Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 23 februari 1939 kl. 12 m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om visst undantag
från ståmpelplikt enligt förordningen den 19
november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften
m. m.
I en den 3 februari 1939 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 72, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade
Förslag
till
förordning om visst undantag från stämpelplikt enligt förordningen
den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften m. m.
Sedan överenskommelser den 28 oktober 1938 träffats mellan Sverige och
Tyska riket angående bland annat betalningen av Tyska rikets internationella
lån med 7 procent ränta av år 1924 (Daweslånet), Tyska rikets internationella
lån med 5V2 procent ränta av år 1930 (Younglånet) och Österrikes internationella
lån av år 1930, förordnas härigenom, att, därest obligation tillhörande
något av nämnda lån här i riket förses med påstämpling om förändring
av betalningsvillkoren i enlighet med berörda överenskommelser,
stämpelplikt icke i anledning därav skall äga rum enligt förordningarna
den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften och den 6 november
1908 (nr 129 s. 1) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte
av fondpapper.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Bihang till riksdagens protokoll 19.19. 7 sami. Nr 2.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
Det i propositionen framlagda förslaget är föranlett av mellan Sverige och
Tyska riket den 28 oktober 1938 träffade överenskommelser angående fullgörandet
av vissa betalningar till svenska fordringsägare. Dessa överenskommelser,
som sedermera i vissa avseenden kompletterats genom ytterligare avtal
i samma ämne, innefatta en reglering av betalningen av det svenska innehavet
av obligationer tillhörande de av Tyska riket upptagna s. k. Dawes-,
Young- och Kreugerlånen ävensom Österrikes internationella lån med 7 procent
ränta av år 1930 och Österrikes garanterade konverteringslån av år
1934.
Överenskommelserna innefatta bland annat att från svensk sida vissa räntesänkningar
medgivits, då betalning sker enligt överenskommelserna, ävensom
att från tysk sida åtaganden gjorts örn upptagande av amortering å
lånen, varvid emellertid tidpunkten för den slutliga återbetalningen beträffande
vissa av lånen uppskjutits. Därest innehavare av obligationer tillhörande
Dawes- och Younglånen samt Österrikes internationella lån av år 1930
önska erhålla betalning enligt de nya villkoren, skola innehavare av nämnda
obligationer senast den 15 mars 1939 hos riksbanken eller svenskt bankaktiebolag
anmäla, att de antaga de nya villkoren. Obligationerna skola bifogas
sådan anmälan och förses med påstämpling av de nya betalningsvillkoren.
Obligationsinnehavare, vilka icke göra dylik anmälan, bliva i fråga om
betalningen på grund av obligationerna underkastade de eljest gällande tyska
transferbestämmelserna.
Enligt 8 § förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften
skall — med vissa undantag, varom nu ej är fråga — obligation,
som utfärdas här i riket, av obligationsutgivaren före utlämnandet förses med
stämpel.
Varda obligationer här i riket utfärdade endast såsom ersättning för förkomna
eller förstörda sådana handlingar eller i utbyte mot obligationer av
samma utgivare och med samma räntefot, och hava de äldre obligationerna
varit försedda med stämpel i vederbörlig ordning, äro de nya obligationerna
fria fran stämpel, såvida de icke utfärdas å högre belopp än varå de äldre
obligationerna lytt. Utfärdas de nya obligationerna å högre belopp, skola de
förses med stämpel för skillnaden mellan beloppen.
Enligt nämnda paragraf skall — frånsett vissa undantagsfall —- obligation,
som utfärdats i utlandet, förses med stämpel innan den första gången, efter
det densamma blivit till riket införd, härstädes belånas, försäljes eller på vad
sätt det vara må överlåtes eller, därest den ej förut vederbörligen stämpelbelagts,
innan inregistrering sker av bouppteckning efter avliden person, till
vars efterlämnade tillgångar obligationen hör.
örn i utlandet utgivna obligationer, som införts hit till riket, av utgivaren
infordrats för utbyte, må innehavaren av obligationerna i särskild ordning,
varom i nämnda paragraf stadgas, åtnjuta stämpelfrihet för nya, av samma
utgivare utfärdade obligationer, till räntefot och belopp motsvarande de tidigare
införda.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2-
3
Enligt förordningen den 6 november 1908 (nr 129 s. 1) angående en särskild
stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper skall vid överlåtelse av
obligationer genom köp eller byte en särskild avgift erläggas genom stämpelbeläggning
av den avräkningsnota, som skall upprättas vid överlåtelsen.
I statsrådsprotokollet har departementschefen beträffande frågan, huruvida
förut berörda förändringar av betalningsvillkoren för de i det föregående omförmälda
utländska obligationslånen kunde medföra skyldighet att erlägga
avgift enligt fondstämpelförordningen och 1914 års förordning angående
stämpelavgiften, framhållit, att direkt tillämplig föreskrift saknades.
Vidkommande frågan, under vilka omständigheter skyldighet förelåge att
erlägga ny avgift enligt förordningen angående stämpelavgiften vid konvertering
av obligationslån genom påstämpling å förut stämpelbelagda, här i riket
utfärdade obligationer, har departementschefen anfört, att praxis numera syntes
gå i den riktningen, att stämpelfrågan vore beroende av, bland annat, örn
obligationslåns slutbetalning i samband med konvertering förlagts till senare
tidpunkt än enligt de ursprungliga lånevillkoren. I sådant fall ansåges påstämplingen
av till lånet hörande obligation vara lika med utfärdande av ny
obligation. Enbart en nedsättning av räntesatsen föranledde däremot icke ett
sådant bedömande.
Efter att hava framhållit, att statskontoret givit uttryck åt en tolkning av
gällande bestämmelser överensstämmande med den ovan framlagda, samt att
de i det föregående omnämnda överenskommelserna den 28 oktober 1938 icke
innefattade någon förlängning av lånetiden beträffande Kreugerlånet och
Österrikes garanterade konverteringslån av år 1934, men att detta däremot
vore fallet beträffande Dawes- och Younglånen samt Österrikes internationella
lån av år 1930, har departementschefen till stöd för det föreliggande förslaget
anfört följande.
Därest särskilt undantag icke stadgades syntes, i överensstämmelse med
den lösning frågan erhållit med avseende å inom riket utfärdade obligationer,
skyldighet kunna uppstå att erlägga stämpel enligt förut angivna huvudregel
beträffande obligation, som utfärdats i utlandet, i 8 § av 1914 års förordning
angående stämpelavgiften och därmed också enligt fondstämpelförordningen,
då efter påstämpling av de nya betalningsvillkoren utlämnande skedde av
obligation tillhörande Dawes- eller Younglånen eller österrikiska lånet av år
1930.
De nya lånevillkoren inginge emellertid som ett led i en mellan de svenska
och tyska regeringarna träffad allmän uppgörelse rörande de svenska finansiella
fordringarna i Tyskland. Det framstode såsom obilligt, att en enskild
obligationsinnehavare skulle drabbas av stämpelplikt, örn han följde den av
staten med hänsyn till sagda betalningsreglering anvisade vägen för tillvaratagande
av sin fordran.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
Utskottet. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot föreliggande förslag,
får hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 72, antaga det vid propositionen fogade
förslaget till förordning om visst undantag från stämpelplikt
enligt förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående
stämpelavgiften m. m.
Stockholm den 23 februari 1939.
På bevillningsutskottets vägnar:
IVAR ANDERSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Viktor Larsson, Heiding,
Wahlmark, Bengtsson, Sjödahl, Elon Andersson, Velander och Ekman; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund, Andersson
i Dunker, Ericson i Boxholm, Johanson i Huskvarna, Werner i Hultsfred, Hammarlund,
Blomquist och Hagberg i Malmö.
397401. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.