4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1939 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
angående dels vissa ändringar i gällande skatteförfattningar
och stämpelförordning dels ock viss ändring
i aktiebolagsbeskattningen.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet hava hänvisats följande, av utskottet till behandling
i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna nr 85 i första kammaren av herrar Nordenson
och Sylwan samt nr 315 i andra kammaren av herrar Lundell och
Lundberg, vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit
anhålla dels om utredning rörande sådana i motionerna exemplifierade ändringar
i gällande skatteförfattningar och stämpelförordning, som kunna anses
ägnade att stimulera till ökad nyskapande företagsamhet inom näringslivet,
dels ock örn framläggande för riksdagen av de förslag, vartill utredningen
kan föranleda; samt

2) motionen nr 41 i andra kammaren av herr De Geer i Lesjöfors, däri
hemställts, att riksdagen måtte besluta örn utredning angående förutsättningarna
för sådan ändring av bolagsbeskattningen, att aktiebolag i sin skattedeklaration
äger rätt att göra avdrag för så stor del av utdelningen å aktiekapitalet
som motsvarar normal obligationsränta.

I motionen I: 85 har bland annat anförts, att under den senaste tiden hade
frågan örn företagsamhetens fortsatta utveckling i vårt land varit föremål för
åtskillig diskussion. Därvid hade framhållits, att den ekonomiska och industriella
utvecklingen i landet företedde tydliga tecken på stagnation. De
viktigaste förutsättningarna för nyskapande företagsamhet vore erforderligt
kapital, tekniskt och ekonomiskt lämpliga metoder samt sakkunnig ledning.
Vad kapitalfrågan anginge, vore kapitalinvestering i nyskapande företag väsentligt
mera riskfylld än i andra fall och nya företag vore särskilt kapitalkrävande.
Tillgången på sådant riskvilligt kapital, som erfordrades för nyskapande
företagsamhet, vore emellertid ytterligt begränsad. På beskattningsområdet
syntes vissa åtgärder böra vidtagas i syfte att stimulera intresset
för ökad företagsamhet. En utredning härutinnan borde vidtagas
och enligt motionärernas mening borde därvid närmare undersökas, i vad
mån det vore möjligt att lindra beskattningen av riskvilligt kapital genom
ändringar av gällande bestämmelser i följande avseenden. Dubbelbeskattningen
av aktieinkomst gåve till resultat en total beskattning av sådan in -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

5

komst, sorn vöre tyngre än beskattningen av andra inkomstslag. Även om
ett upphävande av merbeskattningen av aktieinkomst av statsfinansiella
skäl icke vore möjlig, borde den del av utdelad aktiebolagsvinst, som motsvarade
skälig ränta å aktiekapitalet, eller ock utdelningen å sådana preferensaktier,
vilkas avkastning ej överstege viss procentsats, undantagas från beskattning
hos bolaget. — Vid exploaterandet av uppfinningar och dylikt
kunde ofta lång tid förgå, innan ett investerat kapital gåve avkastning. Aktier
i exploateringsbolag åsattes emellertid under tiden ett visst förmögenhetsvärde
samt drabbades därvid av en oskälig och orimlig beskattning. Dylika
aktier borde ej åsättas förmögenhetsvärde förrän de gåve utdelning eller
bolagets rörelse visade sådan vinst, att ett någorlunda säkert värde kunde
bestämmas å aktierna. — Föreskriften, att rörelsevinst vid taxeringen ej
finge reduceras med förlust i samma rörelse under ett föregående år, drabbade
särskilt hårt sådana företag, vilkas resultat under olika år vore synnerligen
varierande. I beskattningshänseende borde för rörelse gälla, att
från vinsten ett år finge göras avdrag för förluster under ett visst antal tidigare
år. — Bestämmelserna om beskattning av realisationsvinst verkade hämmande
på investeringsverksamheten. Den nuvarande föreskiften, att vinst
vid icke yrkesmässig avyttring av lös egendom skulle beskattas bland annat,
om egendomen varit i säljarens ägo under mindre än 5 år, borde
ändras så, att antingen tidsperioden förkortades eller ock skatteplikten gjordes
beroende av om spekulationsavsikt kunde anses hava förelegat vid tidpunkten
för inköpet. Bibehölles femårsperioden, borde medgivas rätt till
kvittning mellan vinster och förluster, som uppkommit under nämnda tid.
— Slutligen borde emissionsstämpeln för aktier, vilken för närvarande vore
nära dubbelt så hög som för obligationer, nedsättas till samma belopp som
för obligationer.

Till stöd för det i motionen II: 41 väckta förslaget hava i huvudsak anförts
samma skäl som i den förenämnda motionen I: 85.

Beträffande de skäl i övrigt, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionen nr 85 i första kammaren och
motionen nr 41 i andra kammaren.

I de föreliggande motionerna har ifrågasatts, att vissa ändringar i skatteförfattningarna
med mera skulle vidtagas i syfte att bereda lättnader i beskattningshänseende
för näringsföretagen samt för vissa slag av inkomst och
kapital. På sätt motionärerna anfört sammanhänga dessa beskattningsspörsmål
nära med frågan, vilka åtgärder som kunna och böra vidtagas för
åstadkommande av fortsatt utveckling av företagsamheten och särskilt för
skapandet av ökad ny företagsamhet inom landet. Denna fråga finner utskottet
vara av stor vikt, icke blott med hänsyn till skatteunderlaget utan
även ur folkförsörjningssynpunkt. Utskottet anser det därför vara angeläget,
att denna fråga, som är av synnerligen invecklad och mångskiftande natur,
göres till föremål för en ingående prövning, samt att därvid i ett sammanhang
övervägas alla de olika faktorer, som inverka på frågan om företagsamhetens
fortsatta utveckling.

Utskottet.

b Bevillningsutskottets betänkande Nr 3ö.

Vad angår betydelsen av motionärernas förevarande förslag får utskottet
erinra om, att under de senare åren vid skilda tillfällen vidtagits vissa reformer
på beskattningsområdet, vilka avsett att bereda näringsföretagen
lättnader i beskattningshänseende i syfte att bidraga till näringslivets konsolidering
samt att öka dess motståndskraft vid påfrestningar under dåliga
konjunkturer. I frågans nuvarande läge är utskottet icke berett att uttala sig
örn, huruvida och i vad mån de av motionärerna framlagda förslagen till ändringar
på beskattningsområdet kunna tänkas komma att leda till de av motionärerna
åsyftade verkningarna. Utskottet håller emellertid icke för osannolikt,
att den av statsmakterna tillämpade principen att beträffande näringsföretagens
beskattning medgiva vissa lättnader i konsolideringssyfte,
jämväl skulle kunna utvidgas till att gälla även vissa åtgärder i syfte att
uppmuntra till ökad företagsamhet. Detta spörsmål anser utskottet böra
göras till föremål för närmare utredning.

Enligt vad utskottet har sig bekant skola överläggningar inledas mellan
regeringen och representanter för näringslivet beträffande möjligheterna och
formerna för ett samarbete på det ekonomiska området. Utskottet, som finner
dessa överläggningar vara lämpligt forum för behandlingen av nu föreliggande
spörsmål, förutsätter, att bland annat frågan om åtgärder att främja
ny företagsamhet och sålunda jämväl de i de föreliggande motionerna framlagda
förslagen därvid komma att bliva föremål för närmare omprövning.
Därest det vid nämnda överläggningar skulle visa sig, att bland andra tänkbara
åtgärder i förut angivet syfte jämväl reformer på beskattningsområdet
enligt motionärernas förslag eller ock i andra avseenden skulle anses vara
lämpliga, förutsätter utskottet, att förslag härutinnan komma att framläggas.
På grund av det anförda anser sig utskottet sakna anledning att nu i skrivelser
till Kungl. Majit föreslå utredningar rörande de spörsmål, som berörts
i de föreliggande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna I: 85 av herrar Nordenson
och Sylwan samt 11:315 av herrar Lundell och Lundberg,
angående vissa ändringar i gällande skatteförfattningar
och stämpelförordning, icke måtte föranleda någon riksda
gens åtgärd; samt

2) att motionen II: 41 av herr De Geer i Lesjöfors, angående
viss ändring av aktiebolagsbeskattningen, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 maj 1939.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande: se under betänkande nr 34.