkning utöver eget behov under åren närmast
efter den leveransperiod avtalet avser — varvid det närmast skulle bliva
fråga örn en successiv nedskärning av den årliga myckenheten — torde detta
spörsmål böra senare bliva föremål för Kungl. Maj:ts avgörande.

För den händelse spritcentralen skulle erhålla det bemyndigande jag här
förordat torde bestämmelserna om priset vid inköp av jäst- och melassprit
böra så till vida modifieras, att spritcentralen icke må utan Kungl. Maj:ts
tillstånd inköpa sprit till högre pris än det, som för motsvarande kvalitet
vid samma tid betingas för sprit, tillverkad av de till aktiebolaget Svensk
sprit anslutna sulfitspritfabrikerna. Härigenom skulle nu rådande ordning
för bestämmandet av priset å jäst- och melassprit bibehållas.»

I den föreliggande motionen hava motionärerna, som förklarat sig icke
hava något att erinra emot Kungl. Maj:ts förslag, bland annat framhållit,
att frågan om motorsprit såsom ett inhemskt motorbränsle borde upptagas
till en mera omfattande behandling och till avgörande på längre sikt. Med
hänsyn till behovet av sådant bränsle, särskilt vid en avspärrning, vore nödvändigt
att öka den inhemska tillverkningen av nämnda vara. Det vore
önskvärt, att statsmakterna icke lade restriktioner i vägen för tillverkare av
sådant bränsle utan gåve industrien allt stöd för största möjliga produktion
av motorsprit. Det kunde därvid ifrågasättas, örn icke sulfitspritindustrien
borde beredas möjlighet att öka sin produktion av inhemskt motorbränsle
mot ett skäligt pris därå. I sådant syfte kunde det tänkas vara ändamålsenligt,
att den mängd motorsprit, som importörer och tillverkare av bensin
borde förpliktas inköpa, gjordes direkt beroende av prisdifferensen mellan
motorsprit och bensin. I samband härmed borde hotet om beskattning av
motorspriten lämpligen avlägsnas för ett större antal år framåt. Då sulfitspriten
vore en biprodukt borde undersökas, huruvida direkt tillverkning

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

av motorsprit, eventuellt av annan råvara än trä, vore möjlig att ekonomiskt
genomföra. Uppmärksamhet borde även inriktas på möjligheten att driva
motorer dels med enbart motorsprit, dels ock med blandning av sådan sprit
och annat ämne än bensin.

Utskottet. På sätt framgår av vad departementschefen anfört i det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet kan för närvarande en ökad tillverkning av sulfitsprit
genomföras utan äventyrande av det skydd med avseende å avsättningen
av sprit till motorbränsle, vilket skydd äldre företag åtnjuta genom
gällande reglering på förevarande område. På grund härav och under åberopande
av vad departementschefen i övrigt anfört till stöd för den av Mo
och Domsjö aktiebolag gjorda framställningen får utskottet förorda bifall
till de i propositionen framlagda förslagen.

Vad angår det i motionen II: 498 väckta förslaget om ökad tillverkning
av sprit för motordrift finner utskottet i likhet nied motionärerna nämnda
förslag ur beredskapssynpunkt förtjäna närmare beaktande. För tryggande
av tillgången på inhemskt motorbränsle i händelse av avspärrning anser
emellertid utskottet det vara av vikt icke blott att den av motionärerna anvisade
lösningen av detta spörsmål närmare undersökes utan även att frågorna
örn ökad tillverkning av andra flytande motorbränslen än sprit ävensom
om ökad användning av motorfordon, som drivas med träkolsgas, ägnas
uppmärksamhet.

I anslutning till den av motionärerna framförda beredskap ssynpunkten
och med beaktande av önskvärdheten av en utvidgning av motorsprittillverkningen
för skapande av ökad företagsamhet inom landet anser utskottet
skäl tala för att motionärernas förslag göres till föremål för utredning. Därvid
böra bland annat följande omständigheter närmare beaktas. I sitt utlåtande
rörande produktions- och avsättningsförhållandena med mera för sulfitspritindustrien
har kommerskollegium, på sätt framgår av förenämnda
statsrådsprotokoll, bland annat anfört, att på grund av å ena sidan ökad
skattebelastning och något högre importvärde för bensin under de senare
åren samt å andra sidan sjunkande spritpris spänningen mellan bensinpriset
och priset å motorspriten minskat. Den ekonomiska belastning för motortrafiken,
som tvångsinblandning av motorsprit medförde, vore sålunda numera
mindre än tidigare. Denna utveckling berodde delvis därpå, att statsmakterna
avstått från att belasta motorspriten med skatt men i viss mån även
på den minskning av spritpriset, som i huvudsak föranletts av att tillverkningskvantiteterna
ökats. Enligt utskottets mening bör vid en blivande utredning
undersökas, huruvida icke spänningen i prisen mellan motorsprit
och bensin kan ytterligare minskas genom sänkning av inköpspriset å motorsprit.
Den hittillsvarande utvecklingen på området synes nämligen tyda på,
att vid en ökad tillverkning av motorsprit priset torde kunna bestämmas
till lägre belopp än det nuvarande. Därest en skälig prissänkning för motorspriten
kan uppnås, anser utskottet skäl icke längre föreligga för bibehållandet
av den nuvarande begränsningen av inköpskvantiteten sulfitsprit

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

9

för motordrift. Vidare torde böra undersökas, om och i vad mån det låter
sig göra att för motordrift använda enbart motorsprit eller ock en blandning
av sådan sprit med andra ämnen än bensin. Slutligen bör jämväl tagas
under omprövning, huruvida vid ökad användning av motorsprit densamma
kan komma att tåla vid någon beskattning.

Utskottet förutsätter, att förenämnda spörsmål samt vad utskottet anfört
i anledning av motionärernas förslag kommer att bliva föremål för beaktande
vid den utredning som, enligt vad departementschefen i statsrådsprotokollet
upplyst, inom den närmaste tiden skall verkställas rörande frågan om en
anpassning av gällande spritreglering efter de förändringar, som inträtt i
marknadsförhållandena. På grund av det anförda anser sig utskottet sakna
anledning att förorda bifall till motionärernas förslag örn skrivelse till Kungl.
Majit i förevarande ämne.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 215, samt

2) att motionen II: 498 av herr Lundell m. fl. icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 juni 1939.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Viktor Larsson*, Heiding, Sjödahl, Velander,
Gustaf Björkman, Robert Berg, Sylwan och Herman Ericsson; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Olsson i Gävle, Ericson i Boxholm,
Johanson i Huskvarna, Werner i Hultsfred, Hammarlund, Blomquist, Jonsson i
Skedsbygd, Falk* och Lundell.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Reservation

beträffande motiveringen
av herr Lundell.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 7 sami. 1 avel. Nr 37.

2