Riksdagens skrivelse Nr 418.
1
Nr 418.
Godkänd av första kammaren den 10 juni 1938.
Godkänd av andra kammaren den 10 juni 1938.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av vissa i Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till beredskapsstat för
budgetåret 1938/39 jämte i ämnet väckta motioner
behandlade allmänna principfrågor.
(Statsutskottets utlåtande nr 184.)
Till Konungen.
I propositionen nr 275 har Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden den 31 mars 1938 föreslagit
riksdagen att dels godkänna ett statsrådsprotokollet såsom bilaga bifogat
förslag till beredskapsstat för budgetåret 1938/39, dels ock bemyndiga Kungl.
Maj:t att, om så till följd av en väsentlig försämring av konjunkturläget inom
landet eller inom vissa näringsområden prövas erforderligt, fastställa beredskapsstaten
eller viss del därav att lända till efterrättelse såsom förskottsstat
samt att ställa å förskottsstaten upptagna anslag till vederbörande myndigheters
förfogande.
Riksdagen, som i annat sammanhang behandlar Kungl. Maj:ts förslag i
vad detsamma avser de särskilda i beredskapsstaten å drift- och kapitalbudget
upptagna anslagen, företager här till behandling de principfrågor,
som avse investeringsprogrammet och de budgettekniska anordningarna.
I samband med Kungl. Majrts förslag i nämnda frågor har riksdagen till
behandling förehaft
dels två likalydande motioner (I: 334 och II: 479), i vilka motioner bland
annat hemställts,
1) att riksdagen i fråga om de i beredskapsstatförslaget upptagna specificerade
arbetena ville efter vederbörlig prövning godkänna arbeten i en förhållandevis
vidsträckt omfattning men inom ramen för de sålunda godkända
anslagen bemyndiga Kungl. Maj:t att igångsätta arbeten intill en sammanlagd
årskostnad för staten av 50 milj. kronor, vilken summa riksdagen efter vederbörande
utskotts avvägning må till angivna belopp uppdela mellan driftsbudgeten
och kapitalbudgeten,
2) att riksdagen vid ujjpställande av föreskrifter för beredskapsstatens
ikraftträdande måtte beakta, vad i olika hänseenden anförts beträffande
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 14 sami. Nr 418—421.
1
2
Riksdagens skrivelse Nr 418.
riksdagsfullmaktens giltighetstid, remissförfarandet, arbetenas lokala och
säsongmässiga anpassning samt planmässiga igångsättande m. m.,
3) att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit hemställa om skyndsammaste
utredning angående inrättande av ett fristående centralorgan för den
egentliga arbetslöshetspolitiken samt att Kungl. Majit måtte till nästa års riksdag
inkomma med förslag i ämnet,
4) att riksdagen måtte avslå förslaget att i beredskapsstaten uppföra ett anslag
å 40 milj. kr. till statliga och kommunala beredskapsarbeten, men i avbidan
på den under punkt 3) begärda utredningen besluta att i beredskapsstaten
— utöver de under punkt 1) upptagna 50 miljoner kronorna — uppföra
ett anslag å 15 milj. kronor att ställas till arbetslöshetskommissionens förfogande,
dels två likalydande motioner (1:335 och 11:481), vari hemställts, att
riksdagen måtte begränsa det begärda bemyndigandet för Kungl. Majit att
fastställa beredskapsstaten eller del därav att gälla till den 15 februari 1939,
dels ock två likalydande motioner (I: 336 och lii 480), vari hemställts, att
riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om skyndsam
utredning rörande riktlinjerna för arbetslöshetspolitikens planläggning
och organisation med särskild hänsyn till de förhållanden, som aktualiserats
genom uppställandet av en särskild beredskapsstat.
Riksdagen vill till en början beröra frågan om det i föreliggande proposition
med förslag till beredskapsstat för budgetåret 1938/39 ingående investeringsprogrammet
och särskilt omfattningen av de ifrågasatta av konjunkturpolitiska
skäl motiverade kapitalinvesteringarna. Riksdagen måste i likhet
med departementschefen och vissa motionärer finna åtskilliga svårigheter
föreligga härutinnan, att de i föreliggande beredskapsstat upptagna
förskottsanslagen i ett flertal fall hava samma ändamålsbeteckning som anslag,
upptagna å det föreliggande förslaget till riksstat. Emellertid anser sig
riksdagen kunna utgå från att Kungl. Majit, då det gäller ordnandet av sådana
arbeten, som äro avsedda att utföras med anlitande av medel å beredskapsstat,
men som eljest skolat senare bestridas av å den ordinarie budgeten
upptagna anslag söker vidtaga sådana anordningar, att icke praktiska
olägenheter uppkomma. I anledning av vad departementschefen anfört rörande
svårigheterna att på lämpligt sätt ordna arbeten under förutsättning
av en mindre allmän arbetslöshet vill riksdagen understryka vikten av att i
största möjliga utsträckning investeringsprogrammets genomförande sker
med hänsyn tagen till icke blott rådande läge på arbetsmarknaden, utan även
de lokala förhållandena å de orter, där arbetslösheten uppträder, utan att
dock hava erhållit en mera allmän spridning. Riksdagen förutsätter härvid,
att vid en mera lokalt begränsad arbetslöshet de för arbetslöshetens bekämpande
å den ordinarie budgeten till förfogande ställda medlen i första hand
komma till användning.
I avseende å omfattningen av beredskapsbudgeten håller riksdagen före,
att en ganska vid ram bör förefinnas, för att Kungl. Majit skall kunna med
hänsyn till arbetslöshetens art och lokala fördelning kunna vidtaga de åt
-
Riksdagens skrivelse Nr 418.
3
gärder, som i varje särskilt fall må visa sig lämpliga för vinnande av det
med åtgärderna närmast avsedda syftet. Med hänsyn härtill har riksdagen
icke ansett någon allmän begränsning i det framlagda programmet böra
ske. Riksdagen vill emellertid uttala den förhoppningen, att arbeten i större
omfattning icke skola i konjunkturutjämnande syfte behöva igångsättas
under den tid, som förlöper, intill dess riksdagen kan bliva i tillfälle att
till prövning upptaga frågan örn vad som må kunna göras för att motverka
följderna av en inträdande kris. I anslutning till vad som i vissa motioner
framhållits vill riksdagen emellertid hava uttalat den uppfattningen att
— om en begränsning i fråga örn dispositionsrätten av de å beredskapsstaten
upptagna förskottsanslagen ej av antydda skäl synes böra ifrågakomma
— framläggandet av den tilläggsstat till riksstaten för det år beredskapsstaten
avser torde böra ske så tidigt under riksdagen, att riksdagen
snarast möjligt beredes tillfälle att pröva de åtgärder, som av en rådande
kris påkallas och för vilka anslag å tilläggsstat måste beviljas. Detta lärer
kunna ske omkring den 15 februari eller vid den tidpunkt, som motionsvis
föreslagits såsom gräns för beredskapsstatens giltighetstid. På detta sätt
får riksdagen möjlighet att icke blott erhålla uppgift om de åtgärder, som
av Kungl. Majit vidtagits genom anvisningar å beredskapsstaten, utan även
att pröva omfattningen av den fortsatta verksamheten för krisens utjämnande.
Genom en sådan åtgärd torde också det praktiska syftet med det
i motionen I: 335 framställda yrkandet rörande en tidsbegränsning av ifrågasatta
bemyndigandet bliva i huvudsak tillgodosett.
På grund av vad som framhållits särskilt i avseende å formerna för användningen
av anslagen till statliga och kommunala beredskapsarbeten vill
riksdagen uttala, att dessa anslag böra få disponeras enligt den praxis, som
hittills utvecklat sig. Särskilt bör uppmärksammas, att de statliga åtgärderna
icke försvaga exportnäringens konkurrensförmåga eller försvåra jordbrukets
möjligheter att erhålla arbetskraft.
Riksdagen övergår härefter till frågan örn de budgettekniska anordningar,
som av departementschefen föreslagits för genomförande av det framlagda
förslaget om en beredskapsstat. Även örn riksdagen icke bortser från att vid
tillämpningen och speciellt vid upprättandet av de särskilda förskottsstater,
som avsetts skola komma till stånd, svårigheter kunna komma att visa sig,
vill dock riksdagen betona, att det nu är fråga örn ett försök att på ett annat
och mera fullständigt sätt, än som vid 1933 års kris var möjligt, skapa enhetlighet
och åstadkomma mera fasta normer på åtskilliga betydelsefulla
områden, vilka icke tidigare varit föremål för reglering. Det torde under
sådana förhållanden icke låta sig göra att i förväg fullt ut bedöma, huru
de budgettekniska anordningarna lämpligen böra i detalj utformas, och
säkerligen kunna härvid skilda synpunkter göras gällande. Riksdagen har
emellertid vid ett ingående övervägande av detta spörsmål icke funnit skäl
föreligga att frångå de synpunkter, som av departemenschefen blivit anförda
i frågan. Givetvis förutsätter riksdagen härvid, att, då erfarenhet vunnits
rörande det budgetmässiga utformandet av beredskapsstaten och vad
4
Riksdagens skrivelse Nr 418.
därmed äger samband, vissa jämkningar i vad som nu föreslagits kunna
komma att påkallas av såväl mera formella som rent praktiska skäl. Riksdagen
anser sig alltså nu böra ansluta sig till departementschefens synpunkter,
i följd varav riksdagen uppställer beredskapsstaten beträffande utgiftssidan
i huvudsak efter förebild av riksstaten och utgår från att å tilläggsstat
framdeles begäres täckning för de medelsanvisningar, som av Kungl.
Majit kunna behöva göras från anslagen å beredskapsstat. Även i avseende
å anslags-, anvisnings- och redovisningsförfarandet vill riksdagen ansluta sig
till vad departementschefen anfört.
Riksdagen har uppmärksammat, att Kungl. Majit genom det framlagda
förslaget sökt bereda riksdagen tillfälle att i möjligaste mån pröva de ändamål,
för vilka å beredskapsstaten upptagits särskilda förskottsanslag. Riksdagen
har också i detalj ingått i granskning av de utav Kungl. Majit gjorda
anslagsäskandena, vilket närmare framgår av efterföljande utlåtanden.
I anledning av vissa motionsvis gjorda yrkanden och förslag anser sig riksdagen
slutligen böra anföra följande.
I motionerna I: 334 och lii 479 har föreslagits, att riksdagen vid uppställandet
av föreskrifter för beredskapsstatens användning måtte uttala sig för
fastställande av vissa grunder, enligt vilka igångsättande av arbeten med anlitande
av anslag å beredskapsstat borde ske, samt bland annat ifrågasatts,
att yttranden skulle inhämtas av vissa särskilt angivna myndigheter
och organ, verksamma på arbetsmarknadens och näringslivets områden.
I anledning härav vill riksdagen framhålla, att riksdagen givetvis utgår från
att de frågor, som beröra igångsättande av här avsedda arbeten, bliva i vederbörlig
ordning förberedda. Anledning synes sålunda saknas att från
riksdagens sida lämna några närmare direktiv beträffande remissförfarandet,
något som knappast skulle stå i god överensstämmelse med hittills tilllämpad
praxis och som för övrigt i vissa hänseenden torde vara ägnat att
medföra med hänsyn till det ändamål, det här gäller att tillgodose, ej alltid
önskvärda konsekvenser.
I samma motioner har yrkats på skyndsam utredning angående inrättande
av ett fristående centralorgan för den egentliga arbetslöshetspolitiken. Då
riksdagen utgår från att Kungl. Majit upptager till övervägande spörsmålet
örn ordnandet i lämpliga former av behandlingen av sådana ärenden, som
kräva en mera enhetlig handläggning, har riksdagen, som icke känt sig övertygad
om behovet av ett fristående organ för detta ändamål, icke ansett sig
böra göra framställning i enlighet med det motionsvis nu framförda kravet.
Vidkommande åter det i motionerna 1:336 och 11:480 upptagna yrkandet
om skrivelse till Kungl. Majit med anhållan om skyndsam utredning
rörande riktlinjerna för arbetslöshetspolitikens planläggning och organisation
med särskild hänsyn till de förhållanden, som aktualiserats genom uppställandet
av beredskapsstaten, finner sig riksdagen böra betona, att åtskilliga
nya spörsmål inom arbetslöshetspolitiken uppkommit i och med förslaget
örn en särskild beredskapsstat. Då riksdagen emellertid anser, att de nu arbetande
1937 års arbetslöshetssakkunniga vid fullgörandet av sitt uppdrag icke
Riksdagens skrivelse Nr 418.
5
torde kunna undgå att till prövning upptaga även förevarande spörsmål, finner
sig riksdagen ej böra nu göra någon framställning i ämnet till Kungl.
Maj:t.
Riksdagen vill slutligen erinra om att vederbörande departementschef vid
behandlingen av framställningen om förskottsanslag å beredskapsstat såsom
bidrag till vägarbeten framhållit, att han utgått från den förutsättningen
att vägarbeten i regel skulle utföras i vanlig ordning med statsbidrag av den
storlek, som med hänsyn till omständigheterna kan finnas påkallad. Riksdagen
har redan i detta sammanhang velat understryka departementschefens
sålunda gjorda uttalande och utgår följaktligen från att ifrågavarande
vägarbeten komma till utförande i den ordning, som hittills varit bruklig.
I övrigt kommer riksdagen att beträffande vägarbetena senare uttala sig och
i samband därmed behandla vissa motionsvis gjorda yrkanden.
I anslutning till de synpunkter, som sålunda anförts, kommer riksdagen att
i särskilda härefter följande skrivelser för varje departement (med undantag
för jordbruksdepartementet, som behandlas i annat sammanhang) ävensom
för affärsverkens vidkommande behandla de av Kungl. Majit å beredskapsstat
begärda anslagen samt skall framdeles upptaga frågan om ifrågasatta
avskrivningar beträffande förskottsanslagen å beredskapsstat. Sedan samtliga
av Kungl. Majit eller i motioner begärda anslag blivit av riksdagen behandlade,
kommer riksdagen att fastställa beredskapsstat för budgetåret
1938/39.
Det av Kungl. Majit begärda bemyndigandet att sätta beredskapsstaten
eller viss del därav i tillämpning samt att ställa medel till vederbörande myndigheters
förfogande lämnas i detta sammanhang.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen dels beslutit att en beredskapsstat för
budgetåret 1938/39 skall upprättas i enlighet med de allmänna riktlinjer, som
av chefen för finansdepartementet i statsrådsprotokollet den 31 mars 1938 angivits,
dock med beaktande av de synpunkter, som här ovan blivit av riksdagen
anförda, samt att å denna beredskapsstat skola uppföras de förskottsanslag,
som av riksdagen anvisas; dels ock bemyndigat Kungl. Majit att, örn
så till följd av en väsentlig försämring av konjunkturläget inom landet eller
inom vissa näringsområden prövas erforderligt, fastställa beredskapsstaten
eller viss del därav att lända till efterrättelse såsom förskottsstat samt att
ställa å förskottsstaten upptagna anslag till vederbörande myndigheters förfogande.
Stockholm den 10 juni 1938.
Med undersåtlig vördnad.