Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
1
Nr 32.
Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1939 kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om tillverkning till avsalu inom landet av porter med
18 procents inbryggningsstyrka.
(2:a avd.)
Till bevillningsutskottet hava hänvisats följande, av utskottet till behandling
i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:
1) motionen nr 91 i första kammaren av herr Ekman m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen måtte besluta sådana ändringar i gällande maltdrycksförordning
och rusdrycksförsäljningsförordning, att porter med en inbryggningsstyrka
av 18 procent extrakt (klass III) må få tillverkas till avsalu
inom landet och i försäljningshänseende jämställas med utländskt vin», samt
2) motionen nr 18 i andra kammaren av herr Lithander, däri hemställts,
»att riksdagen ville för sin del besluta att porter klass III i tillverknings-,
försäljnings-, utminuterings- och utskänkningshänseende måtte jämställas
med lättare utländska viner och att vederbörande utskott må förelägga riksdagen
härför behövliga författningsändringar».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden,
får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna.
Tillverkningen och försäljningen av skattepliktiga maltdrycker äro i huvudsak
reglerade genom förordningarna den 1 juni 1923 (nr 140) angående
tillverkning och beskattning av maltdrycker, den 1 juni 1923 (nr 141) angående
förbud mot införsel till och försäljning inom riket av exportöl samt
den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka.
Genom 1923 års maltdryckslagstiftning blev det tidigare, endast för viss
tid meddelade starkölsförbudet gällande för framtiden. Bestämmelserna rörande
detta förbud finnas i 23 § förordningen den 1 juni 1923 angående
tillverkning och beskattning av maltdrycker ävensom i förordningen samma
dag angående förbud mot införsel till och försäljning inom riket av exportöl.
Dessa bestämmelser innebära förbud mot tillverkning eller försäljning
av stark- eller exportöl, vartill räknas maltdrycker tillhörande tredje klassen
— sålunda jämväl porter inbryggd med en stamvört, vilkens extraktlialt
överstiger 10 V2 procent, s. k. exportporter — för annat ändamål än
utförsel ur riket samt för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt,
industriellt eller likartat ändamål.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 7 sami. 1 avd. Nr 32.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
Såsom skäl för nämnda förbuds införande åberopades förnämligast, att
det icke utan allvarliga olägenheter samt betydande risker ur nykterhetssynpunkt
skulle låta sig göra att i enlighet med de regler, som stadgades i
1917 års rusdrycksförsäljningsförordning, ordna handeln med de starkare
maltdryckerna.
Vid 1926, 1930, 1932, 1933 och 1934 års riksdagar hava motioner väckts,
avseende rätt att tillverka och försälja starkporter. På hemställan av bevillningsutskottet
hava dessa motioner icke föranlett någon riksdagens åtgärd.
I sitt år 1933 avgivna betänkande i ämnet, nr 7, erinrade bevillningsutskottet,
att Kungl. Maj:t bemyndigat 1928 års revision av rusdryckslagstiftningen
att till behandling upptaga jämväl spörsmålet om och i vad mån
ändringar i maltdryckslagstiftningen borde vidtagas. Utskottet förutsatte
därvid, att de sakkunniga komme att ägna även frågan om rätt att tillverka
och försälja porter tillhörande maltdrycker av tredje klassen sin uppmärksamhet.
1934 års bevillningsutskott anförde i sitt betänkande nr 9, att spörsmålet
om vidtagande av förändringar i skilda hänseenden av gällande maltdryckslagstiftning
kommit i ett sådant läge, att igångsättandet av en särskild
utredning å detta område icke längre borde undanskjutas. Frågan
om upphävande av förbudet att för försäljning inom riket tillverka maltdrycker
av tredje klassen, däri inbegripet porter med en extrakthalt av 18
procent, borde jämväl inbegripas i utredningen.
Genom beslut den 27 april 1934 bemyndigade Kungl. Maj:t — med upphävande
av det 1928 års revision av rusdryckslagstifhangen lämnade uppdraget
— chefen för finansdepartementet att tillkalla särskilda sakkunniga
för att verkställa utredning och avgiva förslag angående ändringar i gällande
lagstiftning örn tillverkning, beskattning och försäljning av maltdrycker.
I sitt betänkande (Statens off. utredn. 1936: 5) hava nämnda sakkunniga,
1934 års maltdryckskommitté, föreslagit, att det sedan år 1923 gällande
starkölsförbudet skulle bibehållas. Till stöd härför hava de sakkunniga hänvisat
bland annat till de stora svårigheter, som vore förenade med att beträffande
en eventuell försäljning av starköl — vare sig fråga vore örn
starkölet i allmänhet eller allenast om pörtem —- ordna utminuteringen och
framför allt utskänkningen på ett sådant sätt, att försäljningen icke komme
all i väsentlig mån menligt påverka nykterlietstillståndet inom landet. I samband
med behandlingen av denna fråga har kommittén, såvitt angår porter,
anfört bland annat följande:
»Av de olika slagen av maltdrycker har en viss typ, nämligen pörtem,
drabbats hårdare av starkölsförbudet än de övriga. Pörtem intar en särställning
bland de olika maltdryckssorterna såtillvida, att det för framställning
av verklig porter nödvändigtvis erfordras en mycket hög inbryggningsstyrka
och en relativt hög alkoholhalt. Även om starkölsförbudet i övrigt
bibehölles, skulle därför särskilda skäl kunna åberopas för frigivande av
starkportern, och kravet därpå har också framförts med särskild skärpa. I
stort sett kunna emellertid mot ett frigivande av starkportern anföras sam
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
3
ina betänkligheter som mot ett frigivande av starkölet i allmänhet. Visserligen
har pörtem tidigare haft karaktären av en lyxvara, men det torde nog
vara tämligen klart, att tillhandahållandet av starkporter skulle uppamma
ett mera allmänt intresse för denna dryck och att densamma därför skulle
förorsaka vådor för nykterhet och ordning på enahanda sätt, som starkölet
i gemen skulle göra. Vidare måste man också taga hänsyn lill att en klar
gräns mellan pörtem, å ena, och starkölet i övrigt, å andra sidan, näppeligen
kan åstadkommas. Man bör därför icke bortse från att, örn starkportern
ensamt frigåves, det måhända icke skulle kunna förhindras, att vissa porterliknande
starkölstyper framkomme i marknaden. Det finnes även anledning
att antaga, att starkportern hos allmänheten skulle väcka ett intresse
för starkölet i övrigt, som för närvarande icke torde förefinnas i någon
nämnvärd grad. Det är också ganska troligt, att därest porterkonsumtionen
bleve av mera betydande omfattning, så att densamma inkräktade på marknaden
för pilsnerdrickat, krav på frigivande av starkölet i övrigt komme att
även från bryggeriindustriens sida framföras med helt annan styrka än hittills
skett. De skattepliktiga bryggerier, vilka icke tillverkade porter —- portertillverkning
förekommer praktiskt taget endast vid ett enda bryggeri i
landet — skulle nämligen då få ett ekonomiskt intresse av att få tillverka
ett starköl, vilket kunde upptaga konkurrens med pörtem.»
Kommittén, som föreslagit, att den nuvarande extraktgränsen mellan de
olika maltdrycksklasserna skulle slopas och att en viss höjning av den övre
alkoholgränsen för maltdryckerna av andra klassen skulle vidtagas, har därvid
framhållit, att speciellt för porterns vidkommande slopandet av extraktgränsen
och höjningen av alkoholgränsen torde komma att i någon mån
möjliggöra tillverkningen av en produkt, vilken, även om den icke torde
kunna jämställas med porter i egentlig mening, likväl torde bliva ägnad att
— åtminstone bättre än den nuvarande pörtem — tillgodose behovet av en
dylik dryck.
1 de föreliggande motionerna har i första hand hänvisats till tidigare i
riksdagen väckta motioner i detta ämne. I motionen 1:91 har, med anledning
av vad 1934 års maltdryckskommitté anfört som skäl mot införande
av tillstånd till försäljning av starkporter på motbok, bland annat framhållits,
att tillhandahållandet genom systembolagen av en stark maltdryck såsom
pörtem kunde förväntas avleda intresset för starköl i allmänhet. Att
det vore möjligt alt på ett fullt tillfredsställande sätt lösa frågan om en klar
gräns mellan pörtem och starkölet i övrigt framginge av den finska lagstiftningen
i ämnet. Beträffande de fördelar för näringsliv och statsfinanser,
som ett frigivande av starkportern skulle medföra, hava motionärerna anfört,
att systembolagen skulle tillföras ökade inkomster lill icke ringa belopp,
att staten skulle beredas en icke oväsentlig merinkomst genom ökad maltskatt
för pörtem, samt ali det svenska jordbruket skulle hava icke ringa
gagn av en ökad kornförbrukning lör tillverkningen av nämnda dryck. I
fråga örn förhållandet mellan porter av klass III och utländska viner hava
motionärerna erinrat, att allmänheten borde vara lika berättigad att å motbok
inköpa porter av 7 volymprocent alkoholhalt som utländskt vin med
mer än dubbelt så hög alkoholhalt.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
Utskottet.
1 de föreliggande motionerna föreslås, att porter med en inbryggningsstyrka
av 18 procent extrakt (klass III) skall få tillverkas till avsalu inom
landet och i försäljningshänseende jämställas nied vin. Förslaget går sålunda
ut på, att gällande starkölsförbud skall upphävas, såvitt angår nämnda
slag av maltdrycker.
I sitt förenämnda betänkande har 1934 års maltdryckskommitté såsom
skäl för starkölsförbudets bibehållande bland annat hänvisat till de olägenheter
i socialt hänseende, som kunde väntas bliva en följd av starkölets frigivande,
samt till de svårigheter, som vore förbundna med att på ett effektivt
sätt utöva kontroll över försäljningen av sådant öl. Även om det skulle
låta sig göra alt ordna utminuteringen av starköl genom systembolagen, vore
det förenat med avsevärda svårigheter att på ett tillfredsställande sätt reglera
utskänkningen av starköl. Mot ett frigivande av enbart starkportern har, på
sätt framgår av den förut lämnade redogörelsen, kommittén i stort sett
anfört samma betänkligheter som mot ett frigivande av starkölet i allmänhet.
Beträffande det i motionerna framlagda förslaget har från systembolagshåll
för utskottet uppgivits, att oöverstigliga hinder icke förelåge för systembolagen
att på ett tillfredsställande sätt omhänderhava en eventuell försäljning
av starkporter, ehuruväl att vid en sådan försäljning på vissa håll kunde
bliva nödvändigt att utvidga befintliga lagerlokaler samt att i viss omfattning
öka personalen. Kontrollen ur nykterhetssynpunkt komme emellertid,
särskilt om försäljningen bleve av större omfattning, att medföra betydande
svårigheter för bolagen. Särskilt skulle det bliva väsentligt svårare
för dem afl utöva en effektiv kontroll över storleken av de enskilda köparnas
förbrukning av starkporter än i fråga om spritdrycker och vin. Det
skulle också bliva förbundet nied samma svårigheter som beträffande starköl
att på ett tillfredsställande sätt reglera utskänkningen. En lösning av utskänkningsfrågan
på det sätt, att starkporter endast finge tillhandahållas på
restauranger med spriträttigheter eller både på sådana restauranger och vinrestauranger,
komme sannolikt att leda till, att jämväl innehavare av kaféer
komme att framställa krav på rätt att utskänka starkporter. Tillhandahållandet
av nämnda maltdryck på vissa vinrestauranger och kaféer kunde
emellertid draga med sig en försämring av nykterhetstillståndet.
Av det anförda framgår, att den i motionerna berörda frågan nära sammanhänger
med spörsmålet om maltdryckslagstiftningens reformering, vilket
spörsmål för närvarande är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Under
förhanden varande förhållanden anser utskottet det icke vara lämpligt att
frågan örn tillverkning och försäljning av starkporter behandlas fristående
från motsvarande spörsmål beträffande övriga maltdrycker. Utskottet förutsätter
emellertid, att i samband med prövningen av 1934 års maltdryckskommittés
förenämnda förslag jämväl de i de nu föreliggande motionerna
väckta förslagen komma att bliva föremål för närmare övervägande. Utskottet
vill härvid särskilt erinra om kommitténs förslag att slopa den nuvarande
extraktgränsen mellan de olika maltdrycksklasserna och att en
mindre höjning av den övre alkoholgränsen för maltdrycker av andra klas
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
5
sen skulle vidtagas. Enligt kommitténs mening skulle därmed möjliggöras
tillverkningen av en produkt, vilken, även om den icke torde kunna jämställas
med porter i egentlig mening, likväl borde — åtminstone bättre än
den nuvarande pörtem — kunna tillgodose behovet av en dylik dryck. På
grund av det anförda och då det torde kunna förväntas, att förslag till ändrad
maltdryckslagstiftning kommer att föreläggas riksdagen inom den närmaste
tiden, anser sig utskottet icke böra föreslå någon åtgärd i anledning av
motionerna. Utskottet hemställer därför,
att motionerna I: 91 av herr Ekman m. fl. och II: 18 av
herr Lithander, örn tillverkning till avsalu inom landet av
porter med 18 procents inbryggningsstyrka, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 maj 1939.
På bevillningsutskottets vägnar:
IVAR ANDERSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Viktor Larsson, Heiding, Wahlmark, Sjödahl,
Elon Andersson, Velander, Ekman, Gustaf Björkman och Sylwan; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund, Olsson i
Gävle, Johanson i Huskvarna, Werner i Hultsfred, Blomquist, Jonsson i Skedsbygd,
Olsson i Kullenbergstorp och Thorell.
Reservationer:
1) av herrar Velander, Ekman, Gustaf Björkman, Sylwan, Lövgren och
Thorell, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hava följande
lydelse:
»På sätt framgår av den förut lämnade redogörelsen, har 1934 års maltdryckskommitté
beträffande pörtem bland annat anfört, att densamma drabbats
hårdare av starkölsförbudet än (ivriga maltdrycker. Kommittén har vidare
framhållit, att pörtem intoge en särställning bland de olika maltdrycks
-
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
sorterna såtillvida, alt det för framställning av verklig porter nödvändigtvis
erfordrades en mycket hög inbryggningsstyrka och en relativt hög alkoholhalt.
Även om starkölsförbudet i övrigt bibehölles, kunde enligt kommitténs
mening särskilda skäl åberopas för frigivande av starkportern.
Av det anförda framgår, att maltdryckskommittén ansett, att starkportern
av flera skäl icke borde likställas med starköl i egentlig mening. Utskottet
delar denna kommitténs uppfattning. I likhet med motionärerna anser ock
utskottet, att tillhandahållandet genom systembolagen av porter klass III
kan förväntas avleda intresset för starköl i allmänhet samt bidraga till att
vinkonsumtionen minskas. Den nuvarande lagstiftningen gynnar nämligen
förbrukningen av vin med väsentligt högre alkoholhalt än av motionärerna
föreslås för den inhemska maltdrycken. Ur bland annat nykterhetssynpunkt
måste nämnda ordning anses anmärkningsvärd. Härtill kommer, att ett
upphävande av nämnda förbud, såvitt angår starkportern, skulle öka avsättningen
av svenskt korn samt gynna svensk näring. Ett frigivande av
starkportern skulle givetvis även medföra, att staten bereddes en icke oväsentlig
merinkomst på grund av maltskatten.
Vad angår försäljningen av starkporter får utskottet erinra om, att från
systembolagshåll uppgivits, att hinder icke föreligger för systembolagen att
omhänderhava försäljningen av nämnda maltdryck under förutsättning, att
försäljningen icke bleve av alltför stor omfattning. I fråga om kontrollen
över försäljningen har från vissa håll uttalats farhågor för, att det för nämnda
bolag skulle bliva förenat med stora svårigheter att utöva en ur nykterhetssynpunkt
effektiv kontroll. Härutinnan vill utskottet framhålla, att motionärernas
förslag allenast går ut på, att starkportern i försäljningshänseende
skall likställas med vin. Med hänsyn härtill och då det visat sig vara
möjligt att genomföra en tillfredsställande kontroll beträffande vinförsäljningen
anser utskottet starka skäl tala för att en sådan kontroll skall vara
möjlig att åstadkomma jämväl i fråga om försäljningen av starkportern. På
grund av det anförda får utskottet i princip förorda bifall till motionärernas
förslag.
I motionerna har yrkats, att den föreslagna reformen skulle genomföras
redan innevarande år. Nämnda reform sammanhänger emellertid nära med
spörsmålet örn maltdryckslagstiftningens reformering, vilket spörsmål för
närvarande är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Enligt vad utskottet
erfarit, torde det kunna förväntas, att förslag till ändrad maltdryckslagstiftning
kommer att föreläggas riksdagen inom en nära framtid. Utskottet,
som anser det icke vara lämpligt, att frågan om ändrade bestämmelser rörande
tillverkning och försäljning av starkporter behandlas fristående från
motsvarande spörsmål beträffande övriga maltdrycker, förutsätter, att Kungl.
Majit vid framläggandet av förslag till ändring av förenämnda lagstiftning
kommer att i nu förevarande hänseende beakta, vad utskottet anfört.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
7
att riksdagen måtte, med anledning av motionerna 1:91
av herr Ekman m. fl. och II: 18 av herr Lithander, i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville för riksdagen
snarast möjligt framlägga förslag till sådana ändringar
i förordningen den 18 juni 1937 angående försäljning av
rusdrycker samt förordningen den 1 juni 1923 angående
tillverkning och beskattning av maltdrycker ävensom förordningen
sistnämnda dag angående förbud mot införsel till
och försäljning inom riket av exportöl, att porter med 18
procent inbryggningsstyrka, hänförlig till maltdryck av tredje
klassen, må i riket försäljas under enahanda villkor, som
gälla beträffande viner.»
2) av herr Wahlmark, som ansett, att utskottets yttrande och hemställan
bort hava följande lydelse:
»På sätt framgår ----(= den av herr Velander m. fl. avgivna reser
vationen
sid. 5, från och med rad 4 nedifrån till och med sid. 6, rad 17 uppifrån)
---på grund av maltskatten.
Vad angår försäljningen av starkporter får utskottet erinra om, att stark -porter redan nu försäljes genom apotek, dock endast mot läkarerecept, samt
att från systembolagshåll uppgivits, att hinder icke föreligger för systembolagen
att omhänderhava utminuteringen av nämnda maltdryck under förutsättning,
att försäljningen icke bleve av allt för stor omfattning. I fråga
om kontrollen över utminuteringen har från vissa håll uttalats farhågor för,
att det för nämnda bolag skulle bliva förenat med stora svårigheter att utöva
en ur nykterhetssynpunkt effektiv kontroll. Då det emellertid visat sig
vara möjligt att genomföra en tillfredsställande kontroll beträffande vinförsäljningen,
anser utskottet starka skäl tala för att en sådan kontroll skall
vara möjlig att åstadkomma jämväl i fråga om utminuteringen av starkportern.
Därest inköp av starkporter å systembolagen möjliggöres, skulle
det icke längre bliva erforderligt att, såsom för närvarande är fallet, med
anlitande av läkarerecept inköpa varan å apotek, en anordning som ur olika
synpunkter varit olämplig.
Beträffande åter utskänkningen av starkporter hyser utskottet betänkligheter
mot motionärernas förslag att i nämnda hänseende likställa starkporter
med vin. Tillhandahållandet av starkporter på vissa vinrestauranger
och kaféer kan nämligen komma att draga med sig en försämring av nykterhetstillståndet.
På grund av det anförda anser sig utskottet icke kunna biträda motionärernas
förslag i annan mån än såvitt angår utminuteringen av starkporter.
I motionerna har yrkats, att den föreslagna reformen .skulle genomföras redan
innevarande år. Nämnda reform sammanhänger emellertid nära med
spörsmålet örn maltdryckslagstiftningens reformering, vilket spörsmål för
närvarande är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Enligt vad utskottet
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
erfarit, torde det kunna förväntas, att förslag till ändrad maltdryckslagstiftning
kommer att föreläggas riksdagen inom en nära framtid. Utskottet, som
anser det icke vara lämpligt att frågan om ändrade bestämmelser rörande
försäljningen av starkporler behandlas fristående från motsvarande spörsmål
beträffande övriga maltdrycker, förutsätter, att Kungl. Majit vid framläggandet
av förslag till ändring av förenämnda lagstiftning kommer att i
nu förevarande hänseende beakta, vad utskottet förut anfört.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med anledning av motionerna 1:91
av herr Ekman m. fl. och II: 18 av herr Lithander, i skrivelse
lill Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville för riksdagen
snarast möjligt framlägga förslag till sådana ändringar
i förordningen den 18 juni 1937 angående försäljning av
rusdrycker samt förordningen den 1 juni 1923 angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker ävensom förordningen
sistnämnda dag angående förbud mot införsel till och
försäljning inom riket av exportöl, att porter med 18 procent
inbryggningsstyrka, hänförlig till maltdryck av tredje
klassen, må i riket utminuteras under enahanda villkor, som
gälla beträffande viner.»
397973, Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.