Kungl. Majlis proposition Nr 287.
1
Nr 287.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsbidrag
till vissa byggnader för folkskoleväsendet; given
Stockholms slott den 8 april 1938.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Arthur Engberg.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 8 april 1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson,
Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Föredragande departementschefen, statsrådet Engberg anmäler härefter
fråga angående statsbidrag till vissa byggnader för folkskoleväsendet
och anför härvid följande:
1935 års riksdag (proposition nr 174, riksdagens skrivelse nr 359) godkände
vissa allmänna grunder för statsbidrag till undervisningslokaler
för folkskoleväsendet. Enligt riksdagens beslut skulle staten bland annat
bidraga såväl till skoldistriktens kostnader för uppförande av nya undervisningslokaler
för folkskoleväsendet som till de kostnader, skoldistrikten
fått vidkännas för redan befintliga, distrikten tillhöriga undervisningslokaler.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 281.
1
2
Kungl. Marits proposition Nr 287.
horn förutsättning för utgående av bidrag till nya undervisningslokaler
skulle enligt riksdagens beslut gälla, att Kungl. Majit, där kostnaden
beräknades överstiga 10,000 kronor, respektive länsstyrelsen, där kostnaden
beräknades uppgå till högst 10,000 kronor, lämnat tillstånd till
byggnadsarbetets utförande samt därvid fastställt den kostnadssumma,
varå bidraget, högst, skulle beräknas. Bidraget skulle därefter som regel
utgå med tre fjärdedelar av den verkliga kostnaden, i den mån denna
icke överstege den fastställda summan, och fördelas i lika belopp på
25 år.
Motiveringen för det nämnda förbehållet örn att statsbidrag skulle få
utgå allenast örn tillstånd lämnats till byggnadsarbetets utförande framgår
av folkskolesakkunnigas betänkande den 27 november 1934 angående
statens övertagande av vissa kostnader för folkskoleväsendet m. m.,
vilket lädes till grund för riksdagens beslut i ämnet.
De sakkunniga framhöllo, att det vore självfallet för staten ett synnerligen
viktigt intresse, att den tillerkändes ett ökat inflytande på de
för kostnadernas storlek avgörande frågorna. Den dittillsvarande nästan
fullständiga friheten för kommunerna att besluta i sina byggnadsfrågor
mäste följaktligen undergå en inskränkning. Sålunda måste det ur statens
synpunkt vara angeläget att kunna förhindra, att skolhus uppfördes,
utan att stadigvarande behov därav kunde anses föreligga, att skolhus
förlädes till en ur centraliseringssynpunkt eller eljest olämplig plats
samt att kostnaderna överskrede vad som för en lämplig och ändamålsenlig
skolbyggnad kunde anses skäligt. Såsom villkor för statsbidrags
utgående till skolbyggnads uppförande borde därför fordras, att statlig
myndighet lämnat tillstånd till byggnadsföretagets utförande samt prövat
kostnadssumman och fastställt ett maximum för statsbidragsbeloppet,
motsvarande den bestämda kvotdelen av den såsom skälig befunna kostnadssumman.
Ville ett distrikt utföra en byggnad på ett dyrbarare sätt
eller eljest för högre kostnad än som av den statliga myndigheten fastställts,
liksom ock örn ett distrikt ville uppföra en skolbyggnad helt på
egen bekostnad, syntes detta böra vara distriktet obetaget.
I ett senare sammanhang anförde de sakkunniga, att, örn under löpande
bidragsperiod vederbörande skolbyggnad skulle bliva obehövlig för skoländamål,
ett sådant förhållande icke syntes utan vidare böra föranleda
indragning av bidraget. En sådan påföljd måste anses oskälig, då statlig
myndighet en gång prövat byggnadsbehovet och givit sitt tillstånd till
byggnadens uppförande.
Bestämmelser angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet
hava meddelats genom kungörelsen nr 45/1936.
Enligt § 3 i denna kungörelse gäller såsom förutsättning för erhållande
av byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler, att Kungl. Majit
eller i förekommande fall vederbörande länsstyrelse lämnat tillstånd till
byggnadsföretagets utförande. Skoldistrikt, som önskar komma i åtnjutande
av byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler, skall enligt § 5
till statens vederbörande folkskolinspektör ingiva ansökning om tillstånd
till byggnadsarbetets utförande och bidrag till byggnadskostnaderna.
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.
Efter verkställd granskning skall inspektören enligt § 6 med eget yttrande
översända handlingarna till länsstyrelsen, som — därest den högsta
kostnadssumma för byggnadsföretaget, varå statsbidrag må beräknas,
finnes komma att överstiga 10,000 kronor — enligt § 7 skall insända
handlingarna till skolöverstyrelsen, vilket ämbetsverk har att med eget
utlåtande underställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning och avgörande.
Skoldistrikt, som tillerkänts byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler,
är enligt § 8 för åtnjutande av bidraget pliktigt bland annat
att låta uppföra de lokaler, för vilka bidraget beviljats, i enlighet med
godkända ritningar och i övrigt givna föreskrifter.
Kungl. Majit har vid ett par tillfällen haft att taga ställning till
frågor örn tillerkännande av statsbidrag till nya undervisningslokaler,
oaktat byggnadsföretaget igångsatts, innan tillstånd till arbetenas utförande
lämnats.
Sålunda anhöll folkskolestyrelsen i Göteborgs skoldistrikt i skrivelse
den 4 juni 1936 dels örn tillstånd att i enlighet med i ärendet företedda
ritningar inreda lokaler för undervisning i hushållsgöromål i en annexbyggnad
till Lindholmsskolan i nämnda skoldistrikt, dels ock örn statsbidrag
till kostnaderna för byggnadsföretaget.
I utlåtande den 16 oktober 1936 förklarade sig skolöverstyrelsen i likhet
med statens vederbörande folkskolinspektör finna behovet av byggnadsarbetet
till fullo ådagalagt. Ritningarna hade granskats av överstyrelsens
byggnadssakkunniga biträde och befunnits icke föranleda någon
anmärkning. Överstyrelsen hemställde, att Kungl. Majit täcktes dels
meddela skoldistriktet tillstånd att utföra byggnadsföretaget i enlighet
med i ärendet företedda ritningar, dels ock fastställa den högsta kostnadssumma,
varå statsbidrag till byggnadsföretaget hnge beräknas, till
27,725 kronor, varav 3,800 kronor skulle belöpa å den första uppsättningen
inventarier till skolköket.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att överstyrelsen till folkskolestyrelsen
i Göteborg överlämnat handlingarna i ärendet med anmodan
att taga under övervägande de ändringar i styrelsens byggnadsförslag,
som kunde påkallas av vissa av överstyrelsens byggnadssakkunniga biträde
gjorda erinringar. Sedan folkskolestyrelsens kamrerare meddelat,
att arbetet redan utlysts på entreprenad och fortskridit så långt, att
lokalerna beräknades kunna tagas i bruk i mitten av oktober 1936, hade
den sakkunnige meddelat, att från hans sida ej förelåge något hinder
för tillstyrkande av bifall till folkskolestyrelsens framställning.
Folkskolestyrelsens kamrerare hade framhållit, att det för styrelsen
varit en tvingande nödvändighet att få de nya skolkökslokalerna färdiga
så snart som möjligt, för att skolköksundervisningen inom berörda skoldistrikt
skulle kunna på behörigt vis bedrivas. Kamreraren hade tillika
meddelat, att arbetet i vanlig ordning utlysts på entreprenad, sedan
statens folkskolinspektör förklarat sig kunna godkänna ritningarna och
på förfrågan meddelat, att byggnadsarbetet icke finge, därest statsbidrag
skulle kunna påräknas, påbörjas förrän efter den 1 juli 1936.
I utlåtande den 14 november 1936 anförde statskontoret följande:
Enligt kungörelsen angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet
gällde såsom förutsättning för erhållande av byggnadsbidrag
4
Kungl. Majits proposition Nr 287.
för nya undervisningslokaler, att Kungl. Majit eller i vissa fall vederbörande
länsstyrelse lämnat tillstånd till byggnadsföretagets utförande.
Denna bestämmelse måste, enligt statskontorets förmenande, anses innebära,
att vederbörligt tillstånd skulle föreligga redan innan byggnadsföretaget
påbörjades. Ett skoldistrikt borde sålunda icke vara berättigat
till statsbidrag enligt föreskrifterna örn bidrag för nya undervisningslokaler,
därest byggnadsföretaget påbörjats innan tillstånd lämnats. Att
bestämmelsen borde tolkas på detta sätt, syntes statskontoret ligga i
sakens natur och syntes för övrigt framgå av bestämmelsens plats i författningen
och dess samband med övriga hithörande bestämmelser. Statskontoret
funne det även ur praktisk synpunkt angeläget, att stadgandet
tillämpades i enlighet med vad nu angivits, särskilt enär Kungl. Majit
och länsstyrelserna eljest icke skulle vid prövning av frågor örn bidrag
för nya lokaler äga den obundenhet, som vid dessa avgöranden vore
önskligt.
Då det förevarande byggnadsföretaget påbörjats i början av juli 1936
och avslutats i början av november samma år, kunde statskontoret icke
tillstyrka statsbidrag till företaget. Statskontoret ville emellertid icke
förneka, att i detta fall vissa särskilda omständigheter förelegat, i det
att dels med hänsyn till tidpunkten för kungörelsens tillkomst svårighet
varit för handen att i tid erhålla vederbörligt tillstånd, dels ock hittills
viss tvekan kunnat råda örn rätta innebörden av den berörda bestämmelsen.
Därest i betraktande härav och vid det förhållandet, att — såvitt
statskontoret kunnat finna — något direkt uttalande i tolkningsfrågan
av beskaffenhet att hindra den av överstyrelsen ifrågasatta tilllämpningen
icke förekomme i förarbetena till vederbörande kungörelse,
Kungl. Majit skulle finna, att i förevarande fall statsbidrag till byggnadsföretaget
borde utgå enligt reglerna för bidrag för nya undervisningslokaler,
oaktat företaget påbörjats, innan tillstånd till detsamma
lämnats, syntes det statskontoret att, på sätt överstyrelsen föreslagit,
den högsta kostnadssumma, varå statsbidrag till företaget finge beräknas,
borde bestämmas till 27,725 kronor, därav 3,800 kronor skulle belöpa å
den första uppsättningen inventarier till skolköket.
Kungl. Majit fann genom beslut den 27 november 1936 ifrågavarande
ansökning ej föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.
Folkskolestyrelsen i Lidköpings skoldistrikt anhöll i skrivelse den 24
juli 1936 dels om tillstånd att för en beräknad kostnad av 165,000 kronor,
varav 10,500 kronor till inventarier för gymnastiklokalerna, i enlighet
med i ärendet företedda ritningar uppföra nybyggnad för gymnastik
och slöjd vid östra folkskolan i Lidköping, dels ock örn statsbidrag till
kostnaderna för byggnadsföretaget.
Kungl. Majit beviljade den 20 november 1936 det sökta tillståndet.
Dock föreskrev Kungl. Majit, att det skulle åligga skoldistriktet att vid
byggnadsföretagets utförande iakttaga vad skolöverstyrelsens byggnadssakkunniga
biträde i ärendet anfört angående fönstrens bredd och höjden
i gymnastiksalen samt att i övrigt taga i beaktande vad biträdande länsarkitekten
anfört i ett i ärendet avgivet yttrande. Tillika fastställde
Kungl. Majit den högsta kostnadssumma, varå statsbidrag till byggnadsföretaget
finge beräknas, till 156,350 kronor, varav 6,000 kronor skulle
belöpa å den första uppsättningen inventarier till gymnastiklokalerna.
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.
I skrivelse den 16 december 1936 anförde sedermera folkskolestyrelsen
i Lidköping, att — för att möta kommande arbetslöshet bland byggnadsarbetarna
i staden under vintern 1936—37 — folkskolestyrelsens
byggnadskommitté igångsatt arbetet med gymnastiklokalens uppförande
redan den 23 oktober 1936, då entreprenadkontrakt med vederbörande
byggmästare uppsattes och undertecknades. Någon ändring^ av ritningarna
hade kommittén ansett sig icke hava att befara, då dessa i
förväg granskats av statens folkskolinspektör utan anmärkning och
dessutom varit underställda skolöverstyrelsens förste gymnastikkonsulent
för yttrande. Då det skulle medföra mycket stora svårigheter och betydande
kostnader att nu verkställa den av Kungl. Maj:t föreskrivna
breddningen av fönstren — grundmurarna vore redan gjutna och sockeln
av kalksten redan satt — hnge folkskolestyrelsen ansöka om dispens
från berörda föreskrift.
Skolöverstyrelsen anförde i utlåtande den 26 januari 1937, att överstyrelsen
ville såsom sin mening framhålla, att ett skoldistrikt, som ingivit
ansökning örn byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler, icke
borde igångsätta de planerade arbetena, förrän tillstånd till byggnadsföretagets
utförande beviljats. Då emellertid en breddning av fönstren
under föreliggande förhållanden skulle medföra ökning av byggnadskostnaderna,
ansåge sig överstyrelsen böra tillstyrka framställningen.
Överstyrelsens byggnadssakkunniga biträde hade i avgivet tjänstememorial
anfört, att frågan icke torde vara av sådan betydelse, att ökade
byggnadskostnader kunde anses motiverade, och hade därför tillstyrkt
den begärda dispensen.
I utlåtande den 10 februari 1937 anförde statskontoret följande:
I anslutning till sitt ovannämnda uttalande den 14 november 1936
angående byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler i den s. k. Lindholmsskolan
inom Göteborgs skoldistrikt måste statskontoret finna ett
bristande iakttagande av bestämmelserna angående tillstånd till utförande
av byggnadsföretag på sätt i förevarande fall skett i hög grad
betänkligt, av vilken anledning det än kunde hava förorsakats. Det vore
ock enligt ämbetsverkets mening anmärkningsvärt, att folkskolestyrelsen
icke före byggnadsarbetets igångsättande gjort sig underrättad om, huruvida
överstyrelsen tagit ståndpunkt till frågan. Då överstyrelsen avgav
utlåtande i ärendet samma dag som arbetet syntes hava igångsatts, hade
i så fall möjlighet förelegat att ställa sig till efterrättelse det av byggnadssakkunniga
biträdet gjorda ändringsförslaget. Då emellertid i sakens
nuvarande läge ett uppfyllande av föreskriften i fråga • därest detta
överhuvudtaget läte sig göra — knappast skulle vara ekonomiskt försvarligt,
ansåge sig statskontoret — i betraktande av den korta tid,
under vilken ifrågavarande bidragsbestämmelser ännu varit i tillämpning,
och med hänsyn till den ståndpunkt överstyrelsen och dess byggnadssakkunniga
biträde intagit till den föreliggande dispensansökningen —
icke böra avstyrka bifall till framställningen.
Genom beslut den 19 februari 1937 biföll Kungl. Maj:t ifrågavarande
ansökning med avseende å i ärendet förekomna särskilda omständigheter.
Till Kungl. Maj:ts prövning föreligga nu ytterligare två ärenden örn
tillerkännande av statsbidrag för nya undervisningslokaler, oaktat bygg
-
6 Kungl. Majus proposition Nr 287.
nadsföretaget pabörjats, innan tillstånd lämnats till byggnadsarbetenas
utförande.
På förslag av stadskollegiet i Stockholm beslöto stadsfullmäktige
därstädes den 15 november 1937, bland annat, att för uppförande genom
folkskoledirektionens försorg av en ny folkskolebyggnad för S:t Görans
församling i huvudsaklig överensstämmelse med uppgjort förslag samt
till en första uppsättning inventarier i skolans gymnastiksalar, slöjdsalar
och skolkök bevilja folkskoledirektionen dels ett reservationsanslag, att
utgå av lånemedel med 25-årig återbetalningstid å 1,621,750 kronor, därav
för år 1937 200,000 kronor, dels ock, för bestridande av viss kostnad för
inventarierna, ett skattemedelsanslag å 12,250 kronor, att uppföras i
1938 års stat såsom reservationsanslag, samt att bemyndiga folkskoledirektionen
att vidtaga föreskrivna åtgärder för erhållande av Kungl.
Maj:ts tillstånd till ifrågavarande byggnadsföretag och statsbidrag till
byggnaden jämte inventarierna.
Beträffande behovet av den nya byggnaden hade folkskoledirektionen
yttrat bland annat följande:
Före läsaret 1930 31 hade folkskoledirektionen för såväl Kungsholms
som S:t Görans församlingars folkskolor disponerat skolkomplexet vid
Manebergsgatan och den mindre skolbyggnaden vid Hantverkargatan.
Sedan de stora områdena å västra Kungsholmen börjat exploateras, behövde
nya skollokaler anskaffas, och folkskoledirektionen hade från och
med höstterminen 1930 övertagit Frimurarbarnhusets byggnader vid
Kristineberg, vilka därefter ombyggts och inretts för skoländamål. Kungsholms
och S:t Görans överlärardistrikt hade från och med höstterminen
1936 uppdelats i två överlärardistrikt, benämnda efter stadsdelens församlingar.
S:t Görans överlärardistrikt omfattade — förutom Stora och Lilla
Essingen, vilka tillhörde Bromma församling — Kungsholmen väster örn
Karlfeldtsvägen och Lindhagensgatan. Övriga delar av Kungsholmen utgjorde
Kungsholms överlärardistrikt. Uppdelningen i överlärardistrikt
hade emellertid här liksom inom andra stadsdelar självfallet icke fått
vara avgörande vid barns hänvisande till viss skola. Då behov förelegat
och möjlighet därtill funnits, hade ett överlärardistrikt fått mottaga barn
fran ett annat. Salunda hade åtskilliga barn från S:t Görans överlärardistrikt
fått sin undervisning inom Kungsholms överlärardistrikt.
I och o med de senaste årens bebyggelse på Kristinebergs- och Fredhällsomradena
hade barnantalet inom S:t Görans överlärardistrikt ökats
i sadan grad, att nya skollokaler blivit nödvändiga för tillgodoseende
av distriktets behov. Härtill hade ej minst bidragit, att särskilt barnrika
familjer inflyttat till de genom stadens medverkan uppförda bostäderna
för mindre bemedlade, barnrika familjer. Senast under innevarande
år hade fyra sådana bostadshus tagits i bruk.
Inom Kungsholms överlärardistrikt undervisades innevarande termin
2,590 barn, fördelade på 98 avdelningar. Av dessa vore 320 barn, omfattande
12 avdelningar, förlagda till skolhuset vid Hantverkargatan.
Återstoden 2,270 barn, uppdelade pa 86 avdelningar — undervisades
i skolan vid Mariebergsgatan. Skolhuset vid Hantverkargatan innehölle
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.
12 klassrum eller således lika många som dit förlagda avdelningar.
Skolan vid Mariebergsgatan förfogade nu över 86 klassrum, av vilka
dock ett framdeles borde användas till frukostrum för eleverna. Även
till andra ändamål måste vissa klassrum tagas i anspråk. Sålunda erfordrades
mera hygieniska lokaler för undervisningen i metallslöjd, som
för närvarande bedreves i en mörk, fuktig och svårventilerad källarlokal
utmed Fleminggatan. Vidare saknades inom skolan lokaler för undervisningen
i hushållsgöromål och för barnbespisningen, för vilka ändamål
lokaler hittills förhyrts i en intill skolan belägen fastighet. Med hänsyn
till de förhyrda lokalernas olämpliga och delvis ohygieniska beskaffenhet
behövde lokaler inom skolan frigöras för nu nämnda ändamål. Folkskoledirektionen
hade också i förslaget till stat för år 1938 gjort framställning
om anslag till ändringsarbeten i och för inredande av ny metallslöjdsal,
skolkök och barnbespisningslokal. Dessa tre lokalbehov beräknades
taga i anspråk 9 eller 10 klassrum. Sammanlagt skulle alltså för
nödiga förbättringar behöva användas minst 10 klassrum. För framtiden
kunde således klassrumsantalet i skolan vid Mariebergsgatan icke räknas
till högre än 76. Hela antalet för framtiden disponibla klassrum inom
Kungsholms överlärardistrikt utgjorde alltså S8. — Genom den sålunda
vidtagna nedskärningen av antalet klassrum skulle emellertid icke för
Kungsholms överlärardistrikt duplicering behöva tillgripas. På sätt förut
omnämnts hade nämligen till detta överlärardistrikt hänvisats barn från
S:t Görans. Senaste läsåret utgjorde antalet elever i Kungsholms folkskola
från S:t Görans överlärardistrikt 250. Innevarande läsår undervisades
i Kungsholms folkskola alla elever från åttonde klassen, gossavdelningarna
i sjunde klassen och ett växlande antal elever i övriga
klasser från S:t Görans överlärardistrikt i Kungsholms folkskola. Hela
antalet elever i Kungsholms folkskola, tillhörande S:t Görans överlärardistrikt,
utgjorde innevarande läsår 340, motsvarande minst 11 avdelningar.
Örn åtminstone flertalet av dessa elever överfördes till S:t Görans
överlärardistrikt, skulle antalet disponibla klassrum inom Kungsholms
överlärardistrikt bliva i det närmaste lika med antalet avdelningar inom
samma distrikt.
Inom S:t Görans överlärardistrikt funnes läsåret 1937—38 — frånräknat
Essingarna, som hade egen skolbyggnad ■— 1,405 barn i folkskolan,
vilka undervisades i skolan vid Kristineberg. Eleverna vore uppdelade
på 48 klassavdelningar. Motsvarande siffror läsåret 1936—37 vore 1,214
respektive 43. Skolbyggnaderna vid Kristineberg inrymde dock icke
mer än 37 klassrum. I följd härav hade duplicering innevarande läsår
måst tillgripas för 11 avdelningar. Härvid vore att märka, att antalet
barn inom varje avdelning i skolan vid Kristineberg överstege det genomsnittliga
barnantalet per klassavdelning vid folkskolorna. Av de 37 klassrummen
erfordrades dessutom ett i framtiden till naturkunnighetsrum, då
skolan för denna undervisning disponerade endast en lärosal. Lade man
härtill större delen av antalet barn från S:t Görans överlärardistrikt, som
undervisades i Kungsholms folkskola, bleve resultatet, att redan för närvarande
erfordrades minst 20 nya klassrum för S:t Görans överlärardistrikt.
Rörande det beräknade barnantalet under den närmaste tidsperioden
fram till år 1946 inhämtades av en av statistiska kontoret verkställd
utredning följande.
För Kungsholms överlärardistrikt kunde förutses, att barnantalet
bomme att sakta sjunka till år 1941. Antalet folkskolebarn beräknades
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.
sålunda minska med 150 från innevarande år till den 1 januari 1941. Därefter
beräknades en ökning inträda, så att barnantalet vid periodens
slut — även örn hänsyn toges till det jämförelsevis ringa bostadstillskott,
som inom ifrågavarande område kunde tänkas tillkomma — troligen
stannade vid ungefärligen samma siffra som för närvarande. Härav framginge,
att Kungsholms överlärardistrikt med ovan beräknade antal klassrum
av 88 under några år kunde mottaga ett antal elever från S:t
Görans distrikt, men att detsamma från och med år 1946 i stort behövde
alla sina lokaler för barn från det egna distriktet.
Med avseende å S:t Görans överlärardistrikt ställde sig beräkningarna
över barnantalet på annat sätt. Kristinebergs- och Fredhällsområdena
vore icke ännu fullt bebyggda, men exploateringen inom desamma kunde
antagas vara i huvudsak avslutad vid utgången av år 1938. Den redan
konstaterade folkmängdsökningen och den förutsedda inflyttningen under
de två närmaste åren ökade barnantalet högst väsentligt. Härvid borde
uppmärksammas, att för S:t Görans överlärardistrikt utgjorde antalet
barn i skolåldern en större andel av hela befolkningstalet än den i
Stockholm genomsnittliga. Hela antalet folkskolebarn inom S:t Görans
distrikt, som den 1 januari 1938 utgjorde 1,745, kunde i fullt utbyggt
skick beräknas till ungefär 2,200. För detta barnantal utgjorde behovet
av skolsalar 84—85.
Som ovan nämnts kunde Kristinebergs skola mottaga 36 avdelningar.
För hela S:t Görans distrikt skulle således i framtiden erfordras 48 a 49
nya klassrum. Med hänsyn till ovissheten örn barnantalet från de ännu
oexploaterade områdena torde man dock för närvarande böra stanna vid,
att till 40 å 50 beräkna det antal klassrum, som i framtiden behövdes.
Tydligt vore å andra sidan, att antalet klassavdelningar under de närmaste
åren komme att ökas till omkring 69 på grund av barnantalets
tillväxt inom de redan exploaterade områdena. Från de delar av distriktet,
som gränsade till Kungsholms överlärardistrikt, torde ännu några år
ett antal barn kunna hänvisas till Kungsholms folkskola. För fyllande
av det nu kända behovet skulle alltså omedelbart behöva anskaffas omkring
30 nya klassrum och för framtiden skulle ytterligare omkring 14
klassrum erfordras.
Vid uppgörandet av program för nybyggnad hade folkskoledirektionen
därför utgått från att densamma i sin första utbyggnad skulle innehålla
omkring 30 klassrum och att genom tillbyggnad framdeles skulle kunna
anskaffas 14 klassrum.
I skrivelse den 18 november 1937 hemställde folkskoledirektionen om
tillstånd till utförande av ifrågavarande folkskolebyggnad för S:t Görans
församling samt om fastställande av den högsta kostnadssumma, varå
statsbidrag till byggnadsföretaget skulle utgå, till 1,309,400 kronor.
I utlåtande den 18 februari 1938 anförde skolöverstyrelsen, att det
kommit till överstyrelsens kännedom, att ifrågavarande byggnadsföretag
redan påbörjats och kommit så långt, att ytterväggarna vore uppförda
till tre våningars höjd.
Såsom överstyrelsen framhållit i förutberörda yttrande den 26 januari
1937 angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet i Lidköpings
skoldistrikt hyste överstyrelsen den uppfattningen, att skoldistrikt,
som ingivit ansökning om statsbidrag för anskaffande av nya undervis
-
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.
ningslokaler, icke borde igångsätta de planerade arbetena, förrän tillstånd
till byggnadsföretagets utförande erhållits. Överstyrelsen ansåge,
att betänkliga konsekvenser komme att uppstå, därest skoldistrikten
finge den uppfattningen, att det icke vore nödvändigt avvakta sådant
tillstånd. Effekten av den kontroll, som staten ansett sig böra utöva
över skolbyggnadsverksamheten, sedan staten övertagit byggnadskostnaderna
i den omfattning, som angåves i vederbörande kungörelse, kunde
befaras därigenom bliva väsentligt förminskad. Därest Kungl. Majit
emellertid funne, att ovan anförda omständighet icke utgjorde hinder
för beviljande av statsbidrag, finge överstyrelsen, som icke hade något
att erinra mot planlösning och ritningar och icke heller ansåge sig böra
framställa någon anmärkning mot kostnadsberäkningarna, hemställa, att
den högsta kostnadssumma, varå statsbidrag finge beräknas, fastställdes
till 1,218,493 kronor, varav 42,760 kronor belöpte å den första uppsättningen
inventarier till gymnastiklokaler, slöjdsalar och skolkök.
Enligt en till handlingarna fogad promemoria har murningsarbetet
tagit sin början den 19 januari 1938.
I utlåtande den 28 mars 1938 har statskontoret förklarat sig i likhet
med överstyrelsen finna det i hög grad betänkligt, om skoldistrikten
igångsatte byggnadsarbetena utan avvaktan på Kungl. Majits, respektive
länsstyrelses, tillstånd till byggnadsföretagets utförande och därmed betoge
myndigheterna den förhandsprövning, som den statsbidragsreglerande
kungörelsen avsåge att möjliggöra. Statskontoret måste fördenskull
vidhålla den avvisande inställning, varåt ämbetsverket givit uttryck
i de föregående ärendena av samma art. Därest emellertid Kungl. Majit
i anledning av föreliggande särskilda omständigheter — såsom att folkskoledirektionen
i tid vidtagit på direktionen ankommande åtgärder
samt att behovet av nya lokaler blivit synnerligen trängande — och
med beaktande av det förhållandet, att någon saklig erinran mot byggnadsplan
icke framställts av överstyrelsens byggnadssakkunniga biträde,
skulle finna framställningen böra bifallas, ville statskontoret föreslå, att
den högsta kostnadssumma, varå statsbidrag finge beräknas, bestämdes
till 1,273,160 kronor, varav 42,760 kronor till den första uppsättningen
inventarier. Statskontoret ifrågasatte emellertid, att ifrågavarande belopp
borde ytterligare något minskas.
Folkskoledirektionens i Stockholm ordförande, borgarrådet Oscar Larsson,
har i en till Kungl. Majit ställd skrivelse lämnat en redogörelse
för ifrågavarande byggnadsärende.
Sammanfattningsvis konstateras i skrivelsen, att byggnadsärendet bedrivits
med all den skyndsamhet, som varit möjlig. Trots detta hade
tiden, då stadsfullmäktiges beslut förelegat, framskridit så långt, att påbörjandet
av byggnadsarbetena icke kunde uppskjutas, örn utsikt skulle
finnas, att byggnaden skulle bliva färdig att tagas i bruk vid ingången
av läsåret 1938—39. Varje möjlighet att, örn detta icke bleve fallet,
tillgodose skolorna i Fredhälls- och Kristinebergsområdena nied oundgängligen
erforderliga lokaler syntes utesluten. Den redan under innevarande
läsår ökade tillströmningen av barn till skolan vid Kristineberg
hade gjort, att antalet klassavdelningar med 11 överstege antalet disponibla
klassrum. På grund av redan nu föreliggande uppgifter kunde
man beräkna, att ytterligare minst 14 klassavdelningar instundande höst
Bihang
till riksdagens protokoll JOSS. 1 sami. Nr 287. 2
10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.
termin komme att sakna klassrum, om skolan vid Fredhäll icke då stöde
färdig.
Kort efter insändandet till överstyrelsen av framställningen angående
statsbidrag till skolbyggnaden gjordes från direktionens sida hos överstyrelsens
arkitekt en förfrågan, huruvida ärendets behandling icke kunde
med hänsyn till förhållandena påskyndas, varvid emellertid meddelades,
att detta icke läte sig göra, på grund av att den mängd likartade ärenden,
som hopat sig hos överstyrelsen, måste handläggas i den följd, vari
de inkommit.
På grund av vad sålunda anförts finge borgarrådet Larsson hemställa,
att Kungl. Maj:t vid avgörandet av ifrågavarande ärende måtte beakta
det tvångsläge, som föranlett byggnadsarbetets påbörjande.
Skolrådet i Tofta skoldistrikt anhöll i en den 12 april 1937 dagtecknad
ansökning dels om tillstånd att utföra om- och tillbyggnad av
distriktets folkskolebyggnad, dels ock om statsbidrag till byggnadskostnaderna.
Av framställningen bifogade handlingar framgår följande:
Kyrkostämman beslöt den 15 november 1936 att låta restaurera och
påbygga folkskolebyggnaden samt att med nedrivande av gamla lärarbostaden
låta uppföra ny byggnad för samma ändamål i huvudsaklig
överensstämmelse med uppgjorda ritningar och arbetsbeskrivning
samt för en sammanlagd kostnad av 54,000 kronor. Sedan entreprenadanbud
inkommit, visade det sig, att ytterligare 10,000 kronor erfordrades
för förslagets utförande. Kyrkostämman beslöt därför den 11 april
1937 bevilja ett tilläggsanslag å 10,000 kronor för de beslutade byggnadsarbetenas
utförande. Vidare anslogos 1,640 kronor till inredning
och redskap i gymnastiksal samt 700 kronor till inredning och verktyg
i slöjdsal. Kyrkostämman beslöt att ansöka dels om erhållande av
byggnadsbidrag med 20,000 kronor, dels ock om tillstånd att för ändamålet
upptaga ett 25-årigt amorteringslån å 46,000 kronor. Det sökta
statsbidraget belöper icke å de lärarbostaden avseende byggnadsarbetena.
Antalet nu befintliga, skolområdet tillhörande barn, födda under åren
1931—1937, och antalet barn vid Tofta skola (B 1-form) framgår av följande
sammanställningar:
Nu befintliga, skol-området tillhörande barn, |
Läsår |
Befintliga barn |
|
år |
antal |
||
1931........... |
9 |
1937—38 |
53 |
1932 ........... |
4 |
1938—39 |
55 |
1933 .......... |
2 |
1939—40 |
50 |
1934 ........... |
2 |
1940—41 |
43 |
1935 ........... |
6 |
1941—42 |
38 |
1936 ........... |
3 |
1942—43 |
31 |
1937 ........... |
2 |
1943—44 |
29 |
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.
Avståndet från Tofta skola till Asmundtorps skola (B 1-form med
64 barn) utgör 4 kilometer, till Råga Hörstads skola (B 2-form med 34
barn) 5 kilometer och till Saxtorps skola (B 1-variantform med 16 barn)
5 kilometer.
Länsstyrelsen anförde den 7 februari 1938, att länsstyrelsen, ehuru
länsstyrelsen i likhet med folkskolinspektören ansåge de ifrågasatta byggnadsarbetena
ändamålsenliga och av behovet påkallade, icke ville underlåta
att såsom sin mening uttala, att kostnaderna i förhållande till
skoldistriktets storlek och det ändamål, som skulle vinnas med byggnadsarbetet,
förefölle väl höga.
Ordföranden i skolrådet yttrade den 17 februari 1938, att byggnadsarbetet
påbörjats i juni 1937 och nu vore i det närmaste slutfört. Detta
hade skett för att bereda den lilla, föga bärkraftiga men offervilliga församlingen
en avsevärd skattelindring. Arbetena, som under flera år
varit synnerligen trängande, hade icke kunnat någon längre tid ytterligare
anstå. Det lägsta i entreprenad avgivna anbudet skilde sig med
mer än 12,000 kronor från det närmast följande (huvudentreprenaden
omfattade jämväl uppförande av ny lärarbostad) men var för anbudsgivaren
bindande endast under förutsättning, att arbetet kunde påbörjas,
så snart undervisningen i skolan vårterminen 1937 avslutats. Enär
arbetena vid skolbyggnaden till huvudsaklig del icke kunde utföras
under pågående skolundervisning, skulle ett uppskov hava medfört, att
arbetet i fråga kunnat utföras tidigast sommaren 1938 och kommit att
draga icke endast en merkostnad av förenämnda 12,000 kronor utan
därutöver en icke oväsentlig prisstegringskostnad. Ritningarna hade
förhandsgranskats av vederbörande tjänstemän såväl hos skolöverstyrelsen
som hos länsstyrelsen. I sistnämnda fall hade därjämte på därom
gjord förfrågan meddelats, att någon risk att påbörja arbetena under
för handen varande omständigheter icke kunde anses föreligga. I detta
läge hade skolrådet ansett, att all hänsyn, tagen såväl till skola och
församling som till i sista hand beslutande myndigheter, krävde, att
kontrakt med lägste anbudsgivarén upprättades och arbetet påbörjades.
Av ett av skolöverstyrelsens byggnadssakkunniga biträde i ärendet
avgivet tjänsteniemorial framgår, att befintlig byggnad innehölle två
klassrum, att genom inredning av vindsvåningen erhölles gymnastiksal
och slöjdsal samt i källaren omklädnadsrum och duschrum, att dessutom
verkställdes ombyggnad av bottenvåningen för att erhålla en bättre disposition
av befintliga lokaler. Emot förslaget hade byggnadssakkunniga
biträdet intet att erinra.
Skolöverstyrelsen erinrade i utlåtande den 25 februari 1938 om vad
överstyrelsen i ovannämnda yttrande den 18 februari 1937 anfört rörande
betydelsen av att byggnadsföretag icke påbörjades, innan tillstånd
till arbetenas utförande erhållits.
Inom Tofta skoldistrikt upprätthölles endast en folkskola. Den hade
tidigare varit anordnad enligt andra B-formen men under de senare åren
hade folkskolavdelningen på grund av barnantalets storlek varit delad
i tvä läraravdelningar, varför skolformen under dessa år varit B 1. Såsom
framginge av den till ärendet hörande detaljerade uppgiften om
barnantalet för närvarande och under den framtid, som nu kunde överblickas,
komme skolan sannolikt icke att kunna vidmakthållas i sin nuvarande
form. Visserligen uppgåves, att inflyttningar, varigenom barn
-
Departe
mentschefen.
12 Kungl. Majda proposition Nr 287.
antalet ökades, kunde komma att äga rum, men uppgifterna härom
vore synnerligen svävande och kunde därför icke beaktas vid bedömandet
av byggnadsbehovet. För en skola av andra B-formen syntes under
alla förhållanden barnantalet bliva tillräckligt. I det nuvarande skolhuset
funnes två klassrum samt en del biutrymmen. Lokaler för en
läraravdelning hade, under den tid, skolan varit anordnad enligt första
B-formen, förhyrts i en kyrkan tillhörig s. k. kyrkstuga. Lokaler för
gymnastik och slöjd saknades. Skoldistriktet hade nu beslutat låta dels
reparera och förbättra skolhuset, dels påbygga detsamma så, att en
gymnastiksal och en slöjdsal erhölles. Överstyrelsen funne behovet av
de föreslagna arbetena styrkt på grund av de vid skolan föreliggande
förhållandena.
Överstyrelsen funne de företedda ritningarna i huvudsak tillfredsställande
och hade intet att erinra mot de beräknade kostnaderna. Under
förutsättning, att den omständigheten, att byggnadsföretaget redan påbörjats,
icke ansåges utgöra hinder för meddelande av tillstånd till
byggnadsarbetenas utförande, hemställde överstyrelsen, att den högsta
kostnadssumma, varå statsbidrag finge beräknas, måtte fastställas till
19,746 kronor, varav 2,296 kronor skulle belöpa å den första uppsättningen
inventarier till gymnastiksal och slöjdsal.
Statskontoret har i utlåtande den 4 april 1938 — under åberopande
av vad statskontoret anfört i sitt förutnämnda utlåtande den 28 mars
1938 angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet i Stockholms
skoldistrikt (Fredhäll) — anfört, att i det nu föreliggande ärendet
visserligen icke gjorts någon saklig erinran mot byggnadsförslaget från
det byggnadssakkunniga biträdets sida. Andra omständigheter syntes
emellertid icke — såsom i Fredhällsärendet — kunna åberopas till förmån
för skoldistriktet. Tvärtom franninge av handlingarna, att behov
av förbättrings-, tillbyggnads- och nybyggnadsarbeten under flera år
förelegat. I betraktande härav och då församlingen redan den 15 november
1936 beslutat låta bland annat restaurera och påbygga folkskolebyggnaden
i huvudsaklig överensstämmelse med uppgjorda ritningar
och arbetsbeskrivning för en sammanlagd kostnad av 54,000
kronor, vore det så mycket mer påfallande, att ansökning örn tillstånd
till företaget och statsbidrag till detsamma icke till folkskolinspektören
ingivits förrän den 17 december 1937 eller ett halvt år efter det byggnadsarbetena
påbörjats. Statskontoret ansåge sig därför icke böra tillstyrka
bifall till framställningen.
Av ifrågavarande statsbidragsbestämmelser och förarbetena till desamma
synes mig framgå, att det varit avsett, att den statliga myndighetens
prövning av byggnadsärendena skall äga rum, innan byggnadsarbetena
igångsättas. Endast på detta sätt möjliggöres för staten
att öva det inflytande på skolbyggnadsverksamheten, som uppenbarligen
utgjort en förutsättning för statens övertagande av en väsentlig
del av skolbyggnadskostnaderna. Kungl. Majit har enligt det föregående
hittills i två fall fattat beslut i fråga örn statsbidrag till byggnadsföretag,
som igångsatts, innan sådan prövning skett. I det ena fallet
avslog Kungl. Majit framställningen örn statsbidrag. I det andra fallet
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr £87.
medgav Kungl. Maj:t statsbidrag på grund av de i ärendet förekomna
särskilda omständigheterna.
Nu föreligga ytterligare två dylika fall till Kungl. Majits bedömande.
I det ena av dessa rör det sig örn statsbidrag av en mycket betydande
storleksordning. Såväl på grund härav som med hänsyn till vikten av
att för framtida tillämpning skapa fullständig klarhet angående den
avsedda innebörden av bestämmelserna i förevarande hänseende, synes
det mig önskvärt, att ärendena underställas riksdagens prövning.
Vad Stockholmsfabet beträffar synes det obestridligt, att behov föreligger
av den under uppförande varande nya folkskolebyggnaden för
S:t Görans församling. Jag vill också framhålla, att någon anmärkning
mot skolanläggningens beskaffenhet i och för sig icke blivit framställd.
Det har i detta fall uppenbarligen varit synnerligen angeläget att få
den nya skolbyggnaden färdigställd så snart som möjligt. Omständigheterna
synas mig sålunda starkt tala för att statsbidrag må utgå,
oaktat byggnadsföretaget blivit igångsatt, utan att Kungl. Maj:ts beslut
i saken avvaktats.
Det andra nu föreliggande fallet — avseende statsbidrag till vissa
byggnadsarbeten i Tofta skolhus — synes på av statskontoret anförda
grunder vara mera tveksamt än Stockholmsfallet. Distriktets uraktlåtenhet
att i tid söka tillstånd till byggnadsföretaget torde emellertid
närmast hava berott på okunnighet om de i ämnet gällande bestämmelsernas
innebörd. Jag anser mig därför ej böra motsätta mig att
även i detta fall bortses från att ärendet icke av de kommunala myndigheterna
handhafts i behörig ordning. Såsom av utredningen framgår,
har varken skolöverstyrelsen eller dess byggnadssakkunniga biträde haft
något att i huvudsak erinra mot detaljerna i byggnadsföretaget.
Därest riksdagen förklarar sig icke hava något att erinra mot utgående
av statsbidrag till ifrågavarande byggnadsföretag, oaktat tillstånd
till byggnadsarbetenas utförande icke i föreskriven ordning lämnats, lärer
det få ankomma på Kungl. Majit att i enlighet med de i ämnet gällande
bestämmelserna fastställa den högsta kostnadssumma, varå statsbidrag
jämlikt förutnämnda kungörelse må beräknas, samt meddela
övriga i ämnet erforderliga bestämmelser.
För att förebygga ett upprepande av situationer av detta slag synes
det mig erforderligt, att Kungl. Majit vidtager särskild åtgärd för att
fästa de lokala skolmyndigheternas uppmärksamhet på att statsbidrag
till nya undervisningslokaler icke kan påräknas, därest byggnadsföretaget
igångsättes utan avvaktan på beslut av den statliga myndighet, som
har att slutligt pröva byggnadsärendet, och jag ämnar, sedan riksdagen
fattat beslut i föreliggande fråga, framställa forsing härom.
Jag vill emellertid tillfoga, att härvid måste förutsättas, att vid de
Bihang till riksdagens protokoll 1038. 1 sami. Nr 287.
14
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr %87.
överordnade myndigheternas granskning en skyndsam behandling ägnas
de fall, som äro av brådskande natur.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att förklara sig icke hava något att erinra mot att
statsbidrag må utgå till förenämnda byggnadsföretag
inom Stockholms och inom Tofta skoldistrikt utan hinder
av att byggnadsarbetena påbörjats, utan att Kungl. Majit
lämnat tillstånd till företagens utförande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
G. v. Krusenstjerna.
Stockholm 1938, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.
381849