Riksdagens skrivelse Nr 388.

1

Nr 388.

Godkänd av första kammaren den 8 juni 1938.
Godkänd av andra kammaren den 8 juni 1938.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts
proposition med förslag till civilt avlöningsreglemente
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

■ (Statsutskottets utlåtande nr 161.)

Till Konungen.

Uti en till riksdagen avlåten, den 18 mars 1938 dagtecknad proposition, nr
263, Ilar Kungl. Majit, under åberopande av det vid propositionen fogade utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för nämnda dag, föreslagit
riksdagen att

dels godkänna det vid propositionen fogade förslag till avlöningsreglemente
för ordinarie tjänstemän vid den civila statsförvaltningen (civila avlöningsreglementet); dels

besluta, att civila avlöningsreglementet skall äga tillämpning å följande
ordinarie tjänstemän, nämligen

a) tjänstemän vid de verk, för vilka något av följande avlöningsreglementen
äro gällande, nämligen reglementena den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän
vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk,
den 22 juni 1921 (nr 451; jfr 1925 nr 270) för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten
samt den 15 juni 1934 (nr 303) för tjänstemän vid domänverket; dock
med undantag för överdirektör och kraftverksdirektör vid statens vattenfalls
verk;

b) förste provinsialläkare; samt

c) kemist och andre kemist i marinförvaltningen;

dels bemyndiga Kungl. Majit att, där så visar sig erforderligt, meddela
särskild, från civila avlöningsreglementet avvikande bestämmelse för befattningshavare
vid statlig sjukvårdsanstalt;

dels bemyndiga Kungl. Majit att med iakttagande av de huvudgrunder,
som av departementschefen förordats, utfärda erforderliga bestämmelser om
övergången till civila avlöningsreglementet;

dels ock besluta, att barntillägg skola övergångsvis utgå till vissa i civila

liihang till riksdagens protokoll 1938. 14 samt. Nr 388. 1

2 Riksdagens skrivelse Nr 388.

avlöningsreglementet avsedda befattningshavare enligt av departementschefen
förordade grunder.

I samband med propositionen har riksdagen till behandling förehaft, bland
andra, följande inom riksdagen väckta motioner, nämligen

dels en motion (I: 308) och två likalydande motioner (I: 310 och II: 452),
däri bland annat hemställts, att riksdagen måtte besluta, att de befattningshavare,
vilka omedelbart före övergången till det nya avlöningsreglementet
åtnjuta barntillägg, skola bibehållas vid denna förmån enligt de under innevarande
budgetår gällande bestämmelserna;

dels två likalydande motioner (I: 312 och II: 451), däri bland annat hemställts,
att riksdagen vid godkännande av Kungl. Maj:ts förslag till civilt avlöningsreglemente
måtte besluta, att de befattningshavare, vilka enligt under
innevarande budgetår gällande bestämmelser åtnjuta barntillägg, skola efter
övergången till civila avlöningsreglementet bibehållas vid denna förmån för
samtliga de barn, för vilka de omedelbart före övergången äro tilläggsberättigade; dels

två likalydande motioner (I: 313 och II: 443), däri föreslagits, att riksdagen
måtte besluta, att följande vid det nya avlöningsreglementets ikraftträdande
i tjänst varande befattningshavare, nämligen vid postverket postassistent,
vid statens järnvägar kontors- och stationsskrivare samt ritare och
vid telegrafverket kontorsskrivare och telegrafassistent, som innehaft löneklass
19 under minst sex år och uppnått en levnadsålder av 45 år, skola
övergångsvis äga uppbära lön enligt närmast högre löneklass;

dels två likalydande motioner (I: 314 och II: 447), däri hemställts, att
riksdagen måtte besluta att, för den händelse föreskrift meddelas angående
skyldighet för länsveterinär att under semester eller annan ledighet tillhandahålla
vikarie nödig expeditionslokal, vikarien ålägges skyldighet att härför
lämna skälig ersättning eller, därest riksdagen icke nu vill företaga ändring
i Kungl. Maj:ts förslag, riksdagen måtte uttala, att frågan bör tagas upp
till omprövning i samband med frågan om särskilda bestämmelser för distriktsveterinärer; dels

två likalydande motioner (I: 315 och II: 446), däri hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att länsveterinär, som omedelbart före tillträdet till befattningen
innehaft distriktsveterinärtjänst och i denna tjänst åtnjutit lön enligt
högsta löneklassen, skall vid tillträdet till länsveterinärbefattningen omedelbart
placeras i 23 löneklassen;

dels två likalydande motioner (I: 316 och II: 444), däri hemställts, att riksdagen
måtte för sin del besluta sådan ändring av 13 § 2 mom. i förslaget till
civilt avlöningsreglemente, att tjänstledighet, som för högst 12 dagar årligen
beviljas tjänsteman för deltagande i övningar och utbildning såsom
landstormsofficer, skall hänföras till avdragsgruppen B;

dels ock en motion (11:449), däri bland annat hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att de befattningshavare, vilka omedelbart vid övergången till
det nya avlöningsreglementet åtnjuta barntillägg, bibehållas vid denna för -

Riksdagens skrivelse Nr 388.

3

mån enligt de under innevarande budgetår gällande bestämmelserna intill
dess att barnet eller barnen fyllt sexton år.

Frågan örn en avveckling av gällande system med dyrtidstillägg för befattningshavare
i statens tjänst, vilkas avlöningsförhållanden äro reglerade enligt
kommunikationsverkens avlöningsprinciper, och i samband därmed frågan
örn en allmän revision av de på dessa avlöningsprinciper uppbyggda, nu
gällande avlöningsförfattningarna har sedan ett flertal år tillbaka varit aktuell.
Redan år 1930 framlade 1928 års lönekommitté vissa förslag härutinnan,
vilka dock icke föranledde någon framställning till riksdagen. Uppdraget
att verkställa ytterligare utredningar i ämnet har sedermera varit anförtrott
1936 års lönekommitté, vilken såsom resultat av hittills fullgjorda
utredningsarbeten dels framlagt betänkande med utredning och förslag angående
dyrortsgrupperingen, dels ock avgivit betänkande med förslag till civilt
avlöningsreglemente. Kungl. Maj:ts föreliggande proposition är i allt
väsentligt grundad på sistnämnda lönekommittés förslag.

Dyrortsgrupperingen.

Riksdagen finner i likhet med föredragande departementschefen, att lönekommittén
anfört övertygande skäl för att det nuvarande dyrortsgrupperingssystemet,
vilket är baserat på mätningar av de totala levnadskostnaderna
på olika orter, i princip bibehålies. Att, såsom från vissa håll ifrågasatts,
övergå till ett förenklat dyrortsgrupperingssystem, innebärande ett beaktande
vid grupperingen allenast av olikheterna i hyror och skatter, lärer sålunda
icke böra ifrågakomma i betraktande av vad kommittén anfört rörande
konstaterade lokala och regionala variationer i livsmedelspriserna. Fastmera
finner riksdagen välbetänkt, att åtgärder, på sätt kommittén ifrågasatt,
vidtagas för ett fullständiggörande och förbättrande av metoderna för grupperingsarbetet.
De reformförslag härutinnan, som lönekommittén framlagt
och som i främsta rummet avse utfyllnad av den tillämpade konsumtionsbudgeten
till att omfatta hittills icke medtagna varuslag ävensom ändrade
grunder för beräkning av bostads- och skatteposterna, synas riksdagen i allt
väsentligt förtjänta av att vinna beaktande vid planerandet av kommande
dyrortsgrupperingsarbeten. Givet är, att det därmed åsyftade förbättrade
resultatet av grupperingsarbetet måste i viss mån bliva beroende av på vad
sätt de av lönekommittén föreslagna reformåtgärderna på området organisatoriskt
genomföras. Riksdagen vill i avseende härå framhålla vikten av att,
då nu en utfyllnad av den till grund för dyrortsgrupperingen liggande levnadskostnadsbudgeten
är avsedd att komma lill stånd genom upptagande
däri av nya varuslag, prisinsamlingsarbetet genom lämpliga anvisningar till
de lokala kommunala myndigheterna o. dyl. så organiseras, att möjligast
tillförlitliga prisuppgifter lämnas från de olika i undersökningarna ingående
orterna, under tillbörligt beaktande av kvalitets- och andra på prisförhållandena
inverkande faktorer.

4

Riksdagens skrivelse Nr 388-

Förslaget till civilt avlöningsreglemente.

Det förslag till civilt avlöningsreglemente, som innefattas i Kungl. Maj:ts
proposition, har såsom föredragande departementschefen framhållit tillkommit
efter ingående utredningar och överväganden inom 1936 års lönekommitté,
varvid kommittén tillika samarbetat med delegerade för de civila
lönenämnderna och statskontoret och överlagt med representanter för de
större personalsammanslutningarna inom statsförvaltningen. Frågan örn
en allmän översyn över gällande avlöningsförfattningar vid den nyreglerade
civila statsförvaltningen och den därtill anknutna frågan örn lönereglering
synas ock riksdagen numera befinna sig i det skick, att desamma böra upptagas
till slutlig prövning. Vid den granskning riksdagen ägnat det föreliggande
förslaget till civilt avlöningsreglemente har riksdagen kommit till den
uppfattningen, att detsamma är väl ägnat att läggas till grund tor nya avlöningsföreskrifter
inom den civila statsförvaltningen, vadan riksdagen ansett
sig nu böra fatta beslut i ämnet på grundval av Kungl. Maj:ts förslag.

Riksdagen har intet att erinra mot vad Kungl. Majit föreslagit i avseende
å civila avlöningsreglementets tillämplighetsområde. Det nya reglementet
torde sålunda omedelbart vid ikraftträdandet böra vinna tillämpning å de
befattningshavare, vilkas avlöningsförhållanden för närvarande äro reglerade
genom avlöningsreglementena för allmänna civilförvaltningen, kommunikationsverken,
provinsialläkarstaten, domänverket samt lots- och fyrstaten.
I likhet med departementschefen finner riksdagen lämpligt och ändamålsenligt,
att den civila statsförvaltningens befattningshavare på detta sätt i
möjligaste mån inordnas under ett gemensamt avlöningsreglemente. Riksdagen
ansluter sig även till den av departementschefen uttalade principiella
uppfattningen, att civila avlöningsreglementet bör göras tillämpligt jämväl å
vissa andra grupper civila befattningshavare med nyreglerade löner än som
avses i nyssnämnda avlöningsreglementen, såsom professorer nr. fl. vid universiteten
och karolinska mediko-kirurgiska institutet ävensom justitieråd,
regeringsråd och landshövdingar. Frågan om utsträckt tillämpning av reglementet
å ifrågavarande grupper synes riksdagen böra snarast upptagas till
beredning och avgörande.

Av propositionen framgår, att utredning inom 1936 års lönekommitté för
närvarande pågår av frågan angående nytt avlöningsreglemente för ordinarie
beställningshavare vid försvarsväsendet. Departementschefen uttalar
den förhoppningen, att förslag härutinnan skall kunna av kommittén avgivas
inom sådan tid, att detta ärende kan föreläggas 1939 års riksdag. Departementschefen
framhåller även önskvärdheten av att frågan om revidering
av avlöningsbestämmelserna för det statliga undervisningsväsendets befattningshavare
kan beredas och avslutas i så god tid, att jämväl förslag härutinnan
kan föreläggas nästa års riksdag. Riksdagen vill med understrykande
av vad departementschefen sålunda anfört för sin del även framhålla

Riksdagens skrivelse Nr 388.

5

angelägenheten av att de av departementschefen berörda, återstående löneregleringsfrågorna
snarast möjligt bliva underställda riksdagens prövning.

Riksdagen övergår härefter till att beröra vissa i propositionen behandlade
principspörsmål, vilka äro av betydelse för konstruktionen av det statliga
lönesystemet. Vad härvid till en början angår frågan om beliovsprincipens
tillämpning inom det statliga lönesystemet är riksdagen ense med departementschefen
därom, att förutsättningar för närvarande måste anses
saknas för övergång till ett lönesystem, där i högre grad än förut hänsyn
tages till familjestorlek och försörjningsplikt. Riksdagen har härvid icke
kunnat undgå att fästa synnerligt avseende vid den omständigheten, att
tjänstemännen själva genom sina representanter inför lönekommittén energiskt
motsatt sig ett lönesystem, som är uppbyggt enligt denna princip. Riksdagen
godkänner fördenskull Kungl. Maj:ts förslag, att de nuvarande inom
dyrtidstilläggets ram utgående barntilläggen skola i princip upphöra i samband
med det civila avlöningsreglementets ikraftträdande.

I avseende å frågan om tillämpning vid avlöningsbestämmelsernas utformande
av brutto- eller nettolönesystem synes det riksdagen icke vara tvivel
underkastat, att betydande fördelar ur administrativ förenklingssynpunkt
måste vara att vinna av en sådan anordning av löneplanerna, att dessa upptoge
nettolönebelopp med fråndragande alltså av de avgifter, befattningshavarna
hade att erlägga för sin tjänste- och familjepensionering. En övergång
till ett dylikt system skulle emellertid, såsom i propositionen franxhålles,
under nuvarande föi’hållanden vara förenad med avsevärda svårigheter
på grund av de övei’gångsförhållanden, som råda i avseende å familjepensioneringen.
De skäl, som sålunda i propositionen anföxis för att låta
med prövningen av frågan om en omläggning av löneplanerna i antydd
riktning tillsvidare anstå, hava synts riksdagen övertygande, vadan riksdagen
vill giva sin anslutning till Kungl. Maj:ts förslag även på förevarande punkt.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle å de i löneplanerna upptagna lönebeloppen
utgå rörligt tillägg under vissa i pixxpositionen närmare angivna förutsättningar
och enligt där meddelade regler (29—31 §§ av reglementsförslaget).
Departementschefen förutsätter visserligen i likhet med lönekommittén,
att anpassningen av statstjänstemännens löner efter det allmänna
inkomstläget och den allmänna sociala standardens förändringar framför
allt måste åstadkommas genom tid efter annan skeende löneregleringar,
men anser å andra sidan, att även under själva löneregleringsperioderna en
viss anpassning av lönerna efter inträdande förändringar i avseende å priser
och arbetsmarknadslöner är av förhållandena motiverad. Med hänsyn
till de variationer i pris- och levnadskostnadsnivån, som alltjämt förekomma,
finner jämväl riksdagen lämpligt och ändamålsenligt, att även efter
dyrtidstilläggssystemets avveckling en anordning bibehålies, som möjliggör
en viss rörlighet hos lönerna.

Enligt riksdagens mening äro de i pxopositionen föreslagna grunderna för
det lörliga tilläggets beräknande lämpligt och skäligt avvägda såväl med

6

Riksdagens skrivelse Nr 388.

hänsyn till tjänstemännens intresse av att bliva kompenserade för dyrtidens
verkningar som ock till statens ekonomiska intressen.

Riksdagen delar ock den av departementschefen uttalade uppfattningen,
att en maximering av det lönebelopp för månad, å vilket rörligt tillägg må
utgå, är befogad. Beträffande frågan örn maximeringsgränsens lämpliga fixerande
kunna givetvis olika meningar råda. Riksdagen anser sig emellertid
i detta hänseende icke kunna godkänna Kungl. Maj:ts förslag, utan har för
sin del beslutat, att maximibeloppet av den månadslön, å vilket rörligt tillägg
må beräknas, bestämmes till 900 kronor.

Mot Kungl. Maj:ts förslag att rörligt tillägg beräknas å de i löneplanerna
upptagna bruffolönebeloppen, givetvis med iakttagande av den av riksdagen
beslutade maximeringen, har riksdagen ingen erinran att framställa.

Vidkommande de av lönekommittén tillämpade principerna för inräknande
i de fasta lönerna av viss del av nu utgående dyrtidstillägg, i fråga
örn löneförbättringens storlek samt beträffande de i reglementsförslaget upptagna
löneplanernas allmänna konstruktion ■—• 5 § av reglementsförslaget
— får riksdagen anföra, att riksdagen i dessa delar icke funnit anledning
till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag.

Såsom framgår av vad riksdagen ovan anfört, har riksdagen godkänt
Kungl. Maj:ts förslag, att de nuvarande inom dyrtidstilläggets ram utgående
barntilläggen skola i princip upphöra i samband med civila avlöningsreglementets
ikraftträdande. Det i propositionen innefattade reglementsförslaget
är ock utformat med utgångspunkt från att löneförmånerna skola
för innehavare av en och samma befattning vara lika oavsett familjeförsörjningsbörda.

Fråga uppstår då, huru förfaras skall med de barntillägg, som enligt nu
gällande dyrtidstilläggsbestämmelser tillkomma befattningshavare med försörjningsplikt
gentemot bani. Såsom i propositionen framhålles, komme ett
omedelbart genomförande av nämnda likalönsprincip att medföra, att den
löneökning, som löneregleringen avser att bereda tjänstemännen, för befattningshavare
med flera barn skulle bliva obetydlig eller ingen alls. I åtskilliga
fall skulle befattningshavaren, om hänsyn toges till samtliga avlöningsformer,
få vidkännas direkt och betydande avlöningsminskning. Till
undvikande härav föreslår Kungl. Maj:t en övergångsanordning av innebörd,
att de befattningshavare, vilka omedelbart före övergången till de
nya avlöningsbestämmelserna åtnjuta barntillägg, bibehållas vid denna förmån
enligt de för innevarande budgetår gällande bestämmelserna, såvitt angår
barn utöver ett. Befattningshavare med allenast ett tilläggsberättigande
barn skulle sålunda icke erhålla något fortsatt barntillägg. Bestämmelser
rörande avveckling på nu angivet sätt av för närvarande utgående barntillägg
skulle meddelas genom särskilt beslut, fristående från avlöningsreglementet.

Riksdagen finner det rimligt och billigt, att de befattningshavare, som för
närvarande uppbära barntillägg och på grund härav skulle efter övergången
till det nya avlöningsreglementet komma att åtnjuta mindre löneinkomst än

Riksdagens skrivelse Nr 388.

7

omedelbart dessförinnan, genom en särskild åtgärd skyddas mot löneminskning.
Den åtgärd i sådant hänseende, som Kungl. Maj:t föreslår och som
innebär genomförande av en allenast successiv avveckling av de nuvarande
barntilläggen, synes ock riksdagen vara ägnad att i huvudsak tillgodose det
syfte man härutinnan vill vinna. Förutsättningen härför är emellertid enligt
riksdagens mening, att den successiva avvecklingen får omfatta samtliga
barntillägg. Indragningen omedelbart vid reglementets ikraftträdande av
tillägg för ett barn skulle vid nuvarande indexläge föranleda, att ett mycket
stort antal befattningshavare med försörjningsplikt mot barn drabbades av
löneminskning. Även om löneminskningarna komme att röra sig örn relativt
små belopp, måste det dock anses tämligen otillfredsställande, om måhända
det övervägande flertalet familjeförsörjare skulle såsom resultat av
den blivande löneregleringen komma att få se sina löneinkomster reducerade.
Att vid en eventuellt inträdande höjning av levnadskostnadsindex med därav
följande ökning i procenttalet för det rörliga tilläggets beräknande löneminskningarna
även för familjeförsörjarna skulle i stort sett bortfalla, förringar
icke enligt riksdagens mening önskvärdheten av en förmånligare avvecklingsordning
än som av Kungl. Maj:t föreslagits.

Vid den prövning, riksdagen ägnat Kungl. Maj:ts förslag rörande barntillläggens
avveckling, har riksdagen funnit starka billighetsskäl tala för ett tillmötesgående
av det i motionerna 1:308, 310 och 312 samt 11:449, 451 och
452 gjorda yrkandet, att de tjänstemän, som omedelbart före övergången
till civila avlöningsreglementet uppbära barntillägg enligt nu gällande dyrtidstilläggsbestämmelser,
berättigas övergångsvis bibehållas vid denna förmån
för samtliga tilläggsberättigande barn. Riksdagen har alltså ansett
sig böra bifalla ifrågavarande motioner, såvitt angår nu behandlade
fråga.

Enligt den i statsrådsprotokollet i förevarande ärende gjorda hemställan
föreslås, bland annat, att riksdagen skall godkänna det av föredragande departementschefen
förordade förslaget till civilt avlöningsreglemente. Riksdagen,
som i det föregående behandlat vissa av de i förslaget intagna paragraferna,
övergår nu till en detaljgranskning av författningsförslaget i övrigt.

Enligt den föreslagna lydelsen a v 1 § 1 mom. första stycket skall genom
beslut av Kungl. Majit och riksdagen bestämmas, å vilka ordinarie befattningar
i statens tjänst civila avlöningsreglementet skall äga tillämpning. I
en vid reglementet fogad tjänsteförteckning, vilken jämlikt föreskrift i momentets
andra stycke skall fastställas av Kungl. Majit, skola upptagas de
befattningar, vilkas löneförhållanden regleras genom reglementet. Den formella
avfattningen av tjänsteförteckningen skulle sålunda icke behöva av
Kungl. Majit underställas riksdagens prövning vare sig vid det nya reglementets
godkännande av riksdagen eller sedermera vid ändringar i reglementets
tillämpningsområde, vid inrättandet av nya eller uteslutande av
tidigare befintliga tjänster. Riksdagen anser denna av Kungl. Majit före -

8

Riksdagens skrivelse Nr 388.

slagna ordning — vilken i praktiken följts även under de nuvarande reglementenas
giltighetstid — lämplig och godkänner fördenskull densamma.

Riksdagen finner icke heller anledning till erinran mot de under 2 § i
reglementsförslaget upptagna bestämmelserna angående avlönings åtnjutande
m. m. eller vill vidtaga någon ändring uti de under 3 g intagna stadgandena
angående tjänstgöringsföreskrifter, förflyttningsskyldighet m. m.

Bestämmelserna under 8 § angående lönetursberäkning vid befordran
m. m. innebära, att de för närvarande gällande reglerna angående tillgodoräkning
av föregående tjänstetid för placering i löneklass vid icke-ordinarie
tjänstemans övergång till ordinarie befattning eller vid ordinarie tjänstemans
befordran till högre ordinarie tjänst skulle avföras ur lönesystemet
och ersättas med en vidgad tillämpning av sneddningsreglerna. Borttagandet
av tillgodoräkningsbestämmelserna har skett närmast i syfte att ernå enklare
och mera enhetliga regler angående lönetursberäkningen och därigenom
avlägsna eller åtminstone i möjligaste mån begränsa de ojämnheter och
svårigheter, vilka visat sig vara förenade med tillämpningen av de nuvarande,
vaga och delvis oklara tillgodoräkningsföreskrifterna. Härigenom
skulle också vinnas, att det administrativa arbete, som löneklassplaceringarna
genom tillgodoräkningsförfarandet förorsaka ämbetsverken, minskades.

De skäl, som föranlett upptagande i reglementsförslaget av ändrade lönetursbestämmelser,
finner riksdagen vägande. De nya bestämmelserna synas
ock riksdagen vara av beskaffenhet att kunna godtagas. Det torde visserligen
icke kunna undvikas, att ett borttagande av tillgodoräkningsreglererna i
vissa fall, i jämförelse med nuvarande förhållanden, kan medföra försämring
i lönetursrätten, särskilt vid övergång från icke-ordinarie till ordinarie
tjänst. Då emellertid -— såsom departementschefen framhållit — förslaget
förutsätter genomförande av vissa förändringar i löneplanerna för
extra ordinarie och extra tjänstemän, vilka förändringar, av den verkställda
utredningen att döma, skulle vid tillämpning av de föreslagna lönetursbestämmelserna
i det övervägande antalet fall medföra ett bibehållande av
eller förbättring i löneklassplaceringen, anser sig riksdagen böra godkänna
Kungl. Maj:ts förslag.

I avlöningsreglementets 13 § 2 mom. föreslår Kungl. Maj:t vissa bestämmelser
angående avlöning åt befattningshavare under tjänstledighet för militär
tjänstgöring. I de två likalydande motionerna I: 316 och II: 444 har
hemställts, att momentet måtte kompletteras med en bestämmelse av innebörd,
att tjänsteman, som för högst 12 dagar årligen beviljas ledighet för
deltagande i övningar och utbildning såsom landstormsofficer, måtte berättigas
åtnjuta lön med B-avdrag. Riksdagen finner, med hänsyn till den ökade
betydelse för riksförsvaret, som numera tillkommer den frivilliga landstormen,
ävensom till önskvärdheten ur denna synpunkt, att rekryteringen av
landstormsbefäl underlättas, det i motionerna gjorda yrkandet vara förtjänt
av beaktande. Riksdagen har dock ansett sig icke kunna utan ytterligare
utredning i ämnet bifalla motionerna. Riksdagen förutsätter emellertid, att
Kungl. Maj:t ägnar frågan fortsatt uppmärksamhet och — därest för -

Riksdagens skrivelse Nr 3S8.

9

hållandena skulle därtill föranleda — för riksdagen framlägger förslag till
komplettering av avlöningsreglementets bestämmelser på denna punkt.

Vid jämförelse med nu gällande föreskrifter innebär det i 21 § 1 mom. införda
stadgandet angående vikariatsersättning, bland annat, den nyheten,
att det nuvarande villkoret, att vikariat skall för att medföra vikariatsersättning
hava varat mer än sju dagar i följd, upphäves. Under 3 mom. av
samma paragraf hava vidare upptagits föreskrifter angående s. k. vikariatslön
vid förordnanden av längre varaktighet. De sålunda föreslagna bestämmelserna,
ävensom övriga under ifrågavarande paragraf upptagna föreskrifter,
hava icke föranlett erinran från riksdagens sida. Vad särskilt beträffar
förslaget örn vikariatslön innebär detsamma för övrigt, att i ett för hela civilförvaltningen
gemensamt avlöningsreglemente en form för vikariatsersättning
skulle införas, som i enlighet med de i statsrådsprotokollet över finansärenden
den 14 juni 1928 angivna grunderna för ersättning vid s. k. långtidsförordnanden
i praktiken hittills tillämpats vid längre vikariat inom allmänna
civilförvaltningen. Att ärenden rörande vikariatslön förbehållas Kungl.
Majits prövning, finner riksdagen ur enhetlighetssynpunkt lämpligt.

Vad beträffar det i 35 § behandlade spörsmålet örn sjukhusvård åt befattningshavare,
får riksdagen anföra, att riksdagen icke är beredd att nu fatta
definitiv ståndpunkt till huru kostnaderna för vården å allmänt sjukhus
skola ersättas och huru de i samband därmed framlagda detaljspörsmålen
höra slutligt regleras. I sak har riksdagen den uppfattningen, att för de särskilda
befattningshavarna dessa frågor böra lösas på ett likformigt sätt, men
vissa svårigheter torde föreligga, bland annat, därutinnan, att vid åtskilliga av
landsting drivna sjukvårdsinrättningar vården å enskilda och halvenskilda
rum ersättes enligt av landstingen fastställda legosängsavgifter, varvid särskild
ersättning för läkarvård icke utgår. På grund härav har riksdagen
ansett en omarbetning av 35 § höra ske, sedan ytterligare utredning i ärendet
verkställts. Paragrafen torde i reglementet nu höra ersättas med en allmän
bestämmelse om att frågan örn vård å allmänt sjukhus och ersättningen
därför regleras genom särskilda föreskrifter, som beslutas av Kungl. Majit
och riksdagen. Riksdagen anser sig kunna förvänta, att förslag i sådant hänseende
förelägges 1939 års riksdag redan vid tiden för riksdagens sammankomst.

I syfte att bereda pensionsberättigade efterlevande efter tjänsteman, som
avlider medan han är i tjänst, ett något större ekonomiskt stöd under den
första tiden efter dödsfallet än vad familjepensionen utgör, har Kungl.
Majit under 40 § föreslagit ökning av den i paragrafen omförmälda begravningshjälpen
för det fall, att för månad räknat familjepensionen understiger
tjänstemannens lön jämte därå utgående rörligt tillägg vid tiden för dödsfallet.
Begravningshjälpen skall härvid ökas med ett belopp, motsvarande
skillnaden. Riksdagen, som finner syftet med den föreslagna anordningen
behjärtansvärt, vill ansluta sig till förslaget i fråga.

Under 54 § 4—5 mom. hava upptagits vissa särskilda föreskrifter beträffande
tjänstemän vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Med

Bihang till riksdagens protokoll 19,VI. 14 sami. Nr 388.

2

10

Riksdagens skrivelse Nr 388.

hänsyn till sjukvårdens speciella förhållanden och krav har det synts departementschefen
angeläget, att möjlighet lämnades öppen för Kungl. Majit att,
om så undantagsvis skulle visa sig erforderligt, meddela särskild från avlöningsreglementet
avvikande bestämmelse beträffande befattningshavare vid
statlig sjukvårdsanstalt, vadan bemyndigande för Kungl. Majit härutinnan
borde av riksdagen utverkas. Riksdagen anser sig böra lämna Kungl. Majit
det begärda bemyndigandet.

För närvarande gäller, att länsveterinär är skyldig att utan ersättning tillhandahålla
vikarie såväl expeditionslokal som sovplats. I 55 § 7 mom. av
reglementsförslaget har i förevarande hänseenden upptagits allenast föreskrift
om skyldighet för länsveterinär att utan ersättning tillhandahålla vikarie
expeditionslokal. Vikarien skulle alltså hava att själv ombestyra och bekosta
bostad (sovrum). I de båda likalydande motionerna I: 314 och II: 447
har föreslagits sådan ändring av förslaget på denna punkt, att — därest föreskrift
meddelas örn skyldighet för länsveterinär att tillhandahålla vikarien
nödig expeditionslokal — vikarien skulle åläggas skyldighet att härför lämna
skälig ersättning. Alternativt har hemställts, att, för den händelse riksdagen
icke nu vill företaga ändring i reglementsförslaget i detta hänseende,
riksdagen måtte uttala, att frågan härom bör tagas upp till omprövning i
samband med spörsmålet om särskilda bestämmelser för distriktsveterinärer.
Såsom motionärerna även antytt, lärer denna fråga äga sådant samband
med den inom 1936 års lönekommitté för närvarande pågående utredningen
angående revisionen av lönebestämmelserna för distriktsveterinärer,
att den bör övervägas i nämnda sammanhang. Riksdagen förutsätter ock, att
lönekommittén under utredningens gång tager berörda fråga under omprövning.

I detta sammanhang vill riksdagen även erinra örn den i motionerna I: 315
och II: 446 gjorda hemställan, att riksdagen måtte besluta, att länsveterinär,
som omedelbart före tillträdet till befattningen innehaft distriktsveterinärtjänst
och i denna tjänst åtnjutit lön enligt högsta löneklassen, skall vid tillträdet
till länsveterinärbefattningen omedelbart placeras i 23 löneklassen.
Såsom stöd för yrkandet har åberopats stadgandet i reglementsförslagets
51 § 5 mom. punkt 2, enligt vilket stadgande förste provinsialläkare, som
omedelbart före tillträdet till befattningen innehaft provinsialläkartjänst och
i denna tjänst åtnjutit lön enligt högsta löneklassen, skall vid tillträdet till
förste provinsialläkarbefattningen omedelbart placeras i 31 löneklassen.

Riksdagen vill icke förneka, att en särbestämmelse i enlighet med i motionerna
upptaget förslag har visst fog för sig. Då emellertid — på sätt ovan
framhållits — frågan örn nya avlöningsbestämmelser för distriktsveterinärer
för närvarande är under utredning inom 1936 års lönekommitté, förutsätter
riksdagen, att kommittén vid fullgörandet av sitt uppdrag jämväl ägnar nu
ifrågavarande spörsmål tillbörlig uppmärksamhet. Riksdagen har ansett någon
särskild åtgärd i ämnet från riksdagens sida icke nu vara påkallad.

De av Kungl. Majit under 58 § av reglementsförslaget upptagna föreskrifterna
angående lönenämnd föranleda ej erinran från riksdagens sida. Riks -

Riksdagens skrivelse Nr 388-

11

dagen vill i detta sammanhang understryka de i propositionen gjorda uttalandena
rörande önskvärdheten av att behandlingen inom Kungl. Maj:ts kansli
av löneärenden koncentreras till finansdepartementet. Ett sammanförande
av löneärendena till ett departement torde enligt riksdagens mening vara en
viktig förutsättning för att en likformig och konsekvent tillämpning av de
nya avlöningsbestämmelserna skall kunna komma till stånd.

Beträffande övriga i det föregående icke särskilt omnämnda paragrafer i
reglementsförslaget godkänner riksdagen Kungl. Maj:ts förslag. Riksdagen
godkänner ock vad Kungl. Majit föreslagit i avseende å tidpunkten för civila
avlöningsreglementets ikraftträdande.

Riksdagen övergår härefter till att beröra frågan om de för löneregleringens
genomförande behövliga övergångsanordningarna. I likhet med vad
fallet varit vid tidigare löneregleringar, torde de föreskrifter, som erfordras
för att reglera tjänstemännens övergång till civila avlöningsreglementet, böra
utfärdas av Kungl. Majit. I propositionen har lämnats en redogörelse för de
allmänna grunder, efter vilka övergången bör ordnas, ävensom för vissa viktigare
bestämmelser, vilka böra av Kungl. Majit meddelas. Då riksdagen
icke funnit anledning till erinran mot de i propositionen angivna allmänna
huvudgrunderna för övergången, får riksdagen bemyndiga Kungl. Majit att
i anslutning därtill utfärda erforderliga övergångsbestämmelser.

I motionerna I: 313 och II: 443 har föreslagits, att riksdagen måtte besluta,
att vissa i 15 lönegraden placerade befattningshavare vid postverket, telegrafverket
och statens järnvägar, som innehaft löneklass 19 under minst sex år
och uppnått en levnadsålder av 45 år, skola övergångsvis äga uppbära avlöning
enligt närmast högre löneklass.

Riksdagen vill i anledning härav erinra, att i viss mån liknande motioner
förelågo vid såväl 1926 som 1928 års riksdagar. Riksdagens vederbörande
utskott uttalade vid dessa tillfällen att, även örn vissa billighetsskäl syntes
kunna anföras för ett bifall till de då föreliggande motionerna, utskottet
dock särskilt med hänsyn till svårigheten att överblicka de konsekvenser,
ett bifall till motionerna skulle kunna medföra med avseende å andra befattningshavargrupper,
för det dåvarande måst ställa sig avvisande till det i
motionerna framställda yrkandet.

Jämväl 1936 års lönekommitté har på förekommen anledning behandlat
en fråga av liknande innebörd. På sätt framgår av kommittébetänkandet
(sid. 257) har emellertid kommittén ansett detta spörsmål eventuellt kunna
komma att sammanhänga med den kommittén åliggande granskningen av
olika befattningars inplacering å tjänsteförteckningen, varför det enligt kommitténs
uppfattning borde närmare övervägas i nämnda sammanhang.

Då riksdagen förutsätter, att den i de nu föreliggande motionerna väckta
frågan sålunda kommer att av kommittén tagas under övervägande vid kommittéuppdragets
fortsatta fullgörande, har riksdagen ansett någon riksdagens
åtgärd i ämnet för närvarande icke vara erforderlig.

12

Riksdagens skrivelse Nr 388.

Slutligen vill riksdagen framhålla, att Kungl. Maj:t torde få vidtaga de
mindre jämkningar i reglementsförslagets ordalydelse, som kunna erfordras
på grund av vad riksdagen i det föregående anfört eller som eljest kunna
befinnas av omständigheterna påkallade.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen 1.

godkänt det vid propositionen nr 263 fogade förslaget till avlöningsreglemente
för ordinarie tjänstemän vid den civila statsförvaltningen med
därtill hörande ikraftträdandebestämmelse (civila avlöningsreglementet),
dock med följande ändringar, nämligen

a) att rörligt tillägg ej må beräknas å belopp, varmed avlöningen för månad
överstiger 900 kronor (31 § av reglementsförslaget); samt

b) att bestämmelserna om sjukhusvård (35 § av reglementsförslaget) utgå
och ersättas med en allmän föreskrift av innehåll, att frågan örn vård å allmänt
sjukhus och ersättningen därför skall regleras genom särskilda föreskrifter,
som beslutas av Kungl. Majit och riksdagen;

2. beslutat, att civila avlöningsreglementet skall äga tillämpning å följande
ordinarie tjänstemän, nämligen

a) tjänstemän vid de verk, för vilka något av följande avlöningsreglementen
äro gällande, nämligen reglementena den 19 juni 1919 (nr 343) för
tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk,
den 22 juni 1921 (nr 451; jfr 1925 nr 270) för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten
samt den 15 juni 1934 (nr 303) för tjänstemän vid domänverket; dock
med undantag för överdirektör och kraftverksdirektör vid statens vattenfallsverk; b)

förste provinsialläkare; samt

c) kemist och andre kemist i marinförvaltningen;

3. bemyndigat Kungl. Majit att, där så visar sig erforderligt, meddela
särskild, från civila avlöningsreglementet avvikande bestämmelse för befattningshavare
vid statlig sjukvårdsanstalt;

4. bemyndigat Kungl. Majit att med iakttagande av de huvudgrunder,
som av föredragande departementschefen förordats, utfärda erforderliga
bestämmelser om övergången till civila avlöningsreglementet; samt

5. beslutat, att barntillägg skola övergångsvis utgå till vissa i civila avlöningsreglementet
avsedda befattningshavare enligt de grunder, som av riksdagen
i det föregående angivits.

Stockholm den 8 juni 1938.

Med undersåtlig vördnad.

388246. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.