Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
1
Nr 53.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående upplåtande
till svenska järnvägsmännens vilohemsförening
u. p. a. av tre statens järnvägar tillhöriga barackbyggnader
m. m.; given Stockholms slott den 21
januari 1938.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF
Albert Forslund.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 21 januari 1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Westman, Wigfokss, Möller, Levinson,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Departementschefen, statsrådet Forslund anför:
Svenska järnvägsmännens vilohemsförening u. p. a. har till ändamål att
upprätta och förvalta semesterhem, avsedda för föreningens medlemmar.
Medlemskap kan vinnas av all vid Sveriges järnvägar anställd personal, och
medlem äger kvarstå efter avgång från tjänsten med pension. Föreningens
medel skola användas i första hand till förvaltning av semesterhemmen, uppBihang
till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 53.
ina 38
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
rättande av nya sådana och utdelande av stipendier till behövande medlemmar
för fri vistelse å hemmen samt i andra hand till nedbringande av
inackorderingsprisen vid semesterhemmen.
Med hänsyn till föreningens behjärtansvärda syfte hava statsmakterna vid -tre tillfällen lämnat föreningen ekonomiskt understöd. Sålunda erhöll föreningen
jämlikt beslut vid 1914 års senare riksdag (proposition nr 102, riksdagens
skrivelse nr 107) ett bidrag av 10,000 kronor, att utgå av statens järnvägars
trafikmedel. Med detta bidrag avsågs att lätta den skuldbörda, som
föreningen i samband med förvärv av semesterhemmet Fredensborg i Vimmerby
socken måst påtaga sig. Vidare medgav 1934 års riksdag (skrivelse
nr 16), med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 17, dels att en statens
järnvägar tillhörig byggnad i Björkliden å riksgränsbanan, vilken byggnad
förut förhyrts av föreningen, finge kostnadsfritt upplåtas till densamma tills
vidare under den tid, föreningen bedreve verksamhet å platsen, med skyldighet
för föreningen att underhålla byggnaden, dels ock att för tillbyggnad av
samma byggnad hnge av statens järnvägars trafikmedel användas ett belopp
av högst 25,000 kronor. Slutligen beviljade 1936 års riksdag (proposition
nr 32, riksdagens skrivelse nr 25) föreningen ett bidrag av högst 40,000
kronor av statens järnvägars trafikmedel till utvidgning av föreningens
semesterhem å Hällekinds egendom i närheten av Strömstad.
I skrivelse den 21 december 1937 har järnvägsstyrelsen gjort framställning
örn ytterligare bidrag av trafikmedel till förenämnda förening i syfte att
möjliggöra utvidgning av semesterhemmet vid Björkliden. Inledningsvis har
styrelsen beträffande föreningens verksamhet anfört:
Aven från de enskilda järnvägarnas sida har föreningen erhållit ekonomiskt
stöd. Sålunda erhöll den år 1913 av svenska järnvägsföreningen ett lån å
10,000 kronor, vilket, efter att ursprungligen hava varit avsett att löpa med
4.5 procents årlig ränta, på grund av 1914 års riksdags ovan berörda beslut
örn statsbidrag förvandlades till ett räntefritt lån och år 1934 blev efterskänkt.
Vidare erhöll vilohemsföreningen år 1936 från svenska järnvägsföreningen
ett nytt, likaledes räntefritt lån å 15,000 kronor.
Tack vare det ekonomiska bistånd, som sålunda vid olika tillfällen och
på skilda sätt lämnats vilohemsföreningen från såväl staten som enskilda
järnvägar har föreningen sett sig i stånd att från en relativt blygsam början
väsentligt utvidga sin verksamhet.
I skrivelsen bilagd tablå meddelas utförliga uppgifter rörande medlemsomslutuingen
samt besöksfrekvensen vid de särskilda semesterhemmen under
olika år, alltifrån det föreningen öppnade sitt första semesterhem. Från att
år 1913 hava varit 342 har föreningens medlemsantal nu vuxit till nära
6,000. Under samma tid har antalet gäster och gästdygn vid semesterhemmen
stigit än mycket kraftigare.
Trots att föreningen numera förfogar över tre semesterhem, vilka var för
sig hållas öppna så lång tid som rimligen kan ifrågasättas, och trots att
antalet platser å hemmen vid olika tillfällen kunnat utökas, är efterfrågan
å rum tidvis väsentligt större än tillgången. Genom sin representation i
föreningens styrelse är järnvägsstyrelsen i tillfälle att noga följa och iakttaga,
hnru rörelsen bedrives och kan på den grund vitsorda föreningsstyrelsens
energiska och målmedvetna insatser i syfte att såvitt möjligt utjämna denna
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
överbeställning och tillmötesgå alla, som önska vistas någon tid å semesterhemmen.
Detta oaktat har emellertid plats icke kunnat beredas på långt
när samtliga beställare, vilket särskilt gäller Björkliden, som på grund av
sitt säregna och ur natursynpunkt synnerligen gynnsamma läge visat sig
utöva den största dragningskraften. Under år 1937 hade enligt uppgift ej
mindre än 559 medlemmar med en beräknad uppehållstid av 3,933 dagar av
nyss berörda anledning förvägrats vistelse därstädes. Den stora och enligt
järnvägsstyrelsens mening välgrundade popularitet, som föreningens semesterhem
sålunda åtnjuta, har föranlett föreningen att ånyo taga under övervägande,
huruvida och på vad sätt en ytterligare utvidgning av verksamheten
skulle kunna tänkas genomförd.
Liksom vid föregående tillfällen träder emellertid frågan örn anskaffning
av nödigt kapital i förgrunden. På grund av de låga inackorderingspris,
som hållits, har rörelsen självfallet icke kunnat lämna någon nämnvärd
vinst, och föreningen förfogar därför icke över något överskott, som skulle
kunna sätta den i stånd att med egna medel finansiera någon utvidgning.
Ej heller anser sig föreningens styrelse kunna taga på sitt ansvar att genom
upptagande av lån för ändamålet söka realisera det sålunda aktualiserade
önskemålet.
Med stöd av berörda erfarenheter angående den oegennyttiga och såväl
för järn vägspersonalen som dess arbetsgivare gagnerika verksamhet, som av
föreningen bedrivits, och i beaktande jämväl av omständigheten att spörsmålet
örn beredande av tillfredsställande semestervila åt alla anställda nu
stöde i det allmänna intressets brännpunkt, hade järnvägsstyrelsen — som
funne det uppenbart, att ett ekonomiskt bistånd från statens sida vore en
oundgänglig förutsättning för att någon ytterligare utvidgning av verksamheten
nu skulle komma till stånd — ansett sig böra lämna sin medverkan
till ernående av ett sådant bistånd, och hade styrelsen med representanter
för vilohemsföreningens styrelse under hand dryftat vissa tänkbara projekt
till realiserande av föreningens önskemål. Dessa överläggningar hade resulterat
i att en ytterligare utvidgning av semesterhemmet vid Björkliden befunnits
vara den för närvarande lämpligaste lösningen av frågan. Vidare
anför styrelsen:
Bestämmande för järnvägsstyrelsens del har vid detta ställningstagande
varit, förutom platsens gynnsamma läge ur rekreation ssynpunkt, att statens
järnvägar i trakten av Jokkmokk äga tre arbetarebaracker, vilka, sedan inlandsbanan
blivit färdigställd, ej längre äro erforderliga för sitt ursprungliga
ändamål men efter förflyttning till Björkliden och sedan vissa, nödvändiga
omändringsarbeten blivit vidtagna å desamma skulle komma till en lämplig
och nyttig fortsatt användning, örn de ställdes till vilohemsföreningens
disposition.
Den nu ifrågasatta hjälpen är sålunda i huvudsak avsedd att erhålla
samma form som den hjälp, vilken järnvägsstyrelsen med statsmakternas år
1934 lämnade medgivande sedan nämnda år iämnar vilohemsföreningen för
dess verksamhet vid Björkliden; enda skillnaden är, att den byggnad, varom
då var fråga —- en för sitt ursprungliga ändamål ej vidare behövlig snöskottarebarack
— redan befann sig på platsen, medan de baracker, som det
här gäller, måste flyttas från Jokkmokk.
Kostnaderna för barackernas nedtagande samt uppförande vid Björkliden
ävensom för deras inredning för här avsett ändamål — häri inberäknat kost
-
4
Kungl. Majus proposition nr 53.
naderna för värme-, vatten-, avlopps- och elektriska ledningar samt för vissa
av den planerade utvidgningen betingade förändringar av de nuvarande lokalerna
— hava beräknats till 190,000 kronor. Framhållas må i detta sammanhang,
att de nya lokalerna givetvis äro avsedda att inredas utan ali
lyx och att inackorderingsavgifterna alltjämt äro avsedda att hållas mycket
låga. Å andra sidan måste lokalerna självfallet givas en för tidens krav
lämpad komfort och förses med gängse bekvämligheter.
Med denna utvidgning skulle plats kunna beredas för ytterligare 50 gäster,
förutom utrymme för den tjänstepersonal, som det ökade gästantalet får
beräknas kräva. Då de av vilohemsföreningen för närvarande disponerade
byggnaderna i Björkliden hava plats för 63 gäster, innebär förslaget en
väsentlig ökning av möjligheterna till inkvartering därstädes. Att döma av
föreliggande och ovan meddelade uppgifter angående beställningar, som icke
kunnat effektueras, torde den planerade utbyggnaden emellertid icke vara
för stort tilltagen, i all synnerhet som enligt § 9 i föreningens stadgar även
icke medlemmar äga rätt att mot erläggande av fastställda högre avgifter
vistas å semesterhemmen i den utsträckning som föreningens styrelse bestämmer
och då utrymmet så medgiver. På grund av denna bestämmelse
har också ett ej oväsentligt antal icke medlemmar vistats å hemmet å tider,
då detta ej varit helt upptaget av förtursberättigade medlemmar. Till belysande
av den omfattning, i vilken utomstående — icke järnvägsmän —
frekventerat semesterhemmet i Björkliden må i detta sammanhang meddelas,
att enligt av föreningen lämnade uppgifter nämnda hem under år 1937 besöktes
av 234 dylika gäster, vilka tillförde statens järnvägar en bruttoinkomst
— eventuell sovvagnsavgift oberäknad — av cirka 9,000 kronor och att för
samma tid 241 dylika personer, vilka skulle hava tillfört statens järnvägar
en inkomst av cirka 10,000 kronor, på grund av brist på utrymme icke
kunde beredas plats därstädes.
Vid sitt ställningstagande till berörda fråga har järnvägsstyrelsen såsom
förvaltare av ett affärsverk givetvis icke kunnat helt bortse från nyssberörda
förhållande, d. v. s. att statens järnvägar genom att giva vilohemsföreningen
sin medverkan, på sätt nu avsåges, i viss utsträckning även
skulle gagna det egna affärsintresset; på grund av den nu rådande platsbristen
hade statens järnvägar nämligen med säkerhet gått miste örn en ej
oväsentlig biljettinkomst.
Till alldeles övervägande del är styrelsens inställning till vilohemsföreningens
planer emellertid dikterad av den även för verket gagnande verksamhet,
som föreningen bedriver och som gör den väl förtjänt icke blott av
det erkännande och stöd, som hittills kommit densamma till del utan även
av ytterligare hjälp från statsmakternas sida.
Vad angår storleken av denna hjälp må beaktas, att föreningen för den
låga medlemsavgiften av 1 krona per år står öppen för ali järnvägspersonal
oavsett grad, alltså för mellan 47,000 och 48,000 personer, och att semesterhemmen
äro inrättade och avsedda icke blott för medlemmarna utan även
för dessas närmaste anhöriga. Sedda i förhållande till detta betydande
underlag för verksamheten och dennas hittillsvarande snabba utveckling
förefalla de av företagsledningarna lämnade bidragen jämte det nu ifrågasatta
stödet icke anmärkningsvärt stora. Många enskilda företag hava ju
till fromma för sin personal och dess behov av vila och rekreation tillskjutit
relativt sett mycket större belopp och ofta helt på egen bekostnad
ställt dylika semesterhem till personalens förfogande. Vilohemsföreningen
åter har genom intresserat och målmedvetet arbete — medlemsavgifter,
lotterimedel samt en av föreningen utgiven jultidning m. m. — själv kunnat
till semesterhemmen och deras utrustning hopsamla ett belopp av nära
300,000 kronor.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
I likhet med kostnaderna för den år 1934 beslutade tillbyggnaden av den
av vilohemsföreningen tills vidare disponerade byggnaden i Björkliden torde
även kostnaderna för nu ifrågasatta förändringsarbeten böra bestridas av
statens järnvägars trafikmedel. Med hänsyn till beloppets storlek, inemot
200,000 kronor, och det ändamål, som här avses, synes emellertid varken
lämpligt eller erforderligt att på en gång avföra hela kostnaden i statens
järnvägars räkenskaper, utan synes densamma lämpligen kunna fördelas på
ett flertal år — förslagsvis fyra — och skulle därvid belastas endast år med
större överskott av malmbanan än det av Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag
garanterade minimum (sex procent å anläggningskostnaden).
En förutsättning för förslagets genomförande vore, fortsätter styrelsen,
förutom att hjälp erliölles från statens järnvägar, att för den nu ifrågasatta
utvidgningen erforderlig kronomark upplätes till vilohemsföreningen på
ungefär enahanda villkor, som gällde i fråga örn den till föreningen vid
Björkliden hittills upplåtna kronomarken. Några mera ingående förhandlingar
med vederbörande länsstyrelse härom hade emellertid på frågans nuvarande
ståndpunkt icke ansetts böra drivas, vilket styrelsen i detta sammanhang
ansett sig böra meddela.
Under åberopande av vad sålunda och i tidigare liknande framställningar
anförts, har järnvägsstyrelsen hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva, dels att omförmälda tre baracker må efter flyttning till
Björkliden kostnadsfritt upplåtas till svenska järnvägsmännens vilohemsförening
tills vidare under den tid, föreningen bedriver verksamhet å platsen,
dels ock att för nyssnämnda flyttning samt för utförande av vissa erforderliga
omändrings- och inredningsarbeten må av statens järnvägars trafikmedel
användas ett belopp av högst 190,000 kronor.
Såsom den lämnade redogöi''elsen utvisar, hava statsmakterna redan förut
vid tre tillfällen ekonomiskt understött den b elij ärtan svärd a verksamhet,
som utövas av svenska järnvägsmännens vilohemsförening.
Det år efter år starkt ökade medlemsantalet i föreningen och den stegrade
besöksfrekvensen vid de särskilda semesterhemmen vittna därom, att
föreningens verksamhet omslutes med allt större intresse av järnvägarnas
personal. Av vad järnvägsstyrelsen anfört framgår, att en utvidgning av
föreningens rörelse måste ske för att föreningen mera effektivt skall kunna
fylla sina syften.
Enligt det av järnvägsstyrelsen framlagda förslaget skulle den erforderliga
utvidgningen åstadkommas genom att till semesterhemmet i Björkliden flytta
tre i Jokkmokk befintliga barackbyggnader, vilka efter inlandsbanans färdigställande
ej liro erforderliga för sitt ursprungliga ändamål, samt inreda dessa
med gästrum m. m. Härigenom skulle plats beredas för ytterligare 50 gäster,
och antalet samtidiga gäster å hemmet skulle sålunda kunna ökas från 63
till 113. Kostnaderna för barackernas flyttning och inredning hava beräknats
till 190,000 kronor. Järnvägsstyrelsen hemställer, att nämnda kostnad
måtte få bestridas av trafikmedel samt att byggnaderna — i likhet med det
nuvarande semesterhemmet — måtte få kostnadsfritt upplåtas till föreningen
tills vidare, så länge densamma bedriver verksamhet å platsen.
Departements
chefen.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 53.
Visserligen innebär järnvägsstyrelsens förslag, att från statens sida skulle
lämnas ett väsentligt större understöd till föreningens verksamhet än någon
gång tidigare skett. A andra sidan finner jag i likhet med styrelsen starka
skäl tala för att statsbaneföretaget medverkar till förverkligandet av det med
utvidgningen avsedda syftemålet att bereda järnvägspersonalen ökade möjligheter
till semestervila. Jag finner mig därför kunna tillstyrka bifall till
styrelsens framställning.
Det torde få ankomma på järnvägsstyrelsen att låta verkställa ifrågavarande
flyttning och inredning av barackbyggnaderna samt att meddela de
närmare bestämmelser, som i samband med byggnadernas upplåtande till
föreningen må erfordras. Föreningen bör givetvis vara skyldig att underhålla
byggnaderna och bör tillika — i enlighet med vad som föreskrevs i
samband med statsbidraget till utvidgningen av semesterhemmet å Hällekind
— förbindas att icke nedlägga verksamheten i Björkliden, med mindre järnvägsstyrelsen
därtill lämnat sitt samtycke.
I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
dels att omförmälda, statens järnvägar tillhöriga tre barackbyggnader
må efter flyttning från Jokkmokk till Björkliden
kostnadsfritt upplåtas till svenska järnvägsmännens vilohemsförening
u. p. a tills vidare under den tid, föreningen bedriver
verksamhet å platsen,
dels ock att för nämnda flyttning samt för omändrings- och
inredningsarbeten i sagda byggnader må av statens järnvägars
trafikmedel användas ett belopp av högst 190,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hans Hansson.
Stockholm 1938. K. L. Beckmans Boktryckeri.