Bevillningsutskottets betänkande Nr 23-

11

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1939 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
höjning av tilläggstullen å handskar m. m.

(lia avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 89 i första
kammaren av herr Karl Karlsson samt nr 231 i andra kammaren av herrar
Persson i Vinberg och Hagberg i Malmö, har hemställts, »att riksdagen matte
besluta, dels att tilläggstullen för handskar vid tulltaxenr 303 (statistiskt nr
671) höjes från 300 till 1,200 kronor för 100 kilogram, dels ock att delar av
läder eller skinn till handskar, hänförliga till sagda nummer, åsättas en tillläggstull
av 600 kronor för 100 kilogram».

Beträffande motiveringen för dessa förslag, i den mån redogörelse härför
ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen nr 89 i första
kammaren.

Vid behandlingen av motionerna har utskottet anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen
E. Sandquist såsom sakkunnig.

Bestämmelserna i tulltaxan rörande handskar hava för närvarande följande
lydelse.

Tulltaxe-

nr

Statistiskt

nr

Arbeten av läder och skinn

Tull

för 100 kg
kronor

302

670

handskar:

grövre arbetshandskar; ävensom, oav-

303

671

sett materialet, fäkt- och boxhandskar N
andra slag; ävensom delar av läder eller

150: —

skinn till handskar, hänförliga till detta
nummer..........................N

600: —

De handskar, som falla under tulltaxenr 303, draga enligt förordning den
31 januari 1932 med tillägg till gällande tulltaxa förutom grundtullen en tillläggstull
av 300 kronor för 100 kilogram. Denna tilläggstull utgår icke för
under sistnämnda rubrik upptagna delar av läder eller skinn till handskar.

De i motionerna framlagda förslagen innebära, att tullen för handskar
hänförliga lill tulltaxenr 303 ävensom delar av läder och skinn till dylika

i2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

handskar skulle fördubblas. Beträffande handskar skulle detta ske genom
höjning av tilläggstullen från 300 till 1,200 kronor för 100 kilogram samt beträffande
för handskar avsedda delar av skinn och läder genom att dessa
varor åsattes en tilläggstull av 600 kronor för 100 kilogram.

Till stöd för de föreslagna tulländringarna hava motionärerna anfört i
huvudsak följande.

Den svenska handskindustriens ställning i konkurrenshänseende hade under
senare ar allt mera försämrats. Konsumtionen av handskar hade visserligen
stigit, men införseln hade ökat i långt högre grad. Införseln hade sålunda
under femårsperioden 1934—1938 fördubblats, och stegringen hade
varit särskilt markerad under det senaste året. Den ökade importen hade
helt naturligt medfört, att läget försämrats för den inhemska fabrikationen
av handskar, och man hade under år 1938 allmänt nödgats begränsa
arbetstiden till vissa dagar i veckan. Med hänsyn till den konkurrens, som
förekomme inom landet, hade man anledning antaga, att tullförhöjningen
väsentligen skulle komma att verka såsom ett marknadsskydd
och sålunda, särskilt ifråga om de enklare handskarna, ej leda till en icke
motiverad prisstegring.

Införseln av handskar m. m. fallande under talltaxenr 303 (statistiskt nr
671) omfattade under åren 1930—1938 följande kvantiteter och värden:

År

Kg

1,000 kronor

År

Kg

1,000 kronor

1930 ......

..... 41,375

2,938

1935 ......

..... 20,699

1,540

1931......

..... 37,390

2,408

1936 ......

..... 23,740

1,632

1932 ......

..... 22,481

1,349

1937 ......

..... 26,451

2,197

1933 ......

..... 20,250

1,422

1938 .....

..... 40,705

3,053

1934 ......

..... 19,049

1,275

Tillverkningen av handskar inom landet omfattade under åren

1931—1937

följande kvantiteter och värden:

År

1,000 pär

1,000 kronor

År

1,000 pär

1,000 kronor

1931......

____ 378

1,722

1935 ......

.... 1,225

4,632

1932 ......

____ 482

2,181

1936 ......

.... 1,417

5,396

1933 ......

____ 690

2,811

1937 ......

.... 1,411

5,377

1934 ......

853

3,396

Beträffande tillverkningen år 1938 föreligga ännu icke officiella statistiska
uppgifter. Av uppgifter, som under hand införskaffats, synes emellertid
framgå, att tillverkningen år 1938 i jämförelse med 1937 undergått någon,
ehuru icke särdeles betydande, minskning.

Sveriges import av handskar fallande under stat. nr 671 har under ett
antal år varit fördelad på olika länder på sätt framgår av den å sid. 13 intagna
sammanställning, där även importvärdet per kilogram angives.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

13

1930

1935

1937

1938

kg

kr./kg

kg

kr./kg

kg

kr./kg

kg

kr./kg

Tjeckoslovakien ....

16,761

54.50

13,556

59.—

16,455

73.—

20,335

72.50

Tyska riket........

13,655

61.-

2,450

109.—

2,713

129.—

4,376

84.50

Frankrike..........

5,274

170.—

2,790

117.—

3,671

O

to

''1

8,588

75.50

Italien ............

2,764

56.50

583

80.-

777

53.—

959

72.-

Ungern............

25

58.—

87

71.-

400

76.—

2,182

78.50

Övriga länder......

2,696

—

1,053

—

2,355

—

4,355

—

41,375

71.—

20,699

75.-

26,457

82.50

40,705

75.—

Av förut lämnade uppgifter framgår bland annat, att importen åren 1930
och 1938 uppnådde i det närmaste samma värde av cirka 3 miljoner kronor.
Under den mellanliggande tiden sjönk importen till ett minimivärde år 1934
av mindre än hälften av nyssnämnda totalvärde och under samma period
ökade den inhemska tillverkningen ganska jämnt till och med år 1936 för att
år 1937 undergå en obetydlig minskning. Värdet av den inhemska tillverkningen
har åren 1934—1937 uppgått till i runt tal närmare tre fjärdedelar
av sammanlagda värdena av importen under stat. nr 671 och den svenska
tillverkningen.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet
emottagit ett av kommerskollegium och generaltullstyrelsen gemensamt avgivet
utlåtande i anledning av ifrågavarande motioner.

För egen del hava ämbetsverken avstyrkt motionerna. Vid utlåtandet har
fogats ett av kommerskollegium den 23 februari 1939 till Konungen avgivet
utlåtande över en framställning om bland annat höjning av tullbeläggningen
å handskar m. m., fallande under tulltaxenr 303, till 3,600 kronor för 100 kilogram.
Vid sistnämnda utlåtande hade fogats bland annat i ärendet avgivna
yttranden från handelskamrarna i Stockholm, Malmö, Göteborg och Gävle.
Av nämnda yttranden framgår beträffande nu ifrågavarande spörsmål i huvudsak
följande:

Stockholms handelskammare, som erfarit att 1938 års tulltaxerevision
vore sysselsatt med utredning av frågan om tullbeskattningen av handskar,
anser sig icke böra nu taga närmare ställning till det föreliggande spörsmålet
utan hemställer, att ärendet icke måtte föranleda annan åtgärd än att handlingarna
i detsamma överlämnas till tulltaxerevisionen.

Handelskammaren i Malmö hemställer, alt framställningen på sådant sätt
måtte bifallas, att grundtullen vid stat. nr 671 höjes från nuvarande 600 kronor
till 1,200 kronor för 100 kilogram samt att tilläggstullen vid samma stat.
nr i vad den avser handskar, andra slag, höjes från 300 till 600 kronor för
100 kilogram.

Handelskammaren i Göteborg avstyrker framställningen i vad den avser
ökad tull å handskar.

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

Hand el skammur en i Gävle tillstyrker, att ifrågavarande tullskydd måtte
ökas till en storlek, som ej alltför mycket underskrider vad i framställningen
begärts. Handelskammaren avstår dock från att uttala sig angående tullsatsens
storlek, med hänsyn till att frågan om tullbestämning för handskar,
enligt vad handelskammaren erfarit, lär vara föremål för utredning av
1938 års tulltaxerevision.

I sitt ovannämnda utlåtande den 23 februari 1939 har kommerskollegium
efter att hava redogjort för de senare årens import- och tillverkningsstatistik
rörande nu ifrågavarande varuslag anfört bland annat följande:

Uppgifterna över importens storlek under senare år visade en starkare importökning
under år 1938 än under de närmaste föregående åren. Att ökad
förbrukning inom landet bidragit härtill förefölle ganska klart, enligt de upplysningar
kollegium mottagit. Sålunda syntes en markerad förskjutning i konsumtionen
från tunna vantar till handskar kunna konstateras inom detaljhandeln
under de senaste högkonjunkturåren, en utveckling, som även avsatt
spår i handelsstatistiken för vantar. Det vore emellertid för kollegium
svårt att avgöra, i vad mån importvarorna dessutom kunnat undantränga
de svenska varorna genom övermäktig priskonkurrens. Det förhållandet,
att arbetskonflikt hade rått i Malungsdistriktet under 1938 års första månader
och att pågående löneförhandlingar vid många av landets övriga
handskfabriker i viss mån verkat återhållande på vederbörande företags förhandlingar
om leveransavtal, syntes i varje fall ha förorsakat en minskning
av den svenska produktionen, oberoende av den utländska konkurrensen.

Av sökanden hade för kollegium företetts ett flertal prov å importerade
handskar med åtföljande kalkyler över importpris och kostnader för tillverkning
inom landet. Av dessa uppgifter och av upplysningar, som kollegium
under hand inhämtat från personer, verksamma inom handeln med
handskar, syntes i stort sett framgå följande. Beträffande handskar av
högre enhetsvikt, exempelvis tyngre fodrade handskar, syntes nuvarande
tullskydd få anses vara tillräckligt för att de svenska fabrikerna skulle hava
en viss, ej alldeles obetydlig konkurrenskraft gentemot utlandet. Beträffande
lättare handskar och särskilt i de fall, då dessa på grund av tillverkningssätt
o. s. v., vore mera arbetskrävande, syntes däremot för de svenska tillverkningarna
möta svårigheter, ibland rätt markerade, att hävda sig i konkurrensen.
Härvid måste emellertid också tagas hänsyn till, att dessa slag
av handskar i rätt stor utsträckning finge anses vara modevaror, i fråga örn
vilka priset ej bleve ensamt avgörande för avsättningen.

I sitt utlåtande den 23 februari 1939 berörde kommerskollegium jämväl
frågan örn lämpligheten och möjligheterna att åstadkomma en differentiering
efter handskarnas vikt av förevarande tullsats. Härom yttrade kollegiet med
stöd av under hand från 1938 års tulltaxerevision inhämtade uppgifter följande: Revisionen

hade undersökt möjligheten att åstadkomma den ifrågasatta
differentieringen vid en sådan viktgräns, att de ovan angivna tunnare och
av finare skinn bestående handskarna, beträffande vilka den utländska konkurrensen
vore mest kännbar, skulle kunna beläggas med högre tull. Tills
vidare hade man emellertid ej funnit någon godtagbar lösning av detta spörsmål.
Däremot kunde tänkas, att en något högre viktgräns kunde påfinnas,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

15

varigenom, förutom i tulltaxenr 302 redan upptagna slag av handskar, ävensom
exempelvis ishockeyhandskar kunde frånskiljas den högst tullbelagda
gruppen och således komma i åtnjutande av en lägre tullsats. För bedömandet
av det nu förevarande ärendet syntes emellertid denna omständighet
sakna egentlig betydelse.

önskade man bereda ökat tullskydd åt tillverkningen av tunnare handskar,
syntes sålunda ej kunna undvikas, att vissa dylika handskar, som försetts
med foder och därigenom ökat i vikt, komme att falla utanför viktgränsen
och .sålunda draga lägre tull än vad som avsetts.

Efter det ämbetsverken avgivit sitt ovannämnda utlåtande har kommerskollegium
till utskottet ingivit ett av Stockholms handelskammare i ärendet
avgivet yttrande, vari handelskammaren avstyrkt motionerna.

Av den officiella statistiken framgår, att importen av handskar, hänförliga
till tulltaxenr 303, samt delar av läder eller skinn till sådana handskar under
åren 1934—1937 visserligen undergått en ganska betydande stegring,
men att den inhemska framställningen av dylika varor under samma tidsperiod
i än högre grad ökats. Den svenska handskfabrikationen har under
dessa år tillgodosett närmare tre fjärdedelar av den inhemska förbrukningen.
Det är först under år 1938, som en förskjutning av den inhemska
handsktillverkningens volym till förmån för importen gjort sig i högre grad
märkbar. Sålunda har införseln sistnämnda år företett en kraftig uppgång,
medan den svenska produktionen, såvitt av lämnade uppgifter framgår, icke
uppvisat någon större förändring i jämförelse med närmast föregående år.
Detta torde åtminstone i någon mån hava sin förklaring däri, att, enligt
vad för utskottet uppgivits, de svenska handskfabrikerna på grund av olika
omständigheter icke varit i stånd att öka sina leveranser i samma proportion
som efterfrågan på handskar stegrats. Denna ökade efterfrågan torde
emellertid till följd av de goda konjunkturerna i betydande grad ha inriktats
på sådana mera dyrbara eller särskilt modebetonade handskar, som på
grund av den begränsade hemmamarknaden icke med fördel kunna tillverkas
inom landet. Beträffande dessa slag av handskar, för vilka tullen i
vissa fall obestridligen är mycket låg i förhållande till varuvärdet, skulle en
tullförhöjning knappast bliva till större nytta ur den inhemska tillverkningens
synpunkt. Vad åter angår handskar av de mera vanliga typerna
och kvaliteterna, synes tullen vara av den storlek, att den i skälig
mån tillgodoser industriens behov av skydd mot den utländska konkurrensen.

På grund av vad sålunda anförts och då ett bifall till motionerna skulle
kunna medföra ogynnsamma verkningar i handelspolitiskt hänseende, får
utskottet hemställa,

Utskottet.

att de likalydande motionerna I: 89 av herr Karl Karlsson
och II: 231 av herrar Persson i Vinberg och Hagberg i Mai -

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

mö, om höjning av tilläggstullen å handskar m. m., icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 maj 1939.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Viktor Larsson, Heiding, Sjödahl, Velander,
Ekman, Gustaf Björkman, Robert Berg och Sylwan; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Olsson i Gävle, Ericson i
Boxholm, Johanson i Huskvarna, Werner i Hultsfred, Hammarlund, Blomquist, Hagberg
i Malmö, Jonsson i Skedsbygd, Falk och De Geer i Lesjöfors.

397842. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.