Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

1

Nr 55.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående överflyttande
av medel från jämtländska renbetesfjällens skogsfond
till Norrbottens lappfond; given Stockholms slott den
21 januari 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 januari
1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Westman, Wigforss, Möller, Levinson,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anför:

I skrivelse den 18 mars 1930 (nr 75) hemställde riksdagen, att Kungl.
Majit ville skyndsamt låta verkställa utredning rörande beskaffenheten av de
missförhållanden med avseende å renskötselns bedrivande och lappförfattningarnas
tillämpning i övrigt, som yppats inom vissa delar av lappmarken,
samt, därest av utredningen skulle framgå, att dessa missförhållanden vöre
av den art, att deras snabba och effektiva tillrättaläggande icke läte sig medelst
den nuvarande administrationen å området genomföra, vidtaga de tillfälliga
åtgärder för berörda ändamåls vinnande, vartill utredningen kunde
giva anledning eller Kungl. Majit eljest måtte finna skäl.

Sedan länsstyrelsen i Norrbottens län inkommit med en den 5 maj 1930
dagtecknad promemoria i ärendet och överläggningar ägt rum med landsBihang
till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 55.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

hövdingarna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, anbefallde
Kungl. Maj:t genom beslut den 30 maj 1930, bland annat, länsstyrelsen i Norrbottens
län att verkställa utredning angående de åtgärder, som borde vidtagas
för avhjälpande av de inom vissa delar av lappmarken yppade missförhållanden
samt rörande kostnaderna härför. Tillika bemyndigades chefen för
socialdepartementet att för biträde med utredningen till länsstyrelsens förfogande
ställa erforderliga experter.

Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade departementschefen den
6 juni 1930 nomadskolinspektören filosofie doktorn Erik Bergström att deltaga
i den beslutade utredningen. Sedan Bergström avlidit, tillkallades den
16 maj 1933 f. d. landshövdingen Nils Gustaf Ringstrand och jordbrukskonsulenten
Walde Lorens Wanhainen att deltaga i utredningsarbetet. Utredningen
antog benämningen 1930 års lapputredning.

Den 29 december 1935 avgav 1930 års lapputredning betänkande angående
åtgärder för avhjälpande av de inom vissa delar av Norrbottens läns lappmark
yppade missförhållanden samt rörande de kostnader, som därav kunde
föranledas m. m. (statens off. utredn. 1936: 23).

Ifrågavarande betänkande innehåller en redogörelse för de förhållanden,
under vilka för närvarande renskötseln i Norrbottens län bedrives och för
anledningarna till de missförhålllanden, som otvivelaktigt äro rådande. Utredningen
utmynnar i en rad förslag till åtgärder, vilka enligt utredningens
mening skulle vara ägnade att stödja nomadlapparnas näringsutövning inom
länet samtidigt som de avsåge att minska friktionsanledningarna mellan
den bofasta befolkningen och lapparna.

I sådant syfte föreslår utredningen bland annat ändrad indelning i lappbyar,
överflyttningar av renar mellan de fyra nordligaste lappbyarna, maximering
av renantalet, premier för god renskötsel samt förbättrad arbetsförmedling
och försäljningsorganisation. Förslag föreligger därjämte örn uppförandet
av mekaniska anordningar av skilda slag för underlättandet av en
rationell renskötsel.

Dylika mekaniska anordningar, att färdigställas under en tid av sex år
föreslås till en sammanlagd kostnad av 722,578 kronor enligt följande specifikation.

Stängsel .......

Skiljningshagar .

Broar .........

Stigar .........

Båtar och båthus
Stugor och kåtor
Telefonlinjer . ..

Slaktskjul .....

Summa kronor 722,578.

Kostnaderna för dessa arbetens utförande och underhåll, varvid beräknas,
att för anläggningarnas bevarande erfordras ett kapital av c:a 485,000 kro -

kronor 493,565
» 24,521

» 54,677

» 18,565

» 3,005

» 37,495

» 85,750

» 5,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

3

nor, böra enligt utredningens mening bestridas dels av de s. k. Suorvamedlen,
dels från Norrbottens lappfond och dels från lapparnas byakassor. Då
dessa medel emellertid icke äro tillräckliga för ifrågavarande ändamål, föreslår
utredningen en överflyttning från jämtländska renbetesfjällens skogsfond
till Norrbottens lappfond av ett belopp av 718,000 kronor.

Även om de föreslagna åtgärderna vidtoges, anses likväl försörjningssvårigheter
komma att uppstå för nomadlapparna, såvida icke deras antal begränsas,
därigenom att ett antal lappar herodes sysselsättning inom andra
näringsgrenar än renskötseln. En vidgad kolonisationsverksamhet förefaller
härvid lämpligast. Utredningen föreslår därför en försökskolonisation å tillhopa
17 nya kolonier.

Beträffande lappväsendets organisation påkallar utredningen väsentliga utvidgningar.
Lappfogdarna borde uppföras å ordinarie stat, en åtgärd, som
1937 års riksdag efter förslag av Kungl. Maj:t vidtagit (riksdagens skrivelse
1937: 5). Fem av de för närvarande på förordnande tillsatta lapptillsyningsmännen
borde likaledes enligt utredningens mening uppföras å ordinarie
stat. Ordningsmännens antal borde ökas från 29 till 31 och deras arvoden
i regel något höjas. Slutligen skulle nya befattningar skapas, i det att 21
förmän borde utses.

Över 1930 års lapputrednings förslag hava yttranden inhämtats från länsstyrelserna
i Jämtlands och Västerbottens län, statskontoret, domänstyrelsen,
lantbruksstyrelsen, allmänna civilförvaltningens lönenämnd, egnahemsstyrelsen
samt utredningsmännen rörande egnahemsverksamheten och andra med
statens verksamhet på det sociala jordområdet sammanhängande frågor.

I vad dessa yttranden beröra frågan örn de för lappväsendet avsedda fondernas
förhållanden, vill jag här lämna en redogörelse för deras väsentliga
innehåll.

Statskontoret anför bland annat:

Ämbetsverket måste beklaga, att utredningen kommit alt omfatta allenast
förhållandena inom Norrbottens län. Särskilt med hänsyn till frågan om finansieringen
av de kostnader, som ett genomförande av de framlagda förslagen
skulle draga, hade det varit av vikt att äga kännedom örn de anspråk,
som i förevarande avseenden kunna göras gällande ifråga örn lappväsendet
inom Västerbottens och Jämtlands län.

Såsom utredningen påpekat, stå icke obetydliga medel till lappväsendets
förfogande i de lappfonder, som av statsmakterna inrättats för de tre länens
behov. Fondernas inbördes storleksordning har emellertid icke anpassats
efter omfattningen av lappväsendet i ifrågavarande landsdelar. Detta har
medfört, att, medan tillgångarna å jämtländska renbetesfjällens skogsfond
och jämtländska lappväsendets fond betydligt vuxit, en väsentlig kapitalminskning
uppstått å Västerbottens och Norrbottens lappfonder.

Någon anledning att i fortsättningen bibehålla denna länsindelning av
de för lappväsendet avsatta tillgångarna synes statskontoret icke föreligga.
Tvärtom torde övervägande skäl tala för en sammanslagning av berörda tillgångar
till en fond för lappväsendets gemensamma understödjande. Utredningen
har också uttalat, att det måhända vore lämpligt undersöka, huruvida
ej en dylik åtgärd borde vidtagas. Då statskontoret icke kan finna, att några

4

Kunql. Maj:ts proposition nr 55.

hinder möta mot en sådan sammanslagning, får ämbetsverket för sin del förorda,
att den måtte komma till stånd.

I betraktande av de betydande belopp av skogsförsäljningsmedel, vilka under
senare år influtit å jämtländska renbetesfjällens skogsfond oell vilka enligt
vad statskontoret under hand inhämtat från domänstyrelsen, lära kunna
påräknas tillsvidare även i fortsättningen, synes avkastningen å den nya fonden
kunna väntas bliva av den storlek, att avkastningen utan eftersättande
av nödiga åtgärder borde förslå till täckande av samtliga utgifter för lappväsendet
med undantag av sådana, som för närvarande bestridas från anslag
å riksstaten. En dylik anpassning av utgifterna efter fondens avkastning
skulle visserligen måhända kunna medföra, att av utredningen föreslagna
byggnadsarbeten icke skulle i sin fulla utsträckning kunna genomföras inom
den tid. som förutsatts. Ämbetsverket har emellertid svårt att föreställa sig,
att en förlängning av utbyggnadstiden kan medföra mera påtagliga olägenheter.
Såsom utredningen antytt lära för övrigt svårigheter möta att i de vidsträckta
fjälltrakter, varom här är fråga, organisera och övervaka genomförandet
av ett omfattande bvggnadsprogram i ett alltför forcerat tempo.

Med vad ovan anförts rörande förekommande kostnaders bestridande av
lappfondsmedel har statskontoret givetvis icke avsett, att icke de s. k. Suorvamedlen,
på sätt utredningen föreslagit, skola tagas i anspråk för arbeten inom
Gällivare och Jokkmokks socknar. Häremot är intet att erinra från statskontorets
sida. Ämbetsverket vill med avseende å dessa arbeten endast framhålla.
att byggnadstiden synes böra förlängas med tre å fyra år. varigenom
samtliga kostnader kunna täckas medelst nämnda dämningsavgifter.

Länsstyrelsen i Jämtlands lån anför bland annat:

Vad angår det föreslagna överförandet från jämtländska renbetesfjällens
skogsfond av 718,000 kronor till Norrbottens lappfond, är det visserligen
riktigt, att den förra fonden under år 1934 hade en behållning av
1,378.025 kronor under det att den senare uppgick till 281.484 kronor samt att
samtidigt jämtländska lappväsendets fond hade en tillgång av 420,130 kronor.
Med de därmed omedelbart sammanställda uppgifterna, att renantalet i
Jämtlands län uppgick till 29.465, medan motsvarande tal för Norrbottens län
var 193,075, synes lapputredningen vilia suggerera fram den föreställningen,
att beloppet av de medel som stå till förfogande i det jämtländska lappväsendets
båda fonder är orimligt stort i förhållande till behovet, under det att ett
rakt motsatt förhållande gör sig gällande i Norrbottens län. För dem, som
känna till förhållandena i de båda länen, är det emellertid uppenbart, att en
sådan sammanställning icke bevisar någonting och att en slutsats sådan som
den antydda skulle vara i högsta grad missvisande. I Norrbottens län stå oerhört
stora områden till renskötselns förfogande, och de brister som vidlåda
densamma bero till största delen på att lapparna icke ägna den nödig omsorg
och vaksamhet. Kunde ändring i den delen åvägabringas, skulle med all sannolikhet
icke få av de föreslagna åtgärderna vara föga motiverade. Svårigheterna
för lapparna inom Jämtlands län bero, såsom länsstyrelsen vid flera
tillfällen haft anledning att framhålla, på den omständigheten, att de områden,
som få av lapparna helt disponeras för renskötseln, äro relativt små
och hårt trängda av bebyggelsen. Redan 1892 fann Kungl. Maid det vara
nödvändigt, att ett större antal fastigheter måste förvärvas för säkerställande
av lapparnas näring. En del av dessa fastigheter hava nu genom köp övergått
i kronans ägo och införlivats med renbeteslanden men de allra flesta,
som alltjämt äro nödvändiga för renskötseln och det i än högre grad än förut
på grund av det växande renantalet och den fortskridande uppodlingen,
äro alltjämt kvar i enskild ägo. Taxeringsvärdet å dessa sistnämnda fastig -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

heter, vilkas förvärvande bör ske så snart som möjligt, uppgår till icke
mindre än cirka 1,500,000 kronor. Det synes vidare vara nödvändigt, att
ytterligare fastigheter med ett taxeringsvärde av cirka 1 miljon kronor förvärvas
för att bereda ett bättre utrymme för lapparnas renar. Dessutom
böra uppföras vissa renstängsel, huvudsakligen i gränsen mot Norge, ejmi
genom dem kan förhindras att dryga skadestånd och renbetesavgifter mäste
erläggas för dit inträngande renar, samt vidare anläggas vägar och broar m.
m. för en kostnad, som provisoriskt kan beräknas uppgå till över 700,000
kronor. Mera exakta uppgifter härom kunna vinnas först genom en mera
ingående undersökning. Det framgår redan härav, att de jämtländska lappfonderna
icke på långt när äro tillräckliga för att tillgodose trängande behov
för det jämtländska lappväsendet och följaktligen icke kunna avstå
något till de två övriga län, där renskötsel förekommer.

Vad slutligen angår det av länsstyrelsen i Västerbottens län avgivna utlåtandet,
torde jag kunna begränsa mig att framhålla, att länsstyrelsen förklarar
sig skola senare framlägga närmare utredning rörande motsvarande
förhållanden inom länet.

Till närmare belysning av frågan örn lappfonderna må framhållas följande.

Syftet med jämtländska renbetesfjällens skogsfond var från början att utvidga
jämtlandslapparnas renbetesområden. I anledning av proposition den
13 maj 1887 medgav riksdagen, att den behållna avkastningen av viss av domänstyrelsen
föreslagen skogsavverkning på de jämtländska renbetesfjällen
finge användas till nämnda ändamål. Genom beslut den 13 juli 1887 anbefallde
Kungl. Maj:t sedermera domänstyrelsen att utan sammanblandning
med övriga skogsförsäljningsmedel till statskontoret inleverera behållna för -säljningsmedel för försålda skogseffekter fran renbetesfjällen, varjämte
statskontoret ålades, att sedan statsverket blivit gottgjort för meddelade förskott
för inköp av mark, förvalta överskottet såsom en särskild fond under
benämning jämtländska renbetesfjällens skogsfond, om vars användande förde
av riksdagen medgivna ändamål Kungl. Majit framdeles skulle förordna.

Av skogsavverkningen från renbetesfjällen och därtill lagda fastigheter
hava guldits, förutom högst avsevärda belopp för irrköp av fastigheter, jämväl,
efter Kungl. Maj:ts beprövande i varje särskilt fall, åtskilliga arrdra utgifter,
som tarvats för fastigheternas förvaltning eller stått i samband därmed.
Det oaktat hava fondens tillgångar varit i stigande.

I en gemensam skrivelse den 12 februari 1914 hemställde länsstyrelserna i
Västerbottens och Norrbottens län att ur jämtländska renbetesfjällens skogsfond
ett belopp av 500,000 kronor finge uttagas för att efter närmare angivna
grunder användas till bildande av två fonder, den ena a 300,000 kronor, benämnd
Västerbottens lappfond, och den andra å 200,000 kronor, benämnd
Norrbottens lappfond.

Denna framställning föranledde proposition (nr 62) lill 1914 års senare
riksdag, varvid tillika framlades förslag om sådan ytterligare utökning av
de ifrågasatta fonderna, att till desamma skulle läggas återstoden av ett anslag,
som på sin lid beviljats för beredande av understöd at lapparna i Jukkasjärvi
socken, varigenom fonderna skulle komma att uppgå, Västerbottens lappfond

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

till 440,000 kronor och Norrbottens lappfond till 293,647 kronor 42 öre. Fondernas
bildande skulle anses hava ägt rum den 1 januari 1914, och skulle de
av statskontoret förvaltas och jämlikt föreskrifterna i Kungl. Maj:ts brev den
31 augusti 1877 förräntas i enlighet med vad som gäller för statskontorets fondförvaltning
i allmänhet samt efter Kungl. Maj:ts föreskrifter eller prövning
i särskilda fall användas, Västerbottens lappfond till främjande av renskötseln
i Västerbottens län och Norrbottens lappfond till förmån för enahanda
näring i Norrbottens län, med rätt för Kungl. Maj:t att, därest det framdeles
skulle visa sig behövligt eller lämpligt, överflytta en del av den ena fondens
kapitalbelopp till den andra.

Denna framställning blev av riksdagen bifallen.

Efter avslutandet av 1919 års konvention mellan Sverige och Norge i renbetesfrågan
måste från svensk sida vidtagas åtskilliga anordningar, vilka
kommo att medföra betydliga kostnader. Dessa kostnader skulle bestridas av
de olika länens för lappväsendet avsedda fonder, men då fonderna i Västerbottens
och Norrbottens län icke voro tillräckliga för att kunna jämte övriga
utgifter vidkännas de nu ifrågavarande kostnaderna, föreslog Kungl. Maj:t i
proposition till 1919 års lagtima riksdag, nr 199, att från jämtländska renbetesfjällens
skogsgud skulle överflyttas 650,000 kronor räknat från den 1
januari 1919 och att av detta belopp skulle läggas 260,000 kronor till Västerbottens
lappfond och 390,000 kronor till Norrbottens lappfond. Propositionen
blev av riksdagen bifallen.

Angående de olika lappfondernas ekonomiska ställning under senare år
hänvisar jag till efterföljande sammanställning.

Utdrag ur lappfondernas räkenskaper för budgetåren 1935jl936 och

193611937.

Inkomster

Utgifter

Nettoinkomst

Nettoutgift

Behållning

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Jämtländska reu-betesfjällens skogs-fond

1935/1936 .... 294,040: 59

163,160: 65

130,879: 94

1,636,718: 52

1936/1937 .... 469,888: 68

237,813: 20

232,075: 48

—

1,868,794: —

Jämtländska lapp-väsendets fond

1935/1936 .... 28,719: 67

26,086: 27

2,633: 40

445,274:13

1936/1937 .... 25,256:68

8,894: 54

16,362:14

—

461,636: 27

Västerbottens

lappfond

1935/1936 .... 15,535: 01

43,348: 54

27,813: 53

244,012:87

1936/1937 ..... 15,596: 98

58,007: 35

—

42,410: 47

201,602: 40

Norrbottens

lappfond

1935/1936 .... 22,047: 52

151,799:49

129,751:97

91,651: 72

1936/1937 .... 30,248: 24

37,598: 48

—

7,350: 24

84,301: 48

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

7

Från Norrbottens lappfond hava under de senare budgetåren utanordnats
följande belopp för bestridande av utgifter för lappväsendet:

Budgetår Kronor

1933/1934 ........................................ 108,207: 58

1934/1935 ........................................ 101,004:43

1935/1936 ........................................ 151,799:49

1936/1937 ........................................ 37,598: 48

Norrbottens lappfonds inkomster hava under en följd av år icke varit
tillräckliga för att täcka de utgifter för lappväsendet, vilka skola bestridas
av fondens medel. Fondens kapitalbehållning utgjorde 30 juni 1927
633,383 : 79 kronor men hade den 30 juni 1937 nedgått till 84,301:48
kronor. Denna minskning har ägt rum, trots att — i varje fall under senare
tid — en så stor varsamhet med fondens medel iakttagits, att även utgifter,
som måste betecknas såsom nödvändiga, ansetts böra anstå i avvaktan på
den pågående utredningen och den slutliga prövningen av densamma. För
närvarande torde Norrbottens lappfonds samtliga likvida kapitaltillgångar
vara förbrukade.

Jag anser mig ytterligare böra erinra, att riksdagens revisorer år 1937 hava
funnit sig böra ifrågasätta, att utgifterna för lappväsendet i sin helhet böra
bestridas av särskilda å riksstaten anvisade anslag. Det syntes enligt revisorernas
mening icke motiverat att bibehålla lappfonderna, vilka till väsentlig
del uppkommit genom avkastning från kronan tillhörig egendom.

I skrivelse den 6 november 1937 har länsstyrelsen i Norrbottens län hemställt
att för vissa närmare specifierade ändamål få disponera ett belopp av
112,520 kronor ur Norrbottens lappfond för år 1938. Såsom motivering för
anslagsäskandet anföres i huvudsak följande.

Samtliga uti framställningen angivna nya mekaniska hjälpmedel för renskötseln
ävensom förbättringsarbeten äro av den angelägenhetsgrad, att de
snarast böra sättas i verket.

Redan med hänsyn till de direkta renskötseltekniska skälen anser länsstyrelsen
anordningarna i fråga vara av ett så betydande intresse, att med deras
utförande icke bör dröja längre än strängt nödigt. Även ett annat skäl talar
för angelägenheten av att medel beviljas för ifrågavarande arbeten. Till
följd av de för rennäringen exceptionellt ogynnsamma vintrarna 1935 och
1936 hava renhjordarna för många lappar inom socknarna i länet decimerats
så kraftigt att renskötseln numera icke kan lämna full försörjning åt sådana
lappar. Åtgärder av skilda slag lia fördenskull måst vidtagas för att bispringa
de lappar, som på grund av sagda förhållanden råkat i nödläge.

Bland annat har lappväsendet så långt möjligt är sökt bereda de behövande
lapparna arbete och inkomster vid sina anläggningsarbeten. Alltfort bör
liven denna möjlighet till förtjänstarbeten för de mindre renägarna bland
lapparna utnyttjas för att bespara dem tvånget att för uppehället tillgripa dc
få livrenar, som finnas kvar.

De förslag till delvis genomgripande reformer å lappväsendets område, Departemenissom
1930 års lapputredning framlagt, kunna enligt mili uppfattning prövas chelenförst
sedan motsvarande undersökningar slutförts angående lappväsendets

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

organisation och behov i de två övriga län, vilka inrymma lappbefolkning,
Jämtlands och Västerbottens län. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår,
kan förslag i sådant avseende i fråga om sistnämnda län förväntas föreligga
färdigt inom den närmaste tiden. När motsvarande förhållanden kunna
varda tillfredsställande klarlagda beträffande Jämtlands län synes vara
mera ovisst.

Självfallet bör detta icke utesluta, att vissa frågor av mindre räckvidd
kunna utbrytas och lösas utan avvaktande av nämnda utredningars slutförande.
Så har, som jag nyss erinrat, redan skett beträffande lönereglering för
lappfogdarna.

Det förefaller emellertid uppenbart, att vid den kommande prövningen av
lapputredningens förslag möjligheterna till kolonisationsverksamhet och egnahemsbildning
bland lapparna måste bliva föremål för särskilt övervägande.
Åtskilliga av de åtgärder som böra vidtagas för bevarande av nomadlapparnas
försörjningsmöjligheter synas mig intimt sammanhänga med egnahemsbildning
och kolonisationsverksamhet bland befolkningen i övrigt. En rad
av de påtalade missförhållandena inom lappväsendet hava ock framkallats
av intressekonflikter mellan den jordbrukande, bofasta befolkningen och den
nomadiserande lappbefolkningen. Det lär under sådana förhållanden få anses
naturligt, att ärenden rörande lappväsendet handläggas inom det departement,
till vilket ärenden rörande egnahems- och kolonisationsverksamhet i
allmänhet höra, nämligen till jordbruksdepartementet och detta så mycket
mera, som arten av nomadlapparnas näringsliv har nära beröringspunkter
med sagda departements arbetsområde i övrigt. Jag har därför för avsikt
att påkalla sådan ändring av Kungl. Maj:ts stadga den 12 december 1930
angående fördelning av ärenden mellan statsdepartementen, att handläggningen
av ärenden rörande lappväsendet — frånsett sådana av politiär natur
-— överflyttas från socialdepartementet till jordbruksdepartementet. Jag har
förvissat mig om, att min här uttalade uppfattning delas av chefen för jordbruksdepartementet.

De föreliggande frågorna örn lappväsendets organisation och de därutinnan
av 1930 års lapputredning framlagda förslagen komma sålunda först
framdeles att underställas Kungl. Maj:ts prövning. Jämväl de av statskontoret
och riksdagens revisorer berörda finansiella frågorna torde först i ett
senare sammanhang böra bliva föremål för övervägande. Emellertid har
av min nyss lämnade redogörelse för Norrbottens lappfonds ekonomiska
ställning framgått, att denna fond för närvarande saknar tillgångar att bestrida
även sådana utgifter, vilka icke utan allvarligt men kunna uppskjutas.
Även om några anslagsposter i länsstyrelsens framställning den 6 november
1937 vid närmare granskning kunna reduceras, håller jag för sannolikt,
att minst 90,000 kronor av lappfondsmedel måste av länsstyrelsen
disponeras under år 1938. Då fonden för närvarande så gott som helt saknar
likvida tillgångar, lära nya medel böra tillföras fonden.

På sätt som skett vid Norrbottens lappfonds bildande och vid dess ökande
1919 torde härvid den utvägen böra anlitas, att erforderligt kapital över -

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

föres från jämtländska renbetesfjällens skogsfond. Lika med länsstyrelsen i
Jämtlands län anser jag det visserligen icke tillrådligt att nu gå till en överflyttning
av sådan storleksordning, som 1930 års lapputredning föreslagit,
innan lappväsendets behov i detta län varit föremål för slutlig prövning.
Däremot synes hinder icke böra möta för ett överflyttande av så stort belopp,
som kan anses nödvändigt för att bestrida oundgängliga utgifter för lappväsendet
i Norrbottens län under den tid, som skäligen kan beräknas förflyta,
intill dess den slutliga prövningen av 1930 års lapputredning kan medhinnas.
Enligt min uppfattning torde ett belopp av 200,000 kronor vara tillräckligt
för sådant ändamål. Riksdagens medgivande till åtgärden torde
böra inhämtas. Överföringen synes lämpligen böra räknas från den 1
januari 1938.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Eders
Kungl. Majit täcktes föreslå riksdagen medgiva,

att ur jämtländska renbetesfjällens skogsfond ett belopp
av 200,000 kronor må, räknat från den 1 januari 1938, uttagas
och överföras till Norrbottens lappfond.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils-Sture Lindqvist.

Bihang till riksdagens protokoll 1938.

1 sami. Nr 55.

2