Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
1
Nr 29.
Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1939 kl. 6 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om beskattning av oförtjänt tomt- och fastighetsvärdestegring.
(2:a avd.)
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 156 i
första kammaren av herr Fredrik Ström m. fl. och nr 229 i andra kammaren
av herr Hermansson i Norrköping m. fl., har hemställts, »att riksdagen
måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om verkställandet av en skyndsam utredning
rörande frågan om införande av skatt å oförtjänt tomt- och fastighetsvärdestegring
samt att Kungl. Majit måtte för riksdagen framlägga det
förslag vartill utredningen kan föranleda».
Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till motionen
nr 156 i första kammaren.
Frågan örn särskild beskattning av så kallad oförtjänt jord värdestegring
har sedan lång tid tillbaka varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.
I anledning av vid 1907 års riksdag väckta motioner hemställde sammansatta
bevillnings- och lagutskottet, att riksdagen ville i skrivelse till
Kungl. Majit anhålla örn utredning, huruvida och i vilken mån, då vid försäljning
eller liknande avyttring av byggnadsgrund, bebyggd eller obebyggd,
i stad eller på landsbygden, så kallad oförtjänt värdestegring förefunnes,
denna skäligen borde göras till föremål för särskild beskattning. Då ärendet
förekom till behandling i kamrarna, biföll andra kammaren det sammansatta
utskottets hemställan, medan första kammaren antog en reservation,
vari yrkades avslag å motionerna. Frågan hade alltså förfallit. Vid
1911—191A års riksdagar väcktes ånyo motioner i ämnet, men avstyrktes
dessa av bevillningsutskottet och avslogos utav riksdagen, enär frågan dårnera
av Kungl. Majit gjorts till föremål för utredning.
Redan år 1907 lät Kungl. Majit utarbeta en översikt över den utländska
lagstiftningen angående beskattning av sådan värdestegring av jord, som
finge anses hava uppkommit utan några ägarens egna åtgärder. Sedan
denna översikt utarbetats uppdrog chefen för finansdepartementet enligt
Kungl. Majits därom givna bemyndigande år 1909 till samma års värde
Dihang
till riksdagens protokoll 1939. 7 sami. 1 avd. Nr 29. 1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
stegringsskattekommitterade att uppgöra förslag till allmänna grunder fölen
kommunal jordvärdestegringsskatt. De kommitterade avlämnade i augusti
1909 till chefen för finansdepartementet av dem upprättade förslag i ämnet.
Dessa förslag lades till grund för bearbetning genom tillkallade sakkunniga
i finansdepartementet, vilken bearbetning resulterade i ett år 1909
framlagt förslag till förordning angående värdestegringsskatt å fastighet.
Den föreslagna värdestegringsskatten var i princip byggd på den uppfattningen,
att endast »realiserad värdestegring» borde beskattas, d. v. s. skatten
skulle utgå såsom en indirekt jordvärdestegringsskatt vid överlåtelse av
fastighet.
Med anledning av de anmärkningar, som över sistnämnda författningsförslag
hörda myndigheter framställde mot detsamma, uppdrog Kungl. Majit
åt särskilt tillkallade personer, 1910 års värdestegringsskattekommitterade,
att efter verkställd granskning av de framställda anmärkningarna vidtaga
de ändringar i författningsförslaget, vartill anmärkningarna kunde föranleda.
År 1912 avgåvo sistnämnda kommitterade betänkande med förslag till
förordning angående kommunal värdestegringsskatt å fastighet m. m. Sistnämnda
förslag byggde på enahanda principer som det inom finansdepartementet
utarbetade. Dessa förslag hava icke underställts riksdagens prövning.
År 1917 avgåvo särskilt tillkallade sakkunniga förslag till bestämmelser
örn jordräntestegringsskatt. Dessa förslag byggde på den direkta beskattningsprincipen.
Enligt dessa förslag skulle skatten erläggas för varje i
marks värde inträdd stegring, i den mån denna icke vore att tillskriva kostnader,
som markägaren själv fått vidkännas för stegringens ernående. För
jordräntestegringens fastställande skulle i sammanhang med de allmänna,
vart femte år återkommande fastighetstaxeringarna verkställas taxering till
jordräntestegringsskatt.
Över sistnämnda förslag hade länsstyrelserna och kammarrätten yttrat
sig. Mot förslagen riktades därvid åtskilliga anmärkningar. Sålunda framhölls
särskilt, att de föreslagna bestämmelserna vore i flera hänseenden allt
för invecklade samt att avsevärda praktiska svårigheter komme att uppslå
vid tillämpningen ävensom att taxeringsnämnderna med sin dåvarande sammansättning
icke kunde anses skickade att handhava arbetet med beräkning
av värdestegring. Med anledning av dessa anmärkningar mot förslagen fann
dåvarande chefen för finansdepartementet, att desamma borde göras lill
föremål för en omarbetning i vissa hänseenden. Då det emellertid syntes
departementschefen angeläget, att en skatt av ifrågavarande slag kunde komma
i tillämpning snarast möjligt, ansåg han det böra tagas under övervägande,
huruvida man ej genom att anordna ingångsvärdering av mark i och
för en blivande jordvärde- eller jordräntestegringsskatt skulle ernå att, på
samma gång de i ämnet föreliggande författningsförslagen kunde ägnas
den noggranna och omsorgsfulla överarbetning, som frågans synnerliga
vikt krävde, själva skattens utgörande ej skulle ytterligare fördröjas.
Genom proposition nr 329 föreslog Kungl. Majit 1919 års riksdag att
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
3
antaga ett vid propositionen fogat förslag om uppskattning av mark i och
för framdeles skeende taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt.
1919 års bevillningsutskott tillstyrkte i betänkande nr 47 sistberörda författningsförslag
med vissa smärre ändringar. Vid förslagets behandling i kamrarna
stannade emellertid dessa i olika beslut. Medan andra kammaren
antog förslaget, sådant detsamma förelåg i utskottsbetänkandet, beslöt första
kammaren, i enlighet nied en vid betänkandet anförd reservation, att avslå
förslaget. Frågan hade därmed för nämnda riksdag förfallit.
Vid 1920 års riksdag framlade Kungl. Majit genom proposition nr 22 förslag
till förordning om uppskattning av mark i och för framdeles skeende
taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt. Detta förslag överensstämde
i stort sett med det år 1919 framlagda förslaget. I enlighet med hemställan
av 1920 års bevillningsutskott, betänkande nr 10, antog riksdagen
detta författningsförslag. Till beslutet fogades dock ett tillägg av innehåll,
att riksdagen med beslutet icke ville hava uttalat sig ifråga örn de principiella
linjer, som borde följas vid eif framtida utformande av ett lagförslag i
ämnet.
Sedan förordning om uppskattning av mark i och för framdeles skeende
taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt utfärdats, påbörjades
under senare delen av år 1920 uppskattningsarbetet, som avsåg markvärdet
vid 1919 års utgång. Uppskattningen verkställdes i första instans av uppskattningsnämnder.
Inom varje län verkade såsom överinstans en granskningsnämnd.
Högsta instans var en för hela riket tillsatt uppskattningsövernämnd.
Ordföranden i övernämnden avgav år 1923, enligt honom meddelat uppdrag,
yttrande angående den då avslutade uppskattningen av mark i och
för framdeles skeende taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt. I
yttrandet anfördes bland annat, att enligt ordförandens mening visade den
gjorda granskningen, att markuppskattningen i åtskilliga avseenden icke vore
sådan att den i befintligt skick lämpligen kunde läggas till grund för en
taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt. Efter att hava framställt
åtskilliga anmärkningar mot den gjorda uppskattningen framhöll ordföranden
i övernämnden, att åtgärder till förbättring av den verkställda uppskattningen
borde helst icke vidtagas förrän definitivt beslut fattats örn den
ifrågasatta beskattningen. Innan klarhet vunnits om grunden därför och
om sättet för skattens utgörande, måste en viss osäkerhet råda örn, huru
uppskattningen bäst kunde utföras. I anslutning till de gjorda anmärkningarna
utarbetade ordföranden förslag till anvisningar att beaktas vid en
kommande uppskattning av mark för taxering till jordvärdestegringsskatt.
Dessa förslag överlämnades till chefen för finansdepartementet i början av
år 1924.
I motion vid 1926 års riksdag hemställdes, att riksdagen ville hos Kungl.
Majit begära skyndsamt framläggande av ett förslag örn beskattning av
jordvärde- eller jordräntestegring och detta i all synnerhet för städerna
och deras omgivningar eller andra trakter, där oförtjänt jordvärdestegring
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
å enskilda marker i avsevärd mån förekomme. 1926 års bevillningsutskott
hemställde i sitt betänkande nr 9, att motionen icke måtte föranleda någon
åtgärd, och denna hemställan bifölls av riksdagen.
Till stöd för nämnda hemställan anförde bevillningsutskottet bland annat
följande:
»Av det nu anförda torde framgå, huru starkt meningarna brutit sig örn
de principer, efter vilka en lagstiftning i ämnet bör utformas. Så råda delade
uppfattningar rörande den beskattningsmetod, som bör komma till
användning; den direkta, enligt vilken skatten uttages så snart oförtjänt
värdestegring konstaterats, eller den indirekta, enligt vilken skatten utgår
först vid försäljning eller annan överlåtelse mot vederlag av fastighet. Medan
tidigare den indirekta skatteformen allmänt förordats, har efter hand
den direkta metoden vunnit allt större anslutning. I sådant hänseende må
erinras, att Kungl. Maj:t i de vid 1919 och 1920 års riksdagar framlagda
förslagen — liksom vederbörande utskott — intog den ståndpunkten, att
en kommande lagstiftning borde bygga på den direkta beskattningen. Såsom
ovan framhållits ville emellertid 1920 års riksdag icke binda sig vid
någondera beskattningsformen. Vidare föreligga delade meningar, huruvida
stegring av fastighets jordbruksvärde bör göras till föremål för beskattningen,
huruvida skatten bör tillfalla stat eller kommun och om, i senare
fallet, den skall göras obligatorisk eller bero av kommunens beslut.
Uppenbart är att svårigheter kunna möta att utforma beskattningsregler,
som äro lättillämpliga i praktiken utan att träda kravet på en jämlik beskattning
för nära. Ehuru taxeringsorganen vid den redan verkställda
uppskattningen icke hade att taga ställning till frågan, huruvida uppkommen
värdestegring varit att hänföra till oförtjänt sådan eller icke, vållade
uppskattningen betydande svårigheter och utföll ganska ojämnt.»
I motion II: lil vid 1935 års riksdag yrkades, att riksdagen måtte hemställa
till regeringen, att densamma företoge en skyndsam utredning och
till 1936 års riksdag inkomme med förslag om åtgärder till genomförande
av en effektiv jordvärde- och jordräntestegringsskatt. 1935 års bevillningsutskott
anförde i sitt betänkande nr 54 i anledning av förenämnda motion
följande:
»Den i motionen II: lil väckta frågan om införande av jordvärdestegringsskatt
sammanhänger uppenbarligen nära med kommunalskattefrågan
närmast med hänsyn till att jordvärdestegringsskatten har att tillgodose
intresseprincipen. För en del kommuner kan en sådan skatt äga stor vikt,
om ock betydelsen därav för det stora flertalet kommuner är tämligen obetydlig.
Utskottet anser med hänsyn till det anförda, att detta spörsmål
bör upptagas till utredning i samband med kommunalskattefrågan.»
I anledning av nyssnämnda och ett flertal andra motioner hemställde bevillningsutskottet,
att riksdagen måtte anhålla hos Kungl. Maj:t, att utredningen
på kommunalbeskattningens område måtte återupptagas, samt att
Kungl. Majit vid denna utredning ville beakta de synpunkter, utskottet i
sitt betänkande framhållit. Riksdagen godkände bevillningsutskottets förslag
(skrivelse nr 282).
Genom beslut den 24 januari 1936 har Kungl. Majit tillsatt kommunalskatteberedningen
med uppgift att verkställa utredning rörande den kom
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
5
munala beskattningen jämte därmed sammanhängande frågor. I beredningens
uppdrag ingår även att utreda frågan om jordvärde- och jordräntestegringsskatt.
Med skrivelse den 30 mars 1939 har Stockholms fastighetsägareförening
i anledning av de nu föreliggande motionerna till utskottet överlämnat en
av föreningen verkställd utredning i anledning av vissa i motionerna lämnade
uppgifter. Utredningen avser att belysa ökningen av värdet under
viss tid å några i motionerna omförmälda, enligt föreningens uppgift Stockholms
stad tillhöriga tomtområden inom staden.
I de föreliggande motionerna har erinrats om, att i kommunalskatteberedningens
uppdrag ingår bland annat att ägna uppmärksamhet åt frågan
om jordvärdestegringsskatt. Enligt motionärernas mening kan detta
spörsmål knappast betraktas som en detalj i det kommunala beskattningssystemet
utan måste anses vara av självständig betydelse. Med hänsyn
härtill och med beaktande av frågans stora betydelse anse motionärerna,
att frågan bör göras till föremål för en särskild utredning.
På sätt framgår av den förut lämnade redogörelsen hava tidigare verkställda
utredningar givit vid handen, att ifrågavarande spörsmål är av synnerligen
invecklad och svårlöst natur. Meningarna hava sålunda starkt brutit
sig om de principer, efter vilka en lagstiftning i ämnet bör utformas. Särskilt
gäller detta om vilken beskattningsmetod som bör komma till användning
samt huruvida skatten bör tillfalla stat eller kommun. I likhet med
vad 1935 års bevillningsutskott anfört i sitt av samma års riksdag godkända
betänkande nr 54 anser utskottet frågan örn jordvärdestegringsskatt nära
sammanhänga med kommunalskattefrågan. Utskottet finner det därför vara
riktigt, att kommunalskatteberedningen i första hand bör taga ställning till
den föreliggande frågan. Därest emellertid beredningen skulle anse, att frågan
bör göras till föremål för särskild utredning, förutsätter utskottet, att
Kungl. Maj:t, sedan kännedom härom erhållits, kommer att vidtaga de åtgärder,
som kunna befinnas vara av omständigheterna påkallade. Med hänsyn
till det anförda anser sig utskottet sakna anledning att ånyo i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla om utredning i ärendet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 156 av herr Fredrik
Ström m. fl. och 11:229 av herr Hermansson i Norrköping
m. fl., örn beskattning av oförtjänt tomt- och fastighetsvärdestegring,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 16 maj 1939.
På bevillningsutskottets vägnar:
IVAR ANDERSON.
Utskottet.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 7 sami. 1 avd. Nr 29.
2
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Bengtsson, Elon Andersson,
Velander, Ekman, Robert Berg, Herman Ericsson, Egnell och Franzon; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund, Olsson i
Gävle, Andersson i Dunker, Eklund, Blomquist, Lundell, Olsson i Kullenbergstorp och
De Geer i Lesjöfors.
897939. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.