Kungl. Maj:ts proposition nr 325.
1
Nr 325.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående lån för anläggning
av ett oljeraffinaderi i Nynäshamn; given Stockholms
slott den 20 maj 1938.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
20 maj 1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Forslund.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet:
I proposition (nr 233) till innevarande års riksdag har Kungl. Majit framlagt
förslag bland annat till förordning angående handel med vissa mineraloljor.
Förslaget överensstämmer i stort sett med vad som föreslagits av
särskilda utredningsmän i ett den 29 december 1937 avgivet betänkande i
ämnet (stat. off. utr. 1937: 54). Syftet är dels att frambringa en ökad lagerhållning
inom landet av brännoljor dels ock att uppmuntra utvecklingen av
en inhemsk oljeraffineringsindustri. I sistnämnda hänseende tillstyrkes i
propositionen, att medverkan från statens sida lämnas till främjande av
uppkomsten av oljeraffinaderier genom enskild företagsamhet. Berörda medverkan
avses, på sätt närmare framgår av författningsförslaget, skola ske
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 32S. 1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 325.
i den formen, att Kungl. Majit erhåller rätt att om så prövas erforderligt
för befordrande av avsättningen av inom landet raffinerad olja ålägga
importör av färdigprodukter att från vederbörande raffinaderi inköpa olja,
som där raffinerats. Emellertid uttalas tillika i propositionen, att det ej
torde vara uteslutet, att en inhemsk oljeraffineringsindustri kunde utvecklas
utan att tvångsåtgärder av dylikt slag behövde vidtagas. De möjligheter,
sorn härutinnan kunde yppa sig, finge bliva föremål för närmare prövning.
I en den 20 maj 1938 dagtecknad framställning har nu Rederiaktiebolaget
Nordstjernan anhållit om ett lån av statsmedel å 6 miljoner kronor för anläggning
av ett oljeraffinaderi i Nynäshamn samt därvid anfört följande:
Enligt av bolaget verkställda beräkningar skulle årligen inom anläggningen
300.000—400,000 ton råolja kunna raffineras. De produkter, som härigenom
utvunnes, vore bensin, dieselolja, respektive motor- och pannbrännoljor,
smörjoljor, asfalt och fotogen. Kvantiteterna av de olika produkterna
kunde variera inom vida gränser med hänsyn till råoljans beskaffenhet samt
arbetsmetoderna vid raffineringen. Bedreves emellertid tillverkningen i syfte
att erhålla en relativt stor utvinning av bensin, kunde man räkna med ett
bensinutbyte av c:a 100,000 ton per år, varav c:a 25,000 ton flygbensin.
Kostnaderna för anläggningens uppförande beräknades till omkring 10
miljoner kronor. Av dessa kostnader torde drygt 6 miljoner kronor komma
att belöpa å utgifter för här i riket framställt material och till arbetslöner
inom landet.
Den nya anläggningen skulle uppföras dels å de fastigheter i Nynäshamn,
där för närvarande oljeraffinering bedreves, dels ock å vissa andra angränsande
fastigheter i Nynäshamn. Gällande taxeringsvärde å de äldre anläggningarna
utgjorde 1,680,000 kronor. Större delen av dessa avsåges komma
att kvarstå, och värdet av de kvarstående anläggningarna jämte marken
torde ej komma att understiga taxeringsvärdet. Någon annan skuld belastade
icke fastigheten än lån i manufakturförlagslånefonden och industrilånefonden
å c:a 220.000 kronor, vilka i händelse av bifall till förevarande
framställning komme att ofördröjligen infrias.
Under åberopande av det anförda finge bolaget anhålla örn ett statslån,
motsvarande 60 procent av anläggningskostnaden, eller sålunda omkring 6
miljoner kronor att lyftas mot vederbörlig skuldförbindelse i mån av behov.
Till säkerhet för lånet erbjödes botteninteckningar i förenämnda fastigheter
och anläggningar till sistnämnda belopp. Bolaget hemställde vidare,
att ränta å lånebeloppet utginge med högst 3 procent å lyftat lånebelopp
från lyftningsdagen samt att under anläggningstiden, beräknad till 1—2 år,
amorteringsfrihet gällde. Därefter skulle amortering ske med vissa belopp
årligen, sålunda att slutamortering ägde rum efter högst 8 år räknat från
den tidpunkt då anläggningarna tagits i bruk, dock icke senare än den 1
juli 1948.
I samband med förevarande framställning hade bolaget ansett sig böra
upplysa om, att sedan Nynäshamnsanläggningen tagits i bruk, bolaget vore
berett att uppföra en liknande anläggning med samma kapacitet å en vid
västkusten belägen lämplig plats. Förhandlingar örn inköp av en sådan
plats hade redan igångsatts. Bolaget avsåge således att framdeles inkomma
med ansökan örn statslån för finansiering jämväl av sistnämnda anläggning.
över förevarande framställning hava efter remiss yttranden avgivits av
kommerskollegium, statskontoret samt fullmäktige i riksgäldskontoret. I
yttrandena anföres i huvudsak följande:
Kunni. Maj.ts proposition nr 3''J-k
3
Kommerskollegium: Atl staten genom lån understödde tillkomsten av en
fabriksanläggning, vars tillblivelse ansåges vara ett allmänt intresse, vore ju
en vanlig företeelse, och till det nu i Nynäshamn befintliga oljeraffinaderiet hade
även 1928—1931 lån beviljats från såväl industri-som manufakturförlagslånefonden
till ett sammanlagt belopp av 900,000 kronor, varav för närvarande
återstode 212,500 kronor att amortera. Lånevägen syntes även vara en
mera normal väg för understöd än beredande av tvångsavsättning för produkten.
Det lånesökande företaget borde på grund av för detsamma disponibel
teknisk och kommersiell erfarenhet hava relativt goda utsikter att göra
denna verksamhet lönande. Egna medel till betydande belopp funnes tydligen
tillgängliga för anläggningens utförande.
Då någon tvekan örn önskvärdheten av anläggningens utförande icke torde
råda och någon erinran mot formen för ett understöd icke heller funnes att
framställa, syntes det vara frågorna örn hur medel skulle anskaffas och örn
villkoren för lånet, som närmast borde upptagas till besvarande. Lånebehovet
hade angivits till cirka 6 miljoner kronor, och så stort belopp kunde icke
disponeras från nämnda båda ordinarie lånefonder, varjämte de för dessa
fastställda lånevillkoren torde vara för stränga i förevarande fall. Det syntes
därför erforderligt, att det behövliga beloppet anvisades av riksdagen.
Den säkerhet, som erbjödes i form av botteninteckningar i fastigheten, vore
väl ej fullt bankmässig, men syntes dock i betraktande av de föreliggande
omständigheterna kunna godtagas. De såsom säkerhet för de äldre lånen
hypotiserade inteckningarna i den nu befintliga anläggningen borde i detta
sammanhang frigöras för att ingå i säkerheten för det nya lånet. Med hänsyn
till nu rådande allmänna ränteläge, torde högre ränta än 3 procent icke
böra ifrågasättas, örn man med lånet ville åstadkomma ett verkligt stöd för
företaget. Mot att lånet bleve amorteringsfritt under anläggningstiden, ett
eller två år, och återbetalningen därefter verkställdes under 8 år hade kollegium
icke något att erinra.
Statskontoret: Genom tillkomsten av den planerade anläggningen skulle
önskemålet angående tillskapandet av en inhemsk oljeraffinering av betydande
omfattning bliva tillgodosett. Med hänsyn till angelägenheten härav
ur beredskapssynpunkt torde staten icke böra undandraga sig att lämna den
begärda medverkan till företagets finansiering. Ämbetsverket ville härvid
särskilt fästa uppmärksamheten vid att i den remitterade framställningen
icke ifrågasattes något sådant ingripande från statens sida, att importörerna
av färdiga oljeprodukter skulle åläggas att inköpa vissa kvantiteter inom landet
raffinerad olja. Frånvaron av dylika tvångsåtgärder med de olägenheter
och kontrollsvårigheter, som måste vara därmed förenade, vore givetvis att
betrakta såsom en fördel. Av nu anförda skäl ville statskontoret — trots det
betydande belopp, varom det här rörde sig — icke motsätta sig, att sökandebolaget
för ifrågavarande ändamål beviljades ett lån på högst 6 miljoner kronor
mot den ränta och på de lånevillkor i övrigt, som föreslagits.
De medel, som härför borde äskas hos riksdagen, torde böra ställas till förfogande
å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd. Med hänsyn till
den räntefot, 3 procent, efter vilken lånet skulle förräntas och (Itai relativt
korta återbetal Hingst iden torde något avskrivningsanslag icke vara påkalla!.
Il i k s gäld sf ull m ä kt i g e: Fullmäktige ansåge sig böra uttala sig endast beträffande
villkoren för ett eventuellt lån. Örn lånet beviljades, vore från fullmäktiges
sida intet att erinra mot att räntefoten bestämdes till 3 procent, sitt
ainorteringsfrihet medgåves under anläggningstiden samt att slutlig amortering
skulle ske senast den 1 juli 1948. Vad säkerheten för länet beträffade
4
Kungl. proposition nr 325.
Departements
chefen.
ville fullmäktige ur de synpunkter, riksgäldskontoret företrädde, uttala, att
den erbjudna säkerheten näppeligen kunde anses fullt betryggande och att
sålunda därutöver viss tilläggssäkerhet torde kunna ifrågasättas.
Såsom torde framgå av mili redogörelse till statsrådsprotokollet den 25
februari 1938 vid anmälan av det förslag till förordning angående handel med
vissa mineraloljor, m. m., vilket resulterat i Kungl. Maj:t proposition nr 233
till riksdagen samma dag, måste det anses vara av betydelse för landet att hava
tillgång till en inhemsk industri för oljeraffinering av större omfattning än
den vi för närvarande äga. Enskild företagsamhet, syftande att åstadkomma
en förbättring i förhållandena på området, synes därför värd att uppmuntras.
I nyssnämnda proposition avsågs medverkan från statens sida skola kunna
lämnas i den formen, att avnämare av olja inom riket ålades att verkställa
sina oljeinköp från raffinaderier härstädes till myckenheter och priser, som
Kungl. Ma:jt kunde finna skäligt bestämma, önskvärt vore naturligtvis,
örn dylika tvångsåtgärder kunde undvikas. Förevarande framställning från
Rederiaktiebolaget Nordstjernan synes därför förtjänt av uppmärksamhet.
I ärendet har omnämnts, att den raffineringsanläggning vid Nynäshamn, som
med framställningen avses, skulle vara tillräcklig för en årlig tillverkning av
cirka 100,000 ton bensin, varav omkring 25,000 ton flygbensin. Till jämförelse
må nämnas att hela vår bensinförbrukning under 1936 beräknas hava
uppgått till ungefär 440,000 ton. Anläggningen i fråga skulle sålunda bliva
i stånd att tillgodose närmare en fjärdedel av årsbehovet. Några åtgärder
från statens sida till stöd för avsättningen av utvunna produkter hava icke
ifrågasatts.
De föreslagna lånevillkoren hava i de över framställningen avgivna yttrandena
ansetts godtagbara, örn än riksgäldsfullmäktige funnit viss tilläggssäkerhet
kunna ifrågasättas. Lånet skulle sålunda utgå med belopp, motsva
rande 60 procent av den till 10 miljoner kronor beräknade anläggningskostnaden
eller alltså med omkring 6 miljoner kronor. Räntan är föreslagen till
3 procent. Under anläggningstiden, beräknad till högst 2 år, skulle amorteringsfrihet
åtnjutas. Därefter skulle amortering ske med vissa belopp årligen
på så sätt att slutamortering ägt rum senast den 1 juli 1948. Såsom säkerhet
lämnas inteckningar med bästa förmånsrätt i anläggningen till samma
belopp som lånet.
Jag tillstyrker bifall till vad sålunda föreslagits. Vad särskilt beträffar den
erbjudna säkerheten finner jag i likhet med kommerskollegium, att densamma
får anses vara av beskaffenhet att med hänsyn till omständigheterna
kunna godtagas.
Under åberopande av det anförda och under framhållande att proposition
i ämnet lärer enligt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas utan hinder av att
den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade tid gått
till ända hemställer jag alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 325.
att till Län för anläggning av ett oljeraffinaderi i Nynäshamn
för budgetåret 1938/1939 å kapitalbudgeten under fonden
för låneunderstöd anvisa ett reservationsanslag
av ........................ kronor 6,000,000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Sehlberg.
Bihang lill riksdagens protokoll 19:18.
1 sami
Nr 32.r>.