Kungl. Majlis proposition nr 288.
1
Nr 288.
Kungl. Majlis proposition till riksdagen med förslag till vissa
ändringar i gällande tulltaxa m. m.; given Stockholms
slott den 8 april 1938.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 8 april 1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för
jordbruks- och handelsdepartementen fråga örn vissa ändringar i gällande
tulltaxa med mera samt anför därvid följande:
Ostronyngcl eller ungostron. Ostron äro upptagna i tulltaxenr 18 (statistiskt
nr 60) med tull av 100 kronor för 100 kilogram. Enligt anmärkning
vid ifrågavarande nummer i tulltaxan må dock ostronyngel eller ungostron,
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 288.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
som i minsta diameter eller bredd icke hålla 5 cm, tullfritt införas i riket,
därest vid införseln företes av vederbörande fiskeriintendent utfärdat intyg
därom, att desamma äro avsedda att användas uteslutande för odlingsändamål.
I en till Kungl. Majit ställd, av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
överlämnad skrift har aktiebolaget Svenska ostronkompaniet anhållit om
ändring i tulltaxebestämmelserna därhän, att jämväl ostronyngel eller ungostron
med en diameter eller bredd av mer än 5 cm skulle få tullfritt införas
till landet, därest desamma icke uppnådde en vikt av 35 kilogram för
1,000 stycken samt inkomme i partier örn minst 25,000 stycken. Till stöd
härför har anförts i huvudsak följande:
Bolaget hade inom Göteborgs och Bohus län påbörjat odling av ostron,
omfattande uppfödning av ungostron till marknadsstorlek. Enligt vad det
visat sig, vore norska ungostron av en storlek upp till 7 cm i diameter särskilt
lämpade för denna odling. Goda förutsättningar funnes för uppfödning
i större omfattning av sådana ungostron, och en ostronindustri syntes
kunna skapas därstädes till gagn för länets näringsliv. Bolaget funne det
därför synnerligen önskvärt, att ungostron av förut nämnt slag finge tullfritt
införas för odlingsändamål. Då ostron av en storlek av 6 cm i diameter
enligt fiskeristadgan finge fangas och då vissa slag av ostron vid denna
storlek redan kunde ha uppnått marknadsvärde, kunde ett allmänt medgivande
att för odlingsändamål tullfritt införa ostron av en storlek upp till
7 cm i diameter av kontrollhänsyn måhända ej lämnas, men bolaget hade
tankt sig, att tullfri införsel skulle kunna medgivas beträffande ungostron
av sistnämnda storlek, därest de ej uppnådde en viss vikt. Ungostron av
den storlek och det slag, varom här vöre fråga, hade trots sin storlek ännu
e.j uppnått tillräcklig tjocklek och vikt för att vara säljbara. De hade i
genomsnitt en vikt motsvarande blott ungefär hälften av vikten av de minsta
säljbara ostronen, eller omkring 35 kilogram per 1,000 stycken, medan däremot
samma antal europeiska ostron (Ostrea edulis) av marknadsstorlek
vagde minst omkring 70 kilogram. Medgåves tullfri införsel av ungostron
med en vikt ej överstigande 35 kilogram per 1,000 stycken, syntes inga olägenheter
uppstå. För att förebygga missbruk kunde dessutom för tullfrihet
fordras, att införseln omfattade en sändning av förslagsvis minst 25 000
stycken.
Framställningen har tillstyrkts av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
samt av fiskeriintendenten i Västerhavets distrikt.
Även kommerskollegium och generaltullstyrelsen samt lantbruksstyrelsen,
vilka efter remiss avgivit utlåtanden i ärendet, lia i huvudsak tillstyrkt bifall
till framställningen. Den föreslagna föreskriften, att ett ostronparti skall
omfatta minst 25,000 stycken för att få tullfritt införas, avstyrkes emellertid
av dessa myndigheter. I detta hänseende anföra kommerskollegium och
generaltullstyrelsen, att tillräckliga garantier mot missbruk av tullfriheten
syntes ernås genom kravet på företeende av fiskeriintendents intyg angående
ostronens användning för odlingsändamål, varför den föreslagna minimigränsen
för ostronpartiernas storlek icke kunde anses erforderlig. Lantbruksstyrelsen
framhåller, att det skulle kunna medföra svårigheter för mindre
odlare att på en gång införa minst 25,000 stycken ostron.
Kungl. Maj.ts proposition nr 288.
3
Lantbruksstyrelsen har vidare anfört bland annat följande:
Enligt upplysning av fiskeriintendenten i Västerhavets distrikt bedreve
bolaget odlingen på det sätt, att ungostron utsattes i bassänger eller burar,
där de finge tillväxa. Enligt 6 och 14 §§ i gällande fiskeristadga vore det
förbjudet att fånga, till salu hålla eller utbjuda, sälja, köpa eller från ort
till annan forsla ostron, som i minsta diameter eller bredd icke holle 6 cm.
Vid bifall till framställningen skulle bolaget alltså, efter att tullfritt ha infört
ostron med en storlek av upp till 7 cm och utsatt dem i sina odlingsbassänger,
kunna — åtminstone teoretiskt — av dessa ostron i handeln försälja
dem, som holle det föreskrivna måttet av minst 6 cm. Enligt vad
styrelsen inhämtat av fiskeriintendenten hade denne emellertid förvissat sig
om att de ostron, som bolaget önskade importera från Norge för odlingsändamål,
icke vöre matnyttiga eller säljbara. Någon risk för dylik försäljning
skulle alltså icke föreligga.
I den bohuslänska skärgården hade under årens lopp gjorts upprepade försök
att odla ostron, dock utan framgång eller bestående resultat. Då ledaren av
bolagets odlingsförsök ägde mångårig erfarenhet från de stora ostronodlingarna
i Limfjorden i Danmark, vore det önskvärt, att de nu i Bohuslän påbörjade
försöken från det allmännas sida såvitt möjligt underlättades. Styrelsen
ansåge sig därför böra i princip tillstyrka ansökningen.
Då det sannolikt kunde bliva fråga örn import av stora partier för odling,
syntes det emellertid kunna ifrågasättas, huruvida icke en starkare kontroll
än den föreskrivna borde anordnas över att ostronen verkligen användes för
odlingsändamål. Det skulle givetvis bliva ganska besvärligt för tullverkets
personal att vid införseltillfället kontrollera, att ett stort ostronparti i sin
helhet vore av den beskaffenhet, att det finge tullfritt införas. Om kontroll
anordnades även över ostronens utsättning, behövde kontrollen från tullverkets
sida vid själva införseln ej göras så ingående. För sin del ville lantbruksstyrelsen
föreslå, att en fiskeritjänsteman skulle kontrollera, alt de
tullfritt införda ostronen användes för odling. Ifall fiskeriintendent eller
annan statens tjänsteman icke kunde vid något tillfälle närvara för utförande
av kontrollen, kunde den fullgöras av någon länsfiskeritjänsteman. Det vore
nämligen av stor vikt för odlingens lyckliga utfall, att ostronen icke fördröjdes
på vägen.
Efter det myndigheternas utlåtanden över förevarande framställning avgivits,
har den 7 mars 1938 till finansdepartementet inkommit en skrift, däri
innehavaren av Stigfjordens ostronodlingar i Skåpesund hemställt, att ändring
av nu gällande bestämmelser angående tullen å ostron icke måtte vidtagas.
I skriften uppgives, att ostronyngel med en diameter av 7 cm. skulle
från vår till höst kunna växa till så, att de bleve matnyttiga. Därigenom skulle
envar, som bade tillgång till vatten, kunna uppträda som ostronodlare.
I förnyade utlåtanden, vilka infordrats med anledning av denna skrift, ha
myndigheterna förklarat sig vidhålla vad de förut i ärendet anfört. Kommerskollegium
och generaltullstyrelsen tillägga, att ämbetsverken ansåge
tullfri införsel av ostronyngel, som efter förvaring ett fåtal månader i härför
lämpligt vatten bleve matnyttiga, ej böra förekomma. Då i sådant fall
ostronodling i egentlig mening knappast kunde anses föreligga, syntes det
emellertid som örn skäliga fordringar på garantier mot det befarade missbruket
av tullfriheten skulle vara uppfyllda genom kravet på företeende av
fiskeriintendents intyg angående ostronens användning för odlingsändamål.
4
Kungl. Majlis proposition nr 288.
Departementschefen.
För egen del har jag icke något att erinra mot att tullfrihet medgives för
sådana ostronyngel eller ungostron, som åsyftas i den föreliggande framställningen.
Begränsningen av tullfriheten till ostron med en vikt av högst 35
kilogram för 1,000 stycken synes i förening med den redan stadgade skyldigheten
att förete fiskeriintendents intyg om ostronens användning för odlingsändamål
innefatta tillräckliga garantier mot missbruk av tullfriheten, och
jag finner därför ej anledning att förorda några ytterligare åtgärder i sådant
avseende.
Bensylalkohol. Detta varuslag hänföres i gällande tulltaxa till nr 257—
258 (statistiskt nr 587—588), avseende bland annat inom parfymindustrien
använda välluktande ämnen. Tullen härför utgår med 200, respektive 300
kronor för 100 kilogram, allteftersom varan införes i kärl, vägande brutto 1
kilogram eller däröver, respektive under 1 kilogram. Till var och en av
dessa tullsatser kommer enligt förordningen den 31 januari 1932 (nr 15)
med tillägg till gällande tulltaxa särskild tilläggstull av 200 kronor för 100
kilogram. Sammanlagt utgör sålunda tullen för närvarande 400, respektive
500 kronor för 100 kilogram. För bensylalkohol, som är avsedd uteslutande
för tillverkning av s. k. stenciler, skall enligt anmärkning till ifrågavarande
nummer tilläggstull icke utgå.
I en den 10 november 1937 dagtecknad skrift har Färg- & femissfabriksaktiebolaget
Arvid Lindgren & Co. gjort framställning i syfte att bensylalkohol
måtte hänföras till tulltaxenr 215 (statistiskt nr 531), som upptager vissa
för lacker avsedda lösningsmedel med tull av 30 kronor för 100 kilogram.
Till stöd härför har bolaget framhållit, att bland den mängd förbättringar
och nyheter inom ytskyddsteknikens område, som framkommit de senare
åren, cellulosaacetat- och etylcellulosalackerna intoge en framskjuten plats,
icke minst på grund av dessa lackers egenskap att erbjuda en väsentligt minskad
brandrisk. För framställning av förstklassiga sådana lacker erfordrades
som lösningsmedel bensylalkohol, vilken vara mäste importeras. De färdiga
lacker, vari bensylalkohol inginge, tullbehandlades enligt tulltaxenr
254: 2 (statistiskt nr 583) med en tullsats av 30 kronor för 100 kilogram.
Över framställningen ha kommerskollegium och generaltullstyrelsen, efter
remiss, den 30 december 1937 avgivit gemensamt utlåtande samt därvid tilllika
överlämnat tillstyrkande yttrande i ärendet från Sveriges kemiska industrikontor.
^jnl30tsv0rk.0n erinra, inledningsvis, att bestämmelsen örn frihet fran tillläggstull
för bensylalkohol, avsedd uteslutande för tillverkning av s. k. stenciler,
tillkommit genom beslut av 1937 års riksdag med anledning av en i
andra kammaren väckt motion, nr 144. Bevillningsutskottet hade i sitt
betänkande nr 5 anfört bland annat, att någon framställning av bensylalkohol,
enligt vad som uppgivits, icke förekomme inom landet, och att förutsättningar
för en dylik tillverkning för det dåvarande saknades. Med hänsyn
härtill och då den föreslagna tulländringen icke ägde nämnvärd bety
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
delse ur statsfinansiell synpunkt, hade utskottet funnit skäl tillstyrka det i
motionen framlagda förslaget. Ämbetsverken anföra vidare följande:
Bensylalkohol finner, ehuru i begränsad omfattning, användning inom
parfymindustrien, dock knappast som luktämne, da den saknar mera utpräglad
lukt, utan huvudsakligast som upplösnings- eller utspädningsmedel.
Härjämte användes den numera för framställning inom landet av s. k. sten
-
sman bevillningsutskottet avgivit ovan nämnda betänkande, torde enligt
av kollegium inhämtade uppgifter någon tillverkning av bensylalkohol icke
hava upptagits inom landet. Importen synes jämväl fortfarande vara av sa
ringa omfattning, att tullen i fråga ur statsfinansiell synpunkt alltjämt torde
vara utan betydelse.
Enligt av kollegium inhämtade uppgifter torde vid köp i större eller
mindre partier importvärdet för bensylalkohol för närvarande uppgå till
cirka 2: 50, respektive 3: 50 kronor per kilogram. Motsvarande värde för
till stat.nr 587 och 588 hänförliga varor, därunder bensylalkohol inbegripen,
uppgick enligt den officiella handelsstatistiken år 1936 till 18: 75, respektive
31 kronor per kilogram. Allt eftersom de importerade förpackningarnas
vikt över- eller understiger 1 kilogram brutto, kommer tullbelastningen för
bensylalkohol att uppgå till cirka 160, respektive 143 procent av värdet, medan
motsvarande siffror i genomsnitt för samtliga till nämnda nummer hänförliga
varor utgöra cirka 21, respektive 16 procent. Som jämförelse torde
i detta sammanhang böra framhållas, att tullbelastningen för lösningsmedel,
avsedda för lacker, stat.nr 531, under år 1936 i medeltal uppgick till
cirka 25 procent.
Lacker, som sökanden avser tillverka och i vilka bensylalkohol skulle ingå
som beståndsdel, hänföras till stat.nr 583 och draga en tull av 30 kronor för
100 kilogram. Den färdiga varan, som med avseende å priset synes nära
överensstämma med bensylalkoholens, skulle sålunda i detta fall draga en
tull, som är blott omkring en femtondel av den för bensylalkohol gällande.
Inom ifrågavarande industrigren har under senare år försiggått en anmärkningsvärd,
troligen ännu icke avslutad teknisk utveckling. Ämbetsverken
anse önskvärt, att de möjligheter, som inom landet finnas till att
upptaga eller förbättra tillverkningar inom förevarande område, icke måtte
genom hög tullbeskattning försvåras, därest icke särskilda omständigheter
därtill föranleda.
I anslutning till vad sålunda anförts ha ämbetsverken tillstyrkt den i framställningen
begärda tulländringen.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att tullbelastningen å bensylalkohol Departementsär
synnerligen hög i jämförelse med tullbelastningen å övriga under tulltaxenr
257—258 hänförliga varuslag samt att varan endast i begränsad omfattning
användes inom parfymindustrien. Med hänsyn härtill och då det
synes vara av stor betydelse för deri svenska lackindustrien att äga tillgång
till billig bensylalkohol samt någon tillverkning inom landet av detta varuslag
icke lär förekomma, finner jag mig böra tillstyrka en tullnedsältning.
Mot den föreslagna tullsatsen av 30 kronor för 100 kilogram är från min
sida icke något att erinra. Ändringen synes lämpligen kunna genomföras
på det sätt, att bensylalkohol upptages under nr 215 i tulltaxan. Därest så
sker och bensylalkohol alltså icke vidare blir att hänföra till tulltaxenr 257—
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 288.
258, bör den i förordningen den 31 januari 1932 (nr 15) intagna anmärkningen
till berörda nummer i tulltaxan, vilken anmärkning tillkommit genom
kungörelse den 26 juni 1933 (nr 402) och erhållit sin nuvarande lydelse genom
kungörelse den 19 mars 1937 (nr 88), undergå sådan ändring, att anmärkningen
återfår sin ursprungliga avfattning.
Stampad filt av nöthår m. m. Enligt gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning
tulltaxeras stampad (icke vävd) filt sålunda:
Stat. nr |
Tull för 100 kg |
Tulltaxe- |
|
kronor |
nr |
||
Stampad (icke vävd) filt: |
|||
1072 |
av nöthår eller andra djurhår med undan- |
||
tag av ull; ävensom förladdningar samt |
10: — |
534 |
|
andra slag: |
|||
1073 |
maskinfilt, ändlös eller i slangform, för fabriksbehov ............. E annan, vägande per m2: |
50: — |
535 |
1074 |
mindre än 300 g............. E |
60:- |
536 |
1075 |
300 g och däröver; ävensom poler- |
||
skivor och andra för tekniskt bruk |
90: — |
537 |
Förutsättningarna för tillämpning av rubriken för nöthårsfilt, statistiskt nr
1072, äro dels att filten huvudsakligen består av nöthår eller andra djurhår,
dels att inblandning av ullhår icke förekommer.
Förstnämnda förutsättning framgick i 1911 års tulltaxa av motsvarande
rubriks avfattning: »Av nöthår eller andra djurhår med undantag av ull,
även med inblandning av vegetabiliskt spånadsämne.» Vid tillkomsten av
nu gällande tulltaxa uteslöts tillägget angående inblandning av vegetabiliskt
spånadsämne, men då härigenom icke avsågs någon ändring i sak, intogs
motsvarande föreskrift i den av generaltullstyrelsen i samband med den nya
tulltaxan utgivna varuhandboken till tulltaxeförordning och tulltaxa, vari
det bland annat heter: »Under nr 1072 faller även stampad filt av nöthår
med inblandning av vegetabiliskt spånadsämne eller asbest eller med mellanlägg
av t. ex. jutevävnad.»
Anmärkas bör, att ullhår i viss utsträckning kan ingå i hårbeklädnaden
hos nötkreatur och andra djur med grövre hår. Örn förekomsten av ull i
nöthårsfilt betingas av denna omständighet och alltså icke beror på en avsiktlig
inblandning, inverkar ullförekomsten icke på tulltaxeringen. I nyssnämnda
varuhandbok föreskrives uttryckligen, att vid tulltaxering av nöt
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
7
hårsfilt sådana finare, ulliknande hår, som i mindre mängd ingå i hårbeklädnaden
å nötkreatur, lämnas utan avseende.
I en den 28 juni 1937 dagtecknad skrift har Herman Geijer & Co. aktiebolag
i Karlstad hemställt, att stampad filt av huvudsakligast jute måtte i
tullhänseende likställas med dylik filt av nöthår eller andra djurhår med
undantag av ull. I skriften framhålles, att bolaget under år 1937 till riket
infört vanlig stampad filt, tillverkad av nöthår och jute med sistnämnda material
såsom den övervägande beståndsdelen och avsedd för värmeledningsisolering.
Denna filt tulltaxerades enligt statistiskt nr 1075 och belädes
med en tull av 90 kronor för 100 kilogram, medan däremot liknande isoleringsfilt,
bestående helt av nöthår eller andra djurhår än ull, tulltaxerades
enligt statistiskt nr 1072 med tull av 10 kronor för 100 kilogram. Den juteblandade
isoleringsfilten droge sålunda en tull, som vore nio gånger så hög
som tullen å den väsentligt dyrare nöthårsfilten. Tullen å isoleringsfilt,
innehållande jute, vöre ungefär lika stor som imporlpriset för varan. Dessa
förhållanden nödvändiggjorde enligt bolagets mening en jämkning i gällande
bestämmelser.
Vidare har Wiisons aktiebolag i Stockholm i en den 15 oktober 1937 dagtecknad
skrift gjort framställning i syfte att till statistiskt nr 1072 måtte
hänföras sådan stampad filt, som framställts av nöthår eller andra djurhår
och annan ull än fårull, även med inblandning av vegetabiliskt spånadsämne,
såsom jute, intill högst 50 procent av varans vikt. Under förutsättning
av bifall härtill har bolaget tillika hemställt, att beslutet måtte givas
retroaktiv tillämpning beträffande tulltaxeringar, som verkställts efter den
20 september 1937. Bolaget framhåller bland annat, att ullhår av andra
djur än får utgjorde en i förhållande till nöthår mindervärdig vara samt
att det vöre praktiskt omöjligt att erhålla en för framställning av stampad
filt lämplig råvara, som vore helt fri från dessa mindervärdiga inslag. Av
fabrikationstekniska skäl, för att förläna filten nödig fasthet, inginge dessutom
alltid vegetabiliska spånadsämnen, huvudsakligen jute, till viss procent
i varan.
Mot de sålunda ifrågasatta ändringarna har aktiebolaget Malcus Holmquist
i Halmstad i en den 5 november 1937 till finansdepartementet inkommen
skrift framställt erinringar med hänsyn till de ogynnsamma verkningar
för den inhemska tillverkningen på området, som ändringarna kunde
befaras medföra. Wiisons aktiebolag har därefter inkommit med ytterligare
en skrift i ärendet.
över samtliga dessa framställningar ha kommerskollegium och generaltullstyrelsen,
efter remiss, gemensamt avgivit utlåtande den 30 december 1937
samt därvid tillika överlämnat dels yttranden från Stockholms och Skånes
handelskammare samt handelskammaren i Göteborg, dels ock till kollegium
inkomna skrifter i ärendet från aktiebolaget Malcus Holmquist och isoleringsaktiebolaget
Ccmentol, Göteborg, vilka bolag, enligt vad ämbetsverken
upplysa, för närvarande torde vara de enda tillverkarna av nöthårsfilt
inom landet.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 288.
Handelskammaren i Göteborg framhåller bland annat, att jutefibrer, som i
allt större utsträckning inblandades vid framställning av isoleringsfilt, vore
ett billigt material, icke sällan härstammande från förslitna jutesäckar, samt
att de med inblandning av jutefibrer framställda filtarna i följd härav vore av
lägre kvalitet samt billigare än sådana av rent nöthår. Att tullbelägga dessa
sämre och billigare varor med en tullavgift, som vore nio gånger så hög som
den, vilken uttoges av den dyrare och bättre varan, funne handelskammaren
oriktigt. Med hänsyn till att isoleringsfilt, framställd uteslutande av jute,
icke nämnvärt torde till pris och kvalitet skilja sig från filt, framställd av
rent nöthår, ansåge handelskammaren skäl icke förefinnas att i tullhänseende
behandla dessa varor olika. Då det jämväl av tulltekniska skäl vore önskvärt,
att de olika varuslagen finge en likartad tullbehandling, ville handelskammaren
förorda, att de angivna varorna åsattes samma tullsats som den
för nöthårsfilt nu gällande, nämligen 10 kronor för 100 kilogram.
Skånes handelskammare anser en omläggning av tulltaxeringen ifråga vara
ofrånkomlig samt förordar härvid i viss utsträckning övergång till värdetull,
eventuellt kombinerad med minimivikttull.
Stockholms handelskammare finner de nuvarande bestämmelserna för tullbeläggning
av stampad filt icke vara tillfredsställande, då det finge betraktas
som orimligt, att den billigare och sämre filten med inblandning av jute eller
sekunda ullhår skulle draga en nio gånger högre tull än den rena nöthårsfilten.
Då betydande olägenheter kunde uppstå i tulltekniskt hänseende, när
såsom i detta fall en och samma filtvara folie under två olika tulltaxerubriker,
allt efter som inblandningen av jute över- eller understege viss procentsats,
ansåge handelskammaren införandet av en enhetlig tull för all filt, varom
här vore fråga, vara ägnad att på ett tillfredsställande sätt undanröja
olägenheterna. Med hänsyn till den inhemska industriens intresse ansåge sig
handelskammaren dock icke kunna förorda, att den för ren nöthårsfilt utgående
tullsatsen av 10 kronor för 100 kilogram tillämpades även för den
uppblandade varan. Handelskammaren hemställde, att stampad filt, varom
här vore fråga, måtte beläggas med en enhetlig tull av den storlek, som efter
en produktionsteknisk undersökning kunde finnas skälig.
Aktiebolaget Malcus Holmquist anför i sin till kommerskollegium ingivna
skrift, bland annat, att förekommande inblandningar i regel utgjordes av
för nöthårsfilt främmande beståndsdelar, såsom ullavfall, schoddy, vissa
andra djurhår samt jute, och att dylika inblandningar i hög grad försämrade
varans kvalitet och användbarhet för isoleringsändamål. Med kännedom om
bland annat jutets eldfarlighet borde därför nöthårsfilt med sådan inblandning
icke användas för isoleringsändamål. Därest enhetliga tulltaxebestämmelser
för nöthårs- och jutefilt med inblandning av andra djurhår, ull etc.
skulle komma till stånd, ansåge bolaget en tull av 42 kronor för 100 kilogram
behövlig för att stå i paritet med den ökning av material- och arbetskostnader,
som inträffat sedan den nuvarande tullen för nöthårsfilt fastställdes. Det vore
bolagets bestämda mening, att en förändring av tulltaxan i föreslagen riktning,
utan att en taxehöjning därvid företoges, skulle komma att lamslå den
inhemska tillverkningen, vilken för närvarande helt stagnerat. Därigenom
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
9
skulle en oundviklig arbetslöshet uppstå samt i fabrikerna nedlagda värden
spolieras, varjämte den prisreglerande faktor, som tillverkningen ifråga utan
tvivel utgjort, skulle komma att bortfalla.
Isoleringsaktiebolaget Cementol framhåller bland annat, att bolagets fabrikation
av nöthårsfilt så gott som helt avstannat på grund av den ökade importen
från utlandet. Detta hade i sin tur medfört, att största delen av den
personal, som varit sysselsatt med fabrikationen, blivit arbetslös. Medan
bolaget under år 1936 försålt i medeltal 37,500 kilogram filt per månad, hade
försäljningen under tiden januari—mars 1937 nedgått till 22,000 kilogram
och under perioden maj—september samma ar till cirka 5,000 kilogram per
månad. I stället för den av sökandena förordade ändringen ville bolaget
föreslå, att all här ifrågakommande isoleringsfilt hänfördes till statistiskt nr
1072 och att tullsatsen för till detta nummer hänförliga varor höjdes till
minst 45 kronor för 100 kilogram.
Kommerskollegium och generaltullstyrelsen lämna i sitt utlåtande vissa
uppgifter angående importen och tillverkningen inom landet av till statistiskt
nr 1072 hänförliga varor. Av dessa uppgifter framgår, att importen utgjorde
under år 1935 93,257 kilogram med genomsnittligt värde av 1 krona
42 öre för kilogram, under år 1936 185,145 kilogram med värde av 1 krona
14 öre för kilogram samt under månaderna januari—november 1937 341,689
kilogram med värde av 1 krona 24 öre för kilogram. Såsom framgår av det
föregående hänföras till statistiskt nr 1072 — förutom filt av bland annat
nöthår — även förladdningar, polerskivor och vissa andra skivor av dylik
filt. Enligt vad ämbetsverken uppgiva lär någon import av sistnämnda artiklar
icke förekomma, varför den redovisade importen torde få anses ha
utgjorts enbart av här avsedda filtslag. Tillverkningen inom landet av isoleringsfilt
uppgick för vartdera av åren 1935 och 1936 i genomsnitt till cirka
650,000 kilogram men beräknas för år 1937 approximativt till endast omkring
250,000 kilogram, motsvarande en nedgång i produktionen av cirka
60 procent.
Ämbetsverken anföra vidare bland annat följande:
Nöthårsfilt, eventuellt med en mindre inblandning av avfall av spånadsämnen,
schoddy, bomullsavfall m. m., har huvudsakligen användning för
isoleringsändamål. På senare tid har även förekommit import av isoleringsfilt,
som varit mycket starkt uppblandad med vegetabiliska fibrer, huvudsakligen
jute. Filt för samma ändamål av enbart jute utgör även en import
I
enlighet med tulltaxans avfattning är filt av jute ävensom all tilt, varl
ull ingår som avsiktlig inblandning, hänförlig under gruppen »andra slag»,
tulltaxenr 535—537 (statistiskt nr 1073—1075). Under denna grupp faller
även isoleringsfilt, som förutom nöthår innehaller vegetabiliska spånadsämnen
i sådan utsträckning, att varan icke kan anses huvudsakligen besia
av nöthår. . , „ . ,
En dylik uppdelning medför emellertid vissa tulltekniska svårigheter
framförallt vid bedömandet av mängden ingående inblandningar, varjämte
tullbeskattningen blir ojämn och alltför hög för sådan isoleringsfilt, som
består antingen helt av jute eller huvudsakligen av jute med inblandning
av nöthår eller andra spånadsämnen.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
I skrivelse den 2 april 1932 till 1928 års tullkommitté har generaltullstyrelsen
jämväl riktat uppmärksamheten på denna sak och föreslagit, att
stampad tilt av jute skulle i tullhänseende sammanföras med dylik filt av
nöthår. Ett genomförande av detta förslag skulle i väsentlig mån hava
eliminerat de tulltekniska svårigheter, som i alltjämt ökad omfattning blivit
förbundna med tulltaxeringen av ifrågavarande artikel och därigenom även
bidragit till en större likformighet i tullbeskattningen av densamma.
Tillverkningskostnaderna för inom landet framställd nöthårsfilt av för
isoleringsändamal vanlig kvalitet uppgå enligt av kollegium gjord undersökning
till cirka 1:75 kronor per kilogram. För nöthårsfiltar av högsta
kvalitet torde motsvarande kostnader utgöra cirka 2 å 2:25 kronor per
kilogram. Med nu utgående tull av 10 kronor för 100 kilogram åtnjuter
sjunda tillverkningen i detta fall ett tullskydd av cirka 4 ä 6 procent. Ett
så lågt tullskydd torde enligt ämbetsverkens åsikt för ifrågavarande industri
icke kunna anses vara tillfredsställande. Ämbetsverken anse sig i detta
sammanhang böra_ erinra, att 1906 års tullkommitté beräknade tullskyddet
lill i genomsnitt 15.4 procent av nöthårsflitens dåvarande värde. Med hänsyn
till de stegrade tillverkningskostnaderna och den ökade utländska konkurrensen
anse ämbetsverken skäl föreligga att industrien i fråga ånyo bör
komma i åtnjutande av nämnda tullskydd. En höjning av tullen från 10
fril förslagsvis 30 kronor för 100 kilogram skulle komma att medföra en
motsvarande ökning av tullskyddet till 14 å 17 procent.
Stampad filt av nöthår med stark inblandning av jute eller andra spånadsämnen
skall enligt gällande tulltaxa hänföras till statistiskt nr 1075 och
draga en tull av 90 kronor för 100 kilogram. Dylik filt torde före år 1937
knappast hava utgjort föremål för import. På grund av tulltekniska svårigheter
vid bedömning av bland annat mängden av i filten ingående olika spånadsämnen,
torde dylik filt vid import i viss utsträckning hava kommit att i
stället hänföras till statistiskt nr 1072 och därvid belagts med en tull av
endast 10 kronor för 100 kilogram.
Sedan sistnämnda förhållande av generaltullstyrelsen uppmärksammats
och föranlett rättelse i tullbehandlingen, synes importen av nyss nämnda
filtslag hava sa gott som helt upphört. Den nu utgående högre tullen får
nämligen anses hava åstadkommit en sådan fördyring av varan, att införsel
därav icke längre torde vara lönande. Då importvärdet för sådan filt enligt
av kollegium inhämtade uppgifter har uppgått till i genomsnitt cirka 1 å
1: 10 kronor per kilogram, har tullbelastningen för filten ifråga utgjort cirka
80 å 90 procent av värdet. En så hög tullbelastning torde dock i detta fall
enligt ämbetsverkens förmenande knappast vara påkallad.
Med hänsyn till önskvärdheten av att kunna eliminera de tulltekniska
svårigheter, som vid tullbehandlingen av ifrågavarande filtslag förefinnas,
anse sig ämbetsverken böra förorda, att ifrågavarande filtslag hänföres till
statistiskt nr 1072, under förutsättning att tullen för till detta nummer hänförliga
varor, i enlighet med vad förut framhållits, höjes från 10 till 30 kronor
för 100 kilogram. Vid ett bifall härtill skulle nämnda tullbelastning
komma att nedgå från 80 å 90 procent till cirka 28 å 30 procent av värdet.
Ett tullskydd av sådan storleksordning får enligt ämbetsverkens åsikt med
hänsyn till den inhemska industriens intressen icke anses som oskäligt.
I anslutning till vad sålunda anförts ha ämbetsverken hemställt, att i tulltaxenr
534 (statistiskt nr 1072) måtte upptagas stampad filt av’ jute eller
nöthår, även med inblandning av andra spånadsämnen, samt att tullsatsen
vid berörda nummer måtte höjas till 30 kronor för 100 kilogram. Enär,
Kungl. Maj-.ts proposition nr 288.
11
såsom förut framhållits, någon import av övriga till nämnda nummer hänförliga
artiklar, såsom förladdningar, polerskivor etc., icke torde förekomma,
anse ämbetsverken den föreslagna tulländringen utan betydelse för dessa
varuslag.
Enligt gällande bestämmelser utgår tull för stampad filt av nöthår eller Dep^^^nts''
av nöthår med inblandning av vegetabiliska spånadsämnen, däribland jute,
intill 50 procent av varans vikt med 10 kronor för 100 kilogram, medan tullsatsen
för vissa i förhållande till nöthårsfilt sämre kvalitéer av stampad filt,
nämligen sådan filt med starkare inblandning av jute eller med inblandning
av mindervärdigt ullavfall utgör 90 kronor för 100 kilogram. Klart är, att
en sådan avvägning av tullbeskattningen icke är tillfredsställande. Från tillverkarhåll
ha uttalats farhågor för att den svenska industrien på detta område,
som för närvarande arbetar under tryckta förhållanden, skulle lamslås,
därest en tullsänkning från 90 till 10 kronor för 100 kilogram skulle åvägabringas
för den isoleringsfilt, som nu hänföres till statistiskt nr 1075. Härvid
framhålles även, att det tullskydd, som tillverkningen av nöthårsfilt för
närvarande åtnjuter, icke är tillfredsställande. Dessa uttalanden bestyrkas
av den gjorda undersökningen. Såvitt jag kan finna skulle en tulltaxeändring
i enlighet med ämbetsverkens förslag innefatta en lämplig avvägning
mellan de olika intressen, som härvidlag göra sig gällande. Förslaget innebär,
att tullen för till statistiskt nr 1072 hänförliga varuslag höjes från 10 till
30 kronor för 100 kilogram samt att även stampad filt av jute ävensom dylik
filt av nöthår eller jute med inblandning av andra spånadsfibrer intill 50
procent av varans vikt kommer att beläggas med denna tullsats.
Av principiella skäl kan jag icke tillstyrka den av Wilsons aktiebolag
gjorda framställningen om retroaktiv tillämpning av den föreslagna tullsatsen.
Vissa spånadsvaror, innehållande kortfibrigt konstsilke. Textilvaror tillverkas
numera i stor utsträckning av konstgjort material, antingen enbart
eller i blandning med naturliga spånadsämnen. Det konstgjorda material,
som kommer till användning, består vanligen av fibrer, framställda av cellulosa,
kasein eller andra dylika ämnen. I handeln benämnas dylika fibrer,
bland annat, konstsilke, stapelfaser, stapelfibrer, vistra, sniafil, landal (av
kasein), konstull (Zellwolle), konstbomull och konsttagel.
De konstgjorda spånadsfibrerna tillverkas såväl i ändlösa längder som i
kortare stycken. Garn av de långa fibrerna betraktas vid tillämpning av
gällande tullbestämmelser såsom silke, och vävnader därav tulltaxeras såsom
sidenvävnader. Vanliga vävnader, bestående av konstgjort silke enbart
eller i förening med högst 15 procent annat spånadsämne, äro dock belagda
med en något lägre tull (1,500 kronor för 100 kilogram) än den, som
utgår för motsvarande vävnader av naturligt silke (2,000 kronor för 100
kilogram). Ospunna konstgjorda fibrer i mindre längder liksom även
garn av dylika fibrer äro upptagna i särskilda rubriker i tulltaxan, fibrerna
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 288.
i nr 396 (statistiskt nr 915: 1), med tull av 15 kronor, och garnet i nr 400
(statistiskt nr 923), med tull av 50 kronor för 100 kilogram. Vävnader och
andra spånadsvaror, innehållande sistnämnda material, skola tulltaxeras med
tillämpning av följande allmänna bestämmelser, som återfinnas i anmärkning
2 till tulltaxans avdelning XI:
»Vid tulltaxering av till denna avdelning hänförliga varor, tillverkade helt
eller delvis av till nr 400 hänförligt garn, skall sådant garn likställas med
garn av ull; dock skall detta icke gälla till nr 464, 475, 476 och 541 hänförliga
varor eller vävnader och band med delvis plyschartad yta eller därav
tillverkade kläder och andra sömnadsarbeten, ej heller sniljer.»
De svenska tullbestämmelsema på nu ifrågavarande område ha utformats
efter den principen, att kortfibrigt konstsilke och andra dylika fibrer i
mindre längder skola räknas såsom ull i sådana fall, då genom undersökning
kan fastställas, att spånadsämnet tillverkats i form av kortfibrigt material,
eljest såsom silke. Till belysande av innebörden i bestämmelserna
må vidare anföras, att följande varor skola tulltaxeras sålunda:
icke plyschartade vävnader av bomull och kortfibrigt konstsilke, såsom
vävnader av ull,
plyschartade vävnader med icke heltäckande flor av bomull samt bottenvävnad
av bomull och kortfibrigt konstsilke, såsom icke plyschartade vävnader
av ull,
plyschartade vävnader med heltäckande flor av bomull samt bottenvävnad
av bomull och kortfibrigt konstsilke, såsom plyschvåvnader av ull,
plyschartade vävnader med icke heltäckande flor, innehållande kortfibrigt
konstsilke, och bottenvävnad av bomull, såsom halvsidenvåvnader,
plyschartade vävnader med heltäckande flor, innehållande kortfibrigt
konstsilke, såsom plyschvåvnader av silke, samt
strumpstolsarbeten av bomull och kortfibrigt konstsilke, såsom strumpstolsarbeten
av ull.
Vad här anförts gäller endast under förutsättning att det kortfibriga
silket ingår i varorna såsom en avsiktlig inblandning. I anmärkning 1 b)
till tulltaxans avdelning XI stadgas nämligen, att vid tulltaxering av varor,
hänförliga till denna avdelning, »fibrer av så ringa mängd, att de tydligen
oavsiktligt tillkommit vid varans framställning», skola lämnas utan avseende.
I skrivelse den 4 december 1937 har generaltullstyrelsen hemställt om
vidtagande av åtgärder för en revision av gällande tulltaxa samt därvid
åberopat, bland annat, att bestämmelserna rörande tulltaxeringen av spånadsvaror,
innehållande konstgjorda fibrer, numera medförde utomordentligt
stora svårigheter vid tillämpningen. De största svårigheterna hänförde
sig till tulltaxeringen av spånadsvaror, bestående av naturliga fibrer med
inblandning av kortfibrigt konstsilke. Förekomsten av sistnämnda material
kunde ofta fastställas endast genom mikroskopisk undersökning. Det
vore vidare många gånger mycket vanskligt att bedöma, huruvida nämnda
ersättningsmaterial inblandats med avsikt eller ej vid varans tillverkning.
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 288-
Ytterligare anför styrelsen beträffande förevarande spörsmål bland annat
följande:
Enligt vad tullmyndigheterna haft tillfälle iakttaga, innehålla de bomullsvaror,
som införas till riket från vissa länder, numera mycket ofta jämte
bomull en viss mängd kortfibrigt konstgjort material. Vid tulltaxering av
sådana varor kan förrättningsmannen stundom ur företedd faktura inhämta,
att de bestå av flera olika material, till exempel 95 procent bomull och 5
procent konstull (»Zellwolle»). En dylik uppgift torde få anses utvisa, att
inblandningen, även om den är jämförelsevis obetydlig, tillkommit med avsikt,
och den bör då tagas i betraktande vid tulltaxeringen. I andra fall
lyckas förrättningsmannen genom mikroskopisk undersökning utröna, att
varan består av bomull med inblandning av konstull. Om emellertid importören
erhållit förklaring från tillverkaren, att varan framställts helt av
bomull, och inblandningen förefaller att uppgå till blott några få viktprocent
— att exakt bestämma procentsatsen möter uppenbarligen i regel stora
praktiska svårigheter — är det belt naturligt mycket vanskligt för tullmyndigheterna
att med säkerhet avgöra, huruvida det konstgjorda materialet
av tillverkaren inblandats med avsikt eller ej. Det vill i många fall synas
som örn inblandningen icke vore direkt avsiktlig utan beroende därpå,
att vid fabrikationen icke gjorts tillräckligt sträng skillnad mellan exportvarorna
och motsvarande artiklar för inhemsk förbrukning.
Det har även visat sig, att de nuvarande tullbestämmelserna vid tillämpningen
leda till en mycket hög beskattning av vissa varor. Till belysande
härav må anföras följande exempel:
Elva stycken badkappor, sydda av frottévävnad, förelågo till tulltaxering.
Kapporna föreföllo att bestå av bomull, och varuhavaren yrkade, att de måtte
hänföras till tulltaxenr 610 (statistiskt nr 1173), som upptager vissa kläder av
bömullsvävnad, med tull av 250 kronor för 100 kilogram. Genom mikroskopisk
undersökning av prov å materialet blev emellertid för samtliga elva
kappor fastställt, att konstsilke ingick i floret. Varorna blevo därför attesterade
enligt tulltaxenr 603/476 (statistiskt nr 1166/1012), med tull och tilläggstull
av tillhopa 4,600 kronor för 100 kilogram. Kapporna vägde något över
1 kilogram och blevo sålunda belagda med en tull av närmare 50 kronor,
under det att inköpspriset uppgick till endast omkring 17 kronor, allt per
stycke räknat. Leverantören protesterade häremot och framhöll därvid,
bland annat, att kapporna tillverkats av bomull utan inblandning av vistra
eller Zellwolle, att materialet framställts särskilt för export samt att försäljning
av dylika kappor å hemmamarknaden vore förbjuden.
Kappor av till synes alldeles samma beskaffenhet hava sedermera utbjudits
till salu i vissa affärer till pris, som ligger långt under tullkostnaden, beräknad
efter 4,600 kronor för 100 kilogram. Man torde alltså hava anledning
antaga, att dessa blivit tulltaxerade som kläder av bömullsvävnad och
belagda med den förut angivna lägre tullen, 250 kronor för 100 kilogram.
Vidare må nämnas att exempelvis sammansydda vävnader med ena ytan
plyschartad, vilken vara har stor användning som material vid tillverkning
av tofflor, nu även draga en tull av 4,600 kronor för 100 kilogram, därest
floret innehåller konstgjort silke. Bestå vävnaderna helt av bomull, utgår
tullen med endast 350 kronor för 100 kilogram.
Det är uppenbart, att undersökningen av sådana spånadsvaror, som bär
avses, är mycket hindersam. Tulltaxeringen av ett större parti mattor exempelvis,
som tidigare kunnat verkställas på några timmar, kan numera taga
flera dagar i anspråk. På vissa tullplatser hava flera tjänstemän blivit helt
upptagna med mikroskopering av prov å spånadsvaror. önskvärd likfor
-
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 288.
mighet i tulltaxeringen har likväl tyvärr icke kunnat uppnås, och i många
fall komma varorna att draga väsentligt högre tull än importören räknat
med. Den nuvarande ordningen på ifrågavarande område är sålunda föga
tillfredsställande och giver ständigt anledning till klagomål. Vissa utländska
leverantörer hava även gjort framställning därom, att sådan ändring måtte
vidtagas i de svenska tullbestämmelserna, att svårigheterna bleve bragta ur
världen. Man har i detta syfte yrkat, att en toleransgräns måtte fastställas,
och därvid åberopat, att yllevävnader, innehållande silke till högst 5 procent
av vikten, vore upptagna i särskild rubrik i svenska tulltaxan. Ett sådant
medgivande skulle uppenbarligen kunna medföra vissa nackdelar. Fabrikanterna^
kunna visserligen till ledning för tulltaxeringen avgiva en deklaration
angående mängden av i varorna ingående olika spånadsämnen, men det
möter stora svårigheter för tullmyndigheterna att kontrollera riktigheten av
dylika deklarationer. Generaltullstyrelsen har emellertid redan tidigare haft
anledning taga denna fråga under övervägande. Förslaget till internationell
tullnomenklatur upptager nämligen i fråga om spånadsvaror vissa toleransgränser,
och styrelsen har i sitt yttrande häröver icke velat ställa sig avvisande
till dylika bestämmelser.
För att en tillfredsställande lösning av nu berörda fråga skall kunna vinnas
för Sveriges vidkommande torde en omfattande utredning ur olika synpunkter
vara erforderlig. Härvid böra även närmare upplysningar inhämtas
angående förhållandena på ifrågavarande område i vissa främmande länder.
I skrivelse den 12 mars 1938 har generaltullstyrelsen ånyo gjort framställning
i fråga om tulltaxeringen av spånadsvaror, innehållande kortfibrigt
konstsilke, samt därvid anfört bland annat följande:
På senare tid hava olägenheterna av ifrågavarande bestämmelser i särskilt
hög grad gjort sig gällande beträffande plyschvävnader, innehållande en
mindre mängd kortfibrigt konstsilke. Sålunda förete numera exempelvis
plyschartade mattor ofta en mindre inblandning av dylikt silke i floret, varigenom
mattorna i tulltaxeringsavseende likställas med mattor av silke. Förekomsten
av konstsilkefibrer har således till följd, att tullen höjes från 100
kronor till 2,000 kronor för 100 kilogram. Ävenledes beträffande sniljgarn,
vävnader av dylikt garn samt frottévävnader gör sig samma förhållande gällande.
En mindre inblandning av konstsilkefibrer kan alltså föranleda en
höjning av tullen för exempelvis sniljgarn från 50 kronor till 3,000 kronor
för 100 kilogram.
De höga tullsatser, vilka sålunda komma i tillämpning för omförmälda.
spånadsvaror, utgöra uppenbarligen ett stort hinder för importen. Till riket
inkomna varor av ifrågavarande beskaffenhet kunna ofta icke mottagas utan
måste åter utföras, och det har visat sig, att härigenom svåra förluster i
många fall uppstått för de svenska köparna.
På grund av vad sålunda anförts föreslår generaltullstyrelsen, att åtgärder
redan nu måtte vidtagas i syfte att beträffande berörda plyschartade varor
med mindre inblandning av konstsilkefibrer undanröja olägenheterna av gällande
bestämmelser. Detta kan enligt styrelsens mening ske genom att anmärkning
2 till tulltaxans avdelning XI ändras på det sätt, att däri föreskrivet
undantag från huvudbestämmelsen, att i spånadsvaror ingående kortfibrigt
konstsilke skall likställas med ull, kommer att omfatta endast skurna,
helt eller delvis plyschartade mattor, andra vävnader och band samt därav
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
15
tillverkade kläder och andra sömnadsarbeten, ävensom snejer, allt för såvitt
i floret ingå konstsilkefibrer annorledes än såsom inblandning i annat spånadsmaterial.
Innebörden av detta ändringsförslag belyses av följande inom
generaltullstyrelsen sammanställda exempel, utvisande tulltaxeringen av hithörande
spånadsvaror dels enligt nu gällande bestämmelser, dels ock enligt
de föreslagna:
Varuslag |
T u 1 1 t a |
x e r i n g |
för närvarande |
efter föreslagen ändring |
|
Mattor (boilett-), plyschartade, oskurna, |
Silkesmattor. Nr 464, med |
Yllemattor. Nr 469, med |
Mattor (Willon-), plyschartade, skurna, |
Silkesmattor. Nr 464, med |
Yllemattor. Nr 469, med |
Frottévävnader, med heltäckande ögle-bildning och det öglebildande garnet |
Silkesplyschvävnad. Nr 476, med tull av 2,000 |
Ylleplyschvävnad. Nr 482, |
Frottéoävnader med icke heltäckande |
Halvsidenvävnad. Nr 480, |
Yllevävnad. Nr 485, med |
Vävnader, helt plyschartade, av snilj-garn med inblandning av konst-silkefibrer. |
Silkesplyschvävnad. Nr 476, med tull av 2,000 |
Ylleplyschvävnad. Nr 482, |
Sniljgarn av ull eller bomull med in-blandning av konstsilkefibrer. |
Silkessnören. Nr 546, med |
Sniljgarn av ull. Nr 410, |
Den sålunda förordade partiella ändringen anser generaltullstyrelsen icke
kunna föregripa resultatet av den allmänna översyn av ifrågavarande bestämmelser,
som enligt styrelsens åsikt under alla förhållanden är erforderlig.
över generaltullstyrelsens sist omförmälda framställning har kommerskollegium,
efter remiss, avgivit utlåtande den 5 april 1938. Kollegium vitsordar,
att nuvarande bestämmelser förorsaka betydande olägenheter för
importhandeln och äro i behov av jämkning, samt tillstyrker för sin del
ändring av tulltaxan i överensstämmelse med generaltullstyrelsens förslag.
Av den lämnade redogörelsen torde med all tydlighet framgå, att gällande Departements
bestämmelser i fråga om tulltaxeringen av vissa spånadsvaror, innehållande chefenmindre
mängder kortfibrigt konstsilke, icke äro tillfredsställande. En mindre
inblandning av dylikt konstsilke kan medföra en oproportionerligt hög
tullbeskattning, exempelvis för plyschartade mattor en höjning av tullen
från 100 kronor till 2,000 kronor för 100 kilogram. Det av generaltullsty
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
reisen nu framlagda förslaget avser att i avbidan på en mera omfattande
revision av tulltaxan undanröja de olägenheter, som på senare tid i särskilt
hög grad gjort sig gällande beträffande tulltaxeringen av plyschartade
varor, innehållande en mindre mängd kortfibrigt konstsilke. Förslaget,
som tillstyrkts av kommerskollegium, föranleder ingen erinran från min
sida.
Vissa ackumulatorer och delar därtill. De bestämmelser i tulltaxan, som
avse ackumulatorer, andra slag än alkaliska och delar därtill, ha för närvarande
följande lydelse:
Ackumulatorer:
alkaliska; ävensom delar därtill:
Tull för
100 kg
kronor
1009: 2
1010:2
andra slag:
helt eller delvis monterade element och batterier;
ävensom hoplödda eller på annat sätt
sammanfogade elektroder samt ackumulatorplåtar,
vägande per stycke högst 0.5 kg____N
Anm. Hit hänföras även ackumulatorplåtar med
större vikt, för så vitt de äro avsedda att sönderdeles
i plåtar vägande per stycke högst 0.5 kg.
omonterade element samt delar därtill, ej hänförliga
till nr 1009: 2 och bestående av annat
ämne än kautschuk; ävensom träställningar,
gångbanor, isolationsmateriel och dylika tillbehör
.................................... n
Anm. Den till avd. XVI A fogade allmänna anmärkningen
skall gälla även med avseende å omonterade
element, hänförliga till detta nummer.
32: —
6: —
Vid 1937 års riksdag hemställdes i en i andra kammaren väckt motion,
nr 82, »att riksdagen måtte besluta, dels att nr 1009: 2 i gällande tulltaxa erhåller
följande ändrade lydelse, dels ock att vid sagda tulltaxenummer fogas
en ny anmärkning på sätt av det följande framgår:
Kungl. Maj:ts proposition nr 288. 17
Tull för 100 kg |
||
Ackumulatorer: alkaliska; ävensom delar därtill: |
||
1009: 2 |
andra slag: helt eller delvis monterade element och batte-rier; hoplödda eller på annat sätt samman-fogade elektroder samt ackumulatorplåtar, |
32:- |
Anm. 1. Hit hänföras även ackumulatorplåtar med Anm. 2. I nr 1009:2 upptagna ackumulatorplåtar |
1 |
Motionen hade till syfte att uppnå i huvudsak följande ändringar i tullbeskattningen,
nämligen
sänkning av tullen för särskilt inkommande ackumulatorkärl av kautschuk
och lock därtill av nämnda material, vilka artiklar för närvarande
falla under tulltaxenr 334: 2, från 80 kronor till 32 kronor för 100 kilogram;
höjning av tullen för särskilt inkommande ackumulatorkärl och lock
därtill av annat formbart ämne än kautschuk från 6 kronor till 32 kronor
för 100 kilogram; samt
reglering av tullbestämmelserna i syfte att ackumulatorkärl och lock till
transportabla ackumulatorer komme att beläggas med samma tull av 32
kronor för 100 kilogram, oavsett huruvida de införas tillsammans med andra
delar till omonterade element eller importeras särskilt för sig.
Bevillningsutskottet anförde i sitt över motionen avgivna betänkande (nr
11) bland annat följande:
I likhet med motionären finner utskottet det ur tullteknisk synpunkt vara
till fördel, örn massakärlen — d. v. s. kärl av asfalt eller dylika ämnen med
inblandning av fibrer m. m. — kunde på sätt som i motionen föreslagits i tullbeskattningsavseende
jämställas med kautscbukskärlen. Enligt vad inför utskottet
påvisats möter det nämligen betydande svårigheter att vid tulltaxeringen
skilja dessa båda slag av kärl från varandra. Sålunda lärer för ett dylikt
särskiljande många gånger erfordras kemisk analys. Det är under sådana
förhållanden förklarligt, att tulltaxeringen av ackumulatorkärl icke endast
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 288■ 2
18
Kungl. Majlis proposition nr 288-
blir tidsödande och kostsam utan även ofta leder till en olikformig beskattning
av artiklarna i fråga.
Emellertid torde den av motionären föreslagna omläggningen av tullbeskattningen
av ackumulatorkärl kunna komma att i andra avseenden medföra
konsekvenser, som äro mindre önskvärda. Utskottet åsyftar härvid närmast
den ogynnsamma påverkan den av motionären föreslagna nedsättningen av
tullen å vissa kautschukskärl från 80 till 32 kronor för 100 kilogram skulle
kunna utöva på den tillverkning av sådana kärl, som numera bedrives av
vissa svenska företag. Ett av dessa företag har visserligen förklarat sig
icke hava något att erinra emot en sådan tullnedsättning, varvid dock bör
beaktas, att den tillverkning av kautschukskärl, som bedrives av ifrågavarande
företag, omfattar en förhållandevis ringa del av dess totala produktion.
Däremot har ett annat företag på området avstyrkt varje nedsättning av
tullen pa kautschukskärl. Enligt vad av sistnämnda företag uppgivits, äro
inom detsamma cirka 25 arbetare sysselsatta med tillverkning av ackumulatorkärl,
och uppgår värdet av denna tillverkning till 250,000 å 300,000 kronor
per år. Därest tullskyddet nedsättes på sätt i motionen föreslagits,
skulle, enligt vad företaget uppgivit, detsamma till följd av den utländska
konkurrensen nödgas nedlägga sin ifrågavarande fabrikation.
^Huruvida de sålunda uttalade farhågorna beträffande verkningarna av den
påyrkade tullnedsättningen äro berättigade kan utskottet icke bedöma utan
en väsentligt mera ingående undersökning av samtliga på denna tullfråga inverkande
faktorer än den utskottet varit i tillfälle att verkställa. Vid sådant
förhållande synes föreliggande motion enligt utskottets uppfattning icke böra
föranleda annan åtgärd än att riksdagen i anledning av motionen i skrivelse
till Kungl. Majit anhåller om utredning i ämnet. Då den nu väckta frågan
örn tullen å ackumulatorkärl nära sammanhänger med frågan om avvägningen
av tullsatserna för transportabla, icke alkaliska ackumulatorer och
delar därtill i allmänhet, torde utredningen böra omfatta denna varugrupp
i dess helhet. Vid utredningen synes särskild uppmärksamhet böra ägnas åt
möjligheten att ernå en ur tullteknisk synpunkt mera tillfredsställande uppdelning
av de olika varuslag, varom här är fråga, än den i tulltaxan nu tilllämpade.
I skrivelse den 13 mars 1937, nr 99, anhöll riksdagen, under åberopande
av bevillningsutskottets nyssnämnda betänkande, att Kungl. Majit ville föranstalta
örn utredning av frågan örn ändring av tulltaxan, i vad anginge
transportabla, icke alkaliska ackumulatorer och delar därtill, samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Sedan Kungl. Majit den 2 april 1937 anbefallt generaltullstyrelsen att
verkställa den av riksdagen begärda utredningen, har styrelsen till finansdepartementet
inkommit med ett den 27 november 1937 dagtecknat utlåtande
jämte förslag i ämnet.
I utlåtandet lämnar generaltullstyrelsen inledningsvis en redogörelse för
tidigare gällande tullsatser å ackumulatorer och delar därtill samt anför därvid
bland annat följande:
I 1929 ars tulltaxa i dess ursprungliga lydelse hade rubrikgruppen ackumulatorer
upptagits sålunda:
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
19
1009 |
■ '' '' - ........... • ■■■] ■ Ackumulatorer: helt eller delvis monterade element och batterier; |
Tull ! för 100 kg j i |
ävensom hoplödda eller på annat sätt samman-fogade elektroder .......................... N |
32: — |
|
1010 |
omonterade element samt delar därtill, ej hänför- |
|
liga till nr 1009; ävensom träställningar, gång-banor, isolationsmateriel och dylika tillbehör.. N |
6:- |
Efter motion vid 1930 års riksdag hade sådan ändring av tulltaxenr 1010
företagits, att särskilt inkommande kärl och andra delar och tillbehör av
hårdgummi icke längre blivit hänförliga till detta nummer utan till tulltaxenumret
för tekniska kautschuksvaror (nr 334: 2) med tull av 80 kronor för
100 kilogram. Nämnda delar och tillbehör hade före år 1930 dragit tull såsom
kautschuksarbeten med 120 kronor och i vissa fall med 50 kronor för
100 kilogram, och ändringen i taxan hade icke varit avsedd att medföra nedsättning
av dessa tullsatser. I samband härmed hade införts en anmärkning
i tulltaxan av innebörd, att den för omonterade element fastställda tullsatsen
skulle gälla även för dylika element, som infördes med olika lägenheter.
Redan vid 1934 års riksdag hade frågan örn tullsatserna för ackumulatorer
ånyo blivit föremål för riksdagens beslut. I anslutning till en inom riksdagen
väckt motion hade sålunda alkaliska ackumulatorer åsatts en högre tullsats
än blyackumulatorer, varjämte ackumulatorplåtar med en vikt per stycke av
högst 0.5 kg (för transportabla ackumulatorer) belagts med samma tull som
monterade element och batterier, d. v. s. 32 kronor för 100 kilogram.
Efter sålunda vidtagna ändringar hade tulltaxan beträffande ackumulatorer
erhållit sin ännu gällande lydelse.
Enligt vad generaltullstyrelsen upplyser tillverkas transportabla blyackumulatorer
inom landet huvudsakligen vid tre större och två mindre företag,
varjämte hopsättning av importerade delar verkställes i större skala av en
firma, som jämväl bedriver import av färdiga ackumulatorer, samt i mindre
omfattning av ett flertal grossistfirmor inom branschen. De transportabla
blyackumulatorerna ha huvudsakligen användning såsom bilbatterier. Några
tillverkningssiffror för enbart transportabla ackumulatorer kunna ej erhållas,
men den sammanlagda tillverkningen av ackumulatorer inom riket har under
åren 1933—1935 uppgått till följande kvantiteter och värden:
År Ton 1,000 kr.
1933 .................... 2.310 4,857
1934 .................... 2,641 5,408
1935 .................... 2,595 5,676
Generaltullstyrelsen lämnar vidare vissa uppgifter örn införseln av icke
alkaliska ackumulatorer men framhåller i anslutning därtill, att av de föreliggande
siffrorna icke med bestämdhet kunde fastställas, huru stor importen
vore av omonterade transportabla element, avsedda för hopsättning inom
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 288.
landet, alldenstund under samma statistiska nummer redovisades alla omonterade
ackumulatorer, såväl stationära som transportabla. Införselsiffrorna
för ackumulatorplåtar, vägande per stycke högst 0.5 kilogram, kunde emellertid
giva en föreställning om storleken av den inom landet bedrivna monteringsverksamheten
beträffande transportabla ackumulatorer. Med ledning av
dessa siffror kunde man beräkna, att under år 1936 minst 8,000 transportabla
batterier (huvudsakligen bilbatterier) monterats i Sverige av från utlandet
importerade delar.
Enligt generaltullstyrelsens uppfattning föreligga inga särskilda omständigheter,
som påkalla en ändring av tullsatsen för monterade blyackumulatorer.
Vad angår omonterade element, d. v. s. element som införas i delar, anför
styrelsen, att endast plåtarna belädes med en tull av 32 kronor, medan övriga
delar droge en tull av 6 kronor för 100 kilogram. Under sistnämnda grupp
folie även kärl och andra delar av kautschuk, vilka infördes tillsammans med
övriga delar. För särskilt inkommande kautschukskärl utginge tullen däremot
med 80 kronor för 100 kilogram. En svensk fabrikant av ackumulatorer,
som icke själv tillverkade kärl av hårdgummi utan hade behov av att
importera eller från svensk fabrik inköpa dylika kärl, måste sålunda räkna
med en tullbelastning av 80 kronor för 100 kilogram, under det att företag,
som endast sysslade med hopsättning av ackumulatorer och införde kärl tillsammans
med övriga delar, hade att för kärlen erlägga en tull av endast 6
kronor för 100 kilogram. Denna omständighet gynnade uppenbarligen i hög
grad de företag, som endast monterade importerade ackumulatordelar. I tre
särskilt undersökta fall, vilka avsåge tullkostnaderna för bilbatterier av tre
olika typer, hade tullskillnaden befunnits utgöra, i det ena fallet 1 krona 63
öre och i de båda övriga 1 krona 67 öre. Därest tullbestämmelserna erhölle
den ändrade avfattning, som föreslagits i förenämnda motion vid 1937 års
riksdag, skulle tullskillnaden i angivna tre fall komma att minskas till respektive
72, 68 och 68 öre. Därvid hade räknats med samma vikter för omonterade
och monterade batterier, ehuru de senare hade en något högre vikt
på grund av materialtillförsel (tätningsmassa, lödmedel etc.) vid monteringen.
I verkligheten vore sålunda tullskillnaden något — om än obetydligt — högre
än de angivna siffrorna utvisade. Hopsättningen av bilbatterier vore en
jämförelsevis enkel procedur, som, åtminstone då den utfördes i större skala,
syntes draga en kostnad av högst 1 krona per batteri. Då nettotullskyddet,
enligt vad av anförda siffror framginge, genomsnittligt taget kunde beräknas
till omkring 1 krona 65 öre för batteri, skulle alltså sagda tullskydd uppgå
till icke mindre än 165 procent av monteringskostnaden. Detta oproportionerligt
höga tullskydd sammanhängde med förhållanden, som på sin tid behandlats
av 1906 års tullkommitté. Kommittén hade sålunda framhållit, att
olika tullsatser vore påkallade för stationära och transportabla ackumulatorer
och att de senare borde draga den högre tullen av 32 kronor och de förra den
lägre tullen av 6 kronor för 100 kilogram. Därvid hade kommittén ansett
sig kunna räkna med att de transportabla ackumulatorerna på grund av
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 288-
tekniska skäl icke kunde införas i delar och sålunda ej heller falla under den
lägre tullen. Sedan konstruktionen av dessa ackumulatorer ändrats, hade
det emellertid blivit möjligt att införa dem i delar och sålunda undgå den
ursprungligen avsedda högre tullen.
Vad sålunda anförts i fråga örn arbetet med hopsättningen av ackumulatorer
liksom även omständigheterna vid tillkomsten av nuvarande tullbestämmelser
anser generaltullstyrelsen tala för att transportabla batterier, såvitt
möjligt, beläggas med samma tull, vare sig de inkomma monterade eller
införas i delar såsom s. k. omonterade element. Ett steg i denna riktning
har, påpekar styrelsen, redan tagits i och med att ackumulatoi plåtar med
en vikt per stycke av högst 0.5 kg blivit, enligt vad förut nämnts, efter beslut
av 1934 års riksdag upptagna tillsammans med monterade element i
tulltaxenr 1009: 2 med tull av 32 kronor för 100 kilogram. Beträffande
möjligheten av att fortgå på denna väg genom att i samma nummer upptaga
jämväl kärl för transportabla ackumulatorer anför styrelsen därefter följande:
Kärl
för transportabla ackumulatorer utgöras i regel antingen av kautschukskärl
(hårdgummikärl) eller av s. k. massakärl. För stationära batterier
användas såväl hårdgummikärl som kärl av glas och s. k. blyfodrade
trälådor. Däremot lära massakärl icke nyttjas för batterier av sistnämnda
slag Särskilt inkommande gummikärl tulltaxeras, såsom förut nämnts, enligt
tulltaxenr 334: 2 med tull av 80 kronor för 100 kilogram, medan massakarlen
falla under nr 1010:2 med tull av 6 kronor för 100 kilogram. Kautschuksförekomsten
i hårdgummikärl är mångå gånger relativt obetydlig.
örn skillnaden i pris och kvalitet för högprocentiga hårdgummikärl och
massakärl är ganska stor, blir densamma relativt liten för lägre kvaliteter av
hårdgummikärl i jämförelse med fullgoda massakärl. Den nuvarande tullen
å hårdgummikärl, vilken ofta lär uppgå till mellan 40—80 procent av
varuvärdet, måste anses innebära en onödigt hög beskattning, även om man
tager i betraktande att den inhemska tillverkningen av dylika kärl har att
räkna med hård konkurrens, särskilt från Amerikas Förenta Stater. Under
förutsättning att kärl för transportabla ackumulatorer komma att draga en
tull av 32 kronor för 100 kilogram, vare sig de inkomma för sig eller tillsammans
med omonterade element, hava emellertid de båda största svenska
tillverkarna av ackumulatorkärl förklarat sig icke vilja motsätta sig en tullsänkning
för de särskilt inkommande hårdgummikärlen. Ett foretag, som
hos 1937 års bevillningsutskott lärer hava framfört invändningar mot tullnedsättningen
i fråga, torde ock, enligt vad styrelsen erfarit, numera hava
förklarat sig vilja tillstyrka densamma. Däremot bär ett företag, som arbetar
med hopsättning av importerade delar till färdiga element och som ävenledes
torde hava till bevillningsutskottet framfört gensagor mot tulländringen,
enligt uppgift förklarat sig vidhålla sin ståndpunkt.
För att den tidigare omnämnda ojämnheten i tullbeskattningen av transportabla
ackumulatorer skall kunna avhjälpas, erfordras emellertid att även
massakärlen bliva belagda med samma tullsats som kautschukskärlen. En
dylik ändring skulle visserligen innebära en tullförhöjning för dessa kärl
från 6 till 32 kronor för 100 kilogram, men den många gånger obetydliga
skillnaden i sammansättning mellan gummikärl och massakärl talar för att
likställighet mellan dessa båda artiklar bör rada i tullbeskattningsavseende.
Härtill kommer att nämnda kärl ofta icke utan ingående kemisk analys
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
kunna skiljas från varandra vid tulltaxeringen. Det skulle således innebära
en avsevärd lättnad för tulltaxeringen och bidraga till större likformighet
vid beskattningen, om gummikärl och massakärl finge jämställas vid tulltaxeringen.
Tullbehandlingsinspektionerna i Stockholm, Göteborg och
Malmö hava även betonat olägenheterna av gällande bestämmelser i nu berörda
avseende samt förordat ändring på sätt ovan nämnts.
Styrelsen finner det sålunda ur olika synpunkter vara lämpligt, att särskilt
inkommande ackumulatorkärl av kautschuk ävensom massakärl upptagas
i tulltaxenr 1009: 2 och beläggas med en tull av 32 kronor för 100 kilogram.
Härigenom skulle en tullsänkning inträda även för särskilt inkommande
kärl av kautschuk till stationära ackumulatorer, men en sådan ändring
torde vara fullt motiverad, enär den nuvarande tullen i och för sig
måste anses alltför hög och någon tillverkning av åtminstone större dylika
kärl ej förekommer inom landet. Då massakärl praktiskt taget icke kunna
användas för stationära ackumulatorer, beröres införseln av kärl till dylika
ackumulatorer icke av tullökningen.
För att icke tullsatsen 6 kronor för 100 kilogram å stationära ackumulatorer,
införda såsom »omonterade element», skall rubbas, måste en skillnad
dragas mellan kärl inkommande tillsammans med omonterade stationära,
respektive omonterade transportabla ackumulatorer. Den i motionen föreslagna
storleksgränsen av 3 dm° per cell har vid undersökning visat sig väl
avvägd.
Av det anförda framgår, att generaltullstyrelsen finner tullbeskattningen
av transportabla ackumulatorer böra ändras på det sätt, som i förenämnda
motion vid 1937 års riksdag föreslagits.
De förordade ändringarna belysas närmare av följande sammanställning
beträffande nu gällande och föreslagna tullsatser:
1 ! |
Tullsats för 100 kg |
|
nu |
enligt |
|
gällande |
förslaget |
|
kronor |
kronor |
|
Ackumulatorer: |
||
monterade (sammansatta)....... omonterade (omonterade element): |
32: — |
32: — |
plåtar, vägande per stycke högst 0.5 kg ... |
32: - |
32: — |
en rymd per cell av högst 3 kbdm; ävensom |
6- |
32: — 6- |
övriga delar ........... |
6: — |
|
Särskilt inkommande delar och tillbehör: |
||
plåtar, vägande per stycke högst 0.5 kg . |
32: — |
32: — |
kärl innehållande kautschuk .... |
80: - |
32: — |
kärl av annat dylikt ämne (s. k. massakärl).. |
6: — |
32: — |
av kautschuk................. |
oo ''i T |
80: — 6: — |
av andra ämnen ....... |
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
23
Av den lämnade redogörelsen framgår, att generaltullstyrelsen begränsat
sin utredning till de spörsmål, som berörts i förenämnda riksdagsmotion.
Styrelsen framhåller emellertid, att den icke förbisett att tulltaxans rubrikgrupp
för ackumulatorer och delar därtill jämväl i andra avseenden kunde
vara i behov av en överarbetning. Enligt styrelsens mening vore det sålunda
önskvärt, att rubrikgruppen ifråga erhölle en mera överskådlig uppställning
än den nuvarande och att de särskilda rubrikerna finge en klarare
och tydligare formulering än som nu vore fallet. Därjämte kunde ifrågasättas,
huruvida icke vissa andra delar till ackumulatorer än de i utredningen
berörda borde underkastas en enhetlig tullbeskattning. Dessa frågor
finner styrelsen emellertid icke lämpligen kunna upptagas till behandling
förrän i samband med en mera allmän revision av tulltaxan.
Kommerskollegium, som efter remiss den 14 januari 1938 avgivit infordrat
utlåtande över generaltullstyrelsens utredning, har tillstyrkt förslagets
genomförande i avvaktan på en mera fullständig tullteknisk revision inom
ackumulatorernas rubrikgrupp. Ämbetsverket har vid sitt utlåtande fogat
ett av Sveriges elektroindustriförening avgivet yttrande, däri de föreslagna
ändringarna likaledes tillstyrkts.
Av den förebragta utredningen lärer framgå, att tulltaxans bestämmelser Departementsrörande
tulltaxeringen av icke alkaliska ackumulatorer och delar därtill ur ch€lenolika
synpunkter äro i behov av ändring. Såsom särskilt otillfredsställande
framstår den avsevärda skillnad i tullbeskattningen, som beträffande vissa
ackumulatordelar inträder alltefter som delarna importeras särskilt för sig
eller inkomma tillsammans med övriga delar till omonterade element. De
nuvarande bestämmelserna innebära ett omotiverat gynnande av sådana företag,
som syssla med sammansättning av ackumulatorer inom landet, och
eludera därigenom i viss utsträckning den fastställda tullsatsen för monterade
element. Såväl i nyssberörda som andra avseenden är generaltullstyrelsens
förslag ägnat att medföra beaktansvärda fördelar genom åvägabringande
av större enhetlighet och bättre avvägning i tullbeskattningen.
Jag tillstyrker därför förslagets genomförande.
Dag för ikraftträdandet av de av mig nu förordade bestämmelserna torde
böra bestämmas av Kungl. Majit.
Under åberopande av vad i det föregående anförts och då proposition i
ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen torde kunna avlåtas utan hinder av
att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade
tid gått till ända, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
dels antaga följande förslag till ändringar i den vid tulltaxeförordningen
den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan:
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
18
Ostron
B
Tull
för 100 kg
kronor
100: —
Anm. Ostronyngel eller ungostron, som i minsta
diameter eller bredd icke hålla 5 cm
eller som hava större dimension men icke
uppnå en vikt av 35 kg för 1000 stycken,
må tullfritt införas i riket, därest vid införseln
företes av vederbörande fiskeriintendent
utfärdat intyg därom, att desamma
äro avsedda att användas uteslutande för
odlingsändamål.
215
För lacker avsedda lösningsmedel,---
glykolmonoacetat, glykoldiacetat och
bensylalkohol, med eller utan tillsats,
som nyss nämnts.................. N
30: —
534
Stampad (icke vävd) filt:
av jute eller nöthår, även med inblandning
av andra spånadsämnen;
ävensom förladdningar samt polerskivor
och andra för tekniskt bruk
avsedda skivor av filt, hänförlig till
detta nummer .................. E
30: —
Anmärkningar till Avd. XI.
2. Vid tulltaxering av till denna avdelning
hänförliga varor, tillverkade helt
eller delvis av till nr 400 hänförligt garn,
skall sådant garn likställas med garn av
ull; dock skall detta icke gälla mattor,
andra vävnader eller band, helt eller delvis
plyschartade och skurna, eller av dylika
vävnader eller band tillverkade kläder
och andra sömnadsarbeten, ej heller sniljer,
allt för så vitt i floret ingå konstsilkefibrer
annorledes än såsom inblandning i
annat spånadsmaterial.
3. -------''----
1009: 1
1010: 1
Ackumulatorer:
alkaliska; ävensom delar därtill:
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
25
Tull för 100 kg |
||
1009: 2 |
andra slag: helt eller delvis monterade element |
i ! 32: — |
Anm. 1. Hit hänföras även ackumula-torplåtar med större vikt, för så vitt Anm. 2. I nr 1009: 2 upptagna ackumu-latorplåtar ävensom ackumulatorkärl |
||
1010: 2 |
---— — — — — — — |
1 |
dels besluta, att förordningen den 31 januari 1932 (nr 15)
nied tillägg till gällande tulltaxa skall beträffande statistiska
numren 587—588 erhålla ändrad lydelse på sätt av det föl
-
jande framgår:
Tulltaxe- nr |
Statistiskt nr |
Varuslag |
Tilläggstull t för 100 kg |
Flyktiga vegetabiliska oljor, — andra slag, i kärl eller |
|||
257 |
587 |
E |
1 ö o |
258 |
588 1 |
E Anin. till nr 257—258 För flyktiga vegeta-biliska oljor, som äro |
200: — | |
Bihang till riksdagens protokoll 1038. I sami. Nr 288.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
dels ock förklara, att de nya bestämmelserna skola träda i
kraft å dag, som Kungl. Majit bestämmer.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
P. J. Arrhenius.
387862. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.